Kd tar ställning för att svenska homoäktenskap ska erkännas i hela EU.

Kristdemokraterna tar nu ställning för att svenska samkönade äktenskap ska juridiskt erkännas oavsett vilket annat land i unionen som ett homopar flyttar till. Kd är inte bortskämda med bra opinionssiffror. Men i min sammanställning om partiernas HBT-vänlighet får de nu rekordmånga poäng, 16 av 22 möjliga (ca 73 %). När jag gjorde min första partisammanställning 1998 fick kd 0 poäng.

Folkpartiet lämnade en motion förra hösten om hur de vill förändra EU inom några områden och deras förslag fick stöd även av övriga borgerliga partier när den behandlades i utrikesutskottets betänkande (rapport) Verksamheten i Europeiska unionen under 2014. Från reservation 10 från m, c, fp och kd..

.... Vidare måste EU:s regelverk utvidgas så att samkönade par inbegrips i familjebegreppet i all relevant EU-lagstiftning. Den fria rörligheten inom EU måste gälla fullt ut också för samkönade par. De juridiska och sociala rättigheter som följer med äktenskapet ska inte berövas medborgare i EU vid en flytt till ett annat EU-land..... Vi vill att Sverige arbetar för att diskrimineringsskyddet i EU stärks och utvidgas till att inkludera såväl sexuell läggning som könsidentitet och könsuttryck, att EU-rättens familjebegrepp breddas till att inbegripa samkönade par, så att den fria rörligheten inom EU gäller alla fullt ut, och att EU-kommissionen ska få mandat att granska och utdela sanktioner mot de medlemsländer som inte respekterar mänskliga rättigheter....

Bara sd är emot reformen.

Fram till för några år sedan var kd emot reformen. Våren 2014 meddelade dock Tove Friedman, anställd hos kd, att partiet bytt attityd till "möjligen". Och nu är alltså kd för. Det betyder att partiernas åsikter är följande maj 2015 om samkönade äktenskap ska juridiskt erkännas oavsett vilket annat land ett homopar flyttar till inom unionen.

Ja: s, m, mp, c, v, fp, kd
Möjligen
Nej: sd

I rättvisans namn ska jag förtydliga att motståndet från Sverigedemokraterna främst handlar om deras motstånd emot "överstatlighet". Men oavsett bidrar deras politik till att hindra den fria rörligheten - en central del av EU - inom unionen. Sd är närmast besatta av sin fientlighet emot EU. Alltså den union som betytt mest någonsin för att sprida HBTQ-vänliga värderingar i Europa.

Sd tydligt efter kd.

När riksdagen 28 maj debatterade dokumentet om EU kommenterade Pyru Niemi (s), Sotiris Delis (m), Hans Linde (v) och Tina Acketoft (fp) rättigheter för HBTQ-personer eller delar av gruppen.

När riksdagen 20 maj debatterade utrikesutskottets betänkande FN och mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik kommenterade Margareta Cederfeldt (m), Sofia Damm (kd), Serkan Köse (s) och Hans Linde (v) rättigheter för HBTQ-personer eller delar av gruppen.

Jag brukar ge partier poäng efter hur positiva de är till ett antal HBT-reformer. Varje "ja" till en ny reform ger 2p, "möjligen" 1p och "nej" 0p. För varje HBT-reform ett parti vill avskaffa blir det -1p. Maxpoäng är 22. Efter att kd bytt attityd om att samkönade äktenskap i ett EU-land bör juridiskt erkännas oavsett vilket land ett homopar flyttar till blir resultatet följande. Maxpoäng är 22.

Miljöpartiet 22p
Vänsterpartiet 22p
Feministiskt initiativ 22p
Piratpartiet 22p
Folkpartiet 21p
Socialdemokraterna 20p
Centerpartiet 19p
Moderaterna 18p
Kristdemokraterna +1 till 16p
Sverigedemokraterna 4p


Uppdatering 1.

RFSL och RFSL-Ungdom riktar kritik emot s-mp-regeringen.

Ulrika Westerlund, ordförande i RFSL och Gisela Janis hade 17 maj, International day against homofhobia and transphobia, en debattartikel i Expressen om att regeringen måste börja leverera inom HBTQ-politiken.

HBTQ-kultur. Pride - Matthew Warchus.

Pride (2014) handlar om verkliga händelser i mitten av 1980-talet i Storbritannien. Om ett osannolikt samarbete mellan (en del) gayaktivister i London och (en del) strejkande gruvarbetare i Wales. Först måste det förtydligas att den här filmen har ett vänsterperspektiv. Vilket givetvis inte måste betyda den är dålig eller ointressant för folk som inte är vänster. Kultur kan sällan vara "neutral". Det är ofta inte ens önskvärt.

Men som socialliberal gör det att - när jag kollar filmen - börjar resonera om hur jag själv agerat om jag vore besökare på gay-klubbar i London 1984. Jag hade inte skänkt pengar till gruvarbetarna. Storbritanniens ekonomi hade i decennier drabbats av otaliga strejker och oansvariga fackföreningar som ofta hade svårt att kompromissa och acceptera moderniseringar av landets näringsliv. Annorlunda var det i bl.a. Sverige och Västtyskland där facket generellt bejakade omställningar (på 1990-talet skulle också socialdemokratiska brittiska Labour acceptera det).

Blandning av drama och komedi.

Men det betyder inte att konservativa Tory och dåvarande statsministern Margaret Thatcher hanterade situationen väl. Regeringen var nyliberala "fundamentalister". Marknaden skulle lösa alla problem. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för att folk skulle kunna utbilda sig och få nya jobb betraktades närmast som "socialism". Folk som blev arbetslösa kastades ut i fattigdom. Även en del brittiska debattörer med borgerliga värderingar kritiserade Thatcher för att vara socialt okänslig. Ska man förstå gruvarbetarstrejken (och filmens berättelse) måste man ha med båda de perspektiven.

Hur håller då filmen konstnärligt? Man bör konstatera att det här är en blandning av historiskt drama och komedi. Som hyfsat kunnig om brittisk gaypolitik på 1980-talet kan jag konstatera att den framför en korrekt historiebeskrivning. Men ofta blir det mer av ett teaterdrama än nyanser. En del karaktärer är tyvärr för endimensionella. Men det finns också flera positiva sidor i filmen regisserad av Matthew Warchus. Den är faktiskt ganska kul. Några av skådespelarna gör bra insatser. Och det finns ett driv i berättelsen.

HBTQ-kultur. Sexualpolitiska nyckeltexter - Arnberg, Laskar och Sundevall.

Förra sommaren recenserade jag Könspolitiska nyckeltexter II. Man skulle kunna kalla Sexualpolitiska nyckeltexter (2014) för en fristående uppföljare (böckernas teman är delvis olika). Precis som tidigare är Klara Arnberg och Fia Sundevall två av bokens tre redaktörer. Den tredje är här Pia Laskar.

Från förlagets presentation.

Historiska sexualpolitiska texter från eller om Sverige, som problematiserar dagens debatter om sexualpolitik. Texterna är kommenterade av Sveriges vassaste forskare i sexualitetshistoria. Sexualpolitiska nyckeltexter innehåller historiska sexualpolitiska texter från eller om Sverige. Här återpubliceras dikter, riksdagsdebatter, teckningar, pamfletter, litterära skildringar, affischer, utredningar och en t-shirt som alla problematiserar dagens debatter om sexualpolitik och ger en fördjupad förståelse av hur sexualitet förståtts, praktiserats och politiserats. Varje nyckeltext analyseras och kommenteras av forskare som sätter in texterna i sitt historiska sammanhang.

Från 1600-talet fram till debatten idag.

Här finns en berättelse om den gifte 33-årige bonden Anders Andersson och hans dräng 17-årige Per Carlsson som båda blev ställda inför rätta på 1600-talet för att ha haft en sexuell relation. Och det avslöjades att det inte bara handlat om sex utan att bonden "både har kysst och klappat" drängen. Det var då dödsstraff för manliga samkönade relationer och båda avrättades.

En jämförelse görs mellan två statliga utredningar om äktenskapslagen. Dels en från 1915 och den som 2007 lämnade ett förslag om att göra lagen könsneutral. Det konstateras att i den förra fanns det resonemang om hur äktenskap påverkar människors ekonomi samt diskussion om de som inte gifte sig medan de perspektiven i princip var helt frånvarande i den senare. Delvis har det naturliga förklaringar, den sociala tryggheten har ökat jämfört med förr samt att fokus var just på om lagen borde bli könsneutral, men trots det är det intressant.

Sned könsfördelning.

Den sexliberala debatten (som bl.a. handlade om homosexuellas situation) på 1960-talet finns med precis som lesbiska vänstergrupper på 1970-talet och debatten om aids på 1980-talet. Men också perspektiv som kön, etnicitet, ålder och religion (kristendomen).

Boken är synnerligen intressant. Att det finns kommentarer av människor idag till de gamla texterna är verkligen ett bra koncept. Om jag ska rikta någon kritik blir det snedfördelningen av redaktörer och "kommentatorer" när det gäller kön. Om man ska gå efter deras förnamn (vilket inte är en helt säker metod givetvis men ungefärlig) så är det till nästan 80 % kvinnor. Inte för att jag är för kvotering men nog borde de kunnat hitta fler män.

Men jag rekommenderar verkligen den här boken.

Förslag till mp-kongressen att partiet ska bli emot surrogatmödraskap.

Närmaste veckorna kommer två av riksdagspartierna att samlas för kongress. Socialdemokraterna och Miljöpartiet som är de två regeringspartierna som bekant. Socialdemokraternas evenemang pågår nästa helg, 29-31 maj, men där har ledningen beslutat att bara motioner som handlar om jobbpolitik samt partiets interna arbete ska behandlas. Inget HBTQ-relaterat blir det den här gången utan först vid nästa s-kongress - 2017.

Mp är principiellt för att tillåta månggifte.

Miljöpartiet har däremot fri motionsrätt till sin kongress 12-14 juni i Örebro. Grön ungdom argumenterar i motion 11.6 för att "äktenskapsbalken och sambolagen utreds och omarbetas för att göras antalsneutrala" samt att det bör arbetas fram ett förslag till juridiskt samlevnads-alternativ för bl.a. kompisar och släktingar som lever i en "egendomsgemenskap". Partistyrelsen problematiserar tillåtande av månggifte "att lagen inte tillåter äktenskap med fler än två personer beror bl.a. på en målsättning att skydda svagare part", förmodligen syftar de på månggifte i extremt patriarkala relationer. Dock är partistyrelsen principiellt positiv.

Både frågan om antalsneutralitet och andra samlevnadsformer togs upp i en motion som bifölls av kongressen 2007. Partilinjen ligger alltså redan i linje med motionärernas förslag, varför partistyrelsen föreslår att motionen ska anses besvarad. Försöken att få politiskt stöd för utredningar i denna riktning har dock inte lyckats. Partistyrelsen bedömer att detta inte är prioriterat under den här mandatperioden. Partiet kommer givetvis ändå att driva partilinjen i de olika fall där frågan kan föras framåt.

Jag är själv skeptisk till att tillåta månggifte men däremot positiv till att utreda en antalsneutral sambolag. Mina argument finns här.

Partistyrelsen vill avvakta om surrogatmödraskap.

I motion 11.4 vill 16 medlemmar i partiet att "mp:s representanter i riksdag och regering ska verka för att surrogatmödraskap inte legaliseras". Dessbättre yrkar partistyrelsen avslag och vill "avvakta resultaten av den statliga utredning som partiet länge efterfrågat och som nu pågår innan vi tar ställning i detalj" men att det också handlar om att hantera situationen för de barn som föds - i andra länder - genom surrogatmödraskap och får en svår juridisk situation i Sverige. Jag är själv för att tillåta surrogatmödraskap som är icke-kommersiell och den reformen är också en del av en utredning som ska lämnas i december.

Grön ungdom föreslår i motion 8.4 att-satserna 1 och 2 att Migrationsverket bör förbättra sin utbildning av anställda bl.a. när det gäller HBTQ. Men problemet finns inte där. Alltfler av myndighetens anställda får sådan utbildning. Det som saknas är en utvärdering av hur lagen från 2006 om att få asyl p.g.a. kön (biologiskt och socialt) och sexuell läggning tillämpats. Både s och mp lovade genomföra en sådan utvärdering - före valet. S backade dock från det tidigare i år och svek sitt löfte. Mp vek sig inför s i förhandlingarna. Något som jag kommenterade här på bloggen.

S tar ställning för att sänka 18-årsgränsen för juridiska könsbyten.

Två av riksdagens partier svänger nu när det gäller om minderåriga ska få byta kön juridiskt. Socialdemokraterna - som hittills tvekat om en sådan förändring - avslöjar att de principiellt är för reformen även om partiet inte vill binda sig för hur exakt en ny lag ska vara. Det betyder att det nu finns en majoritet i riksdagen för reformen.

Kristdemokraterna som tidigare haft "som ingångsvärde" att vara negativa till att sänka åldersgränsen har bytt attityd till "möjligen". Moderaterna och Centerpartiet meddelar att de ännu är avvaktande. Det betyder att riksdagspartiernas åsikter är följande om 18-årsgränsen för juridiska könsbyten bör sänkas.

Ja, avskaffas: Miljöpartiet, Vänsterpartiet
Ja, sänkas: Socialdemokraterna, Folkpartiet
Möjligen: Moderaterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna
Nej: Sverigedemokraterna

Det var tidigare borgerliga regeringen som tillsatte utredningen om reformen. Nuvarande s-mp-regeringen publicerade  i januari i år på sin hemsida rapporten om ändrad juridisk könstillhörighet för minderåriga. Utredningen föreslår att en en person från 12 års ålder ska kunna få genomfört ett juridiskt könsbyte. För 12-14-åringar ska det enligt förslaget krävas godkännande av vårdnadshavarna. Juan-Pablo Roa (s) som är politiskt anställd inom socialdepartementet har mailat följande.

Utredningen är skickad på remiss. Remissrundan avslutas den 31 augusti.

Kommentarer från fem partier.

Jonas Gunnarsson (s), HBTQ-politisk talesperson.

Vi är positiva till en förändring av åldersgränsen kring juridiska könsbyten. Men frågan kräver en noggrann prövning. Det kom nyligen ett utredningsförslag som föreslår en lägre åldersgräns. Vi måste naturligtvis titta noga på det förslaget och invänta synpunkter från remissinstanserna innan det går att ta slutgiltig ställning.

Mia Widell (kd), kontaktperson när det gäller HBTQ-politiken..

Tack för din fråga hur vi ser på att ändra 18-årsgränsen vid juridiska könsbyten.Vi svarar "inte tagit ställning". Frågan är komplicerad och regeringen har fått en utredning på sitt bord och skickat ut den på remiss. Vi vill nu invänta remissinstansernas svar och regeringens slutliga förslag.

OIof Lavesson (m), HBTQ-politisk talesperson.

Vi har ännu inte tagit ställning i den här frågan, så tyvärr får det tråkiga svaret vara ”möjligen” ännu en tid.

Marianne Magnusson (c), anställd vid partiets riksdagskansli.

Centerpartiet kommer att ta ställning till frågan efter att remissinstanserna har sagt sitt. Vi vill inte föregå den processen.

Per Ramhorn (sd), kontaktperson när det gäller HBTQ-politiken, sa ungefär följande i ett telefonsamtal jag hade med honom våren 2014 om sd ville återinföra kravet att någon måste vara steril för att få byta kön juridiskt.

Vi är ännu egentligen emot det men vi driver inte att lagen ska ändras tillbaka. Samma sak med att minderåriga ska få byta kön, det kommer gå igenom i riksdagen om något år, vi kommer vara emot det men sedan acceptera det efteråt.

Om Per Ramhorn kommer få rätt om det senare vet vi givetvis inte. Men t.o.m. han tycks konstatera vilken riktningen inom svensk politik är inom området, att det kommer bli (ännu) enklare att byta kön juridiskt.

S får fler poäng än c för första gången i någon av mina HBT-sammanställningar.

Jag brukar ge riksdagspartierna poäng efter hur positiva de är till ett antal HBT-reformer. Varje "ja" till en ny reform ger 2p, "möjligen" 1p och "nej" 0p. För varje HBT-reform ett parti vill avskaffa blir det -1p. Maxpoäng är 22. Efter att s och kd bytt attityd om att sänka åldersgränsen för juridiska könsbyten blir det följande resultat

Miljöpartiet 22p
Vänsterpartiet 22p
Folkpartiet 21p
Socialdemokraterna +1 till 20p
Centerpartiet 19p
Moderaterna 18p
Kristdemokraterna +1 till 15p
Sverigedemokraterna 4p

Sedan jag började göra partirapporter 1998 är det första gången Socialdemokraterna hamnar före Centerpartiet. Att Socialdemokraterna ännu inte får maxpoäng orsakas av att partiet ännu tvekar om två reformer, att införa ett tredje juridiskt kön samt att i regeringsformen (en av grundlagarna) förbjuda diskriminering p.g.a. könsidentitet.

Fungerar s-styrda justitiedepartementet som det ska?

Igår fick Socialdemokraterna i en Sifo-mätning 25,9 %. När socialdemokratiska kända politiker i media skulle kommentera siffrorna var det vanligt att framföra "regeringen är för passiv och otydlig". Den här bloggen är partipolitiskt neutral och tar inte ställning för eller emot Socialdemokraternas politik generellt. När det gäller HBTQ-politiken är för övrigt sossarnas politik bra. Inte perfekt men bra. Men s har också ett ansvar att faktiskt försöka genomföra de reformer som s och mp gemensamt är positiva till.

Jag har en fungerande kontakt med mp-styrda kulturdepartementet (som har ett generellt ansvar för HBTQ-politiken inom regeringskansliet) och s-styrda social- och utrikesdepartementet. Men när det gäller s-styrda justitiedepartementet har det varit och är problem.

S och mp lovade före valet att utreda båda reformerna.

25 februari mailade jag justitiedepartementet om regeringen planerar att 2015 tillsätta utredningar om att införa ett tredje juridiskt kön samt om barn ska kunna få fler än två vårdnadshavare. RFSL arrangerade inför riksdagsvalet en partiledardebatt 1 augusti 2014. Aftonbladets sändning av den finns ännu kvar. Socialdemokraternas ordförande Stefan Löfven förklarade i partidebatten att han vill utreda införande av möjligheten att tillhöra ett tredje juridiskt kön. Socialdemokraterna HBT-politiske talesperson Jonas Gunnarsson bekräftade någon dag senare att det är Socialdemokraternas officiella åsikt, en sådan utredning är också Folkpartiet positivt till. Bland riksdagspartierna har sedan tidigare Miljöpartiet och Vänsterpartiet tagit ställning för reformen. Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet är för att barn bör kunna få fler än två vårdnadshavare. Och Stefan Löfven meddelade i RFSL:s partiledardebatt att en utredning av reformen bör startas.

Sedan skickade jag flera påminnelsemail veckorna efter. Inget svar från regeringskansliet förrän Kristian Brangenfeldt (s) som är pressekreterare åt den socialdemokratiske justitieministern Morgan Johansson (bilden) mailade bla. följande 20 mars.

Om du skickar frågan till mig ska jag försöka ge dig ett svar.

Inget besked efter nästan tre månader.

För att försäkra mig om att svaret inte skulle dröja för länge mailade jag tillbaka bl.a. följande.

Jag förväntar mig inte några långa svar, bara att regeringskansliet officiellt informerar hur långt processandet av de två reformerna kommit inom regeringskansliet. Sedan hoppas jag givetvis att ni kan lämna besked om att ni kommer starta utredningar om reformerna.

Sedan väntade jag några veckor och därefter började skicka flera påminnelsemail igen. 21 april återkommer Kristian Brangenfeldt och förklarar att mitt mail kommer att besvaras. Sedan har det gått nästan en månad till utan att det hänt något. Det är faktiskt helt oacceptabelt att jag som driver en blogg för HBTQ-rättigheter inte inom ca tre månader kan få något besked om ifall regeringens ens planerar starta utredningar 2015 om ett tredje juridiskt kön och om barn ska kunna få fler än två vårdnadshavare.

När det gäller bilden av Morgan Johansson är den hans officiella från regeringskansliets hemsida. Ministrar försöker hitta bilder som är fördelaktiga. Men Morgan Johansson ser ut som en strulig tonåring som fått veta att han fått sänkt månadspeng. Om det här var din bästa bild av dig själv Morgan vill jag inte veta vilka som var sämre. :-)

Måns Zelmerlöw ljuger om sitt värdskap för gaygalan 2015.

Måns Zelmerlöw (bilden) lämnade heteronormativa kommentarer i ett avsnitt (som sändes i början av 2014) i  TV-serien Pluras kök. Jag publicerade en bloggpost om det då.  Det var alltså innan han tidigare i år vann den svenska uttagningen till Eurovision song contest som kommer sändas närmaste veckan. Jag hade inte planerat att skriva något mer om det. Men Zelmerlöw visar i en ny intervju i Dagens nyheter att han ännu inte fattat varför hans tidigare kommentarer om samkönade relationer var fel.

Det är Ronny Larsson som håller i schemat. Han är till vardags redaktör på tidningen QX, men är inkallad som turné-ledare under resan till Amsterdam. Det finns skäl till att just han fått uppdraget. Måns Zelmerlöw ska uppträda på det årliga fan-eventet Eurovision in concert, och Ronny Larsson har bevakat Eurovision och Melodifestivalen i många år och kan scenen. Dessutom har QX hbtq-inriktning, och den specialkunskapen kan behövas. Homofobiskandalen ska hanteras. I mars 2014 gästade Måns Zelmerlöw tv-programmet ”Pluras kök”. Artisten Miriam Bryant var också där, och det var i ett samtal mellan dem som ordet ”avvikelse” nämndes. ”Du menar att homosexualitet är en avvikelse?” frågade -Miriam Bryant. Måns Zelmerlöw svarade: ”Ja, det menar jag. Jag -menar inte att det är något fel över huvud taget. Men det -naturliga är ju att det är en man och kvinna som gör barn ihop. Och därmed får hela arten att fortplantas.” Det blev rubriker. Ordföranden för RFSL riktade stark kritik. Måns Zelmerlöw pudlade i Aftonbladet: ”Jag tycker att all form av kärlek är lika mycket värd. Däremot använder jag ett väldigt klumpigt ord som avvikelse där jag i stället borde sagt att det är mindre vanligt”, sade han till tidningen. Efter ett tag blåste stormen över. Måns Zelmerlöw programledde Gaygalan i januari i år, för andra året i rad. Under hans segertåg i Melodifestivalen var det knappt någon som tog upp ”Pluras kök”-skandalen. Det hela verkade förlåtet och glömt. Tills internationella medier snappade upp saken, vill säga. I mitten av mars spreds den årsgamla historien återigen som en löpeld – via Twitter och i schlagerbloggar, tills det nådde dagspressen. Brittiska The Independent: ”Sverige har valt en sångare som har fällt homofoba kommentarer som representant i Eurovision.... Men det dröjer innan Jens Geerts från Out TV tar upp frågan, ursäktande. Hur var det egentligen med din homofobi? Måns Zelmerlöw svarar. – Orden jag letade efter var ”mindre vanligt”, men i stället använde jag ett ord som har negativa associationer. Jag ångrar det och har försökt visa tydligt var jag egentligen står. Tidigare i år var jag värd för den svenska Gaygalan, och... Jens Geerts nickar medan han lyssnar, och avslutar intervjun med att säga att han ska rösta på Måns. Stämningen är god. Senare på eftermiddagen frågar jag Måns Zelmerlöw hur han upplevde intervjuerna. – Jag har väntat på att frågan om homofobi skulle komma. Det var elefanten i rummet. Jag var glad när den kom, att jag fick prata om det en gång åtminstone. Det är en rätt liten värld bland journalisterna som är här, de läser varandras grejer. Så nu får jag ut det i det här sammanhanget också. Och kan förhoppningsvis få slut på diskussionen, säger Måns Zelmerlöw.

Ledande Qx-anställd har ekonomiska intressen ihop med Måns Zelmerlöw.

1. Vi kan konstatera att Ronny Larsson (som för övrigt skrev "ledarartikeln" i senaste numret av tidningen Qx) alltså har tydliga ekonomiska intressen i det här dramat. Ronny Larsson har ihärdigt försökt tona ner fadäsen från Zelmerlöw.

2. Det är ofattbart att Måns Zelmerlöw till DN-journalisten sprider en lögn om att han ledde gay-galan tidigare i år. Det var Sissela Kyle (som för övrigt var rolig) som var konferencier. Zelmerlöw var inte ens utdelare av något pris utan satt bara i publiken.

3. Zelmerlöw har bett om ursäkt för en sak. Att han använde avvikande om samkönade relationer och inte mindre vanliga. Hade det varit enda problemet med hans kommentarer borde vi kunnat lämna debatten. Alla kan ibland göra en klumpig kommentar. Det som är besvärande för Måns Zelmerlöw är dock att han inte bara gjorde ett misstag om ett ord utan att hela hans resonemang är suspekt. 

Måns framför unkna teorier.

Expressen hade en artikel om Zelmerlöws kommentarer..

Jag tror att mannen föds med en automatisk dragningskraft till honan, och kvinnan likaså, säger Måns medan de andra middagsgästerna blir tysta. – Så måste det väl vara någonstans, förtydligar han....

Notera att Måns Zelmerlöw inte bett om ursäkt för det här trots att det faktiskt är både okunnigt och absurt heteronormativt. Han hävdar inte att de flesta föds heterosexuella utan att alla gör det, "automatiskt". Forskaren Simon LeVay från USA har visat att det kan finnas vissa genetiska skillnader mellan homosexuella och heterosexuella statistiskt (vilket betyder att inte alla i respektive grupp är likadana men att det finns skillnader på gruppnivå). Att Måns Zelmerlöw, som hävdat han är HBTQ-vänlig, för fram teorierna igen är absurt.

– Så du menar att homosexualitet är en avvikelse då helt enkelt? – Ja, det menar jag. Jag menar inte att det är något fel överhuvudtaget. Men jag tror, det naturliga är ju att det är man och kvinna som gör barn ihop och därmed får hela arten att fortplantas, säger Måns. De andra gästerna reagerar med att ställa motfrågor - ännu en gång. – Det är väl fullt lika naturligt att man och man vill ligga med varandra, eller kvinna med kvinna? säger Miriam. – Nej, det är inte lika naturligt, om vi ser till… I och med att de inte skapar barn ihop, säger Måns.

Några reflexioner.

1. Vad är naturligt? Är det sådant som finns i naturen bland djur? Då är homosexualitet lika naturligt som heterosexualitet eftersom båda har hittats bland tusentals djurarter av forskare. Med reservation för att människors beteenden och definitioner inte enkelt kan överföras på djur. Det finns dock trofasta relationer mellan djur av samma kön och även sexuella.

2. Om människor skulle bete sig "naturligt" borde vi bo i hyddor, definitivt inte använda internet och annan modern teknisk utrustning. Det är biologiskt naturligt för människor att röra sig varje dag, alltså funkar inte de flesta jobben att vara stilla i flera timmar på en arbetsplats. Heterosexuella killar och tjejer borde gifta sig och skaffa barn före 20 års ålder (det var normen fram till för 100 år sedan) aldrig använda preventivmedel, aldrig idka oralsex eller andra sexuella varianter som inte kan orsaka barn. Hur många heterosexuella lever naturligt idag?

3. Forskning visar att människans ursprung förmodligen är från centrala Afrika. Orsaken till att det finns vita människor var en anpassning till ett annat klimat i Europa. Med Zelmerlöws resonemang är det alltså biologiskt onaturligt för svarta personer att bo i Europa. Kommer Zelmerlöw att framföra det när han är i TV igen?

Nej, jag tror inte Zelmerlöw är homofob. Han respekterar säkert homosexuella och bisexuella personer och har inget emot samkönade relationer. Men han var typiskt heteronormativ i sitt resonemang.

Min favorit är Estlands bidrag

Vad jag tycker om Måns låt? Den är inte min favorit och det har inget som helst med hans tidigare kommentarer att göra. För en bra låt är en bra låt även om jag är kritisk emot den eller de som sjunger den. Men den förtjänar hamna bland de 10 första.

Min favorit är Estlands bidrag. Det är "brittisk" (även om den är från Estland) pop. Jag gillar svärtan i den. En tidig morgon lämnar en kille sin flickvän - av hänsyn till henne därför att hon ska slippa ett tragiskt avsked. Men hon är givetvis ledsen...

Två länder i år har videos till sin respektive låt där samkönade relationer finns eller antyds. Och - håll i er nu - det är Litauen och Serbien. Från Serbiens bidrag antyds både en lesbisk och en bög-relation ca 2.25 in i videon. En låt som för övrigt handlar om rätten att få vara vem man är. När det gäller Litauens bidrag är det i videon par som kysser varann, bland dem ett bög-par.


Uppdatering 1.

Därför har årets gay-gala betydelse för dramat med Zelmerlöw.

Givetvis är en alternativ möjlighet att journalisten från Dagens nyheter, Hanna Fahl, misstolkat det Zelmerlöw framfört om när han varit konferencier för Qx gaygala. Men då förtjänar Hanna Fahl skarp kritik för att hon inte frågat en andra gång om det verkligen var i år som Zelmerlöw ledde gay-galan. Orsaken till att det har en betydelse i berättelsen är att det är första och hittills enda gay-galan som arrangeras efter Zelmerlöws heteronormativa kommentarer blev kända. Mitt tips är att syftet just är att Zelmerlöw låtsats han blivit "förlåten" genom att efteråt få vara konferencier för en gay-gala i Sverige men det är faktiskt inte sant.

HBTQ-kultur. The normal heart - Ryan Murphy.

Filmen The normal heart (2014) är baserad på en teaterpjäs (med samma titel) från mitten av 1980-talet. Den i New York city välkände men också kontroversielle gay-aktivisten Larry Kramer skrev manus. Det här är en filmatisering om hans envisa kamp för att få gayrörelsen, ansvariga politiker och media att engagera sig emot spridningen av aids.

En viktig orsak till att det här är en riktigt bra film är skådespelarinsatserna. Huvudrollen (Larry Kramer kallas Ned Weeks) spelas väl av Mark Ruffalo. Julia Roberts blir trovärdig som läkaren Emma Brockner som till en början förgäves försöker få hälsomyndigheter att konstatera hur allvarlig sjukdomen är. Bäst är dock Matt Bomer (som för övrigt är öppet homosexuell skådespelare) som Neds pojkvän Felix Turner som själv drabbas av aids. Han glänser verkligen i sin roll. Matt Bomer gick ner 20 kilo för att spela scenerna i slutet av filmen.

Främst en tragisk film.

The normal heart, regisserad av Ryan Murphy, har hyllats i USA medan recensionerna tydligen blivit mer blandade i Europa. Men att avfärda den som en anpassad och mainstream-USA-film vore helt fel. Visst blir den ibland (för) sentimental men det finns faktiskt ofta en återhållsamhet där. The normal heart innehåller fler explicita bögsex-scener än i någon icke-porrfilm från USA jag kollat. Det finns en vrede - emot dubbelmoral, självförakt och homofientlighet. Och emot dåvarande konservative presidenten Ronald Reagan som gjorde nästan ingenting för att försöka stoppa spridningen av aids. I flera år var det en närmast absurd situation där kongressen (med stöd av folkhälsomyndigheter) var beredd att ge regeringen möjlighet att spendera mer pengar emot sjukdomen men dåvarande konservativa regeringen argumenterade emot det.

Men främst är The normal heart tragisk. För bakom politiken och statistiken fanns människor. Som blev sjuka och avled.

Den här filmen rekommenderar jag verkligen.

"När vi tagit itu med invandrarna tar vi itu med de homosexuella"

Ansvariga för Svenskarnas parti, ni vet det där nazistpartiet som stoppade in sina uniformer i garderoben och plockade ut kostymer istället, lägger ner sitt eget parti. Förmodligen är det klokaste beslutet de där människorna kommer att fatta i sina liv. Det betyder att det för första gången på decennier inte finns något öppet rasistiskt parti med ambition att kandidera i nästa riksdagsval. Främlingsfientliga och HBT-negativa sd försöker nu ivrigt markera emot rasism. Förmodligen handlar det lika mycket om taktik som en ärlig omprövning. Men det lär bildas något nytt parti så småningom som kritiserar sd för att ha "svikit den vita rasen".

Nazister har blivit ledamöter i kommunfullmäktige.

Dagens nyheter hade i söndags en lång men intressant artikel om nazistisk aktivism i delar av Dalarna. Även om rubriken "det ockuperade landskapet" är väl dramatisk är det tydligt att de nazistiska grupperna i Svenska motståndsrörelsen (SMR) fått ett fäste i några kommuner där. Inte främst för att de är många, för det är de inte. Utan för att de utnyttjat att Sverigedemokraterna haft s.k. öppna listor där folk kan skriva dit namn och om tillräckligt många gör det - räcker ibland med 5-20 personer i små kommuner - ger det ett kommunfullmäktigemandat om sd inte hade tillräckligt med folk för att fylla de platser de fick i valet 2014. En tragisk men också fascinerande del av artikeln i DN är följande när en kvinna intervjuas.

Enligt Säpo förespråkar SMR våld för att förändra Sveriges styrelseskick. – Ja, men inte ger de sig på oss. Det är någon som de har agg till. Jag tycker: så länge som de inte går på folk i byn, då är det inget, säger Lilian Rådman.

Det där är en intressant attityd. "Om det inte drabbar min grupp så bekymrar jag mig inte". Problemet är att all erfarenhet visar att högerextrema grupper inte nöjer sig med att förfölja den grupp som de ogillar mest. Inom nazistiska Gyllene gryning (som finns i landets parlament) lär det inofficiellt t.o.m. finnas ett uttryck internt "När vi tagit itu med invandrarna tar vi itu med de homosexuella".

Homosexuella män i nazistiska koncentrationsläger.

För flera år sedan besökte jag en filmfestival i Malmö. En film hade som tema homosexuella män som hamnat i koncentrationsläger i det nazistiska Tyskland 1933-1945. Filmen gjordes av en viktig orsak - de flesta överlevande var nu 80+ och deras berättelser bör dokumenteras medan de ännu lever. Som väntat hade de varit med om vidriga saker. I synnerhet en man minns jag. Dels för hans karisma. Han var också snyggt klädd. Men också för hans kommentarer. Det var tydligt att han tillhört en välbeställd tysk familj på 1930-talet. Han fick frågan varför inte fler homosexuella i det nazistiska Tyskland protesterat emot regimen innan de hamnade i koncentrationsläger. Mannen funderade några sekunder och såg ledsen ut. Sedan sa han ungefärligen.

Om jag ska vara ärlig trodde jag att jag var säker. Jag var ju inte jude utan vanlig tysk. Vi trodde inte det skulle hända oss andra. Och när det gjorde det var det för sent att protestera. För det andra kom förändringarna emot olika grupper långsamt. Varje ny lag betraktades av de flesta som obetydlig i relation till tidigare lagskärpningar.

Granskning av v. Del 2. Enda riksdagspartiet som accepterar politiker som är diktaturanhängare.

I förra bloggposten granskade jag en debatt där fyra kandidater till att bli ordförande för Vänsterpartiet hösten 2011 vägrade (sic!) erkänna att USA är mer demokratiskt än enpartidiktaturen Kuba. Att två av kandidaterna slingrade sig ordentligt i debatten och fick stöd av de två andra kandidaterna, däribland den som blev ordförande för v januari 2012, Jonas Sjöstedt (bilden). Liberala Expressen kritiserade det skarpt, med rätta, på ledarplats. I en bloggpost strax därefter försökte Sjöstedt göra sig till offer. Han drar sig inte heller för att framföra en direkt lögn,

Bara Hans Linde och Rossana Dinarmarca gavs möjlighet att svara på frågan.

Men i videon som ännu finns (och som jag länkade till i förra bloggposten) på Youtube framgår det tydligt att alla fyra kandidaterna fick möjlighet att framföra om de tyckte USA eller Kuba var mest demokratiskt. Sjöstedt valde att tiga. Efter att Hans Linde och Rosanna Dinarmarca slingrat sig mumlade Sjöstedt bara att han höll med Hans Linde. Sedan gör dessbättre Sjöstedt även ett förtydligande.

Vad tycker jag då om Kuba och USA ur demokratisynpunkt? Det är mycket enkelt; Kuba är en politisk diktatur. I landet förekommer inte fria val, yttrandefrihet eller rätten att fritt bilda partier. I de kubanska fängelserna sitter politiska fångar. I USA finns däremot dessa grundläggande demokratiska rättigheter, landet är en politisk demokrati. Visst kan man diskutera bristerna i USAs demokrati och visst finns det progressiva inslag i det kubanska samhället trots diktaturen. Men den grundläggande skillnaden mellan länderna är klar och kan inte bortförklaras. Det är min åsikt, och det är Vänsterpartiets åsikt.

Ledande politiker i v hyllar ännu diktaturregimen.

Men om det nu är "mycket enkelt" och "Vänsterpartiets åsikt" varför var det ingen av de fyra kandidaterna som orkade eller ville framför det i debatten i Göteborg? Well, då hade väl Sjöstedt rett ut det där. Eller? Problemet är mycket allvarligare än så. Hur enigt är v om att fördöma Kuba som en diktatur? Från en ledarartikel i Expressen 2014 om ett referat om ett möte arrangerat av Svensk-kubanska föreningen.

I slutet av januari arrangerade Svensk-Kubanska föreningen - bröderna Castros svenska supporterklubb - ett hyllningsmöte i Uppsala.... Huvudtalare på mötet var Jeanette Escanilla och Torbjörn Björlund.... Torbjörn tillade att "bilden av en diktatur där invånarna går runt och är rädda för att säga sin mening stämmer inte.".... Torbjörn Björlund - han som ifrågasätter bilden av Kuba som en diktatur - är sedan 2006 riksdagsledamot för Vänsterpartiet. Han är partiets tyngsta försvarspolitiker och sitter med i försvarsberedningen..... Jeanette Escanilla - hon som tycker att stränderna är fantastiska - är ordförande i Vänsterpartiet i Uppsala län. Hon sitter i kommunfullmäktige och jobbar som politisk tjänsteman åt partiets kommunalråd. Två veckor innan talarinsatsen på väckelsemötet hade hon blivit invald i Vänsterpartiets partistyrelse.... Men att man både kan ha en ledande position i ett parti och samtidigt tillåts extraknäcka som megafon åt en diktatur gör dock Vänsterpartiet fullständigt unikt. I andra partier hade Escanilla och Björlund tvingats välja karriär.

Finns det "alternativa demokratier" där fria val inte behövs?

2008 tog Vänsterpartiet som parti äntligen avstånd från diktaturen Kuba som idealsamhälle. Ett beslut som borde vara självklart för varje parti som kallar sig demokratiskt. Men notera kommentaren från Ulla Andersson (nu ekonomisk-politisk talesperson för partiet) i Svenska dagbladet 9 juni 2008

För de allra flesta av oss är det uppenbart att Kuba inte har de grundläggande friheterna som exempelvis fria val och då är det inte en demokrati i västerländsk mening. Sedan kan jag hålla med om att det även finns sociala framsteg på Kuba som man kan lyfta fram som goda exempel, men det räcker inte för att vi ska ändra vår syn på landet.

Ingen "nolltolerans" i v.

Jag har fetmarkerat det som visar det dubbelspel som ibland finns inom Vänsterpartiet. Som om det finns någon alternativ icke-västerländsk demokrati där fria val inte behövs. Det bör också noteras att Vänsterpartiet på sin kongress 2008 tydligen ägnade en halv dag (sic!) åt att diskutera om Kuba var en diktatur eller inte. Hur skulle reaktionen bli om Moderaterna ägnade en halv dag på sin stämma (kongress) i höst om Pinochets högerregim var en diktatur eller inte? Kritiken i media skulle, med rätta, bli skoningslös emot partiet.

Främlingsfientliga och HBT-negativa Sverigedemokraterna har officiellt en nolltolerans emot rasister. Den tillämpas väl dock sådär i praktiken. Den sd-politiker som hyllat f.d. Francodiktaturen i Spanien hade dock förmodligen blivit utesluten. Men Vänsterpartiet har tydligen ingen som helst nolltolerans emot medlemmar och ledande politiker som hyllar brutala diktaturer.