Svik inte funktionshindrade igen, Ullenhag (fp).

Även om jag främst fokuserar på HBT-rättigheter här på bloggen har jag varit tydlig med att varje typ av diskriminering givetvis är oacceptabel. Många människor riskerar ju också att bli diskriminerade av flera orsaker. Det kan vara en bög som sitter i rullstol. En transperson som är hörselskadad. En lesbisk kvinna om har försämrad syn etc. En del kallar ett sådant resonemang för intersektionalitet.

För drygt ett år sedan beslutade majoriteten i riksdagen att den borgerliga regeringen ska återkomma med ett förslag om att bristande tillgänglighet för funktionshindrade ska betraktas som diskriminering juridiskt. Något som redan är genomfört i Norge. Orsaken till att det blev majoritet i riksdagen var att Sverigedemokraterna svängde och anslöt sig till det krav som drivits av Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet sedan några år. Det intressanta är dock att även tre av de fyra regeringspartierna, Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna, i sak är för reformen. Bara Moderaterna tvekar. 

Den borgerliga regeringen jobbar i EU för ett förslag de inte själva genomfört i Sverige.

EU-kommissionen har lämnat ett förslag mot diskriminering om att alla medlemsländer ska vara skyldiga att införa lagar om bristande tillgänglighet som diskriminering. Och den svenska borgerliga regeringen har i EU lobbar för det förslaget. Det hedrar Alliansregeringen. Vad som inte hedrar den är att de på hemmaplan inte orkar föreslå samma sak. 

Nu finns det dock ett riksdagsbeslut om att regeringen ska återkomma med ett förslag. En utredning om är genomförd, Bortom fagert tal - om bristande tillgänglighet som diskriminering. Utredningen som blev klar 2010 och varit ute på remiss leddes för övrigt av Hans Ytterberg som tidigare varit ordförande i RFSL och senare HomO, ombudsman mot diskriminering p.g.a. sexuell läggning.

Regeringen bör respektera riksdagsbeslutet. 

Regeringen har begränsade resurser när det gäller pengar och personal, vissa saker är mer akuta än andra. Att den hittills inte återkommit med ett konkret lagförslag måste inte vara alarmerande. Men nu har det gått drygt ett år sedan riksdagsbeslutet att den ska lämna ett förslag. Jag utgår från att regeringen inom det närmaste halvåret lämnar en lagrådsremiss (förslag) och sedan en proposition (förslag) om att bristande tillgänglighet ska betraktas som diskriminering så att riksdagen våren 2014 kan anta lagförslaget. 

Dels för att de ska respektera att riksdagen är den högsta beslutande församlingen i Sverige, dels för att det vore ett svek emot funktionshindrade att inte göra det. Säkert behövs det en plan för att successivt genomföra reformen (så har man gjort i Norge), initialt kostar det pengar men det kan också bli en vinst på sikt om fler funktionshindrade lättare får möjlighet till att jobba och slipper assistenter (betalda av skattemedel) när de är ute på offentliga platser. Egentligen är det här en frihetsreform för många funktionshindrade. 

För den som vill få information om debatten om bristande tillgänglighet som diskriminering rekommenderar jag siten Lika Unika. 

Välkommen markering emot kulturrelativism. 

I en debattartikel idag i Svenska dagbladet markerar integrationsminister Erik Ullenhag (fp) emot kulturrelativism. Nu har ju Folkpartiet sedan 2002 varit det parti som tydligast gjort det (förutom senare främlingsfientliga sd som har sin egen agenda) så Ullenhags artikel är inte någon nytt i sak från fp (vill förtydliga att jag inte har stött alla integrationsutpel från fp, 2004-2006 så

Däremot har han nog aldrig talat klarspråk så tydligt någonsin som i den här artikeln, det är befriande. Och eftersom han skriver som integrationsminister talar han för hela den borgerliga regeringen. När kommer Stefan Löfven (s), Jonas Sjöstedt (v) och Fridolin/Romson (mp) visa samma tydlighet mot kulturrelativism. Alla riksdagspartier är emot hedersrelaterat våld och erkänner problemet (tyvärr sprids ännu myter på internet om att bara sd erkänner att hedersrelaterat våld finns men det är inte sant). När det gäller att markera emot kulturrelativism är det dock många politiker som slirar, ofta till vänster och gröna men även en del borgerliga politiker. Det är sorgligt och drabbar de människor av invandrarursprung som behöver skydd och moraliskt stöd.

Erik Ullenhag är välkänd för sitt engagemang emot främlingsfientlighet, islamofobi, antisemitism, homofobi och annan intolerans. Just därför är hans debattartikel viktig. Nu bör han dock visa samma tydlighet och civilkurage när det gäller funktionshindrades mänskliga rättigheter.