Från en presentation av HBTQ spelar roll (2018) av Tiina Rosenberg.
.... Berättelsen om hur den moderna scenkonsten i Sverige ifrågasatt heteronormen har hittills varit oskriven. I HBTQ spelar roll diskuterar Tiina Rosenberg de konstnärliga och identitetspolitiska insatser som gjorts av öppna hbtq-artister inom svensk scenkonst. Många av dessa berättelser handlar om vad det innebär att komma ut och att leva som en hbtq-person i Sverige, men det finns också andra teman som sammanlänkar dessa frågor med ett vidare spektrum av samhällsfrågor. Vi får möta scenkonstnärer som under de senaste 30 åren haft en avgörande roll för den allt öppnare representation som karaktäriserar debatten idag. Det här är en bok för dig som är nyfiken på ett outforskat stycke scenisk historia som ofta handlar om innebörden av att komma ut och att leva som hbtq-person i Sverige....
Enda invändningen är att den borde varit kortare.
Jag och Tiina Rosenberg har olika politiska värderingar. Är själv socialliberal-borgerlig medan hon är relativt långt ut på vänsterkanten. Hon har gjort en del fåniga politiska kommentarer. Och det finns tecken på att boken ibland är "vänstervriden". Men riktigt så enkelt är det inte heller. Rosenberg verkar vara queer-feminist istället för radikal-feminist. Ofta är kapitlen politiskt neutrala.
Tiina Rosenberg har en litterär talang även om den ibland inte nått ända fram. Det här är hennes bästa bok hittills. Det är ett gediget arbete om HBTQ och teater. Den enda invändningen är att den borde förkortats. "You may call me old-fashioned" men jag hävdar bestämt att en bok ska ha färre än 300 sidor. Klarar man inte sammanfatta sitt budskap inom den ramen bör man resonera om att göra en ny bok senare.
Jag och Tiina Rosenberg har olika politiska värderingar. Är själv socialliberal-borgerlig medan hon är relativt långt ut på vänsterkanten. Hon har gjort en del fåniga politiska kommentarer. Och det finns tecken på att boken ibland är "vänstervriden". Men riktigt så enkelt är det inte heller. Rosenberg verkar vara queer-feminist istället för radikal-feminist. Ofta är kapitlen politiskt neutrala.
Tiina Rosenberg har en litterär talang även om den ibland inte nått ända fram. Det här är hennes bästa bok hittills. Det är ett gediget arbete om HBTQ och teater. Den enda invändningen är att den borde förkortats. "You may call me old-fashioned" men jag hävdar bestämt att en bok ska ha färre än 300 sidor. Klarar man inte sammanfatta sitt budskap inom den ramen bör man resonera om att göra en ny bok senare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar