fredag 26 april 2019

Det finns inga oövervinnliga arméer.



En känd rysk dissident hävdade runt 1980 att Sovjetunionen skulle braka ihop inom 25 år. Få trodde honom. Inte jag heller. Det hände 13 år senare. Tyskland besegrade Frankrike inom 3 veckor 1940. Många brittiska soldater fick i panik evakueras på nätterna i båtar från Storbritannien. Nästan varje brittisk båt skickades dit inom en vecka. Utan den räddningsaktionen hade britterna kanske slutit fred med Tyskland. Den tyska armén kallades oövervinnerlig.

Den tyska regimen gjorde hemliga opinionsmätningar och konstaterade att stödet för den ökade betydligt efter segern i Frankrike.

Det skulle senare långsamt förändras. Det blev som bekant 1945. Berlin var bokstavligen i ruiner. I början av kriget var det oftast "för führer och fosterlandet" i dödsannonser  av avlidna tyska soldater. Från 1942 blev det oftast "för fosterlandet". Det var en diskret markering.

Men demokratin är inte heller oövervinnerlig. Eller att det finns mänskliga rättigheter, inklusive HBTQ-rättigheter. De attityderna  har funnits i ca 0,1-0,2 % av mänsklighetens historia. De måste erövras för varje ny generation. Vi kan inte ta segrar för givna. De finns inte i mänsklighetens "dna". Ännu.

Om en månad är det EU-val.

Jag har tidigare meddelat att jag skulle rösta blankt. Men jag kommer rösta på ett borgerligt parti för att stoppa nationalisterna. Det lär bli fest för dem men hur stor festen blir avgör faktiskt vi väljare.

Uppdatering 1.

Jag vill inte föra skrämselproganda.

Rösta som ni vill. De flesta ledande nationalistpartier i Europa är inte fascister. Inte Donald Trump heller. Men det finns en obehaglig strömning. Nationalism har lett till olycka för Europa, internationalism och tolerans har lett till lycka.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar