Är Timbro för transpersoners frihet?

Dagens Nyheter publicerar idag en debattartikel av Timbros nye VD Markus Uvell. Hans tes är att även om borgerligheten vann över vänstern i riksdagsvalet i år har man ännu inte tydligt vunnit den ideologiska debatten. Han har kanske en poäng där men det jag främst ska fokusera på i den här bloggposten är Timbros attityd till könsroller och transpersoners situation.

Men låt oss först granska hur idéinstitutet Timbro beskriver sig själva på sin hemsida.

Timbros uppdrag är att utveckla idéer och långsiktigt bilda opinion för marknadsekonomi, fri företagsamhet, individuell frihet och ett öppet samhälle. Vi tror på allas rätt att forma sitt eget liv, i sin egen takt och att ta ansvar för detsamma. Allra viktigast för arbetet i en tankesmedja är att engagera intressanta personer, eftersom det är människor som utvecklar, formulerar och bär idéer.

För mig som liberal låter det där positivt. Problemet är att Timbro är synnerligen selektiva när det gäller vilka frihetsreformer de jobbar för. Ofta är det sådant som har koppling till företagande och frihandel. Inget fel i sig med de debatterna, de är viktiga, men frihet och liberalism handlar om så mycket mer än sådant.

Man skulle ju kunna förvänta sig att Timbro tidigare varit engagerade för att samkönade och olikkönade par skulle få samma rättigheter när det gäller bl.a. äktenskap och adoptioner. Men i den debatten har de varit helt frånvarande.

Eller det vore väl ganska lämpligt att Timbro jobbar mot den heteronorm som begränsar många människors frihet. Den debatten har mötts av tystnad av idéinstitutet.

Orsaken till det här är nog att Timbros ideologi främst är borgerlig, inte liberal. Visserligen är liberalismen en borgerlig ideologi men det är konservatismen också. Att Timbroansvariga även gillar konservatism blir tydligt i debattartikeln från Uvell.

I alla de tre borgerliga småpartierna finns – på ett helt annat sätt än i Moderaterna – intressanta idédiskussioner om partiets framtid. Kristdemokraternas interna debatt om behovet av en mer tydligt värdekonservativ politik är det kanske mest lovande exemplet.

Folk från Timbro kanske invänder att liberaler och konservativa ofta hamnar på samma åsikter i sak i debatten i Sverige 2010. Bl.a. när det gäller privata alternativ och skatter. Och det är nog sant. Men det är också en tydlig skillnad mellan liberalism och konservatism. Men det låtsas folk från Timbro sällan om. Återigen avslöjas det i Uvells debattartikel.

Det handlar också om jämställdhetspolitiken. De allra flesta väljare avvisar kategoriskt den verklighetsfrånvända elitens vilja att lägga livet till rätta med tvångsdelad föräldraförsäkring, genusutbildningar och kvotering till bolagsstyrelser.

Jag är själv emot både att tvångsdela föräldraförsäkringen och att kvotera bolagsstyrelser. Även om jag pragmatiskt är för att behålla nuvarande s.k. pappamånader som ett stöd åt de pappor som vill vara föräldralediga med sina barn men som blir ifrågasatta av sin arbetsgivare för det. Men vad har genusutbildningar med "lägga livet till rätta" att göra?

Vet folk på Timbro vad genusutbildningar är för något? Tror de på allvar att det främst handlar om att tvinga föräldrar och barn att göra saker de inte själva vill? Okunskapen inom delar av högern i Sverige är närmast absurd om det här.

För att folk från Timbro ska förstå vad det egentligen handlar om vill jag citera en annan del av Uvells debattartikel.

Utan att vara det minsta konspiratorisk kan man konstatera att mycket långa maktinnehav av det slag Socialdemokraterna haft i Sverige är skadliga för samhällsdebatten. När den politiska makten under allt för lång tid domineras av ett enskilt parti sker en gradvis och oftast omedveten anpassning av samhällslivet för att passa maktens agenda.

Vi ser det i slentrianmässiga vänsterperspektiv hos många journalister, hos personer inom kulturlivet, i den akademiska världen och hos företrädare för ett antal så kallade ”folkrörelser” (varav många i praktiken är ekonomiskt och/eller politiskt beroende av socialdemokratin). Sakta men säkert anpassas tankefigurer, retorik och prioriteringar efter Maktens intressen. Helt enkelt därför att det är kortsiktigt gynnsamt: den journalist, kulturarbetare, forskare eller föreningsordförande som ifrågasätter den dominerande politiska kulturens idéer får svårare att bli framgångsrik.

De flesta kan nog delvis hålla med Uvell. Ett land där det nästan bara varit ett parti, Socialdemokraterna, i regeringar i decennier får givetvis vissa normer i samhället som resultat. Uvell skriver om det. Men en annan norm som är tydlig i Sverige är heteronormen. Förväntningarna om att pojkar ska vara på ett visst sätt och flickor på ett annat. Och förväntningarna att de ska vara hetero.

Det är inte förbjudet för barn, eller vuxna för den delen, att bryta traditionella könsroller eller att identifiera sig som homo eller bi. Men i vissa situationer riskerar det bli en stigmatisering. Ibland av föräldrar eller personal som jobbar med unga och som inte själva är medvetna om vilka signaler de egentligen skickar till barnet. Det är det här genusvetarna vill göra folk medvetna om.

Det handlar inte om att "lägga livet till rätta" eller att "styra" utan om att frigöra folk från begränsande normer. Den grupp som kanske värst drabbas av de normerna är transpersoner, alltså människor som biologiskt tillhör ett kön men helt eller delvis identifierar sig med det andra könet. Eller inte identifierar sig med något kön.

Visst är det en del hysteriska och felaktiga kvoteringskrav i debatten. Men att bekämpa diskriminering p.g.a. kön, sexuell läggning och könsidentitet är en frihetsrörelse. Som Timbro, som har en självbild av att vara liberaler, borde vara positiva till.

Är Timbro för även transpersoners individuella frihet?


Uppdatering 1.

Flera högerpartier har radikalt bytt attityd tde senaste decennierna och blivit tydligt HBT-vänliga bl.a. Moderaterna (om man ännu kan kalla dem för högerparti), Hoyre i Norge , Samlingspartiet i Finland och Självständighetspartiet på Island.

I flera andra länder håller högern på att utvecklas och har sagt ja till en del reformer även om de ännu har problem med heteronormativitet, bl.a. Tory i Storbritannien, CDU i Tyskland, UMP i Frankrike, PP i Spanien och Konservative folkparti i Danmark.

I några västländer är högern ännu tydligt HBT-fientlig, bl.a. Republikanerna i USA och PdL i Italien.

Tyvärr är det risk att Republikanerna får majoritet i representanthuset i USA vid kongressvalet där 2 november. Därmed blir det betydligt svårare att få majoritet för nya HBT-reformer. I Italien har dessbättre landets statsminister Silvio Berlusconi och hans högerparti PdL fått minskad popularitet och kanske förlorar nästa parlamentsval.

Även socialdemokratiska partier har olika åsikter om HBT-rättigheter även om de är HBT-vänligare än högerpartier i en del länder. Idag är det presidentval i Brasilien. Dilma Rouseff från socialdemokratiska PT och José Serra från mittenpartiet PSDB är de två kandidater som är kvar den här andra omgången av presidentvalet. Dilma Rouseff väntas vinna.

Båda kandidaterna är för en partnerskapslag i Brasilien. Idag har både samkönade och olikkönade par en del juridiska rättigheter nationellt bl.a. när det gäller adoptioner, inseminationer och samborättigheter. Landet erkänner också homoäktenskap och partnerskap från andra länder när ett par flyttar till Brasilien. Bara en delstat, Rio Grande do Sul, har en partnerskapslag som ger i princip samma rättigheter som äktenskapslagen. Nästan alla delstater har dock lagar som förbjuder diskriminering p.g.a. sexuell läggning inom arbetsmarknaden, vid försäljning av varor och tjänster etc.

Uppdatering 2.

Vallokalsprognoserna från Brasilien visar att Dilma Rouseff från socialdemokratiska PT verkar vunnit presidentvalet idag. Tidningar kommenterar också att hon tydligen argumen för en könsneutral äktenskapslag.

Från Svenska Dagbladet.

Rousseff har också varit tydlig med sin avsikt att fortsätta att bedriva samma politik som sin karismatiske vänstervän. Att hon inte lyckades segra redan i första valomgången i början på oktober kan delvis bero på att hon inte har samma utstrålning som Lula och att hon tidigare uttalat sig för abort och enkönade äktenskap.

Den info jag hittat på HBT-siter är att Rouseff är för en partnerskapslag. Men det är möjligt att hon tidigare sagt sig vara för en könsneutral äktenskapslag, hon har fått mycket kritik de senaste veckorna för att vara "för radikal" och har försökt "dämpa" sitt budskap för att nå kristna grupper i landet. Bland partier av betydelse i Brasilien är socialdemokratiska PT det som är tydligast HBT-vänligt. Förhoppningsvis blir det nu också majoritet i parlamentet för en partnerskapslag och en nationell lag som förbjuder diskriminering p.g.a. sexuell läggning. De har i många år varit seriösa debatter om de två förslagen i parlamentet men hittills har man inte nått majoritet för dem.