Brittiska liberaler säger ja till homoäktenskap. Fler gaykaraktärer i USA-TV.

21 september beslutade Liberal Democrats att på sin kongress säga ja till en könsneutral äktenskapslag och blir därmed först bland landets tre största partier att göra så. De två andra, konservativa Tory och socialdemokratiska Labour, tvekar ännu även om det senare partiets nye ordförande Ed Miliband är för homoäktenskap.

Från Pinknews.

The motion called to open up marriage and civil partnerships to straight and gay couples, allow religious celebrants to hold same-sex marriages and civil partnerships if they wish to do so, and to allow trans men and women the right to stay married or civilly partnered when they legally change their gender....

Speaking after the motion passed, Liberal Democrat MP Steve Gilbert said: “This policy underlines, once again, that equality is in the DNA of our party. Today, Liberal Democrat members showed that the party remains in the vanguard of the progressive movement and won’t settle until everyone enjoys equal status.

1975, när partiet hette Liberal Party, blev de bland de första borgerliga partierna i världen att tydligt börja jobba för homosexuellas rättigheter. Liberal Democrats är idag regeringsparti tillsammans med Tory.

Ännu en positiv nyhet är att andelen gaykaraktärer i TV-serier i USA ökar. Från 3,0 % 2009-2010 till 3,9 % i den säsong som startat nu 2010-2011.

Från 365gay.

The number of gay and bisexual characters on scripted broadcast network TV has risen slightly this season to 23 out of a total of nearly 600 roles, according to the Gay & Lesbian Alliance Against Defamation.

The 15th annual “Where We Are on TV” report released Wednesday found that 3.9 percent of actors appearing regularly on prime-time network drama and comedy series in the 2010-11 season will portray gay, lesbian or bisexual characters.

Men ännu är det en del problem med representativiteten.

Only six of the 23 gay and lesbian characters this season are nonwhite, GLAAD found.

Och då är det viktigt att konstatera att i USA brukar även latinos räknas till icke-vita (absurt nog eftersom de är lika vita som folk med brittiskt ursprung).

Trots att "icke-vita" enligt USA-definitionen utgör nästan halva befolkningen är det alltså bara 6 av 23 gaykaraktärer från dem. Men det är givetvis möjligt att den dåliga representativiteten i TV är generell när det gäller etnicitet, även bland heterokaraktärer.

Europakonferens om transpolitik startar i Malmö idag.

Idag startar 3rd European Transgender Council i Malmö. Ansvarig för konferensen, som håller på till söndag, är TransGender Europe. Man skulle kunna kalla evenemanget för någon typ av motsvarighet till Europride men givetvis med skillnaden att man här helt fokuserar på transpolitik. På lördag deltar folk från konferensen i Regnbågsparaden som RFSL-Malmö arrangerar.

Och gästlistan är inte dålig. Förutom en videohälsning från Thomas Hammarberg, Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter talar bl.a. Nicolas Beger (ansvarig för Amnesty Internationals kontor i Bryssel, där folk lobbar emot EU)), Vladimir Luxuria (f.d. ledamot i parlamentet i Italien för kommunistpartiet), Katri Linna (DO), Lars-Erik Holm (generaldirektör för Socialstyrelsen).

Qx har en artikel om konferensen. Där bl.a. följande är med.

Organisatörer från svensk sida är RFSL och RFSL-Ungdoms förbund och Malmöavdelningar, transvestitföreningen FPES och Intersexuellas organisation Inis.

Varför blev det just Malmö som står värd i år?

- Det var ett val som gjordes på ett transpolitiskt möte på Malta förra hösten, berättar RFSLs förbundsordförande Ulrika Westerlund. Malmö presenterade sin ansökan och alla tyckte det lät intressant. En orsak är nog att Sverige är ganska synliga i transpolitiska frågor så man tyckte det var passande.

Konferensen består dels av en mer öppen del dit intresserade kan komma för att delta i workshops och dels ett mer sedvanligt årsmöte för TGEU, där styrelse väljs. Senast konferens hölls var 2008 i Berlin och den första genomfördes i Wien.

TransGender Europa startade som förening 2005 och samlar idag 22 medlemsföreningar från 15 länder.

Katri Linna från DO har för övrigt en debattartikel i Sydsvenska Dagbladet idag. Hon argumenterar där för att regeringen bör tillsätta en ny utredning om unga transpersoners situation.

Därför bör regeringen tillsätta en särskild utredning för att säkerställa att unga transpersoners behov tillgodoses, i lagstiftning såväl som i praktiken, på bästa möjliga sätt. Det är inte minst viktigt med tanke på de problem som många transbarn och transungdomar möter i skolan.

Vi i Sverige har ofta en självbild av att vara progressiva när det gäller kön, sexualitet och könsidentitet. Och generellt är det sant. Vi har de bästa lagarna i världen när det gäller homosexuella och bisexuella.

Inom transpolitiken är situationen mer varierad. Visserligen är Sverige ett av få länder i världen som förbjuder diskriminering p.g.a. könsidentitet inom bl.a. arbetsmarknad, utbildning och vid försäljning av varor och tjänster. Men vår könstillhörighetslag (lagen om "könsbyten") är bland de mest konservativa i Västeuropa med bl.a. krav att vara steriliserad, ogift och svensk medborgare.

Uppdatering 1.

Även RFSL skriver om konferensen.

Queer Regnbågsfestival startar idag.

Idag startar Regnbågsfestivalen i Malmö. För människor i Stockholm som bara läser lokalnyheterna i sin tidning kan jag berätta att det är Malmös motsvarighet till Pridefestivalen.

De flesta arrangemangen är gratis. En nyhet för i år är att Regnbågshuset är på Kvarnby folkhögskola, Industrigatan 4 nära Värnhemstorget ( bara några hundra meter från där jag bor).

Ansvariga (RFSL och RFSL Ungdom i Malmö) för festivalen beskriver själv den så här.

Härmed vill vi stolta presentera årets Regnbågsfestival 2010 - Q A Love Story. Q som i queer och den kärlek och glädje som vi känner för det queera och normkritiska. Det älskade Q:et gjorde det möjligt att sätta ord på heteronormativiteten och öppnade upp för överskridande av de fasta kategorierna kön och sexualitet - det vill vi hylla!

Festivalen bjuder också på ett program för och av ungdomar och årets Festivalkafé, Hjärtat, drivs av bla vårt nya fritidshäng HaBiTat Q. Festivalen bjuder också på ett program för och av ungdomar och på Kafé Hjärtat pågår queer underhållning varje kväll kl. 20-22.

För tjugo år sedan skanderade Queer Nation på New Yorks gator och slagorden gäller än:

We´re Here, We´re Queer, Get Used to It!

När det gäller konkreta programpunkter vill jag börja med det viktigaste (alright, jag är subjektiv) - mitt eget seminarium på fredag 16.00-17.30. Jag berättar då om den rapport om partiernas och ungdomsförbundens åsikter inom HBT-politiken som jag skickade till media i somras (givetvis uppdaterad med förändringar sedan dess). Platsen är Regnbågshuset på Kvarnby folkhögskola. Kul om du kommer dit och kanske frågar eller kommenterar om partiernas HBT-politik.

Men redan idag händer det flera spännande saker. Bl.a. följande.

14.00. HBT-personer i socialtjänsten.
16.00. Workshop om normkritisk pedagogik
16.00. Queer sexworkshop (vänder sig främst till ungdomar).
17.00. Regnbågsbarns situation i Sverige, Slovakien och Tyskland - presentation av ett forskningsprojek.t
18.00 Invigning av Regnbågsfestivalen.
19.00 HBT-kompetens bland psykologer.

Och några seminarier torsdag.

16.00. HBT - en arbetsmiljöfråga för facket.
16.30 Om teaterpjäsen "Tears for queers" som handlar om maskulinitet och hatbrott.
17.00 Feminism, heteronormativitet och etnocentrism.
17.00 Fotboll och HBT.
19.00 Om föreningen Regnbågsbarn i Skåne.

På Regnbågshuset blir det också en del mer lättsamma delar med musik, film, etc. på kvällarna 20.00-22.00 då man också kan köpa något att äta och dricka. Onsdagkväll blir temat främst maskulinitet och torsdagkväll främst femininitet.

Som kuriosa kan jag avslöja att SLM (en förening för läder- och fetishmän) har Naked party på onsdagkväll. Men vid alla andra evenemang får folk ha kläder på sig. :-)

Det här är bara delar av programmet. För er som vill läsa i detalj vad som händer respektive dag är programmet här.

Uppdatering 1.

Jan Nordwall från Sveriges hembygdsförbund debatterar kultur med Mattias Karlsson från Sverigedemokraterna.

Först vill jag förtydliga att jag är helt emot sd:s kulturpolicy att man aldrig ska ge offentligt stöd till kultur som "provocerar". Men samma resonemang var det från många till vänster i debatten om Lars Vilks rondellhund. Han "provocerade" enligt dem.. Det är pinsamt för de vänsterfolk som nu kritiserar, med rätta i och för sig, sd.s kulturpolitik men samtidigt anklagat Vilks för att vara provokatör. Inkonsekvensen är total.

Jan Nordwall gör också bort sig när han förnekar att det existerar en svensk kultur men inte klarar av att förneka att det existerar en kurdisk kultur. Här har Mattias Karlsson en given poäng i debatten även om jag som sagt inte håller med honom i kulturpolitiken i övrigt.

Uppdatering 1.

Artiklar om Regnbågsfestivalen.

Sds Qx

Läsarchatt i Sydsvenskan med Elliot Edberg från RFSL Ungdom om normer i förskola och skola.

Jimmie Åkesson (sd) och Rocky.

Igår var jag på ett möte som förändrade mina värderingar något. Det är sällan det annars händer.

En demonstration "emot rasism och Sverigedemokraterna". På Möllevångstorget i Malmö. Jag gick dit med blandade känslor. Jag är principiellt negativ till att demonstrera emot ett visst parti. Strax efter ett riksdagsval blir det extra problematiskt. Det är som om man inte accepterar hur folk i ett demokratiskt val röstat. Däremot har jag inte några som helst problem med att demonstrera emot rasism givetvis. Men jag besökte mötet om inte annat för att se vad det var för människor där.

Innan jag beskriver hur mina värderingar förändrats vill jag vi besöker Sverige 1909. Det är storstrejk i Sverige. Den första någonsin i Sverige. Konflikten handlar bl.a. om arbetarnas löner. Socialdemokraterna argumenterar för de strejkande arbetarna. Högern för "arbetsfred" och emot strejkerna och för arbetsgivarsidan.

För liberalerna blir situationen inte enkel. Man är för strejkrätten men är emot strejker som metod att förbättra arbetares situation och menar att uteblivet arbete bara försämrar samhällsekonomin och därmed ekonomin för alla grupper. Liberalerna jobbar istället för allmän och lika rösträtt, bra utbildning även för arbetarbarn och tillväxt i ekonomin för att förbättra arbetares situation. Men samtidigt ser man de sociala orättvisorna i samhället. Vissa vänsterliberaler vill man ska solidarisera sig med de strejkande och vissa högerliberaler med arbetsgivarsidan men partiet beslutar sig för att vara neutralt i konflikten.

I början av konflikten strejkar LO-arbetare på många tidningar. Att man oftast väljer högertidningar (som därmed inte kan nå ut till folk med argument emot strejken) medan man låter arbetare på socialdemokratiska tidningar vara kvar (och låta de tidningarna sprida sin version av konflikten) får många liberaler som tidigare tvekat att börja fördöma konflikten. Den är ett hot mot yttrandefriheten. Det håller på att bli en hyfsad borgerlig enighet om att konflikten är destruktiv. Arbetsgivarna håller på att vinna "propagandakriget" i samhället.

De strejkande arbetarnas ekonomi är mycket svår när de tvingas vara utan lön. I den situationen väljer också många arbetsgivare att vräka arbetarna från deras bostäder. På många bruksorter är arbetsgivarna ofta också hyresvärdar för de bostäder som arbetarna hyr. Och 1909 är det inte någon som helst lag som skyddar hyresgäster från att bli vräkta. På många orter kan man se flyttlass med arbetare som blivit vräkta och inte har någon bostad. Syftet är att straffa och förödmjuka dem för att de strejkat.

Men det här får också opinionen i samhället att svänga. Många liberaler reagerar med avsky på vräkningarna (oavsett vad man tyckt om själva strejkerna). Visserligen förlorar arbetarna konflikten senare men erfarenheten från den kan vara en orsak till att även borgerliga partier sa ja till det skydd för hyresgäster som blev lagreglerat så småningom.

Vad är då poängen i den historien och vad har den med "demonstrationen emot sd" att göra? Jo, att folk ofta har en tendens att känna sympati för de som blir förföljda och får problem. Och att opinionen kan svänga ganska snabbt.

En tidning avslöjade att på en konferens med Sverigedemokraterna förra året berättade Jimmie Åkesson vilket favoritcitat han har som politiker Det är hämtat från filmen Rocky med Sylvester Stallone som boxare.

Det handlar inte om hur hårt du slår. Det handlar om hur hårt du kan bli slagen, och fortsätta röra dig framåt. Det är så du vinner.

Är det någon som på allvar tror att man kan vinna över sd och bekämpa främlingsfientlighet genom att skräna som en pöbel och använda våld mot deras lokalpolitiker?

Jag har själv de senaste åren talat med många sd-sympatisörer. Om invandring, muslimer och värderingar i samhället. Vi har givetvis varit oense om en del men de har ofta varit hyfsat resonabla. När jag sagt till dem att alla muslimer inte är likadana har de hållt med. Men sagt de vill rösta på sd "för att visa de etablerade partierna att de inte hanterat problemen med invandringen".

Aldrig trodde jag att jag skulle längta till mina samtal med sd-sympatisörer. Men det var nästan det jag gjorde när jag igår var på "mötet emot rasism och Sverigedemokraterna" igår kväll. Jag mötte hat, inte bara emot sd utan även emot Alliansen. Det var vänsterextremister som inte hade den förmåga att resonera som de sd-sympatisörer jag talat med haft.

Jag konstaterar att mina värderingar delvis förändrats efter mötet igår. Här på bloggen har jag ofta fokuserat på kritik emot främst kd och sd. Givetvis ska jag fortsätta kritisera deras HBT-negativa politik.

Men i syftet att vara partipolitiskt neutral här på bloggen har jag ofta undvikit att skriva för mycket kritik emot vänsterextrema grupper. Visst har jag fördömt när de med våld attackerat sd-möten. Men inte tillräckligt tydligt deras partier och föreningar i sig.

Efter mötet igår konstaterar jag att vänsterextrema grupper nog är ett större hot mot ett fungerande Malmö än vad Sverigedemokraterna är. Trots att jag inte gillar någon av dem.

Jag besökte ett "antirasistiskt" möte igår. Och mötte hat.

Aldrig att jag någonsin igen de närmaste fyra åren ska besöka någon demonstration emot Sverigedemokraterna igen. Det fick mig att nästan känna sympati med ett parti jag egentligen ogillar.

Uppdatering 1.

För mig har det varit viktigt att när den här bloggen varit ny (startade den maj 2009) att den inte ska vara partipolitisk. Jag glädjer mig åt att notera att bland de som följer min blogg är det folk både från Alliansen och Röd-Gröna.

Och min ambition är att den ska förbli icke-partipolitisk. Det är tillräckligt med andra bloggar för de som vill läsa att allt ont har sitt ursprung i Alliansen eller Röd-Gröna. Jag konstaterar att verkligheten är mer komplicerad än så.

Men jag kan väl avslöja, och det är väl egentligen inte någon hemlighet för de som följer min blogg, att jag kan hitta liberala delar inom flera partier. Moderaterna, Folkpartiet och Centerpartiet givetvis men även Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Och Kristdemokraterna även om de ännu har en dålig HBT-politik. Det betyder givetvis inte att alla de sex partierna är lika liberala. Vissa är det mer och andra mindre.

Däremot har jag svårt för Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet, två partier som jag uppfattar som anti-liberala. Men jag respekterar givetvis deras rätt att argumentera för sin sak.

Nya artiklar om Sverigedemokraterna och situationen i riksdagen.

DN1 DN2 DN3 SvD1 SvD2 SvD3 Sds1 Sds2 Sds3 Dagen1 Dagen2 Dagen3

Uppdatering 2.

Fler nya artiklar om Sverigedemokraterna.

DN1 DN2

Svenska Dagbladet skriver om att andelen kvinnor minskar i riksdagen. Det har bara hänt två gånger sedan vi fick en enkammarriksdag 1970. Dels 1991 bl.a. för att Ny demokrati då blev riksdagsparti och i år bl.a. för att Sverigedemokraterna hamnat i samma parlamentariska församling. Båda partierna med extrem mansdominans bland sina ledamöter. I den nya riksdagen är ca 55 % män och ca 45 % kvinnor.

Men även HBT-rörelsen har orsak att vara självkritisk som jag skrivit om tidigare här på bloggen. Tack var att Maria Ferm från Miljöpartiet blev personkryssad blir könsfördelningen något jämnare men trots det är det 10 män (77 %) och 3 kvinnor (23 %).

Intressant är att Moderaterna ökat sin andel kvinnor till 46 % utan varvade listor. Som engagerad för jämställdhet men emot kvotering som metod gillar jag det.

Kanske kan börsbolagen, som ofta har mycket dålig könsfördelning, inspireras av Moderaterna. Kan det partiet, som fram till för några år sedan nästan helt struntade i jämställdhet och inte erkände några patriarkala strukturer, bli bättre borde även konservativa börsbolag kunna förändra sig.

Venezuela får kanske partnerskapslag.

Venezuela höll parlamentsval igår berättar Dagens Nyheter.

Chávez parti PSUV har vunnit en majoritet av platserna i parlamentsvalet, uppger valmyndigheten enligt Reuters. Oppositionen har ändå nått minst en tredjedel av platserna vilket gör att Chávez inte längre lika lätt kan driva igenom sina beslut. PSUV har stöttats av över 80 procent av ledamöterna i det avgående parlamentet.

Oppositionsalliansen Mesa de la Unidad Democrática (MUD) hävdar att den har fått 52 procent av rösterna i valet, rapporterar Reuters.

MUD säger sig dock inte ha vunnit flest platser i parlamentet, även om man hävdar att man har fått flest röster totalt.

- Det här ger oss en massa politisk makt. Vi är väldigt glada, sade Armando Briquett, talesman för MUD.

Enligt valmyndigheterna får PSUV åtminstone 90 platser och MUD minst 59.

Hugo Chávez och PSUV har lovat att införa en partnerskapslag inom de närmaste åren. Om även oppositionsalliansen är för det vet jag inte. Det är en blandning av både liberaler och konservativa i oppositionen. Men även vänstern i landet har ännu problem med heteronormativitet. När Chávez tidigare i år blev "anklagad" för att vara bög svarade han "jag är för macho för att vara bög men jag respekterar homosexuella". Han blandar helt absurt ihop sexuell läggning och könsidentitet. Många bögar är betydligt mer macho än en del heterokillar.

Venezuela har av vissa högerdebattörer i Sverige kallats för diktatur medan en del vänsterdebattörer oreserverat hyllat systemet där. Jag menar att båda versionerna är förenklade och att landet närmast kan jämföras med Ryssland, Italien och Israel. Alltså demokratiska länder som har allvarliga demokratiska brister. Att jämföra Venezuela med Kuba som verkligen är en diktatur är inte rättvist.

Även Svd och Dagen skriver om situationen i Venezuela.

Brittiska HBT-siten Pinknews berättar att Ed Miliband valts till ny ordförande för socialdemokratiska Labour i Storbritannien. Miliband har förtydligat att han är för en könsneutral äktenskapslag. Alla de tre största partierna i landet, Labour, konservativa Tory och Liberal Democrats, svarar "möjligen" till om landet ska tillåta homoäktenskap. Liberalernas ordförande Nick Clegg är även han för reformen och hans parti väntas på en kongress i höst säga ja till en könsneutral äktenskapslag.

I USA blev röstsiffrorna 56-43 när senaten röstade om att avskaffa lagen som förbjuder öppet homosexuella och bisexuella att jobba inom försvaret. Även om det alltså var en majoritet var det inte tillräckligt eftersom det krävdes 60 ja-röster för att förslaget skulle bli verklighet. Nu avgörs därför ärendet efter kongressvalet i november i år.

President Barack Obama lämnade bl.a. följande kommentar i ett pressmeddelande 23 september.

The President was disappointed earlier this week when a majority of the Senate was willing to proceed with National Defense Authorization Act, but political posturing created a 60 vote threshold.

RFSL tiger om muslimsk homofientlighet.

Svenska Dagbladet har en artikel om Sverigedemokraterna och minoritetsgrupper i Sverige.

Från artikeln.

Enligt Ulrika Westerlund, ordförande för RFSL, har Sverigedemokraterna på senare tid försökt modifiera bilden av sig själva som HBT-fientliga. Argumentationen har varit att SD:s restriktiva invandringspolitik och partiets islamfientliga hållning skulle gynna Sveriges HBT-personer.

–Det är en rasistisk retorik som HBT-rörelsen aldrig får ställa upp på. För att värna om HBT-personer måste man vara för reformer som stärker deras ställning i samhället, och det är man inte. Att ställa minoriteter mot varandra är en livsfarlig väg att gå, säger hon.....

Leo Sundberg är en före detta aktiv SD-medlem som idag lever tillsammans med en ”utländsk kvinna i ett invandrartätt område”. För drygt ett år sedan gick han ur på grund av vad han upplevde som ”utbredd rasism i partiet”.

–Tyvärr fanns det ett motstånd även mot adopterade, det hade jag inte förväntat mig. En kille som hade en flickvän som var adopterad från Indien kallades för rasförrädare, minns han.

Även mot homosexuella fanns ett utbrett missnöje.

–Det finns en latent underström som är homofobisk men som man håller inne med eftersom man inte kan vinna särskilt många poäng där.

Ordet rasism är tyvärr devalverat till att betyda nästan vilken kritik som helst mot invandring. Jag menar att Sverigedemokraterna inte är ett rasistiskt parti idag eftersom de officiellt lämnat hudfärgsdiskussionen om vem som är svensk. Istället kräver de att invandrare helt ska lämna sin gamla kultur och "bete sig svenskt" för att bli accepterade. Illa nog givetvis och främlingsfientligt men inte rasistiskt.

Muslimer är inte någon etnisk grupp och islamofobi är därmed inte rasism. Trots det är islamofobi oacceptabelt givetvis. Att kalla islamofobi för rasism är ungefär som att kalla homofobi för rasism. Båda typerna av intolerans är fel men varje sak som är fel är inte rasism.

Inte heller skulle jag kalla partiet för HBT-fientligt eftersom de nyanserat sig de senaste åren och bl.a. accepterat en könsneutral äktenskapslag (även om de principiellt är emot lagen ännu) och är för närståendeadoptioner för samkönade par. Jag kallar sd för ett HBT-negativt parti, de vill avskaffa homoadoptioner (förutom närståendeadoptioner) och inseminationer för lesbiska kvinnor vid kliniker. Trots att all forskning visar att barn i homofamiljer mår lika bra som andra barn. Sverigedemokraternas politik är diskriminerande av samkönade par vilket är oacceptabelt. Det är tydligt att sd inte har något genuint engagemang för HBT-rättigheter.

Det RFSL och en del andra i HBT-rörelsen dock nogsamt undviker att säga i den offentliga debatten är att alla muslimska samfund i alla länder är homofientliga. Det är många kristna och en del judiska samfund också men där är situationen varierad och en del är för samkönade relationer. Det hade varit positivt om en del (ofta till vänster men även en del borgerliga) lämnar det fega tigandet om problemet med muslimsk homofientlighet. Sedan är det givetvis en del muslimska individer som är homovänliga men inget av samfunden.

Någon kanske frågar varför jag som liberal och engagerad för tolerans nyanserar kritiken emot sd. Orsaken är att jag menar det är för mycket floskler i debatten där en del hellre försöker vara politiskt korrekta än att använda relevant kritik emot sd. Risken är då att sd gynnas eftersom kritiken inte blir trovärdig.

För övrigt är det en del invandrare och HBT-personer som röstat på partiet och som är engagerade i sd. Det betyder givetvis inte att dess politik är tolerant för den skull. Leo Sundberg berättar i artikeln att många politiker i partiet är rasister och homofober även om sd officiellt inte är det.

Något parti för humanism och rätten att vara annorlunda är sd inte.

Uppdatering 1.

Var för en stund sedan och kollade "demonstrationen mot rasism och Sverigedemokraterna" som enligt en notis i Sydsvenskan idag kanske skulle få fler än 2000 besökare.

På Möllevångstorget var det ca 200 vänsterextremister (med svarta dödsskalleflaggor) som skränade ut sitt hat inte bara mot sd utan även mot Alliansen. En ung tjej sa att både sd och de borgerliga partierna måste bort från riksdagen och publiken jublade. Ungefär som att idealet för dem vore om riksdagen bara hade ett parti (det är det för övrigt också för en del vänsterextremister som även ogillar s och mp)

Riktigt otrevlig stämning. Jag ogillar Sverigedemokraternas främlingsfientlighet och HBT-negativa politik men hur kan någon vänta sig att rätt metod är att sprida hat? Det bara ökar sympatierna för sd.

Ett betydligt bättre alternativ hade varit att arrangera en partipolitiskt neutral manifestation för tolerans. Och emot hat.

Bög blir ledande kd-politiker i Stockholm.

Erik Slottner (bilden) är öppet homosexuell och har tidigare varit ordförande för ungdomsförbundet kdu. Eftersom han hade plats 2 i hälften av valkretsarna (3 av 6) inför årets kommunfullmäktigeval är det möjligt att han får en ordinarie plats. Kd minskade från 3,8 % till 3,5 % i årets kommunval i Stockholm och behåller nog de tre mandat partiet har idag.

En annan öppet homosexuell politiker i Stockholm är Fredrik Möller som är lokalavdelningsordförande för kd i stadsdelen Hägersten. I partiets distriktsstyrelse för Stockholm stad är Möller ordinarie ledamot och Slottner ersättare. Det här är givetvis inte samma nivå som en del öppet HBT-politiker nått i en del andra riksdagspartier men det visar att det hänt något med Kristdemokraterna i Stockholm i alla fall.

I somras var partiets avdelning för första gången med vid Stockholm Pride där de arrangerade ett seminarium. Nu är det ju tyvärr inte alla i Kristdemokraterna som är lika nyanserade. Partiet har en homofientlig falang och bland de som tillhör den är Annelie Enochson, riksdagsledamot från Göteborgs kommun. Hon kryssade sig till en riksdagsplats även i årets val.

Erik Slottner skrev dock en mycket bra debattartikel i partiets tidning Kristdemokraten i augusti i år i samband med den debatten. Den är så välskriven så jag publicerar den i sin helhet. Enligt tidningen hade Annelie Enochson avböjt att skriva en egen artikel som svar. Kanske hon saknade argument.

I artikeln skriver Slottner att han hoppas att kd deltar i paraden och har eget tält vid nästa års Stockholm Pride. Och omöjligt är det inte. Givetvis ovisst om det blir tält (det är ju även en ekonomisk fråga där partiet kanske resonerar som att de vinner få sympatisörer i relation till kostnaden). Men däremot kanske partiet blir med i paraden. För att det ska bli trovärdigt måste dock den utveckling mot en bättre HBT-politik som startats inom partiet de senaste åren fortsätta. Och att partiets ordförande Göran Hägglund är tydlig emot homofoberna i partiet.

Annelie Enochson (riksdagsledamot för Kristdemokraterna i Göteborg, red:s anm) gick i sin blogg 29 juli 2010 till hårt angrepp mot Stockholm Pride. Angreppet gjorde mig inte särskilt förvånad men väldigt beklämd. 2010 års Pride var mitt sjunde som jag deltog i. Aldrig förr har heller så många kristdemokrater varit på plats som i år. Den bild som Enochson ger om löspenisar som sprids och ekivoka budskap som fyller staden är ett angrepp som är både osakligt och kraftigt överdrivet.

Mig veterligen har Enochson aldrig deltagit på Pride. Det tycks dock inte hindra henne från att ha en rad åsikter och fördomar om evenemanget.

Viktig tillställning

Jag tycker att Pride är en fantastisk och viktig tillställning. Här kan människor med helt olika bakgrunder, livsstilar och politiska åsikter samlas. Här blandas politik med fest, glädje och stolthet. Publiken är långt ifrån homogen.

Här behöver ingen låtsas vara någon, här kan alla vara sig själva. Pride är särskilt viktigt för alla dem som ännu inte kommit ut – för dem är Pride både en trygghet och en tillflykt.

Att vara med under Pride är som att vara med om ett skådespel. Här samlas Stockholms innerstadsbögar tillsammans med gay-aktivister från landsorten. Här kan man se transor som sprider feststämning tillsammans med välpumpade killar som ägnar stor del av sina liv på gymmet. Här finns de extremt fåfänga som kan spendera timmar framför en spegel tillsammans med dem som tar första bästa plagg och sen går till fest. Här möts alla sorter. Alla får komma precis som de är. Polisen har mycket lite att göra. Våld förekommer i princip inte trots att öltälten och champagnebarerna samlar mycket folk.

Så vad är problemet? Vad är det som provocerar? Uppenbart är det något. Av rädsla att bli överfallen eller visa sin läggning öppet döljer många sitt prideband som de har om handleden. Fortfarande oroar sig många när de lämnar en gay­klubb i rädsla att bli överfallna. Fortfarande råder tystnad på många arbetsplatser av rädsla för vad kollegorna ska tycka.

Beskrivs som cancersvulst

Fortfarande misshandlas och mördas homosexuella av sina egna familjer. Trots att det är 2010 används ord som cancer­svulst för att beskriva homosexualitet och fortfarande ifrågasätts tjejer och killar som bryter könsroller. Denna verklighet är en anledning till att sexuell läggning finns med i lagen om hets mot folkgrupp. Då har Enochson mage att raljera över att brott mot heterosexuella inte redovisas i statistiken. Om Enochson kan ge mig ett enda exempel där en heterosexuell utsatts för brott på grund av sin sexuella läggning tar jag gärna emot det. Jag tror knappast att det existerar.

Visst kan man föra en intellektuell diskussion om hetslagstiftningens vara eller inte vara. Men det blir väldigt osmakligt att göra det samtidigt som man spyr galla och kommer med osakliga angrepp mot hela Pride. Hetslagstiftningen kom till 1948 och har en historia från andra världskrigets förföljelser av bland annat judar och homosexuella. Med en sådan allvarlig historia är hetslagen alltför komplex för att avfärdas på en blogg där man samtidigt ondgör sig över påstådda löspenisar som sprids över Stockholm.

I Annelie Enochsons hemstad Göteborg deltog flera kristdemokrater i HBT-festivalen. I år var det första gången som Kristdemokraterna hade ett eget arrangemang på Stockholm pride. Jag hoppas att vi ska synas i större omfattning kommande år. Samtliga riksdagspartier går i paraden och deltar med egna tält. Det kommer självklart att finnas åsikter och uttryck som inte gillas av alla. Men att delta i Pride betyder inte man står bakom allt som sägs eller uttrycks.. Men om Kennelklubben, Svenska kyrkan och Stolta föräldrar går med i paraden, ska väl också Kristdemokraterna kunna göra det.

Alla är unika

Nästa år är Annelie Enochson precis som alla andra välkomna att delta på Stockholm Pride. Där kan man prata politik, socialisera sig, delta på seminarier, lyssna på konserter, festa eller bara njuta av det skådespeleri som blandningen av människor erbjuder. En blandning av stilar, åsikter och uttryck. En blandning som visar på att alla människor är unika.

Välkomna till Pride 2011!

Erik Slottner, vice gruppledare, KD Stockholms stad

Svensk.

Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss.

Imorgon har Ingvar! En musikalisk möbelsaga premiär på Malmö stadsteater. Som titeln antyder handlar pjäsen, som ursprungligen visats i Hamburg i Tyskland, om Ingvar Kamprad. Jag var och kollade den öppna repetionen av pjäsen för nästan två veckor sedan.

I början verkade det vara något taffligt men det blev bättre senare. Det som är fascinerande med teateruppsättningen är egentligen två saker. Dels att den är satirisk emot kapitalism, det är mycket ironi om hur viktigt det är att tjäna pengar. Även om jag som liberal är för kapitalism som system var det svårt att låta bli att konstatera att "kritiken" var ganska begåvat framförd. Senare har jag läst att ansvariga för pjäsen egentligen hyllar Ingvar Kamprad och så kan man givetvis också tolka det. Kalla det kritik med kärlek.

Den andra aspekten är att svensk folkmusik spelar en central roll i pjäsen där det är ofta är folk som sjunger och inte pratar. Jag har själv en blandad relation till svensk folkmusik eftersom jag främst gillar pop och disco men även en del klassisk musik. Och när det gäller klassisk musik är det ibland en koppling till folkmusik.

Det har de senaste dagarna varit mycket debatt om att Sverigedemokraterna blivit ett riksdagsparti. Jag har själv ofta kritiserat partiets främlingsfientliga och HBT-negativa politik och det ska jag givetvis fortsätta göra. Men samtidigt kan jag ibland tycka att en del människors bemötande av sd är problematisk.

Folk som säger att det är bra med mångkultur och snackar om "turkisk kultur" eller "japansk kultur" kan också låtsas som att det inte existerar någon "svensk kultur". Vilket givetvis är nonsens, inkonsekvent och kontraproduktivt som argument i debatten med sd-politiker.

Vi i Sverige har en kultur. Som i de flesta andra länder har den blivit influerad från andra kulturer. Men influenser är successiva. Att några svenskar flyttar till Istanbul och spelar svensk folkmusik betyder inte att den direkt blir en del av den turkiska kulturen. Men om många svenskar flyttar dit och så småningom influerar musiken i Turkiet blir det ett sådant resultat.

Jag kritiserar ofta konservativa här på bloggen. De förtjänar den kritiken enligt mig. Men jag vill ge dem ett erkännande. De konstaterar att vi människor har ett kulturarv som är viktigt att förvalta. Det borde även vi liberaler (eller de som är socialister eller gröna för den delen) kunna hålla med om.

Många liberaler har i all välmening låtsas som att individer är det vi ska fokusera på (vilket jag håller med om) och att grupptillhörigheter som nationalitet är ointressant eller något negativt. Det man då glömmer bort är att individer inte lever i ett vacuum. Vi har alla olika identiteter. Även om jag är internationalist är jag också Malmöbo, Skåning, Svensk och Europé. Och den typen av identiteter ska människor få ha. De är ofta viktiga. Givetvis ska det inte leda till intolerans och främlingsfientlighet. Men min tes är att människor som är trygga i sin egen identitet (det må gälla sexuellt eller kulturellt) har lättare att respektera andra.

Vi i Sverige har ett kulturarv värt att förvalta. Det kan handla om musik, konst, teater, arkitektur eller något annat. Vi ska vara tacksamma för att människor på 1960-talet och 1970-talet jobbade emot det man idag kallar "rivningsraseriet". Av den enkla orsaken att många av de gamla husen som är kvar har ett kulturellt värde.

Vi kan fixa saker så rationellt och praktiskt som möjligt. Ofta är det bra också att göra det. Men rationalism är inte allt. Identitet och trivsel är också viktigt.

Till sist måste varje människa avgöra vad som är typiskt svenskt. Men för den skull ska vi inte förneka att det existerar en typisk svensk kultur. Med många individuella variationer givetvis.

Jag har själv ursprung i tre länder. Min farmor och farfar är från Sverige, min morfar från Österrike och min mormor från Finland. Så är det för många som bor i Sverige. Men trots det känner många av oss som svenskar när det gäller nationalitet. Vi identifierar oss med svensk kultur. De flesta av oss har ett behov av identitet.

Identitetslösa människor blir sällan de som är bäst på att bekämpa intolerans.

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.

Positivt för HBT-personer om Hägglund bytte ministerpost.

Dagens Nyheter skriver idag om att den borgerliga regeringen förbereder regeringsförklaringen och propositioner (regeringsförslag) trots att det inte är avgjort hur man ska säkra majoritet för sin politik de närmaste åren. En del kanske tycker det är nonchalant men jag har svårt att se något alternativ. Oavsett vad som händer måste någon försöka vara förberedd.

HBT-politiskt är det kanske mest intressant vad som händer med de ministerposter kd har idag. Paradoxalt nog orsakar den mest HBT-negative kd-ministern, Mats Odell, minst skada. Orsaken är givetvis att han ansvarar för ett område med få eller inga kopplingar till HBT-rättigheter. Nu är det möjligt han försvinner från regeringen även om det inte är avgjort.

Maria Larsson har fått en del kritik från bl.a. RFSL för att vara ointresserad av HBT-reformer. Jag tycker själv den kritiken är till viss del orättvis. Även om de tre kd-ministrarna är politiskt nära varandra är hon nog den av dem som är minst HBT-negativ. I debatter om hiv har hon varit tydlig med att det är fel att placera ansvaret bara på vissa grupper som män som har sex med män. Hon kan givetvis kritiseras för att ha gjort otillräckligt inom HBT-området men det är inte säkert situationen hade varit bättre om t.ex. någon moderat haft jobbet. Ibland är det en tröghet i regeringskansliet, så var det också när Sverige hade s-regeringar som även de fick kritik från RFSL.

Det största problemet i nuvarande regering är Göran Hägglund. Det är mycket olyckligt att en konservativ kristdemokrat är socialminister och därmed effektivt blockerat bl.a. en ny frihetlig könstillhörighetslag. Han har också varit måttligt intresserad av att kritisera de landsting (där tre av fyra för övrigt har röd-grön majoritet) som diskriminerar lesbiska kvinnor när det gäller inseminationer.

Tyvärr tyder nog inte mycket på att Hägglund byter ministerpost men för HBT-rörelsen hade det varit synnerligen positivt om det hamnat någon annan människa där. Ulf Kristersson (m) Kenneth Johansson (c) eller Barbro Westerholm (fp) hade haft en radikalt annorlunda attityd till många av de aktuella HBT-reformerna om någon av dem blivit socialminister.

Nu har det annars inte bara varit vissa riksdagsledamöter från kd som varit homofientliga. Även en socialdemokratisk ledamot, Karl-Gustav Abramsson från Västerbottens län, har gjort homofientliga kommentarer i media. Han har inte kandiderat för omval och försvinner från riksdagen. Vad jag vet är det inte någon tydligt homofob ledamot från något annat parti än kd i den nya riksdagen. Två riksdagsledamöter från Moderaterna, Patrick Reslow från Malmö kommun och Gustav Nilsson. har dock i en enkät i Dagen sagt att de vill avskaffa den könsneutrala äktenskapslagen och återinföra partnerskapslagen för samkönade par. Reslow är ny ledamot i riksdagen medan Nilsson varit där sedan tidigare.

Fler artiklar om den politiska situationen.

DN1 DN2 DN3 DN4 DN5 SvD1 SvD2 SvD3 SvD4 Exp1 Exp2 AB1 AB2

Uppdatering 1.

Rättelse. Jag skrev i bloggposten.

"Vad jag vet är det inte någon tydligt homofob ledamot från något annat parti än kd i den nya riksdagen."

Jag konstaterar att jag när jag skrev det tydligen glömt bort att riksdagen har ett nytt parti. Rätt ska vara att riksdagen fått många nya homofientliga ledamöter som inte är kristdemokrater. Bland Sverigedemokraternas riksdagsledamöter är Björn Söder, Mikael Jansson, Margareta Sandberg HBT-fientliga. Och säkert ännu fler men vars värderingar jag ännu inte känner till när det gäller homopolitiken.

Jag vet ingen bland de 20 sd-ledamöterna som är homovänlig. Här är en skillnad jämfört med kd där en minoritet i partiet jobbar för en HBT-vänlig politik.

Homofob kryssar sig förbi kd:s HBT-politiske talesperson.

Visserligen försvinner den riksdagsledamot som de senaste åren varit mest homofientlig, Lennart Sacrédeus (kd). Partiet fick inte tillräckligt med röster för att behålla mandatet i hans hemlän, Dalarnas län. Men det betyder inte att Kristdemokraternas riksdagsgrupp blir mer HBT-vänlig generellt. Tvärtom. Det kan man konstatera när valresultatet och personkryssen till riksdagen definitivt är avgjort.

I Skåne läns norra och östra kryssar sig homofientlige Tuve Skånberg förbi förstanamnet, Michael Anefur. Den senare har i sommar blivit partiets HBT-politiske talesperson och har försökt få det att skaffa en mer tolerant politik. Bl.a. var han engagerad när partiet i juni i år sa ja till närståendeadoptioiner för samkönade par. Han har också sagt sig vara för att hetslagen ska skydda transpersoner trots att kd ännu tvekar om reformen.

Anefur ersätts nu av Skånberg som tidigare varit riksdagsledamot och då blev ökänd för flera homofientliga kommentarer. I en insändare i Ystads Allehanda i samband med partnerskapsdebatten jämförde han homosexualitet med "tredje rikets orgier" vilket givetvis är vidrigt eftersom många homosexuella blev förföljda av nazisterna.

Han spred också okunskap när han låtsades att acceptans för homosexualitet skulle vara orsaken till "Romarrikets fall". Sanningen är att när Romarriket hade en liberal attityd till bisexualitet inom överklassen blomstrade landet medan det rasade ihop efter att det blev kristet. Skulle jag använda samma ovetenskapliga argumentation som Skånberg skulle jag kunna låtsas som att det var kristendomen som orsakade "Romarrikes fall" men så enkla är inte orsakssambanden.

I Göteborgs kommun kryssar sig nuvarande riksdagsledamoten Annelie Enochson förbi förstanamnet på listan, homovänlige David Lega. Enochson har gjort flera homofientliga kommentarer i debatten om en könsneutral äktenskapslag och senast i somras när hon kritiserade Stockholm Pride med absurda argument.

Det betyder att precis som förra mandatperioden blir det i alla fall fyra kd-ledamöter som är homofientliga. De två andra, Mikael Oscarsson från Uppsala län och Yvonne Andersson från Östergötlands län, är kvar som ledamöter.

Däremot minskar antalet homovänliga kd-ledamöter från fem till tre. Dels försvinner alltså Michael Anefur och Rosita Runegrund har sagt nej till att kandidera för omval. De tre HBT-vänliga kd-ledamöter som är kvar är Emma Henricsson och Désirée Pethrus-Engström som kandiderat i Stockholms kommun och Stockholms län och Otto von Arnold från Skåne läns södra.

Jag ska förtydliga att det är några av de nya ledamöterna för kd som jag inte har koll på men mycket tyder på att partiets nya riksdagsgrupp blir något mer konservativ än den gamla. Allvarligast är att deras HBT-politiska talesperson Michael Anefur försvinner.

Partiets ordförande Göran Hägglund har ofta försökt ducka i kontroversiella debatter som om att införa en ny lag om "könsbyten" och att avskaffa tvångsteriliseringar av transsexuella. Risken är det duckandet utnyttjas av riksdagsledamöter som är emot en frihetlig könstillhörighetslag.

Jag skrev tidigare att sd:s inträde i riksdagen nog inte medför något negativt för HBT-politiken i sak eftersom övriga partier inte vill samarbeta med dem, däremot kan kd:s nya riksdagsgrupp bli ett problem.

Nu måste Göran Hägglund visa ledarskap och vara tydlig om bl.a. att könstillhörighetslagen bör förändras. Att det sedan är kontroversiellt inom delar av hans eget parti är en annan sak.

Givetvis ska valresultatet respekteras både när det gäller sd och personkryss inom kd. Men det betyder inte man ska respektera att intoleranta politiker ska få blockera reformer.

Artiklar om att Skånberg och Enochson kryssat sig till riksdagsledamöter.

DN SvD Dagen1 Dagen2