HBT-kultur. Freddie Mercury den definitiva biografin - Lesley-Ann Jones

Innan jag börjar recensera den här boken måste jag göra ett förtydligande. (Och ni som följer min blogg blir inte förvånade). Jag är discobög. Och det blev jag typ 1980 redan innan jag identifierade mig som discogillare och homosexuell man. Konstaterar jag så här efteråt. Redan där fattade jag att fanns något magiskt med discobeats ihop med refränger man kunde nynna till. Först många år senare fattade jag att det var typisk bögmusik.

Rockgruppen Queens, med dess sångare Freddie Mercury, var alltså inte min favoritgrupp. För att uttrycka det milt. Inte heller Mercury som soloartist (något popigare) var någon favorit. Jag gillar dock två av låtarna, Queens rockballad The show must go on (1991 och som spelades in när Mercury var döende i aids) och discoversionen av Living on my own (postumt utgiven 1993 och som blev hans första etta på brittiska singellistan, som soloartist). När man läser boken blir det tydligt att båda låtarna ofta refererar till Freddie Mercurys privata situation. Som kuriosa kan jag berätta att Queen 1984 till sin låt I want to break free gjorde en video där de i delar av den var klädda som kvinnor.

För mig är mycket av den här boken ointressant. Men trots det vill jag inte avfärda den. Visst är den ibland fånigt insmickrande mot Mercury. Han får kritik i delar av boken men det är marginalen, det är nog hans gamla och nya fans som främst köper den. Hade det stannat där hade jag givetvis aldrig recenserat boken här. Men Freddie Mercury var homosexuell eller bisexuell, vi kan tvista om vilket, men han hade många tillfälliga kontakter med andra män, det är alla som var i hans närhet ense om.

Först efter hans död avslöjades det offentligt han varit sexuell intresserad av män.

För mig är det givetvis inte någon nyhet att Mercury dog av aids 1991. Eller att han haft sex med män. Men det som är nytt är att han tydligen redan i mitten av 1970-talet i sin omgivning avslöjade sitt sexuella intresse för människor av samma kön. Att han frispråkigt var öppen gentemot andra artister. Men att de höll tyst. Först efter att Freddie dog avslöjades offentligt att han varit sexuellt intresserad av män.

Det här betyder inte att boken är bra. Den är extremt brittiskcentrerad och vad som händer där. Det kan tyckas som en detalj men Västtyskland kallas konsekvent felaktigt för Tyskland när det ska berättas om Mercurys besök i bl.a. Hamburg. Och hans och bandets turné i början av 1980-talet i Sydamerika blir besynnerligt refererad. Att de skulle bli det första bandet från Europa att göra en framgångsrik turné där när sanningen är att ABBA gjort samma sak där redan i slutet av 1970-talet.

Boken är främst för folk som gillar Queens musik (som jag generellt inte gör) men den ger också en privat bild av Mercury och det är av den anledningen jag kan rekommendera den. Den avslöjar något om gayscenen i Storbritannien på 1970- och 1980-talet. Men - om jag ska vara ärlig - är boken sådär. Inte bra, inte dålig men medelmåttig.

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.

Alla riksdagspartier har problem med heteronormativitet.

 

Igår skickade jag förslag om HBTQ-relaterade motioner till en del HBT-engagerade riksdagsledamöter. Idag tisdagen 18 september börjar allmänna motionstiden för dem (de får lämna förslag om vad de vill) och det håller på två veckor framåt.

Ikväll har jag sänt ett nytt mail till en del riksdagsledamöter.

Till HBT-engagerade politiker i s, m, mp, fp, c och v.

Hej igen! Hoppas ni haft det trevligt när ni var med vid riksmötets öppnande. Ordföranden för tre HBT-politiska föreningar har idag en ny debattartikel på siten QX. Fredrik Saweståhl (Öppna moderater), Christoffer Jönsson (HBT-liberaler) och Anders Selin (Öppna moderater).

HBT-frågor borde finnas på allas agenda. 

Säkert skulle även HBT-engagerade från mp, c och v hålla med. Internationellt sett har Sverige ett synnerligen HBT-vänligt parlament generellt. Moderaterna har ännu en hemläxa att göra när det gäller några HBT-reformer, Socialdemokraterna är ännu inte för att transpersoner ska få skydd av regeringsformens diskrimineringsförbud (när alla andra motsvarande grupper redan har det) men i allt väsentligt är sex av riksdagens åtta partier tydligt HBT-vänliga. När det gäller HBT-politikern bråkar ni idag främst om detaljer (som är nog så viktiga ibland) och hur snabbt saker ska genomföras, inte om färdriktningen.

Igår fick ni tips av mig på ämnen för HBT-motioner. Ni kanske tycker jag var snäll. Men om jag ska vara ärlig gjorde jag det inte främst för er skull, jag gjorde det för att varje HBTQ-motion, varje initiativ, debattartikel etc för oss närmare ett icke-diskriminerande och icke-heteronormativt samhälle. Men jag vill också att ni ska veta att det 2012 inte är möjligt att skylla alla problem på Göran Hägglund och kd (även om han och partiet ibland förtjänar skarp kritik inom HBT-politiken). Inte heller kan ni skylla homofobi och transfobi bara på kd och sd (även om partierna ska granskas och jag kommer göra det tydligt). Jag ska ge några exempel.

1. Lagen som förbjuder sexköp. RFSL är emot den. Debatten är extremt heteronormativ där folk från era partier kallar den för en lag "mot mäns köp av kvinnokroppar". För det första, och det borde ni fatta själv utan att jag ska förklara det för er, handlar det om köp av en sexuell tjänst, inte att få göra vad man vill med en kropp. Har ni föreställningen att man "köper en kropp" hoppas jag att folk från Olof Lavesson (m) till Josefin Brink (v) aldrig någonsin köper en sexuell tjänst av någon när de är i något annat land. Ni skulle kunna sluta som styckmördare. För det andra kan man jämföra debatten i bl.a. Tyskland där det är socialister, gröna, liberaler och feminister som genomdrivit att män och kvinnor fritt ska få sälja sex medan kristdemokraterna varit emot, ofta med samma argument som politiker från m till v i Sverige.

2. Våld i nära relationer. Politiker från m till v har som ett mantra rabblat "mäns våld mot kvinnor" senaste åren. Med argumentet att män är tydligt överrepresenterade när det gäller förövare. Någon statistik finns det dock inte i Sverige, bara polisanmälningar vilket ofta inte ger en rättvisande bild. För det första är det skamligaste en man som blir slagen av sin flickvän. Ni kan gissa vilket bemötande han får på en polisstation. Även samkönat relationsvåld har ofta varit osynliggjort men där har debatten startat. Det finns en tendens inom Alliansen att börja kalla det könsneutralt "våld i nära relationer". Att folk främst från v (detta ofta heteronormativa parti i den här typen av debatter) men även folk från s och mp protesterar är skamligt. Och även i borgerliga partier är det folk som tror att feminism handlar om att osynliggöra att även kvinnor, precis som män, slår och även män, precis som kvinnor, är offer. Lagar och policys ska vara könsneutrala.

3. Porrdebatten. Här har de flesta partier sansat till sig. Men Vänsterpartiet, igen, kallar porr för "utnyttjande av kvinnor" trots att bögporren står för en betydande del av marknaden. Om syftet med porr och prostitution är att förtrycka kvinnor främst eller att det har patriarkala orsaker främst och bara hur förklarar ni då att andelen homosexuella män som köpt sex och/eller kollat porr tycks vara på samma nivå eller högre än bland heterosexuella män. Och att även en del kvinnor köper sex och närmare hälften kollar porr precis som en betydande majoritet av män. Även bland er riksdagsledamöter. Även om ni aldrig skulle erkänna det är mitt tips att 80 % av er som får det här mailet kollat porr senaste året för att bli sexuellt upphetsade. Jag kräver inte att ni offentligt ska berätta det, men ni kan i alla fall sluta att kritisera porr om ni själv gillar det.

4. Alla muslimska samfund är homofientliga. Inget muslimskt samfund är homovänligt. Ingen av er har vad jag vet kunnat ärligt skriva det på era bloggar eller i interpellationsdebatter. När jag frågar om ni känner till något muslimskt homovänligt samfund (skaffa dig kunskap om vad ett samfund är, det är inte samma sak som förening) så har ni inte kunnat ge något exempel. För ni vet hur det fungerar i svensk politik. I andra länder har man en friare debatt. De flesta av er kritiserar, med viss rätt, Danmark får att ha gått för långt i fokusering på problemet. Men skulle svenska riksdagsledamöter vara bättre? Ni låtsas att ni avstår från att kritisera homofientliga muslimska samfund (alla av dem är homofoba) för att ni inte vill blanda er med sd. Men det verkliga skälet är att ni fegt tiger för att ni är rädda att bli kallade islamofober som lesbiska muslimen Manji argumenterade i en artikel på Qx. Ni offrar muslimska HBT-personer för att fegt rädda er egen heder. Så gör inte HBT-engagerade i de flesta andra länder, där talar de fritt om både kristen och muslimsk homofientlighet.

Det här var bara några exempel. Mitt löfte (det är inget politikerlöfte, utan ett riktigt löfte) är att granska och "jaga" er än tydligare när det gäller bl.a. de här punkterna fram till 2014. Ni är inga offer, ni är riksdagsledamöter och ska granskas. Det kallas demokrati. Tro inte att era sex partier nu kan slå sig till ro eftersom ni fått en bra HBT-politik. Heteronormativiteten finns inom s, m, mp, fp, c och v närhelst ni gör något utspel utanför Prideevenemang. Det är ert ansvar att i gruppmöten, styrelsemöten, torgmöten etc etc bekämpa den. Visst ska islamofobi bekämpas, visst ska patriarkala strukturer avslöjas men aldrig på bekostnad av att folk fegt tiger om muslimsk homofientlighet eller accepterar felaktiga floskler om att prostitution och porr är detsamma som kvinnoförtryck. Eller låtsas att våld nästan bara förekommer i olikkönade relationer där en man slår en kvinna. Basta.

Uppdatering 1.

Islamisterna har ansvaret för våldet - inga andra.

Flera tidningar berättar att franska tidningen Charlie Hebdo ska publicera nya satiriska Muhammedteckningar. Från Dagen.

– Vi gör karikatyrer av alla, varje vecka, men när vi gör det med profeten så kallas det för provokation, sade chefredaktören Stephane Charbonnier i fransk tv i går.

Exakt. Tidningar som gör karikatyrer av andra religioner bör fortsätta göra det även av islam. Vissa muslimer får faktiskt lära sig att hantera det utan våld precis som kristna, judar och andra redan gjort. Det är patetiskt att hävda att några som gör satir av Muhammed har något som helst ansvar för våld och kravaller. Ansvaret har bara islamisterna som beter sig illa åt.

Uppdatering 2.

Från Svenska Dagbladet om att FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon har en egen definition av yttrandefrihet.

Yttrandefriheten är en omistlig rättighet, säger Ban vidare, men lägger till att den ska garanteras och skyddas när den används för allmän rättvisa och ett allmänt syfte. - När vissa människor använder yttrandefriheten för att provocera eller förödmjuka andras värderingar och tro, då kan den inte skyddas på samma sätt, sade generalsekreteraren enligt AFP.

FN:s generalsekreterare skymfar alla som i århundraden kämpat för yttrandefrihet. Att den bara skulle gälla för "allmän rättvisa" är så absurt att det skulle kunnat vara hämtat från ett 1 april-skämt. Yttrandefrihet som inte kan provocera någon är inte värd sitt namn.

Uppdatering 3.

Debatten om yttrandefrihet finns givetvis även i USA, ett av få västländer som inte har någon lag om hets mot folkgrupp. Det är en sak. Men att en domstol nu tvingat ett transportföretag att ha antimuslimska-antiarabiska annonser med hänsyn till yttrandefriheten är faktiskt absurt. Från Dagens Nyheter.

Med hänvisningar till den grundlagsstadgade yttrandefriheten har den federala domstolen i New York slagit fast att den lokala transportmyndigheten gjorde fel när den stoppade annonsen. Stoppet försvarades med en policy om förnedrande budskap riktade mot bland annat religion.... Annonsens originaltext på engelska lyder ”In any war between the civilised man and the savage, support the civilised man. Support Israel. Defeat Jihad.”

Problemet med den annonsen är att den inte bara satiriserar eller kritiserar islam utan antyder att muslimer generellt är "vildar" och "ociviliserade". En sådan annons har passerat gränsen för vad transportmyndighetsansvariga bör tillåta. Eller rättare, de måste tillåtas ha rätten att vägra publicera annonsen. Yttrandefrihet betyder inte att du har rätt få publicerat vad som helst i vilket forum som helst. För den federala domstolen i New York kan väl inte mena att Republikanernas kampanjhögkvarter i staden måste tillåta Obama att köpa annonsplats i deras tidningar? Inga jämförelser i övrigt.

HBT-kultur. Torka aldrig tårar utan handskar. Del 1. - Jonas Gardell.

Att den här boken kommit ut är det väl ingen av er bloggbesökare som missat. Sällan har en bok(-serie) blivit så omskriven före dess utgivning. Och förväntningarna har blivit därefter. Jonas Gardell har placerat aids-epedemin på 1980-talet i fokus igen. Även om hans syfte är vällovligt måste det inte betyda att resultatet är bra. Jag ska förtydliga att, och många bögar håller nog med mig, Jonas Gardell ska ha en eloge för sin kamp för homosexuellas rättigheter men han är definitivt inte min favorit varken som komiker (där han är ojämn men ibland kul) eller som författare.

När jag kom ut som bög i Lund 1990 fanns det ett bibliotek i RFSL-avdelningen. En av de första böckerna jag lånade var Gardells debut Passionsspelet från 1985. Den var bra om än inte perfekt. För några år sedan kommenterade jag här på bloggen Om Jesus som också var hyfsad. Någon bok jag började läsa av honom lämnade jag ifrån mig redan efter några sidor - för att den var för tråkig. Om man ska summera betraktar jag mycket av Gardells material som författare som mediokert. Det var den här blandningen av förväntningar jag hade när jag började läsa Torka aldrig tårar utan handskar och dess huvudpersoner, de unga bögarna Rasmus och Benjamin.

Gardell har gjort noggrann research.

Hur är då boken? Var ska man börja? Den är närmast perfekt. Bland de böcker jag tidigare har recenserat har Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist varit min favorit. Nu knuffar Torka aldrig tårar utan handskar ner den på silverplats och hamnar själv på tronen.

Om jag ska skryta är jag nog en av de i Sverige som har bäst koll på hur det var för homosexuella på 1970- och 1980-talet utan att då själv varit på gayställen. Först 1990 besökte jag mitt första gaycafé. Men jag har läst alla riksdagsprotokoll med koppling till homosexuellas rättigheter (eller hiv för den delen) från 1971 och framåt. Jag har suttit med böcker från den tiden av och om homosexuella, böcker som givetvis är otidsenliga idag men som förklarar hur det var då. Och främst - jag var själv ung på 1980-talet. Jag anade redan då att jag var homosexuell - men hade inte ännu riktigt accepterat det för mig själv. Och definitivt inte för andra. När jag läser boken Torka aldrig tårar utan handskar kan jag bara igen och igen konstatera - exakt så var det.

Svenska Dagbladet har ibland något de kollar faktakoll. Där kommentarer från folk (främst politiker) får grönt, gult eller rött ljus efter hur väl de håller sig till fakta och forskning. Jag vill ge Gardells bok grönt. Han har i varje detalj kollat hur det var.

Återhållen vrede mot de makthavare som "svek".

Men inte nog med det. Hans disposition där han i samma kapitel blandar gamla händelser (från huvudpersonernas barndom) till "nutid" (Stockholm i början av 1980-talet) till senare (när flera av dem är döende i aids) skulle kunna bli rörigt men är så begåvat att det borde bli ett föredöme för andra författare - oavsett genre. Gardell visar ömhet även mot de som inte var homovänliga. Han lever sig in i hur de som inte accepterade homosexualitet kände. I hans bok finns inga monster.

Så här kan det fortsätta. Övergångarna mellan kapitlen, att de "politiska" delarna av boken aldrig blir präktiga eller moraliserande utan kopplas naturligt ihop med huvudpersonernas öden, Gardells kunnande om Bibeln som kommer väl till pass när han ska beskriva Benjamin som är från Jehovas vittnen, att han inte försöker att "försköna" gaysamhället på 1980-talet utan skriver om det som det var, att ingen människa bara är god - eller bara ond. Gardell har en vrede som riktar sig mot de inom politiken, vården och andra delar av samhället svek de som drabbades av aids men vreden är återhållen - och därför desto mer effektiv.

Mitt tips är att Jonas Gardell med sin bokserie skriver sig rakt in i litteraturhistorien. Torka aldrig tårar utan handskar är inget annat än ett litterärt mästerverk.

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.

Amnesty bör vägra Göran Hägglund styrelseplats!

Givetvis är det en hypotetisk situation. Men om Kristdemokraterna får 3,8 % i riksdagsvalet 2010 kommer det säkert att inom några månader leda till att partiets ordförande avgår. Visst fick språkrören från Miljöpartiet stanna kvar efter att partiet åkte ut ur riksdagen 1991. Men de hade varit där i 3 år tidigare, Kristdemokraterna har varit riksdagsparti i 23 år 2014. Kanske då Göran Hägglund söker nya utmaningar. Oavsett vad man tycker om honom har han ju ett engagemang för vissa mänskliga rättigheter, som religionsfrihet eller kampen mot främlingsfientlighet. Om han skulle söka sig till Amnesty International och det skulle bli resonemang om att erbjuda honom en styrelseplats hur borde föreningen bemöta det?

Han är, precis som sitt parti, ännu emot en könsneutral äktenskapslag. Kd vill ersätta den med en "könsneutral giftermålslag". Orsaken är att partiet inte tycker homopar är värda att ingå borgerliga äktenskap. För det var det som var främsta effekten av beslutet 2009. Varje religiöst samfund får sedan själva besluta om de vill viga samkönade par eller inte. Göran Hägglund vill också, precis som sitt parti, avskaffa samkönade pars rätt att adoptera (förutom närståendeadoptioner) och avskaffa lesbiska kvinnors möjlighet att bli inseminerade vid kliniker. Trots att all forskning visar att barn i samkönade familjer mår lika bra som andra barn, något jag mailat samtliga ledamöter i Kristdemokraternas riksdagsgrupp och partistyrelser om flera gånger. Jag har länkat till forskningsrapporter både från USA och Europa. Dessutom har jag efterlyst att någon kd-politiker länkar till någon forskningsrapport som visar att barn i homofamiljer mår sämre än andra barn. Avslöjande nog har ingen kd-politiker gjort det.

Värderingar om kön, familj, nation och svenskhet handlar även om känslor.

Det fanns folk som redan 2002 kallade alla som då var emot jämlika lagar för samkönade och olikkönade par, när det gäller äktenskap, adoptioner och inseminationer, för homofober. Jämförbart med att vara främlingsfientlig. Jag tyckte inte det var rättvist. För det första var det då betydande oenighet både bland riksdagspartierna, myndigheter och föreningar om de tre reformerna. Dessutom har attityderna till samkönade relationer och transpersoner snabbt förändrats senaste decennierna. En del människor, i synnerhet äldre, har haft problem att hantera det. När det gäller kön, familj, nation, svenskhet handlar våra värderingar ofta även om känslor, inte bara fakta. Det ska man ha respekt för.

Nu hävdar jag dock att det är dags att markera. Alla remissinstanser - förutom vissa samfund - var positiva till en könsneutral äktenskapslag. Efter det har flera samfund som tidigare tvekat blivit positiva och några som varit negativa har börjat tveka. Alla barnrättsföreningar har senaste decenniet vänt från tveksamhet till ett tydligt ja till att homopar och heteropar ska ha samma möjligheter till adoptioner och inseminationer. När man granskar debatten i tidningar och på internet har kritiken mot de jämlika lagarna, med få undantag, försvunnit. Vanliga svenskar har accepterat reformerna, med eller utan entusiasm. Det är nästan bara Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna bland partier och föreningar av betydelse som idag vill försämra rättigheter för samkönade par.

Kd-politiker ska inte bli diskvalificerade generellt.

Det är 2012 lika oförenligt med respekt för mänskliga rättigheter att vara för en politik som diskriminerar samkönade par som en politik som diskriminerar invandrare. Av den orsaken bör inte kd-ministrarna Göran Hägglund, Maria Larsson och Staffan Attefall, eller Sverigedemokraternas ordförande Jimmie Åkesson, få bli styrelseledamöter i föreningar som jobbar för mänskliga rättigheter, Amnesty International, Röda korset, Rädda barnen etc. Och givetvis inte heller bli myndighetschefer för verksamhet som sysslar med mänskliga rättigheter, DO (Diskrimineringsombudsmannen), BO (Barnombudsmannen) etc. Av samma orsak som att föreningarna aldrig hade accepterat någon främlingsfientlig människa i styrelsen eller att någon sd-politiker hade fått bli chef för DO eller BO. Det är viktigt att förtydliga att det faktum att någon är kd-politiker inte i sig ska diskvalificera någon, en betydande minoritet i kd bl.a. andre vice ordföranden David Lega är för jämlika lagar och bör också kunna bli styrelseledamot i föreningar för mänskliga rättigheter.

För mig är det här ett nytt ställningstagande men jag tycker tiden nu är mogen för det. Jag ska också bemöta några eventuella invändningar mot mitt förslag till policy.

1. "Har vi inte åsiktsfrihet egentligen?"

Åsikts- och yttrandefriheten är central i en demokrati. Jag är för att det ska bli svårare att bli åtalad och dömd för hets mot folkgrupp. Homofientliga grupper ska få hålla torgmöten utan att bli trakasserade, inte heller har motdemonstranter rätt att försöka tysta deras möten genom vuvuzuelor etc. Jag skulle markera lika hårt mot det som jag gör när samma metoder används mot främlingsfientliga sd:s möten.

Men att ha rätt till att yttra en åsikt betyder inte någon automatisk möjlighet att bli styrelseledamot i föreningar som jobbar för mänskliga rättigheter. Jag är säker på att alla kd-riksdagsledamöter tycker dels att Jimmie Åkesson (sd) har rätt till sin yttrandefrihet men också att han vore olämplig som styrelseledamot i Amnesty International.

2. "Måste man nu vara politiskt korrekt i varje intervju, gå med i gayparader etc för att man vill hjälpa barn som har det svårt genom att kandidera som styrelseledamot i Rädda barnen? Jag kanske bara struntar i just HBT-rättigheter, det betyder inte att jag är emot homosexuella".
Jag kräver inte att någon ska jobba för HBT-rättigheter, eller invandrares rättigheter för den delen, för att kvalificera sig för att bli styrelseledamöter i föreningar som jobbar för mänskliga rättigheter. Även om det vore bra om fler visade sådant engagemang. När journalister frågar vad någon tycker om homoäktenskap, att folk med invandrarursprung ska ha sämre rättigheter (bl.a. när det gäller utvisningar) än etniska svenskar trots att de är svenska medborgare, kanske en del bara kommenterar att de är för allas lika värde men inte kan tillräckligt om just den debatten. Eller försöker problematisera debatten. Det är inte de jag här syftar på. Utan på de som tydligt argumenterar emot att samkönade par ska ha samma rättigheter som olikkönade par, emot att folk med invandrarursprung som är svenska medborgare ska ha sämre rättigheter än etniska svenskar etc. Något krav att gå med i gayparader eller besöka vissa möten handlar det definitivt inte om.

3. "Är du även för yrkesförbud för kd-politiker som är emot en könsneutral äktenskapslag? Hur demokratiskt är det? De kanske inte ska få vara med i börsbolagsstyrelser hellr?"

Nej, jag är inte för yrkesförbud för någon grupp. Vissa sd-politiker har blivit avskedade p.g.a vilket parti de tillhör eller vilka åsikter de har. Det är oacceptabelt. Och lika oacceptabelt vore det att avskeda någon för att vederbörande är emot homoadoptioner, är kommunist etc. Inte heller kommenterar jag vilka som ska få vara med i börsbolag i företag som inte sysslar med saker med koppling till mänskliga rättigheter. Börsbolag söker få de mest kompetenta människorna och de avgör givetvis själva om de vill ha med främlingsfientliga och/eller homofientliga människor i sin styrelse. Sedan kan konsumenter reagera på det men jag ger inga råd när det gäller företagsstyrelser generellt. Det här handlar om föreningar och andra som är engagerade för mänskliga rättigheter och där trovärdigheten är avgörande för deras legitimitet.

4. "Kristdemokraterna är faktiskt ett regeringsparti. Hur lämpligt är det att bojkotta ett parti som landets statsminister vill samarbeta med?"

För det första jobbar föreningar för mänskliga rättigheter för att bl.a. granska statens och regeringens verksamhet. Bl.a. Amnesty International vägrar ta emot statliga bidrag för att värna sitt oberoende. För det andra kan ett lands statsminister, oavsett vad man tycker om vederbörande, aldrig avgöra policyn för fria föreningar. Inom politiken handlar det om att försöka bilda majoritet för sin politik och kompromissa även med partier vars värderingar man delvis ogillar. Föreningar för mänskliga rättigheter har en annan frihet att hålla på sina principer om att alla av dess styrelseledamöter ska vara för en icke-diskriminerande politik. För det tredje så var främlingsfientliga FPÖ regeringsparti i Österrike för drygt 10 år sedan. Borde då Amnesty i Österrike av den orsaken accepterat folk från det partiet i sin styrelse? Inga jämförelser i övrigt mellan Kristdemokraterna och FPÖ.

4. "Det är väl Amnesty International och de andra föreningarna som själva avgöra vilka de ska ha med i sina styrelser?

Det är sant. Det jag gör är att ge råd till föreningarna, något jag har rätt till. Det är också en del av yttrandefriheten. Till sist är det dock årsmötet i en förening som avgör vilka som ska få bli med i någon styrelse. Valberedningen har dock också ett ansvar.

Jag har i 20 år tålmodigt argumenterat för reformer som partnerskap och senare jämlika lagar när det gäller adoptioner, inseminationer och äktenskap. Nu har dock svenska folket fått möjlighet att vänja sig vid nya reformer, kunskap har spridits om situationen för barn i homofamiljer. Man måste också kräva att folk som lämnar kommentarer i den offentliga debatten söker kunskap och inte försöker ideologisera och diskriminera. Det är inte acceptabelt.

Återigen. Alla kd-riksdagsledamöter skulle nog hävda att Jimmie Åkesson vore en olämplig ledamot i en styrelse i förening för mänskliga rättigheter. Eller som ny DO eller BO. Då har också samma riksdagsledamöter erkänt att en människas åsikter faktiskt kan diskvalificera vederbörande från någon sådan post. Principiellt för jag samma resonemang om politiker i kd och sd och andra som vill avskaffa nuvarande jämlika lagar för samkönade och olikkönade par. Så enkelt är det egentligen.

HBT-kultur. Förbjuden kärlek.

Officiellt är Förbjuden kärlek (2011) en samproduktion mellan USA, Frankrike och Iran. Visserligen är regissören Maryam Keshavarz från Iran men hur landet blivit inblandat i produktionen är en gåta. Den spelades in i Libanon och har efter att den blev klar totalförbjudits att visas i Iran. Och man måste inte vara Einstein för att fatta det, den är generellt regimkritisk och handlar om en lesbisk relation. Vad stod det i projektbeskrivningen till folk i "filmkommittén" i Iran? "Det här är en film om kärlek och om Iran" kanske. 

Keshavarz har också meddelats av regimen att hon aldrig igen får återvända till sitt hemland. Eller rättare, när nuvarande regim är kvar. Storyn handlar om två tonårstjejer som sakta men säkert fattar att de älskar varann. Först försiktigt men i en sängkammarscen är det så öppet och halvnaket att nog även en del (pryda) i USA skulle reagera. Atafeh (Nikohl Boosheri) kommer från en välbeställd familj i Teheran och konstaterar att hon och fattiga Shireen (Sarah Kazemy) inte bara är vänner. De har ett fint samspel. Atafehs bror Mehran (Reza Sixo Safai) återvänder efter att varit på en drogavvänjningsklinik. Han är en vilsen ung kille som successivt dras till islamister och där försöker hitta något mål. Atafehs och Mehrans föräldrar är ovanligt liberala för att bo i Iran. 

Att reducera den här filmen till att "bara" handla om en samkönad relation vore att göra den orättvisa. Här finns inga entydiga hjältar eller skurkar bland de viktigaste rollinnehavarna. De två unga kvinnorna är ute på fester i miljöer där narkotika används. Det handlar om frigörelse som riskerar bli destruktiv ibland. Som i vilket land som helst. Visst kan man känna sympati för att Arafehs föräldrar är bekymrade för att dottern hamnar i "besvärliga" situationer. De vill sina barn väl, precis som de flesta föräldrar i Sverige. 

Nyanserat porträtt av en islamist.

Den kanske främsta rollprestationen görs av Nikothl Boosheri som Merhan. I en (för Iran) ovanligt liberal familj representerar han de värderingar som är officiella i Iran och även delas av delar av befolkningen. I en film av en regimkritisk regissör skulle han kunna bli en symbol för "ondskan". Istället förmedlas nyanserat hans förvandling från en kille som gillar musik till att bli angivare för "sedlighetspolisen" mot illegala fester. Även efter att han blivit islamist är han inte entydigt elak. Och känner också sin egen otillräcklighet precis som de övriga. Merhan visar, precis som sin syster, intresse för Shireen. Ett triangeldrama startar och man får en känsla av att det kan bli ödesdigert. Över alla finns mullornas Iran som är orsaken egentligen till familjens och många andras problem. 

Filmen är inte perfekt. Ibland känns den för "västerländsk" för att bli riktigt trovärdig att berätta om situationen i Iran. Men å andra sidan avslöjar den mer om kulturen i Iran än de flesta filmer som visas i Sverige. I vissa delar blir den seg. Jag rekommenderar den trots det till alla som är intresserade av Iran, HBT-situationers situation i Mellanöstern eller för den delen folk som gillar en annorlunda film. Egentligen handlar den om hur det är vara människa. Hur man hanterar att leva i en diktatur. Vilka strategier som finns. Och att det svåra att vara människa är att det inte finns något entydigt "facit" hur vi ska göra en viss situation. 

Trailern till filmen på Youtube.

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.

Konservativ förvirring om genuspedagogik.

För några dagar sedan hade Petter Isosz, ordförande Liberala ungdomsförbundet Södermanland och Emma Eriksson, ledamot Moderat Skolungdom Södermanland en debattartikel i Svenska Dagbladet. De är för genuspedagogik i skolorna och argumenterar väl för det.

Vi kräver att jämställdhet och genuspedagogik i skolan ska vara centrala delar av Lärarlyftet och att kommunerna utreder hur skolorna tillämpar riktlinjer kring jämställdhet. Vi kräver även att rektorer deltar i obligatoriska kurser i att stärka jämställdhetsarbetet på deras skolor. Många som motsätter sig genuspedagogik hävdar att alla måste få rätt att vara vilka de är, även om de bekräftar normen. Det handlar dock inte om att begränsa barns frihet eller rätt till att vara vilka de är. Snarare det motsatta – friheten från att finna sig maktlöst instoppad i ett fack. Endast den som missförstått genuspedagogiken, eller rent utav inte vet någonting vad den erbjuder, kan hävda att man genom ett normkritiskt förhållningssätt gentemot barn försätter dem i ofrihet. Alla elever i Sverige ska få vara sig själva och inte låta deras utbildning och tillvaro i skolan begränsas av vilket kön de råkat födas till. 

Men det här budskapet är kontroversiellt, även inom Alliansen. Dels finns det en liberal falang bestående av Moderaterna, Folkpartiet och Centerpartiet och deras respektive ungdomsförbund. Generellt är de positiva till jämställdhetsarbete och tillåtande av genuspedagik. Konservativa Kristdemokraterna och partiets ungdomsförbund är däremot kritiska till det senare. Kdu verkar ibland vara negativa till jämställdhetsarbete generellt. Artikeln av Zeth Arkö Gogman, ordförande Kdu Söder om söder, från igår på debattsiten Newsmill avslöjar en del förvirrade resonemang. Det börjar dock bra.

Visst är det så att det i regel är onödigt och t.o.m kontraproduktivt att utgå från vilka behov människor har genom att dela in dem i kollektiv.

Exakt.

Men att detta inte gäller relevanta generella fysiska och psykiska skillnader borde väl vara uppenbart för de flesta? Det är ingen social konstruktion som gjort att man exempelvis skiljer på herr- och damidrott. Det handlar om relevanta fysiska och psykiska skillnader som gör att fysiskt tränade och välpresterande kvinnor inte har samma styrka eller uthållighet som sina manliga kollegor.

Ska svarta elever sjunga soul och vita elever hårdrock?

Att jämföra vanliga idrottslektioner med idrottstävlingar blir bara absurt. Faktum är ju att de flesta idrottslektioner inte handlar om att tävla utan om kondition, utveckla motoriska egenskaper etc. Varför ska då en fotbollsintresserad tjej nästan aldrig få chans att spela fotboll medan hennes killkompis som är helt ointresserad av fotboll betydligt oftare måste spela göra det eftersom han är i killgruppen. Det är just det som är problemet med kollektivism. Samma sak gäller vice verca för en kille som gillar graciös gymnastik respektive en tjej som är helt ointresserad av det. Se individen, se människan.

Alltför ofta ser vi hur företrädare från både socialistiskt och borgerligt håll hellre klamrar sig fast vid sina konstruktioner om hur verkligheten är och ska vara, snarare än utgår från den verklighet vi faktiskt lever i.

Verkligheten vi lever i är att vi främst är människor med individuella egenskaper. Men kdu kanske tycker skolor ska dela in elever på musiklektionerna efter hudfärg, svarta ska samlas i en grupp och sjunga soul oavsett om de gillar musiken eller inte eftersom svarta är överrepresenterade inom genren i musikbranschen. Och att vita ska sjunga rocklåtar även om de inte gillar det av samma orsak. Det är samma sak igen, det är fel att bunta ihop grupper efter statistiska skillnader. Statistik betyder inte att varje människa är "typisk" för sin grupp. Nästan alla fattar det, förutom tydligen kdu.

Att sedan kompisgäng av killar eller tjejer samlas kring vissa gemensamma nämnare, som dans eller musik, är inte mer ett exempel på förtryck än att den lokala schackklubben samlas kring just schackspelande.

Vill kdu avskaffa omnämnande av värderingar i läroplanen för skolorna?

Vad kompisgäng gör på sin fritid är det ingen som överhuvudtaget krävt några lagar eller regler om. Försök inte blanda bort korten genom att låtsas något annat. Men ofta samlas ju både killar och tjejer för ett visst fritidsintresse även om ett av könen är vanligast, här argumenterar du alltså själv emot ditt vurmande för könssegregation som du har i övriga artikeln.

Vi ska inte betala ideologiskt betingade smakpoliser i skolan med skattemedel. Vi ska inte ha politisk indoktrinering i den svenska skolan.

Så du är alltså emot att det står i läroplanen att skolan ska jobba för varje människas unika värde, solidaritet med svaga, jämställdhet, mot diskriminering etc. Jag som trodde ni kristdemokrater annars tjatade om hur viktigt det är med värderingar - även i skolan. Och inte ensidig värdeneutralitet. För att jobba mot traditionella könsroller, att killar och tjejer förväntas bete sig på ett visst vis trots att de egentligen inte vill det är givetvis en värdering. Smakpolis är däremot att godtyckligt göra som du vill Zeth, bunta ihop alla killar i en grupp och alla tjejer i en annan och strunta i vilken grupp de själva helst vill tillhöra.

När skattepengar börjar användas för att tvinga på skolelever radikala idékonstruktioner, som dessutom ofta visat sig vara felaktiga, är vi inne på en farlig väg som leder bort från den västerländska demokratins fundament.

Radikala idékonstruktioner som att folk ska bedömas som individer främst, att samkönade relationer är lika rätt som olikkönade relationer, att motverka förväntade förlegade könsroller för elever, att respektera att transpersoner finns, att jobba emot attityder om att "muslimska tjejer måste inte vara med på gymnastiken eftersom det inte är möjligt med deras kultur", att förkasta argumentation om att det inte är lika viktigt att romska barn går i skolan i nio år eftersom "det inte är deras kultur", att skolor ska vara anpassade så att funktionshindrade elever kan delta så långt som möjligt på samma villkor som andra. Hu så hemskt med sådan radikalitet. :-)

Kdu gillar statligt förmynderi - om det är konservativt.

Vi kan ju också till sist konstatera att kdu är emot nuvarande könsneutrala namnlag för vuxna och inte orkar vara för att avskaffa tvångssteriliseringar av transsexuella som vill byta kön juridiskt. Kdu är emot att samkönade par ska få möjlighet till adoptioner och inseminationer på samma villkor som olikkönade par. Trots att all forskning visar att barn i homofamiljer mår lika bra som andra barn. De unga kristdemokraterna är också negativa till nuvarande könsneutrala äktenskapslag. Samtliga dessa reformer har en sak gemensamt, de minskar statens detaljregleringar och ökar individers frihet.

Men kdu har inga som helst problem med konservativt förmynderi. Tvärtom är de för det.

Bilden till den här bloggposten är från Rädda Barnens Ungdomsförbund och deras kampanj Normkritisk skola, nu!/>U

Uppdatering 1.

Om barn "inte ska hindras få göra vad de vill" varför är då Kdu emot en könsneutral namnlag för tonåringar?

Även Sara Skytteldal och Jenny Weimers, förste vice ordförande respektive jämställdhetspolitiske talesperson i Kdu, argumenterar emot genusvetenskap i en debattreplik i Svenska Dagbladet.

Deras argumentation må vara något mer sofistikerad än den från Zeth Arkö Gogman men okunskapen är tydligen densamma.

Genuspedagoger tycks nästan besatta kring att kategorisera vilket kön barnen har och agera endast utifrån detta, snarare än utifrån barnens egna preferenser.

Barnens egna preferenser? Som försvar för könsseparerade idrottslektioner? Svart förvandlas till vitt i argumenationen. Poängen är ju just att barnens preferenser struntas det i vid könsseparerade lektioner, det är deras kön som det fokuseras på.

Visst finns det olika typer av genuspedagogik, men den röda tråden för samtliga teorier är tydliga ideologiska ansatser och en brist på vetenskaplig förankring.

Det här hävdar alltså representanter för det parti, Kristdemokraterna, som i decennier engagerat sig för att "kristen etik" ska påverka samhället och skolan. Det om något är tydliga ideologiska ansatser utan brist på vetenskaplig förankring. Inte ens kristna är ense om hur man ska tolka vad kristen etik är. Att pojkar och flickor ofta bedöms olika efter vilket kön de har finns det visst då forskning om. Men Kdu är inte intresserade av den. Även många lärare, föräldrar och elever kan vittna om problemet. Men de kanske inte tillhör "verklighetens folk".

Skolan ska inte vara ett slagfält för trendpolitik.

Känns det där igen? Förr kallade kd homosexualitet för "en trend". Även när det skulle med i skoldokument att elever ska få saklig information om homosexualitet och ge stöd åt homosexuella elever protesterade Kristdemokraterna för några decennier sedan. Det kunde få "elever med vacklande könsidentitet" (sic!) att bli homosexuella (deras sammanblandning mellan sexuell läggning och könsidentitet var avslöjande)

När det bevisligen förekommer kompensatorisk genuspedagogik på våra lands skolor där barn hindras från att göra de val de själva vill och betraktas som allt utom en individ.

Barn ska få göra vad de själva vill på förskolor och skolor. Hade någon vänsterdebattör hävdat det hade de, med rätta, blivit kallade flummare av bl.a. Kdu. Nu tycker ju säkert inte Kdu att skolor ska servera pizza två dagar varje veckan om barnen vill det. De tycker säkert inte att förskolebarn ska få göra egna utflykter utan personal eller skrika rasistiska saker till varann. Det är bara när det gäller barns rätt att få följa konservativa könsroller som Kdu blir "frihetsengagerade". Visst ska barnen få göra det men förskolor och skolor ska kunna visa på alternativ och arrangera gemensamma pedagogiska lekar för både pojkar och flickor. Och om vuxna inte ska hindra barn "att få göra vad de vill" hur kan då Kdu var emot att 12-17-åringar (med vårdnadshavares godkännande) ska få välja könskonträra namn (sådana som är typiska för det motsatta än barnets biologiska kön)?

Hyckleri igen från Kdu.

Mänsklig.

Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss.


Det är kanske dags att reda ut mitt förhållande till kristendomen. Om någon frågar mig om jag är kristen är det ungefär som om en person ber mig avslöja om jag är queer. Det går inte att besvara med ett enkelt ja eller nej.

1. Jag tvekar om det finns en kristen Gud. Är agnostiker. Jag har läst hela Bibeln (och hela Koranen). Det tog några år men jag tyckte det var intressant. Jag är negativ till den straffande Gud som finns främst i Gamla testamentet. Jag vet att goda människor inom judendomen och kristendomen omtolkar citaten. Men det handlar inte bara om att omtolka citat utan även om en Gud som accepterar och är positiv till stamkrig, accepterar slaveri och detaljkontrollerar människor. Samma sak med Paulus i Nya testamentet. Och Gud i Koranen är densamma. Det är de abrahamitiska religionernas förbannelse. Att delar av deras skrifter inte prioriterar kärlek och fred.

2. Jag tvekar om Den helige ande finns. Med risk för att vara vanvördig verkar han vara ungefär som Olof Johansson (tidigare ordförande i Centerpartiet). Diffus och få vet vad han egentligen tycker.

3. Jag tror däremot på Jesus. Det kan tyckas vara en paradox. Eftersom jag är mycket musikintresserad resonerade jag idag (när jag visste jag skulle skriva den här krönikan ikväll) att om Bibeln vore ett album hade nog de fyra evangelierna (berättelserna om Jesus) släppts som den första singeln och blivit "den största hiten". Jag hade köpt singeln men inte albumet.

Jesus - besviken både på sig själv och andra.

Jag har resonerat med mig själv. Om Bibeln bara bestod av de fyra evangelierna om Jesus, hade jag då varit kristen? Kanske. För där finns ett kärleksbudskap som ofta saknas i de andra delarna. Mest tydligt är givetvis "den gyllene regeln", att behandla andra som man vill bli behandlad". Något vi människor kan ha som ideal men också bör erkänna att vi aldrig kan leva upp till 100 %. Men även när Jesus framför till folk (med modern svenska) "när du såg någon som var hungrig och gav personen mat så hjälpte du även mig" och "när du såg någon som var hemlös och gav personen tak över huvudet så hjälpte du även mig".

För några år sedan kollade jag nästan varje dag brittiska HBT-siten Pinknews. När de hade artiklar med koppling till HBT och religion illustrerade de den ofta med bilden till den här bloggposten. Jesus på korset. En del kanske tror han är död där. Men det är inte min tolkning. Han ser ledsen ut. Besviken. Inte hatisk. Inte uppgiven. Men besviken. Kanske både över sig själv (hade han kunnat göra något annorlunda innan han hamnade på korset) och på andra (inte främst på Judas som redan från början var förutbestämd att bli "förrädaren" utan de som han väntat sig skulle besöka honom när han var på korset men av feghet inte gick dit).

Inte förakta svaghet.

Det kan tyckas pretentiöst men jag har sett det där även när jag mött människor senaste åren. Nära där jag bor finns Värnhemstorget där "a-lagarna" ofta håller till. De kan vara bullriga men jag ser också deras sorg. Deras besvikelse. Precis som bilden här av Jesus. Många människor försöker hålla masken utåt men man ser deras sorg. Det kan vara folk som har invandrarursprung, HBT-personer, funktionshindrade etc. och blivit diskriminerade. Folk som blivit drabbade av s.k. hedersrelaterat våld. Människor som är ensamma. Folk med allvarliga sjukdomar.

Bilden på Jesus som Pinknews har publicerat har i vissa situationer följt mig senare åren. Den har gett mig själv tröst inför att alla är ofullkomliga, även Jesus, men också att inte visa förakt för svaghet. För visst är det så, oavsett vilken politisk eller religiös hemvist vi har, att vi ibland har lätt att göra det. Jag har senaste åren blivit mer ödmjuk inför att det inte är enkelt att döma människor, och att vi inte vet vilken historia som är orsaken till att människor är a-lagare, hemlösa eller annat. Bibeln är närmast övertydlig där, Jesus föddes i en enkel krubba i en fattig familj och dog relativt ensam på ett kors. Jag betraktar det som essensen i evangelierna, att inte förakta svaghet.

Ingmar Bergman, den välkände regissören, hade en film där Jesus på korset kom igen och igen. Jag känner igen det. Jag har respekt för folk från Ostasien men för mig är buddism ett omöjligt alternativ förutom att jag är kritisk även mot den religionen, deras negativa syn på livet. Jag vet att jag är en del av ett kristet kulturarv som funnits i hundratals år i Sverige. När jag var ung mötte jag goda människor inom Svenska kyrkan. Före 18 års ålder träffade jag nästan inte någon som jag visste tillhörde något annat religiöst samfund än Svenska kyrkan. Var de inte kristna i det samfundet var de ateister eller agnostiker. Det här var på Österlen på 1970- och  och början av 1980-talet.

Staten ska vara sekulär.

Det betyder inte jag likt en kd-politiker vill att "kristen etik" (vad det nu är) ska avgöra Sveriges politik. Staten ska vara sekulär, men vi är många som har ett kulturarv som det inte är enkelt att radera och få av oss vill nog inte heller det. När jag resonerar om etik blir det nästan ofrånkomligt, precis som för Ingmar Bergman, hur vi ska förhålla oss till Jesus.

Visst är det en paradox att jag tror på Jesus men inte på Gud och Den helige ande. I flera år var det bara en intuition. Men häromåret försökte jag analysera det. Och kom fram till det egentligen tydliga.

Att jag främst gillar Jesus är för han är - mänsklig.

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.

HBT-kultur. Välkommen Tango - Peter Parnell och Justin Richardsson.

Jag ska för första gången på bloggen recensera några barnböcker med HBTQ-tema. Det finns vissa komplikationer här. Jag är inte litteraturvetare eller har någon sådan utbildning. Trots det vill jag hävda, det kan låta skrytsamt, att jag är hyfsat bra på att bedöma en boks litterära värde. Om det är böcker för vuxna - för barn blir det möjligen annorlunda. För vi vet att barnpedagogik är ett ämne i sig. När jag nu kommenterar böckerna vill jag framföra den reservationen. Men jag hävdar trots det att mina recensioner av böckerna har ett värde. Barnböcker är för viktiga för att bara överlåtas åt "barnexperterna".

Välkommen Tango skrevs redan 2005 men har i år äntligen kommit ut i en svensk version. Från en beskrivning av boken.

På zoo finns det många sorters familjer. Här finns kattbjörnsfamiljer, apfamiljer, paddfamiljer, tukanfamiljer och många andra familjer. Men det finns en familj som inte är som någon annan. Roy och Silo bygger ett bo precis som de andra pingvinparen på Zoo. Men stenen vill inte kläckas, och deras skötare ger dem ett ägg som behöver tas om hand. Ur ägget kliver Tango, som blir den första pingvinungen med två pappor. Berättelsen om Tango är sann. Hakremspingvinerna Roy och Silo hade levt sida vid sida i Central Park Zoo i New York i många år, när de plötsligt fick upp ögonen för varandra 1998 och sedan dess har de varit ett par. Tango är deras enda unge, och hon föddes ur ett ägg som hade lagts av ett annat pingvinpar.

Nyanserad berättelse om manligt pingvinpar. 

Författarna Peter Parnell och Justin Richardsson berättar nyanserat och fint om "bögparet" bland pingvinerna i Central Park Zoo i New York. De konstaterar att de flesta pingvinpar är olikkönade men att det finns två "pojkpingviner" som blev ett par. Trots det kan man hitta följande info på Wikipedia.

The book has won many awards but also been at the center of numerous censorship and culture war debates on same-sex marriage, adoption and homosexuality in animals. The American Library Association reports that And Tango Makes Three was the most challenged book of 2006 to 2010, except for 2009 when it was the second most challenged.

En annan bok jag rekommenderar är Pinsamt värre Krille av Åsa Karsin från 2010. En pojke som bor med sina två mammor och det är inte något som problematiseras i berättelsen. Det skulle lika gärna kunna vara ett bögpar eller ett olikkönat par. Men som de flesta barn tycker Krille ibland att de vuxna som har ansvar för honom är pinsamma.

"Propagandaböcker" för barn blir fåniga.

Nu kanske det låter som jag hyllar varje barnbok med HBTQ-tema. Men det gör jag definitivt inte. En del böcker inom genren bör närmast bettraktas som "propaganda". Någon typ av "politisk pamflett" för barn (något som var vanligt på 1970-talet men dessbättre är sällsynt idag). Anette Ståhlberg är ansvarig för Jösta och Johan (2010) om två giraffer som söker ett barn. De hittar det också till slut men berättelsen känns krystad. Det göra också Kalle som Lucia (2009), även den av Annette Ståhlberg. Temat är det inget fel på, en pojke som vill bli Lucia. Men när alla pappor till klassens barn i slutscenen också tar på sig Luciakronor blir det bara fånigt.

Barn vet precis som vuxna hur samhället är, eller de kommer att veta det senare. Välkommen Tango och Pinsamt värre Krille visar respekt för hur samhället är utan att för den skull ge avkall på den fantasi och det äventyr som givetvis måste finnas i barnböcker.

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.

4 förslag till en bättre socialdemokratisk HBTQ-politik.

På söndag håller Socialdemokraternas ordförande Stefan Löfven sitt sommartal. Partiet har sin nästa kongress i Göteborg 3-7 april 2013. Det kan tyckas vara långt dit men den s-medlem som vill lämna motioner (förslag) till kongressen, bl.a. om HBTQ-reformer, måste göra det snabbt. Igår mailade jag följande till alla ledamöter och ersättare i förbundsstyrelsen för HBT-Socialdemokrater, varje ordförande i föreningens lokalavdelningar, en del HBT-engagerade socialdemokratiska riksdagsledamöter och några i ungdomsförbundet Ssu.

AK = Arbetarekommunen. I varje kommun är de socialdemokratiska föreningarna samlade i något de kallar Arbetarekommun.

I det här mailet

Tipsar jag er om möjliga motioner med koppling till HBTQ-politiken till s-kongressen 2013.

Jag kommer fram till valet 2014 att tipsa folk inom de flesta av riksdagspartierna om möjliga motioner med koppling till HBTQ-politiken. Själv har jag sedan flera år lämnat partipolitiken och är idag inte medlem i något parti. Eftersom jag vet att motioner måste vara inlämnade långt före kongresser i s, jämfört med de flesta andra partier, kollade jag Socialdemokraternas hemsida igår. Det varierar tydligen från kommun till kommun när sista inlämningsdagen är, försökte hitta den för Stockholm men gjorde det inte, däremot för Nacka.

"Nu är det dags att börja fundera och skriva motioner till partiets kongress som går av stapeln i april 2013. Som vanligt ska medlemmarnas motioner behandlas av s-föreningen och sedan vid ett medlemsmöte i Arbetarekommunen. Nedan följer mer detaljerad information.

Datumplan: 27 augusti 2012 Motionerna ska vara AK-styrelsen tillhanda kl 12.00

26 september 2012 Motionerna behandlas vid ett medlemsmöte i AK

3 oktober 2012 Antagna motioner ska vara partiet tillhanda."

Det här är alltså i sista stunden men ännu möjligt tydligen att lämna motioner till s-kongressen. Jag fattar ju att en del av er redan har lämnat motioner med HBTQ-koppling men betrakta det här som en vänlig påminnelse om ni glömt någon del. Socialdemokraterna har kommit långt inom HBTQ-politiken men partiet är ännu inte i mål. Den jag hävdar är viktigast nu för s del är att bli positiv till HBT-reform 1 om regeringsformen men också HBT-reform 2 att ni stödjer könsneutral namnlag för tonåringar. Om ni blir för de här reformerna och inte byter åsikter om de jag i övrigt kontaktat s om får ni för första gången maxpoäng i den HBT-rapport jag planerar för sommaren 2013.

HBT-reformer.

1. Att i regeringsformen förbjuda diskriminering p.g.a. könsidentitet.

De senaste åren har kunskapen om transpersoners situation ökat inom flera riksdagspartier, även inom Socialdemokraterna. Några reformer som s blivit positiva till är att lagen om hets mot folkgrupp ska skydda transpersoner och avskaffande av sterilitetskravet i könstillhörighetslagen Det vore då logiskt att Socialdemokraterna även blir för att transpersoner ska få skydd av regeringsformens förbud mot diskriminering. Sedan I januari 2009 har Sverige en lag mot diskriminering inom arbetsmarknaden etc. som förbjuder diskriminering p.g.a. kön, sexuell läggning, etnicitet, funktionshinder, religion, ålder och könsidentitet. Regeringsformen har med diskrimineringsförbud mot alla de typerna av diskriminering. Förutom könsidentitet. Det är oacceptabelt i en sitution där transpersoner ännu ofta har det svårt och där även könstillhörighetslagen diskriminerar transsexuella.

Grundlagsutredningen med ledamöter från alla riksdagspartier föreslog december 2008 att regeringsformen kap 2 även ska innehålla ett förbud mot diskriminering p.g.a. sexuell läggning. De lämnade dock inte motsvarande förslag om förbud i regeringsformen mot diskriminering pga könsidentitet. Men deras rapport var en kompromiss där alla partierna enats om ett gemensamt förslag. Fyra riksdagspartier, Centerpartiet, Folkpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet är tydligt för ett förbud i regeringsformen mot diskriminering p.g.a. könsidentitet, alltså skydd för transpersoner. Hittills har Socialdemokraterna, Moderaterna , Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna svarat "möjligen" till reformen. Om Socialdemokraterna blir för reformen skulle det även öka chansen att m och kd senare säger ja eftersom partierna brukar försöka enas om den här typen av reformer.

Kapitel 1.

Idag har de flesta grupper skydd av Kapitel 1 § 2 regeringsformen.

"Det allmänna skall verka för att alla människor skall kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället. Det allmänna skall motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller annan omständighet som gäller den enskilde som person."

Sedan 2003 är "sexuell läggning" med men ännu inte "könsidentitet". Sverige har en ny lag mot diskriminering från 2009 med förbud mot 7 olika typer av diskriminering. Av dem är alla diskrimineringstyper även med i regeringsformen kap. 1. Förutom "könsidentitet". Det är inte acceptabelt.

Kapitel 2

Sedan är det även med diskrimineringsförbud i Kapitel 2 i regeringsformen, ett kapitel som är juridiskt bindande för riksdag, regering och myndigheter d.v.s. domstolar kan förklara lagar och regler som inte är förenliga med kap. 2 i regeringsformen för att vara ogiltiga.

"12 § Lag eller annan föreskrift får inte innebära att någon missgynnas därför att han eller hon tillhör en minoritet med hänsyn till etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande eller med hänsyn till sexuell läggning.

13 § Lag eller annan föreskrift får inte innebära att någon missgynnas på grund av sitt kön, om inte föreskriften utgör ett led i strävanden att åstadkomma jämställdhet mellan män och kvinnor eller avser värnplikt eller motsvarande tjänsteplikt."

Sedan 2011 är "sexuell läggning" med men ännu inte könsidentitet.

2. Att 12-17-åringar ska få välja (med vårdnadshavares godkännande) könskonträra namn.

För några veckor sedan skickade jag ut en enkät till riksdagspartierna om vad de tycker om att 12-17- åringar ska få välja s.k. könskonträra namn."Det här är inte en reform som jag hittills bedömt vara ett kännetecken på ett partis HBT-vänlighet. Ett parti kan ju vara tveksam till att namnlagen blir könsneutral för barn utan att det har med dess HBT-värderingar att göra. Jag bedömer dock att det augusti 2012, med de förändrade värderingar när det gäller transpersoners mänskliga rättigheter som förekommit senaste åren, faktiskt är rimligt att kräva att ett riksdagsparti som vill kalla sig HBT-vänligt tar ställning för att barn 12-17 år som själva vill och fått vårdnadshavares godkännande (det är alltså dubbla garantier för att det är till barnets bästa) ska få välja ett namn som är "typiskt för det motsatta könet". I synnerhet för tonåringar som är transpersoner är det här en viktig frihetsreform.

Utredningen (där alla riksdagspartier är representerade) om en översyn av namnlagen ska lämna sin rapport senast mars 2013. Men redan i oktober hålls ett seminarium i Uppsala om vilka förändringar som behöver göras i namnlagen. Ungdomar 12-17 år kan nu byta till ett namn som är könskonträrt. Det har Patent- och registreringsverket beslutat i en ny praxis. Från ett pressmeddelande från Diskrimineringsbyrån Uppsala, RFSL, RFSL-Ungdom, RFSU och transföreningarna FPES och Kim.

Den förändrade praxisen kom till efter det att organisationerna RFSL, RFSL Ungdom, KIM och FPES tillsammans med juristen Kerstin Burman från Diskrimineringsbyrån i Uppsala tillskrivit PRV i ärendet. Sedan år 2009 har det varit fritt fram för myndiga personer att byta eller lägga till förnamn utan hänsyn till personens könstillhörighet. Detta blev klart efter Regeringsrättens dom i vad som blivit känt som ”Jan-Olov Madeleine-målet”, ett mål som drevs av Kerstin Burman.

Tyvärr har de två myndigheter, Skatteverket och PRV, som beslutar kring namnbyte, hanterat frågor om namnbyte olika efter domen, vilket har varit ett problem för många. Vilken myndighet en person kan vända sig till styrs bland annat av om personen tidigare har bytt namn..... PRV bedömer inte längre ärenden som gäller byte till ”-dotterefternamn” eller byte av förnamn för personer över 12 år utifrån sökandes könstillhörighet. Omyndiga personer måste dock ha vårdnadshavares tillåtelse.

- Vi välkomnar PRV:s besked i dessa namnfrågor. Vi kan konstatera att äntligen, snart tre år efter den så kallade ”Jan-Olov Madeleine”-domen, finns en enhetlig rättspraxis där individer får välja namn utifrån andra omständigheter än kön. Detta är en efterlängtad och betydelsefull framgång för HBTQ-communityt. Det innebär att fler personer nu kan välja ett namn som bättre stämmer överens med deras identitet och levnadssätt, vilket förenklar och förbättrar livet i vardagen, säger Kerstin Burman.

Direkt efter Regeringsrättens dom (om att namnlagen ska tolkas könsneutralt för vuxna) 2009 kontaktade jag riksdagspartierna och alla meddelade att de var för en könsneutral namnlag för vuxna. Sverigedemokraterna, som då var utanför riksdagen, meddelade att de inte var för reformen men inte heller emot den. Jag betraktar den nya policyn (för 12-17-åringar) som ännu ett steg mot en utveckling där folk slipper bli diskriminerade p.g.a. sin könsidentitet. Med anledning av det här kommer jag så småningom att ha med rätten för tonåringar (12-17-åringar) att välja ett könskonträrt namn (efter vårdnadshavares godkännande) när jag i senare rapporter bedömer politiska partiers HBT-vänlighet. Inte bara för vuxna som hittills."

Miljöpartiet, Centerpartiet och Vänsterpartiet förklarar att de stödjer rätten för 12-17-åringar att (med vårdnadshavares godkännande) välja könskonträra namn. Socialdemokraterna och Moderaterna förklarar att de vill avvakta att namnlagsutredningen ska lämna sin slutrapport 1 mars 2013 men deras kommentarer i övrigt avslöjar att de är försiktigt positiva till reformen. Folkpartiet, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna har ännu inte svarat.

3. Starta en utredning om att avskaffa eller sänka åldersgränsen för att få byta kön juridiskt.

Den borgerliga regeringen har i sin proposition om könstillhörighetslagen från våren 2012 lovat att senare starta en utredning om att 18-årsgränsen för juridiska könsbyten ska behållas eller inte (trots att Moderaterna och Kristdemokraterna i sak ännu är för åldersgränsen) . Om den startas den här mandatperioden är dock osäkert. Även Socialstyrelsens könstillhörighetsutredning föreslog en sådan utvärdering.. Socialdemokraterna har meddelat att de i sak vill behålla åldersgränsen men inte har något emot en utredning. Men det vore positivt om en s-kongress faktiskt argumenterade för en sådan utredning och att s bytte policy till "möjligen" till att avskaffa eller sänka 18-årsgränsen.. RFSL och andra föreningar för transpersoner vill helt avskaffa åldersgränsen vilket även Vänsterpartiet och Miljöpartiet är positiva till (det senare partiet lämnade dock ett "kompromissförslag" om 16 år i riksdagen hösten 2011). Folkpartiet och Centerpartiet svarar "möjligen" till att avskaffa eller sänka åldersgränsen medan Sverigedemokraterna är för 18-årsgränsen.

Queerreform.

1. Att det ska vara möjligt att använda både donerad sperma och donerade äggceller vid behandlingar för att en kvinna ska bli med barn.

Idag är det bara tillåtet att en av de två är donerad. Gynnar lesbiska kvinnor proportionerligt mer än olikkönade par eftersom för samkönade kvinnliga par måste alltid sperman vara donerad. Miljöpartiet och Vänsterpartiet är för reformen, Socialdemokraterna är vad jag vet ensamma tillsammans med Kristdemokraterna (vilket kanske borde vara något pinsamt för er) att vara emot reformen medan övriga partier tvekar.

Har ni frågor eller kommentarer kan ni givetvis maila. Känn er fria att använda mina formuleringar som delar av brödtext i motioner eller gör egna formuleringar.

Mvh

Bengt Held

Malmö

Uppdatering 1.

Sd är inget vanligt riksdagsparti.

Flera tidningar har berättat om främlingsfientliga trakasserier mot somalier i Forserum i Småland. Tydligen har ungdomsgänget även förföljt andra grupper men det är inte en orsak att bortförklara att det förmodligen finns rasistiskt motiv här. För hur kan någon människa annars trakassera barn, oavsett vad man tycker om svensk flyktingpolitik eller att några har sociala problem. Från en artikel i Dagens Nyheter.

"Ett sånt 'gäng' som rör om i grytorna borde finnas i alla sveriges 290 kommuner", skriver Karlsson i en kommentar till en artiklen på den främlingsfientliga sajten Avpixlat. – Nej så menar jag naturligtvis inte, men vi måste ju ha någon som rör om lite i grytan. Vi sverigedemokrater är ju emot den här fantastiska invandringen som man tror är så bra. Så det måste ju vara några som ställer upp och är emot det.... Karlsson är suppleant i SD:s lokala styrelse i Högsby. Han har tidigare föreslagit att den norska terroristen Anders Behring Breivik ska få asyl i Sverige.

Nu ska givetvis inte Sverigedemokraterna som parti hållas ansvarig för kommentaren. Inte heller när någon sd-politiker kallade homosexualitet för "avloppssex". "Galna" lokalpolitiker finns i de flesta partier. Dock följer jag hyfsat noga politiker som gör "grodor" och vidriga kommentarer och sedan riksdagsvalet 2010 verkar sd-politikers andel av dem vara typ 80 % trots att de fick 5,6 % i förra riksdagsvalet. Är det en slump? Lokala sd-politiker gör igen och igen förfärliga kommentarer. Känner de sig uppmuntrade till det av sin partiledning som är främlingsfientlig och HBT-negativ? Är partiledningen emot lokalpolitikernas värderingar eller bara att "de uttryckt sig för extremt" och ger partiet dåligt rykte? Att man har orsak att ställa den frågan avslöjar något om att sd inte är ett vanligt riksdagsparti.


Uppdatering 2.

Flera tidningar berättar om den senaste opinionsmätningen från Sifo. HBT-negativa Sverigedemokraterna och homonegativa Kristdemokraterna får tillsammans 9.6 % jämfört med 11.3 % i riksdagsvalet 2010.

Problem för Romney att förening för svarta är för homoäktenskap.

Republikanerna och Demokraterna ska inom närmaste veckorna anta partiprogram inför valen i USA i höst, bl.a. till presidentposten och kongressen. Demokraterna förväntas för första gången säga ja till en könsneutral äktenskapslag i sitt program. Republikanerna har försökt få en konflikt mellan homosexuella och svarta, två av de grupper i USA där högst andel röstar på Demokraterna, genom att ge stöd åt svarta pastorer som är emot homoäktenskap. Vi kan konstatera att NAACP, en av landets främsta  föreningar för svartas rättigheter, i maj förklarade att de är för att samkönade par ska kunna ingå äktenskap. Från brittiska HBT-siten Pinknews.

The NAACP’s board of directors voted to support marriage equality at their quarterly meeting in May. NAACP president Benjamin Todd Jealous said it was the “legacy and responsibility of the NAACP to speak up on the civil rights issue of our times”.

Några tydliga framgångar har Republikanernas flirt med svarta ännu inte gett. Tvärtom har debatten om homosexuellas rättigheter nu startat en konflikt inom det egna partiet. En del politiker argumenterar för att partiet i sitt program ska bli för möjligheten för samkönade par att ingå partnerskap (opinionsmätningar avslöjar att en tydlig majoritet bland Republikanernas sympatisörer är emot homoäktenskap men ca hälften av dem är för partnerskap och en majoritet är positiva till att lagar mot diskriminering och hatbrott ska skydda HBT-personer och att öppet homosexuella ska få jobba i försvaret). De konstaterar att partiets homofoba attityd gör det svårare att locka unga.  Mitt Romneys rådgivare bemötte det dock med att jämföra homorelationer med drogmissbruk (sic!).

Skiss till partiprogram för Republikanerna argumenterar för totalförbud mot aborter.

Och partiet lär få värre problem när det gäller de viktiga mittensympatisörerna om de antar det förslag till partiprogram som ska behandlas på partiets konvent (kongress). Förslaget är att Republikanerna ska vara för totalt förbud mot abort, även efter våldtäkt, vid incest och om moderns liv är i fara.  Andelen i USA som är emot fri abort har faktiskt ökat något sedan 1970-talet trots att attityderna till förvärvsarbetande kvinnor, skilsmässor, sex före äktenskapet och samkönade relationer blivit betydligt liberalare generellt sedan dess. Det är ungefär lika många, både bland ungdomar som äldre, som är för fri abort och som är emot det. Många av de som är emot nuvarande generösa abortregler (som avgjordes av Högsta domstolen i USA 1973) är dock för att rätten ska finnas efter våldtäkt och vid incest. Och ännu fler om moderns liv är i fara.

Om USA skulle införa ett totalförbud mot abort, även om moderns liv är i fara, skulle landet tillsammans med Nicaragua få de extremaste restriktiva abortlagarna i världen. Dagens Nyheter hade en artikel om just Nicaragaua (där abortlagen har stöd både av högern och vänstern) förra hösten.

I Nicaragua kan en läkare dömas till upp till tio års fängelse för att ha utfört en abort. En kvinna som avbryter sin graviditet riskerar ett nästan lika långt fängelsestraff – och det oavsett om hennes liv är i fara.... Till slut började hon skaka i kramper av smärtan. Hon yrade och var nära medvetslöshet. I feberdimman hörde hon en kvinnlig läkare säga: ”Nej, nu kan vi inte utsätta henne för mer tortyr! Vi måste göra något!” Den läkarens mod räddade Leslies liv. – Operationen utfördes i sista stund. Men hur många kvinnor har haft samma tur? undrar jag. Särskilt fattiga kvinnor på landsbygden, säger Leslie Briseño.

Att världens mäktigaste land kan få ett parti vid makten i höst som har de här värderingarna är egentligen absurt.


Uppdatering 1.

Dagens Nyheter har en artikel om nya filmen Pojktanterna, där både regissören och huvudrollsinnehavaren är transpersoner.


Uppdatering 2.

Svenska Dagbladet har en artikel om Gabriel Forss, öppet homosexuell sångare, och hans nya bok Äntligen. Men Gabriel, vi har inte någon statskyrka idag. :-) Men en felsägning är lätt hänt i den här typen av intervjuer. Bra du kan inspirera unga i frikyrkorna.