Titeln på boken, Absolut noll (2013), syftar på frånvaron av känslor. En låt-gå-mentalitet oavsett om det handlar om sex, korruption, narkotika, att snabbt bli rik, att strunta i folk som far illa etc. Att det skulle karaktärisera många i S:t Petersburgs innekretsar. Och det är möjligt att det är så även om det givetvis är en ordentlig generalisering med många undantag. S:t Petersburg skulle man kunna kalla den mest liberala delen av Ryssland, eller rättare - den minst konservativa. Men även där frodas homofobi både bland stadens politiker som antagit anti-gaylagar och bland polisen.
Författaren Anna Fock är svensk och har enligt en intervju bara varit i S:t Petersburg en vecka men har studerat ryska vid Göteborgs universitet. Trots få egna erfarenheter av landet verkar det dock vara en initierad skildring av situationen i Ryssland och personporträtten är generellt trovärdiga. Det handlar om huvudpersonen Nikita, en bög som jobbar som biografmaskinist i S:t Petersburg. Om han kompisar och bekanta.
Inga hjältar.
Här finns inga hjältar. Precis som fördomar och hat mot HBTQ-personer (eller "ljusblå" som ibland används som uttryck) skildras är också intriger inom HBTQ-gruppen med. Fokus är inte på anti-gaylagarna, det är ingen politisk pamflett. Utan det handlar om vardagen, glädje och bekymmer för vanliga HBTQ-personer. Men korruptionen i det ryska samhället är ett centralt tema.
När jag läste den blev det vissa referenser till Lubiewo av Michal Witkovski. Båda har gemensamt att de berättar om ofta tragiska människoöden i Östeuropa. Men jag konstaterar också att Fock inte är i närheten av den talang som Witkovski har. Vissa delar av Absolut noll är enformiga och banala, i andra delar blir det dock en nerv.
Anna Fock kan kanske till viss del ursäktas med att det här är en debutantbok för hennes del men den är mycket varierad, stundtals dålig, den borde kortats ner ordentligt. Att det finns så få böcker med tema HBTQ i Ryssland idag, och att den ibland blir angelägen, gör att den klarar sig med godkänt.
Författaren Anna Fock är svensk och har enligt en intervju bara varit i S:t Petersburg en vecka men har studerat ryska vid Göteborgs universitet. Trots få egna erfarenheter av landet verkar det dock vara en initierad skildring av situationen i Ryssland och personporträtten är generellt trovärdiga. Det handlar om huvudpersonen Nikita, en bög som jobbar som biografmaskinist i S:t Petersburg. Om han kompisar och bekanta.
Inga hjältar.
Här finns inga hjältar. Precis som fördomar och hat mot HBTQ-personer (eller "ljusblå" som ibland används som uttryck) skildras är också intriger inom HBTQ-gruppen med. Fokus är inte på anti-gaylagarna, det är ingen politisk pamflett. Utan det handlar om vardagen, glädje och bekymmer för vanliga HBTQ-personer. Men korruptionen i det ryska samhället är ett centralt tema.
När jag läste den blev det vissa referenser till Lubiewo av Michal Witkovski. Båda har gemensamt att de berättar om ofta tragiska människoöden i Östeuropa. Men jag konstaterar också att Fock inte är i närheten av den talang som Witkovski har. Vissa delar av Absolut noll är enformiga och banala, i andra delar blir det dock en nerv.
Anna Fock kan kanske till viss del ursäktas med att det här är en debutantbok för hennes del men den är mycket varierad, stundtals dålig, den borde kortats ner ordentligt. Att det finns så få böcker med tema HBTQ i Ryssland idag, och att den ibland blir angelägen, gör att den klarar sig med godkänt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar