HBTQ-asylsökande blir trakasserade på asylboenden.

Svenska dagbladet har idag en artikel om den svåra situationen för en del HBTQ-asylsökande.

.... Darya Majed och Zana Gagal har båda sökt asyl i Sverige och har bott på flera boenden runt om i landet. Överallt samma sak – många ensamma män tillsammans på en liten yta. Och hbtq – homosexuella, bisexuella, trans- och queerpersoner – tenderar att hamna lägst i hackordningen, speciellt när de kommer från länder med patriarkala hedersstrukturer och där exempelvis homosexualitet är straffbart. Zana och Darya – båda transpersoner – var inga undantag. De utsattes regelbundet för hot och trakasserier på svenska asylboenden. Zana Gagal slutade äta och hon berättar att hon fick duscha på nätterna för att "få vara ifred". Darya Majed placerades på ett asylboende i Boden tillsammans med fyra afghanska män och beskriver situationen där som "mycket hemsk". Hon blev utfryst och hotad....

Den här situationen är givetvis fullständigt oacceptabel. Förutom HBTQ-personer är det även en del kristna som blivit trakasserade på asylboenden. Det är en skandal att människor som ofta flytt förföljelse ska möta det igen. På svenska asylboenden där de borde få känna sig trygga. Det är också vidrigt att folk som säkert sällan är verkliga politiska flyktingar (då hade de förmodligen inte betett sig så) trakasserar andra.

Allt förutom enklaste typ av mat och bostad bör dras in.

Alla behöver inte vara vänner på ett asylboende. Sverige har inte åsikts-kontroller och ska inte heller ha det för asylsökande utan det avgörande är vilka som har störst behov att få stanna. Men Migrationsverket bör införa ett system där varje asylsökande skriver på ett avtal om att inte begå brottsliga handlingar som att hota och trakassera andra människor eller förstöra egendom. Om hen trots det gör det bör samtliga förmåner och bidrag förutom (enklaste typ av) mat och bostad dras in omedelbart. Brotten ska givetvis även polisanmälas.

.... Det finns fyra privata hbtq-certifierade asylboenden i Sverige, som styrs med ett normkritiskt förhållningssätt och där personalen har utbildats för att exempelvis bättre kunna möta just unga och vuxna som söker asyl på grund av sexuell läggning eller könsidentitet – något som är förenat med dödsstraff i mångas hemländer.... Tyskland öppnade i veckan sitt första första boende för homosexuella. Allt för att försöka komma till rätta med trakasserier och fördomar....

Det kan givetvis vara en praktisk lösning, och ibland det minst dåliga alternativet, att inrätta speciella boenden för HBTQ-personer men egentligen är det principiellt fel. Det är de som trakasserar som ska behöva flytta, inte de som blir trakasserade.

Rasism.

Har nyss publicerat följande på mitt Facebook-konto. Jag har fb-vänner från sd-sympatisörer till v-sympatisörer. Folk med ursprung från Mexico till Sri Lanka. Jag portar inte någon bara utifrån att hen gillar ett visst riksdagsparti. Däremot om hen sprider eller låter bli att bemöta rasism, homofientlighet, sexism etc.

Rasism är ett missbrukat ord ibland. Men det finns verklig rasism och den är lika vidrig som HBTQ-fientlighet.

Om du har "förståelse" för att rasister misshandlade slumpmässigt mörkhåriga invandrare i Stockholm i fredags har du en rutten människosyn.

Det är fascinerande att en del "invandringskritiker" nu försöker sitta på två stolar. Dels tar man avstånd från rasistiska attacker. Men också "förstår dem, svenska folket har fått nog". Det är "pay-back".

Really? Så en helt oskyldig thailändare eller argentinare som aldrig begått något brott får "pay-back" för att vissa invandrarligister beter sig illa i Sverige? Hur snurrigt är inte det resonemanget? Mörkt hår = pay back?

Det är faktiskt samma vidriga "förståelse" som när PK-människor tar avstånd från de som är invandrarligister i förorterna men "förstår dem".

Man får inte slå slumpmässigt utvalda människor bara för att de råkar ha mörkt hår. Har du "förståelse" för det vill jag vi slutar vara fb-vänner.

(Obs detta meddelande är inte orsakat av att jag hittat att någon av mina fb-vänner skrivit något om förståelse för rasistiskt våld utan är ett principiellt resonemang. Däremot har många sådana kommentarer lämnats på fb senaste dagarna)

Feministiskt iniativ är för könsneutrala personnummer

Marielle Alvdal, sekreterare Feministiskt initiativ, mailar följande.

Jag har varit i kontakt med Sissela och det är ett Ja från Feministiskt initiativs sida.

Sissela Nordling Blanco har tidigare varit partiet HBTQ-politiska talesperson men har p.g.a. sjukskrivning ersatts av Jonas Göthner senaste året. Nu har alltså de två största partierna utanför riksdagen förklarat de är för reformen. Det har givetvis inte varit några sensationella besked. Snarare hade det varit förvånande om inte både fi och Piratpartiet förklara sig vara positiva. Att Sverigedemokraterna är emot är väl inte heller något som får någon att reagera "det var oväntat".

Debatten om det här startade på allvar när Vänsterpartiet förra sommaren blev för reformen. Det som är spännande är givetvis hur övriga sex av Sveriges 10 största partier ska reagera. Och där är det mer otydligt.

Innan jag nu förde in den här reformen i min poängbedömning av partiernas HBT-vänlighet hade 5 av dem full pott, förutom v, fi och pp även Miljöpartiet och Folkpartiet. Ska bli intressant att följa om de de två senare före sommaren kommer att ta ställning för den här trans-reformen eller vill det låta de tre andra ensamma få maxpoäng i min rapport sommaren 2016. Vill mp som regeringsparti "utmana" heteronormen på allvar, även när d nu är vid makten? Ska Liberalerna driva sin HBTQ-profilering ett steg vidare och bli för en reform som faktiskt genomförts i bred politisk enighet i Norge med förslag från dess höger-regering?

Och var hamnar Moderaterna som i opinionsmätningar just nu är största partiet? Och Socialdemokraterna som faktiskt är främst ansvariga för politiken idag? Centerpartiet och Kristdemokraterna?

Jag redovisar efterhand som partierna förklarar vad de tycker.

Även l kritiserar s-mp-regeringens beslut om HBTQ-asylsökande.

Förra veckan avslöjade jag att Centerpartiet och Vänsterpartiet är kritiska emot att s-mp-regeringen i sitt regleringsbrev för 2016 till Migrationsverket beslutat ta bort återrapporteringskravet att myndigheten ska förklara hur HBTQ-asylsökandes situation ska bli mer rättssäker. Den dåvarande nya borgerliga regeringen införde det för första gången inför 2007 och det har sedan varit med varje år, även s-mp-regeringen beslutade det för 2015.

Barbro Westerholm, partiets HBTQ-politiska talesperson mailar.

Vår samordnare av svar inte tillgänglig så mitt korta svar är att vi är starkt kritiska.

Därmed är det tre riksdagspartier som, med rätta, är emot s-mp-regeringens beslut. Att Sverigedemokraterna stödjer beslutet är väntat. Men trots flera påminnelser har Moderaterna och Kristdemokraterna ännu inte meddelat vad de tycker. trots att det var en borgerlig regering som såg till att få direktivet till Migrationsverket om ökad rättssäkerhet för HBTQ-asylsökande på plats. Samt behöll det ända fram till Alliansen förlorade valet 2014.

Sd kallar införande av könsneutrala personnummer "konstig idé"

Kommentarerna från partierna börjar nu ramla in om deras åsikter om könsneutrala personnummer. Igår avslöjade jag att Piratpartiet är positivt till reformen. Idag har Anna Hagwall (bilden) mailat att Sverigedemokraterna är negativa. Hagwall har tidigare varit andre vice ordförande i partiet och är idag ledamot i riksdagens skatteutskott. Alltså det utskott som behandlar motioner med koppling till personnummer.

Sluta splittra samhället ännu mer med dina konstiga idéer.

En fascinerande kommentar. Inte främst för att sd är emot att införa könsneutrala personnummer (helt väntat). Utan för den vulgär-konservativa argumentationen. Dels att det blir oseriöst att hävda det är "mitt" förslag. Som om inte betydande delar av HBTQ-rörelsen faktiskt är positivt till just det här "konstiga" förslaget enligt sd. Men också för att kalla det "splittringspolitik".

Könsneutrala personnummer motverkar "splittring".

Men det är väl raka motsatsen till splittring staten i personnummer låter bli att peka ut en persons juridiska kön i en situation när hen (en transperson) försöker anpassa sig till att slippa entydigt tillhöra det. Men i Sverigedemokraternas samhälle är tydligen könsneutrala personnummer splittrande som om det handlade om att staten ger miljoner till en muslimsk förening som vill att alla kvinnor ska ha heltäckande slöja. Absurt.

Anna Hagwall är - som politiker - kanske annars mest känd för att i en intervju med P4 Dalarna inför riksdagsvalet 2014 ha framfört att kvinnor som blir misshandlade i nära relationer inte ska gnälla (sic!). Kommentaren är så obegåvad  att den egentligen inte ska behöva bemötas. Men forskning visar att en person som förtrycker i nära relation (och sådant förtryck finns i alla typer av relationer, män som slår kvinnor, kvinnor som slår män, män som slår transpersoner etc) bryter ner sin partner så att hen ofta känner sig till sist värdelös ("jag förtjänar nog det här").


Uppdatering 1.

Ännu en sd-politiker i skatteutskottet har mailat idag.

Även Olle Felten som är ersättare för sd i skatteutskottet i riksdagen har mailat nyss.

Min personliga uppfattning om könsneutrala personnummer är att det är en helt onödig ickefråga.

Det är positivt att Felten avstår från den vulgär-argumentation som Hagwall framfört. Men när det är framfört bör man fråga "onödig icke-fråga för vilka då". Jag gissar att Olle Felten är cis-person precis som jag själv är. För oss det givetvis en icke-fråga. Jag har personligen inga som helst problem med att definieras som man i mitt personnummer. Jag identifierar mig som man, är en juridisk man och har inget som helst intresse för någon androgyn person som partner.

Men politik handlar väl också om att visa solidaritet och lyssna på folk i andra situationer, här en del transpersoner. Jag trodde möjligen att i alla fall vissa sd-politiker hade den attityden.

Sd har senaste åren försökt bli närmast "Nya sd" inom HBTQ-politiken. Att ta bort det värsta HBTQ-negativa. Men hur genuin är den förändringen när en ledande sd-politiker kallar könsneutrala personnummer för "splittringspolitik?". Jag hoppas verkligen inte andra partier för fram sådan vulgär-argumentation även om de tyvärr skulle meddela de är emot att införa könsneutrala personnummer.

Som jag kommenterat i mailen till partierna har Norge häromåret genomfört just reformen om att införa könsneutrala personnummer. Och - håll i er nu sd-folk - med en regering som utgörs av Hoyre och Fremskrittspartiet. Alltså ungefär som m + sd light. Norge splittrat nu?

Piratpartiet är för könsneutrala personnummer.

Författaren Mark Twain lär i en intervju kommenterat "Ryktet om min död är starkt överdrivet". Detsamma kan nog folk från Piratpartiet framföra om partiets situation efter katastrof-valen 2014 (till EU-parlamentet och riksdagen). När det gäller "övriga partier" (när riksdagspartierna och Feministiskt initiativ inte är med) så hamnar opinionssiffrorna vanligen runt 1 %, där pp förmodligen får ungefär hälften av den andelen. Alltså ungefär samma situation som i riksdagsvalet 2014.

För några dagar sedan mailade jag 9 partier om vad de tycker om att införa könsneutrala personnummer. En reform som Vänsterpartiet tog ställning för sommaren 2015. Magnus Andersson som är ledamot i Piratpartiets riks-styrelse kommenterar följande.

Det korta svaret är ja. Det lite längre är att Piratpartiet har antagit ställningstagandet att juridiskt kön ska tas bort helt och i och med detta så blir konsekvensen att personnumren också ska vara könsneutrala då det i de allra flesta fall inte finns ett behov av att könsbestämma en person när personnummer används.

Jag håller inte med Piratpartiet om att juridiska kön helt ska avskaffas. Även om det kanske vore bra som långsiktigt ideal. Argumenten emot handlar dels om att det skulle bli svårare göra könsindelad statistik.  Och sådan statistik är ibland viktig att ha för att bekämpa ojämställda strukturer. Men också för att det folkliga stödet lär vara synnerligen litet. Det är en reform som är mycket mer ideologisk än att göra personnumren könsneutrala. Och om en svensk regering hade resonerat om att avskaffa juridiska kön skulle det riskera att stärka de mest konservativa. De hade hävdat att etablerade partier inte har kontakt med verkligheten.

Däremot välkomnar jag att Piratpartiet som en konsekvens av sin policy även är positiva till att införa könsneutrala personnummer. Det betyder att två av Sveriges 10 största partier är för reformen. Vänsterpartiet tog ställning till det förra året.

Jag har kontaktat övriga 8 partier och kommer redovisa när de förklarat vad de tycker.

C och v kritiska emot regeringens beslut om HBTQ-asylsökande.

Förra veckan avslöjade jag att s-mp-regeringen i sitt regleringsbrev för 2016 till Migrationsverket beslutat ta bort återrapporteringskravet att myndigheten ska förklara hur HBTQ-asylsökandes situation ska bli mer rättssäker. Den dåvarande nya borgerliga regeringen införde det för första gången inför 2007 och det har sedan varit med varje år, även s-mp-regeringen beslutade det för 2015. Därefter har jag mailat de sex riksdagspartier som inte är med i nuvarande regeringen om vad de tycker. Inger Fredriksson, politiskt anställd inom Centerpartiet, kommenterar följande.

Centerpartiet är kritiskt mot regeringens beslut. Den som söker asyl i Sverige ska kunna lita på att få en rättssäker bedömning av sina skyddsbehov. I dag finns brister i detta avseende och bland annat måste kunskapen om HBTQ-personers situation öka. Regeringens förslag går i motsatt riktning mot detta. I situationen som vi befinner oss i är det förstås viktigt att minska Migrationsverkets arbetsbörda, men det får inte ske på sätt som riskerar rättssäkerheten i asylprövningar.

Förvånande att l hittills inte velat lämna någon kommentar.

Även Vänsterpartiet (som samarbetar med regeringen när det gäller budget-förslag men i övrigt är ett oppositionsparti) är kritiska. Partiets HBTQ-politiske talesperson Hans Linde kommenterar följande.

Vänsterpartiet kan inte se något skäl till att stryka skrivningarna om hbtq-flyktingar och återrapportering i regleringsbrevet till Migrationsverket. Vi står inte bakom regeringens beslut.

Trots många påminnelser har Sverigedemokraterna, Moderaterna, Liberalerna (f.d. fp) och Kristdemokraterna ännu inte mailat vad de tycker. Att sd struntar i att svara är jag inte ett dugg förvånad över. De stödjer givetvis regeringen i det här men jag ville ge dem en formell chans att förklara det. Mer förvånande är att tre borgerliga partier hittills inte orkat svara. I synnerhet gäller det Liberalerna som profilerat sig inom HBTQ-politiken generellt men som också 2015 var det parti som tydligast engagerade sig i riksdagen för HBTQ-asylsökande.

Men jag kommer kontakta l, m och kd tills de redogör för om de stödjer eller är kritiska emot regeringens beslut att Migrationsverket framåt inte ska redogöra för hur de ska öka rättssäkerheten för HBTQ-asylsökande.


Uppdatering 1.

Inget problem i sig att sd stöder s-mp-regeringen om det här.

Vill förtydliga att jag inte vill tillämpa någon "guilt by association" när jag hänvisar till att sd stödjer s-mp-regeringens beslut. I svensk debatt blir det ofta "ni tycker som sd" (vilket nästan alltid är ett fånigt argument eftersom sakdebatten är viktigast) men mitt syfte med kommentaren att sd stödjer regeringens beslut handlar bara om att redovisa fakta.

Problemet med s-mp-regeringens beslut att ta bort återrapporteringskravet till Migrationsverket om att förbättra rättssäkerheten för HBTQ-asylsökande är inte att sd råkar tycka likadant. Problemet är att det är fel i sak när vi vet att även ansvariga inom Migrationsverket själva erkänner att de måste bli bättre på att göra bedömningar för HBTQ-asylsökande. Förbättringar har gjorts senaste åren - det ska verkligen inte förnekas - men än verkar Migrationsverket inte vara i mål. Att ta bort ett krav som funnits i närmare 10 år skickar helt fel signal till myndigheten.

Odödligt.

Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss. 

Forever young av Alphaville från Västtyskland (senare Tyskland). Det är min absoluta favorit-ballad. Håret på mina armar reser sig varje gång jag kollar videon (Youtube) till låten.

Först en kitchig bild (det här var 1984) av stjärnor på himlen. Sedan in i något som verkar vara en kyrka - symbolen i västlig kultur för resonemang om liv och död. Människor ligger där som om de vore döda. Sångaren med artistnamnet Marian Gold visar sig i bild med strålkastarna underifrån så att han närmast ser ut som en vampyr (återigen en koppling till liv och död).

Människorna, även flera barn, får liv i kyrkan. Fascinerade. Marian Gold har nu en orange overall och han är så fin i den. Trots att han verkligen inte ser ut som en foto-modell. Människor närmar sig ett ljus, och går sedan ombord på någon typ av rymd-skepp. Emot stjärnorna.

Kameran som första sekunderna i videon zoomade in gör sista sekunderna tvärtom, zoomar ut. En klassiker inom kulturen, att avsluta där det började. Det är så bra.

Nära kärnvapenkrig 1983-1984.

Två gånger har världen varit nära ett kärnvapenkrig, dels i början av 1960-talet när USA:s president John F Kennedy krävde att Sovjetunionen skulle ta bort sina nyligen placerade kärnvapen-missiler på Kuba. Missiler som inom ett fåtal minuter kunde nå Washington. Annars skulle USA betrakta det som en krigshandling. Sovjet vägrade först men gav efter några dagar med sig. Den andra situationen var just 1983-1984 när relationen mellan USA och kommunistdiktaturen Sovjet var så dålig att den politiska ledningen i Storbritannien i hemlighet tog fram en plan för vad de måste göra om ett kärnvapenkrig startade. Den situationen bidrog säkert till att Forever young blev ännu mer populär i Västeuropa.

En dag ska vi alla dö. Men alla andra dagar lever vi.

Ingen är för evigt ung. Men om vi gör något som beständigt förbättrar något, må det vara att kämpa för HBTQ-rättigheter och mänskliga rättigheter i övrigt, att göra kultur som berör, att utveckla ett företag, att få fram uppfinningar, att bygga om gården så att den blir bättre än tidigare (något som folk historiskt ofta ägnat sig åt), att hjälpa människor som har det tufft etc så är resultatet positivt.

Det finns då kvar något. Även efter att vi levde.

HBTQ-kultur. Världens viktigaste kyss - David Levithan.

Från förlagets presentation av Världens viktigaste kyss (2013) av David Levithan.

Harry och Craig har bestämt sig för att slå världsrekordet i längsta kyss: 32 timmar, stående, utan att släppa kontakt med den andres läppar. Kyssen följs av människor världen över. Runt dem finns vänner och familjemedlemmar – i alla fall från den familj som accepterar sin son som han är. Snart samlas det även främlingar, några beväpnade med tillhyggen och glåpord, men de flesta är där för att stötta och skydda. Och runt dem alla ljuder ett eko, en kör av röster från män som dött i aids. Män som minns hur det var att offra allt för att få vara sig själv och älska den man älskar, och hur de led för den rätten. Världens viktigaste kyss är en berättelse om det omöjliga, och hur människor tillsammans kan göra det möjligt. En berättelse om att mötas, älska, skiljas, dö. Och där emellan: kyssas.

David Levithan har nu publicerat så många böcker själv eller tillsammans med en medförfattare att händernas 10 fingrar inte längre räcker till. Och i princip alla finns det ett HBTQ-tema. Och fokus på New York. Så även här. Är då boken bra? Nja, Levithan vill ju som vanligt väl. Att lämna berättelser om (oftast) unga personer som känner sig utanför. Inte bara när det gäller sexuell läggning och/eller könsidentitet utan generellt. Så även här. Och David Levithan misslyckas inte. Men det betyder inte att det automatiskt blir något riktigt bra.

Det blir ofta för pretentiöst.

Han försöker här få till ett koncept där han gör sig till tolk för hur de många män som hade sex med män och dog av aids (fram till mitten av 1990-talet) skulle betrakta dagens HBTQ-ungdomar. Egentligen är det ett omöjligt projekt. Därför att vi alla är individer. Ingen kan göra sig till tolk för en kollektiv grupp. Och just därför blir det ofta för pretentiöst. I synnerhet som Levithan förmodligen (han förklarar själv i boken att han är för ung för det) inte har personlig erfarenhet av just det han vill försöka förklara. Men som tidigare driver han berättelsen framåt.

Först i slutet av boken där en av de många unga bögarna vill ta livet av sig blir det verkligt angeläget som litteratur. När en ung kille som blivit utkastad av sina föräldrar för att han är homo går upp på en bro för att kasta sig från den blir det riktigt obehagligt. Där Levithan ger röst åt de många män som hade sex med män men som dog för tidigt. "Stopp, stopp, vi vet vad lidande är, men du känner inte till vad som händer framåt. Vi var dödsdömda men ville fortsätta leva, vi hade inget val men det har du".

Där och just där blir boken riktigt angelägen.

S-mp-regeringen försöker försvara att 3-4 miljoner blev 2.

För någon vecka sedan mailade jag kulturdepartementet (som är främst ansvariga inom regeringskansliet för HBTQ-politiken) om varför de i budgetanslaget för 2016 bara ökade statsbidragen till HBTQ-organisationer med 2 miljoner när nuvarande största regeringspartiet Socialdemokraterna före valet 2014 lovade en höjning med 3 miljoner. Samt att Miljöpartiet i sitt senaste budgetförslag som oppositionsparti argumenterade för 4 miljoner mer i sådana statsbidrag.

1. Varför höjde regeringen inte anslaget med 3 miljoner som s tydligt lovade inför riksdagsvalet 2014? Mp ville i sitt budgetalternativ för 2014 öka det med 4 miljoner.
2. S-mp-regeringen förhandlar som bekant budgetarna med v och jag gissar de tre partierna gemensamt förhandlar fram ramen till anslaget för Åtgärder för jämställdhet emot rasism m.m. Deltar v även i förhandlingarna och godkänner hur högt anslaget ska bli till HBTQ-organisationer eller är det s-mp-regeringen som ensamt fattar sådana beslut? 

3-4 miljoner blev 2. 

Boris Vasic som är presskommunikatör hos kulturdepartementet mailar följande.

Budgetförhandlingar innebär prioriteringar mellan många angelägna områden. Vad gäller stödet till hbt-organisationerna är vi glada att vi har kunnat höja det med två miljoner kronor för 2016 och framåt vilket kommer stärka hbt-organisationernas möjligheter att bedriva sitt arbete. Utöver detta har arbetet mot diskriminering stärkts på flera andra sätt – DO och antidiskrimineringsbyråerna får ökade anslag liksom funktionshinderrörelsen och andra delar av det civila samhället. Vänsterpartiet deltog i förhandlingarna och beredningen inför hela BP16. 

I sak är det här givetvis inte det viktigaste inom HBT-politiken. RFSL och de andra HBTQ-organisationerna lär klara sig. Förhoppningsvis omprövar nu RFSL (med drygt en miljon i mer statsbidrag) att de senaste åren faktiskt tagit ut hutlösa avgifter för att HBTQ-certifiera verksamheter. Men vallöften är till för att hållas. Och Socialdemokraterna har där svikit. Lovar man 3 miljoner ska det inte bli bara 2. Så enkelt är det.


Uppdatering 1.

Positivt om regeringen vill sambopar ska kunna adoptera.

S-mp-regeringen har nu lämnat en lista på vilka propositioner och skrivelser de planerar lämna senare i år.

En ny lag om personnamn maj
Modernare adoptionsregler september

Bättre sent än aldrig om regeringen nu verkligen lämnar ett förslag till en ny namnlag där fokus är på ökad könsneutralitet. Och förhoppningsvis lämnar regeringen i höst ett förslag om att även människor i stabila sambo-relationer (må de vara samkönade eller olikkönade) ska få bli prövade som adoptivföräldrar.

Det är dock ytterst beklagligt att det inte finns något som signalerar att s-mp-regeringen i år kommer lämna en proposition om att arbetsgivare och utbildningsansvariga ska bli skyldiga att förebygga alla sju diskrimineringsgrunderna i lagen.