Insändare om HBTQ-fientlighet och främlingsfientlighet i Malmö.

Sydsvenska dagbladet, Skånes största tidning, publicerar idag min insändare om HBTQ-fientlighet i Malmö, och i synnerhet bland en del med invandrarursprung.


Kampen emot HBTQ-fientlighet och främlingsfientlighet bör föras samtidigt.

Jag har sedan 1990-talet varit öppen med att jag är bög. Attityderna har generellt blivit mer hbtq-vänliga sedan dess. Men jag vet hur det var på 1990-talet i Malmö när folk som hette Andersson och Johansson trakasserade bögar och lesbiska. En del hade koppling till högerextremister, de flesta var ”vanliga Svenssons”. Trakasserierna från den gruppen har minskat betydligt, men problemet har inte försvunnit.

Istället är det enligt min erfarenhet, och en del andra hbtq-personers, i stor utsträckning människor i andra grupper som idag är ansvariga för hatbrott mot hbtq-personer just här i Malmö. Själv har jag blivit trakasserad två gånger de senaste tio åren för att jag är bög. Vid båda tillfällena var det unga med ursprung i Mellanöstern. Det var verbala trakasserier och jag sa skarpt ifrån till dem. Jag konfronterade dem om deras etniska ursprung och vad de skulle ha tyckt om någon spridit negativa kommentarer om araber.

Forum för levande historia gjorde en enkät bland gymnasieelever 2009–2010. Andelen som var negativa till homosexuella hade följande sammansättning: pojkar 30 procent och flickor 6 procent, elever med svensk bakgrund 15 procent och elever med utländsk bakgrund 32 procent; 13 procent av kristna i Svenska kyrkan var negativa till homosexuella, övriga kristna 30 procent, muslimer 40 procent, elever med annan religion 23 procent och personer utan religion 17 procent.

En transperson berättade vid ett seminarium i samband med Malmö regnbågsfestival att unga ofta trakasserade henne för att hon (som biologiskt är en man) klädde sig i ”kvinnokläder”. Hennes bild var att 90 procent av dem som är ansvariga för det är ungdomar som inte är etniska svenskar.

Jag hävdar givetvis inte att alla med ursprung utanför Sverige är hbtq-fientliga, en del av dem är själva hbtq-personer. Och ofta är det hbtq-personer med utländsk bakgrund som har det tuffast, de riskerar att möta både hbtq-fientlighet från sin närmaste omgivning och främlingsfientlighet från andra grupper.

Vissa progressiva människor försöker undvika att debattera detta eftersom de gissar att det kan gynna Sverigedemokraterna. Själv tror jag att det är precis tvärtom. Om inte vi som står upp för en generös migrationspolitik tar upp det här kommer vi att spela de främlingsfientliga rakt i händerna. Trots att SD själva har en hbtq-negativ politik och har ett ursprung i halvnazistiska grupper.

Invandrarföreningar i Malmö har möjlighet att driva projekt mot hbtq-fientlighet, men vad jag vet är intresset begränsat. Jag har själv tagit initiativ som har bemötts med tystnad. Kanske för att de ansvariga i en del föreningar själva har hbtq-negativa attityder? Vilka initiativ bedriver invandrarföreningar i Malmö mot hbtq-fientlighet idag?

Kampen mot hbtq-fientlighet och kampen mot främlingsfientlighet måste gå hand i hand.

Bengt Held

liberal



Uppdatering 1.

Ryssland i fritt fall när det gäller mänskliga rättigheter.

Ni har säkert hört uttrycket "fritt fall" när det gäller Greklands ekonomi. Det betyder inte att Grekland har blivit bland de fattigaste länderna i världen utan att de just rasat jämfört med många andra länder.

Ryssland är verkligen inte bland de sämsta länderna i världen att bo i, varken för HBTQ-personer eller andra. Men när det är rykten i S:t Petersburg (som är den stad i Ryssland där befolkningen ändå är minst ultra-konservativ) om att en staty av Apples förre VD Steve Jobs har tagits bort för att han kommit ut som gay så är det ett ännu ett tecken på att Ryssland är i fritt fall när det gäller mänskliga rättigheter. När FN:s råd för mänskliga rättigheter skulle behandla en resolution om HBT-rättigheter röstade alla närvarande länder i Amerika och Europa ja - förutom Ryssland.

Ryssland är ett mindre dåligt land att leva i för HBTQ-personer än i arabländerna och de flesta länder i Afrika.

Ännu.

Är intolerans osvenskt?

Sverigedemokraterna fick närmare 13 % i riksdagsvalet. Jag ogillar många delar av deras politik men jag blev inte "chockad" som en del i "etablissemanget" (politiskt, kulturellt, medialt) blev. En del kallar dem för "Södermalmstomtarna" men de finns även i andra delar av vårt land.

Vad är det som är så chockerande att ett land håller fria val och ett parti man ogillar får drygt 10 % av rösterna. Demokrati brukar det kallas när val hålls i andra länder. Men "gråterskor" (av alla kön och könsidentiteter) har berättat senaste månaden hur hemskt det är. Få har reflekterat vilket ansvar etablerade partier har för situationen.

Ett ofta använt argument emot Sverigedemokraterna (och jag har nog själv använt det ibland tyvärr) är det typiskt svenska är det toleranta, här gillar vi mångfald och olikhet. Inte rasism, främlingsfientlighet, HBTQ-fientlighet, sexism etc. Det goda progressiva Sverige ställs emot de "onda" Sverigedemokraterna som egentligen är "osvenska". Mona Sahlin (s) sa i en debatt att Socialdemokraterna alltid stått upp för allas lika rätt och värde och varit emot de värderingar sd har. Är det sant?

Rasbiologiska institutet.

1922 inrättade Sverige ett rasbiologiskt institut, det första i världen. Det skulle bli föredöme för de tyska nazisterna. Hjalmar Branting, Socialdemokraternas ordförande, var en av de som lämnade motionen (förslaget), även ledande borgerliga politiker fanns med. En enig riksdag (högern, bondeförbundet, liberaler, sossar och kommunister) röstade sedan för det rasbiologiska institutet. Det betydde inte att de var nazister, Socialdemokraterna var tydligt för parlamentarisk demokrati precis som de flesta partier. Men de tyckte ett rasbiologiskt institut var fin-fint, så fint att senare s-regeringar behöll institutet fram till 1950-talet (långt efter rasbiologin som vetenskap fått dåligt rykte efter 1945)

Tvångssteriliseringarna av romer och transsexuella.

När "rashygienen" var som populärast på 1930-talet införde dåvarande s-regeringen (med stöd av alla andra partier) möjlighet till tvångssteriliseringar av folk som inte förväntades kunna ta hand om sina barn. Det var menat som hjälp åt barn som inte skulle växa upp hos "sinnesslöa", "lösaktiga kvinnor", "zigenare och tattare" och andra. 90 % av de som blev tvångssteriliserade (de fick ultimatum att om de inte lät sig steriliseras skulle de inte släppas ut från sinnessjukhus, få föräldrastöd etc.) var kvinnor. Romer var synnerligen överrepresenterade bland dem. Alla partier i riksdagen tyckte det där var fin-fint. Inget parti opponerade sig. Fram till 1950-talet fick romer inte bo i vanliga bostäder. Först på 1950-talet fick Sverige fullständig religionsfrihet.

Fram till 2013 tvångssteriliserades transsexuella om de ville byta kön juridiskt. Alla riksdagspartier tyckte sådana tvångssteriliseringar var fin-fina när de infördes 1972. Först 2004 tog Miljöpartiet som första parti ställning för att sterilitetskravet borde avskaffas. För de flesta andra partier dröjde det flera år senare innan de fick samma attityd.

Assimilering.

Fram till 1975 var assimilering det officiella målet inom invandringspolitiken. Alla partier, Socialdemokraterna som var regeringsparti och oppositionspartierna stödde det enigt fram till slutet av 1960-talet då det blev en debatt om det kanske skulle bli nya mål.

Stigmatiseringen av homosexuella.

Fram till 1944 var homosexuella relationer förbjudna. En socialdemokratisk ledamot lämnade en motion på 1930-talet om att avskaffa förbudet men inget parti engagerade sig för den reformen. Först efter många diskussioner blev det en förändring. När riksdagen antog den nya lagen 1944 så fastställdes det som åldersgräns 18 år för homorelationer och 15 år för heterorelationer. Inget parti opponerade sig. Homosexualitet betraktades som en sjukdom av Socialstyrelsen fram till 1979.  Våren 1979 tog Vpk (idag v) som första parti ställning för att sjukdomsklassningen borde avskaffas och riksdagen göra ett uttalande om det. Inget annat parti stödde vpk-motionen (c, m, fp och s hänvisade till att det fördes en diskussion inom Socialstyrelsen och att politiker inte skulle blanda sig i den). Först efter att gayaktivister ockuperat delar av Socialstyrelsens hus försvann några månader senare homosexualitet som sjukdom enligt Socialstyrelsen.

Jämställdhet

Fram till 1975 fanns det inte fri abort i Sverige. På 1950-talet försvarade Socialdemokraterna och LO (och många andra) att kvinnor skulle ha officiellt lägre löner än män. Först 1965 blev det förbjudet för gifta män att våldta sin fru. Först i början av 1980-talet fick män och kvinnor söka jobb inom exakt samma yrken (en del militära jobb reserverades för män fram till dess). Fram till 1972 hade Sverige en s.k. sambeskattning som gjorde det nästan olönsamt för många gifta kvinnor att börja jobba.

Hur osvenska är Sverigedemokraterna egentligen?

Snarare förvaltar de delvis samma konservativa tradition som Socialdemokraterna, Högerpartiet-Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet och Vpk-Vänsterpartiet och även Miljöpartiet (precis som andra partier var mp för att förbjuda s.k. bastuklubbar för män som har sex med män samt för tvångssteriliseringar av transsexuella på 1980-talet) förvaltat till så sent som för några decennier sedan.

Tolka mig rätt. Enligt forskning är Sverige kanske det minst rasistiska landet i världen. Näst efter Danmark och Nederländerna det minst HBTQ-fientliga.

Men så sent som i början av 1960-talet kommenterade dåvarande statsministern Tage Erlander (s) det här i boken Valfrihetens samhälle.

Jag är övertygad om att den amerikanska regeringens svårigheter i stor utsträckning beror på det faktum att det i Amerika finns en massarbetslöshet, som gör det naturligt för många vita att försöka vältra över fattigdomen och arbetslösheten på de svarta i den tron att de därmed slipper att drabbas själva. Vi svenskar lever ju i en så oändligt mycket lyckligare lottad situation. Vårt lands befolkning är homogen, inte bara i fråga om rasen utan också i många andra avseenden. Därför kan vi angripa arbetslöshetsproblemen på ett helt annat sätt, i medvetande om att det vi gör är en sak som i varje fall inte influeras av skiljaktigheter i hudfärg eller religion utan att våra insatser får sin motivering uteslutande med tanke på arbetslöshetsfrågan själv. Därför bör vi måhända vara litet mera ödmjuka när vi nalkas det här problemet än vad vi många gånger kanske är.

Mona Sahlin och många andra ängsliga självgoda "PK-svenskar" har fel. Sd är tyvärr inte osvenska.

Vi har kommit långt i Sverige tack och lov när det gäller att bekämpa diskriminerande lagar. Men det är historiskt en ny process. Sverige har som land funnits i ca 1000 år. Det är 3-4 % av vårt lands existens som kampen emot diskriminering förts på allvar.

I princip alla moskéer tillämpar könsapartheid.

I princip alla muslimska samfund i världen har följande saker gemensamma. Bilden är Allah på arabiska.

1. Homofientliga.

Accepterar inte att människor både kan vara muslim och leva i en samkönad relation. Undantagen är få, det är några samfund som startats av HBTQ-muslimer själva, tydligen finns det en HBTQ-vänlig församling (där de flesta är hetero) i London också. I övrigt är homofientligheten kompakt. Inget muslimskt samfund där de flesta är hetero välsignar eller viger samkönade par.

Situationen i kristna och judiska samfund är betydligt mer blandad, många judiska (kanske majoriteten) och en del kristna samfund accepterar att man kan vara religiös jude respektive kristen och leva i en samkönad relation. Vissa kristna och judiska samfund välsignar och viger samkönade par.

2. Nästan alla muslimska samfund tillåter bara manliga imamer.

Det är synnerligen få muslimska samfund som tillåter även kvinnliga imamer. Situationen i kristna och judiska samfund är betydligt mer blandad, många kristna samfund och en del judiska tillåter präster respektive rabbiner av båda könen.

3. Nästan alla moskéer hänvisar män och kvinnor till olika platser i lokalen.

Kvinnor får en sämre och undanskymd plats. Kristna samfund hade för några århundraden samma könsapartheid i sina religiösa lokaler men det övergavs från 1600-talet fram till början av 1800-talet. Ett fåtal ortodoxa judiska samfund har ännu könsapartheid i sina lokaler men där sitter respektive kön till höger och vänster i lokalen utan någon rangordning. Illa ändå givetvis. Men i muslimska samfund är könsapartheid norm och det är tydligt männen får den främsta platsen.

Det här handlar alltså inte bara om några "extremister" inom islam, det här tre sakerna är norm inom i princip alla muslimska samfund i världen.

4. Kristendomen och judendomen utgår från att Bibeln respektive det kristna kallar Gamla testamentet är skrifter gjorda av människor, det är tolkningar av Guds vilja.

Sedan finns det kristna och religiösa judar som är bokstavstrogna men det finns inget budskap om att det är Gud som dikterat vad som ska vara med i Bibeln, det är människor som tolkat Guds vilja). Islam hävdar däremot att varje ord i Koranen är direkt från Allah. Det är säkert en orsak till att kristendomen, och ännu tydligare judendomen, reformerats betydligt senaste 100-200 åren medan islam är långt efter i den processen.

5. Enligt Koranen ska muslimer, om de är i minoritet, anpassa sig till de lagar som gäller i det land de bor så långt som möjligt.

Det här har gjort att naiva svenska politiker från höger till vänster åkt till moskéer och fått budskapet "vi följer svenska lagar" och trott att det måste betyda de har progressiva värderingar. Men även islamister (majoriteten av världens muslimer är inte islamister, däremot en betydande minoritet, alltså hävdar att Koranen ska vara lagboken i ett land) kan ha som mål att det ska bli en muslimsk majoritet i ett land och sharia-lagar då ska införas men när muslimer är i minoritet så ska inte sharia-lagar genomföras. För sharialagar gäller bl.a. dödsstraff för homorelationer och förtryck av självständiga kvinnor, även förföljelse av judar. Det är en typ av diktatur som i Iran och Saudiarabien Det är ungefär som att tycka fascisterna i Svenskarnas parti verkar snälla eftersom de först om de får stöd av en majoritet av svenska folket vill införa en fascistdiktatur.

6. Islamofobi är ett problem som ska bekämpas.

Även om i princip alla muslimska samfund är reaktionära finns det en del muslimska individer som är HBTQ-vänliga, en del är HBTQ-personer själva. En del muslimska individer är för jämställdhet mellan män och kvinnor. Att smeta ut skulden på alla muslimer för vad vissa muslimer gör eller kommenterar är oacceptabelt. Precis som det är oacceptabelt att smeta ut skulden på alla kristna för vad vissa kristna gör eller kommenterar.

Att som folk i och nära Sverigedemokraterna hävda att islamister håller på att vinna den politiska makten i Europa är absurt. Just nu finns det vad jag vet ingen islamist i riksdagen, förra mandatperioden fanns däremot islamisten Waberi (m) vilket är en skam för Moderaterna. Däremot finns det grupper i Europa, och de är inte obetydliga som vissa naivt gissar, som har som mål att införa sharia-lagar även här. De bör bekämpas med samma kraft som fascister och kommunister, representanter för två andra totalitära ideologier.

Bör bedömas med samma måttstock

Reaktionära muslimer bör bedömas med samma måttstock som reaktionära kristna. Den som tycker konservativa präster i Svenska kyrkan som vill att samfundet bara tillåter manliga präster och tycker man inte både kan vara kristen och leva i en samkönad relation är reaktionära och bör fördömas måste rimligen då fördöma alla muslimska samfund i Sverige.

Men många svenska politiker har dubbla måttstockar och för det förtjänar de skarp kritik. Och många svenska politiker är fruktansvärt obildade när det gäller religioner generellt.

Till sist.

7. Är jag islamofob är du anti-semit som ibland är kritisk emot Israels politik. Det är samma nivå på debatten.

8. Är det något sakfel jag lämnat i den här bloggposten kan du kommentera det. Du kan väl försöka googla runt och hitta om det är något som inte stämmer. Du borde tacka mig för att jag gett dig kunskap annars. :-)


Uppdatering 1.

Mp-riksdagsledamot från Malmö hävdar att han är emot dubbla måttstockar.

Jag har nyss mailat många politiker från diverse partier, samtliga riksdagsledamöter från mp och v men även från andra partier i och utanför riksdagen, och bifogat den här bloggposten.

Rasmus Ling, nyvald ledamot för mp från Malmö, har jag träffat några gånger tidigare. Bl.a. på ett tidigare gayställe i Malmö. Han har dock dementerat att han skulle vara icke-hetero. Och själv har jag alltid tyckt det väl är bara bra om heteros som är openminded besöker HBTQ-ställen. Rasmus mailade mig nyss.

Hej Bengt! Tack för ditt mail. Även för dina tidigare. Jag läser det jag får, tyvärr har jag inte hunnit svara på alla. Jag uppskattar ditt starka engagemang för HBTQ-personer. Det är givande att läsa och ta del av, även i de fall jag inte håller med. När det gäller dubbla måttstockar, så är min hållning att människor ska ha samma förväntningar på sig. Förväntningar som innebär att vi ska behandla varann med respekt, oavsett kön, sexualitet, religion eller annat. Det är inte okej att utifrån någon diskrimineringsgrund, diskriminera någon annan på annat sätt. Hoppas att allt är bra med dig!

Dels är jag upprörd över att fb stänger av mig i 24 timmar för ett fb-meddelande där jag explicit tar avstånd från islamofobi. Men givetvis är den här bloggposten också delvis provokativ. Ibland har HBTQ-rörelsen flyttat fram debatten just genom provokationer. Jag vet givetvis att det finns röd-gröna politiker och sympatisörer som jobbar emot kulturrelativism och hedersrelaterat våld. Några av dem är mina Facebook-vänner.

Men tyvärr är det många andra som duckar i debatten. Och där har även en del borgerliga politiker en skuld. Hur kunde Waberi bli nominerad för Moderaterna efter att han offentligt i TV försvarat kvinnomisshandel? Hade m placerat en kristen extremist som tycker kvinnomisshandel är bra som "sista lösning" eller är för kristna "sharia-lagar" (om majoriteten vill det) vilket betyder dödsstraff för homorelationer på en valbar plats på en riksdagslista? Givetvis inte. M sålde ut sin själ för att få några extra röster i Göteborgs förorter. Och det gör nog tyvärr också vissa röd-gröna politiker ibland. Men jag tror många andra människor, oavsett ursprung, ser igenom taktiserandet.

Jag fattar ju att politiska partier vill få större stöd. Men ett parti måste stå upp för centrala principer man tror på oavsett om det ger fler röster eller inte. Vissa värderingar ska inte ett parti kompromissa om.

Och Rasmus Ling mötte jag i valstugan för mp vid Gustav adolfs torg i början av september. Jag hade laddat upp med kritik emot mp för att de vid ett tidigare möte i Malmö vänslats med islamister från Syrien (något jag ännu är synnerligen kritisk emot) Rasmus höll dock snabbt med mig att det var fel (om det vara sant, vilket det var, han kände dock inte till det), och han ser så snäll ut, att det blev omöjligt att bli arg på honom. :-)

Facebook stängde av mig från att posta för islamistkritisk kommentar.

Ni som följer min blogg vet att jag är synnerligen kritisk emot att nästan alla muslimska samfund är reaktionära och homofientliga. Men jag tar också avstånd från islamofobi och främlingsfientliga Sverigedemokraterna. Jag medverkade i en Facebook-debatt om rätten för sjukvårdspersonal att få vägra utföra aborter även om det ingår i deras jobb. Det är aktuellt eftersom en majoritet i Europarådet och även Sverigedemokraterna är för det.  Kristdemokraterna i vissa landsting är också positiva till en sådan "samvetsklausul".

Jag var i debatten tydlig med att jag vänder mig emot en "samvets-klausul" bl.a. med argumentet att det kan bli ett prejudikat där t.ex. familjerådgivare kan vägra ge stöd åt samkönade par om de är konservativt kristna. Men jag betonade också att abortdebatten är etiskt komplicerad även om jag själv är för nuvarande abortlag i Sverige. Jag ville också bredda debatten genom att kommentera vilka dispenser folk ska kunna få med hänvisning till religion och "samvete".

Min förvåning blev betydande när jag ikväll fick ett meddelande från Facebook att jag i 24 timmar framåt blivit avstängd från att posta kommentarer där p.g.a. jag inte följt deras regler. Kollade snabbt igenom dem och konstaterade att det måste varit "hate-speech" p.g.a. religion som varit orsaken till avstängningen. Något jag hävdar är absurt.

Ni som känner mig vet att jag med dubbel kraft argumenterar emot reaktionära muslimska värderingar om någon anklagar mig för att vara islamofob. Och det kommer jag göra också nu. Ironiskt nog tar jag i själva kommentaren (som jag bifogar här) explicit avstånd från islamofobi.

Jag tycker det här är en principiellt viktig debatt men många är slarviga och inkonsekventa i sin argumentation. En del (till vänster) har inga problem att vara tydliga emot reaktionära kristna men vacklar när det handlar om att vara tydliga emot reaktionära muslimer. Jag tror det finns två orsaker till det. Många till vänster har dåligt samvete för att Europa kolonialiserade stora delar av världen för drygt 100 år sedan. Och vänstern i Storbritannien, Frankrike och andra kolonialländer var länge för kolonialismen. Idag försöker vänsterfolket kompensera sitt dåliga samvete genom att vara undfallande emot "rasifierade" araber, svarta etc. Man duckar ibland eller är otydlig emot hedersrelaterat våld. Man skyller alla problem på "väst" (den del av världen där friheten för individen är störst). Kolonialismen är ett mörkt kapitel i Europas historia. Men om vi blundar för hedersrelaterat våld och reaktionära kulturella yttringar från andra kulturer då medverkar vi till ett NYTT mörk kapitel.

Den andra orsaken till hyckleriet hos delar av vänstern är nog att många hatar USA (och Israel) och det gör reaktionära muslimer också. "Min fiendes fiende är min vän" blir den lumpna logiken. Det är fegt och det är fel.

Därför vill jag ställa följande frågor till er som följer den här debatten,.

1. Bör muslimer som vägrar hälsa i hand (med hänvisning till sin religion, samvete) stängas av från att få a-kassa om hen inte tar anvisat jobb?.

2. Bör kvinnor i heltäckande slöja (av religiösa skäl, det finns dock inget i Koranen om det) ta av sig slöjan om hon vill jobba?.

3. Bör staten dra in statsbidragen till religiösa samfund som inte är för homovigslar (inget av de muslimska samfunden är det?)

4. Bör staten dra in den juridiska vigselrätten för religiösa samfund som inte viger samkönade par (skulle betyda att vigselrätten för alla muslimska och hälften av de kristna samfunden drog in)?

Islamofobi är ett problem och ska bekämpas. Men islam är en religion (ideologi) och ska granskas precis som kristendom och religiös judendom. Allt annat är absurt.

Vilken är gränsen för samvetsfrihet och "rätten till sin religion"?

De av er som inte klarar besvara de fyra frågorna från mig visar bara att ni inte har någon konsekvent analys utan bara är ute efter att dissa reaktionära kristna och gulla med reaktionära muslimer.

För övrigt bör ni veta att arabländerna är den region i världen som har de mest abortrestriktiva lagarna. Irland, Malta och Polen har med rätta fått kritik av feminister för sina hårda abortlagar. Men i princip alla arabländer har lika hårda lagar som de tre länderna.

Filmtips söndagkväll - Mördaren ljuger inte ensam.

Filmtips - Mördaren ljuger inte ensam.

TV4 visar 21.00 ikväll, söndag, filmen baserad på boken Mördaren ljuger inte ensam från slutet av 1940-talet.

Från min recension av boken som återutgavs 2013.

"..... Den från början trevliga stämningen blir snart spänd. Det är som om något obehagligt ska hända. Och det gör det också. Puck hittar en av gästerna, Marianne, strypt och gömd under en stor gran på ön. Men det stannar inte där. Innan dramat är över blir det flera katastrofer....

Det här är kanske den första svenska deckaren där en samkönad relation explicit berättas om. Från sid 242.

De allvarliga grå ögonen vilade på den lilla Eros-figuren och plötsligt sträckte han sig fram och tog den i handen.

- Grekernas Eros! För dem var den form av kärlek som XXXX (jag utelämnar namnet för att inte förstöra spänningen) omfattade, den enda riktiga och värdiga. Man dömer människor alltför lätt, gör man inte?

Mördaren ljuger inte ensam är verkligen spännande. Inte ett litterärt mästerverk. Men som en symfoni som startar lugnt och där tempot ökas efterhand. Och där det till sist blir lugnt efter att konstaterats att alla har något att dölja, homo som hetero"

Har du förolämpat statsminister Stefan Löfven?

Många av mina Facebook-vänner har "förolämpat" stasminister Stefan Löfven (s) och vice statsminister Åsa Romson (mp) senaste veckorna, grov satir, kritik och ironi. Trots det har polisen inte knackat på deras dörr dagen efter.

Men så är det inte i närmare hälften av världens länder. Att "förolämpa" politiska ledare kan leda till polisbesök, arrestering, fängelse och tortyr.

Bli medlem i Amnesty precis som jag är. Det kostar 20 kronor i månaden.

För rätten att fredligt "förolämpa" makthavare man är kritisk emot. I varje land. Och för varje människa lika rätt och värde oavsett sexuell läggning, könsidentitet, kön, etnicitet etc.

Amnesty tar inte emot statliga bidrag - just för att alltid kunna vara oberoende. Därför är medlemsavgifterna desto viktigare.

Som Amnestyaktivist tackar jag på förhand för ditt stöd. Det behövs.

Dikt om högerkristna Kdu.

Kristdemokratiska ungdomsförbundets (kdu) ordförande Sara Skytteldal har nyss anklagat mig för att skicka "spam" till henne därför att jag sänder mitt HBT-nyhetsbrev en gång i månaden (vilket jag brukar göra till de flesta ungdomsförbund). Med anledning av det kan jag inte låta bli att visa att jag också har en poetisk sida. Jag kan dikta - om inte annat så om kristdemokrater.

Tryggare kan ingen vara  - än Guds barnaskara.

Vi unga kristdemokrater vill att Jesus oss bevara

Från socialdemokrater och nymoderater - och socialliberaler som inte låter oss få vara.

Vi vet att Bibeln blivit förvanskad - av kulturmarxister och ligister.

Att Jesus levde egendomslös - är ett påhitt av socialister.

När vissa hävdar att Jesus aldrig var gift eller skaffade barn är det ett bevis för djävulens påfund.

I verkligheten bodde han i en dyr villa i Jerusalem med en kärnfamilj - det vet varje människa som resonerar en stund.

Att Jesus solidariserade sig med folk som var marginaliserade är ännu ett marxistiskt påhitt.

Jesus värnade folk som var driftiga och gjorde sitt.

Han var i synnerhet arg för att rika i Jerusalem betalade för mycket skatt.

Att han skulle engagera sig för fattiga och folk i utanförskap - det argumentet faller platt.

Han värnade att varje människa bör ingå äktenskap med någon av motsatt kön.

Trots att han aldrig gifte sig och aldrig för sin egen del om en partner gav någon bön.

Han umgicks helst med håriga muskulösa lärjungar - och hans favorit där var alltså en man.

Men vi unga kristdemokrater kan förklara det - vår version är givetvis sann.

HBTQ-rörelsen har i decennier låtit oss dupera.

Men vi unga kristdemokrater tål det ej mera.

Visst ska bögar och flator - tolereras.

Men aldrig som oss heterosexuella - respekteras.

Att både Gud och Jesus är långt ut på högerkanten vet vi visst.

Och därför förklarar vi - kdu-are javisst!

Regeringen sviker löfte om mer pengar till HBTQ-föreningar.

S-mp-regeringen har idag lämnat sitt budgetförslag (som de förhandlat ihop med v). I regeringens "huvudförslag" till budget finns inte med något om HBTQ (det har det inte heller funnits i tidigare regeringars budgetförslag). Men det är också möjligt att konstatera följande.

- Regeringen avsätter inte pengar för skadestånd till tvångssteriliserade transsexuella. Miljöpartiet och Vänsterpartiet har lovat att driva det i budgetförhandlingarna men Socialdemokraterna vill (precis som Alliansen) avvakta rättsprocessen om de berörda har rätt till skadestånd.

- Socialdemokraterna lovade före valet att ge 3 miljoner mer till HBTQ-föreningar om partiet skulle bilda regering. Det löftet sviker nu s. Förvånande eftersom Miljöpartiet och Vänsterpartie inte brukar vara negativa till att höja de anslagen. Kanske nu s, mp och v skyller på varann. Deras förtroende har dock gemensamt härmed devalverats.

S-mp-v vill minska anslagen emot diskriminering.

Det intressantaste från HBTQ-synvinkel brukar vara den bilaga till budgeten som heter Integration och jämställdhet. Regeringen föreslår kraftigt ökade anslag när det gäller integration (orsaken är att fler människor förväntas få asyl). Från ca 12,5 miljarder 2014 till ca 24,5 miljarder 2018. Lika generös har dock regeringen inte varit när det gäller områdena diskriminering och jämställdhet trots att de bara utgör en bråkdel av anslagen till integrationsåtgärder.

S-mp-v vill successivt minska anslagen emot diskriminering från 140 till 133 miljoner från 2014 till 2018 (2 av de miljonerna överförs dock 2015 till andra områden för HBT-projekt, netto blir minskningen 5 miljoner).

Sedan finns det också positiva delar i budgeten.

.... Reglerna i diskrimineringslagen (2008:567) med avseende på aktiva åtgärder bör ändras. Regeringens ambition är att aktiva åtgärder ska utökas till att gälla samtliga diskrimineringsgrunder.... Regeringen avser att utifrån hbt-strategin ge de strategiska myndigheterna Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen och Statens kulturråd ett samlat ansvar för att inom sina verksamhets områden främja lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck . Myndigheten för ungdoms- och civilsamhälles-frågor (MUCF) får motsvarande uppdrag inom ungdomspolitiken.... Regeringen avser också att fullfölja uppdraget till Socialstyrelsen om att främja lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck genom att ge kommuner och landsting möjligheter att ansöka om projektmedel under åren 2015 och 2016.... Jämställdhetspolitiken ska vara anpassad till att alla familjer inte ser likadana ut. Regeringen vill även se över möjligheterna att underlätta för stjärnfamiljer att använda föräldraförsäkringen....

Men totalt är budgetförslaget från regeringen och v en besvikelse. De har i många år, ibland med rätta, kritiserat tidigare borgerliga regeringen för att inte haft tillräckligt höga ambitioner. Och det första s-mp-v gör när de får makten är att de sänker anslagen emot diskriminering och sviker löften om mer pengar till HBTQ-föreningar.

HBT-kultur. Yves Saint Laurent.

Yves Saint Laurent är en av de mest kända modeskaparna genom tiderna. Förutom att han var en synnerligen begåvad designer skulle han också kunna betraktas som queer. I betydelsen att han på 1960-talet utmanade de strikta könsrollerna inom modebranschen och gjorde kläder som som ibland var "unisex". Regissören Jalil Lespert visar i filmen Yves Saint Laurent (2014) huvudpersonens liv i några decennier.

Yves träffade sin partner Pierre Bergé  i slutet av 1950-talet. De levde ihop till Yves Saint Laurent dog 2008. Filmen avslöjar dock att de, ibland, även hade sexuella relationer med andra.  Privat var Saint Laurent blyg, närmast folkskygg, fick ofta depressioner och hans missbruk av alkohol och narkotiska skulle så småningom bli omfattande.

Det här skulle alltså kunna bli en intressant film. Men den har sina tydliga brister. Visst är miljöskildringarna av Paris på 1950- och 1960-talet fascinerande. Många av de kläder som visas av de kvinnliga modellerna är vackra (tydligen har regissören fått fram originalkläderna från Laurents modehus). Huvudrollen spelas ok (men inte mer) av Pierre Niney. Problemet är att han ser ut som en 20-åring även när han ska vara en medelålders Saint Laurent.

Det främsta problemet är dock att filmen sällan blir spännande. Visst finns det sådana scener men de är för få. Även om den lyfter fram sidor av Yves Saint Laurent som de flesta av oss inte kände till tidigare.

Trailer (Youtube) till Yves Saint Laurent

Därför kontaktade jag INTE nazistiska Svp om deras HBT-politik i valrörelsen.

Hur hanterar vi HBTQ-aktivister de som har helt olika värderingar än oss själva?

Jag tror att bästa metoden är att konfrontera de flesta med vad de tycker om HBTQ-reformer. För mig har det varit en självklar metod i relation till Sverigedemokraterna. Sedan finns det andra partier där jag varit mer tveksam till att maila dem, rasistiska och HBT-fientliga Nationaldemokraterna (som idag inte finns kvar längre) eller SKP och Kommunistiska partiet som båda är för "proletariatets diktatur". I årets val kontaktade jag dock inte ens de två senare partierna. Men det var både p.g.a. deras ideologi och att de är marginaliserade.

Det handlar om en balansgång. Att konfrontera extrema partier med vad de egentligen tycker, att de ska stå där och skämmas inför andra med deras attityder. Men samtidigt är en kontakt i någon mening ibland en legitimering. Att man tar mottagaren av mailet på allvar.

Inför årets val mailade jag diverse små partier, inklusive HBTQ-fientliga Kristna värdepartiet men även Rättvisepartiet socialisterna som trakasserar möten av Sverigedemokraterna. Skulle jag även maila folk från Svenskarnas parti? Jag ska ärligt förklara att jag tvekade några dagar. Svenskarnas parti bildades dock av Nationalsocialistisk front. Det senare partiet lades ner för några år sedan men samma människor (i princip) startade svp. Det är människor och politiker som i decennier hetsat till misshandel och mord av homosexuella (och invandrare).

Vi har alla en gräns. Den kan vi bara placera personligen. För mig är yttrandefriheten central. Även för de som står för allt som jag är emot. Jag kommer fortsätta försvara nazistiska Svp.s rätt att ha torgmöten.

Men jag kunde inte förmå mig att skicka ett sakligt vänligt mail till Svenskarnas parti om vad de tycker om HBTQ-politiken. (Jag skulle inte heller kontakta någon svensk sektion av IS om det finns en sådan om deras attityder till HBTQ-reformer).

Där gick min gräns.