Bör homoäktenskap erkännas i alla 26 övriga EU-länder?

Ska ett bögpar som gift sig i Sverige få sitt äktenskap erkänt om de flyttar till Italien? Ska ett lesbiskt par få sin juridiska relation till ett barn de fått via insemination i Sverige erkänd om de flyttar till Bulgarien? Om det handlar ett mail jag skickat till politiskt anställda som jobbar på statsrådsberedningen. Alltså den del av regeringskansliet där statsminister Fredrik Reinfeldt (m) och EU-minister Birgitta Ohlsson (fp) har sin arbetsplats. För ca en månad sedan mailade jag en del politiskt anställda som jobbar för statsrådsberedcningen.

Jag har tidigare i mail till folk framfört att det är den svenska borgerliga regeringens policy att samkönade äktenskap, partnerskap etc. ska blir juridiskt erkända i alla övriga länder i unionen om det samkönade paret som ingått äktenskap, partnerskap etc. flyttar dit och att det är den borgerliga regeringens gemensamma politik som man kompromissat ihop sig om mellan Alliansens fyra partier. Inför valet 2009 var kd för ett mer restriktivt alternativ, att bara länder som själva har juridiskt erkänt samkönade relationer ska vara skyldiga att erkänna gifta samkönade pars relationer juridiskt när paret flyttar dit.

Efter det har dock Kristdemokraterna själv förändrat sin politik något. Hösten 2009 sa partiet ja till en Valplattform där man för första gången explicit talade om även samkönade par som familjer. Juni 2010 sa kd ja till närståendeadoptioner för homopar. Det som hänt sedan 2009 är att EU fått Lissabonfördraget vilket är bindande för medlemsländerna. En del i Lissabonfördraget är ett tydligt förbud mot diskriminering p.g.a. sexuell läggning.

En tydlig majoritet i EU-parlamentet röstade mars 2012 för Betänkande om rapporten om EU-medborgarskapet 2010: Att undanröja hindren för EU-medborgares möjligheter att utöva sina rättigheter.

"8. Europaparlamentet upprepar sina tidigare uppmaningar till medlemsstaterna att garantera den fria rörligheten för alla EU-medborgare och deras familjemedlemmar, utan diskriminering på grund av sexuell läggning eller nationalitet. Parlamentet upprepar sin uppmaning till medlemsstaterna att till fullo tillämpa de rättigheter som ges i artiklarna 2 och 3 i direktiv 2004/38/EG1 inte bara för makar av olika kön utan också för registrerade partner, medlemmar av en EU-medborgares hushåll eller en partner med vilken en EU-medborgare har ett vederbörligen styrkt varaktigt förhållande, inklusive partner i samkönade par, på grundval av principerna om ömsesidigt erkännande, jämlikhet, icke-diskriminering, värdighet och respekt för privatlivet och familjelivet. I samband med detta uppmanas kommissionen att se till att direktivet tillämpas strikt."

Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter har i två rapporter från 2009 analyserat situationen. Byrån menar att det finns stora hinder för samkönade par att ta till vara sina rättigheter vad gäller den fria rörligheten, antingen de är gifta eller har ett registrerat partnerskap. Man påpekar att det i flera situationer innebär direkt diskriminering och att medlemsstaternas skyldigheter enligt fria rörlighetsdirektivet9 borde klargöras. Därför är också intressant att granska hur riksdagens socialförsäkringsutskottet februari 2010 kommenterade en motion om att Sverige ska jobba för att alla EU-länder ska erkänna samkönade äktenskap och partnerskap från andra länder i unionen.

"Begreppet familjemedlem i det s.k. rörlighetsdirektivet omfattar även registrerade partner, under förutsättning att den mottagande medlemsstaten behandlar registrerade partnerskap som likvärdiga med äktenskap. Utskottet har vid tidigare behandlingar av yrkanden om fri rörlighet för EU-medborgare och registrerade partners rätt att flytta med som make beklagat att en registrerad partner enligt direktivet inte generellt likställs med make. Utskottet har därvid, senast i betänkande 2008/09:SfU8 Migration och asylpolitik, uttalat förståelse för att arbetet inom EU med att ta fram t.ex. direktiv och förordningar innebär att medlemsstaterna från tid till annan tvingas till kompromisser. Utskottet ansåg dock att frågan inte fått en helt tillfredsställande lösning men hyste ändå visst hopp om att utvecklingen inom EU på sikt kunde komma att leda till att även dessa grupper kommer att omfattas av familjebegreppet. Utskottet, som konstaterar att en registrerad partner till en unionsmedborgare för svenskt vidkommande ska räknas som familjemedlem enligt rörlighetsdirektivet, gör inte nu någon annan bedömning. Utskottet förutsätter att Sverige även fortsättningsvis verkar för att regelverket fullt ut görs ickediskriminerande."

Svaret från utskottet, inklusive de fyra borgerliga partiernas ledamöter, är att alla övriga EU-länder bör juridiskt erkänna samkönade äktenskap i Sverige när paret flyttar dit. Det är så jag tolkar det. Jag vill dock nu för säkerhets skull att ni förtydliga om den svenska borgerliga regeringen inom EU jobbar för att äktenskap ingångna av samkönade par i Sverige bör bli juridiskt erkända i alla övriga 26 länder om det gifta samkönade svenska paret flyttar dit?

Regeringen bör förtydliga sin gemensamma policy.

Några veckor senare svarade Linnea Hincks (fp), politiskt anställd och som jobbar på statsrådsberedningen.

I de fora dessa frågor diskuteras arbetar regeringen för att äktenskap ingångna av samkönade par i Sverige ska behandlas lika som äktenskap ingångna av par av olika kön. Ett exempel är förhandlingarna kring en EU-förordning om makars förmögenhetsförhållanden, i praktiken främst frågor om bodelning i samband med skilsmässa i gränsöverskridande situationer. I förhandlingsarbetet verkar regeringen för att förslaget inte ska leda till diskriminering på grund av kön eller sexuell läggning. 

Jag mailade folk på statsrådsberedningen igen för att det skulle bli ett förtydligande om regeringen är för att samkönade äktenskap i Sverige ska bli erkända i alla övriga 26  EU-länder om ett gift homopar flyttar dit.

Principiellt verkar policyn bra. Men är den svenska borgerliga regeringens policy i EU jobbar för att äktenskap ingångna av samkönade par i Sverige bör bli juridiskt erkända i alla övriga 26 länder om det gifta samkönade svenska paret flyttar dit? Alltså även i länder som Italien eller Polen som ännu varken tillåter homoäktenskap att ingås i egna landet eller har någon partnerskapslag. När jag kontaktade partierna 2009 var Moderaterna, Folkpartiet och Centerpartiet (med stöd av alla andra partier förutom kd och sd) tydligt för det medan Kristdemokraterna försvarade den kompromiss som ingicks 2004 men inte ville gå längre då,

Kristdemokraternas kommentar då "Ja, kristdemokraterna har i Europaparlamentet varit initiativtagare till en så kallad skriftlig förklaring om lika erkännande av civila partnerskap. De rättigheter som följer av lagstiftningen varierar från land till land, vilket leder till att vissa medlemsstater med sådan lagstiftning inte erkänner likkönade partnerskap från andra medlemsstater. Denna situation har vållat svårigheter för par som har utövat sin rätt till fri rörlighet. De medlemsstater som har infört lagstiftning om likkönade partnerskap menar vi ska erkänna ordningarna i andra medlemsstater med liknande bestämmelser. Ett antal medlemsstater har dock valt att inte införa några bestämmelser om likkönade partnerskap och bedömer att detta ställningstagande fortsatt är en angelägenhet för deras nationella regeringar. I dessa länder är det inte rimligt att Sverige kräver att svensk lagstiftning ska gälla, lika lite som andra länders lagar inte ska gälla i Sverige."

Det handlar inte om att tvinga något annat land att införa en könsneutral äktenskapslag dock, utan att samkönade såväl som olikkönade ingångna i Sverige ska juridiskt erkänna om paret flyttar till något av övriga 26 länder. Vad är regeringens samordnade och gemensamma och förhandlade (i statsrådsberedingen) politik inom det här området idag?

Ingen från regeringskansliet har ännu mailat igen.


Uppdatering 1

HBT-fientlige politikern Lennart Sacrédeus meddelar i Svenska Dagbladet att han igen försöker bli främste kandidat för sitt parti Kristdemokraterna i EU-valet nästa år. Flera tidningar publicerar idag resultatet av en opinionsmätning från Sifo. HBT-negativa Sverigedemokraterna och homonegativa Kristdemokraterna får tillsammans 12,1 % jämfört med 11,3 % i riksdagsvalet 2010.


Uppdatering 2.

Centerpartiets partistyrelse har idag presenterat sitt förslag till nytt idéprogram. Profilen är betydligt mer socialliberal medan det första utkastet närmast vara nyliberalt. Kravet på införande av månggifte är borta. Inga förändringar har gjorts i de delar som handlar om HBT-rättigheter.

HBT-kultur. En bit av mig fattas - David Levithan.

Jag konstaterar det efter en stund. Att vad boken egentligen handlar om är hur folk hanterar en oväntad katastrof. För katastrofer måste människor hanterar ofta. Här handlar det om New York efter terrorattacken september 2001. Men varför skriva om det kan man fråga sig om man är cynisk? Även om jag är hyfsat USA-vänlig och är för att Sverige ska bli med i NATO (där vi nästan är medlem redan) så måste vi se att att hundrafalt mer människor dött i andra länder. Ofta men verkligen inte alltid har USA haft en fördelaktig roll i de konflikterna.

Men det som är nästan unikt för det som hände New York några septemberdagar 2001 var att anfallet var helt oväntat. När den tyska naziregimen bombade London 1939 var ju de flesta människor i staden säkra på att det skulle kunna hända. Och även om länder ibland (nuförtiden ofta) anfallit andra länder utan krigsvarning brukar det handlar om ett 10-tal eller möjligen 100-tal dödsoffer i de första flygattackerna. Men här handlade det om en attack som dödade ca 3000 och fick byggnader att falla som lamslog en miljonstad i flera dygn. Boken ger från flera personers synvinkel på det som hände.

Symbolik med tornen.

En bit av mig fattas (2011) syftar givetvis symboliskt på New York. De torn som rasade. Men även för flera av huvudpersonerna i boken blir det något som kraschar. Om än att de hanterar det olika. Jasper och Peter som startat en flirt just innan det hände. Och den tjej, Claire, som blir deras gemensamma vän. Det här skulle kunna stanna vid en typisk Levithan-roman om New York. Som jag på min blogg ofta recenserat tidigare.

Till en början verkar det här vara David Levithans bästa roman hittills av de jag läst. Han närmar sig verkligen liv och död. Om jag ska ärlig har hans tidigare böcker varit ljumma. Visst har de avhandlat samkönad kärlek och annat i New York. Men sällan har de dröjt sig kvar efter att man lämnat boken. Den här boken har möjlighet att göra det. 

En oväntad katastrof.


Jag har senaste halvåret läst boken And the band played on (1987) av Randy Shilts och även sett filmatiseringen av boken som finns på Youtube i sin helhet (jag rekommenderar verkligen den till er som vill veta om hur aids-epedemin spred sig i USA i början av 1980-talet).  Och när jag läser En del av mig fattas fattar jag likheterna. En katastrof som inte var förutsedd. Som drabbade människor skoningslöst (när det gäller aids i San Fransisco där nästan hälften av män som har sex med män fick hiv i början av 1980-talet).

För det handlar delvis om samma sak. Ett tafatt (till en början)  hanterande av en oväntad katastrof. Och hur människor mitt i kaoset hittar strategier för att hantera sin situation. Till  en början verkar  Levithan äntligen lyfta. Bortom från intrigerna i New York-samhället som varit ett välkänt tema i de böcker av honom jag tidigare recenserat av honom. Plötsligt blir det ett existensiellt tema. Nu är det allvar. Men senare i boken finns det en sentimentalitet (i typisk USA-anda, som nästan aldrig funnits i Levithans tidigare böcker) som sänker storyn. Men trots bristerna i slutet av boken så hävdar jag att av de böcker jag läst av Levithan är det här den jag håller främst. För här här närmar sig Levithan hur det är att vara människa. Att det ibland handlar om liv och död. Hopplöshet och hopp.

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.

H och B men inte T i utrikesdeklaration.

Utrikesminister Carl Bildt (bilden) har idag i riksdagen presenterat den borgerliga regeringens utrikesdeklaration för 2013. Allas lika rättigheter oavsett bl.a. sexuell läggning var med i moderaten Bildts anförande, däremot inte könsidentitet. Allså H (homosexuella) och B (bisexuella men inte T (transpersoner).

Vi verkar för en jämställd värld. En värld där alla människors rättigheter respekteras, oavsett kön, hudfärg, tro eller sexuell läggning. En värld i vilken religions- och övertygelsefrihet råder alltid och överallt.

Socialdemokraterna har som oppositionsparti i flera år lämnat en alternativ typ av utrikesdeklaration. I år har de dock bytt formatet till en lista med olika saker. En av dem handlar om HBT-rättigheter.

Sätt press på länder som inför anti-HBT-lagar.

I många länder går utvecklingen på området i en negativ riktning. Lagförslag som begränsar homosexuellas rättigheter förs fram på flera håll. Övergrepp mot och diskriminering av personer på grund av sexuell läggning måste motarbetas. Ett sätt att påskynda en attitydförändring är att påbörja ett arbete kring en HBT-konvention inom FN:s ram.

Dags att svenska regeringen börjar få EU att bli positiv till HBT-konvention i FN

1997-2006 hade dåvarande socialdemokratiska regeringen homorättigheter med i två utrikesdeklarationer (2000 och 2004), nuvarande borgerliga regering HBT två gånger (2008 och 2012) och homorättigheter en gång, i år. Det har alltså slumpat sig så att tidigare har HBT eller delar av gruppen varit omnämnda vart fjärde år. Dessbättre behövde vi inte vänta till 2016 när det gäller sexuell läggning men synd att inte könsidentitet kom med.

Från den borgerliga regeringens utrikesdeklaration förra året.

Religions- och övertygelsefriheten är central i ett öppet samhälle. Det ökade våldet och diskrimineringen av personer som tillhör religiösa minoriteter inger oro och måste motverkas. Det gäller också övergrepp mot personer som tillhör etniska minoriteter och mot HBT-personer.

Socialdemokraterna argumenterar i sitt dokument för att det är dags att börja arbeta för en HBT-konvention i FN.  Idag är sju av åtta riksdagspartier för reformen i sak, bara Sverigedemokraterna tvekar ännu. Sveriges regering har dock vad jag inte tagit några konkreta initiativ ännu, förmodligen för att en sådan konvention inte skulle få majoritet idag. Men det är dags att regeringen, utrikesminister Carl Bildt och EU-minister Birgitta Ohlson (fp) börjar försöka samla EU för att så småningom lobba i FN för en HBT-konvention.

Uppdatering 1.

Kommentarer om HBT-rättigheter i Ryssland i riksdagsdebatt.

I riksdagens utrikespolitiska debatt i riksdagen var det tre politiker som i sina anförande kommenterade något om HBT eller delar av gruppen

Från Fredrik Malm (fp).

Utvecklingen i Ryssland inger oro. Det handlar såväl om lagar mot HBT-personer och andra människorättsövergrepp i Ryssland som om upprustning och en alltmer nationalistisk retorik.

Från Kerstin Lundgren (c).

Centerpartiet strävar till att Sveriges röst ska göra skillnad i ord och handling, vara en tydlig aktör för mänskliga rättigheter i internationell rätt och hållbar utveckling..... Det må gälla hbtq-personers rätt i till exempel Ryssland.

Från Ulrik Nilsson (m).

Jag kan läsa berättelser om övergrepp mot homosexuella eller titta på bilder från Förenade arabemiraten, där de slåss för sin frihet och sina demokratiska rättigheter.

Bara 15-20 % av svenska folket stödjer sd:s migrationspolitik när det gäller både flyktingar och arbetskraftsinvandrare.

Adam Cwejman och Andreas Johansson Heinö, båda från Timbro har idag en debattartikel i Svenska Dagbladet där de redovisar en ny opinionsmätning som visar att 77 % håller med om "människor utanför EU ska ha rätt att flytta till Sverige om de arbetar här och försörjer sig själva". Dock trixar de båda debattörerna när de hävdar att "bland alliansväljarna har regeringens migrationspolitik stöd av 82 procent." Migrationspolitik handlar, vilket de själva givetvis vet om, även om folk som söker sig hit för att försöka få asyl eller är anhöriginvandrare.

Där visar opinionsmätningar att stödet för nuvarande politik är betydligt lägre. Men SVT redovisar resultatet av en ny enkät om flyktingpolitiken där andelen som "tycker att Sverige tagit emot invandrare i alltför stor omfattning" är den lägsta sedan 1980-talet, 37 %. 9 % vill ha att fler ska få asyl medan 48 % tycker det är lagom idag.

Hade jag själv fått besvara de där frågorna hade min attityd varit att folk givetvis ska få flytta hit om de jobbar och försörjer sig själva och att nuvarande flyktingpolitik är "lagom" (generellt). Sd pekar ibland på viktiga problem relaterade till invandring och det vore bra om asylsökande spreds mer jämnt fördelar över EU vid akuta kriser som bl.a. Syrien. Men sd talar verkligen inte "för den tysta majoriteten av folket" som de låtsas om ibland. Det är bara 15-20 % som stödjer deras politik att både radikalt skärpa flyktingpolitiken och vara emot arbetskraftsinvandring.

Ta bort tvångslag mot hiv-positiva

Igår publicerade Skånska Dagbladet min insändare om att avskaffa informationsplikten för hiv-positiva. I ett pressmeddelande i samband ned Stockholm Pride 2012 tog jag ställning, efter flera års tvekan, till att informationsplikten för hiv-positiva bör avskaffas. Min insändare har även skickats till andra skånska dagstidningar men skd är först att publicera den.

Ta bort tvångslag mot hiv-positiva.

Den lag som tvingar hiv-positiva att berätta om sin sjukdom före sexuella kontaktar, även om de tillämpar säkrare sex, bör avskaffas. För mig har det här varit en svår fråga. Jag har lyssnat på debatten från båda håll och har i flera år argumenterat för att en utredning så snabbt som möjligt ska startas om informationsplikten ska vara kvar eller inte. I Västeuropa är det bara Sverige och Norge som har den här typen av lagar. Det betyder givetvis inte att det måste vara fel men det är inte givet att ett demokratiskt land ska ha informationsplikt för hiv-positiva.

I den borgerliga regeringen är Folkpartiet och Centerpartiet (med stöd av Socialdemokraterna) för att utreda om tvångslagen ska avskaffas (c är dock positiv till lagen tills en sådan utredning är klar) medan Moderaterna och Kristdemokraterna (med stöd av Sverigedemokraterna) hittills har blockerat varje initiativ i syfte att liberalisera policyn. Det är dags att fp och c tydligare offentligt argumenterar för en omprövning.

En annan orsak till att jag nu tar ställning är att bl.a. RFSL, Miljöpartiet och Vänsterpartiet har hänvisat till att bara de som medvetet sprider hiv ska kunna åtalas och dömas. De hänvisar till FN:s rekommendationer. Jag vill då förtydliga att jag bestämt hävdar att även hiv-positiva som p.g.a inverkan av alkohol och/eller narkotika eller p.g.a. oaktsamhet för andras hälsa bör kunna åtalas och dömas om de tillämpar osäkrare sex. Oaktsamhet leder till straffansvar inom många andra områden inom juridiken och bör göra det även här. Däremot bör de hiv-positiva som tillämpar säkrare sex och inte fått någon fråga om de har hiv från sin sexpartner inte kunna åtalas och dömas.

Till sist handlar det här om människosyn. Och för mig som liberal också om när staten ska reglera människors privata relationer. Det finns många saker som jag som liberal tycker är oetiska utan att de för den skull bör vara juridiskt straffbara. Vi har alla ett ansvar att bekämpa spridningen av hiv. Även vi som är hiv-negativa.

Bengt Held, liberal
Malmö

Regeringens hantering av diskrimineringslagen är tragisk.

Den borgerliga regeringens hantering av lagen om aktiva åtgärder mot diskriminering börjar närma sig en tragikomisk historia. Regeringen har startat en fjärde (sic!) utredning av reformen.

Det handlar om arbetsgivare och utbildningsansvariga ska vara skyldiga att bedriva förebyggande åtgärder mot alla sju diskrimineringsgrunderna i lagen. Idag är det inom arbetsmarknaden bara ett sådant krav när det gäller kön, etnicitet och religion. Inom utbildning även för sexuell läggning och funktionshinder. Men inom båda sektorerna inget när det gäller könsidentitet och ålder.

Tre tidigare utredningar.

I Diskrimineringskommitténs rapport 2006 var alla riksdagspartiernas representanter (även representanten för Moderaterna) ense om att arbetsgivare bör vara skyldiga att ägna sig åt aktiva åtgärder för alla typerna av diskriminering i lagen. Redan 1 januari 2009 så slogs de olika lagarna mot diskriminering ihop till en gemensam lag, men när det gäller arbetet med aktiva åtgärder ville den borgerliga regeringen först utreda hur effektivt lagarna hittills fungerat.

Utredningen om aktiva åtgärder mot diskriminering lämnade sin rapport 2 februari 2010. Den föreslår att arbetsgivare och utbildningsansvariga ska bli skyldiga att förebygga alla typer av diskriminering i lagen. I ett pressmeddelande våren 2011 framförde Statskontoret bl.a. följande om den, tredje, utredning som lämnades till regeringen.. "Statskontoret har på uppdrag av regeringen undersökt effekterna av bestämmelserna om aktiva åtgärder i diskrimineringslagen (2008:567) och i motsvarande bestämmelser enligt de numera upphävda lagarna mot diskriminering".

Ny utredning ska lämna rapport i höst.

Men regeringen har inte kunnat leverera något förslag. Istället lämnade Alliansen (med stöd av Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna) följande kommentar i riksdagens arbetsmarknadsutskott i december 2012.

I juli 2012 fattade regeringen ett beslut om att tillsätta en utredning (dir. 2012:80) som ska föreslå hur man ska utforma tydliga krav på aktiva åtgärder i diskrimineringslagen (2008:567) som kan bli ett effektivare medel i arbetet med att förebygga diskriminering och uppnå lika rättigheter och möjligheter. Av direktivet framgår att det nu finns ett behov av att förutsättningslöst se över frågor om aktiva åtgärder med syftet att kraven på främjande åtgärder också i praktiken blir ett effektivt medel för att nå lika rättigheter och möjligheter för alla, oavsett diskrimineringsgrund. Det är viktigt att identifiera metoder som sammantagna främjar en utveckling i riktning mot ett samhälle där alla har lika rättigheter och möjligheter. Uppdraget ska redovisas senast den 1 november 2013.

Miljöpartiet och Vänsterpartiet lämnade en reservation (alternativt förslag) om att arbetsgivare och utbildningsansvariga ska bli skyldiga förebygga alla sju diskrimineringsgrunderna. Det intressanta är dock att även Socialdemokraterna, Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna i sak är för reformen. Bara Moderaterna och Sverigedemokraterna tvekar. Och det är m som i regeringen igen och igen blockerat reformens genomförande. Jag mailade Olof Lavesson, HBT-politisk talesperson för m för en månad sedan och för några dagar sedan bekräftade han att Moderaterna ännu tvekar om reformen.

Regeringen bör skaffa konsekvent policy.

Jag är ingen människa på vänsterkanten, jag är liberal. Jag fattar också att det ibland handlar om att göra en avvägning mellan krav på att arbetsgivare ska bekämpa diskriminering och att staten också bör minska detaljkrav på företagare. Arbetet mot diskriminering är dock också viktigt för vårt lands tillväxt i ekonomin, diskriminering kostar ekonomiskt. Men det handlar om politiska bedömningar hur man ska göra de här avvägningarna. Det man kan kräva av ansvariga politiker är att det slutar rangordna olika typer av diskrimineringsgrunder.

Det är nästan så man önskar att regeringen beslutat att föreslå att kravet på förebyggande åtgärder helt skulle tas bort från lagen. För då hade den i alla fall varit konsekvent och haft en tydlig åsikt. Men den borgerliga regeringens vacklande är tragiskt. Och ansvaret hamnar i synnerhet på Moderaterna.

HBT-kultur. Samtal med djävulen - Inger Edelfeldt.

Inger Edelfeldts debutbok var Duktig pojke (1977), en roman som var tidig i svensk litteratur att behandla samkönad kärlek på ett positivt vis. Även Samtal med djävulen (2010) har delvis homosexuella relationer om tema. Från beskrivningen av boken.

Två män möts av en slump på ett tåg. Det är nästan ett halvsekel sedan de sågs sist och mötet utlöser ett skred av plågsamma, laddade minnen. Asger och Paul är kusiner och föddes in i en sträng frikyrklig församling i början av femtiotalet. På varsitt sätt har de präglats av sin livsfientliga uppfostran. Asger gjorde tidigt uppror och blev utstött ur kyrkan på grund av sitt leverne och sin sexualitet. Paul stannade kvar och beklagar den frisinnade anda som numera råder i hans församling. Asger, nu nykter alkoholist och diakon, märker att Paul har något han vill bikta, och en trevande kontakt återupptas. Tveksamt inbjuder han den bekymrade kusinen till ett par dagars vistelse i familjens gamla sommarhus vid havet. Där ställs de stora frågorna om skuld, ondska, godhet och försoning på sin spets. Finns det situationer där förlåtelse är omöjlig? Vad är synd? Vad menar man när man kallar någon för djävulen? Och vad kan bli följden när vårt själsliv splittras i oförenligt svart och vitt, synd och renhet, godhet och ondska?

Sanningssökande, skuld och förlåtelse.

Från sid 56-57 i boken..

Asger säger: "Känner du dig hotad av mig, tror du att jag vill åt dig på något vis?"

"Det är bara det", säger Paul med vass, liksom slipad röst, "att såna som du alltid tror att alla har sånt inom sig. Och att ni inte vill tro på det, när andra säger att de inte har såna känslor."

"Låt oss då bli lite precisa. Jag gissar du talar om det som brukar kallas ho-mo-sex-u-a-li-tet. Eller synd som du brukar föredra. en cancersvulst på samhällskroppen, som somliga har uttryckt saken."

"Vad kallar du det själv, säger knivrösten, rösten hos en som är inställd på att avslöja allt som fienden har för sig och att för all del inte bli lurad"

"Jag önskar jag slapp kalla det något. Och om jag måste, kallar jag ´det´ en del av mitt känsloliv. Inte nåt som jag har behov att stoppa i en liten låda för sig. Och jag har absolut inte påstått att det är en del av ditt"

Samtal med djävulen är en av de bästa böcker jag läst som haft religiöst tema, här frikyrklighet. I ett drama, som närmast blir en Ingmar Bergmansk uppgörelse, dras huvudpersonerna till ett sanningssökande som för en av dem slutar med en fruktansvärd bekännelse och som får ett fruktansvärt resultat. När människors mörker kommer fram måste de båda huvudpersonerna ta ställning till synd, skuld och skam men också förlåtelse, av andra och sig själv.

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.

Sd har börjat tveka om HBT-reformer i EU.

När jag ska göra min årliga HBT-rapport sommaren 2013 kommer jag ta med tre reformer som jag inte haft med tidigare i någon "vanlig" rapport i samband med Stockholm Pride. Däremot hade jag med dem i den "specialrapport" jag gjorde inför EU-valet 2009. De tre "nygamla" reformerna är följande.

1.. Sverige ska jobba för att alla par i EU som ingått äktenskap och partnerskap ska bli juridiskt erkända som par vilket annat land de flyttar till inom unionen. (idag råder en kompromiss vilket gör att de flesta länder inte juridiskt erkänner samkönade par som flyttar dit vilket hindrar den fria rörligheten för dem)

2. Sverige ska jobba för att alla länder i unionen ska vara skyldiga att ha förbud mot diskriminering p.g.a. sexuell läggning inom i princip alla samhällsområden. (EU-kommissionen har föreslagit det och fått godkänt av EU-parlamentet men främst Tyskland blockerar det i ministerrådet)

3.. Sverige ska jobba för att alla länder i unionen ska vara skyldiga att ha förbud mot diskriminering p.g.a. könsidentitet inom i princip alla samhällsområden. (svenska regeringen och flera grupper i EU-parlamentet ville könsidentitet skulle komma med i EU-kommissionens förslag till nytt antidiskrimineringsdirektiv men det kom inte med)....

M och kd lämnade "brasklappar" när de förklarade de var för reformer.

Jag har med tre svarsalternativ för partierna som kan säga "ja", "möjligen" eller "nej" till en reform. Bland nuvarande åtta riksdagspartier svarade sju ja till de tre reformerna. Moderaterna hade dock med följande brasklapp i sitt svar när det gäller reformerna 2 och 3.

Ja, vi anser dock att EU inte ska styra hur denna lagstiftning ska se ut. Om en del länder vill gå längre ska de kunna göra det. En stor del av sådan lagstiftning ska ligga på nationell nivå.

I princip har EU-kommissionen följt samma policy, hur lagarna utformas avgörs på nationell nivå enligt förslaget från EU-kommissionen. Kristdemokraterna lämnade följande kommentar om möjligheten till fri rörlighet i EU för samkönade par.

Ja, kristdemokraterna har i Europaparlamentet varit initiativtagare till en så kallad skriftlig förklaring om lika erkännande av civila partnerskap. De rättigheter som följer av lagstiftningen varierar från land till land, vilket leder till att vissa medlemsstater med sådan lagstiftning inte erkänner likkönade partnerskap från andra medlemsstater. Denna situation har vållat svårigheter för par som har utövat sin rätt till fri rörlighet. De medlemsstater som har infört lagstiftning om likkönade partnerskap menar vi ska erkänna ordningarna i andra medlemsstater med liknande bestämmelser. Ett antal medlemsstater har dock valt att inte införa några bestämmelser om likkönade partnerskap och bedömer att detta ställningstagande fortsatt är en angelägenhet för deras nationella regeringar. I dessa länder är det inte rimligt att Sverige kräver att svensk lagstiftning ska gälla, lika lite som andra länders lagar inte ska gälla i Sverige.

Sd svänger från motstånd till tvekan.

Det handlar dock inte om att tvinga alla länder att införa en könsneutral äktenskapslag (eller en partnerskapslag för den delen) utan om att den fria rörligheten ska gälla för bl.a. svenska samkönade par i hela unionen, inte bara de drygt hälften av länderna som juridiskt erkänner samkönade relationer i sina nationella lagar. Inför EU-valet sa sd nej till de tre reformerna med följande motivering.

Nej. Svaret på samtliga frågor är att detta inte är en fråga för EU, utan en fråga för de nationella parlamenten. Vi anser inte att EU skall ha någon som helst bestämmanderätt i frågor som tex kan röra nationella äktenskapslagstiftningar, religiösa och kulturella traditioner, diskrimineringslagstiftning osv. Detta är samtliga frågor som skall behandlas i de nationella parlamenten.

När jag för något år sedan kontaktade någon sd-politiker med utrikespolitik och EU som ansvarsområden kommenterade vederbörande att sd inte hade några officiella åsikter om de tre reformerna och varken var tydligt för eller emot eftersom sd:s riksdagsgrupp inte diskuterat dem.

Sd negativa till beslut på EU-nivå generellt.

Markus Wiechel är den ende sd-politiker som spontant mailat och tackat när jag skickat ut mina HBT-nyhetsbrev. Därför har jag kontaktat honom när han nu blivit riksdagsledamöt.

Jag har kollat runt och inget officiellt beslut är taget gällande dina frågor. Dock är vårt ställningstagande tydligt att man ska få leva med vem man vill, oavsett kön. Hur vi skulle rösta i EU om vi var invalda där skulle troligtvis ligga på vår partigrupp där, men rent generellt är vi som bekant motståndare till såväl EU som annan överstatlighet.

Att sd nu lämnar sitt tydliga motstånd från 2009 när det gäller de tre HBT-reformerna ska dock inte tolkas som att partiet håller på att bli principiellt för dem. Dels är de negativa till beslut på EU-nivå i sig men de är också kända för att inte prioritera nya HBT-reformer i sitt politiska engagemang, för att uttrycka det milt.

Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Folkpartiet, Centerpartiet och Vänsterpartiet har mailat och förklarat att de precis som 2009 är reservationslöst för de tre HBT-reformerna, fri rörlighet för samkönade par i EU samt skyldighet för medlemsländer att inom i princip alla samhällsområden i lag förbjuda diskriminering p.g.a. sexuell läggning och könsidentitet. Moderaterna och Kristdemokraterna har ännu inte svarat.

Uppdatering 1.

Artiklar om HBT-flyktingar.

Svenska Dagbladet har en artikel om ett bögpar från Uganda som gift sig, men där en av männen ännu riskerar avvisning. jag har blandade känslor för "outande" så här. Jag klandrar inte paret för att de gör så, men det är tragiskt det ska behövas för att de ska få stanna. Igår berättade Dagens Nyheter om att den borgerliga regeringen nu skärper kraven mot Migrationsverketet att fixa HBT-kompetens bland sina handläggare.

Dandy - Jan Guillou.

Jag får väl först erkänna en sak - jag tycker Jan Guillou är en uppblåst och osympatisk människa. Kanske det är orsaken till att jag aldrig någonsin läst någon bok av honom. Däremot sett Arn-filmerna som jag gillade. Guillou har verkligen inte heller gjort det lätt för sig för att nå HBTQ-personer. Hans "pederastkommentar" i mitten av av 1990-talet om Rikard Wolff var bara pinsam - för Guillou själv. Förmodligen hade han inte avsikt att antyda att Wolff var pedofil, utan homosexuell, men varför då använda ett sådant ord när det finns bättre?

Men det finns som bekant ingen som helst koppling att vara en bra konstnär och en sympatisk människa. Om inte annat bevisar Guillou det i boken. Det är inget mästerverk - ibland förvirrar sig författaren i tekniska resonemang. En kritik jag hört från folk som läst hans böcker. Men Jan Guillou har "sinne för detaljer" för att använda en klyscha. Han kan berätta om en tidsstämning, här i början av 1900-talet, utan att vare sig bli "politiskt korrekt" eller ohistorisk. Och han har faktiskt skrivit en ömsint skildring av ett bögpar. Hade någon sagt det för 20 år sedan hade jag avfärdat hen som en galning. :-)

Början till kolonialismens slut.

Mycket handlar i boken om relationen mellan Albie, uppväxt i brittiska aristokratin, och Sverre, som från början var en fattig man från Norge. Men de möttes som studenter i Dresden i Tyskland. Redan där finns det en story, också om det varit en olikkönad relation. Två personer med olika bakgrund.

Men det finns andra perspektiv. Där det kanske allra mest bränner till är i beskrivningen av kolonialismen i Afrika. I synnerhet i en del som handlar om Kongo som då tillhörde Belgien. För er som inte känner till Europas kolonialism kan jag avslöja att där den utfördes brutalast någonsin var i Kongo i slutet på 1800-talet. Miljontals människor dog i en kampanj från kungen i Belgien för att öka vinsterna för sitt land. Människor, vuxna och barn, som inte levererade vad kolonisatörerna krävde fick sina armar avhuggna mellan armbågen och handen.

Radikala människor i Europa spred informationen och fick så småningom liberaler och socialister med sig. Inte att kolonialismen skulle helt avskaffas men att det fanns en gräns för vad ett land skulle kunna göra med människor - även om de hade en annan hudfärg än man själv hade. Också konservativa i Europa blev besvärade - men av motsatt orsak. Bilderna från belgiska Kongo berättade vad det egentligen handlade om - att med våld tvinga på sin makt på andra. Många uppror hade brutalt slagits ner. Men här var det civila människor som fick sina händer avhuggna. Att kolonialismen egentligen - bakom en fernissa av förment civiliserande - handlade om maximal vinst för egna intresssen. Ironiskt nog var det nog början till kolonialismens slut.

Kanske det är här som boken blir mest angelägen. Ingen idag försvarar stympande av människor. Men ännu har vi maktstrukturer, en norm där heterosexuella etniskt svenska män gynnas. Dock är verkligen inte alla i gruppen priviligerade.

Och ännu idag är det en del som gynnas av dem som blir besvärade när det avslöjas.

Mindre snack och mer verkstad från fp och c om hatbrott.

Tidningen Qx har idag publicerat en debattartikel av mig, om att Folkpartiet och Centerpartiet ska tydliga engagera sig för att transpersoner får samma skydd i lagarna mot hatbrott som bl.a. homosexuella och bisexuella redan har. Samt att regeringen i nästa regleringsbrev (direktiv) till Rikspolisstyrelsen och Åklagarväsendet bör ha med att de ska återrapporter hur de jobbar emot hatbrott.  

Äntligen har tvångssteriliseringarna av transsexuella försvunnit. Kammarrätten har fastslagit att sterilitetskravet i könstillhörighetslagen strider mot Europakonventionen om mänskliga rättigheter och Socialstyrelsen har accepterat det. De har också när jag mailat dem förklarat att transsexuella nu kan spara könsceller (sperma respektive äggceller) på sjukhus före "könsbytesoperationen" för att efteråt kunna bli biologiska föräldrar. I vår kommer förhoppningsvis en parlamentarisk utredning om namnlagen (möjligen med undantag av sd) att fastställa att nuvarande praxis är bra, personer från 12 år ska fritt (för omyndiga med vårdnadshavares godkännande) kunna välja även könskonträra (namn typiska för "motsatta" könet) namn. Men tro inte vi nått i mål i HBT-kampen för den skull. 

Regeringens årliga regleringsbrev (direktiv) till diverse myndigheter, för 2013, har som vanligt publicerats på Ekonomistyrningsverkets hemsida vid årsskiftet. Nytt är ett uppdrag till Folkhälsoinstitutet om HBT-personers hälsa och att Socialstyrelsen "får i uppdrag att regelbundet undersöka utvecklingstendenser inom prostitutionen.... Inom ramen för uppdraget ska även hbt-personer som köper och säljer sexuella tjänster uppmärksammas" samt att Socialstyrelsen får använda 2,5 miljoner 2013 "avseende arbete med att stärka kunskapsstödet för vård och behandling av personer med transsexualism och andra personer med könsidentitetsstörningar." Man kan möjligen vara kritisk emot att ordet könsidentitetsstörningar används vilket nog en del transsexuella tycker är stigmatiserande. Precis som förra året får Ungdomsstyrelsen 4 miljoner för "att genomföra utbildningsinsatser för personal som arbetar inom fritidsverksamheter för unga i syfte att öka deras kompetens att skapa öppna och fördomsfria miljöer för unga hbt-personer". 2 miljoner ges till "organisationer som arbetar för att utveckla brottsofferverksamhet riktad till homosexuella, bisexuella och personer med könsöverskridande identitet eller uttryck som utsatts för våld i en nära relation" och 6,3 miljoner till HBT-föreningar. 

Sedan Sverige fick en borgerlig regering 2006 har HBT varit med i direktiven till Migrationsverket. Så även för 2013. Myndigheten ska i sommar lämna en redogörelse för hur man garanterar rättssäkerheten för bl.a. de som söker asyl för att de är förföljda p.g.a. sin sexuella läggning och/eller könsidentitet. Det här låter ju bra. HBT eller delar av gruppen har nog aldrig varit omnämnda i så många regleringsbrev som för 2013. För alla HBT-projekt där en kostnad anges hämtas resurserna från anslagsposterna "åtgärder mot diskriminering och rasism m.m." eller "särskilda jämställdhetsåtgärder." Som ensamt parti i riksdagen vill Sverigedemokraterna avskaffa de posterna vilket hade betytt att projekten inte blivit genomförda. För en del av de HBT-personer som sympatiserar med sd kanske det kvittar men det är värt att trots det förtydliga att det är så. 

Men hur är det nu med hatbrott? Tyvärr kan man konstatera att hatbrott inte är med i den borgerliga regeringens regleringsbrev för 2013, varken till Rikspolisstyrelsen eller Åklagarväsendet. I flera år när det var s-regering senast var HBT med i direktiven till Rikspolisstyrelsen och också i den då nya borgerliga regeringens första regleringsbrev till myndigheten, för 2007. Alliansen hänvisar till att de sedan bytt system och inte främst använder den här typen av dokument till att föreslå prioriteringar utan vad myndigheter ska återrapportera om. Visst, det kan ju vara en del av förklaringen till frånvaron. En myndighet kan inte återrapportera om allt varje år. Men det är alltså 6 år (sic!) sedan Rikspolisstyrelsen och Åklagarväsendet senast fick i uppdrag att redovisa vad de gör för att effektivare bekämpa hatbrott. 

Låt oss då granska själva lagarna. Sedan 2003 har homosexuella och bisexuella skydd av lagen om hets mot folkgrupp och sexuell läggning är explicit omnämnt i brottsbalken när det gäller straffskärpningsparagrafen vid hatbrott. Det är däremot inte könsidentitet och hets mot transpersoner är idag tillåtet. Folkpartiet och Centerpartiet var 2002 först i riksdagen med att föreslå att transpersoner ska få skydd av hetslagen. Det hedrar dem. De två partierna kritiserade, med rätta, dåvarande socialdemokratiska regeringen för att den inte ville inkludera könsidentitet i lagen om hets mot folkgrupp. Men sedan fp och c hamnade i regeringen har de, offentligt, varit synnerligen tysta om de här reformerna. Jag har mailat politiker från de två liberala partierna i många år. Välvilliga svar har ibland kommit men sällan något konkret. Jag har haft tålamod och tålamod igen. Men nu måste jag vara tydlig. Folkpartiet och Centerpartiet har nu varit en del i regeringen i drygt 6 år. Det är dags för mindre snack och mer verkstad. Låt oss granska vad riksdagspartierna tycker om de två reformerna. 

Lagen om hets mot folkgrupp bör inkludera könsidentitet. 

Ja: s, mp, fp, c, v 

Möjligen: m, sd, kd 

Könsidentitet bör explicit omnämnas i brottsbalken när det gäller straffskärpningsparagrafen vid hatbrott 

Ja: s, mp, fp, c, v, kd 

Möjligen; m, sd 

Det finns alltså en tydlig majoritet i riksdagen för båda reformerna. Skulle den borgerliga regeringen starta en utredning om hatbrott mot transpersoner hade säkert inte ens sd protesterat. Idag den 24 januari ska justitieutskottet i riksdagen börja behandla motionsförslag bl.a. om att transpersoner ska få skydd av lagen om hets mot folkgrupp och explicit bli omnämnda i straffskärpningslagen vid hatbrott. Det är dags nu att borgerliga politiker (och borgerliga HBT-föreningar) tar ansvar. Återigen- mindre snack och mer verkstad. Att starta en utredning om hatbrott mot transpersoner. Att hatbrott ska återrapporteras från Rikspolisstyrelsen och Åklagarväsendet i regeringens regleringsbrev för 2014. Det är sista chansen före riksdagsvalet 2014. 

Fp och c hade säkert drivit det här om de vore oppositionspartier. Men nu är de två partierna i regeringen. Och kan påverka direkt. Och ansvaret hamnar även på liberala HBT-föreningar. Vad gör HBT-liberalerna och Centerpartiets nationella HBT-nätverk konkret för att hatbrott ska bli omnämnt i regleringsbreven för 2014 och att det startas en utredning om hatbrott mot transpersoner?

Sista lagen där staten diskriminerar (delar av) HBT-gruppen.

Jag har nyss skickat mail till riksdagsledamöter från sju riksdagspartier (alla förutom Sverigedemokraterna) om att lagen om föräldraskapspresumtion bör likställas för olikkönade och lesbiska par. Från det meddelande jag skickat till m, fp och c.

I det här mailet föreslår jag följande.

1. Att Moderaterna, Folkpartiet och Centerpartiet nu på allvar börjar förhandla med Kristdemokraterna om att betänkandet Familjerätt tydliggör att regeringen har som mål att likställa lagarna för olikkönade och lesbiska par när det gäller föräldraskapspresumtion. Egentligen en given konsekvens av att vi nu har en könsneutral äktenskapslag där reglerna i övrigt är lika för samkönade och olikkönade par.

2. Att era representanter i riksdagsdebatten om betänkandet tydliggör att era tre partier är positiva till reformen

3. Att ni kontaktar justitiedepartementet i syfte att de så snabbt som möjligt lämnar ett förslag om en könsneutral lag för föräldraskapspresumtion.

Sista lagen i Sverige som diskriminerar HBT-personer.

Lagarna när det gäller HBT-rättigheter har förbättrats betydligt senaste 10-15 åren, även sedan Sverige fick en borgerlig regering 2006. Det är positivt. Visst finns det en del kvar att göra för att skydda HBT-personer mot diskriminering och hets. Givetvis även det viktiga internationella arbetet. När sterilitetskravet avskaffas i könstillhörighetslagen i sommar (i praktiken är det redan borta genom en kammarrättsdom som inte överklagats) så kommer det "bara" finnas en lag kvar i Sverige där det är staten som diskriminerar. Föräldraskapspreumtionslagen eller som det heter idag lagen om faderskapspresumtion.

Ni ledamöter i civilutskottet har som bekant börjat behandla betänkandet Familjerätt. Det ska justeras 14 februari. Ni bör kräva av Kristdemokraterna att de ska acceptera reformen - det är nu nästan 6 år sedan en utredning lämnades om att likställa föräldrapresumtionslagen. I annat fall finns det en möjlighet att m, fp och c tillsammans med s, mp och v i civilutskottet avgör politiskt att lagen ska bli lika för olikkönade och lesbiska par.

Fakta om en könsneutral lag om föräldraskapspresumtion hittar du här. Att justera ett ett betänkande (rapport) i riksdagen betyder att slutligt avgöra dess innehåll.