3. Döden - Jonas Gardell.

Så har då Jonas Gardell publicerat den sista och tredje delen av sin romansvit Torka aldrig tårar utan handskar.  3. Döden (2013). Ni som följer min blogg vet att jag gett lysande recensioner åt de två tidigare delarna och så blir det även för avslutningen. Bland de 10 bästa böcker jag någonsin läst hamnar alla tre delarna från Gardell om aids.

Granskar jag dem skönlitterärt håller jag nog ännu första delen för bäst, just för den återhållna vreden. Ofta blir det bäst litteratur då. Främst del 2 men även delvis sista delen blir vreden mer tydlig, det närmar sig politisk progaganda. Nu talar ju Gardell för en bra sak generellt. Om människors lika rätt och värde. Och han är en skicklig retoriker. När Gardell ska knyta ihop säcken i slutet på den tredje delen blir det så bra att jag nästan fick gåshud på armarna. Han summerar skickligt innehållet i sin böcker.

Jag brukar läsa tal från riksdagspartiernas ledare. Oavsett vad man tycker om innehållet är det ofta retoriskt bra. Jag konstaterar att Gardell utan problem skulle kunnat bli talskrivare åt någon partiordförande. Och det är menat som en eloge.

Jag är nog en av de i Sverige som har bäst koll på fakta när det gäller HBTQ-debatten historiskt och idag. Har kollat igenom en massa böcker och riksdagsprotokoll. Generellt är det imponerande hur väl Gardell har förhållit sig till fakta. Han formligen sprutar ur sig händelser och årtal och i princip allt är rätt vad jag kan bedöma. I den sista delen av trilogin hittar jag dock två faktafel.

Homorelationer mellan vuxna var inte accepterade i det antika Grekland.

Från sid 64

...homosexualitet var både vanligt och accepterat i hela den grekiska världen....åldersskillnad var emellertid inte en förutsättning för en relation, det finns många exempel på hur vuxna män uppvaktar andra vuxna män, även om det var mer komplicerat....

Här berättar Gardell halvsanningar, eller halvlögner om man vill kalla dem för det. Fakta är att attityden till relationer mellan två män (kvinnliga samkönade relationer betraktades som något så oväsentligt att det helt ignorerades, och det är intressant att Gardell helt förbigår det) varierade inom de olika stadsstaterna som då var en del av den grekiska kulturen. Längst gick det i den militära staden Sparta, där var en relation mellan en vuxen man och en tonåring hyllad bland soldater. I övriga Grekland handlade det om att en vuxen man skulle lära ut filosofi, "att bli vuxen" etc åt en kille 12-18 år. En del reagerar kanske över den låga åldersgränsen men vi måste komma ihåg att flickor då giftes bort, och förväntades ha sex, från de kommit in i puberteten. Senare, i det katolska Europa, var åldersgränsen för flickor att gifta sig (och ha sex) 12 år medan den var 14 år för pojkar. Men Gardell slirar på sanningen när han hävdar att samkönade relationer mellan vuxna var accepterade för så var det generellt inte. När en tonårig kille blivit vuxen förväntades det av honom att han skulle gifta sig med en kvinna (för att skaffa barn) och själva hitta en tonårig kille att "lära". Relationer mellan två vuxna män var inte accepterade i det antika Grekland. Som HBTQ-aktivist önskar jag det vore så men det är helt enkelt inte sant.

Drygt hälften av m-ledamöterna röstade ja till likställd åldersgräns.

Från sid 188-189

... Lars-Åke läser att tidigare i år , den 1 april, har det införts samma åldersgräns för homo- och heterosexuella. 15 år. Han har inte vetat att man gjort någon skillnad. Av Moderaterna var det flest som rösta nej, står det i tidningen, 35 %....

Fakta är att 53 % av de moderata ledamöterna röstade för att likställa åldersgränsen. Det var alltså det vanligaste i m-gruppen att rösta ja. Övriga röstade nej eller avstod. Dock förtjänar Moderaterna skarp kritik för att majoriteten i deras riksdagsgrupp i princip röstat nej till alla övriga homoreformer 1970-2000. Och 1978 var m det parti där andelen som röstade ja till likställd åldersgräns absolut sämst. Inom övriga dåvarande riksdagspartier röstade alla eller nästan alla ledamöter ja till reformen.

Gardell har lyft upp hiv och aids i samhällsdebatten igen.

Men det här var bara anmärkningar i sidokanten. Man kan ibland vara kritisk emot Jonas Gardell. Han är verkligen inte min favoritkomiker (ibland förväntas det nästan att man som bög ska ha honom som favorit). Han är undfallande emot homofientlighet bland muslimska samfund. Det finns säkert fler fel jag kan hitta hos honom. Precis som vi kan hitta fel hos varje människa.

Men det Jonas Gardell gjort genom trilogin Torka aldrig tårar utan handskar är att lyfta upp hiv och aids på nytt. Att ge upprättelse åt folk som dog, med skamkänslor, i ett homofobt samhälle. Litterärt är böckerna lysande.