DO publicerar rapport om diskriminering.

Människor möter diskriminering överallt i samhället. Många tvingas därför begränsa sina liv på olika sätt för att undvika att bli diskriminerade.

Det där är ett citat från DO (Diskrimineringsombudsmannen) som i torsdags publicerade rapporten Upplevelser av diskriminering.

Från rapportens sammanfattning.

DO har på uppdrag av regeringen låtit genomföra en kvalitativ undersökning om upplevddiskriminering. Undersökningen har genomförts av Sifo....

Den genomförda undersökningen rymmer nästan hundra djupintervjuer och åtta fokusgrupper bestående av personer som själva upplevt sig diskriminerade. Samtliga diskriminerings-grunder som omfattas av diskrimineringslagstiftningen inkluderas i studien....

Resultatet visar att personer som utsatts för diskriminering, överlag känner till att det finns en diskrimineringslag. Samtidigt pekar studien på en stor osäkerhet om vad den innebär, vart man kan vända sig och konsekvenser för den enskilde. Det finns en utbredd skepsis till att anmälningar kan leda till något positivt.

Från den del som handlar om diskriminering p.g.a. könsidentitet och könsuttryck (sid 29).

Det är tydligt att upplevelserna av att bli diskriminerad inte är avgränsade till arbetslivet när det gäller könsidentitet och könsuttryck. Diskriminering upplevs överallt i samhället, dels på en samhällsövergripande nivå, i till exempel lagstiftningen, och dels i vardagliga situationer. Inom exempelvis kan hälso- och sjukvården kan diskrimineringen också leda till direkt felaktig behandling.

Trots att personerna uttrycker en rädsla att utsättas för olika typer av hatbrott så är det ändå de vardagliga situationerna som dominerar. Det är tydligt att det är tvåkönsnormen och effekterna av den som är huvudproblemet. De berättelser som framkommer i studien bekräftar detta på ett mycket levande sätt.

Från den del som handlar om diskriminering p.g.a. sexuell läggning (sid 38).

Att bli angripen eller förföljd skapar en känsla av otrygghet. Risken att bli utsatt för någonting otrevligt eller fysiskt/psykiskt våld gör att många undviker den typen av situationer. Undvikande som strategi för att undvika diskriminering gör att man även begränsar sig när det gäller val av arbete eller arbetsplats och om man väljer att vara öppen eller inte med sin sexuella läggning.

Personerna i denna grupp talade en del om att göra polisanmälningar och allmänt att vända sig till polisen när det gällde olika händelser. Orsaken tycks vara något oklar men en bidragande faktor tycks vara att man sammankopplar diskriminering med hot om våld.

Jag vill tipsa er om att läsa hela rapporten, även de delar som handlar om diskriminering p.g.a. kön, etnicitet, religion, funktionshinder och ålder. Fördelen är att det inte bara blir abstrakta politiska teorier utan direkta citat från människor som själva blivit diskriminerade.

Gemensamt för nästan alla som blivit diskriminerade är att de inte passat in i vissa normer för hur en individ förväntas vara i samhället.

Min debatt med Tommy Hansson (sd) om Sodom och Gomorra.

Tommy Hansson, chefredaktör för Sverigedemokraternas tidning Sd-kuriren, och som har plats 35 på partiets riksdagslista inför valet i höst, har idag lämnat en kommentar i en gammal debatt här på bloggen. Eftersom det är en principiellt intressant debatt publicerar jag här Hanssons kommentar och mitt svar till honom.

Den homosexuella livsstilen definierar jag som det oreflekterade stöd för homosexuella handlingar som är så utbrett i vårt samhälle.

Och självklart innebär det problem om en grupp individer i ett nominellt kristet samhälle vill att Koranen snarare än den moralkodex som Bibeln ger uttryck för skall reglera lagar och regler. Det inser du säkert om du funderar litet.

Beträffande Sodom och Gomorra hugger du i sten. För att göra den tolkning du gör måste man göra grovt våld på bibeltexter i såväl Gamla som Nya testamentet som berör detta ämne. Och jag har läst dem alla.

Synden - och jag använder för mina del inga citationstecken - består i homosexuella handlingar, punkt.

Tommy

Mitt svar till Tommy Hansson.

Intressant. Så för att vara en del av den homosexuella livsstilen räcker det tydligen att ge stöd åt att bögpar och lesbiska par ska bli respekterade. Nåja, då ägnar sig 93 % av riksdagen åt den homosexuella livsstilen. Inte visste jag vi är så många, men kul givetvis. :-)

Nej, Tommy, det är du som hugger i sten och du har nog bara läst svenska Bibelcitat för övrigt. Men du kanske fått för dig att Bibeln i original skrevs på svenska. Det hade möjligen varit förenligt med sd:s ideologi men det är tyvärr inte sant.

För min del är jag emot både att Bibeln och Koranen ska avgöra svenska lagar. Det vet du nog också att jag tycker om du funderar litet.

Uppdatering 1.

Tommy Hansson har ikväll återigen replikerat. Jag publicerar det här och mitt senaste svar till honom.

Jag kan bara hoppas att våra folkvalda inte OREFLEKTERAT stöder bögeriet.

Bortom raljeriet får du svårt att bevisa att Bibeln säger något annat. Samtliga bibelställen som tar upp ämnet i fråga gör det på ett avvisande och fördömande sätt och inte bara när det gäller egoism, våldtäkter eller kultbruk.

Men du kanske kan trolla fram något bibelspråk som prisar homosexualitet - är det swahili? Eller kanske urdu?

OK, nu vet jag vad du tycker om Bibeln respektivve Koranen. Det visste jag inte tididigare, oavsett allt funderande. Lite fantasilöst att ord för ord upprepa mitt tidigare inpass, kan jag för övrigt tycka.

För övrigt bestäms min respekt för mina medmänniskor inte av sexuell läggning. Det väsentliga för mig är att ett äktenskap - vare sig kyrkligt eller borgerligt - per definition är en förening mellan en man och en kvinna. Inte mellan två personer av samma kön eller flera personer än två.

Mitt svar till Tommy Hansson

Tommy.

Om det är någon som är fantasilös är det du som bara tolkar Bibelcitat bokstavligt.

Och din kommentar om "bögeriet" är avslöjande. Du som en del andra män som identifierar er som hetero har inte främst problem med homosexualitet generellt, det är den manliga homosexualiteten som "provocerar" er. Men den typen av nojor är det möjligt att söka hjälp för. Ett tips är att lära känna bögar som vänner.

Varför är du förresten emot månggifte, du som gillar citat från Bibeln? Månggifte är ju accepterat i nästan hela gamla testamentet utan någon som helst kritik. Då är skilsmässor tydligare förbjudet så kanske du ska jobba internt i ditt parti för att sd ska vara för att förbjuda skilsmässor i Sverige.

Jag ska inte främst ägna någon teologisk debatt med dig annars. Min blogg är inte teologisk utan politiskt för HBT-rättigheter. Men många homovänliga kristna menar att kärleksbudskapet är mer centralt än några Bibelcitat. Notera även att man för 2000 år sedan inte snackade om homosexuell som någon identitet, inte heller heterosexuell. Man gissade (felaktigt) att män som hade sex med andra män bara gjorde det som ännu en sexuell teknik. Idag vet man att det är fel, homosexuell kärlek är genuin som heterosexuell kärlek.

Moldavien lovar respektera gayparader.

I förhandlingar med folk från EU har Moldavien lovat att förbättra situationen för HBT-personer i landet. Dels ska man införa en lag mot diskriminering p.g.a. sexuell läggning, dels lovar man att äntligen börja respektera demonstrationer för HBT-rättigheter.

Det avslöjar ILGA-Europa (motsvarigheten till RFSL på Europanivå) i sitt nyhetsbrev, Euroletter, för mars.

On 19th March, Beth Fernandez attended a debriefing for Brussels based NGOs at the Council of EU on the first ever EU-Moldova dialogue on Human Rights. There will be one dialogue per year alternating between Chisinau and Brussels.

The dialogues serve as a forum to discuss individual cases of human rights violations as well as ongoing issues with third countries and the EU has shown increasing commitment to raise LGBT issues within them....

Both issues were in fact raised and the Moldovan delegation agreed on the need for a comprehensive antidiscrimination law inclusive of sexual orientation in accordance with EU standards and that they would make progress on this. Second the Moldovan Government gave a guarantee that the pride organized by GenderDoc-M in April/ May would be allowed to go ahead and that police would ensure the safety of participants.

Moldavien gör givetvis det här främst för att de senare vill bli medlem i EU. Men trots det är det viktigt att ännu ett land i Europa respekterar demonstrationsfriheten, något som egentligen borde vara självklart.

Bland EU:s nuvarande 27 länder är det faktiskt ännu ett som så sent som förra året förbjöd gayparader, Litauen. Givetvis är det helt oförenligt med unionens regler för demonstrationsfrihet och rätten att inte bli diskriminerad men det har politiker och myndigheter i Litauen inte brytt sig om.

HBT-festivalen Baltic Pride planerar ha en gayparad i Vilnius 8 maj. Baltic Pride är ett samarrangemang av HBT-föreningar i Estland, Lettland och Litauen. Amnesty International har en namninsamling här för rätten till gayparader och demonstrationer för HBT-rättigheter i bl.a. Litauen. Från Sverige ska bl.a. EU-minister Birgitta Ohlsson vara med i paraden.

50 ledamöter i Litauens parlament försökte i början av året få myndigheter att förbjuda gayparaden men dessbättre förlorade de.

Från hemsidan för Baltic Pride

Prosecutor’s General did not satisfy a request by a group of parliamentarians to “defend public interests” and ban the Baltic pride march “For Equality” planned in May. The officers, after analyzing Lithuanian and International law acts, concluded that the request by Petras Grazulis from “Order and Justice” party and requests by some other parliamentarians did not have a legal basis.

En del homofoba parlamentsledamöter har dock ännu inte gett upp.

Petras Gražulis sa så här i en intervju förra veckan enligt Baltic Pride.

European Union states, where such parades take place, often suffer unrest, riots and I believe such might be the case in Lithuania.

Social oro? Kravaller? Hur många gayparader har Grazulis egentligen besökt?

Om både Litauen och Moldavien tillåter gayparader i år betyder det att "bara" fyra länder i Europa förbjuder demonstrationer för HBT-rättigheter, Ryssland, Ukraina, Vitryssland och Makedonien. Situationen i Ryssland varierar dock och avgörs lokalt. Som det ser ut nu tillåts senare i år en gayparad i S:t Petersburg men inte i Moskva.

HBT-kultur. Inga bomber över Skärholemen - Hans Olsson.

Här är den recension jag planerade att preliminärt publicera i fredags men gör det nu istället. På fredag skriver jag en ny krönika. Skriv någon kommentar då eller nu. Eller bara bli sådär påverkad att du inte vill säga något. :-)

Inga bomber över Skärholmen - Hans Olsson.

Ni kanske blir förvirrade. Varför skulle ett lugnt ställt som Skärholmen utanför Stockholm bli bombat? Men huvudpersonen i den här boken, Petar, eller Peter som han kallar sig i Sverige, har sitt ursprung i Serbien. NATO med USA i ledningen bombade Belgrad 1999, EU och bl.a. den dåvarande socialdemokratiska regeringen i Sverige stödde bombningnarna.

Men den här boken är inte främst politisk. Jag var själv entydigt för att man skulle bomba Serbien för att nå fred i Bosnien. Den dåvarande serbiska regeringen betedde sig vidrigt i bl.a. Kosovo. Men den här boken handlar om vilka värderingar vi har. Något som är mer centralt än om vi för något krig eller inte.

Peters bäste kompis är Rashid. Som är från Irak. Eftersom boken är skriven 2003 (och om flyktingar från Irak tidigare) handlar den inte om USA:s invasion av landet men däremot en del om kriget mellan Irak och Iran på 1980-talet. För er som inte känner till det så anföll Irak (och dess diktator Saddam Hussein) Iran på 1980-talet, lyckades erövra en del av landet, men när det blev fred så fastställdes de vanliga gränserna.

Peter och Rashid skildras fint och nyanserat i boken. De har något som närmast kan kallas för bromance d.v.s. de är två killar som är mycket nära varann utan att ha sex med varann. Jag vill berätta om hur de enligt boken träffades. Inte någon av dem kunde då ett ord på svenska Från sid 15 i boken om Rashid.

Han kom fram till Peter. Fastklämd mellan armen och midjan hade han en fotboll. Så hade han sträckt fram bollen, hållit den som gåva i högerhanden och sett frågande på Peter. Peter reste sig från gungan. De gick ner till den smala gräsremsan mot tunnelbanespåren, och såg tågen skramla förbi när de hämtade bollen som då och då rullade ner mot stängslet vid spåren.

Jag vill inte på något vis bagatellisera de allvarliga integrationsproblem som Sverige har. För de problemen är värda att diskutera. Men kanske alla skulle ha något att lära av Rashid i boken. Ibland måste man inte tala samma språk, man kan nå varann trots det.

Boken skildrar empatiskt hur Peter blir förälskad i Sara. Hur de närmar sig varann. Medan Rashid är där bredvid, snubben som oftare än Peter raggar tjejer. Men en av dem, Peter och Rashid, är egentligen bög.

Det här är kanske en ungdomsbok. Den är perfekt för tonåringar. Handlar främst hur det är att vara ung. Att försöka hitta sin identitet. Och det i ett Sverige som är ett mångkulturellt samhälle. Jobbar du med ungdomar vill jag tipsa om den här boken. Det är mycket fotbollssnack eftersom Peter och Rashid har det som sin främsta hobby. Men även vuxna har ett värde av boken eftersom den är så välskriven.

Men det är även mycket allvar. Hur ärliga är vi mot varann? Och är sanningar egentligen bra? Vilka skador kan inte de orsaka? Är det bra om vi är ärliga mot varann?

Nej, givetvis faller inga bomber över Skärholmen. Det är ju Sverige. Det vet ju både du och jag att det är lugnt här. Men ibland är lugnet bedrägligt. För när människor har hemligheter kan avslöjanden falla som bomber. Det skapar kaos för andra.

Egentligen handlar den här boken inte främst om homorelationer. Det är en marginell del. Istället är fokus på att vara ärlig. För hur är det möjligt att vara neutral när Fatima förlorade tre söner i kriget mellan Irak och Iran på 1980-talet? Från sid 307 i boken.

Man kan få behöva hata en tid, ja man måste få hata, sa Fatima, men om mitt hat hade fått fortsätta hade jag fastnat där. Hat är som kvicksand det drar en allt djupare ner, och till slut skulle det bara drabba mej själv och dom runt omkring mej, inte dem jag hatade.

Nej, inga bomber faller över Skärholmen. Hur skull det vara möjligt? En trygg förort till Stockholm. Men ibland är som sagt lugnet bedrägligt.

Människorna i boken är hela. Utanpå. Men när bomber exploderar, från förr och nu, då skadas människor. När hemligheter avslöjas då blir det effekter. Även i Skärholmen.

Men boken Inga bomber över Skärholmen är bra.

Jag ska inte önska mina bloggbesökare en trevlig helg. Utan en trevlig vecka.

"I´ll be back."

Ni kanske känner till Röda Nejlikan. Det var en av mina favoriter när jag var tonåring. Även om jag politiskt sympatiserar med franska revolutionen (i dess början och för dess långsiktiga följder, tyvärr urartade det efter några år) så var det enkelt att fascineras av den engelske adelsmannen som låtsades leva ett något dekadent liv i London med främsta intresse för kläder och fester men som i verkligheten även försökte smuggla flyktingar från revolutionens Frankrike. Det var Scarlet Pimpernel alltså Röda Nejlikan.

Senare gjordes en nutida variant av Röda nejlikan. Då reste han till Berlin när andra världskriget höll på som värst. Han försökte få fångar fria från tyska koncentrationsläger. Han konstaterade till sist att det inte lyckades, han blev avslöjad som "brittisk spion" och blev jagad genom Tyskland. I sista stund lyckades han fly över gränsen till det neutrala Schweiz.

I slutscenen av filmen så säger han, vänd mot Tyskland. "I´ll be back". Ni kanske invänder att det är väl inte något med det. Vi vet ju alla att det blev en vändning. Tyskland förlorade. Och visst är filmen brittisk krigspropaganda.

Men notera att den här filmen gjordes 1941. När Tyskland var som mäktigast i Europa. När man, efter tre veckor, lyckats ockupera hela Frankrike. Och var i pakt med Sovjetunionen. Storbritannien var ensamt kvar som "fiende" till Hitlerregimen. USA höll sig ännu neutralt.

I den situationen blir det något optimistiskt, för att uttrycka sig milt, att snacka om "I´ll be back". Men några år senare blir det en realititet.

Jag jämför mig givetvis inte med någon Röda Nejlikan-figur. :-) Och nog inte någon av er heller. Men visst är det så att vi alla ibland har haft en känsla av att något varit komplicerat, att man kanske inte har motivationen just nu. Men att man ska jobba vidare sedan.

Och det är så jag känner nu. Inom några dagar ska jag jobba vidare. För mänskliga rättigheter. För bögar, lesbiska och transpersoner.

I många länder i världen är det folk som har det tufft. Som är fängslade för att de jobbar för HBT-rättigheter. Men, jag hoppas att de säger som Röda Nejlikan. Och som jag gör.

"I´ll be back".

Bloggkommentarer.

Nog är det något besynnerligt.

När min blogg blev "hackad" så hörde många människor av sig och beklagade det, de gillade min blogg. Inget fel i det i sig givetvis, jag blev glad för stödet och det var viktigt för mig när jag startade bloggen igen.

Men jag funderade vid något tillfälle, varför hade de där människorna som gillade min blogg aldrig hört av sig tidigare? Visst, hälsan tiger still. Jag är ofta sådan själv. Jag besöker ibland siter som jag ibland borde kontaktat och bara skrivit att jag gillar arbetet som ansvariga ägnar åt dem.

Jag vet också att vissa bloggansvariga får få kommentarer. Men många av dem är typ "jag gillar det och ogillar det". Jag klandrar inte det, kan själv besöka sådana bloggar ibland. Syftet med den här bloggen är däremot något mer. Att förmedla information som andra kan använda för att jobba för mänskliga rättigheter.

Bland andra svenska bloggar om homorättigheter följer jag bl.a. Tor Billgrens Antigayretorik. Av någon orsak så blir det ofta flera kommentarer efter bloggposterna. Tolka mig rätt. Jag unnar verkligen Tor det. Och ibland är det ju kritik mot honom i kommentarerna.

Men det är besynnerligt att folk som säger sig gilla min blogg aldrig skriver kommentarer här men däremot ibland på Tors blogg. Vad är det jag skulle behöva göra för att skapa mer debatt?

Visst, jag vet att Tor ofta fokuserar på temat homo och religion vilket oftare orsakar debatter än homopolitik. Men så enkelt är det nog inte.

Jag skriver ofta en recension här på fredagkvällarna, hade planerat preliminärt att göra det även igår. Men jag konstaterade att en viktig nyhet som att Island inför en könsneutral äktenskapslag inte medförde någon kommentar här. Island har få människor men det är ett nordiskt land.

Hur svårt är det att skriva att det är kul att även Island inför homoäktenskap om det är det du tycker? Eller om du är emot. Folk måste inte berömma mig, men kan skriva något. Eller är de flesta bloggbesökare så blasé att en nyhet om att Island får en könsneutral äktenskapslag är en icke-nyhet.

Jag kände igårkväll att jag har ingen som helst orsak att ägna en timme åt att få ihop en recension, den timmen kunde jag ägna åt något annat när det blir en sådan respons.

Visst ska jag behålla den här bloggen. Trenden är för övrigt att bloggen får fler besökare månad för månad vilket är glädjande. Jag blir nog entusiastisk igen om några dagar. Men jag ville trots det skriva det här spontana meddelandet en lördageftermiddag.

Island inför könsneutral äktenskapslag i sommar.

Ännu ett land planerar att tillåta samkönade par att ingå äktenskap. Det avslöjar siten San Diego Gay & Lesbian News.

Iceland is the first nation in the world to have an LGBT person as head of state. Openly lesbian politician Johanna Sigurdardóttir became prime minister last year when voters supporting the Social Democrats and their partners, the Left-Greens, ousted the conservative Independent Party that had ruled for 18 years.

The Sigurdardóttir administration presented the bill to Parliament on March 23. The bill’s passage is expected soon, and same-sex marriage could become legal as early as June 27.

Någon allvarlig politisk konflikt lär det inte bli om reformen. Faktum är att konservativa självständighetspartiet och liberala framstegspartiet regerade tillsammans från 1995 till 2007, när landets parlament bl.a. röstade ja till partnerskap och homoadoptioner. Även om det kanske blir fri röstning i en del partier så lär nog en betydande majoritet inom alla av dem senare i vår rösta för en könsneutral äktenskapslag. Så har det varit vid tidigare omröstningar om reformer för homosexuella och bisexuella.

Island blir därmed det tredje landet i Norden, efter Norge och Sverige, som fixar en jämlik äktenskapslag. Danmark var först i världen med en partnerskapslag 1989 men har nu hamnat efter många andra länder när det gäller homoreformer. Det blev återigen tydligt när det danska parlamentet 26 mars i år debatterade ett förslag från socialliberala Radikale Venstre om en könsneutral äktenskapslag. Även partierna till vänster, Socialdemokratiet, Socialistisk folkeparti och Enhedslisten argumenterade för homoäktenskap.

Men regeringspartierna, Konservative folkeparti och högerliberala Venstre var negativa och det var även deras stödparti, främlingsfientliga Dansk folkeparti. Det är en gåta att Venstre som kallar sig liberalt ännu argumenterar för att "äktenskapet är något mellan man och kvinna". Extra udda blir det eftersom alla opinionsmätningar visar att en betydande majoritet av Danmarks befolkning är för reformen. Och att land efter land inför en könsneutral äktenskapslag är tydligt. Venstre är sedan visserligen oenigt, en minoritet är för homoäktenskap.

I Finland har debatten om homoäktenskap inte startat på allvar ännu eftersom bara tre partier, Vänsterförbundet, Gröna förbundet och liberala Svenska Folkpartiet är för reformen. Kristdemokraterna och främlingsfientliga Sannfinnländarna är emot en könsneutral äktenskapslag medan de flesta andra partier argumenterar för att det inte är aktuellt.

I två länder i Europa har domstolar i vår kommenterat homoäktenskap. Den österikiska siten GGG avslöjar att Portugals president Cavaco Silva ville få den könsneutrala äktenskapslagen, som parlamentet röstat ja till i början av året, prövad av författningsdomstolen. 8 april i år meddelade författningsdomstolen (11 av 13 ledamöter) att homoäktenskap är väl förenligt med konstitutionen. Därmed så träder lagen i kraft som planerat 28 april.

I Italien var det istället samkönade par som försökte få prövat i domstol om de har rätt till att ingå äktenskap. USA-gaysiten 365gay berättar att Italiens författningsdomstol i onsdags avvisade kravet. Men domstolen har tydligen inte kommenterat homoäktenskap i sak utan hänvisat till att det är landets parlament som avgör hur äktenskapslagen ska vara.

Även Luxemburg och Slovenien planerar tillåta homoäktenskap. Det betyder att inom något år kan det vara 9 länder i Europa som har könsneutrala äktenskapslagar.


Uppdatering 1

Arcigay, den främsta HBT-föreningen i Italien, har de senaste dagarna lämnat pressmeddelanden både om äktenskapslagen och katolska kyrkan.

Igår skickade föreningen ett uttalande som i den engelska versionen hade rubriken We want civil marriage. (den engelska versionen är sist i pressmeddelandet)

Arcigay respects the decision of the Italian Constitutional Court to defer the same-sex marriage issue to the Parliament. But we know that Europe and the Western legal culture are on the side of the LGBT movement and support the recognition of full equality of rights....

Today’s negative outcome leads us to raise the level of our battle for civilization, with the awareness that the Law is a living, constantly changing entity, just like the society. After all, in the past, the Constitutional Court issued important rulings and then reversed its verdicts just a few years later. In the early sixties, when it was consulted on adultery, the Court declared the legitimacy of legislation which punished with imprisonment women, but not men. Only a few years later, the same Court completely changed its mind and declared it unconstitutional, recognizing that the customs had changed. The same happened for even more important laws, as those regarding divorce and abortion.

It has taken stubborn and tenacious struggles to remove, one by one, the obstacles to full equality. We will need the same tenacity nowadays to allow gays and lesbians to have their rights guaranteed. With this determination, we will carry on with our fight for freedom with a new instrument: thenational Committee "Yes I do" (Comitato “Si’ Lo Voglio”), that will strengthen our cultural and legal work to obtain same-sex marriage.

We today reaffirm what the Supreme Court of South Africa stated when it ruled in favour of same-sex marriages: "The antiquity of a prejudice is not a reason for its survival."

Resonemanget om att domstolar aldrig är helt objektiva är intressant. För visst är det så att domstolar givetvis påverkas av samhällets attityder hur ambitiöst de än försöker vara juridiska och inte politiska.

I tisdags skickade Arcigay ut ett pressmeddelande där man fördömde Bertonis jämförelse mellan homosexualitet och pedofili. Bertoni är näst viktigast, efter påven, inom katolska kyrkan.

Från pressmeddelandet.

The equation between homosexuality and paedophilia is a false, despicable and anti-scientific statement that affects the lives and dignity of millions of gay and lesbian people. It confirms the cynicism and cruelty of the Vatican hierarchies, which have covered sex crimes committed by members of the church for years throughout the world against thousands of innocent boys and girls.

Of those brutally raped bodies, of those destroyed childhoods, the Catholic church bears a full and shameful responsibility. It will not be by trying to divert the attention from its glaring contradictions and its inner conspiracy of silence that the Vatican will escape a firm sentence for its sexual abuses, which have already been widely reported worldwide against paedophile priests.

Även Dagens Nyheter skriver om Arcigays kritik mot Bertoni.

Anders Arberlius, biskop i katolska kyrkan i Sverige, kommenterar idag i tidningen Dagen skandalerna inom samfundet.

Även om katolska kyrkan är homofientlig även i Sverige har de dessbättre tydligt kritiserat Bertonis retorik enligt en artikel i Svenska Dagbladet.

– Det är olyckligt och kränkande för homosexuella, sa Maria Hasselgren, pressansvarig vid Katolska kyrkan, vid en intervju vid SvD.

Katolska kyrkan och andra konservativa samfund har de senaste åren kritiserat Svenska kyrkan för dess ja till homovigslar. Anders Wejryd, ärkebiskop i SvK, hade enkelt kunnat använda pedofilproblemen för att kontra med kritik. Men i en intervju i Dagen är han generös och berömmer katolska kyrkan i Sverige.

Från gaypartier till svängande manshöfter. HBT i östra Asien. Del 2.

Andra och sista delen av HBT i östra Asien.

Det är inget av länderna i östra Asien som har någon typ av partnerskapslag eller homoadoptionslag. Taiwan har dock i flera år haft en seriös debatt om införande av en könsneutral äktenskapslag. Opinionsmätningar visar att ca 75 % av befolkningen "accepterar homosexualitet". Landet har lagar mot diskriminering p.g.a sexuell läggning inom bl.a. arbetsmarknad och utbildning.

HBT-föreningar i Taiwan arrangerar även den största gayparaden i Asien, ofta är det 20 000 människor, och landet har många gayställen. Från och med 2011 ska enligt ett nytt förslag skolorna ge information om homosexualitet. Taiwan är definitivt det land i östra Asien som har de HBT-vänligaste lagarna.

Japan har inte några nationella lagar om homosexualitet, varken positiva eller negativa. Däremot har en del städer infört lagar mot diskriminering p.g.a. sexuell läggning. Förra året avgjorde landets regering att de lokala myndigheterna ska vara ansvariga för att fixa fram dokument för att samkönade par enklare ska kunna ingå äktenskap i de länder där det är tillåtet. Japan var ett av två länder från Asien som 2008 röstade ja till en resolution i FN om att fördöma avrättningar av HBT-personer. Det andra landet var Nepal.

Sydkorea har ännu förbud för homosexuella och bisexuella att jobba inom försvaret Men i övrigt har debatten om homorelationer startat i landet, HBT-teman har blivit vanligare inom kulturen.

När det gäller "könsbyten" skaffade Kina en lag som reglerar det 2003 och Japan 2004. Många transsexuella (även från Europa) opererar sig i Thailand men trots det tillåter landet inte juridiska könsbyten. Även Filippinerna förbjuder juridiska könsbyten.

Attityderna i de två länderna är annars ganska toleranta. Thailand sa i en folkomröstning 2009 ja till en ny konstitution med bl.a. förbud mot diskriminering p.g.a. sexuell läggning. Landet har definitivt flest gayställen i Asien och dess parlament har även debatterat att tillåta juridiska könsbyten. På Filippinerna har det i parlamentet i flera år varit seriös debatt om lagar som förbjuder diskriminering p.g.a. sexuell läggning även om det ännu inte blivit någon majoritet för det.

Betydligt värre är situationen i Indonesien. När HBT-föreningen ILGA (motsvarigheten till RFSL på internationell nivå) skulle hålla en konferens i Surabaya i mars i år blev den inställd efter att protesterande muslimer besökt hotellet och polisen var rädd för att det skulle bli våldsproblem. Givetvis helt oacceptabelt både av de homofientliga muslimerna soch av polisen som fegt nog inte försvarade yttrandefriheten för en laglig konferens.

Generellt är min bedöming att östra Asien blir det område som får den snabbaste utvecklingen när det gäller juridiska rättigheter för HBT-personer det närmaste decenniet. De senaste 10 åren har processen med HBT-vänligare attityder och bättre juridiska lagar startat på allvar i Latinamerika och mitt tips är att det blir samma tendens i östra Asien.

Till sist något som visserligen är från 2007 men som är så kul att jag vill skriva om det. Ansvarig för Filippinernas polis accepterar homosexuella inom yrket. Men tydligen har en del kolleger till honom, ja hur man ska kalla det, rört sina höfter för mycket när de marscherat.

Från HBT-siten Pinknews.

The Philippine National Police warned its gay officers not to sway their hips or demonstrate provocative behaviour while on duty or they risk losing their jobs.

"If they sway their hips while marching, or if they engage in lustful conduct, I think that will be ground for separation" from the service, Chief Supt. Samuel Pagdilao told the Philippine Star.

Still, the PNP says that homosexuals are welcome to join the police force, provided that they refrain from immoral and indecent behaviour.

Vad jag vet har det aldrig varit debatt i Sverige om hur poliserna rör sina höfter.

Bland de som lämnar information om den juridiska situationen för HBT-personer internationellt är ILGA, International Lesbian and Gay Association. Daniel Ottosson skrev 2006 för ILGA:s del en rapport om HBT-lagar i världen, LGBT world legal wrap up survey. Ottosson var då juriststudent vid Södertörns högskola.

Från gaypartier till svängande manshöfter. HBT i östra Asien. Del 1.

Vill du rösta på ett gayparti? Inför parlamentsvalet i maj i år är det möjligt på Filippinerna. Det sedan landets högsta domstol konstaterat att inget hindrar ett sådant parti att delta i ett val.

Från den brittiska HBT-siten Pinknews.

A gay political party in the Philippines has won the right to be recognised as a legitimate party for the first time.

This week, the Philippine supreme court overturned a ruling barring Ang Ladlad (Out of the Closet) from contesting national elections in May.

The party, made up of gay, lesbian, bisexual and trans members, was denied accreditation by the Elections Commission on the grounds that it is immoral and offensive to Christians and Muslims.

It seeks anti-discrimination laws and support for gay-related businesses, among other things.

Associated Press reports that judges said the party had complied with all legal requirements and did not break the law as homosexuality is not illegal.

Den juridiska situationen för HBT-personer varierar annars mycket i östra Asien. Befolkningen är generellt hyfsat tolerant i länder som Taiwan, Japan, Thailand och Filippinerna. I flera andra länder, som Kina och Sydkorea, har debatten om HBT-personers situation startat de senaste åren. Men situationen är svår i bl.a. Malaysia, Indonesien och Nordkorea.

Burma och Singapore har, som Indien fram till för något år sedan, lagar från när de var brittiska kolonier. I teorin är manliga homorelationer förbjudna och kan ge upp till 10 års fängelse. Men enligt HBT-föreningen ILGA (motsvarigheten till RFSL på internationell nivå) så vet man inte om att någon blivit dömd enligt lagarna de senaste åren. Givetvis är förbudslagarna helt oacceptabla trots det.

Även Malaysia har en "sodomilag" från när det var en brittisk koloni. Generellt är situationen värre än i Burma eftersom flera regioner också har infört sharialagar där både manliga och kvinnliga homorelationer är förbjudna och straffen är fängelse och piskning.

Indonesien har ingen nationell lag som förbjuder homorelationer. Däremot tillät landets nationella parlament 2001 regionen Aceh att tillämpa sharialagar. Även några städer i andra regioner har förbud mot homorelationer.

Kommunistdiktaturen Nordkorea har vad man vet inte något juridiskt förbud mot homorelationer men orsaken till det är inte att man gillar bögar och lesbiska. Tvärtom förnekar (sic!) regimen att det bor några homosexuella där.

Övriga länder i östra Asien har inte några juridiska förbud mot homorelationer även om den sociala situationen för HBT-personer i många av dem är svår.

Att det helt eller delvis är förbud mot homorelationer i två muslimska länder, Malaysia och Indonesien, och i Burma och Singapore med lagar från när de var brittiska kolonier är ganska typiskt. Buddismen och hinduismen är visserligen inte i sig homovänliga men förföljelsen av homosexuella och bisexuella har generellt inte varit så allvarlig som i kristna och muslimska länder.

Tvärtom har ibland samkönade relationer accepterats vissa perioder, om de som ägnat sig åt det varit "diskreta". I Japan som avskaffade sitt förbud mot homorelationer redan 1881, så har det varit vanligt bland många samurajer att ha relationer med andra män. Thailand tillät homorelationer 1957 och Kina 1993. Som kuriosa kan jag avslöja att Kina från 1979 till 1993 åtalade folk som ägnade sig åt homorelationer för "huliganism". Det senare året förtydligade regimen att man inte skulle använda huliganismlagen mot homosexuella.

Det här är första delen av två om HBT-rättigheter i östra Asien. I nästa bloggpost avslöjar jag bl.a. vilket land i regionen som har de HBT-vänligaste lagarna. Och skriver något om de svängande manshöfterna som orsakade politisk debatt i ett av länderna.

De flesta män som har sex med pojkar är heterosexuella.

Tidningen Världen idag är välkänd, man skulle även kunna använda ordet ökänd, för sina hatkampanjer mot HBT-föreningar och homosexuella. Och deras favoritargumentation är att antyda att många homosexuella är pedofiler och att HBT-föreningar accepterar sexuella övergrepp på barn. Trots att det givetvis inte är sant vilket många förtydligat för ansvariga på tidningen.

Senast försöker Ruben Agnarsson i en ledarartikel låtsas som att media "mörkar" att många unga homo- och bisexuella varit offer för sexuella övergrepp.

En helt färsk undersökning från slutet av förra året visade att gayvärlden är en högriskmiljö för övergrepp och att hälften av dem som beskriver sig som homo- och bisexuella i åldern 15-18 år har blivit utsatta det senaste året. Till grund för studien, som är gjord av RFSL Ungdom, låg en enkät på Nordens största commun­ity för hbt-personer, Qruiser.

Rapporten borde naturligtvis ha lett till ramaskri och folkstorm, med krav från de stora svenska tidningarnas ledarsidor på stora polisinsatser och nolltolerans.
Istället mottogs undersökningen, som gjordes i samarbete med Ungdomsstyrelsen, med en gäspning.

När nu medierna ger rättmätig kritik mot den katolska kyrkan blir frågan varför de homosexuell­as miljöer och organisationer helt slipper denna granskning, trots att det alltså är ett känt faktum att toleransen gentemot övergrepp är utbredd i dessa kretsar.

Är det skillnad på övergrepp och övergrepp? Och ska förövare inom gayvärlden gå fria och visas särskild hänsyn? Eller är det till och med så att det i själva verket inte är övergrepp­en som vreden riktas mot utan mot den katolska kyrkan i allmänhet?

Hade ämnet inte varit så allvarligt hade artikeln från Ragnarsson varit komisk. Låt oss närmare granska det han skriver.

1. "Gayvärlden är en högriskmiljö".

Som om "gayvärlden" vore något helt annat än övriga samhället. Som om alla som ägnar sig åt sexuella kränkningar mot HBT-människor själva är en del av gruppen. Det borde vara känt även för Agnarsson att en del heterosexuella män tafsar på, i värsta fall, våldtar lesbiska kvinnor för att de ska "bli hetero". Att en del heterosexuella ungdomar som mobbar HBT-ungdomar använder bl.a. sexuella kränkningar.

Det här betyder givetvis inte att man ska låta bli att diskutera sexövergrepp i samkönade relationer. För det är givetvis ett lika allvarligt problem som i olikkönade relationer. Men det är viktigt att konstatera att det är olika typer av övergrepp.

2. "Hälften av alla homo- och bisexuella ungdomar har det senaste året varit utsatta för övergrepp"

Utan att försöka bagatellisera problemet så kan man konstatera att när man i rapporten Effekter av heteronormen från RFSL-Ungdom talar om övergrepp så används det även för saker som många kanske inte skulle kalla övergrepp. T.ex. att ha haft oralsex trots att "man inte kände för det". Det är nog även i många väl fungerande relationer ganska vanligt att en partner gör något ibland som man "inte känner för" och att även partnern gör detsamma. Att man kompromissar om sex som med andra saker.

Det här motiverar givetvis inte tvång och övergrepp. Att någon mot sin vilja har oralsex eller någon annan typ av sex är givetvis helt oacceptabelt. Rapporten från RFSL frågar efter om de som besvarat enkäten varit med om någon av följande saker och sedan är det en lista med bl.a "blottat sig för dig", "onanerat åt någon" "berört ditt kön eller dina bröst", "haft smeksex", "haft vaginalsex", "haft analsex" etc.

3. "Krav på nolltolerans".

Varför ska man kräva nolltolerans för sexuella övergrepp i samkönade relationer men inte i olikkönade? Det viktigaste måste väl vara att bekämpa problemen oavsett vem som är förövare och vem som är offer. Det är nog även något som de flesta inom svensk media är ense om.

4. "Homosexuellas föreningar och miljöer slipper granskning".

Det är givetvis synnerligen udda att anklaga RFSL-Ungdom för att slippa bli granskade när det är föreningen själv som gjort rapporten i samarbete med Ungdomsstyrelsen. Det visar ju tvärtom att man inte försöker dölja något utan redovisar problemen. Det hade varit positivt om katolska kyrkan visat samma transparens i arbetet mot sexuella övergrepp.

5. "Vreden riktas mot katolska kyrkan av andra orsaker".

För det första riktar sig RFSL-Ungdoms enkät till folk som är äldre än 15 år, vuxna får alltså enligt lagen ha sex med dem. Många av de sexuella övergreppen i katolska kyrkan har varit barn som är yngre än 15 år. Men däremot hade kritiken givetvis varit relevant om det avslöjats att många barn och tonåringar blivit sexuellt utnyttjade på RFSL-konferenser, att RFSL försökt hemlighålla det och att media sedan tigit om det när de fått vetskap om det. Men så är det ju inte. Tvärtom så fick en tidigare ordförande i RFSL Ungdom lämna sin post direkt efter att det blev avslöjat att han haft sex med några pojkar i 13-årsåldern.

Katolska kyrkan blir välförtjänt granskade och kritiserade för att man ofta inte reagerat mot de sexuella övergreppen inom samfundet. En betydande majoritet av offren har varit pojkar. Det försöker vissa homofientliga kristna få till att homosexuella är överrepresenterade bland pedofiler. Det blir fel av flera orsaker.

För det första struntar många pedofiler i barnets kön. En betydande majoritet av de barn som är engagerade nära präster i katolska kyrkan är pojkar, ofta korgossar. Pedofiler använder ofta de barn som är närmast dem själva och därmed lättast att kanske få sex med.

För det andra är det en myt att vuxna män som har sex med pojkar oftast är homosexuella. Det är faktiskt tvärtom, något som Mark E. Pietrzyk avslöjar i rapporten Homosexuality and Child Sexual Abuse: Science, Religion, and the Slippery Slope.

According to Groth, child molesters can be divided into two types: “fixated” and “regressed.” The fixated offender is attracted primarily to children and has little or no interest in adult relationships; such a person is known in clinical terms as a “pedophile.” The regressed offender is interested in and capable of adult sexual relationships; however, this person may on occasion regress to sexual encounters with children, often as a result of difficulties and frustration in his adult relationships.

Groth writes that the fixated offender, or pedophile, tends to select boys more often than girls, but for reasons having nothing to do with homosexuality:

In general, fixated child molesters are drawn to children sexually in that they identify with the child and appear in some ways to want to remain children themselves. It is for this reason that the trend for fixated offenders is to target boys as victims. . . . They see the boy as a projected representation of themselves. They feel themselves to be more child than adult – more boys than men – and therefore find themselves more comfortable (especially sexually) in the company of children. . . .

Groth stresses that “these same individuals are uninterested in adult homosexual relationships. In fact, they frequently express a strong sexual aversion to adult males, reporting that what they find attractive about the immature boy are his feminine features and the absence of secondary sexual characteristics such as body hair and muscles.”

The second type of offender, the regressed offender, is predominantly heterosexual. However, he may temporarily turn to boys or girls as a result of complications in his adult relations. Although regressed offenders are more likely to choose girls than boys as victims, writes Groth, what attracts the regressed male offender to boys are the feminine characteristics of pre‑ pubescents. Groth found no cases of boy molestation in which the offender had an adult homosexual orientation. Concludes Groth,

Homosexuality and homosexual pedophilia are not synonymous. In fact, it may be that these two orientations are mutually exclusive, the reason being that the homosexual male is sexually attracted to masculine qualities whereas the heterosexual male is sexually attracted to feminine characteristics, and the sexually immature child’s qualities are more feminine than masculine. . . . The child offender who is attracted to and engaged in adult sexual relationships is heterosexual. It appears, therefore, that the adult heterosexual male constitutes a greater sexual risk to underage children than does the adult homosexual male.

De flesta vuxna män som har sex med pojkar är alltså heterosexuella. Eller så är de ointresserade av sex med vuxna och bara med barn. Få av dem är homosexuella. Men tidningen Världen idag skriver nog inte om den rapporten.

Nya artiklar om sexövergreppen på barn i katolska kyrkan.

DN SvD Dagen1 Dagen2

Uppdatering 1

Igår skrev jag här på bloggen att en del homofientliga kristna felaktigt försöker låtsas som att homosexualitet är orsak till de många pedofilskandalerna inom katolska kyrkan. Och på en presskonferens i Chile har kardinal Tarcisio Bertone, som i praktiken är nr 2 inom katolska kyrkan efter påven, ägnat sig åt den här typen av spekulationer.

Från brittiska HBT-siten Pinknews.

"Many psychologists and psychiatrists have shown that there is no link between celibacy and paedophilia but many others have shown, I have recently been told, that there is a relationship between homosexuality and paedophilia," he told journalists.

"This pathology is one that touches all categories of people, and priests to a lesser degree in percentage terms," he added.

Det är närmast patetiskt hur ansvariga försöker få möjliga orsaker att passa deras egen ideologi. Celibatet är inte problemet utan förmågan att älska någon av samma kön. Trots att det avslöjats att det senare inte är sant. Inte heller lär kardianlen kunna bevisa att sexuella övergrepp skulle vara mindre vanliga procentuellt bland präster än bland andra.

Författaren Marcus Birro hade en debattartikel i Dagens Nyheter för några dagar sedan. Han kritiserade mycket tydligt katolska kyrkans ointresse att bekämpa de sexuella övergreppen på barn och ungdomar. Birro gjorde för något år sedan ett raljerande uttalande om transpersoner. Det ska han ha kritik för. Men när det gäller homorelationer är han tydligt positiv.

Från debattartikeln.

Några punkter som jag anser katolska kyrkan omedelbart måste göra till en del av sig själv:

1). Avskaffa det obligatoriska celibatet för prästerna. Det är direkt människovidrigt. Det är fientligt och kärlekslöst.

2). Kvinnor ska behandlas på samma sätt som män, alltså ges möjligheter att bli diakoner och präster.

3). Sluta förtrycka de homosexuella.

4). Upphäv förbudet mot preventivmedel. Det är stenålder och människofientligt.

Maria Hasselgren, pressansvarig för Stockholms katolska stift, skriver idag bl.a. följande i en debattartikel som svar till Birro.

En oberoende undersökning i USA visade att fyra procent av prästerna begått övergrepp, fyra procent för många. Men då vi inte har någon annan siffra att relatera den till – vi vet inte hur många läkare, poliser, idrottsledare etcetera som begår övergrepp – är det svårt att veta om siffran är extremt hög eller ej.

Hon erkänner alltså att det inte är möjligt att konstatera om övergrepp är vanligare eller ovanligare från präster än från andra yrkesgrupper. Något som däremot påvens närmaste medarbetare låtsas han vet.

4 % av prästerna i katolska kyrkan kanske inte låter så mycket. Men det betyder att om du besökt ett möte med 200 präster, vanligt antal för en konferens, då har statistiskt 8 i rummet ägnat sig åt sexuella övergrepp på barn. 8 av de du fikar med i pauserna i konferensen.