80 % av fans positiva till homosexuella fotbollsspelare.

Sporten är en av få delar där homosexualitet ännu är tabu i Sverige och andra länder i Västeuropa. Faktum är att det är lättare att tala positivt om bögar och lesbiska inom vissa frikyrkliga samfund än inom fotbollen. Det säger något.

Faktum är att ingen välkänd fotbollsspelare i något land lämnat garderoben. Förutom Justin Fashanu som 1990 berättade att han var gay men sedan blev så trakasserad och anklagad för saker (bl.a. att ha haft sex med unga pojkar) att han begick självmord 1998. Det är givetvis helt vidrigt att det ska vara så.

Och att homofobi inom fotbollen ännu är ett allvarligt problem är tydligt. Men kanske fansen generellt är mer toleranta än vad många av oss gissar. Att det är en liten men skränande del av dem som ger även övriga dåligt rykte. En ny opinionsmätning i Storbritannien tyder på det.

Från Guardian.

Nearly a quarter of all people playing, coaching or refereeing professional football personally know a gay player, according to new research into attitudes towards homosexuality in the game.

It also finds that almost eight out of 10 fans thought openly gay players would have the same positive effect on football as black players did in the 1980s and 90s when racism in the sport was tackled.

The findings are likely to raise expectations that football will soon follow other professional sports and see a top player come out. In recent years, rugby union, hurling and tennis have seen star players reveal that they are gay while at the height of their careers. But the survey, conducted by the University of Staffordshire, suggested such a move for a professional footballer would not be without risks.

Of the professional players, coaches, managers and referees who know gay footballers currently playing the game, a third believe they would face abuse from other players if they came out. Almost four out of five think they would face hostility from fans....

But just under 10% of fans questioned in the survey expressed hostility to homosexuality and resented any liberalisation in attitudes towards gay players witnessed in other sports. Ellis Cashmore, professor of culture, media and sport at the University of Staffordshire, who conducted the research, said for most fans the only thing that counted was a player's performance on the pitch. "One fan told us: 'I'd rather have a gay player who can play than a straight one who can't.' And this is a typical view, not just from supporters but from everyone associated with football," he explained.

Av spelare, tränare, managers och domare gissar nästan 80 % att en öppet homosexuell fotbollsspelare skulle mötas av fientlighet från fansen. Medan det bara är 10 % av tillfrågade fans som ogillar sådana spelare. Nu måste ju inte de två sakerna vara helt oförenliga. Även om bara en tiondel av publiken är homofientlig är det ofta tillräckligt för att starta antibögskränanden. Men det verkar nog också som att de som jobbar med fotboll tror att fansen generellt är mer homofientliga än vad de är.

Förhoppningsvis blir det inom de närmaste åren manliga spelare i Allsvenskan som berättar att de är homo eller bi. Men först måste nog ansvariga i Fotbollsförbundet och i klubbarna lämna sitt ofta fega tigande idag om problemet med homofientlighet.

Om siffrorna i den brittiska opinionsmätningen är hyfsat positiva är resultatet desto mer dystert när Levada Center frågade ryssar om deras attityder till homosexualitet, gayparader och homoäktenskap. Det avslöjar ryska HBT-siten Moscow Pride.

The poll was conducted from July 23 to July 26 on a sample of 1600 Russians aged 18 and older in 130 cities and 45 regions. The margin of error is 3.4%.

Homophobia is widely spread in Russian public opinion. 74% of respondents believe that gays and lesbians are morally dissolute or mentally defective persons. Only 15% said that homosexuality is equal with the traditional sexual orientation. 11% found it difficult to answer.

Only a quarter of respondents (25%) believe that there should be no special measures taken against homosexuals and that they should be left to live their lives as they wish. 24% said they should be offered psychological support. 39% of Russians believe that homosexuals should be forced into treatment or be otherwise isolated from the society. 4% of respondents expressed the view that persons with different sexual orientations should be eliminated.

On the question of whether gays and lesbians should have equal rights along with those of traditional sexual orientation, Russian society is divided almost equally. 45% of Russians support equality, 41% - support limiting the rights of gays and lesbians. And the relatively high percentage remained undecided - 15%.

According to “Levada Center” poll, 84% of Russians oppose legalization of same-sex marriages in their country. And only 14% - support such a move.

82% of Russians said they do not wish to see gay parade marches in the Russian cities. Such parades are supported by only 8% of the population nationally.

In terms of attitudes towards same-sex marriages and gay parades the attitudes of the society have no significantly changes since 2005 when a similar poll was conducted by “Levada Center”.

45 % säger att homosexuella ska ha ska ha samma rättigheter som heterosexuella. Men när man frågar om konkreta saker som en könsneutral äktenskapslag och gayparader är stödet bara 14 % respektive 8 %. Det tyder på ett hyckleri. när någon först säger att bögar och lesbiska ska ha samma rättigheter som andra men sedan är emot att bögar och lesbiska demonstrerar för sina mänskliga rättigheter. Och det avslöjas ju också av att 39 % är för att tvinga homosexuella att bli behandlade för sin homosexualitet eller isolerade i samhället. 4 % är för att avrätta alla homosexuella. Det är skrämmande attityder i ett land nära Sverige. Och medan attityderna förändrats något till det bättre i flera andra länder i östra Europa verkar det som det inte är någon positiv utveckling i Ryssland.

Men som sagt, det är dessbättre en viss förändring i andra delar av Europa. I Montenegro (tidigare del av f.d. Jugoslavien) har parlamentet röstat ja till en lag mot diskriminering som skyddar HBT-personer. Det avslöjar ILGA-Europe (motsvarigheten till RFSL på Europanivå).

On 27 July 2010, the Parliament of Montenegro with a large majority (67 votes for, 6 votes against and 4 abstained) adopted all inclusive anti-discrimination law which bans discrimination in on the grounds of various characteristics, including sexual orientation and gender identity.

Delvis handlar det här nog om att de senare vill bli medlemmar i EU. Unionen kräver dock bara förbud mot diskriminering p.g.a. sexuell läggning, inte könsidentitet. Montenegro blir därmed ett av sex länder i Europa som skyddar transpersoner, övriga fem är Sverige, Irland, Tyskland, Ungern och Albanien.

Marcus Birro sprider förvirrade resonemang om Stockholm Pride.

Förra sommaren skrev författaren och debattören Marcus Birro följande på sin blogg.

Jag kräks på alla rättänkande predikanter som värnar “transpersoner” som vore dessa en stor, utsatt skara människor i Sverige. Hur många är dessa transpersoner egentligen? Varför hör man ingenting från dem själva? Är det verkligen den grupp människor i Sverige som behöver mest stöd, flest upprörda försvarare?

Resonemanget är både absurt och otrevligt. Som om det vore antalet i en grupp som skulle avgöra dess mänskliga rättigheter. Faktum är ju att det kan vara extra viktigt för små minoriteter att synas i media och få stöd av politiker. De grupper som är många i antal klarar ofta själva av att lobba mot politiker.

Det senaste från Birro är att han attackerat Stockholm Pride. Det började med att han twittrade om hur modig Kristdemokraternas ordförande Göran Hägglund är som vägrade besöka debatten vid Stockholm Pride i år. Hur nu det kan vara något modigt att vägra möta andra partiledare i en debatt.

F.d. dragartisten Richard Engfors skriver på sin blogg om en del av det Birro twittrat om.

PRIDE har blivit en sorts medial, aggresiv religion. ”Den som inte är med, är emot.” Hägglund är landets modigaste politiker.

Jag kan iskallt räkna upp tiotalet grupperingar som har det svårare, tuffare, och ovärdigare än de transsexuella. Och som ingen talar för.

Fattiga, sjukskrivna, skilda fäder, romer, handikappade, utvecklingsstörda, knarkare, horor, fyllon, psykiskt sjuka. Där har ni tio stycken.

I själva verket finns det få utsatta grupper som blir så omhuldade,omskrivna, debatterade, älskade och värnade som gayrörelsen med sällskap.

I en annan bloggpost bemöter Richard Engfors Birros förvirrade resonemang.

Birro har bloggat vidare om sina åsikter kring Pride-festivalen. Jag säger inte att han har fel i allt han skriver. Den finns ingen som kan påstå att Pride inte är en maktfaktor. Men är det något fel med det? Under väldigt många år har vår rörelse slitit för att komma dit vi är idag. Till en punkt där samhället måste lyssna. Det finns fortfarande alldeles för många som förtrycks på grund av sin sexuella läggning. När det finns människor som förföljs, trakasseras, misshandlas och mördas på grund av sin sexuella läggning är det inte okej att uttrycka sig som Birro gör.

Jag tycker att det är riktigt jävla dumt att jämföra vilka människor det är mest synd om. Det finns många utsatta grupper i dagens Sverige. Jag tycker inte att det är ett problem att gayvärlden varit framgångsrik i vår kamp. Det är däremot tråkigt att andra grupper inte fått lika stor uppmärksamhet för sin situation....

Birro föreslår att Pride skulle kunna se över sin maktposition och bredda tågen. Hur då? Alla de grupper han refererar till finns ju redan representerade. Det finns homo, bi och transsexuella som är invandrare, sjukskrivna och ensamstående och allt annat han radat upp. Pride handlar om sexuell läggning. Om kärlek. Rätten att älska den man vill.

Givetvis ska ansvariga för Stockholm Pride och RFSL granskas som alla andra. Jag har själv flera gånger här på bloggen framfört både beröm och kritik mot dem. Men mycket av kritiken mot dem framförs av människor som inte vet något om HBT-festivaler, aldrig besökt någon utan bara sett några minuter av Prideparaden på TV.

Som vanligt försöker Birro göra sig till offer. Han tycker han har all rätt att få säga hur provocerande och raljerande saker som helst om andra. Men om någon bemöter honom med samma typ av retorik då tycker Birro synd om sig själv. Ja, ibland räcker det tydligen att någon säger emot honom för att han ska känna sig som ett offer.

Man kunde kanske avfärda Birro som någon som bara är ute efter att hamna i debatter för dess egen skull. Det är möjligt det är så givetvis. Men att jag skriver den här bloggposten är för att det inte bara är Birro som framför den här typen av argument.

När folk som ogillar HBT-rättigheter inte har några sakargument kvar blir det ibland kommentarer som följande. "Är det inte viktigare att jobba för de svältande barnen i Afrika, hemlösa, narkomaner etc". Den första frågan man ska ställa till dem är vad de själva gör för de här grupperna. Ofta ingenting.

Men det som är viktigt att konstatera är att mänskliga rättigheter inte är något nollsummespel. Där andra grupper får det sämre om en grupp för det bättre. Visst har vi alla begränsat med tid och måste prioritera. Men om man jobbar för någon typ av mänskliga rättigheter gynnar det principen om allas lika värde generellt. Ofta kan det få spridningseffekter till andra delar av samhället och kan inspirera andra.

Det är också viktigt att konstatera att de länder som är demokratier, har fri press, försöker jobba för jämställdhet, HBT-rättigheter, etniska minoriteters rättigheter etc. också är de som mer sällan än andra drabbas av svält och fattigdom.

Sydkorea är ett bra exempel. Landet är definitivt inte perfekt när det gäller mänskliga rättigheter. Men kontrasten är betydande emot grannen och diktaturen Nordkorea. För 50 år sedan var Nordkorea och Sydkorea lika fattiga. Idag är Nordkorea ett av de länder i världen med de allvarligaste problemen med svält. Sydkorea har däremot 2010 en levnadsstandard ungefär på Portugals nivå. Bara en sådan sak som att ett land har en fri press som kan slå larm om att svält hotar är viktig.

Arbete för HBT-rättigheter och andra mänskliga rättigheter gynnar även de svältande barnen i Afrika.

Ny policy för kommentarer här på bloggen.

Jag har funderat på att moderera bloggen för att undvika kommentarer från homofober som inte kan tillföra något i sak till en debatt och inte argumentera heller. Ett problem är dock att det försvårar en spontan debatt vilket jag menar är negativt. Därför ska jag tills vidare ha kvar kommentarsfunktionen omodererad.

Att jag för drygt en vecka sedan förlorade intresset att skriva mer på bloggen var just sådana kommentarer som någon lämnade i en annan bloggpostdebatt idag(jag raderade hans senaste kommentar eftersom den var ännu värre). Jag känner att jag håller på att förlora intresset igen. För att undvika det ska jag från och med nu tydligare värdera nya kommentarer. Hittills har jag varit mycket generös och även accepterat främlingsfientliga, homofoba och sexistiska kommentarer. Det är bara de mest extrema av dem jag raderat.

Jag ska nu göra en tuffare granskning. Den som vill ha en sakdebatt och framför sina invändningar emot något jag skrivit ska givetvis få göra det. Men jag har inget intresse av att debattera med människor som inte är emottagliga för sakargument. Därför ska jag värdera om en kommentar tillför något till sakdebatten. Givetvis ska folk få fråga saker också.

Eftersom jag tror på en fri debatt är det med viss beklagan jag nu börjar tillämpa en striktare policy för kommentarer. Men alternativet är att jag ska ägna mycket tid åt att igen och igen bemöta extremt homofoba, rasistiska och otrevliga kommentarer. Det har jag varken tid eller intresse att göra.

För den som inte gillar min nya policy har jag ett tips. Lämna den här bloggen. Det är inte någon mänsklig rättighet att få lämna kommentarer på varje blogg hur som helst. Det är bloggansvarige som avgör vilken policy som gäller. Ogillar du någons policy - starta en egen blogg.

Ha det bra.

Piratpartiet vill avskaffa juridiska kön och accepterar homoäktenskap.

I förra bloggposten skrev jag om Kristdemokraternas Valmanifest. Även Piratpartiet har publicerat ett sådant för några dagar sedan. De har bara åsikter inom vissa fokusområden som de kallar Integritet, Kultur och Kunskap.

En del har koppling till HBT-politiken. I Valmanifestets avdelning Integritet skriver de bl.a. följande.

Juridiskt kön är ett sätt att göra onödig och kränkande åtskillnad på människor. Med avskaffad värnplikt och könsneutral äktenskapslagstiftning finns inte längre något behov av juridiskt kön. Konsekvenserna av att avskaffa konceptet ska utredas, med målsättningen att göra så.

Dels kan man konstatera att Piratpartiet accepterar Sveriges könsneutrala äktenskapslag eftersom de i stycket nämner lagen utan att kritisera den. Det är i.o.f.s. inte radikalt utan tvärtom mainstream i Sverige 2010 att acceptera homoäktenskap men det är trots det principiellt viktigt att ännu ett parti stöder nuvarande jämlika äktenskapslag.

Radikalt är däremot deras krav att avskaffa den juridiska indelningen i kön. Vad jag vet är de det första partiet av betydelse i Sverige som är för den reformen. Vänsterpartiet är för införandet av ett "tredje kön" som alternativ för transpersoner och även Miljöpartiet och Feministiskt initativ är försiktigt positiva till det. Övriga partier har vad jag vet ännu inte på allvar debatterat de här reformerna internt.

Själv är jag tveksam till att idag helt avskaffa juridiska kön. För det första bedömer jag att det helt saknar folkligt stöd och skulle vara mycket svårt att genomföra de närmaste åren av den orsaken. Beslutet skulle sakna legitimitet bland de flesta människor. Men givetvis kan man jobba för att förändra attityder för den skull. Även i sak bedömer jag dock att juridiska kön har ett värde för att synliggöra patriarkala strukturer och bristande jämställdhet. Ibland måste man dela in folk i grupper i statistiken för att visa på strukturer som är orättvisa mot individer. Det betyder för den skull inte att man därför ska kvotera som metod för att lösa problemen,

Men det som är positivt är att Piratpartiets förslag är ett tecken på att idéer som man kan kalla queer tydligen har stöd i partiet eftersom det är med i valmanifestet.

Uppdatering 1.

Förtydligande om vilka partier som är för införandet av "ett tredje kön" juridiskt. Jag skrev att Feministiskt initiativ är försiktigt positiva till förslaget som först kom från Vänsterpartiet i våras. När jag nu kollat fi:s hemsida så skriver de att partiet är för reformen.

Från ett pressmeddelande från partiet 30 juli.

Under RFSL:s partiledardebatt på fredagen aviserade Gudrun Schyman att Feministiskt initiativ vill införa ett tredje juridiskt kön för personer vars könstillhörighet faller utanför kvinna eller man. Det ska öppna upp för att även intersexuella personer ska skyddas mot könsdiskriminering.

Kd vill förbjuda Pingströrelsen?

Vilket ramaskri det blivit om RFSL eller något riksdagsparti hade velat förbjuda homofientliga föreningar. Många hade, med rätta, haft invändningar. Yttrandefriheten är viktig och gäller även för individer och föreningar som inte respekterar allas lika värde.

Alla muslimska, de flesta kristna och en del judiska samfund är homofientliga d.v.s. menar att när två människor av samma kön älskar varann och har sex med varann är det en "synd". Högerextrema partier som Nationaldemokraterna och Svenskarnas parti är också homohatande föreningar. Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna har tidigare varit tydligt homofientliga men har de senaste åren dämpat sin retorik något.

Rubriken till den här bloggposten är givetvis provocerande för att visa vilket resultat åsiktsförbud kan få. Nej, kd vill inte förbjuda Pingströrelsen som många av partiets politiker har nära kontakter med för övrigt. När pastor Åke Green lämnade sina vidriga kommentarer om att homosexualitet är en cancersvulst i samhället och blev åtalad (och senare friad) för det protesterade många kd-politiker, även Göran Hägglund. Av någon orsak har de dock aldrig haft några problem med att folk som sagt motsvarande saker om judar eller svarta blivit åtalade och dömda för hets.

Inte nog med att kd accepterar att folk som ägnar sig åt hets mot invandrare ska bli åtalade. Som ensamt riksdagsparti vill de sanslöst nog förbjuda rasistiska föreningar.

Kristdemokraterna skriver i sitt Valmanifest som de presenterat idag bl.a. följande, punkt 43.

Deltagande i och stöd till rasistiska, kriminella och terroriststämplade organisationer ska vara olagligt.

Att förbjuda deltagande och stöd till "kriminella och terroriststämplade organisationer" kan vara svårt nog juridiskt. Det visar erfarenheter både från Sverige och andra länder. Det blir då en avvägning mellan dels det viktiga arbetet med att bekämpa kriminalitet och terrorism och varje individs och förenings rätt till rättssäkerhet.

Direkt olämpligt är det att förbjuda rasistiska föreningar. Lika olämpligt som det vore att förbjuda Pingströrelsen med argumentet att de är homofientliga. Dels av yttrandefrihetsskäl, det är inte någon överhet som ska godkänna vilka politiska partier och föreningar som ska vara tillåtna i ett fritt land. Men det är också problematiskt eftersom det i praktiken blir omöjligt att objektivt avgöra vilka föreningar som är rasistiska.

Antingen vill kd ha en bred definition av rasism och förbjuda Nationaldemokraterna och kanske även Sverigedemokraterna. Eller så vill partiet ha en smal definition och syftar främst på Svenskarnas parti och andra nazistiska föreningar men då ger kd å andra sidan partier som sd och nd legitimitet genom att de av domstolar får "bevis" för att de inte är rasistiska eftersom de förblir tillåtna. Båda alternativen är principiellt fel.

Annars kan man notera att Kristdemokraterna inte skrivit något om HBT-rättigheter i Valmanifestet, varken positivt eller negativt. Det hade givetvis förbättrat deras trovärdighet att försöka vara ett parti som är för människors lika värde om de explicit sagt att HBT-fientlighet är ett problem. Däremot kritiserar de, med rätta, främlingsfientlighet i Valmanifestet.

Å andra sidan kunde det varit värre. Kd (och sd) vill diskriminera samkönade par, avskaffa möjligheten till adoptioner (förutom närståendeadoptioner) och avskaffa möjligheten till inseminationer för lesbiska kvinnor vid kliniker. Många kd-politiker (och sd-politiker) tycker inte att samkönade par är värda att ingå borgerliga äktenskap. Det var den främsta orsaken till att kd sa nej när riksdagen 2009 införde en könsneutral äktenskapslag.

Inget av det här är dock med i Valmanifestet vilket tyder på att kd inte prioriterar att försöka försämra några HBT-rättigheter de närmaste åren.

Men hyckleriet blir alltså tydligt när samma parti som försvarar yttrandefriheten för kristna homohatande pastorer är för att förbjuda föreningar som har en annan typ av intolerans, rasism. Både rasistiska och HBT-fientliga partier och föreningar bör vara tillåtna. I ett fritt samhälle bekämpar man intolerans med argument och kunskap, inte med förbud och att kasta folk i fängelse. De vet de flesta av oss som tillhör "verklighetens folk".

Artiklar om kd:s Valmanifest.

DN SvD Expressen Dagen

Charlie Weimers, ordförande i kdu, vill förbjuda AFA. Jag tycker själv AFA är en vidrig vänsterextrem förening. Men återigen, det är problematiskt att i ett fritt samhälle förbjuda föreningar. Det måste vara individer som blir åtalade och dömda och så fungerar det redan idag även för AFA-folk.

Uppdatering 1.

Expressens ledarsida (liberal) skriver idag en bra kommentar om kd:s absurda förslag att förbjuda "rasistiska, kriminella och terroriststämplade föreningar".

Det är en sak att inte vilja göda AFA, Nationaldemokraterna och andra extremister med skattemedel och presstöd. En annan att bedriva åsiktsförföljelse genom att förbjuda människor att organisera sig fritt. Unkna åsikter och organisationer bekämpas bäst i en öppen debatt.

Göran Hägglunds försök att framställa sitt parti som frihetsälskande ter sig alltjämt verklighetsfrånvänt.

Dagen har en artikel om att kristdemokratiska partier är i opinionsmässig kris inte bara i Sverige utan även i Norge och Danmark.

Partnerskap, homoadoptioner, samkönade äktenskap och vigslar av homosexuella i kyrkan. Det är några av de saker som visar de moralliberala vindar som blåser. I den politiska förändring vi har sett de senaste åren har Kristdemokraterna seglat i motvind, säger Henrik Oscarsson, som inte utesluter att systerpartierna i grannländerna befinner sig i liknande situationer.

- Dessa typer av vindar kan blåsa över hela kontinenter. Det är därför en möjlig förklaring till att även Kristdemokraterna i Norge och Danmark har backat som de gjort.

Kristdemokraterna "är säkert" medvetna om att deras väljartrupp minskar, enligt Henrik Oscarsson, och att de behöver hitta nya målgrupper. Men balansgången är svår.

- Som parti kan man inte stirra sig blind på opinionssiffror utan måste också vara trogen sina grundläggande idéer och ideal för att behålla sina kärnväljare. Man kan inte anpassa sig för mycket till opinionssiffror.

Svensk borgerlighet måste bli mer queer.

Samma dag, 28 juli, som jag publicerade min HBT-rapport om partiernas åsikter släppte RFSL en rapport med liknande innehåll. Resultatet och rangordningen av partierna blev dock något annorlunda där. Betyder det att antingen min eller RFSL:s rapport är "fel" eller "vinklad" åt något håll? Nej, så måste det givetvis inte vara.

Det som avgör resultatet av en enkät är ju vilka frågor man ställer. I mina rapporter fokuserar jag på reformer som explicit är till för att gynna HBT-personer. Flera av frågorna i RFSL:s enkät har inte någon direkt koppling till gruppen utan bara indirekt. Att avskaffa informationsplikten för människor med hiv, tillåta inseminationer för ensamstående kvinnor vid kliniker och tillåta surrogatmödraskap berör ju även många heterosexuella icke-transpersoner.

Jag tycker då också att det blir problematiskt när RFSL ska rangordna partier och politiker efter hur HBT-vänliga de är när man delvis bedömt dem efter deras åsikter om andra typer av reformer. Men visst är det en indirekt koppling eftersom de tre reformerna proportionellt gynnar HBT-gruppen mer än övriga människor. Man skulle kunna argumentera för att RFSL granskar hur queer partierna och politikerna är.

RFSL har med både hur riksdagsledamöter röstat om några HBT-queer-reformer de senaste fyra åren och redovisar hur ledande riksdagskandidater i partierna har för åsikter om nya reformer. I sitt pressmeddelande om rapporten avslöjar RFSL hur många poäng de olika partierna fick i medel.

När det gäller omröstningar och annat i riksdagen de senaste fyra åren.

Partiernas medelpoäng utifrån ledamöternas agerande blev: Moderata Samlingspartiet –0,2, Centerpartiet 1,7, Folkpartiet liberalerna 2,6, Kristdemokraterna –3,8, Socialdemokraterna 9,1, Miljöpartiet de gröna 11,3, Vänsterpartiet 17,0.

Någon kanske blir förvånad att fp och c får så dåliga siffror men orsaken till det är dels att partier i en flerpartiregering nästan alltid röstar likadant. Och även att ledamöter från regeringspartier mer sällan engagerar sig i riksdagen och lämnar frågor där. Politiker i de partierna brukar använda direkta kontakter med regeringskansliet istället. Det här var också en orsak till att s fick ett ganska dåligt resultat när RFSL gjorde sin enkät inför valet 2006.

Den andra delen av enkäten handlar om vad för åsikter ledande riksdagskandidater har.

Partiernas medelpoäng utifrån sina kandidaters enkätsvar blev: Moderata Samlingspartiet 4,6, Centerpartiet 10,5, Folkpartiet liberalerna 10,3, Kristdemokraterna 4,4, Socialdemokraterna 13,1, Miljöpartiet de gröna 17,0, Vänsterpartiet 18,0, Sverigedemokraterna –2,5, Feministiskt initiativ 21,3, Piratpartiet 12,0.

Den här delen är mer rättvisande för regeringspartierna i relation till oppositionspartierna. Den är också mer aktuell medan genomgången av omröstningar ibland redovisar vad partierna hade för åsikter för flera år sedan. Ibland har ju partier bytt åsikt sedan dess.

Det man kan konstatera är att Feministiskt initiativ får flest poäng i medel. Bland riksdagspartierna Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Och det är väl ett resultat av att de är tydligast för "queerreformer" idag. Även om Vänsterpartiet och Feministiskt initiativ men delvis även Miljöpartiet kan vara tydligt heteronormativa när de talar om porr och prostitution.

Något som är nytt är dock att Socialdemokraterna får fler poäng i medel än Folkpartiet och Centerpartiet. I min HBT-rapport i år konstaterade jag att s är det parti som svängt mest i HBT-vänlig riktning de senaste fyra åren och är idag i princip lika HBT-vänliga som c, fp, v, mp och fi. RFSL:s enkät är ännu ett tecken på det även om de alltså även redovisar resultat för reformer som inte är explicit HBT.

För några dagar sedan publicerade den röd-gröna oppositionen två nya uppgörelser om HBT-politik. Dels Internationellt ansvar för allas rätt till sin egen sexualitet om vad s, v och mp vill göra internationellt för HBT-rättigheter om partierna vinner riksdagsvalet i höst. De flesta av kraven i uppgörelsen är sådant som den borgerliga regeringen i Sverige redan sysslar med. Några nyheter är det dock i relation till den nuvarande regeringspolitiken.

Ta initiativ till en internationell konferens om att stärka HBT-personers rättigheter.

Inom FN verka för en internationell konvention om avskaffande av all diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet.

De senaste åren har tyvärr både den borgerliga regeringen och s tvekat ibland om det är möjligt att genomföra en internationell konferens om HBT-rättigheter, de har argumenterat för att det skulle kunna vara kontraproduktivt d.v.s. få motsatt effekt. Dessbättre säger nu s tydligt ja till en sådan konferens, kanske efter att ha tvingats kompromissa ihop sig med v och mp.

Alla riksdagspartier är för en HBT-konvention i FN - förutom Kristdemokraterna. Den röd-gröna oppositionen är alltså eniga om att Sverige bör jobba för en sådan konvention medan Alliansen inte är ense ännu om det.

Den andra röd-gröna uppgörelsen är Röd-gröna besked om stärkta rättigheter för transpersoner i Sverige. De lovar att avskaffa kraven att en människa måste vara ogift, svensk medborgare och steriliserad för att få byta kön juridiskt. De tre partierna är också för att transsexuella ska få spara könsceller för att efter operationen kunna bli biologiska föräldrar. Däremot är det inte med något om ålderskravet i könstillhörighetslagen. Orsaken till det är nog att partierna inte kunnat enas om det, s vill behålla nuvarande 18-årsgräns för juridiska könsbyten medan v och mp vill avskaffa åldersgränsen.

Alliansen har ännu inte lämnat några gemensamma vallöften om nya HBT-reformer. Förhoppningsvis gör de det senare. Centerpartiet är dock tydligt för HBT-rättigheter i sitt valmanifest som de publicerade i fredags.

Från sid 13 i valmanifestet.

Centerpartiet värnar alla människors lika rätt och värde, oavsett kön, religiös tillhörighet, hudfärg eller sexuell läggning. Många homosexuella, bisexuella och transpersoner känner sig kränkta och utsatta varje dag. Centerpartiet arbetar för att ytterligare stärka rättigheterna för hbtpersoner.

Även Miljöpartiet har med HBT-rättigheter i sitt valmanifest. I Vänsterpartiet var partistyrelsen emot att det skulle vara med något om HBT-rättigheter i deras valplattform, en majoritet på deras kongress i maj röstade dock ja till att "samkönade par" skulle vara med. Däremot inte något om transpersoners rättigheter. Övriga riksdagspartier har ännu inte publicerat sina valmanifest.

Ska man summera situationen i augusti 2010 blir det att de röd-gröna är mer eniga än tidigare när det gäller att engagera sig för en HBT-vänlig politik. Tyvärr är det nog många i Centerpartiet och Folkpartiet som ännu har en självbild av att vara mer radikala än Socialdemokraterna inom HBT-området. Och så var det för några år sedan men mycket har förändrats sedan dess.

Och om man istället granskar hur queer partierna är idag så är det även möjligt att s är något mer radikala än c och fp. Rapporten från RFSL tyder på det. Moderaterna, Centerpartiet och Folkpartiet är idag för alla reformer för homosexuella och bisexuella. När det gäller c och fp är de även för alla reformer för transpersoner. Det är bra givetvis. Men inte tillräckligt om de ska konkurrera med röd-gröna partier.

I höstens val kan nog Alliansen göra ett hyfsat val bland HBT-personer. Därför att m, c och fp fixade att Sverige fick en könsneutral äktenskapslag när de valde att samarbeta med oppositionen i riksdagen istället för kd när det gäller den reformen. Det ger givetvis cred bland de flesta HBT-personer. Men på sikt blir det tydligt att Alliansen har problem om de inte förändrar sig och trots det vill få många röster bland bögar, lesbiska, bisexuella och transpersoner. Det handlar om att tydligare ifrågasätta heteronormen och att vara positiv till reformer som gynnar alternativa familjetyper.

Det betyder inte att borgerliga partier måste säga ja till varje sak som RFSL är för. Men att Alliansen måste starta en intern debatt om hur man ska bli tydligare queer.

Uppdatering 1.

Sifo avslöjar i ny opinionsmätning att Alliansen leder över Röd-Gröna. Inget block skulle få majoritet om resultatet blev verklighet i valet i höst eftersom sd får 4,1 %.

De två partier som har en HBT-negativ politik, kd och sd, får tillsammans 9,8 %. Det är en nästan oförändrad siffra jämfört med riksdagsvalet 2006 då de båda partierna fick 9,5 %.

SvD1 SvD2 DN Sds Dagen

Uppdatering 2.

För nya bloggbesökare kan jag här lämna en snabbsammanfattning av min rapport om partiernas HBT-politik. Dagens Nyheter hade en artikel om den 28 juli i år.

Partierna får poäng efter hur många HBT-reformer de är för, emot och tvekar om. Partier som vill avskaffa reformer får minuspoäng. Maxpoäng är 16.

Centerpartiet 16p
Folkpartiet 16p
Vänsterpartiet 16p
Miljöpartiet 16p
Feministiskt initiativ 16p
Socialdemokraterna 15p
Moderaterna 10p
Kristdemokraterna 8p
Sverigedemokraterna 6p

S, c, fp, v, mp och fi är emot heteronormen. Sd är för heteronormen. M och kd har ingen officiell åsikt om heteronormen.

HBT-kultur. Beautiful Boxer.

Malmö Stadsbibliotek visade filmen Beautiful Boxer i maj i år. Jag hade planerat att kolla filmen då men det blev inte möjligt. Därför blev jag glad när SVT visade filmen igår kväll (eller natt kanske man ska säga, filmen startade 00.15).

Info från Wikipedia om filmen.

It tells the life story of Nong Thoom, a famous kathoey (trans woman), Muay Thai fighter, actress and model. She was portrayed by male kickboxer Asanee Suwan.

Det handlar alltså om en film baserad på en sann historia. Om en biologisk pojke som känner sig som en flicka. Rollen spelas fint och nyanserat av Sarawuth Tangchit precis som Nong Thoom som tonåring av Asanee Suwan.

Filmen följer Nong från att han är ung pojke som redan då känner sig annorlunda, gillar att sminka sig och bära kvinnokläder. Hans mamma accepterar det men hans pappa har svårare för det. Senare placerar de honom i ett buddistiskt kloster (där även många andra pojkar är av olika orsaker). Till sist måste han dock lämna klostret eftersom han har svårt att anpassa sig till de strikta reglerna där.

Hans pappa har tidigare blivit allvarligt misshandlad av poliser och blivit sjuk och hans mamma fängslad. Orsaken är falska anklagelser om att de ägnat sig åt bedrägerier när de skaffade sitt hus. Nong jobbar då extra för att tjäna ihop pengar till mat och mediciner åt familjen trots att det är förbjudet för pojkarna som bor i kloster. Och trots att han då bara är ca 8 år.

Av en slump börjar Nong flera år senare att boxas trots att han ogillar våld. Till sin egen förvåning vinner han sin första match. Det som får honom att efter mycket tvekan försöka bli proffsboxare är möjligheten att tjäna pengar, först för att hjälpa sin familj som är fattig, senare för att få ihop pengar till en "könsbytesoperation".

Filmen skildrar sedan fint Nongs försök att skaffa en egen identitet. Framgångar och besvikelser. Om homofobi och transfobi. Men också stöd och tolerans, ibland från oväntat håll. Förändringen där Nong så småningom börjar identifiera sig som kvinna.

Även om filmen är gjord i Thailand med en regissör från Singapore är den "västerländsk" i sitt tempo och sin stil. Det är dock ingen förenklad "du kan bli vad du vill bara du kämpar"-film. Den visar också problemen och baksidan av Nongs framgångar som sminkad boxare. Känslan av att till sist vara någon typ av cirkusdjur och inte främst människa.

Efter att jag sett filmen är det en scen som stannar kvar. Den kanske mest rörande delen där Nong äntligen får kontakt med sin pappa. Nong och hennes föräldrar är hos läkaren och ska skriva på papperen om att godkänna operationen för könsbyte. Mamman skriver på men pappan tvekar. Han har aldrig egentligen accepterat att hans son varit transperson. Delvis är det givetvis fördomar. Men nog också en oro för att operationen och det juridiska könsbytet ska göra Nong illa.

Pappan ser besvärad ut när han håller i pennan. "Jag vill inte att Nong kanske ska bli handikappad"säger han. Läkaren som är i rummet förklarar lugnt "Nong är handikappad idag. Om inte kroppen och själen fungerar tillsammans blir Nong aldrig harmonisk". Då är det som om insikten når även pappan. Han skriver på. Men lämnar därefter bordet och ska gå ut.

Precis innan han når dörren säger Nong "pappa". Hon går fram till honom. Tackar inte med ord. Utan som traditionen är i Thailand placerar handflatorna ihop framför ansiktet och bugar. Pappan räcker tafatt ut handen och klappar henne lätt på huvudet. Inte ett ord sägs. Men kanske just därför blir symboliken så tydlig.

Till sist har även pappan accepterat vem Nong egentligen är.

Vad händer efter att distriktsdomstolen i San Fransisco sagt homoäktenskap är mänsklig rättighet?

Sedan jag startade min blogg maj 2009 har jag aldrig haft så långt uppehåll. Det var 7 dagar sedan jag skrev någon ny bloggpost här. För mig har det nästan känts som en välbehövlig "semester" Kanske extra viktigt efter att förra veckan var intensiv när det gäller HBT-nyheter eftersom det var Stockholm Pride.

Annars saknas ju inte relevanta nyheter att skriva om nu. Tvärtom. Få HBT-engagerade lär ha missat att U.S. District Court for the Northern District of California har förklarat att delstatens förbud mot samkönade äktenskap är oförenligt med landets konstitution. Man skulle kunna sammanfatta det som att domaren Vaughn Walker menar att homoäktenskap är en mänsklig rättighet i ett fritt och demokratiskt samhälle som behandlar sina medborgare jämlikt.

Det är mycket spekulationer nu. Vad får det här för konsekvenser? Hur stor är sannolikheten att domen står sig i högre instanser? Kan det leda till att alla delstater i USA måste införa könsneutrala äktenskapslagar? Eller att det slutar med att de delstater som redan infört sådana lagar måste avskaffa dem? Svaren hittar du i den här bloggposten. :-)

MetroWeekly har en bra sammanfattning av Walkers resonemang i domen.

The U.S. District Court for the Northern District of California today issued its decision in Perry v. Schwarzenegger, the federal constitutional challenge to Proposition 8. The ruling is a blistering opinion that pulls together all of the developments of the three-week trial in a striking decision finding that the amendment violates both the Equal Protection and the Due Process clauses of the U.S. Constitution.....

The key "Findings of Fact," as determined by Walker, and split into three broad categories by me:

Marriage

Religious leaders may determine independently whether to recognize a civil marriage or divorce but that recognition or lack thereof has no effect on the relationship under state law.

Many states, including California, had laws restricting the race of marital partners so that whites and non-whites could not marry each other.

Under coverture, a woman’s legal and economic identity was subsumed by her husband’s upon marriage. The husband was the legal head of household. Coverture is no longer part of the marital bargain.

California has eliminated marital obligations based on the gender of the spouse. Regardless of their sex or gender, marital partners share the same obligations to one another and to their dependants. As a result of Proposition 8, California nevertheless requires that a marriage consist of one man and one woman.Eliminating gender and race restrictions in marriage has not deprived the institution of marriage of its vitality.

Marriage benefits both spouses by promoting physical and psychological health. Married individuals are less likely to engage in behaviors detrimental to health, like smoking or drinking heavily. Married individuals live longer on average than unmarried individuals.

Sexual Orientation

Sexual orientation is commonly discussed as a characteristic of the individual. Sexual orientation is fundamental to a person’s identity and is a distinguishing characteristic that defines gays and lesbians as a discrete group. Proponents’ assertion that sexual orientation cannot be defined is contrary to the weight of the evidence.

Individuals do not generally choose their sexual orientation. No credible evidence supports a finding that an individual may, through conscious decision, therapeutic intervention or any other method, change his or her sexual orientation.

Same-sex couples are identical to opposite-sex couples in the characteristics relevant to the ability to form successful marital unions.

Permitting same-sex couples to marry will not affect the number of opposite-sex couples who marry, divorce, cohabit, have children outside of marriage or otherwise affect the stability of opposite-sex marriages.

Gays and lesbians have been victims of a long history of discrimination.

Well-known stereotypes about gay men and lesbians include a belief that gays and lesbians are affluent, self-absorbed and incapable of forming long-term intimate relationships. Other stereotypes imagine gay men and lesbians as disease vectors or as child molesters who recruit young children into homosexuality. No evidence supports these stereotypes.

Proposition 8

Proposition 8 places the force of law behind stigmas against gays and lesbians, including: gays and lesbians do not have intimate relationships similar to heterosexual couples; gays and lesbians are not as good as heterosexuals; and gay and lesbian relationships do not deserve the full recognition of society.

Proposition 8 amends the California Constitution to codify distinct and unique roles for men and women in marriage.

Proposition 8 singles out gays and lesbians and legitimates their unequal treatment. Proposition 8 perpetuates the stereotype that gays and lesbians are incapable of forming long-term loving relationships and that gays and lesbians are not good parents.

The Proposition 8 campaign relied on fears that children exposed to the concept of same-sex marriage may become gay or lesbian. The reason children need to be protected from same-sex marriage was never articulated in official campaign advertisements. Nevertheless, the advertisements insinuated that learning about same-sex marriage could make a child gay or lesbian and that parents should dread having a gay or lesbian child....

The main point

Proposition 8 both unconstitutionally burdens the exercise of the fundamental right to marry and creates an irrational classification on the basis of sexual orientation....

What about the purported state interests claimed by the proponents?

The evidence shows that the state advances nothing when it adheres to the tradition of excluding same-sex couples from marriage. Proponents’ asserted state interests in tradition are nothing more than tautologies and do not amount to rational bases for Proposition 8.

Because the evidence shows same-sex marriage has and will have no adverse effects on society or the institution of marriage, California has no interest in waiting and no practical need to wait to grant marriage licenses to same-sex couples.

The only rational conclusion in light of the evidence is that Proposition 8 makes it less likely that California children will be raised in stable households.

Proposition 8 does not affect any First Amendment right or responsibility of parents to educate their children.

Many of the purported interests identified by proponents are nothing more than a fear or unarticulated dislike of same-sex couples. Those interests that are legitimate are unrelated to the classification drawn by Proposition 8.

In the absence of a rational basis, what remains of proponents’ case is an inference, amply supported by evidence in the record, that Proposition 8 was premised on the belief that same-sex couples simply are not as good as opposite-sex couples. Whether that belief is based on moral disapproval of homosexuality, animus towards gays and lesbians or simply a belief that a relationship between a man and a woman is inherently better than a relationship between two men or two women, this belief is not a proper basis on which to legislate.

Sällan har vi kunnat läsa ett juridiskt dokument som så tydligt närmast massakrerar konservativas argument emot en könsneutral äktenskapslag. Att Walker är så tydlig i sin argumentation förbättrar chanserna att beslutet står sig i högre instanser även om det givetvis inte är någon garanti.

Jag ska till sist besvara några frågor många HBT-engagerade ställt sig efter domen i San Fransisco. Givetvis har jag inte något "facit" när det gäller alla svar, en del av dem handlar om mina bedömningar efter att jag följt debatten.

1. Betyder det här att samkönade par i California nu kan vara säkra på att få gifta sig?

Nej, det betyder det inte. Walker har sagt att han ska ta ställning till om man ska tillåta homopar att gifta sig nu eller att man ska behålla förbudet fram till dess att ärendet blivit slutgiltigt avgjort i högre instanser. Beslut från Walker väntas i början av nästa vecka om det. Parterna (de som är för och emot lagen som förbjuder homoäktenskap i California) lämnade in sina argument till Walker igår fredag om varför han borde eller inte borde tillåta ingående av nya samkönade äktenskap i väntan på avgörande i högre instanser.

2. Blir ärendet nu överklagat till Högsta domstolen i USA?

Nej, inte direkt. Det federala domstolsväsendet i USA har tre instanser. Först avgörs ett ärende i distriktsdomstolar, sedan i United Stats Courts of Appeals och ibland till sist i Supreme Courts of United States, alltså Högsta domstolen. Precis som i Sverige avgör dock Högsta domstolen om de ska acceptera att avgöra ett ärende eller inte. Och säger de nej till det blir domen som avgjordes i någon Court of Appeal fastställd. Det är dock redan avgjort att beslutet blir överklagat till Courts of Appeals.

3. Vilka chanser är det att Walkers dom står sig i högre instanser?

Det där är svårt att bedöma. Court of Appeals for the Ninth Circuit som håller till i San Fransisco är generellt känd för att vara relativt "liberala" i relation till motsvarande domstolar i andra delar av landet. Men det är 27 domare i domstolen varav 3 slumpmässigt väljs ut inför varje nytt ärende. En del av de 27 domarna är konservativa medan andra är liberala. Vilken sammansättning domstolen får kan alltså bli avgörande för vilket resultatet blir. Samtidigt ska man inte fixera sig vid om en människa är liberal eller konservativ. Ofta har det varit "konservativa" domare som de senaste åren på delstatsnivå avgjort att förbud mot homoäktenskap är oförenligt med delstatskonstitutionen. Formellt ska domare inte påverkas av sina politiska åsikter även om det ibland blir resultatet.

Sannolikheten att Court of Appeals i San Fransisco fastställer Walkers dom är betydande om än inte garanterad givetvis. Dels för att Walker är så tydlig i sin argumentation. Men också för att Court of Appeals inte samlar in nytt muntligt och skriftligt material eller förhör människor. De använder istället distriktsdomstolens material och det är parternas juridiska ombud som framför sina argument.

Svårare kan det bli i Högsta domstolen om ärendet hamnar där. Dels för att domarna där generellt är mer konservativa än i de två andra instanserna. Och domarnas politiska värderingar är ofta mer avgörande i Högsta domstolen. Men också för att de mer självständigt än Court of Appeals omprövar avgöranden i andra instanser. Det är dock en möjlighet att Högsta domstolen håller med Walker i hans resonemang.

4. Om Högsta domstolen håller med om att förbud mot homoäktenskap är oförenligt med landets konstitution, betyder det att alla delstater i USA måste acceptera könsneutrala äktenskapslagar?

Ja, det gör det. Och det vore givetvis en politisk skräll om det skulle bli resultatet. Inte bara för att alla delstater i USA, även sydstater och delstater i Mellanvästern, blev tvungna att införa könsneutrala äktenskapslagar. Utan för att det skulle påverka debatten i de flesta delar av världen. Debatten om en könsneutral äktenskapslag hade nog startat i många länder som saknar den diskussionen idag.

5. Om ärendet hamnar hos Högsta domstolen i USA och den säger att förbud mot homoäktenskap är förenligt med landets konstitution, avskaffas då de könsneutrala äktenskapslagar som redan existerar i några av landets delstater?

Nej, det gör de inte. Det blir en negativ konsekvens av ett sådant beslut. Efter det blir det inte möjligt att i domstolar på delstatsnivå driva att förbud mot homoäktenskap är oförenligt med delstatskonstitutionen. Men de lagar som ger samkönade par möjlighet att ingå äktenskap finns kvar. Och inget hindrar en politisk majoritet i fler delstater att införa en könsneutral äktenskapslag.

Kd och sd vill avskaffa två HBT-reformer. Men accepterar förbud mot homohets.

Här är de sista delarna av min rapport om partiernas och ungdomsförbundens HBT-politik 2010.

5. Partiernas och ungdomsförbundens åsikter om reformer som riksdagen redan sagt ja till.

En könsneutral äktenskapslag alltså en gemensam äktenskapslag för samkönade par och olikkönade par.

Riksdagen sa ja till reformen 2009. Kd röstade nej.

2010 Sd är ännu principiellt emot en könsneutral äktenskapslag men har accepterat reformen och vill inte avskaffa den. Kdu är emot en könsneutral äktenskapslag och vill avskaffa reformen. Kd vill istället ha en könsneutral civilrättslig giftermålslag. Feministiskt initiativ vill istället ha en köns- och antalsneutral samlevnadslag. Övriga partier och ungdomsförbund är för reformen.

Närståendeadoptioner för samkönade par.

Riksdagen sa ja till reformen 2002. Kd röstade nej.

2010 Alla partier och ungdomsförbund är för reformen.

Internationella homoadoptioner.

Riksdagen sa ja till reformen 2002. M och kd röstade nej.

2010 Kd, sd och kdu är emot reformen och vill avskaffa den. Övriga partier och ungdomsförbund är för reformen.

Insemination för lesbiska kvinnor vid kliniker.

Riksdagen sa ja till reformen 2005. Kd röstade nej.

2010 Kd, sd och kdu är emot reformen och vill avskaffa den. Övriga partier och ungdomsförbund är för reformen.

Lag mot diskriminering p.g.a. bl.a. sexuell läggning och könsidentitet.

Riksdagen röstade ja till reformen 2008. Alla partier sa ja.

2010 Muf är emot att grupper (kön, etnicitet, sexuell läggning etc.) ska vara med i lagar mot diskriminering. Övriga partier och ungdomsförbund är för reformen

Förbud mot diskriminering p.g.a. sexuell läggning i regeringsformen (1 kapitlet)

Riksdagen röstade ja till reformen 2002. Alla partier sa ja.

2010 Muf är emot att grupper (kön, etnicitet, sexuell läggning etc.) ska vara med i lagar mot diskriminering. Övriga partier och ungdomsförbund är för reformen.

Lagen om hets mot folkgrupp ska skydda homosexuella och bisexuella.

Riksdagen röstade ja till reformen 2002. M och kd sa nej. Kd var för att hetslagen ska skydda homosexuella och bisexuella men ville att man ska göra ett undantag för religiösa samfund ”i predikosituationer”.

2010 Cuf, luf och kdu vill avskaffa hetslagen helt men när lagen är kvar ska den även skydda homosexuella och bisexuella. Muf vill avskaffa hetslagen helt och har inte någon åsikt om lagen ska skydda homosexuella och bisexuella när den är kvar. Övriga partier och ungdomsförbund är för att lagen om hets mot folkgrupp ska skydda homosexuella och bisexuella. Även m och kd är för lagen som den är idag.

HBT-flyktingar ska kunna få asyl enligt Genèvekonventionen.

Riksdagen röstade 2006 ja till reformen. Alla partier sa ja.

2010 Alla partier och ungdomsförbund är för reformen. Även Sverigedemokraterna som dock vill strama åt flyktingpolitiken generellt vilket även skulle påverka HBT-flyktingars möjlighet att få asyl.

Det är alltså två partier och ett ungdomsförbund som vill avskaffa HBT-reformer.

Kd, sd och kdu.

Partiprogrammen

S, m, c, fp, v, mp och fi har med HBT-rättigheter i partiprogrammen. Kd har med att diskriminering av homosexuella och bisexuella inte är acceptabelt men de säger också nej till en könsneutral äktenskapslag i programmet.

Slutord

Det här är alltså en rapport om vad partier och ungdomsförbund har för åsikter om HBT-politiken 2010. Givetvis är det flera saker som avgör HBT-väljares partisympatier. Det här kan dock ge information till alla, homosexuella, bisexuella och heterosexuella, om vilka partier som är HBT-vänliga.

Bengt Held
Malmö
Juli 2010

Källor:

Civilutskottets, konstitutionsutskottets, utrikesutskottets, socialutskottets och justitieutskottets betänkanden i riksdagen 2006-2010.
Voteringsprotokoll i riksdagen.
Motioner från olika partier och riksdagsledamöter.
Grundlagsutredningen.
Könstillhörighetsutredningen.
Socialstyrelsens utredning av könstillhörighetslagen.
RFSL:s hemsida.
Partiernas partiprogram.
Partiernas och ungdomsförbundens hemsidor.
Mail- och telefonkontakter med politiker från olika riksdagspartier och ungdomsförbund.

Referenspersoner för partier och ungdomsförbund:

Fredrik Lundh, Socialdemokraterna
Olof Lavesson, Moderaterna
Maria Kornevik-Jakobsson, Centerpartiet
Barbro Westerholm, Folkpartiet
Michael Anefur, Kristdemokraterna
Lise-Lotte Olsson, Vänsterpartiet
Ulf Holm, Miljöpartiet
Erik Almqvist, Sverigedemokraterna
Stina Sundberg, Feministiskt initiativ
Ellinor Eriksson, ssu
Niklas Wykman, muf
Magnus Andersson, cuf
Rebecca Bakszt, luf
Charlie Weimers, kdu
Ida Gabrielsson, uv
Maria Ferm, gu


Uppdatering 1.

Nya artiklar med koppling till HBT.

Dagens Nyheter

Glittrig parad lockade politiker.

Sydsvenska Dagbladet.

Bilder från Prideparaden.

Expressen

Prideparaden lockade politiker.
Statsministern valde bort paraden.

Qx

40 000 gick i paraden.

Dagen

RFSL Ungdom "Maria Larsson struntar i HBTQ-ungdomar".

Fem ungdomsförbund för alla HBT-reformer. Men inte muf och kdu.

Det här är kapitel 4 från mina nya rapport om partiernas och ungdomsförbundens HBT-politik.

4. Ungdomsförbundens åsikter om HBT-politiken.

Jag har granskat vad riksdagspartiernas ungdomsförbund har för åsikter om de 8 HBT-reformerna.

Socialdemokratiska ungdomsförbundet

Ssu är för alla 8 HBT-reformerna.

Moderata ungdomsförbundet

Muf är för 3 av HBT-reformerna.

Att avskaffa kravet att en person måste vara steriliserad för att få juridiskt byta kön.
Att avskaffa kravet att en person måste vara ogift för att få juridiskt byta kön.
Att avskaffa kravet att en person måste vara svensk medborgare för att få juridiskt byta kön.

Muf är emot 5 av HBT-reformerna.

Att införa ett förbud mot diskriminering p.g.a. sexuell läggning i regeringsformen 2 kapitlet.
Att införa ett förbud mot diskriminering p.g.a. könsidentitet i regeringsformen.
Att lagen om hets mot folkgrupp ska skydda transpersoner.
Att straffskärpningslagen explicit ska skydda transpersoner.
Att Sverige ska jobba för en HBT-konvention i FN.

Muf är emot att grupper (kön, etnicitet, sexuell läggning etc.) är med i lagar mot diskriminering, hets och hatbrott. Trots det kan man givetvis vara för att t.ex. transpersoner ska ha skydd av de lagarna när de är kvar. Men muf är emot att nya grupper ska få ett sådant skydd även när lagarna är kvar.

Centerns ungdomsförbund

Cuf är för alla 8 HBT-reformerna. De vill helt avskaffa hetslagen av yttrandefrihetsskäl men när lagen är kvar är de för att den ska skydda HBT-personer.

Liberala ungdomsförbundet

Luf är för alla 8 HBT-reformerna. De vill helt avskaffa hetslagen av yttrandefrihetsskäl men när lagen är kvar är de för att den ska skydda HBT-personer.

Kristdemokratiska ungdomsförbundet

Kdu är för 6 av HBT-reformerna.

Att avskaffa kravet att en person måste vara ogift för att få juridiskt byta kön.
Att införa ett förbud mot diskriminering p.g.a. sexuell läggning i regeringsformen 2 kapitlet.
Att införa ett förbud mot diskriminering p.g.a. könsidentitet i regeringsformen.
Att hetslagen även ska skydda transpersoner. Kdu vill helt avskaffa hetslagen av yttrandefrihetsskäl men när lagen är kvar är de för att den ska skydda HBT-personer.
Att straffskärpningslagen explicit ska skydda transpersoner.
Att Sverige ska jobba för en HBT-konvention i FN.

Kdu säger möjligen till 2 av HBT-reformer.

Att avskaffa kravet att en person måste vara steriliserad för att få juridiskt byta kön.
Att avskaffa kravet att en person måste vara svensk medborgare för att få juridiskt byta kön.

Ung vänster

Ung vänster är för alla 8 HBT-reformerna.

Grön ungdom

Grön ungdom är för alla 8 HBT-reformerna.


Uppdatering 1.

Nya artiklar med koppling till HBT.

Även Dagen skriver om de homohatande religiösa judar som betedde sig värre än åsnor vid Prideparaden i Jerusalem.

Dagens Nyheter

Politiker sparkas efter homohets.

Svenska Dagbladet

Politiker sparkas efter homohets.
Många kvar i jobbets garderober.
"Handlar om information och utbildning". Intervju med migrationsminister Tobias Billström (m)
"Kollegerna gav mig örhängen".

Sydsvenska Dagbladet.

Politiker sparkas efter homohets.

Expressen

Moderat förlorar uppdrag efter bloggkommentarer.

Även Cuf skriver om Stockholm Pride.

Det betyder att alla partipolitiska föreningar av betydelse i Sverige skrivit om Stockholm Pride i år förutom Moderaterna, Sverigedemokraterna, luf, kdu och grön ungdom.

Uppdatering 2.

Det är principiellt mycket intressant, och positivt, att Moderaterna i Botkyrka reagerade så snabbt och tvingade en av sina politiker att lämna sina uppdrag och sin kandidatur på listorna efter att vederbörande vidrigt nog låtsats som att bögar generellt vill ha sex med "småbarn".

Mycket har förändrats sedan 1990-talet. Ca 1998 var det en m-politiker som jämförde homosexuella med kleptomaner (folk som tvångsmässigt stjäl saker). Förlorade han sina förtroendeuppdrag? Kritiserade partiledningen i m honom och sa det var oacceptabelt? Nej, den enda reaktionen var att Gunnar Hökmark torrt konstaterade "Det där är inte Moderaternas åsikt". Moderaterna var då ökända för att vara helt ointresserade att argumentera emot homofientlighet även om folk i partiledningen nästan aldrig kommenterade homosexuellas rättigheter och sa något homofobt utan teg istället.

Men även bland de då hyfsat homovänliga partierna hade man problem. Tidningen Frisinnad tidsskrift vägrade 1997 att acceptera en annons från Homosexuella liberaler med motiveringen att det skulle orsaka obehag för deras läsare. Det var flera fp-politiker som var med i tidningens styrelse och som gav stöd åt tidningens vägran. I Socialdemokraterna vägrade flera vigselförrättare 1995 att bli partnerskapsförrättare, några av dem sa offentligt att "homosexualitet är onaturligt" som motivering till sin vägran. Och en s-politiker kallade Prideparaden 1998 för spridande av perversioner. Ingen av politikerna i s eller fp fick lämna sina uppdrag eller blev uteslutna från sina partier.

Vad jag vet var det bara en politiker som tvingades lämna sina uppdrag efter homofientliga uttalanden, en c-politiker som i media i mitten av 1990-talet sa att homosexuella inte borde få bli politiker eftersom det var ett hot mot samhället. Det var så extremt så det slutade med att lokalavdelningen tvingade honom att lämna sina politiska uppdrag.

Idag är det väl bara kd och sd som har acceptans för homofientliga kommentarer inom sina partier medan övriga partier av betydelse oftast markerar som Moderaterna i Botkyrka.

Nya artiklar med HBT-koppling.

Svenska Dagbladet

"Den enigaste debatten". Ledarartikel om partiledardebatten vid Stockholm Pride.

Dagen

Årets Prideparad igång.

Expressen

Babsans hälsning "Var glad - var gay".
I år hoppas man på deltagarrekord.

Aftonbladet

Prideparaden har börjat.
"Sluta blunda för HBTQ-ungdomar". Debattartikel av Felix König och Kasper Svensson från RFSL Ungdom.

Uppdatering 3.

Dagens Nyheter

Årets Prideparad igång.
"Jag hade rättat in mig efter döden".

Svenska Dagbladet

Årets Prideparad igång.