Transsexuella får nu spara könsceller.

För några veckor sedan skrev jag ett mail till folk från Socialstyrelsen.

Från en artikel i Fria tidningen.

En person som motsatt sig steriliseringskravet i samband med könskorrigering får rätt i kammarrätten. Rätten fastslår att steriliseringskravet bryter mot Europakonventionen och är diskriminerande.

– Kammarrätten anser att steriliseringskravet inte ska upprätthållas längre. Den här personen borde nu få sin ansökan om könskorrigering godkänd, säger Helen Lidö, kammarrättsassessor. Ärendet gäller en person som ansökt om juridiskt könsbyte hos Socialstyrelsen. Men eftersom personen inte gick med på steriliseringskravet ville inte Socialstyrelsen fastställa att personen ändrat könstillhörighet. Då vände sig personen till förvaltningsrätten som fastslog att steriliseringskravet var diskriminerande. Socialstyrelsen överklagade i sin tur till kammarrätten i Stockholm, som alltså nu slår fast att steriliseringskravet bryter mot Europakonventionen och inte bör följas.

– Vi kommer inte att överklaga den här domen, utan kommer att fastställa att personen befinner sig i nytt kön utan vidare prövning, säger Göran Ewerlöf, ordförande för Socialstyrelsens Rättsliga råd. Enligt bestämmelserna i könstillhörighetslagen, måste en person som vill genomgå en könskorrigering sterilisera sig. Men en proposition om en lagändring där steriliseringskravet lyfts bort, ligger nu på regeringens bord. Förslaget väntas börja gälla från den första juli nästa år. Fram till dess kommer kammarrättens dom att vara vägledande för Socialstyrelsen som nu säger att de inte kommer att avslå fler ansökningar.

– En ny lagstiftning är på gång och fram till dess kommer vi att rätta oss efter kammarrättens dom i det här fallet när andra personer ansöker om ändrad könstillhörighet, säger Göran Ewerlöf.

En del transsexuella som ska byta kön juridiskt vill spara könsceller (sperma respektive äggceller) före "könsbytesoperationen" för att efteråt kunna bli biologiska föräldrar. I nuvarande lag är det inte förbjudet men Socialstyrelsens rättsliga råd har tolkat det krav på att vara steril för att få byta kön juridiskt som att det inte skulle vara tillåtet. Jag antar att när nu sterilitetskravet i praktiken är avskaffat så kommer transsexuella att på svenska sjukhus få spara könsceller utan det negativt påverkar deras möjlighet att få ett juridiskt könsbyte beviljat av Socialstyrelsens rättsliga råd. Men jag vill få bekräftat det för säkerhets skull. Regeringen lämnade i sin departementspromemoria i november 2012 förslaget att transsexuella ska få spara könsceller i samband med att sterilitetskravet skulle bli avskaffat (1 juli 2013 var planeringen men nu avskaffas kravet tidigare).

1. Får transsexuella nu spara könsceller?

2. Om svaret är ja, kommer Socialstyrelsen att vidta några informationsåtgärder till sjukhus (där det är möjligt att spara könsceller) och transsexuella som börjat processen att byta kön juridiskt om att möjligheten att spara könsceller nu finns för den gruppen? 

Ännu inte beslutat om information från Socialstyrelsen om sparande av könsceller.

Följande kommentar från Yvonne Hållstrand, vice ordföranden i Socialstyrelsens rättsliga råd, den enhet som ger tillstånd för juridiska könsbyten, mailades.

1. För beslut om ändrad könstillhörighet är det numera inga hinder att könsceller sparats. 

2. Du bör vända dig till den avdelning inom Socialstyrelsen som har hand om informationsåtgärder. 

För några dagar sedan mailade  Mariana Näslund Blixt följande.

Socialstyrelsen har fått ett regeringsuppdrag att ta fram ett kunskapsstöd riktat till hälso- och sjukvårdens profession med rekommendationer om innehållet i utredning, vård och behandling samt eftervård och uppföljning vid transsexualism. Med utgångspunkt i kunskapsstödet ska Socialstyrelsen ta fram information riktad till patienter och hälso- och sjukvårdspersonal. Jag är projektledare för det uppdraget som ska slutredovisas till regeringen senast den 15 december 2014.

När det gäller din specifika fråga kommer Linda Almqvist, jurist här på Socialstyrelsen, att återkomma till dig med svar. Linda är dock inte i tjänst förrän den 28 januari. Vill avsluta med att beklaga att det har blivit lite olika besked om vem du kan kontakta i frågan.

Beslut om ändrad könstillhörighetslag i sommar.

Det finns alltså tydligen inga konkreta förslag till informationsåtgärder om sparande av könsceller ännu men förhoppningsvis blir sådana av i vår. Förra veckan avslöjade regeringskansliet vilka propositioner (regeringsförslag) de planerar lämna ifrån sig i vår. Från listan.

65. Avskaffat krav på sterilisering i lagen om fastställande av könstillhörighet i vissa fall 26 mars 

Riksdagens socialutskott planerar sedan behandla propositionen i början av maj vilket betyder att det förmodligen blir ett avgörande beslut i början av juni. Men det betyder egentligen bara att lagen anpassas till hur situationen redan är i praktiken när det gäller att sterilitetskravet är avskaffat och att transsexuella kan spara könsceller.

Uppdatering 1.

Ultranationalistparti i Israel emot könsneutral äktenskapslag.

Även i andra länder pågår som bekant en ibland livlig debatt om HBT-rättigheter. Bl.a. i Israel, det enda gayvänliga landet i Mellanöstern. Idag erkänns i lagen bara religiösa vigslar, både samkönade och olikkönade par kan dock gifta sig i andra länder och få äktenskapet respekterat när de är tillbaka i Israel. Landet höll parlamentsval på tisdagen. De flesta partier är positiva principiellt till att samkönade par ska få ingå borgerliga äktenskap om det tillåts för olikkönade par i Israel. Det största partiet, högerpartiet Likud, är dock oense om reformen, Ultranationalistiska HaBayit HaYehudi är emot en könsneutral äktenskapslag. Det är också de religiösa partierna Shas och UTJ som är tydligt homofientliga och argumenterar för att förbjuda gayparader.

När det gäller situationen för mänskliga rättigheter generellt i Israel rekommenderar jag dagens ledarartikel i liberala Expressen.

HBT-kultur. Cockpit.

Piloten Valle behöver desperat ett nytt arbete. När han får höra att flygbolaget Silver Airlines letar efter en kvinnlig flygkapten drar han sig inte för att hoppa i högklackat, krypa i ett schyst fodral och söka jobbet. Han lånar sin systers identitet mot en helårsprenumeration på en morgontidning. Att pilotkollegan Cecilia blir förälskad i Valles nya, kvinnliga jag ingår dock inte riktigt i planen.

Så här presenteras filmen (2012). Och visst utmanar den (trailer på Youtube) väl normer både när det gäller kön, könsidentitet och sexuell läggning. Den är garanterat "PK". Men det betyder verkligen inte att den är bra. För det första bör man problematisera dess lätt hyllande av kvotering. Att kvotera folk, oavsett om det handlar om kön, sexuell läggning, könsidentitet, etnicitet, funktionshinder, ålder, religion etc är att reducera människor till att ha bara en egenskap. När vi människor alla är mångfacetterade.

Förutsägbar buskis.

Men det är verkligen inte där filmen brister. Det är värre än så. Manuset är så förutsägbart att man kan gissa sig till slutet redan i mitten av filmen. Skådespelarinsatserna är så mediokra att filmens blinde 6-åring förmodligen är den bäste skådisen i den. Det här är buskis - betald med filmstöd. Jag har inget emot buskis. Nils Poppe var en mästare på det här i Skåne. Men då ska man stå för det och inte låtsas det är en kvalitetsfilm. Om än att man gömmer sig bakom genusanalyser.

Filmen är inte ointressant. Den är som en Nils Poppe-revy. Man följer vad som ska hända. Men allt är så tillrättalagt att det blir absurt. Men det finns ju en "man utklädd till kvinna". Visst, filmen problematiserar könsroller. Men det kan vilken politisk pamflett göra. Ska man göra en film ska det till något extra. Något som den här rullen tyvärr saknar.

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.

Nominerar Barbro Westerholm till andre vice ordförande i fp.

November 2013 ska Folkpartiet hålla sitt landsmöte (kongress) där de bl.a. ska anta ett nytt partiprogram. Det kommer jag säkert kommentera senare men den här bloggposten handlar om något annat. Om Barbro Westerholm. Jag har varit gayaktivist, senare HBT-aktivist, i drygt 20 år. Har haft kontakt med säkert hundratals politiker genom åren. Vissa har varit mer kunniga än andra när det gäller homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter.

Barbro Westerholm var respekterad inom gayrörelsen (som det hette då) redan i samband med införandet av partnerskapslagen. Det var Barbro som ansvarade för utredningen av reformen och hon har även därefter visat ett genuint engagemang för bögar, lesbiska, bisexuella och transpersoner. Ännu 2013 har jag kontakt med många politiker i diverse partier. Vem av dem bedömer jag är kunnigast idag när det gäller HBT-rättigheter? Jo, det är en folkpartistisk 79-åring.

Betraktades som gammal för att bli s-ordförande - blev FN:s vice generalsekreterare.

Sedan 2007 är jag inte medlem i något parti, dessförinnan var jag fp-politiker, men har ännu socialliberala värderingar. Det vore fjärran för mig att blanda mig i partiers nomineringsprocesser. Men jag ska här göra ett undantag. Jag nominerar Barbro Westerholm till andre vice ordförande i Folkpartiet. Det är inte någon markering mot någon av de politiker som finns i fp-ledningen idag. Men jag konstaterar att om jag fått fixa ett "dreamteam" för Folkpartiet hade Erik Ullenhag blivit ordförande efter landsmötet i höst. Birgitta Ohlsson förste vice ordförande och Barbro Westerholm andre vice ordförande.

Vill förtydliga att jag inte haft någon som helst kontakt med Barbro om det här och vet inte ens om hon skulle vilja få den posten. Min poäng med den här bloggposten är dock att utmana den åldersnorm som finns i Folkpartiet och alla andra partier. 79-åringar som Barbro kan vara respekterade inom sina partier men kan de bli andre vice ordförande i ett parti? Jan Eliasson fick erfara det när han häromåret av många dömdes ut som ordförande för Socialdemokraterna. Han var för gammal. Strax därefter blev han utsedd till vice generalsekreterare i FN. Ett uppdrag som säkert de flesta bedömer som ännu mer krävande än att vara partiledare för Socialdemokraterna.

Givetvis kommer nu politiker i Folkpartiet berätta hur duktig Barbro är. Ingen kommer, är mitt tips, att invända offentligt mot min nominering av henne. Men jag vet hur det är i alla partier inofficiellt. Och nu vill jag förtydliga att det inte handlar om Barbro främst utan om äldre politiker generellt.

"Hen är 70+, kan vi välja en sådan människa till en partiledning" viskar någon ängsligt.

Men Ronald Reagan blev president i USA när han var 69 år och lämnade sin post 8 år senare. En 77-åring hade ansvar för världens mäktigaste land. Om det fungerade skulle väl en människa i samma ålder kunna bli typ andre vice ordförande i ett svenskt riksdagsparti. Konrad Adenauer var 73 år när han blev förste förbundskansler i dåvarande Västtyskland och lämnade posten när han var 87 år.

"Visst kan vi välja någon 70+ men hen blir ju inte yngre, tänk om hen dör".

Yes, politiker är dödliga som andra. Rätt slutsats men det gäller verkligen inte bara för de som är 70+. Om Folkpartiets ordförande Jan Björklund haft en sjukdom som gjort att risken för att han dör närmaste åren är betydligt högre än de flesta i hans ålder, hade det använts emot honom inofficiellt? Förmodligen inte. Poängen är att folk kan dö vilken ålder hen än är i. Det är just därför det finns ett system med ordförande, förste vice ordförande etc.

Politiker i Folkpartiet och alla andra partier bör rannsaka sin egen ageism. Syftet med den här bloggposten (som jag kommer att maila till alla fp-riksdagseledamöter) är inte främst att Barbro verkligen ska bli vice ordförande (även om det vore kul) utan rucka på folks värderingar.

Har partierna råd att kasta bort den erfarenhet som folk 70+ har?

Svenskvänlig.

Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss.

Jag är mångetnisk. Egentligen. Trots att jag betraktar mig som etnisk svensk. Så här är det. Min farmor och farfar är från Sverige. Min mormor var hårfrisörska i Petsamo på 1940-talet. Finland var då i militär pakt med nazi-Tyskland. Det kan man kritisera dem för men då ska man komma ihåg att Sovjetunionen något år tidigare startat ett oprovocerat anfallskrig mot Finland.

En dag kom en tysk soldat (från Österrike som då blivit en del av Tyskland sedan 1938)  in på den där frisörsalongen. De blev ett par. Min farfar dog i Stalingrad som många andra tyska soldater, oavsett om de sympatiserade med naziregimen eller inte. Jag vill förtydliga att jag varken fördömer min mormor eller morfar (har aldrig träffat någon av dem för övrigt). Den som klandrar dem förstår inte hur det är att vara människa och bli förälskad. Man kan jämföra med samkönad kärlek som också varit tabu.

Varför berättar jag då det här? Varför så personlig? För att poängtera att jag, Bengt Held, som verkligen inte är "PK" och som kritiserar kulturrelativism också har ett mångetniskt ursprung. Precis som många, kanske de flesta, som betraktar sig som etniska svenskar. De flesta av oss är "Sverigevänliga" för att tala sverigedemokratiska.

79 % för homoäktenskap - 65 % för homoadoptioner.

Institutet Yougov publicerade häromdagen sin senaste opinionsmätning bland folk i en del länder i Europa. Resultatet från Sverige.

Do you think same-sex couples should be allowed to get married? 

Should 79 
Should not 14 

Do you think same-sex couples should beallowed to adopt children? 

Should 65 
Should not 22 

Det är alltså fastsällt att en tydlig majoritet av svenska folket är för att samkönade och olikkönade par ska ha samma juridiska rättigheter. Det är svenska folket åsikt. "Verklighetens folk" om man så vill. Men tycker det "Sverigevänliga" partiet Sverigdemokraterna samma sak? Nej, i det program de antog häromåret förtydligade de att de vill avskaffa möjligheten för samkönade par att adoptera (förutom närståendeadoptioner) och avskaffa möjligheten för lesbiska par att bli inseminerade vid kliniker. Trots att all forskning visar att barn i homofamiljer mår lika bra som barn i heterofamiljer. Och att alla barnrättsföreningar idag är för de jämlika lagarna när det gäller samkönade och olikkönade par.

Stödet för homoäktenskap ungefär det dubbla jämfört med andelen som är positiva till en restriktivare flyktingpolitik.

Ibland hävdar sd att politiker borde lyssna mer på vad folk egentligen tycker. Så låt oss då granska vad svenska folket tycker om diverse förslag.

Att samkönade par ska få ingå äktenskap. 79 %
Att samkönade par ska få adoptera. 65 %
Att Sverige bör införa en mer restriktiv flyktingpolitik. 40 %.

Sd brukar då invända att bara ca 30 % av svenska folket tydligt är emot en mer restriktiv flyktingpolitik. Men andelen som är emot homoadoptioner är 22 % och emot homoäktenskap 14 %. Nu hävdar jag inte att partier slaviskt ska följa opinionsmätningar. Men sd brukar hänvisa till att "eliten kör över vad svenska folket tycker". Då konstaterar jag att en kulturkonservativ elit på sd:s och kd:s kanslier är beredda att strunta i vad 65-79 % av svenska folket tycker. För varken kd eller sd är tydligt för att samkönade par ska ha rätt att ingå äktenskap eller att reglerna för adoptioner eller inseminationer ska vara könsneutrala.

Svenska folket vet bättre än kd och sd. Lika rättigheter stärker samhället, inte försvagar det.

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.

Inget om transpersoner i nytt förslag till principporgram för s.

Socialdemokraterna ska på sin kongress i vår anta ett nytt principprogram. En grupp ledd av partiets ordförande Stefan Löfven har lämnat ett första utkast till sådant november 2012. Bland övriga ledamöter i gruppen fanns f.d. ministrarna Pär Nuder och Morgan Johansson samt LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson.

Det finns inte några konkreta förslag när det gäller HBT-reformer i programmet. Det är tråkigt. Men en ännu allvarligare brist är att transpersoner förvånande nog är helt osynliggjorda.

Socialdemokratin vill se ett samhälle utan över- och underordning, och bekämpar därför alla former av maktskillnader som minskar den enskilde individens frihet. Denna kamp utgår från övertygelsen om att principen om alla människors lika värde inte kan förverkligas i ett samhälle där vissa är underordnade andra. När tillhörigheten till en viss grupp medför systematiska skillnader i människors livsvillkor och chanser till ett gott liv, visar detta på förekomsten av en maktstruktur. Den enskilde individen blir inte sedd och bemött som person och får inte utvecklas i enlighet med egna förutsättningar och val. Valen underordnas istället individens tillhörighet till en viss grupp, bestämd av klass, kön eller etnicitet, av funktionsförmåga, ålder eller sexuell läggning.

Programgruppen nonchalerar transpersoner.

Alla sju diskrimineringsgrunderna i lagen är med - förutom könsidentitet. Det är tragiskt att programgruppen nonchalerar transpersoner genom att ignorera dem. De hade enkelt kunnat kolla vilka grupper som är skyddade av lagen mot diskriminering. För jag hoppas det här är en miss och inte något medvetet. Jag utgår från att det rättas till av partistyrelsen när den ska behandla programmet och sedan lämna sitt förslag till ombuden, annars bör någon på kongressen lämna det som förslag, att könsidentitet kommer med i meningen som börjar med "Den enskilde individen....". Det vore konstigt om s som idag är ett transvänligt parti (även om partiet tyvärr ännu tvekar om att i regeringsformen förbjuda diskriminering p.g.a. könsidentitet) inte skulle kommentera transpersoners situation i ett principprogram 2013.

Att bryta det tänkande, som hänvisar till biologiska olikheter för att motivera sociala skillnader mellan könen, är att vidga utvecklingsmöjligheterna för både män och kvinnor. Det skapar ett annat och i djupaste mening mer mänskligt samhälle, med lika rätt och lika ansvar för kvinnor och män, i familjeliv, yrkesliv och samhällsliv. Med denna grundsyn är socialdemokratin ett feministiskt parti.

I vårt samhälle finns också rasistiska strukturer, som begränsar människors liv baserat på deras ursprung, hudfärg, religion och/eller kulturell tillhörighet. Dessa strukturer innebär att maktrelationer och uppdelningar mellan olika tänkta folkgrupper försvaras. Personer med utländsk bakgrund, och ofta också deras barn, löper i dagens verklighet större risk för arbetslöshet, har oftare arbeten under sin utbildningsnivå, är underrepresenterade i politiska församlingar och drabbas oftare av boendesegregationens negativa konsekvenser. Samtidigt finns en risk att fattiga grupper och platser görs till etniska problem i samhällsdebatten. Det som egentligen är klasstrukturer tolkas ibland felaktigt som etnicitet.

Sexuell läggning, funktionshinder eller ålder är andra faktorer, som för de enskilda individerna kan betyda direkt utanförskap eller att livsvalen begränsas, i både det personliga livet, det offentliga livet och yrkeslivet. Jämlikhetspolitik måste riktas mot alla former av över- och underordning och i detta breda jämlikhetsarbete ligger socialdemokratins stora framtidsuppgifter.

Tvåkönsnormen borde problematiseras - det finns transpersoner.

Återigen utelämnas könsidentitet (som enda av de sju diskrimineringsgrunderna) bland perspektiven om utanförskap. Det är också viktigt att problematisera tvåkönsperspektivet i programförslaget. Man kan jämföra med förslaget till nytt partiprogram från Miljöpartiet där transpersoner är omnämnda vid analysen om kön, män och kvinnor.

En politik för jämlikhet handlar om mäns och kvinnors lika rätt till egen försörjning, ett yrkesliv och utveckling inom arbetet och om deras lika ansvar för hem, familj och barn. Det kräver ett arbetsliv som gör det möjligt att kombinera yrkesliv med familj, och en väl utbyggd barnomsorg. Det könsrelaterade våldet ska bekämpas.... 

En politik för jämlikhet är en politik för integration, där ursprung eller religion inte ska begränsa människors möjligheter. Alla former av rasism och främlingsfientlighet ska bekämpas. Kulturell och religiös mångfald ska bejakas i all den utsträckning den inte innebär begränsningar i människors rätt och möjlighet att göra egna livsval. 

Det är en politik för ett samhälle där funktionsnedsatta är självständiga medborgare, med rätt till arbete, ett aktivt liv och eget boende och till full rörelsefrihet i samhället. 

Det är en politik för sexuellt likaberättigande, där människor får välja samlevnadsform utan att riskera diskriminering och utanförskap.

HBT-fientlighet lika allvarligt som rasism och främlingsfientlighet.

Jag håller helt med om att "alla former av rasism och främlingsfientlighet ska bekämpas" men varför förtydligas det inte då att alla former av homo- bi- och transfientlighet ska bekämpas? HBT-personer ska slippa diskriminering och utanförskap (precis som invandrare) men det är ju viktigt att också bekämpa de värderingar och den heteronormativitet som orsakar den diskrimineringen och det utanförskapet. Det bör explicit förtydligas precis som när det gäller rasism och främlingsfientlighet,. Annars blir det en tydlig rangordning av de olika typerna av hat och intolerans, alltså tvärtemot vad partiet egentligen är emot.

Formuleringen om att "få välja samlevnadsform" utan diskriminering och utanförskap blir också något besynnerlig eftersom även homosexuella som inte har någon relation med någon av samma kön ofta riskerar diskriminering. Det krävs inte någon "samlevnadsform" för det. Positivt är dock att programgruppen förtydligar att kulturell och religiös mångfald aldrig får inskränka människors egna livsval. I ett demokratiskt samhälle är det individer som har rättigheter, inte kulturer.

Full sysselsättning stärker strävandena att bryta könsrollsmönster, etniska fördomar och diskriminering genom att bryta udden av de utsorteringsmekanismer, som på en svagare arbetsmarknad tar över hänsynen till kunnande och kompetens och sorterar bort människor på grund av kön, etnisk bakgrund, ålder eller funktionshinder. Bara med full sysselsättning och fullt kapacitetsutnyttjande i produktionslivet kan vi möta framtidens demografiska utmaningar och garantera den växande gruppen äldre en trygg ålderdom och en väl fungerande omsorg.

Förtydligande bör vara med om att EU ska stärka sitt arbete mot diskriminering.
Det är en gåta att varken sexuell läggning eller könsidentitet är omnämnda.

EU kan ytterligare förstärka sin roll i det europeiska arbetet för ökad jämställdhet som pådrivare av det nationella lagstiftningsarbetet och i opinionsbildningen.

Det borde förtydligas att EU också kan förstärka sin roll för mänskliga rättigheter och emot diskriminering, förutom jämställdhet. Sedan riktar jag samma kritik mot programgruppen förslag som mot utkastet till nytt idéprogram från Centerpartiet. Det saknas ett förtydligande om att principen om könsneutralitet ska gälla när det gäller lagar och sociala rättigheter. Ännu blir lesbiska diskriminerade när det gäller lagen om föräldraskapspresumtion. Ännu blir män (homo, hetero, bi) i de flesta kommuner diskriminerade när det gäller möjlighet att få skyddat boende om hans partner använt våld och hotat honom.

S HBT-vänligare i praktisk politik.

Om jag ska vara ärlig verkar det här partiprogrammet vara från 1990-talet när det gäller HBT-delen. D.v.s. T är inte med och när det gäller H och B är formuleringarna försiktiga (och få i ett program på 50 sidor) så att nästan även kd idag skulle kunna hålla med om dem. Det som finns med om sexuell läggning är inte dåligt, tvärtom, men det är inget radikalt och att s är emot heteronormen finns inte med.

Socialdemokraterna är i praktisk politik betydligt HBT-vänligare än utkastat till nytt principprogram. Det vore givetvis värre om det var tvärtom. Trots det kan s bättre än så här. Nu har HBT-engagerade sossar ansvaret för att det blir så också på kongressen.


Uppdatering 1.

Tre riksdagspartier ska anta program i vår.

Den offentliga debatten om förslaget till nytt idéprogram för Centerpartiet fortsätter men det är något förvånande att det ännu saknas en offentlig diskussion om s-gruppens förslag. Visst är c ett regeringsparti och det är mer offentliga konflikter nu medan kritiken i s (som finns) mot förslaget hittills hanterats internt. Men å andra sidan kan s bli största (och kanske enda) regeringsparti efter valet 2014 och har drygt 30 % i opinionsmätningarna medan c pendlar runt 4 %.

Förslaget till nytt idéprogram för c kommenterar jag här. Förslaget till nytt partiprogram för mp kommenterar jag här. Programmen antas i vår.

Mars. Centerpartiet.
April. Socialdemokraterna
Maj. Miljöpartiet.

Rätt att tacka nej till HBT-altartavla.

Elisabeth Ohlsson-Wallin (känd för att ha gjort konstutställningen Ecce Homo 1998) medverkar i TV-programmet konstkuppen ikväll. Hon ska berätta om en altartavla med HBT-motiv som hon skänkt till Skara domkyrka. Men hon krävde samtidigt att altartavlan ska finnas när samkönade par vigs där. Kyrkonämnden i Skara tackade då nej till tavlan. Biskopen Åke Bonnier som inom Svenska kyrkan är engagerad för HBT-personers situation har idag en bra debattartikel i Svenska dagbladet om varför kyrkonämnden avvisade tavlan, att det fanns ultimativa krav.

Normalt sker alltid en process med samtal mellan konstnär, givare och församling, exempelvis om var ett konstverk ska placeras och hur det ska användas. När givaren ställer villkor för användandet brukar församlingarna i regel inte ta emot gåvan.

En annan viktig aspekt är följande.

När vi kommer till kyrkan, kommer vi alla till samma kyrka, med en altartavla som är till för alla. Man kan inte, och behöver inte, ha en särskild altartavla för en speciell grupp. Det är just detta som är finessen. Alla som vill gifta sig i kyrkan ska behandlas lika. Att frångå den principen skulle inte gynna någon, inte heller HBTQ-rörelsen.

Identitetspolitik när den är som sämst.

Exakt. Och varför utgår Ohlsson-Wallin från att alla, eller ens de flesta, samkönade par skulle vilja bli vigda med en HBT-altartavla? Jag skulle definitivt inte vilja det om jag gifte med någon man i en kyrka. Det är ungefär lika fel som att närhelst ett svart par skulle vigas i en kyrka skulle det vara inför en altartavla där Adam och Eva är svarta.

Ohlsson-Wallins resonemang är identitetspolitik (en människa är främst en egenskap som homosexuell, svart, funktionshindrad etc. och inte främst en individ) när den är som sämst.

Bilden till den här bloggposten är Svenska kyrkans logga.

Uppdatering 1.

EU håller på att få gemensam flyktingpolitik.

EU håller nu på att få att äntligen enas om en gemensam flyktingpolitik i unionen. Eller rättare sagt anta minimistandard när det gäller olika aspekter, sedan får ett land ha generösare regler om det vill det. En lösning som jag i flera år själv argumenterat för. Förhoppningsvis kan det leda att antalet uppehållstillstånd sprids mer jämnt fördelat bland EU:s 27 länder. Idag är det sex länder, bland dem Sverige, som ger asyl åt 90 % av de som får stanna i unionen p.g.a. de fått asyl här. Det är inte rimligt och idag råder det kris när det gäller flyktingars boende i Sverige bl.a. p.g.a. bostadsbrist. Samtidigt är det ofta inhumant att skicka tillbaka människor till inbördeskrigets Syrien. Eller HBT-personer till Iran, Irak och Uganda. Därför är det bra om fler länder tar sitt ansvar.

Blir det så bör sd tacka EU för att antalet asylsökande till Sverige minskar (även om sd även då tycker de är för många)  och ökar till andra länder i unionen. Men vänta nu - sd (och v) vill ju att vi lämnar EU. Dessbättre är övriga riksdagspartier positiva till unionen.

Ny utredning om HBT-personers hälsa.

Regeringens årliga regleringsbrev (direktiv) till diverse myndigheter har publicerats på Ekonomistyrningsverkets hemsida senaste dagarna. Nytt är ett uppdrag till Statens folkhälsoinstitut om HBT-personers hälsa. 

Statens folkhälsoinstitut ska redovisa hur hur hälsan och hälsans bestämningsfaktorer avseende hbt-personer har utvecklats under senare år med särskilt fokus på de skillnader som tidigare konstaterats. Utsattheten för våld, diskriminering och självdestruktiva beteenden bör ingå. I redovisningen bör det även ingå en jämförelse av hälsans utveckling sedan 2005 då Statens folkhälsoinstitut redovisade hälsosituationen för homosexuella, bisexuella och transpersoner.

Socialstyrelsen ska förbättra kunskapen om vård av transsexuella.

Nytt är också att  Socialstyrelsen  "får i uppdrag att regelbundet undersöka utvecklingstendenser inom prostitutionen och att utifrån detta samla in uppgifter om vad personer som säljer respektive köper sexuella tjänster själva ser för behov av stöd och hjälp.... Inom ramen för uppdraget ska även hbt-personer som köper och säljer sexuella tjänster uppmärksammas" och att Socialstyrelsen får använda 2,5 miljoner 2013 "avseende arbete med att stärka kunskapsstödet för vård och behandling av personer med transsexualism och andra personer med könsidentitetsstörningar."

Man kan möjligen vara kritisk emot att ordet könsidentitetsstörningar används vilket nog en del transsexuella tycker är stigmatiserande. Sedan Sverige fick en borgerlig regering 2006 har HBT varit med i direktiven till Migrationsverket. Så även för 2013. Myndigheten ska i sommar lämna en redogörelse för hur man garanterar rättssäkerheten för bl.a. de som söker asyl för att de är förföljda p.g.a. sin sexuella läggning och/eller könsidentitet.

Migrationsverket ska utveckla och redovisa metoder och verktyg för systematisk uppföljning av rättslig kvalitet i både avslags- och bifallsbeslut. Vidare ska Migrationsverket redovisa hur myndigheten arbetar för att säkerställa en likformig tillämpning av utlännings- och medborgarskapslagstiftningen. I redovisningen av uppdraget ska det framgå vilka metoder och verktyg myndigheten använder för att säkerställa rättslig kvalitet samt hur myndigheten arbetar för att säkerställa likformig tillämpning i asylärenden där sexuell läggning och könsidentitet åberopas. Uppdraget ska redovisas till Regeringskansliet (Justitiedepartementet) senast den 14 juni 2013.

Regeringen förtjänar skarp kritik för att hatbrott igen saknas i regleringsbreven.

Tyvärr kan man konstatera att HBT inte är med i den borgerliga regeringens regleringsbrev för 2013, varken till Rikspolisstyrelsen eller Åklagarmyndigheten. I flera år när det var s-regering senast var HBT med i direktiven till Rikspolisstyrelsen och också i den då nya borgerliga regeringens första regleringsbrev till myndigheten, för 2007. Alliansen hänvisar till att de sedan bytt system och inte främst använder den här typen av dokument till att föreslå prioriteringar utan vad myndigheter ska återrapportera om. Visst, det kan ju vara en del av förklaringen till frånvaron. En myndighet kan inte återrapportera om allt varje år. Men det är alltså 6 år sedan Rikspolisstyrelsen och Åklagarväsendet senast fick i uppdrag att redovisa vad de gör för att effektivare bekämpa hatbrott. Regeringen och justitieminister Beatrice Ask (m) förtjänar skarp kritik för att inte tydligare visa att arbetet mot hatbrott är prioriterat.

Precis som förra året får Ungdomsstyrelsen 4 miljoner för "att genomföra utbildningsinsatser för personal som arbetar inom fritidsverksamheter för unga i syfte att öka deras kompetens att skapa öppna och fördomsfria miljöer för unga hbt-personer". 2 miljoner ges till "organisationer som arbetar för att utveckla brottsofferverksamhet riktad till homosexuella, bisexuella och personer med könsöverskridande identitet eller uttryck som utsatts för våld i en nära relation" och 6,3 miljoner till HBT-föreningar, främst RFSL får del av de pengarna.

Sd är emot alla HBT-projekt som kostar pengar.

Ungdomsstyrelsen fick 2011 i uppdrag att göra en studie av pojkars och unga mäns attityder och värderingar kring jämställdhet, maskulinitet och våld. Studien ska "även beskriva pojkars och unga mäns utsatthet för våld och användning av våld" och "också särskilt belysa homosexuella och bisexuella ungdomars samt unga transpersoners situation i detta sammanhang." Ungdomsstyrelsen ska senast den 1 februari 2013 redovisa studien och får 5 miljoner för att 2013 och 2014 sprida resultatet.

För alla projekt där en kostnad anges i den här bloggposten hämtas resurserna från anslagsposterna "åtgärder mot diskriminering och rasism m.m." eller "särskilda jämställdhetsåtgärder." Som ensamt parti i riksdagen vill Sverigedemokraterna avskaffa de posterna vilket hade betytt projekten inte blivit genomförda. 


Uppdatering 1.

Representanter från Rädda barnens ungdomsförbund, Grön ungdom och Liberala ungdomsförbundet har idag en intressant debattartikel i Svenska dagbladet, om normer i skolan.

HBT-kultur. Som Zlatan, fast bättre - Niclas Christoffer.

Först måste jag väl förtydliga att det var tack vare en recension i HBT-tidningen Qx som jag hittade den här boken. Även när jag kollade dess omslag och vad den handlade om blev jag tveksam om den hade några referenser till HBT. Från dess baksida.

Femtonårige Simons dröm är att en dag bli den bästa fotbollsspelaren som världen skådat. Han vill bli som Zlatan, fast bättre. När han får den efterlängtade platsen på fotbollsgymnasiet verka lyckan först gjord. Men något går fel. Simon bli mer och mer övertygad om att han måste gå ned i vikt för att kunna bli ett proffs. Det som börjar med några kilon utvfecklas snart till en kamp för livet.

Det här givetvis en bra sammanfattning av boken. Men inte tillräcklig. När jag först började läsa boken tyckte jag dess språk var ibland förenklat och idealiserat. Niclas Christoffer kommer säkert aldrig nomineras till något litteraturpris. Berättelsen brister ibland också i trovärdighet när han ska berätta sin tydligen självupplevda erfarenhet av att vara matmissbrukare. Det blir för mycket gullegull inom familjen för att men ska betrakta det som seriöst.

Men berättelsen har ett driv som gör att man vill läsa kapitel efter kapitel. Det här är egentligen en ungdomsbok perfekt att lämna till någon tonårig kille. Men även intressant för vuxna. Det handlar mycket om prestationer, manlighet men också sorg. Och homoreferenserna blir tydliga eftersom flera av de viktigaste personerna i boken är homosexuella.

Inget mästerverk men en ok ungdomsroman som tar upp ett angeläget ämne, matmissbruk bland ungdomar och gör det utan tydliga pekpinnar. Istället berättas nyanserat utvecklingen hos en 15-årig kille.

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.

Välkände gayaktivisten Tatchell kallas felaktigt islamofob i RFSL:s tidning.

I senaste numret av tidningen Kom ut låter ansvariga publicera en lång artikel av Anna-Maria Sörberg (som skrivit boken Det sjuka, om hiv) om bl.a. att välkände gayaktivisten Peter Tatchell skulle bidra till islamofobi.

I England publicerades för några år sedan antologin Out of Place, som innehöll ett kapitel med en analys av hur arbetet för gayrättigheter från homorättsaktivisten Peter Tatchell bidragit till en växande antimuslimsk våg. Publiceringen ledde till en lång, hätsk strid. I grund och botten rymmer den en viktig, om än smärtsam, diskussion om hur kamperna för frågor om sexualitet och kön ska se ut.

Anna-Maria Sörberg tycker tydligen inte det är en partsinlaga om Thatchell ens. Hon skriver inte "anklagade Tatchell för" "eller kritiserade Tatchell för". Nej, det är en analys hur han bidrar till islamofobi.

Bokförlaget har bett Tatchell om ursäkt.
Peter Thatchell kommenterar den del av boken som kritiserat honom här. Förlaget som är ansvarigt för boken har dragit in boken och bett Thatchell om ursäkt i en skriftlig kommentar. I synnerhet följande är intressant.

All of the African LGBT activists who have worked with Mr Tatchell and OutRage! refused to sign it.

Hela ursäkten publiceras sist i den här bloggposten. Anna-Maria Sörberg skriver i sin artikel i Kom ut följande.

I flera av EU-länderna med England, Holland och Tyskland som tydligaste exempel pågår en strid inom en sexualpolitisk rörelse, mellan den kamp som förs framförallt av queer people of color och en alltmer nationalistisk gayrörelse.

Få "nationalister" i gayrörelsen.

Hon aktar sig dock noga för att ge några exempel. Jag har i många år följt gaymedia både i Storbritannien och Tyskland och kan konstatera att anklagelsen saknar grund för gayrörelsen generellt. Antalet "nationalister" är synnerligen få i debatten.

De så kallade hbtq-frågorna har blivit slagträn i en europeisk debatt om vad eller vilka länder som anses tillhöra de mest »demokratiska« eller »moderna«. Gayrättigheter som giftermål, möjligheten att göra militärtjänst och andra symboliska frågor som stått högt på agendan i västlig sexualpolitisk kamp blir i denna berättelse det avgörande för hur modernt ett land är, men desto mer sällan diskuteras vilka som verkligen får eller inte får del av rättigheterna. Och trots att det är långt ifrån någon majoritet av EU-länderna som till exempel stödjer hbtq-personers rätt att adoptera och starkt rasistiska och konservativa krafter är på frammarsch, görs ofta en distinktion i delar av gayrörelsen mellan Europa som mer öppet jämfört med andra länder utanför EU.

"De så kallade hbtq-frågorna", det brukar bara vara sd-politiker som annars använder ord som s.k. om ord som HBT-rättigheter eller hbtq-frågor. Anna-Maria Sörberg rör också ihop geografi och låtsas Europa och EU är detsamma. Vi kan först konstatera att Europa är den enda världsdel där inget land idag totalförbjuder samkönade relationer. För den skulle finns det säkert ingen gayaktivist i Tyskland,. Nederländerna eller Storbritannien som låtsas att Europa generellt är homovänligt. Tvärtom riktas från gayaktivister i de tre länder berättigad kritik mot situationen för HBT-personer i Östeuropa.

Västeuropa homovänligaste regionen i världen.

Däremot hävdar många, med rätta, att situationen för HBT-personer är betydligt bättre i Västeuropa än nästan alla andra delar av världen. Att kalla det "nationalism" är bara absurt. Vi kan granska lagarna i Västeuropa, ingen region i världen har homovänligare lagar (Sydafrika och Argentina är länder, inte regioner). Även när det gäller attityder är tendensen tydlig. Från en opinionsmätning av institutet paw. Andel i olika länder som tycker homosexuella relationer är "acceptabla". De länder där kristendomen är vanligaste religionen är med fet text.

Sverige 86 %

Frankrike 83 %¨

Tjeckien 83 %

Spanien 82 %

Tyskland 81 %

Argentina 72 %

Storbritannien 71 %

Kanada 70 %

Slovakien 66 %

Brasilien 65 %

Italien 65 %

Chile 64 %

Mexico 60 %

Peru 51 %

Japan 49 %

USA 49 %

Venezuela 47 %

Polen 45 %

Bolivia 44 %

Bulgarien 39 %

Israel 38 %

Sydafrika 28 %

Ryssland 20 %

Ukraina 19 %

Libanon 18 %

Sydkorea 18 %

Kina 17 %

Turkiet 14 %

Elfenbenskusten 11 %

Indien 10 %

Palestinskt territorium 9 %

Malaysia 8 %

Jordanien 6 %

Kuwait 6 %

Bangladesh 4 %

Ghana 4 %

Indonesien 3 %

Kenya 3 %

Senegal 3 %

Tanzania 3 %

Uganda 3 %

Etiopien 2 %

Nigeria 2 %

Egypten 1 %

Mali 1 %

Tidningens chefredaktörer har ett ansvar.

Till sist är det givetvis Anna-Maria Sörberg som gjort bort sig och inte gjort research inför sin artikel. Det vore ju en sensation om Tatchell, som tydligt fördömt islamofobi och är närmast pro-palestinier i Israel-Palestina konflikten vore islamofob. Anna-Maria Sörberg har tydligen inte ens brytt sig om att kolla hans blogg inför publiceringen av artikeln. Men även tidningens chefredaktörer, Matilda Piehl och Malin Nord borde ha dragit öronen åt sig och frågat Sörberg om det där är sant, att Tatchell skulle bidragit till islamofobi.

Kommer Kom ut att publicera en kompletterande notis i nästa nummer som ger Tatchell upprättelse mot en lögnaktig antydan i förra numret? Det är tveksamt men jag ska dem en chans.

Peter Tatchell: Apology and Correction.

Raw Nerve Books wishes to make an unreserved apology to the human rights campaigner Peter Tatchell and to the LGBT human rights organisation OutRage!, regarding untrue allegations published in the book, Out of Place: Interrogating Silences in Queerness/Raciality, edited by Adi Kuntsman & Esperanza Miyake (Raw Nerve Books, 2008). These untrue allegations appeared in the chapter „Gay Imperialism: Gender and Sexuality Discourse in the 'War on Terror' by Jin Haritaworn, Tamsila Tauqir and Esra Erdem. We regret that this chapter contains serious, defamatory untruths concerning Peter Tatchell and OutRage!

It casts unjustified doubt on their character, motives and integrity, and involves a fundamental misrepresentation of their campaigns. We accept that the human rights work of Mr Tatchell and OutRage! is motivated by a sincere support for people struggle against tyranny and injustice, and has involved valuable assistance to many LGBT campaigners in the UK and worldwide. Raw Nerve Books hereby offers the following correction to the offending erroneous chapter in Out of Place: Contrary to the claims made in the book, Out of Place, Mr Tatchell has never “claimed the role of liberator and expert about Muslim gays and lesbians.” He is not Islamophobic and is not “part of the Islamophobia industry.” Nor is OutRage! Neither he nor OutRage! are racist. They have not engaged in “racial” politics. Mr Tatchell has never described “Muslims as Nazis” and he has never made the equation “Muslim=Nazi” or “Muslim=Evil.”

He has never “collaborated with the extreme right” and never “participated with several racist and fascist groups.” Mr Tatchell has never “employed tactics of intimidation and aggressive divide and rule”, nor has he “attempted to discredit those who resist his patronage.” He does not “sling mud onto Muslim communities”. The Nigerian same-sex marriage bill was not “already defeated.” It was merely dormant and was soon afterwards revived, as Mr Tatchell, OutRage! and some Nigerian LGBT activists predicted. The condemnation of Mr Tatchell and OutRage! by a number of African LGBT activists in 2007 was signed by people who did not know Mr Tatchell and OutRage! and who had never had any connection with them. They were therefore not making an informed judgement based on their personal experience. The letter of condemnation resulted from untrue gossip spread by one person who was waging a sectarian political vendetta. All of the African LGBT activists who have worked with Mr Tatchell and OutRage! refused to sign it.

We accept that Peter Tatchell was one of the first LGBT campaigners to reject a western-centred approach to LGBT human rights and, from the early 1970s, to campaign for LGBT human rights universally and internationally, not just in Britain. He has worked in solidarity with many LGBT activists in the global south, acting to support, empower and publicise their freedom struggles, including J-Flag in Jamaica, GALZ in Zimbabwe, Iraqi LGBT in Iraq, Blue Diamond Society in Nepal, OLGA and GLOW in South Africa, the Persian Gay and Lesbian Organisation, Iranian Queer Rights Organisation and Iranian Queer Railroad in Iran, to name just a few. In the UK, he has worked with, and has been supported by, Muslim and black rights campaigners, including Adnan Ali, Valerie Mason-John and Ali Hili, who are cited favourably in the same chapter of the book that condemns Mr Tatchell. Indeed, Mr Hili has been a long-standing member of OutRage! and its Middle East spokesperson – yet the authors did not mention this in their citation of his work for Iraqi LGBT.

Several UK LGBT black and Asian groups have worked and / or continue to work with Mr Tatchell and OutRage!, including the Black Gay Mens‟ Advisory Group, Black Lesbians and Gays Against Media Homophobia, Gay Uganda (UK), Iraqi LGBT (UK) and the Naz Project. We accept that Mr Tatchell has never criticised Muslims in general, only Muslim fundamentalists – in the same way that he has also criticised all other forms of religious fundamentalism, Christian, Judaist and so on. In fact, his criticisms and protests against Christian fundamentalism have been far more numerous and robust than those challenging fundamentalist Muslims. The insinuation that he is anti-Muslim is untrue. He has been in dialogue with Muslim community and faith leaders for many years. He is on record as condemning anti-Muslim prejudice and defending Muslims.

Uppdatering 1.

Felaktig kritik riskerar gynna sd.

Att som en del inom RFSL och Anna-Maria Sörberg felanvända ordet islamofobi och kalla personer det som inte är det orsakar två problem. Främst givetvis att en del inte vill framföra berättigad kritik mot intolerans, homofobi, antisemitism och sexism bland en del muslimer. Trots att intolerans med kraft ska bekämpas oavsett om den kommer från muslimer, kristna eller någon annan grupp.

Ett annat problem med den typen av felaktig kritik är att det riskerar att legitimera de som verkligen är islamofober som Sverigedemokraterna och deras ungdomsförbund Sdu, Dansk folkeparti, British nationalist party etc. Folk kan resonera som att om människor som Tatchell, välkänd för sitt engagemang för mänskliga rättigheter, kallas islamofob kan samma kritik mot partier som sd inte vara seriös den heller.

C föreslås bll för månggifte.

Centerpartiet ska i vår anta ett nytt idéprogram. Ordförande för den grupp som lämnat ett förslag till sådant är Per Ankarsjö, kommunalråd i Stockholm. Bland övriga ledamöter finns Fredrick Federley, öppet HBT och riksdagsledamot samt Karl-Erik Olsson, f.d. jordbruksminister. Programförslaget har blivit omdebatterat för att vara närmast nyliberalt och fått både beröm och kritik.

Först måste det förtydligas att några nya förslag inom HBT-politiken har c inte i sin skiss till nytt idéprogram. Och det kanske är väntat, konkreta reformer framförs sällan i den typen av dokument. Det jag dock saknar i ett program som betonar individens frihet är att principen om könsneutralitet ska gälla när det gäller lagar och sociala rättigheter. Ännu blir lesbiska diskriminerade när det gäller lagen om föräldraskapspresumtion. Ännu blir män (homo, hetero, bi) i de flesta kommuner diskriminerade när det gäller möjlighet att få skyddat boende om hans partner använt våld och hotat honom. 

Transpersoner borde bli omnämnda tillsammans med män och kvinnor.

C har haft heteronormativa problem när det gäller debatten om porr och har det ännu när det gäller våld i nära relationer och sexköpslagen. Precis som övriga riksdagspartier. Det är därför befriande att heteronormativa resonemang som att "porr, prostitution etc. är kvinnoförtryck" inte är med i programförslaget. Att sedan det finns en jämställdhetsaspekt som en av flera förklaringar till att en del far illa inom branscherna måste givetvis förtydligas men aldrig genom heteronormativa generaliseringar.

Diskriminering hindrar människor från att förverkliga sin fulla potential, därför kan diskriminering aldrig accepteras. Alla människor har samma grundläggande rättigheter. Oavsett kön, ålder, sexuell läggning, könsidentitet, funktionsnedsättning, religion eller etnicitet är alla lika värda. Centerpartiet accepterar inte att människor förminskas och begränsas av diskriminerande strukturer, oavsett om de är formella eller informella.

Det är glädjande att c i princip inte rangordnar de olika grunderna till diskriminering som finns i nuvarande lagar. Förutom jämställdhetsaspekten som får egna stycken. Där borde dock även transpersoner bli omnämnda istället för bara "kvinnor och män" som i nuvarande förslag.

Centerpartiet anser att en människas frihet i grunden endast kan begränsas av hänsyn till andra människors lika rätt till frihet. Alla människor ska ha rätt att göra egna livsval så länge de inte skadar någon eller begränsar andra människors frihet. Grundförutsättningen är att människor har makten över sitt eget liv.

Gåta att c som "frihetsparti" inte vill tillåta att både sperma och äggceller blir donerade.

Det är vällovligt att c värnar individens frihet (även om jag tycker fokus på det sociala ansvaret borde vara tydligare i programförslaget) men då är det ju en gåta att c ännu inte blivit positiv till att både äggceller och sperma ska kunna bli donerade vid IFV-behandlingar. Vem skulle skadas av det? För lesbiska kvinnor i en samkönad relation är det oftare ett problem än för andra eftersom sperman då givetvis måste vara donerad men den kvinna som ska bli inseminerad kanske är infertil.

Människor måste själva få besluta över sina privatliv, relationer och tillgångar. Politiken bör varken avgöra hur många människor man får leva tillsammans med, gifta sig med eller vem som ska ärva ens tillgångar.

Polyamorösa människor är folk som kan bli förälskade i flera personer åt gången och som ibland vill leva med flera i en relation. Den typen av människor finns i alla grupper oavsett kön, sexuell läggning, etnicitet, ålder etc även om de flesta aktivisterna i gruppen är yngre. Det som folk i polyrörelsen ofta vill är att få sina relationer juridiskt erkända. Jag har haft kontakt med några av dem och frågat om de vill tillåta månggifte. De flesta av dem har svarat nej, det fattar hur kontroversiell en sådan reform är. 

C bör bli för utreda att barn ska kunna få fler än två vårdnadshavare.
Månggifte är i grunden en liberal reform, att låta folk göra vad de vill så länge det inte skadar någon annan. Men det finns en jämställdhetsaspekt. Skulle vi tillåta det så kommer nog få idag gifta sig med flera människor, det sociala tabut är ännu tydligt. Risken är att det nästan bara skulle bli ultrakonservativa muslimer som skulle göra det, en man gifter sig med flera fruar. De flesta muslimer jag talat med i Sverige tar dock avstånd från sånt. 

Det folk i polyrörelsen däremot ofta vill, de jag talat med, är att det startas en utredning om att tillåta att barn ska kunna få flera vårdnadshavara än två om en domstol bedömer det vara till barnets bästa. Det kan handla om ett bögpar och ett lesbiskt par som tillsammans skaffat men även folk i polyrelationer som vill ge barnet ökad juridiskt trygghet. Många i polyrörelsen är också för att sambolagen ska kunna gälla för flera än två personer. Och jag tror själv det är där, i svensk kultur, man ska ha ingången. Det finns ingen opinion i Sverige idag för månggifte men däremot tror jag toleranta politiker från höger till vänster borde kunna enas om att göra det lättare för de som vill slippa tvåsamhetsnormen. 

Det är individer som har rättigheter i en demokrati, inte kulturer.

V och mp vill, precis som bl.a. RFSL, tillåta att barn får fler än två vårdnadshavare, s är för att utreda det men alla borgerliga partier även c är emot en sådan utredning. Jag beklagar det. Jag håller med sossarna där, det är inte givet det är en bra reform, det kan ge ännu värre vårdnadstvister, men låt oss utreda det. Och kanske så småningom vi kan få en antalsneutral sambolag, baserat på att folk skickar ett avtal till någon myndighet om att de vill få sin relation registrerad som det. Kan förslaget om månggifte (även om det inte blir en del av det nya idéprogrammet få c som första borgerliga parti positiv till att utreda om barn ska kunna ha fler än två vårdnadshavare har man vunnit en del i kampen för ett friare liberalare samhälle.

Vi lever i dag i ett mångkulturellt samhälle. Det är en styrka.

Er intention är säkert positiv men i ett demokratiskt land med respekt för mänskliga rättigheter är det individer och inte kulturer som har rättigheter. Bättre vore att förtydliga att ni ser positivt på att det finns en etnisk mångfald i Sverige. Att oreserverat hylla mångkultur kan leda till acceptans av saker som vi vanligen aldrig skulle tillåta bland etniska svenskar. C borde förtydliga att vissa mänskliga rättigheter som jämställdhet mellan könen, HBT-personers rättigheter, barns rättigheter att slippa bli agade, ungdomars rätt att fritt få välja partner oavsett vad deras föräldrar tycker ska gälla alla här oavsett etniskt ursprung. Att ducka i den debatten är bara fegt. 

Kraftigt bantad offentligt sektor riskerar verksamheter som riktar sig till HBT-personer.

Till sist en kommentar som inte har direkt koppling till HBT-aspekten, däremot indirekt. Skattenivån och den offentliga sektorns storlek. Som socialliberal är jag principiellt positiv till sänkta skatter men även till social trygghet. Jag är för att på sikt skattenivån till ca 40 % av BNP  (idag är nivån ca 45 %). Min bedömning är att den borgerliga regeringen och dess fyra partier, inofficiellt, har samma mål. Skulle c anta programförslaget tolkar jag det som att målet är en betydligt lägre skattenivå, kanske 25-30 %, ungefär som i USA. Andra delar av programförslaget är att skatter oftare ska avgöras på regional nivå, det finns även argumentering för grundtrygghet.

Mat, kläder, tak över huvudet och vård i händelse av sjukdom är exempel på nödvändigheter som alla ska ha rätt till. Därför finns det skäl att på politisk väg garantera ett skyddsnät och en grundtrygghet för alla människor.... Centerpartiet strävar efter ett plattare skattesystem, med låga marginalskatter, som gynnar drivkrafterna bakom samhällets välstånd.... Centerpartiet anser därför att staten bör vara så liten som möjligt.... Därför behöver både skattebaser och lagstiftning regionaliseras eller kommunaliseras.

Ska skattemedel användas för att betala operationer i samband med juridiska könsbyten?

Att vara för en skattenivå på 25-30 % är givetvis en legitim åsikt (även om jag inte delar den). Dock är det viktigt att konstatera att det idag bedrivs av skattemedel (helt eller delvis) betalda verksamheter riktade mot folk från HBT-gruppen eller delar av den. Det handlar om statsbidrag till HBT-föreningar, om kommunalt stöd till HBT-festivaler, projekt för säkrare sex, att kostnader för hormonbehandlingar och operationer av transsexuella som vill operera sin kropp betalas av skattemedel, fritidsställen för unga HBT-personer. Är det här "grundläggande uppgifter för offentliga sektorn? Oavsett vad ansvariga för programförslaget tycker om det är risken att de offentliga bidragen försvinner till sådana verksamheter om offentliga sektorn ska bantas kraftigt. Och om skattenivån regionaliseras blir det ännu mer upp till regionala politikers välvilja (och kunskapsnivå om HBT) som avgör om verksamheterna blir kvar.

Givetvis kan en kraftigt bantad offentlig sektor också gynna delar av HBT-gruppen som får mer självbestämmande över sina tillgångar och möjligheten att starta privata gayställen kanske ökar. Jag vill dock att ni beaktar den här aspekten innan ni eventuellt avgör om ni vill ha ett "systemskifte" till en skattenivå som i USA eller något däröver. I ett samhälle nästan utan homofobi och transfobi minskar givetvis behovet av "särlösningar" som verksamhet riktade till HBT-gruppen eller delar av den men där är vi definitivt inte ännu. Samma resonemang gäller givetvis för en del offentlig verksamhet som riktas främst till etniska minoriteter.


Uppdatering 1.

Intressant debatt mellan författaren Jonas Gardell och socialdemokratiska politikern Sven Britton i Svenska Dagbladet. Jag tycker Brittons första artikel var något bagatelliserande av problemen för homosexuella på 1980-talet. Gardell kontrade bra mot det och slutrepliken idag har Britton nyanserat sig.