Granskning om m eller c är HBTQ-vänligast.

Centerpartiet får 14.2 % i Sifos senaste opinionsmätning. Det är den högsta nivån partiet nått sedan 1983. Samtidigt rasar Moderaterna i opinionsmätningarna och hamnar ofta runt 16-17 %. Det är osäkert vilket av de två borgerliga partierna som blir populärast sommaren 2017. Efter att stödet för riksdagspartierna varit relativt stabilt - trots många turbulenta händelser sedan valet 2014 - har det hänt något dramatiskt senaste månaderna. Här ska jag redogöra för vad förändringarna inom Alliansen kan få konsekvenser inom HBTQ-politiken. Låt oss dock först analysera poängen för Sveriges största partier. Jag gör kontinuerligt analyser av partierna efter vad de tycker om diverse HBT-reformer och ger dem poäng därefter.

Partiernas poäng mars 2017. Maxpoäng är 22.

Miljöpartiet 22 p

Vänsterpartiet 22p

Feministiskt initiativ 22p

Piratpartiet 22p

Liberalerna 21p

Moderaterna 19p

Centerpartiet 19p
Socialdemokraterna 18 p

Kristdemokraterna 14p

Sverigedemokraterna 0p

Det är enkelt att konstatera att m och c idag är ungefär lika HBT-vänliga. Ska vi jämföra m och c handlar det alltså om detaljer som dock inte är ointressanta. Jag tar här med även några queer-reformer.

Moderaterna vs Centerpartiet.

1. Centerpartiet är för att införa ett diskrimineringsförbud när det gäller könsidentitet i regeringsformen (en av grundlagarna). Moderaterna tvekar.

2. C är emot att införa ett tredje juridiskt kön. M tvekar.

3. C är emot att avskaffa informationsplikten för hiv-positiva. M tvekar men vill att ett avskaffande ska utredas förutsättningslöst.

4. C är för att tillåta embryodonationer (att både sperma och äggceller ska kunna doneras till en individ eller ett par vid assisterad befruktning). M tvekar men är försiktigt positiva.

5. C är för att Migrationsverket återigen bör få i uppdrag av regeringen att återrapportera hur rättssäkerheten för HBTQ-asylsökande kan förbättras. M accepterade utan problem att regeringen tog bort det kravet.

Johan Hilton reducerar folk från minoriteter till offer.

Dagens nyheters kulturjournalist Johan Hilton (bilden) är kontroversiell. Inget fel i det. Även jag är kontroversiell. Men vi har mer gemensamt än så. Vi är båda bögar, kallar oss liberaler, har koll på historien för den grupp som idag kallas HBTQ, är aktivistiska och ibland fräna i debatter.

Intressant är att bland de recensioner jag publicerat här på bloggen har ingen fått så många "direkt-klick" som min bedömning av Johan Hiltsons bok Monster i garderoben. Många har sökt sig till den, inte bara när jag publicerade min recension 2015 utan även i flera omgångar efteråt. Även min bloggpost (2010) Johan Hilton bagatelliserar Heterohatets dag har många sökt efter även senare. .

De som förnekar diskriminerande strukturer har fel.

Jag och Hilton är nog relativt nära varann på den ekonomiska höger-vänster-skalan. Någonstans i mitten. Men däremot har vi totalt olika attityder när det gäller krav och skyldigheter för personer i minoritetsgrupper. Och jag tror det är just den konfrontationen som gjort min kritik emot honom intressant. 

Först ska det förtydligas att jag precis som Johan Hilton hävdar att det verkligen finns diskriminerande strukturer i samhället. Strukturer som statistiskt (på gruppnivå) i Sverige gynnar män, heterosexuella, etniska svenskar, medelålders etc. En del konservativa-nyliberaler förnekar att det ens finns sådana strukturer.

Islamismen är största hotet emot HBTQ-personer i Västeuropa.

Problemet med Hilton är att han är extrem när det gäller att göra minoritetsgrupper till bara offer för de där strukturerna. Medan jag tydligt hävdar att varje individ har ett eget ansvar. Att kravlöshet gentemot folk från minoriteter är nedlåtande och verkligen inte ett tecken på tolerans. Att tydliggöra att många heterosexuella etniskt svenska medelålders män inte känner igen sig i att de är hemskt privilegierade, många av dem är arbetslösa, sjukpensionärer,  har dålig ekonomi etc.

Att Johan Hilton som individ har ofantligt mycket mer makt som kulturjournalist på Dagens nyheter än de flesta sd-sympatisörer. Att islamismen (politisk islam) faktiskt är det största hotet emot HBTQ-personer i Västeuropa idag. Även om högerpopulismen förvisso inte ska bagatelliseras. I Sverigedemokraternas Sverige förlorar bögar möjligheten att bli prövade som adoptivföräldrar, i islamisternas samhälle - kolla Iran och Turkiet.

Hilton kritiserar ensidigt "vita heterosexuella män". Det gör inte jag.

Jag kritiserar s-mp-regeringen i insändare i Kvällsposten.

Kvällsposten publicerade 28 februari en insändare  (sid 3 i papperstidningen) av mig.

Ingen leverans av HBT-reformer från S och MP. Socialdemokratisk-miljöpartistiska regeringen har publicerat en förteckning av de förslag den planerar lämna under 2017. Tyvärr sas det inte något som helst om hbt-politiken - rättigheter för homosexuella, bisexuella och transpersoner. Stefan Löfven har visat att han inte är bättre att leverera än sin företrädare Fredrik Reinfeldt. S-MP-regeringen måste skärpa sig. Om de inte gör det blir det bara fånigt om röd-gröna inför riksdagsvalet 2018 försöker "varna" hbt-personer för Alliansen eftersom KD är en del av den. Kd förtjänar förvisso kritik ibland. Men nu är det S och MP som har ansvaret. Bengt Held, Malmö.

Det här är en något förkortad version av det insändarmanus jag skickat till några Malmötidningar, bl.a. Kvällsposten. Som jag påpekat tidigare har Röd-gröna som helhet varit HBT-vänligare än Alliansen sedan jag började göra min partigranskningar 1998. Senaste åren har det dock jämnat ut sig och nu är Moderaterna för första gången före Socialdemokraterna i mina poängbedömningar. Det är unikt att svenska borgerliga partier i princip hunnit ikapp röd-gröna i HBT-vänlighet.

Jag har i flera år argumenterat för att alla partier i riksdagen bör kunna föra informella samtal med varann om man är politiskt nära varann. Såväl sd-fobi som v-fobi är fånig. Moderaterna har nu dessbättre anslutit sig till den policyn även om deras presentation av den har varit en medial katastrof. De har i princip gjort allt ett parti inte ska göra pr-mässigt när de tvärvänt. Verkat närmast skamsna i intervjuer och omsvängningen har varit styrd av några få i m-ledningen.

Alliansen bör inte inleda formella förhandlingar med sd 2018.

Däremot är det viktigt att markera just att det handlar om informella samtal - inte något formaliserat samarbete som m, kd och l nu inlett med sd i skånska Hässleholm. Den som kallar sig internationalist bör inte ha några problem att få stöd av sd sakpolitiskt. Beröringsskräcken inför sd är ofta kontraproduktiv och gynnar partiet. Däremot bör det rimligen inte vara liberalers (även en del i m kallar sig för det) roll att aktivt rösta fram sd-politiker till centrala uppdrag som de gjort i Hässleholm.

I valet mellan en s-politiker och en sd-politiker som förste vice ordförande i kommunfullmäktige borde m, kd och l avstått i omröstningen, något annat är faktiskt formaliserat samarbete med sd. Jimmie Åkesson har visat att hans parti ännu inte är moget för det utan skeletten ramlar ur garderoben igen och igen. Kent Ekeroth som justitieminister i en borgerlig regering hösten 2018. Tror inte det.

Om sd - mot förmodan - skulle bli officiellt stödparti till en borgerlig regering oktober 2018 ("danska alternativet") rasar givetvis Alliansen som helhet i relation till Röd-gröna när det gäller HBT-vänlighet.


Uppdatering 1.

Intern konflikt i Liberalerna.

Bland de tre kommunfullmäktigeledamöterna i Hässleholm från Liberalerna blev det tydligen en hätsk debatt inför att de skulle rösta. Gruppledaren John Bruun vägrade att rösta på en sd-politiker som förste vice ordförande och avgick på sittande möte som gruppledare. Det hedrar honom, Liberalerna lokalt hade så sent som i december 2016 officiellt lovat att de skulle avstå om en s-politiker ställdes emot en sd-politiker i en omröstning. Jag kräver inte att folk från andra partier aktivt röstar nej varje gång någon sd-politiker föreslås. Björn Söder blev andre vice talman trots hans tidigare absurda homofientliga kommentarer och att han tillhör den mer extrema delen av Sverigedemokraterna. Övriga partier röstade inte emot honom utan avstod. Så fungerar ibland det parlamentariska systemet i Sverige.

Jag är verkligen inte "PK". Sverigedemokraterna finns, är ett stort parti i vissa kommuner och ska hanteras därefter. Men som sd ännu är idag - med sin ultra-nationalistiska främlingsfientliga, HBT-negativa och EU-fientliga politik, kan man förvänta sig att någon som kallar sig liberal (oavsett partitillhörighet, den här debatten handlar inte bara om Liberalerna) i alla fall inte röstar aktivt på en sd-kandidat utan avstår i omröstningen.


Uppdatering 2.

Förtydligande.

Omröstningarna handlade inte bara om valen som ordförande, förste vice ordförande etc i kommunfullmäktige. Utan även om posterna i kommunstyrelsen (en kommuns "regering") och till nämnder och styrelser. M, kd och l har gjort upp med sd och lokala partiet Folkets väl om att de ska få en borgerlig (oftast moderat) politiker som ordförande och en sd-politiker som förste vice ordförande.

Sd skulle bli största partiet i Skåne om det hölls val idag.

Siw Malmkvist fick en hit 1968 med "Ingenting går upp mot gamla Skåne". Många utanför Skåne har ibland en schabloniserad attityd om vårt landskap. Precis som vi själva i vissa situationer har det om de där typerna som råkar bo norr om Hässleholm. Norra Sverige kallar vi det ironiskt ibland.

Skåne har historiskt varit en relativt välmående del av Sverige. "Någon måste vara först" är den något kaxiga slogan som varuhuset Hansa (centralt beläget varuhus i Malmö) har. Skåne är tillsammans med Stockholm ledande för nya trender. För vår del handlar det om det strategiska läget. Anne-Marie Pålsson, f.d. moderat riksdagsledamot, har en intressant debattartikel i Sydsvenska dagbladet om den ekonomiska utvecklingen i Skåne senaste decennierna,.

"Trump-effekt" i Skåne.

Myten om det rika Skåne är just en gammal myt. Det var sant för 40 år sedan men sedan dess har inkomstutvecklingen varit sämre i Skåne än i medel. Visst har folk fått det något bättre generellt även här men många kommuner är i ekonomisk stagnation sedan länge medan Malmö drastiskt fått minskad skattekraft i relation till medel i Sverige.

Skulle det hållas riksdagsval idag hade Sverigedemokraterna blivit största partiet i Skåne, utan tvekan. Kanske även i Sverige som helhet, även om mitt tips är att s blivit etta, sd tvåa och m trea. Skåne har förvisso alltid varit mer kontinentalt och haft en ärligare/fränare debatt om invandringen än övriga Sverige men den ekonomiska stagnationen i många skånska kommuner bidrar också till sd:s ökade stöd. Det finns en "Trump-effekt". Människor som inte känner igen sig i medias och ledande politikers budskap om att svenska folket ständigt blir rikare. Så är förvisso verkligheten för medelklassen  i storstäder och universitetsorter (som många politiker och journalister är en del av) men sällan i någon landsbygdskommun i Skåne. Eller i någon invandrartät förort för den delen.

Starkt stöd för EU i sydvästra Skåne.

I främst universitetsstaden Lund men delvis även Malmö med sin urbana kultur och de välbeställda kranskommunerna Vellinge och Lomma är det ännu något "skämmigt" att vara sd-sympatisör.  I övriga Skåne bryr sig inte folk längre om det. I sydvästra Skåne är stödet för EU starkt vilket gjort det svårare för sd att bli populära här. Men även unionen har problem med sin legitimitet.

När människor saknar hopp om framtiden och är globaliseringens förlorare blir sd:s förenklade budskap lockande. Om vi som är för frihandel, social marknadsekonomi och globalisering inte tar det på allvar lär vi få ångra det senare.

Synnerligen få i Skåne är högerextremister.

Situationen är dock mer komplex i Skåne än vad den ibland verkar. Många av de som startat företag som blivit viktiga här har varit invandrare, från Zoegas till Felix. Även de flesta skånska sd-sympatisörer konstaterar att det finns "bra invandrare". En del sd-sympatisörer är för övrigt själva invandrare. När Sverige höll folkomröstning om EU-medlemskap 1994 var stödet starkast för det i Stockholm och Skåne. Trots nej-sidans försåtliga budskap om att resultatet blir att "utlänningar blandar sig i svenska politiken". Ett nazistparti vore närmast chanslöst i Skåne, att Nordiska motståndsrörelsen satsar på att bli politiskt representerade i andra delar av Sverige är förmodligen en rätt bedömning för dess del.  Halv-nazistiska Nationaldemokraterna floppade helt i Skåne precis som kostym-nazistiska Svenskarnas parti. Båda partierna har senare avskaffat sig själva.

Rösta på sd blir en protest för många.

Synnerligen få i Skåne är högerextremister, däremot lockas fler än i övriga Sverige av högerpopulism. Visst finns det ideologiska nationalister och rasister även i Skåne. Många är dock ännu egentligen moderater och socialdemokrater (två partier som historiskt fått högre stöd i Skåne än i Sverige som helhet, att det finns ovanligt många centerpartistiska landsbygdsmänniskor är en myt, Skåne är sedan många decennier urbaniserat) men känner deras gamla parti inte erkänt deras oro för samhällsproblem kopplade till bl.a. invandring, kriminalitet, brister inom skolan och sjukvården, den ekonomiska stagnationen i många skånska kommuner etc. Att rösta på sd 2018 blir för dem främst en protest. De tycker - och där har de faktiskt rätt - att politiska floskler som "öppna era hjärtan" eller "mångkulturen är en sådan tillgång för vår kommun" inte fixar några integrationsproblem.

Och "Siwan" sjunger i Ingenting går upp emot gamla Skåne faktiskt om att man ofta trivs där man bor, oavsett om det är Landskrona eller Borneo. Någon kamp-låt för främlingsfientlighet är det verkligen inte.


Uppdatering 1.

Folk i Stockholmsområdet kanske inte fattar varför sd är så populära i Skåne.

Den som börjar sympatisera med sd i Stockholm är ofta övertygad nationalist, har en agenda om att svarta, araber, romer etc. är hemska människor etc. Den gruppen finns givetvis även i Skåne. Men här lockas sd-sympatisörer främst av partiets kritik emot att "etablerade politiker och media inte lyssnar på oss vanliga människor". Man kan jämföra med Danmark. Det är en relativt liten minoritet där som verkligen är rasister precis som i Skåne. Däremot får Sverigedemokraterna i Skåne respektive Dansk folkeparti i Danmark stöd från många för att "de förklarar vad folk egentligen tycker", även om budskapet är intolerant och generaliserande när det pekas på invandringsrelaterade problem. Skåne är där mer kontinentalt än övriga Sverige, på gott och ont.

Det finns historiskt en starkare populistisk tradition här precis som i Mellaneuropa. Den tidigare starka tilltron till makthavare i övriga Sverige har inte varit lika vanlig i Skåne. Här har folk, precis som i Mellaneuropa, historiskt varit mer skeptisk emot politiska projekt som inte verkar fungera. Som integrationspolitiken. Det betyder definitivt inte att en tredjedel av Skånes befolkning blivit  rasister.

Annan debatt-kultur i Danmark.

I Danmark kan en politiker i en debatt på ett möte framföra "invandringen har varit en katastrof för vårt land". För att efter debatten fråga en pakistansk invandrare vid mötet om hen vill följa med och ta en fika - "vi ska ha hygge oss" (vi ska ha det mysigt ihop). Något sådant vore givetvis omöjligt i svensk kultur. Skåne är där kulturellt mer fränt än övriga Sverige men mer diplomatiskt än Danmark.

Det betyder inte jag försvarar den danska debattkulturen helt. Det är bra att diskutera problem öppet. men ibland borde vissa danskar (och svenska sd-politiker) fatta att kommentarer kan vara sårande även om det inte har något negativt syfte. 

När Danmark som första land i världen införde närståendeadoption för samkönade par förklarade den kvinnliga talespersonen för oppositionspartiet högerliberala Venstre att de var emot (där har de dock gjort en radikal helomvändning senare och är idag ett HBT-vänligt parti) "jag förstår inte varför en del är homosexuella men jag accepterar det givetvis". Inte ens kd i Sverige skulle formulerat sig så plumpt. Men det visar olika debattkulturer.  Rimligen var det ingen homoperson som hade efterfrågat vad hon privat tyckte om samkönade relationer, hon ska lämna kommentarer som politiker.

En viss politisk korrekthet i den offentliga debatten för makthavare är inte alltid fel om man vet att ens kommenterar kan såra folk från en viss minoritetsgrupp. Hur öppen man än må vill att debatten ska vara.  Där har sd onekligen en hemläxa att göra. 


Uppdatering 2.

Ironisk markering om spanska män.

När Siw Malmqvist i låten Ingenting går upp mot gamla Skåne är kritisk emot män från Spanien handlar det inte om främlingsfientlighet utan om att charter-resor till det landet blev populära på 1960-talet. En del heterosexuella svenska kvinnor gillade att spanska män generellt var mer "passionerade" än svenska män. Låten är en ironisk markering emot det vilket folk fattade då. Idag kan dock texten verka vara obegriplig där.

Transpersoner offras när det ska bli "ordning och reda" för s.

Att Socialdemokraterna och dess ordförande Stefan Löfven (bilden) nu försämrar sin HBT-politik genom att bli emot införande av ett tredje juridiskt kön kan för en del tyckas vara en gåta. Här ska jag dock ge en förklaring till den negativa svängningen från sossarnas partistyrelse.

Socialdemokraterna har i decennier låtit Miljöpartiet och Vänsterpartiet (senare även Feministiskt initiativ) vara de partier som lockar till sig "politiskt korrekta" röd-gröna sympatisörer medan sossarnas roll varit att nå "Medel-Svensson". S har marknadsfört sig som trygga, lite tråkiga men ett regeringsdugligt parti. Historiskt har den rollfördelningen ofta säkrat en röd-grön majoritet i riksdagen. Sverigedemokraternas framgångar har dock ändrat situationen radikalt.

S fokuserar nu på plikt, krav och skyldigheter.

När Socialdemokraterna politiskt närmade sig Miljöpartiet 2007-2008 blev s mer "politiskt korrekta". Oftare blev det fokus om mänskliga rättigheter för minoritetsgrupper. Men s missade också ibland att göra riktiga konsekvensanalyser vilket tidigare varit partiets styrka, att saker ska fungera på riktigt. Kulmen nåddes hösten 2015 när massor av människor sökte asyl. I praktiken styrde Miljöpartiet flyktingpolitiken. Regeringen ändrade sedan - i panik - migrationspolitiken.

Socialdemokraterna fokuserar inför sin kongress i april på att vara partiet som är för "ordning och reda" inom diverse politikområden. De bedömer - säkert med rätta - att sd och m annars kan locka till sig en del s-sympatisörer inför valet 2018. Efter att i samarbetet med mp 2014-2015 nästan helt släppt retoriken om "ordning och reda" tvingas nu s vara övertydliga. Plikt. Krav. Skyldigheter.

Tredje juridiskt kön blir en symbol för det som Nya socialdemokraterna är emot.

I den nya s-agendan är det inget problem att regeringen så småningom lämnar förslag om att transpersoner ska skyddas av hetslagen. Tvärtom är det en del av "skärpta-straff-agendan". Att införa ett tredje juridiskt kön betraktas dock som något "flummigt" för Nya socialdemokraterna.  Det passar inte in i sossarnas budskap till metallarbetaren som tvekar mellan s och sd. Om det handlat om att helt avskaffa juridiska kön idag hade jag delat analysen. Det är en flummig reform på riktigt när Sverige behöver könsindelad statistik för att bekämpa patriarkala strukturer. Eller om det handlat om att varje offentlig verksamhet ska vara HBTQ-certifierad av RFSL.

Att låta individer tillhöra ett tredje juridiskt kön skadar dock ingen annan. Men för Nya socialdemokraterna blir ett tredje juridiskt kön en symbol. "Visst är vi transvänliga men det måste vara ordning och reda när det gäller juridiska kön". Metallarbetaren som tvekar mellan s och sd håller med. "Visst är det så, folk får klä ut sig som de vill, jag har inget emot After dark och de där,  men antingen är man man eller kvinna, eller hur?"

Reformen tredje juridiskt kön förvandlas till en bricka i en politisk agenda som egentligen inte främst handlar om transpersoners situation.


Uppdatering 1.

S vill desarmera kritik från m och sd.

När Socialdemokraterna mött journalisterna senaste dagarna har en del frågat om de nya utspelen egentligen inte är Moderaternas politik. Vanligen skulle sådant betraktats närmast som kränkande men partisekreteraren Lena Rådström Baastad verkade inte vara besvärad av den "anklagelsen" i en intervju i TV-programmet Agenda igår. Nu fokuserar partiledningen på att ha budskapet "ordning och reda". Att det blir en del protester är närmast en del av strategin för Nya Socialdemokraterna. Det handlar om att desarmera kritik från m och sd om att s blivit "flummigt" - protester inom och utanför partiet blir en del av dramat. Nästa år inför valet lär dock partiet markera tydligt vad de tre största partierna är oense om. Kanske s då återigen börjar bli ett parti som utvecklar sig positivt inom HBTQ-politiken. 

M för första gången någonsin HBT-vänligare än s.

 

I förra bloggposten avslöjade jag att Socialdemokraternas partistyrelse - helt oväntat - tar ställning emot införande av ett tredje juridiskt kön. Både ungdomsförbundet Ssu och Socialdemorkatiska studentförbundet är dock för reformen. Så sent som maj 2016 var s öppet för att införa ett tredje juridiskt kön enligt Metro. Vid RFSL:s partiledardebatt (drygt 27 minuter in i sändningen) inför riksdagsvalet 2014 lovade sossarnas ordförande Stefan Löfven att tillsätta en utredning om ett tredje juridiskt kön om s blev regeringsparti. Löfven avfärdade i den debatten - med rätta - "vi behöver statistik-argumentet" när det gäller införande av ett tredje juridiskt kön. Idag klamrar han och övriga i s-partistyrelsen fast vid just samma argument för att försöka stoppa reformen. Det är faktiskt inte seriöst. Och han har svikit löftet om att tillsätta en utredning.

Ett beslut från en partistyrelse är partiets officiella fram tills en kongress eventuellt ändrar det. Det betyder att Moderaterna för första gången någonsin (jag har gjort partibedömningar sedan 1998) är mer HBT-vänligt i min poängbedömning än Socialdemokraterna.

Partierna får då följande poäng februari 2016. (Maxpoäng 22)

Miljöpartiet 22 p

Vänsterpartiet 22p

Feministiskt initiativ 22p

Piratpartiet 22p

Liberalerna 21p

Moderaterna 19p

Centerpartiet 19p
Socialdemokraterna -1p till 18 p

Kristdemokraterna 14p

Sverigedemokraterna 0p

Moderaterna tvekar medan Centerpartiet ännu är emot.

Bland Sveriges 10 största partier hamnar alltså s på plats 8 (sic!) när det gäller HBT-vänlighet, bara kd och sd är sämre inom HBT-politiken. 2015 mailade politiskt anställde Jon Millard följande för Moderaternas del när det gäller tredje juridiskt kön.

.... En tredje fråga handlar om införande av ett tredje juridiskt kön. Även här finns en förståelse för viljan att se en sådan reform. Vi behöver dock fortsätta att se över vilka konsekvenser en dylik reform skulle få exempelvis inom relevant lagstiftning och när det gäller personnummer mm....

Efter att jag i fredags granskat att Socialdemokraternas partistyrelse tagit ställning emot att införa ett tredje juridiskt kön kontaktade jag Centerpartiet om de vidhöll sitt motstånd emot reformen. Redan efter några timmar mailade politiskt anställda Inger Fredriksson följande.

.... Centerpartiet vill ha könsneutral lagstiftning, men tycker inte att Sverige ska införa ett tredje juridiskt kön. Det är viktigt att frågan lyfts, men som feministiskt parti ser vi i nuläget bland annat att behovet av korrekt statistik för att få en överblick över till exempel jämställdhetsfrågor skulle påverkas av införandet av ett tredje kön....

Piratpartiet vill helt avskaffa juridiska kön.

Efter att jag mailat henne igen om det betyder partiet är emot reformen lämnade hon följande kommentar.

.... ja, svaret är fortfarande nej när det gäller införandet av ett tredje juridiskt kön.....

Centerpartiet förtjänar beröm för att de är det parti som snabbast gett kommentarer om sin politik senaste åren när jag kontaktat dem. Men i sak förtjänar partiet här kritik. Att låta en liten minoritet - förmodligen färre än 1 % - få tillhöra ett tredje juridiskt kön påverkar givetvis inte jämställdhetsstatistiken generellt. 

Socialdemokraterna ansluter sig nu alltså till Sverigedemokraterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna när det gäller att vara emot införande av ett tredje juridiskt kön. Miljöpartiet, Vänsterpartiet, Liberalerna och Feministiskt initiativ är för. Piratpartiet vill helt avskaffa juridiska kön, en radikalare reform. När juridiska kön finns kvar är deras attityd "möjligen" till att införa ett tredje alternativ. Moderaterna tvekar.


Uppdatering 1.

Orsaken till att l, m, c och s inte får maxpoäng.

S, m, c och l tvekar om att införa könsneutrala personnummer.

S och m tvekar om att i grundlagen förbjuda diskriminering p.g.a. könsidentitet.

S och c är emot införande av ett tredje juridiskt kön. M tvekar om reformen.


Uppdatering 2.

Mp, v och l tvingas till balanserade i relation till övriga partier på sin "block-sida"

Det parti som kan gynnas mest av den nya HBT-politiska situationen är något paradoxalt Liberalerna som är det borgerliga parti som främst profilerar sig inom området idag. Att m skärpt till sig och kd blivit mindre HBT-negativt har förvisso ökat konkurrensen inom Alliansen för borgerliga sympatisörer som tycker det är viktigt med en progressiv HBT-politik. Men Liberalerna får också lättare att ta debatter med röd-gröna politiker som kritiserar l för att alliera sig med kd. På samma vis vore det paradoxalt nog gynnande för Miljöpartiet och Vänsterpartiet om Socialdemokraterna skärpte till sig inför valet 2018 när det gäller HBTQ-rättigheter. Mp och v har precis som l en balansgång där. Dels att pedagogiskt förklara att de är bäst på respektive blocksida inom HBT-politiken, dels att vara trovärdiga med att deras samarbetspartier också är hyfsat bra.

De något ovetenskapliga undersökningar som gjorts hittills visar att Röd-gröna fått något större stöd än Alliansen bland HBTQ-personer, även om också en betydande minoritet sympatiserar med Sverigedemokraterna. Inför valet 2018 lär främst Moderaterna och Socialdemokraterna (och även Centerpartiet om partiet behåller stöd över 10 %)  få ansvaret att få HBTQ-personer att verkligen rösta. Den så kallade mobiliseringsfaktorn.

Men en annan sak är att behålla HBTQ-personer inom sitt "block" och locka till sig personer från andra "blocket". Där handlar det ofta om aktivister som har koll på detaljer i debatten. Kanske det blir Liberalernas och Miljöpartiets insatser som på marginalen avgör vilken sida som får mest stöd bland HBTQ-individer.

Uppdatering 3.

Som att s inte skulle kvala till andra chansen.

Jag vill inte överdramatisera det här men vi är i en ny HBT-politisk situation. Låt mig jämföra det med melodifestivalen. Det här är ungefär som att Socialdemokraterna åker ut som femma i en deltävling medan Moderaterna kvalificerar sig för "andra chansen". Ni fattar nog. ;-)

Partistyrelsen i s sviker och tar ställning emot tredje juridiskt kön.

Socialdemokraterna har nu på sin hemsida publicerat handlingarna inför deras kongress 8-12 april i Göteborg. Partistyrelsen tvekar om att införa könsneutrala personnummer, det är helt väntat tyvärr. Men värre är att s-ledningen vill avslå en motion (sid 50-52 i B-dokumentet) om införande av ett tredje juridiskt kön istället för att betrakta den som besvarad. Inför valet 2014 hade Socialdemokraterna budskapet "möjligen" till reformen och Stefan Löfven lovade vid RFSL:s partiledardebatt att om s hamnade i regeringen skulle det utredas, något som dock hittills inte blivit av.

Följer kongressombuden partistyrelsens rekommendation hamnar s i konflikt med sina regeringskolleger i Miljöpartiet och även Vänsterpartiet som de samarbetar med inom den ekonomiska politiken. Både mp och v är positiva till att införa ett tredje juridiskt kön. Även Liberalerna är för reformen vilket betyder att om s skulle engagera sig för att genomdriva förslaget i riksdagen före valet 2018 hade det fått stöd av en majoritet.

Socialdemokraterna sviker transpersoners rättigheter.

Nu tar alltså Löfven och övriga i partistyrelsen tvärtom direkt avstånd från reformen. Det är ett allvarligt svek emot transpersoners rättigheter. Det är mycket sällan svenska partier försämrar sin HBT-politik men om kongressen följer partistyrelsen händer det. Alex Olofsson och Sara Wikberg från ungdomsförbundet Ssu har fått med sig partiets avdelning i Örebro att lämna en motion, B125, till kongressen om att Sverige bör införa ett tredje juridiskt kön.

.... Ett tredje juridiskt kön är en lösning till en del utav den transfobin vi ser i Sverige. Att en person som befinner sig utanför det binära könssystemet ska få rätten till existensen och acceptansen som vem som helst innanför det binära könssystemet. Ett annat alternativ är att ta bort de juridiska könen helt men det kommer att ställa till problem i den svenska lagen. Ett exempel är att om vi skulle ta bort de juridiska könen totalt kan vi inte fälla någon för diskriminering mot kvinnor på arbetsmarknaden.... Om socialdemokraterna verkligen är ett parti som står för feminismen och hbt-personers rättigheter är det dags att ställa sig positivt till ett införande utav ett tredje juridiskt kön.....

Fånigt att hävda en liten minoritet är ett hot emot könsindelad statistik.

Jag delar analysen att Sverige inte bör avskaffa juridiska kön. Könsindelad statistik är ännu viktig för att bekämpa patriarkala strukturer. Men att låta en liten minoritet (förmodligen 0,2-1 % av befolkningen) tillhöra ett tredje juridiskt kön borde inte vara något som helst problem. En grupp får det bättre utan att övriga påverkas negativt. Angelina Pena har fått med sig s-avdelningen i Solna, motion B159, om att Sverige bör införa könsneutrala personnummer.

.... Många personer som genomgår en könskorrigering och byter personnummer kan fastna i olika system. Om man som könskorrigerad man har bevarat sin livmoder och väljer att bli gravid, fungerar inte vårdsystemet för denne eftersom män inte har rätt till havande- och förlossningsvård. Garantierna för rätt vård bör vara oavsett kön. Med detta förlegade system löper vi risken att få ett homogent samhälle där människor får vänta allt för länge för att komma in i samhällssystemet medan andra inte får ta del av sina rättigheter....

Sverige bör följa Norge och göra systemet med personnummer könsneutralt.

.... Frågan om att införa ett tredje ”juridiskt kön” eller att avskaffa det ”juridiska könet” är svår att frikoppla från frågan om personnumrets konstruktion, eftersom uppgifterna i folkbokföringen ligger till grund för officiella identitetshandlingar. Den näst sista siffran i personnumret anger om personen är en kvinna eller man. Eftersom det bara finns jämna eller ojämna siffror är ett tredje kön inte möjligt med nuvarande konstruktion.... Friheten att välja hur man vill leva sitt liv är grundläggande för oss socialdemokrater. Det gäller även hur man väljer att definiera sin könstillhörighet. Därför ser partistyrelsen positivt på att man inom Regeringskansliet bereder frågan om ändring av juridiskt kön enligt förslagen och remissutfallet av utredningen om Juridiskt kön och medicinsk könskorrigering.... Detta kan bli en viktig frihetsreform. Frågan om könsneutrala personnummer för de föräldrar som inte vill könsbestämma ett intersexuellt barn, för de individer som inte anser sig vara vare sig man eller kvinna eller inte vill definieras utifrån kön, är en mer komplicerad fråga som hänger samman med hur folkbokföringen i Sverige är uppbyggd. Frågan om införande av ett könsneutralt personnummer behandlades av Folkbokföringsutredningen.... Enligt utredningen skulle de totala kostnaderna för en sådan ändring uppgå till mångmiljonbelopp. Folkbokföringsutredningens bedömning var att en ordning med könsneutrala personnummer inte skulle införas. Det är ett krav att all individbaserad officiell statistik ska kunna redovisas uppdelad på kön. Att ta bort uppgiften om kön i personnumret innebär därför nackdelar för statistik och forskning. Könsuppdelad statistik är ett nödvändigt medel för jämställdhetsanalys och jämställdhetsarbete. Om uppgiften om kön inte framgår av personnumret måste uppgiften därför lagras separat. Även en sådan uppgift i folkbokföringen torde bli offentlig. Partistyrelsen är idag inte beredd att slopa registreringen av kön i personnumren. Med hjälp av uppgifterna i personnumren har omfattande information kunnat hämtas som har varit värdefull för framtagande av en mängd statistik.... En övergång till personnummer där kön inte längre går att utläsa skulle kräva en större förändring av hela personnummersystemet. Partistyrelsen är därför i dagsläget tveksam till det kloka i att slopa registreringen av kön i personnumret....

Sverige har dock samma problem som Norge haft, nuvarande system riskerar att inte fungera med en ökande befolkning och där varje människa (invandrad eller inte) ska få ett unikt personnummer. Det var just det som gjorde att vårt grannland ändrade systemet och då passade på att göra det könsneutralt. Sverige borde göra detsamma och då även införa ett tredje juridiskt kön.


Fakta.

En del transpersoner identifierar sig varken som män eller kvinnor och vill inte heller göra det juridiskt. Indien, Nepal och Bangladesh tillåter människor att tillhöra ett tredje juridiskt kön. Australien, Nya Zeeland och Pakistan har delvis infört möjligheten (bl.a. när det gäller pass) men inte i hela samhället. Sydafrika har i sin konstitution ett principiellt erkännande av ett tredje juridiskt kön. Tyskland tillåter föräldrar att ange att deras barn varken är pojke eller flicka, oftast handlar det om att barnet är intersexuellt.

De flesta länder har inte personnummer utan könsidentifikation görs i andra register. Häromåret införde Norge könsneutrala personnummer. 

HBTQ-kultur. The circle.

Från presentationen av The circle (2014), regisserad av Stefan Haupt.

.... In the turbulent cultural climate of 1950s Zurich, a naive teacher and a transvestite cabaret artist -- both members of a secret gay group -- fall in love. But as they grapple with social and legal victimization, their future may prove even darker....

Det här skulle egentligen blivit en "vanlig" film. Men brist på ekonomiska resurser gjorde att det schweiziska projektet blev en drama-dokumentär. Intervjuer med ett bögpar i 80-årsåldern blandas med scener där skådespelare gestaltar vad folk var med om på 1950-talet. Jag har generellt bra koll på HBTQ-historien men även för mig är det en nyhet att Zurich varit en metropol för människor utanför heteronormen.

Största "HBTQ-evenemanget" dittills på 1950-talet.

I början av 1900-talet hade Berlin haft den rollen men det slogs brutalt sönder av den nya nazistregimen 1933. Det skulle dröja till 1970-talet innan Västberlin (i dåvarande Västtyskland) återigen fick status som Europas huvudstad för homosexuella. På 1950-talet var Amsterdam i Nederländerna den stad som var friast för den grupp som idag kallas HBTQ-personer. Där fanns många gaybarer. Men när det gäller stora fester var tydligen Zurich främst. Vid homotidningen Der kreis (på engelska The circle) 25-årsfirande 1957 i Zurich deltog ca 800 personer, många av dem från andra länder. Aldrig tidigare någonsin hade så många HBTQ-människor samlats för att festa med varann vid ett visst evenemang. Ett rekord som stannade kvar tills att New York 1970 fick sin första "gay-liberation-day" (ett år efter Stonewall-kravallerna) där tusentals firade på kvällen.  

59 % av sympatisörer till främlingsfientliga Svp är för könsneutral äktenskapslag.

Att regissören Stefan Haupt blandar drama och dokumentär är något problematiskt. Filmen hade förmodligen blivit bättre om den fokuserat just på att låta skådespelarna visa vad som hände. Det sympatiska bögparet Ernst Ostertag (spelad av Matthias Hungerbühler i den dramatiserade delen) och Röbi Rapp (Sven Schelker) ger dock en känsla av autenticitet.  Det visas i filmen att de var det första samkönade paret att ingå partnerskap i Schweiz. I synnerhet Mathias Hungerbühler är skicklig att gestalta en homosexuell lärare på 1950-talet. En person som är lika "diskret" till att börja med som nyfiken att kanske bli en del av homorörelsen. 

Schweiz kommer 2017 att införa möjlighet till närståendeadoptioner för samkönade par (det är redan avgjort politiskt) och förmodligen blir det i år även ett beslut om att införa en könsneutral äktenskapslag. T.o.m bland sympatisörer till landets största parti, främlingsfientliga Svp (ungefär som Sverigedemokraterna), är enligt en opinionsmätning 59 % för en jämlik äktenskapslag trots att partiet gör allt för att motarbeta reformen. I ett land där kvinnor först 1971 fick rösträtt och fientlighet emot allt "utländskt" - må det vara EU eller invandrare - spridit sig bland en betydande minoritet av folket senaste åren ger det ett visst hopp.

Trailer (Youtube) till filmen.

Granskning Sverige utgörs av obildade högerextremister.

"Vet ni varför folk inom högerextrema Granskning Sverige är så rädda för svininfluensan?

De har hört att den ofta drabbar små-nassar."

Ni som följer min blogg vet att jag drog det där skämtet för några år sedan om Sverigedemokraternas ledande politiker. Då förtydligade jag att sd:s ledande politiker idag inte är nazister utan för parlamentarisk demokrati även om partiet har ett halv-nazistiskt ursprung.  Tyvärr kan jag inte ge samma försäkran när det gäller Granskning Sverige. Eskilstuna-Kuriren gjorde ett försök att kolla dem från insidan vilket sedan blivit spritt i media.

.... Efter det är Johan redo att söka jobb i trollfabriken. De söker ständigt efter nya ringare via sin hemsida. Den som får fler än tretusen klick på sitt klipp erbjuds tusen kronor i betalning och jag börjar med att skicka ett mejl till en administratör som kallar sig Erik för att fråga hur det fungerar. "Du får 1000 kr av en annan av våra lyssnare om du får ett klipp publicerat av oss", blir svaret. "Vem ringer man för att få bäst snurr på det? Någon särskild ni vill komma åt som man ska börja med och ringa?""Vill du ringa svenska kyrkan och fråga om deras bögpositivism? Jesus har sagt att män inte skall ligga med män, men nu viger kyrkan homosexuella och har till och med homosexuella par inom prästerskapet. Det kanske kunde vara något?"....

Kritik emot skilsmässor men inte samkönade relationer.

Sanningen är att Jesus enligt Bibeln (han har varit en historisk person, om han var Guds son lämnar jag därhän, jag är agnostiker) inte alls kommenterade samkönade relationer. Frånvaron av det kan givetvis tolkas olika. Det kan handla om att Jesus betraktade homorelationer som så självklart dåliga att han inte kände att han behövde kritisera det. Men den teorin är svag eftersom Jesus kommenterade massor av andra "regler" i det som kristna kallar Gamla testamentet. Jesus fördömde däremot skilsmässor om man ska tolka Bibeln bokstavligt (vilket är problematiskt i sig). Den som är kristen och accepterar att olikkönade par får skilja som sista åtgärd medan samkönade relationer är fel bör verkligen inte hänvisa till Jesus.

Det finns förvisso en del citat i Bibeln (både i gamla och nya testamentet) som kan tolkas homofientligt. Men de bör också granskas efter sitt sammanhang. Ironiskt nog handlar det förmodligen om att det judiska folket var hårt trängt från omgivande stammar, skulle de slippa bli förintade gällde det att kvinnorna fick många barn. Pojkarna skulle sedan kunna bli soldater. Folk då betraktade samkönade sexuella relationer som något som vilken (man) som helst kunde ägna sig åt. Om majoriteten av manliga judar skulle föredra att ha sex med varann hade det blivit betydligt färre barn.

Fascister och islamister.

Det där är ironiskt eftersom Granskning Sverige har kopplingar till nazistiska grupper som hatar judar. Och Jesus var själv jude för övrigt vilket antisemiter ofta struntat i.

En sak ska ni i Granskning Sverige ha synnerligen klart för er. Jag vet att om fascister och islamister fick makten i Sverige skulle vi HBTQ-aktivister placeras i arbetsläger. Men vi tar fighten emot er och kommer att vinna. Min blogg är verkligen inte "pk". Islamismen är idag främsta hotet emot Västeuropa. Men varje HBTQ-person ska givetvis hålla sig borta från högerextrema grupper som Nordiska motståndsrörelsen, Granskning Sverige, Soldiers of Odin etc hur kritisk man än må vara emot den fascistiska ideologin islamism (politisk islam) och även om man vill debattera vissa problem kopplade till invandring.


Uppdatering 1.

Homofientliga högerextremister når in även i sd.

Jimmie Åkesson må vara högerpopulist och inte högerextremist. Men han och övriga i partiledningen i Sverigedemokraterna accepterar rasism, HBT-fientlighet och sexism - så länge det inte når media. Nu är sd-politikern Nina Drakfors - som varit en central person i Granskning Sverige - föremål för en process där hon kan uteslutas från partiet. Men givetvis har vissa i partiet känt till hennes verksamhet och accepterat den - fram till det hamnade i media. Sverigedemokraterna i Nyköping i Södermanland har framfört retorik som kan tolkas homofientligt om Prideparader, trots att en av avdelningens ledande politiker haft nära kontakt med nazister. Sd-politikern hänvisar till att han inte visste vilka nassarna var. Och man ska givetvis inte smeta ut någon kollektiv skuld på sd-politiker av den orsaken. Men många sd-politiker har en tendens att göra just det, smeta ut en kollektiv skuld, på folk som deltar i Prideparader bara för att någon extremist vid något evenemang i något land varit naken eller spridit vänsterextremt hat.

Därför ska jag sluta kritisera inrättandet av en ny jämställdhetsmyndighet.

Riksdagen har debatterat s-mp-regeringens jämställdhetspolitik. Senare idag, strax efter 16.00, kommer en majoritet (s, mp, v och l) rösta för att regeringen bör lämna en proposition om inrättande av en jämställdhetsmyndighet. Regeringen lämnar förmodligen en sådan inom närmaste månaderna med syftet att den nya myndigheten införs 1 januari 2018.

Jag kommer nu att sluta problematisera reformen. Det betyder inte jag ändrat mig i sak. En jämställdhetsmyndighet riskerar bli främst en symbolåtgärd. Men ibland måste man välja sina strider. Det finns många allvarliga problem i Sverige, inrättandet av en ny jämställdhetsmyndighet är inte ett av dem. Det blir något hycklande när Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna nu känner sådan oro för att tillfälliga jämställdhetsprojekt inte blir permanenta. När Sverige hade en Alliansregering 2006-2014 hade de borgerliga partierna möjlighet att fixa det men de föredrog att de där projekten var tillfälliga.

Jämställdhetsmyndigheten bör inte avskaffas om det blir borgerlig regering 2018.

När en jämställdhetsmyndighet finns på plats vore det konstigt om m, sd, c och kd inför riksdagsvalet 2018 drev att den skulle avskaffas. Deras kritik har handlat om problem med omorganisation (att kompetens försvinner), att göra en sådan - återigen - efter valet 2018 vore därför inkonsekvent. Mitt tips är att myndigheten kommer finnas kvar oavsett vilken regering det blir efter nästa riksdagsval. 

För mig handlar det härefter om att granska att en ny jämställdhetsmyndighet inte blir heteronormativ. Att inrättandet av den aldrig får bli en ursäkt för partier att inte genomföra jämställdhetsreformer i övrigt.

Sverige är ett av de mest jämställda länderna. Modiga liberaler och socialister och senare gröna har varit pådrivande - ofta mött med motstånd från konservativa.  Men egentligen handlar det om att vi är bland de minst dåliga. De patriarkala strukturerna finns kvar trots att jämställdheten ökat betydligt senaste decennierna.