torsdag 29 maj 2014

Utan svensk hetslag som skyddar transpersoner blir det ingen trovärdighet i Bryssel.





Före EU-valet hade RFSL en enkät som de sände till bl.a. de 10 första namnen på listorna för Moderaterna och Kristdemokraterna. 7 från m och 6 från kd svarade. En av frågorna var följande.
Är du för att EU inför en gemensam lagstiftning mot homofobisk och transfobisk hets och homofobiska och transfobiska hatbrott?
Samtliga 7 m-kandidater svarade ja, Gunnar Hökmark, Christoffer Fjellner, Anna Maria Corazza Bildt, Carl-Oskar Bohlin, Arba Kokalari, Carl Johan Sonesson och Jelena Drenjanin.

4 av 6 kd-kandidater svarade ja, Lars Adaktusson, Désirée Pethrus, Anders Sällström och Lars O Molin.

Majoritet i riksdagen för bättre juridiskt skydd för transpersoner emot hatbrott.


Oavsett vad man tycker i sak om EU ska besluta om lagar emot hets och hatbrott kan man alltså konstatera att 11 av 13 kandidater från m och kd tyckte det var så viktigt att skärpa lagarna att de vill flytta det till EU-nivå. Det finns dock en ironi i det här. Och det är att Sverige ännu inte förbjuder hets emot transpersoner, könsidentitet är inte heller explicit omnämnt i straffskärpningslagen mot hatbrott.  Det finns dock en bred majoritet i riksdagen för båda reformerna. När det gäller att förbjuda hets mot människor p.g.a könsidentitet är samtliga riksdagspartier för förutom Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna som ännu tvekar. När det gäller att explicit omnämna könsidentitet i straffskärpningslagen vid hatbrott är det bara Moderaterna och Sverigedemokraterna som ännu tvekar, övriga riksdagspartier är positiva till reformen.

15 länder i Europa har bättre juridiskt skydd för transpersoner emot hets och hatbrott än Sverige. Jag hoppas att de 11 politikerna inom m och kd (och även andra i partierna) nu engagerar sig för att transpersoner ska få samma juridiska skydd emot hatbrott som bögar, lesbiska, judar, svarta, muslimer, invandrare etc redan har.

Hur hetslagen ska vara utformad och vilka grupper den ska skydda är olika debatter.
Det finns en del som är negativa principiellt till lagen om hets emot folkgrupp. Och även jag kan vara kritisk emot delar av den (bl.a. vill jag av yttrandefrihetsskäl ta bort förbudet att "missakta" vissa minoritetsgrupper, däremot behålla förbudet att "hota" samma grupper). Men nu är den på plats och både m och kd är tydligt för den idag. Debatten om hur lagen om hets mot folkgrupp ska vara utformad för att värna yttrandefriheten och vilka grupper lagen ska skydda ska inte blandas ihop, det är faktiskt 2 olika debatter om än med koppling till varann.

Ska Sverige ha någon som helst trovärdighet i att få EU att kräva att alla medlemsländer förbjuder hets mot transpersoner måste givetvis vårt eget land först starta en utredning om att genomföra reformen här.


Uppdatering 1.

Jag kommer granska Feministiskt initiativ lika hårt som riksdagspartierna.

Tidningar publicerar idag resultatet från senaste opinionsmätningen från Ipsos. HBT-negativa Sverigedemokraterna och homonegativa Kristdemokraterna får tillsammans 13,3 % jämfört med 11,3 % i riksdagsvalet 2010. S, mp och v får egen majoritet i opinionsmätningen.

Feministiskt initiativ ökar från 2,3 % till 3,9 %. Partiet får alltså ett bättre resultat än vad c och kd fått i många opinionsmätningar senaste åren. Jag kan avslöja att jag är synnerligen kritisk emot fi.s politik när det gäller saker som har koppling till könsneutralitet, deras undfallenhet att kritisera homofientlighet bland muslimska samfund, partiets heteronormativitet när det gäller porr, sexförsäljning etc.

Orsaken till att jag inte tagit upp det här på bloggen är främst att fi varit ett så marginellt parti i opinionsmätningar. Men nu är situationen annorlunda. Jag tror på kritisk granskning och att partier där de flesta är kvinnor tål en sådan lika väl som partier där de flesta är män. Att låta bli att kritiskt granska fi för att de flesta i partiet är kvinnor vore om något sexistiskt.




onsdag 28 maj 2014

Federley kryssar sig (förmodligen) in i EU-parlamentet. 2 av 20 svenska ledamöter är öppet homosexuella.


Än är det inte helt avgjort. Men med all sannolikhet kommer Fredrick Federley (bilden) att kryssa sig in i EU-parlamentet. När jag publicerar den här bloggposten har ca 75 % av valdistrikten rapporterat in personkryssen. Federley har drygt 13 % av dem för Centerpartiet medan förstanamnet på partilistan, Kent Johansson, hamnar runt 11 %.  Om Federley blir invald kommer 2 av 20 svenska ledamöter i EU-parlamentet närmaste 5 åren att vara öppet homosexuella. 10 % alltså. Vänsterpartiets förstanamn Malin Björk, även hon öppet homo, har drygt 17 % av kryssen, näst flest kryss i det partiet Dror Feiler med drygt 4 %.

Federley och Björk är motsatser inom den ekonomiska politiken.

Tidigare har ingen varit öppet HBT bland svenska EU-parlamentsledamöter. Miljöpartiets Ulf Holm (idag andre vice talman i riksdagen) var ledamot 1995-1999 men först något år därefter kom han ut öppet som bisexuell. Jag brukar hävda att varje människa har många egenskaper (det är därför jag är emot kvotering), att vara öppet HBT betyder verkligen inte att en politiker är bäst på att representera den mångfald av värderingar som finns bland homosexuella, bisexuella och transpersoner. Men det har ett värde i sig att det finns bögar, flator och transpersoner i politiska församlingar, folk som har har kunskapen om hur det är att tillhöra HBT-gruppen. Och ibland faktiskt i debatter kan berätta "det är min verklighet den där reformen handlar om".

Federley och Björk kommer förenas i vissa delar i EU-parlamentet, bl.a. när det gäller att kämpa för en generös flyktingpolitik och kamp för integritet och emot övervakning. I andra delar är de sina motsatser, på en ekonomisk höger-vänsterskala lär Federley bli den mest nyliberale bland svenska EU-parlamentsledamöter medan Björk är den som är mest positiv till att detaljreglera företagande. Men det visar bara att HBT-personer tycker olika, precis som andra grupper.


Uppdatering 1.

Inget om HBT-reformer i riksdagsdebatt om EU.

2 maj kritiserade jag här på bloggen att riksdagen inte skulle debattera rapporten Verksamheten i Europeiska unionen förrän efter EU-valet. Tyvärr hade jag i hastigheten misstolkat informationen. Själva debatten fördes 9 maj. Däremot röstade riksdagen först 27 maj om delar av rapporten. Några av oppositionspartierna hade lämnat reservationer (alternativa förslag) om HBT-reformer i utrikesutskottets rapport, det blev dock varken debatt eller omröstning om dem.

Uppdatering 2.

Mp tar sista svenska mandatet från s.

När rösterna från samtliga valdistrikt är räknade kan vi konstatera att det blev synnerligen jämnt när det gäller vem som skulle få det sista, tjugonde, svenska mandatet i EU-parlamentet. På valkvällen verkade det som att s skulle få det men när rösterna nu är räknade igen blir det mp.

Och Federley kryssar sig in i EU-parlamentet.






måndag 26 maj 2014

Region Skåne ska inte diskriminera kvinnor i samkönade relationer.



Jag har idag mailat sjukvårdspolitiker i Region Skåne om inseminationer för kvinnor i samkönade relationer.
2005 fick kvinnor i samkönade relationer möjlighet att bli inseminerade vid kliniker. Det var en viktig reform eftersom all forskning visar att barn i samkönade familjer mår lika bra som andra barn. Tidigare har avgifterna i flera landsting varit högre för kvinnor i samkönade än i olikkönade relationer. Idag har dock samtliga regioner/landsting likställt avgifterna, sist beslutade Östergötlands läns landsting om det hösten 2013. Det är givetvis positivt.

Dock finns det en annan typ av (indirekt) diskriminering, nämligen att bara en av kvinnorna i en samkönad relation får del av skattesubventionerade inseminationer. Från RFSU:s Sverigebarometern från 2013.

"I följande län är det möjligt för två kvinnor i ett par att dela på inseminationsförsöken: Uppsala, Örebro, Värmland, Östergötland, Jönköping, Kalmar, Västra Götaland, Dalarna, Stockholm, Gästrikland.
I följande län är det inte möjligt att dela på försöken: Södermanland, Kronoberg, Skåne, Blekinge, Halland, Norrbotten, Västerbotten, Jämtland, Västernorrland, Gotland."

Att två kvinnor i en relation ska kunna dela på de subventionerade inseminationsförsöken borde vara en självklarhet. För att ta ett exempel. Anders är ihop med Anna. Hon får tre subventionerade inseminationsförsök. Marie, som är ihop med Nathalie, får detsamma. Men efter första försöket,som misslyckas, vill Marie att hennes partner ska få testa istället. 2013 var det möjligt i bara ca hälften av regionerna/landstingen. Att ha regler som inte tillåter överlåtande av försök är ett tecken på heteronormativitet. Logiken är att eftersom det är inte möjligt att dela på försöken i en olikkönad relation ska det inte heller vara tillåtet i en kvinnlig samkönad relation trots att det är möjligt. Ansvaret för att få bort den här diskrimineringen finns främst hos landsting och regioner.

Bland regioner/landsting i Sveriges tre storstadsområden har alltså två jämställt reglerna - bara Region Skåne diskriminerar ännu, om reglerna inte har ändrats. Det är viktigt att konstatera att i lagen om förbud emot diskriminering är även indirekt diskriminering förbjuden.  Men det handlar inte främst om juridik utan om att Region Skåne bör föra en politik där avskaffande av diskriminerande regler är centralt.

1. Tillåter Region Skåne idag kvinnor i samkönade relationer att dela på subventionerade inseminationsförsök?

2. Om inte, planerar Region Skåne att ändra reglerna så att det blir möjligt?

HBT-fientliga partier stärks betydligt i EU-parlamentet.




En sak är tydlig när man granskar resultatet i EU-valet.  Främlingsfientliga partier som är anti-EU har fått en brakseger i många länder och blivit största parti. Front national i Frankrike, UKIP i Storbritannien och Dansk folkeparti i Danmark. I Sverige får Sverigedemokraterna 9,7 % och 2 mandat. Men ännu mer extrema partier har också fått framgångar. I Grekland röstade nästan 10 % (var tionde!) på ett nazistparti, Gyllene gryning. I Tyskland fick nazistiska NPD 1 % vilket räcker för ett mandat. I Ungern blev halvnazistiska Jobbik näst största parti med ca 15 %.

Även totalt i EU stärks "nationalistiska" partier och deras mandat mer än fördubblas förmodligen. Här är preliminära siffror (det blir säkert en del förändringar). Jag har delat in partierna i tre grupper. Siffrorna inom parentes anger mandat efter förra valet. Många gissade att vänstern skulle öka i EU-valet men den socialdemokratiska och vänstersocialistiska gruppen får ungefär lika många mandat tillsammans som 2009. Om man tar med gröna gruppen att vara vänster blir det en minskning. Det som hänt är istället att mitten-högern fått färre mandat medan främlingsfientliga ökar ordentligt.

Tydligt HBT-vänliga grupper 349 (371)

S & D = socialdemokratisk grupp 189 (196)
ALDE = liberal grupp 66 (83)
De gröna/EFA = grön grupp 52 (57)
GUE/NGL = vänstersocialistisk grupp 42 (35)

Grupper med betydande oenighet internt om HBT-reformer  260 (331)

EPP = högergrupp 214 (274)
ECR = anti-federalistisk konservativ grupp 46 (57)

HBT-negativ grupp

EFD = "nationalistisk" grupp 38 (31)

Partier som (ännu) inte är med i någon grupp (de flesta är "nationalistiska", högerextrema-främlingsfientliga, ofta även HBT-fientliga men även en del andra partier)  104 (33)

För att få bilda en officiell grupp i EU-parlamentet krävs det 25 ledamöter från minst 7 länder.

Främlingsfientliga partiers framgångar kan blockera nya HBT-reformer.

Vilken blir då effekten av extremhögerns framgångar? Förmodligen mycket begränsad när det gäller den konkreta politiken - på kort sikt. Även om deras stöd har fördubblats utgör de en relativt liten minoritet i parlamentet. De flesta inom de etablerade grupperna vill inte samarbeta med dem. Intresset för att motarbeta HBT-reformer kommer nog också att variera mellan de olika "nationalistiska" partierna. Och dessbättre lär de inte kunna försämra något på EU-nivå när det gäller mänskliga rättigheter för HBT-personer. Den här gången. Men om de blir ännu större vid EU-valet 2019 blir situationen kanske en annan.

Problemet är istället att de främlingsfientliga partierna kan blockera nya HBT-reformer på EU-nivå, som att förstärka direktiv emot diskriminering och förbättra samkönade pars fria rörlighet i unionen. Dels genom att de får fler mandat men också därför att de kan få ledamöter från de etablerade grupperna att anpassa sig till dem, i konservativ riktning. 

Europa har generellt blivit HBT-vänligare senaste decennierna. Mycket tyder på att den trenden kommer att fortsätta. Men det är inte givet att det blir så. De motgångar som är tydliga i Ryssland kan sprida sig till fler länder, även i Västeuropa. Att kämpa emot inskränkt nationalism och intolerans blir en viktig kamp att föra för HBT-rörelsen.


Uppdatering 1.

Moderata ungdomsförbundet vill m ska bli tydligare om bl.a. HBT-rättigheter inom EU-politiken.

Från Dagens Nyheter.

Även ungdomsförbundets ordförande Erik Bengtzboe tycker att Moderaterna måste dra självkritiska slutsatser av valnederlaget. – Vi behöver utveckla vår Europa­politik och ge rakare besked om miljö, jämställdhet och hbt-frågor. Där har vi inte uppfattas som tillräckligt tydliga med tanke på vilken partigrupp vi sitter i, säger Bengtzboe som syftar på EPP-gruppen där Moderaterna samarbetar med betydligt mer konservativa högerpartier från andra länder.

lördag 24 maj 2014

Sista-minuten-guide till EU-valet.



Bloggen Helds HBT-nyheter kommer aldrig att rekommendera folk att rösta på vissa partier, eller att inte rösta på andra partier. Jag har tilltro till att varje människa själv kan avgör hur hen ska rösta. Dock är mitt budskap att du bör använda din rösträtt. Många har dött i diktaturer för möjligheten till demokratiska val.  I Sverige pågick kampen för demokrati och allmän och lika rösträtt i decennier.

Vi har alla många egenskaper och intressen. Det är oftast även annat än HBTQ-politiken som avgör vilket parti vi röstar på. Men att redovisa partiernas attityder till HBT-reformer är viktigt av två orsaker. Dels i sak, HBTQ-personer blir allvarligt diskriminerade i många länder i unionen. Men också för att attityder till HBT-rättigheter ger en indikation på hur ett parti betraktar mänskliga rättigheter generellt.

V och sd vill lämna EU som betyder mycket för HBT-rättigheter.

Jag har givetvis åsikter (både positiva och negativa) om partierna inom övrig politik. De framför jag, dock inte här eftersom bloggen Helds HBT-nyheter fokuserar på HBT-politik. Jag vill dock göra ett undantag och det är hur viktigt EU varit, och kommer även bli framåt, när det gäller främjande av mänskliga rättigheter generellt och i synnerhet HBTQ-rättigheter. HBT-rörelsen i Europa är vad jag kan bedöma enig om hur viktig EU-arenan är. Två partier, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna, vill att Sverige ska lämna unionen och dess viktiga samarbete för främjande av mänskliga rättigheter.

Här är 4 aktuella reformer på EU-nivå när det gäller HBT-rättigheter.

1. Sverige ska jobba för att alla par i EU som ingått äktenskap och partnerskap ska bli juridiskt erkända som par vilket annat land de flyttar till inom unionen. (idag råder en kompromiss från 2004 vilket bara ger en rekommendation att  länder som redan har infört äktenskap, partnerskap etc för samkönade par bör juridiskt erkänna homopar som gift sig eller ingått partnerskap i något annat land i unionen och flyttar dit)

Ja: s, m, fp, mp, pp, v, c, fi
Möjligen: kd
Nej: sd

2. Sverige ska jobba för att alla länder i unionen ska vara skyldiga att ha förbud mot diskriminering p.g.a. sexuell läggning inom i princip alla samhällsområden. (EU-kommissionen har föreslagit det och fått godkänt av en bred majoritet  i EU-parlamentet men främst Tyskland blockerar det i ministerrådet, idag är alla länder skyldiga att ha förbud emot diskriminering p.g.a. kön och etnicitet inom i princip alla samhällsområden, när det gäller diskriminering p.g.a. sexuell  läggning, funktionshinder, ålder och religion dock bara inom arbetsmarknaden)

Ja: s, m, fp, mp, pp, v, c, kd, fi
Möjligen:
Nej: sd

3. Sverige ska jobba för att alla länder i unionen ska vara skyldiga att ha förbud mot diskriminering p.g.a. könsidentitet inom i princip alla samhällsområden. (svenska borgerliga regeringen och  de flesta grupper i EU-parlamentet ville  könsidentitet skulle komma med i EU-kommissionens förslag till nytt antidiskrimineringsdirektiv men det blev inte så, idag finns ingen skyldighet för länder att ha förbud emot diskriminering p.g.a. könsidentitet, genom domstolsbeslut har  dock vissa direktiv emot diskriminering p.g.a. kön även tolkats skydda transsexuella)

Ja: s, m, fp, mp, pp, v, c, kd, fi
Möjligen:
Nej: sd

4. Sverige ska inom EU jobba för att unionen ska främja införandet av en HBT-konvention i FN.

Ja: s, m, fp, mp, pp, v, c, kd, fi
Möjligen:
Nej: sd

HBT-kultur. Alena - Kim W Andersson.


Det här är första gången jag recenserar en seriebok med HBTQ-tema. Alltså att berättelsen består av bilder och pratbubblor. Men säkert inte sista. För den som är intresserad av genren kan jag tipsa om No straight line - four decades of queer comics (2013), redigerad av Justin Hall. Fokus är främst på seriealbum från USA men också en del från Europa bl.a. kände Ralf König från Tyskland.

Kim W Andersson fokuserar som författare på en blandning av skräck och romantik. Så även i Alena (2011). Innehållet kretsar kring en tjej med just namnet Alena, hon bör väl definieras som bisexuell. Alena hade en relation med en tjej, Josefine. Den slutade dock tragiskt, hennes partner begick självmord. Trots det finns Josefine där, en vålnad som (oftast) vill hjälpa Alena som har problem eftersom hon är elev på en snobbskola (det blir associationer till skolinternatet Lundsberg)  men själv kommer från en relativt fattig familj. Där finns Filippa som ger mobbaren ett ansikte. Men också David, som Alena hånglar med. Utanförskap är det ord som bäst karaktäriserar Alena.

Det här är en mörk berättelse, från början till slut. Och Kim W Andersson har skickligt, genom sina teckningar, tydliggjort det dystra. Hans seriebok är också ibland blodig, folk håller avhuggna huvuden framför sig. Boken blir ibland lätt rörig när det gäller vad som händer och vad Alena tror händer. Den är verkligen inte perfekt, men intressant. Och paradoxalt är elaka Filippa den bäst porträtterade, ibland är det som att man nästan hatar henne trots att man vet att det bara är en figur i ett seriealbum.

fredag 23 maj 2014

Lars Adaktusson (kd) var extremt homofientlig förr, är han det idag?


Från en artikel igår på Aftonbladet kultur av Dan Josefsson om Lars Adaktusson (bilden) förstanamnet på kd:s lista  inför EU-valet söndag.
Det är en utmärkt idé att skicka undersökande journalister till Bryssel. ”Skicka en programledare och pr-konsult med homofoba tendenser till Bryssel”, låter väl helt enkelt inte lika bra.
Jag har själv tidigare betraktat Lars Adaktusson som en sekulär Stockholmsjournalist, en "otypisk" kristdemokrat. Men som för några år sedan kollade Kristdemokraternas partiprogram och gillade det. Att Lars Adaktusson är en motvikt emot den homofientliga falangen i partiet. Efter Dan Josefssons artikel har jag dock börjat granska Adaktusson närmare. Från en artikel av Petter Ljunggren i Arena 2003.
.... Och är det verkligen så – som Adaktussons själv hävdar – att hans frikyrkliga bakgrund inte alls färgar programmets utformning? Det senare vill jag fråga om eftersom jag stött på röster på SVT som hävdar att Adaktusson lider av homofobi och anklagar honom för att konsekvent ha hindrat och saboterat inslag och studiodebatter med homosexuella.... Lars Adaktusson växte upp i frikyrkliga Jönköping. Familjen var religiös, båda föräldrarna aktiva i Filadelfiakyrkan. ”Jag har helt enkelt vuxit upp i kyrkan”, förklarar han i pingströrelsens tidning Nya Dagen.... Trots att tron är ”en grundpelare i livet” påverkar den inte hans yrke, säger han i Nya Dagen. Ändå går hans frustration över kristenhetens minskade inflytande över samhällsutvecklingen som en röd tråd från sent 70-tal och framåt; i boken Spelet om de kristna väljarna – skriven inför riksdagsvalet 1979 tillsammans med Dagen journalisten Arne Winerdal – används genomslaget för fri abort och sänkt åldersgräns för homosexuellt umgänge som exempel på frågor där kristna riksdagspolitiker tappat greppet. De två författarna föreslår därför att organisationen Kristet samhällsansvar återupplivas, en aktionsgrupp som bildades på 50-talet av bland andra pingströrelsens Lewi Pethrus i syfte att mer effektivt kunna driva ”etisk-moraliska frågor som är viktiga från kristen synpunkt”.,,,
Spelet om de kristna väljarna finns inte på biblioteken i Malmö men kan möjligen beställas, den kommer då dock fram först efter valet på söndag. Förmodligen har dock Petter Ljunggren rätt i sin analys av boken.

Adaktusson jobbade för en kristen extremisttidning.

Lars Adaktusson började alltså jobba på den kristna tidningen Dagen på 1970-talet. Idag har den förvandlats till en kristet-konservativ tidning utan extremism. På 1970-talet var dock Dagen extrem, hade ett budskap jämförbart med högerkristna i USA. I en artikel i tidningen hävdades att homosexuella var "besatta av demoner" och att demonutdrivning var "boten". 1978 likställdes åldersgränsen för samkönade och olikkönade relationer till 15 år (innan hade den varit 18 år för homorelationer) En synnerlig viktig seger för gayrörelsen. Och för mänskliga rättigheter, rätten att inte diskrimineras. I den situationen har alltså Lars Adaktusson tydligen lämnat ifrån sig en bok där den reformen blir ett negativt tecken på hur samhället utvecklats. Absurt.

Det blir alltså tydligt att Adaktusson hade synnerligen homofientliga värderingar på 1970-talet. Kanske någon försöker ursäktar honom med att det hade många andra också då. Vilket är sant. Dock röstade en betydande majoritet i riksdagen för att likställa åldersgränsen 1978. Det var en borgerlig regering som införde reformen. Av de fem partier som då fanns i riksdagen röstade alla eller nästan alla från Socialdemokraterna, Folkpartiet och Vpk (nu Vänsterpartiet) för ett likställande, ca 80 % från Centerpartiet och drygt hälften från Moderaterna. En del avstod i omröstningen medan andra röstade nej.

De som betraktade det som en katastrof att reformen genomfördes var relativt få. Men de fanns, i synnerhet bland en del frikyrkliga samfund. Och tidningar som Dagen där Adaktusson var anställd.

Idag har Adaktusson en egen artikel i Aftonbladet. Han kommenterar bl.a. följande.
I det karaktärsmord som han nu utför antyds att jag lider av homofobi, det är en allvarlig anklagelse. Än mer allvarligt blir det när Josefsson som enda stöd för sitt påstående hänvisar till en tolv år gammal artikel där en reporter skriver att han ”hör röster i tv-huset” om att jag är homokritisk.
Bästa "boten" för Adaktusson är att försöka göra kd homovänligare.

Notera att Adaktusson inte direkt dementerar att han varit homofob när han jobbade för TV. Om man ska vara välvillig är det dock en indirekt dementi eftersom han hävdar att det är "en allvarlig anklagelse". Givetvis är det möjligt, och troligt, att Adaktusson, precis som många andra, radikalt bytt åsikter om homosexuellas rättigheter sedan 1970-talet. Men han borde faktiskt "göra en pudel" för sitt engagemang hos en extremisttidning på 1970-talet och att då publicerat en bok med extremt homofientligt innehåll. Precis som någon politiker idag borde göra det om hen för 35 år sedan jobbat för en rasistisk tidning. Problemet är givetvis inte att Adaktusson varit och är kristen utan att han använt sin religiösa tro för att föra ut extrema budskap.

Det som är gjort är dock inte möjligt att ändra. Den bästa "boten" är om han nu i sitt parti jobbar för att kd ska börja stödja nuvarande könsneutrala äktenskapslag och jämlika lagar när det gäller adoptioner och inseminationer.


onsdag 21 maj 2014

Jag svänger (delvis) om EU ska tvinga alla medlemsländer att förbjuda hets mot HBT-personer.


Efter att ha granskat EU:s politik närmare när det gäller hatbrott och lagar emot hets (hate speech) svänger jag delvis om alla länder i unionen bör vara skyldiga att förbjuda hets p.g.a. sexuell läggning och könsidentitet. Något som Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet föreslagit i riksdagen i vår. Något som RFSL hade med i sin enkät till EU-parlamentskandidater och fick stöd för även av de flesta borgerliga politiker.

Det är lika bra att vi tar det från början. EU antog 2008  Council Framework Decision 2008/913/JHA on combating certain forms and expressions of racism and xenophobia by means of criminal law. Vad är då ett ramverk? Följande information finns på siten Wikipedia
A framework decision was a kind of legislative act of the European Union used exclusively within the EU's competences in police and judicial co-operation in criminal justice matters. Framework decisions were similar to directives in that they required member states to achieve particular results without dictating the means of achieving that result. However unlike directives, framework decisions were not capable of direct effect, they were only subject to the optional jurisdiction of the European Court of Justice and enforcement proceedings could not be taken by the European Commission for any failure to transpose a framework decision into domestic law.
Ramverksbeslut emot rasism.

EU antog fram till 2009 en del ramverksbeslut men möjligheten försvann i och med att Lissabonfördraget (en typ av konstitutionsförslag för EU) trädde i kraft. Den centrala delen i EU:s ramverksbeslut emot rasism är följande. Från artikel 1.
1. Each Member State shall take the measures necessary to ensure that the following intentional conduct is punishable:
(a) publicly inciting to violence or hatred directed against a group of persons or a member of such a group defined by reference to race, colour, religion, descent or national or ethnic origin;
(b) the commission of an act referred to in point (a) by public dissemination or distribution of tracts, pictures or other material;
(c) publicly condoning, denying or grossly trivialising crimes of genocide, crimes against humanity and war crimes as defined in Articles 6, 7 and 8 of the Statute of the International Criminal Court, directed against a group of persons or a member of such a group defined by reference to race, colour, religion, descent or national or ethnic origin when the conduct is carried out in a manner likely to incite to violence or hatred against such a group or a member of such a group....
Från artikel 4.
For offences other than those referred to in Articles 1 and 2, Member States shall take the necessary measures to ensure that racist and xenophobic motivation is considered an aggravating circumstance, or, alternatively that such motivation may be taken into consideration by the courts in the determination of the penalties.
Kommentar om yttrandefrihet.

Men det finns också en "brasklapp" i ramverksbeslutet om yttrandefrihetens betydelse. Från artikel 7.
.... This Framework Decision shall not have the effect of requiring Member States to take measures in contradiction to fundamental principles relating to freedom of association and freedom of expression, in particular freedom of the press and the freedom of expression in other media as they result from constitutional traditions or rules governing the rights and responsibilities of, and the procedural guarantees for, the press or other media where these rules relate to the determination or limitation of liability.

Att förneka folkmord bör inte vara förbjudet.

Jag visste om det här ramverksbeslutet och var synnerligen kritisk när det antogs. Men jag har inte kopplat ihop det med att s, mp och v (v är dock synnerligen oense internt om det här) i riksdagen och även andra velat förbjuda hets emot HBT-personer i alla länder i EU.

Jag är federalist och synnerligen EU-positiv men vissa beslut hävdar jag bäst avgörs på nationell nivå. Jag är dock positiv till att EU-parlamentet rekommenderar medlemsländer att införa lagar emot hets (när det gäller "hot", "missaktning" bör däremot inte vara kriminaliserat) ). Även att brott med hatbrottsmotiv ska kunna leda till högre straff än annars. Däremot är jag emot bindande direktiv inom de här områdena. När det gäller förnekelse av folkmord är jag absolut emot sådana lagar. Att judar systematiskt mördades i Tyskland i början av 1940-talet, precis som att armenier drabbades av folkmord för nästan 100 år sedan i nuvarande Turkiet, betraktar jag som kunskap men okunskap bör aldrig vara ett brott.

Ramverksbeslutet är alltså något som är mer bindande än en resolution men mindre än ett direktiv. I princip tycker jag det kan få vara kvar, dock bör formuleringarna om att förneka folkmord försvinna. Nu är dock ramverket på plats och så länge det finns bör det även inkludera sexuell läggning och könsidentitet.

Därmed ger jag, med den reservationen, stöd åt att HBT bör inkluderas i ramverket emot rasism och hatbrott.



lördag 17 maj 2014

"The normal heart" - om USA och aids på 1980-talet



Den liberale skribenten och hängivne USA-vännen Per T Ohlson (då ansvarig för ledarsidan hos Sydsvenska dagbladet) skrev när Ronald Reagan slutade som president 1988 att hans eftermäle kommer att bli som en av de viktigaste presidenterna i USA på 1900-talet. Främst för sin roll i kampen emot kommunistdiktaturen Sovjetunionen.

"Trots det kommer han inte nå upp till samma status som Roosevelt och John F Kennedy. Därför att Reagan var alltför oengagerad emot USA:s sociala problem och fattigdom." skrev Per T Ohlsson på ett ungefär. Och det är sant. Där Roosevelt och Kennedy flyttade fram positionerna för de som i USA levde i utanförskap och fattigdom, och Barack Obama kanske också kommer skrivas in i den klubben så småningom, var Reagan i många år kallsinnig emot varje projekt som innehöll skattepengar.

Ohelig allians av extrema nyliberaler och konservativa.

Ett välkänt citat är det som finns hos bilden till den här bloggposten. Regeringar är inte lösningen på problemen, regeringar (och dess spenderande av skattepengar) är själva problemet. Att politiska beslut inte är den främsta metoden att förbättra samhället kan nog många vara ense om. Men att hävda att politiska beslut i sig måste vara ett problem är att gå mycket längre. Vi måste dock komma ihåg att extrem nyliberalism och konservatism i en ohelig allians fått ett lyft i USA i slutet av 1970-talet och skulle påverka landet i decennier framåt. Liberaler med socialt engagemang attackerades. Valet 1980 blev en brakseger för USA-högern.

Som nyvald president drog Reagan ner anslagen drastiskt till vårdprogram och sociala program och skattebetald forskning. Då är det värt att konstatera att anslagen redan var låga, mindre än i något annat demokratiskt västland. Det var i den kontexten som hiv spred sig i USA.

USA fick flesta hiv-smittade per person i västländer på 1980-talet.

Reagan var ingen homofob. Som f.d. skådespelare var han van vid att möta folk med olika sexuella läggningar och hade privat inga problem med det enligt folk som var nära honom. Men han var också den kristna högerns kandidat. Till deras besvikelse försämrade han dock inga lagar när det gäller homosexuellas rättigheter (förbättrade dem inte heller) Men utåt värnade han tydligt kärnfamiljen.

Reaganadministrationens nedskärningar inom vård och skattebetald forskning (från en redan låg nivå) fick förödande verkan för bl.a. spridningen av hiv-epedemin. År efter år försökte forskare med kunskap om aids och en del liberala kongressledamöter få regeringen att öka anslagen om att hitta ett botemedel emot hiv men även om att sprida bromsmediciner till de som redan var smittade - varje år bemötte regeringen det med att de medel som fanns var tillräckliga. Inget annat västland fick så många hiv-smittade per invånare som USA på 1980-talet.

Reagan ville säkert inte att folk skulle dö men hans politik fick konsekvensen att fler dog än om regeringen effektivt bekämpat smittspridningen - i ett av världens rikaste länder. Det är i den kontexten filmen The normal heart visas på kanalen HBO från 25 maj. Tyvärr har jag inga betalkanaler men kommer filmen på bio ska jag kolla den.

fredag 16 maj 2014

M är emot heteronormen (dess innehåll)


Moderaterna svänger och tar nu ställning officiellt emot heteronormativitet. Även om de egentligen inte vill använda själva ordet. Jag har kontaktat m i vår för att kolla vad partiets åsikt är idag om heteronormen. De har precis som andra partier kunnat välja något av följande alternativ.
Alternativ 1. Mitt parti menar att heteronormativiteten i samhället är ett problem, vi vill bekämpa heteronormativa strukturer och menar att samkönade relationer ska betraktas som likvärdiga med olikkönade relationer. Att kraftigt avvika från traditionella könsroller ska respekteras lika mycket som att inte göra det.

Alternativ 2. Mitt parti har ännu inte någon officiell åsikt om heteronormativitet. Men vi är generellt för allas lika värde och rättigheter oavsett sexuell läggning och könsidentitet.

Alternativ 3. Mitt parti är för heteronormativiteten i samhället. Samkönade relationer ska respekteras men olikkönade relationer bör vara normen i samhället.
Olof Lavesson, HBT-politisk talesperson för m, mailade i förra veckan.
När vi formar vår politik står vi för varje människas rätt till sina egna uttryck och respekteras utifrån dessa. Vi definierar inte människor utifrån könsuttryck, könsidentitet eller sexuell läggning. Självfallet ska varje människa ha rätt att avvika från traditionella könsroller och normer. På samma sätt ska givetvis olika relationer betraktas på ett likvärdigt sätt. I och med detta har vi ett normkritiskt förhållningssätt.
8 av Sveriges 10 största partier är emot heteronormens innehåll.

Sedan hade jag och Olof Lavesson en diskussion där jag försökte pressa honom på om m är specifikt emot heteronormen. Det slutade med att jag mailade honom (med kopia till bl.a. Moderaternas partisekreterare Kent Persson och gruppledaren i riksdagen, Anna Kinberg Batra) följande.
Jag kommer publicera en bloggpost och i mitt nästa nyhetsbrev att m nu officiellt är emot heteronormen med utgångspunkt från ditt svar även om ni formulerar det annorlunda. Det viktiga är givetvis inte att just ordet heteronorm används utan som du framför att det finns en normkritisk attityd, själva innehållet i begreppet heteronorm. Har ni några invändningar emot det, och hellre vill att jag placerar m på alternativ 2, vänligen meddela mig senast söndag 10.00. Har jag inte fått något mail före dess tolkar jag det som att ni tycker jag gjort rätt bedömning.
Olof Lavesson mailade mig snabbt att han inte hade några invändningar och det har det inte blivit från någon av hans partikolleger heller. Därmed är 8 av Sveriges 10 största partier officiellt emot heteronormens innehåll (även om m alltså inte använder ordet), Socialdemokraterna, Moderaterna, Miljöpartiet, Folkpartiet, Centerpartiet, Vänsterpartiet, Piratpartiet och Feministiskt initiativ. I min partirapport i sommar kommer jag placera m som att vara emot heteronormen.

Sd och kd har ingen officiellt åsikt om heteronormativitet.

Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna har ingen officiellt åsikt om heteronormen, alltså alternativ 2. Att m nu tydligt tar ställning emot heteronormens innehåll betyder verkligen inte att partiet nått i mål inom HBT-politiken.

Partiet är ännu emot införande av ett tredje juridiskt kön. De är också negativa till att sänka åldersgränsen för att få byta kön juridiskt. Trots att den regering där m är största parti startat en utredning om det. Moderaterna tvekar också ännu om förbättra transpersoners skydd emot diskriminering, hets och hatbrott, att transpersoner ska få samma skydd som bögar, lesbiska, judar, svarta, muslimer och invandrare. Partiet har ännu en hemläxa att göra inom HBT-politiken.

Tipsa mig inför EU-valet och valen i höst.




Vi som är HBT-personer har politisk medvind i Sverige. Idag vill nästan alla, t.o.m Sverigedemokraterna, vara våra vänner. Utåt. I många delar av världen är det tvärtom.

Men i synnerhet inför valrörelserna i år är det viktigt att granska om politiker som officiellt är HBT-vänliga lever som de lär. Eller om politiker som är HBT-fientliga försöker dölja det i media. I förra bloggposten granskade jag Malin Björk (v). Men det lär komma upp fler situationer där politiker ägnar sig åt dubbla budskap. Och det är här jag kan behöva din hjälp.

Vänligen tipsa mig om du hittar någon mediaartikel eller är med på en konferens eller annat möte där du misstänker politiker ger dubbla budskap. Jag kan ta ett hypotetiskt exempel.

HBT-ansvarige ministern Erik Ullenhag (fp) är utåt tydligt HBT-vänlig. Men när Ullenhag besöker en moské eller konservativ kristen församling och samfundsledarna sprider ett budskap om att samkönade relationer är syndiga sitter Ullenhag tyst och bemöter inte dem med att regeringens utgångspunkt är att samkönade relationer är lika mycket värda som olikkönade relationer.

Det här var bara ett påhittat exempel. Poängen är att politiker inte ska använda dubbla budskap. Du har rätt att vara anonym när du tipsar. För att jag ska kunna publicera bloggposter om tips krävs dock en del bevis för att det verkligen hänt.



torsdag 15 maj 2014

Hur intresserad av HBT-politik är lesbiska Malin Björk (v) egentligen?


Som jag tidigare kommenterat har även RFSL den här veckan lämnat en rapport om HBT-politik inför EU-valet. Det som media fokuserat på i RFSL:s rapport är bl.a. Vänsterpartiets dåliga resultat. Bara kd och sd har mindre samstämmighet jämfört med RFSL:s EU-politiska mål. Från Aftonbladet.
Vänsterpartiet säger nej anmärkningsvärt ofta. Det är lite förvånande att ett parti som generellt kopplas ihop med ett starkt stöd till hbtq-personer anser att andra saker ofta väger tyngre i Europaparlamentet, säger Ulrika Westerlund, förbundsordförande för RFSL....
I min rapport får Vänsterpartiet tillsammans med Folkpartiet, Miljöpartiet, Piratpartiet och Feministiskt initiativ däremot "perfect record" d.v.s. de är för alla reformer jag granskar, har med något om HBT i sina valmanifest och har röstat ja till de 5 resolutioner i EU-parlamentet senaste åren som jag bedömer har tydligast koppling till HBT-rättigheter. Gemensamt för båda rapporterna är att Kristdemokraterna hamnar näst sist och Sverigedemokraterna är sämst när det gäller HBT-politik på EU-nivå.

Bedömning av delvis olika saker.

Hur är det möjligt att resultaten delvis spretar? Är det min eller RFSL:s rapport som är sanningsenlig? Svaret är - båda två. Därför att vi delvis bedömer olika saker. I min rapport fokuserar jag på partiernas officiella åsikter medan RFSL har frågat kandidaterna vad de tycker. Och det är ju ingen hemlighet att inte alla kandidater håller med om sitt partis åsikter i varje detalj.

En annan skillnad är att RFSL tar med 10 resolutioner som det röstats om i EU-parlamentet medan jag fokuserar på de 5 jag bedömer har tydligast koppling till HBT-rättigheter (4 av resolutionerna är gemensamma i min och RFSL:s rapport). Jag resonerade själv om jag skulle ta med fler omröstningar men när jag granskade övriga resolutioner var det i dem en stor majoritet sådant som inte handlade om HBT-rättigheter. Det blir problematiskt då att bedöma ett partis HBT-vänlighet. Det kan ju vara något helt annat som gör att partiet röstar nej eller avstår i en omröstning.

Besynnerliga förklaringar från v-politiker.

Så långt kan jag förstå den negativa reaktionen från v och dess förstanamn inför EU-valet, öppet lesbiska Malin Björk, gentemot RFSL. Men när Björk ska förklara varför v inte röstat ja till vissa resolutioner blir det besynnerligt och ibland direkt felaktigt. Från Mikael Gustafssons hemsida, han är v:s nuvarande EU-parlamentsledamot.
När det gäller EU:s antidiskriminerings lagstiftning menar Vänsterpartiet att den nivå som inrättas inte ska kunna ifrågasätta eller hota det diskrimineringsskydd som redan finns i många länder. EU:s minimilagstiftning blir ofta både tak och golv i realiteten. Vi kommer aldrig acceptera att svensk anti-diskrimineringslagstiftning för hbtq personer undergrävs. Det gynnar inte hbtq personer i Litauen att Sverige slutar gå före på det här området.
Malin Björk har helt fel om direktiv emot diskriminering.

Det här är fullständigt nonsens. Man skulle t.o.m. kunna kalla det för en direkt lögn. EU:s minimilagstiftning har aldrig någonsin blivit något tak i något land när det gäller lagar emot diskriminering. Trots att EU idag förbjuder diskriminering när det gäller diskriminering p.g.a. sexuell läggning, ålder, religion och funktionshinder inom arbetsmarknaden har länder skaffat mer omfattande lagar. Inget land har någonsin tvingats försämra sina lagar emot diskriminering p.g.a. EU. Antingen får v ge exempel på där EU tvingat länder att försämra sina lagar emot diskriminering eller sluta hitta på sånt där.
Vad gäller det nya finansierings programmet, där vi i Vänsterpartiet avstod i omröstningen, så omfattar detta återigen flera komponenter. De senaste åren har vi sett att EU kommissionen har slagit ihop och skapat super-program av flera av de tidigare mer specialiserade programmen. Detta program klumpade ihop flera tidigare program (anti-rasism, hbtq rättigheter, arbete för funktionshindrades rättigheter, jämställdhet, mm), och minskade sin budget. Dessutom så öronmärktes inte pengar till hbtq rättigheter och jämställdhetsarbetet i tillräcklig utsträckning. Det ville vi markera att vi inte tyckte var ok, och därför lade vi ner vår röst. De här områdena är så grundläggande och EU skulle tvärtom borde öka sin budget snarare än att satsa på ökad EU polis och gränskontroller.
Intersektionalitet blev plötsligt ett problem för v.

Det är ju intressant i.o.f.s. att v som helt vill lämna EU inte röstar för vissa förslag trots att man tycker de generellt är bra men att de inte fått tillräckligt med pengar från EU:s gemensamma kassa.  Problemet för v var alltså att det var för lite överstatlighet i form av EU-pengar. V brukar också framföra principen om intersektionalitet d.v. s. att flera diskrimineringsgrunder ska beaktas tillsammans. Men här vänder man det till något negativt och kallar det "super-program". Absurt.

Till tidningen Qx i dess nummer för maj blev Malin Björk intervjuad inför EU-valet. Hon berättade att hon är flata och att HBT-rättigheter bland de 3-4 saker hon främst prioriterar är HBT-rättigheter. Det är budskapet till en HBT-tidning.

Men kolla hur Malin Björk presenterar sig inför allmänheten där de flesta är heterosexuella cis-personer.

Svt Dalademokraten Vänsterpartiet i EU-parlamentet ETC

HBT-rättigheter vill en del gaypolitiker prioritera - när de blir intervjuad i HBT-tidningar, inte annars.

Det är kliniskt fritt från varje antydan att hon är icke-heterosexuell eller engagerad för HBT-rättigheter. SVT hade ett valprogram i slutet av april där hon intervjuades, när hon fick frågan vad hon som ledamot i EU-parlamentet vill prioritera blev det återigen kvinnors rättigheter, anti-rasism, kamp emot vinstintressen - men inget om HBT-rättigheter.

Den här dubbelmoralen är nog Malin Björk inte ensam om, den finns också från andra partiers HBT-politiker som berättar de tycker det är sååå viktigt med HBT-rättigheter i intervjuer med gaymedia men i princip aldrig kommenterar det till annan media. Men det gör inte saken bättre.

Hyckleri kallas det.

Partiernas fullständiga svar om 4 HBT-reformer på EU-nivå.


De flesta partier gav korta svar (vilket givetvis är tillräckligt), m och sd utvecklade dock resonemangen.  Sist i den här bloggposten finns namnen på kontaktpersonerna i partierna.
 
 
Bilaga 1. Partiernas svar i sin helhet.

Socialdemokraterna

1. Ja
2. Ja
3. Ja
4. Ja

Moderaterna  
1. Ja. Vi har gjort äktenskapslagstiftningen könsneutral i Sverige och arbetar nu för att registrerade partnerskap och samkönade äktenskap ska erkännas i hela EU.
2. Ja. Vi vill se en bred diskrimineringslagstiftning och tycker att det är olyckligt att detta förslag blockeras i ministerrådet.
3. Ja.
4. Ja. Det är en viktigt med en gemensam EU-position i denna fråga för att kunna driva den framgångsrikt i FN.

Folkpartiet  
1. Ja
2. Ja
3. Ja
4. Ja

Miljöpartiet

1. Ja
2. Ja
3. Ja
4. Ja

Piratpartiet

1. Ja
2. Ja
3. Ja
4. Ja

Vänsterpartiet
1. Ja
2. Ja
3. Ja
4. Ja

Centerpartiet  

1. Ja
2. Ja
3. Ja
4. Ja

Kristdemokraterna
1. Möjligen
2. Ja
3. Ja
4. Ja

Sverigedemokraterna  
1. Nej, även om det är klart att det vore bra om gifta par erkänns över hela EU, men vi är likväl kritiska till att ge EU mer makt inom alla områden. EU:s makt är redan alltför stor och i grunden tycker vi att varje lands folk själva  måste få bestämma sin egen utveckling. Däremot ställer vi oss bakom en rekommendation till medlemsstaterna.
2. Nej, av samma anledning som ovan. Däremot tycker vi att sakfrågan i sig är eftersträvansvärd, att kandidatländer till EU och medlemsstater i EU bör erkänna de grundläggande mänskliga rättigheterna samt att i de fall medlemsstater  lovat att anpassa sitt regelverk också ska göra det. I övrigt ställer vi oss bakom en rekommendation till medlemsstaterna.
3. Nej, med samma motivering som ovan.
4. Nej, med anledning av att vi inte tycker att EU skall erkännas som en juridisk person i FN, då endast stater får det erkännandet. Däremot ställer vi oss öppna till att Sverige diskuterar frågan i FN.

Feministiskt initiativ
1. Ja
2. Ja
3. Ja
4. Ja


Bilaga 2. Referenspersoner för svaren från de politiska partierna

Socialdemokraterna  Anna Hedh
Moderaterna  Christoffer Fjellner
Folkpartiet  Cecilia Wikström
Miljöpartiet  Helena Leander
Piratpartiet  Anna Troberg
Vänsterpartiet  Marianne Berg
Centerpartiet  Annika Qarlsson
Kristdemokraterna  Mia Widell
Sverigedemokraterna  Johnny Skalin
Feministiskt initiativ Sissela Nordling Blanco

onsdag 14 maj 2014

M-ledamöter avstod vid en omröstning om HBT-rättigheter.


Kapitel 4. Svenska ledamöters röstande i EU-parlamentet.

Från 12 december 2011 finns det 20 svenska ledamöter i EU-parlamentet, före det 18 ledamöter. Det här är nuvarande ledamöter.

Socialdemokraterna - S & D
Göran Färm, Anna Hedh, Olle Ludvigsson, Jens Nilsson, Marita Ulvskog, Åsa Westlund
Moderaterna - EPP
Anna Maria Corazza Bildt, Christofer Fjellner, Gunnar Hökmark, Anna Ibrisagic

Kristdemokraterna - EPP
Alf Svensson

Folkpartiet - ALDE
Marit Paulsen, Olle Schmidt, Cecilia Wikström

Centerpartiet - ALDE
Kent Johansson

Miljöpartiet - De gröna/EFA
Isabella Lövin. Carl Schlyter

Piratpartiet - De gröna/EFA
Christian Engström, Amelia Andersdotter
Vänsterpartiet - GUE/NGL
Mikael Gustafsson

S & D = socialdemokratisk grupp 
EPP = högergrupp 
ALDE = liberal grupp 
De gröna/EFA = grön grupp 
GUE/NGL = vänstersocialistisk grupp 
ECR = anti-federalistisk konservativ grupp 
EFD = "nationalistisk" grupp 

ILGA-Europe (motsvarigheten till RFSL på Europanivå) har på sin hemsida sammanställt hur ledamöterna i EU-parlamentet har röstat om många rapporter och resolutioner som helt eller delvis handlat om HBT-rättigheter 2009-2014. Jag har granskat de fem resolutioner som har tydligast koppling till HBT-rättigheter. Av Sveriges 20 ledamöter har 16 röstat ja vid varje tillfälle de varit närvarande vid någon av de fem omröstningarna. Tre moderater och en kristdemokrat har avstått vid en omröstning. 

S & D, ALDE, De gröna/EFA och GUE/NGL har som partigrupper gett stöd åt samtliga 5 rapporter-resolutioner. EPP har gett stöd åt 3 av dem och motsatt sig 2. ECR har gett stöd åt 2, rekommenderat ledamöter att avstå när det gäller 2 och motsatt sig 1. EFD har motsatt sig samtliga 5 rapporter-resolutioner.

European Parliament resolution on human rights, sexual orientation and gender identity at the United Nations. 28 september 2011. 

Anna Hedh (s) var frånvarande. Övriga svenska ledamöter röstade ja.

Resolution on homophobia in Europe. 24 maj 2012.

Christoffer Fjellner (m) och Olle Schmidt (fp) var frånvarande. Övriga svenska ledamöter röstade ja. 


Christoffer Fjellner (m), Gunnar Hökmark (m), Anna Ibrisagic och Alf Svensson (kd) avstod. De 4 ledamöternas partigrupp, EPP, rekommenderade att de skulle rösta nej. Anna Corazza Bildt (m) och Mikael Gustafsson (v) var frånvarande. Övriga svenska ledamöter röstade ja.

Report on the proposal for a Council regulation on jurisdiction, applicable law and the recognition and enforcement of decisions regarding the property consequences of registered partnerships. 10 september 2013. 

Christopher Fjellner (m), Anna Ibrasagic (m) och Åsa Westlund (s) var frånvarande. Övriga svenska ledamöter röstade ja. 


Mikael Gustafson (v) var frånvarande. Övriga svenska ledamöter röstade ja. Anna Corazza Bildt (m), Christoffer Fjellner (m), Gunnar Hökmark (m), Anna Ibrisagic (m) och Alf Svensson (kd) röstade ja. Deras partigrupp, EPP, rekommenderade dem att rösta nej.

S, c, kd och sd har inget om HBT i sina valmanifest inför EU-valet.



Kapitel 3. Partiernas EU-valprogram.

Den andra delen som jag granskat när det gäller HBT-rättigheter är partiernas EU-valprogram eller motsvarande. De är intressanta av två orsaker, dels för att de ger information om vilka HBT-rättigheter som olika partier vill jobba för men de berättar också om partierna har intresse av att prioritera HBT-arbetet i sitt utåtriktade material.

Sex partier, Moderaterna, Folkpartiet, Miljöpartiet, Piratpartiet, Vänsterpartiet och Feministiskt initiativ har med HBT-rättigheter i sina valmanifest. Socialdemokraterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna har däremot varken med homo-bi-rättigheter eller transrättigheter.

Socialdemokraterna

Inget är med om HBT-rättigheter i partiets valmanifest.

Moderaterna

"Nya Moderaterna i Europaparlamentet arbetar för:... Stärkt arbete mot diskriminering av HBTQ-personer."

Folkpartiet

"Diskrimineringen av HBTQ-personer runt om i Europa måste upphöra..... Diskussioner kring sexuella och reproduktiva rättigheter samt HBT-rättigheter bör vara entrala i relationerna med länder som tar emot bistånd eller ingår samarbetsavtal med EU."

Miljöpartiet

"Intoleransen mot hbtq-personer syns tydligt när pridefestivaler i flera länder har förbjudits eller ställts in. Intoleranta attityder som antifeminism, homofobi och rasism hänger ihop och vi ser spridning av dessa som djupt oroande....   erkänna regnbågsfamiljer i EU och använda inkluderande definitioner av "familj" i relevant EU-lagstiftning"

Piratpartiet

"Alla människor ska ha samma rättigheter och skyldigheter, oavsett sådant som härkomst, hudfärg, religion, kön, sexuell läggning, livsstil eller klädval. Alla människor ska ha rätt till sina  övertygelser, sin religion, tradition och livsstil, så länge de inte stör andras rätt till samma sak. Det är viktigt att EU tydligt står upp för dessa principer. Vi anser att det i hela unionen ska vara förbjudet att diskriminera
utifrån sexuell läggning och könsidentitet. Samkönade äktenskap och partnerskap ska tillåtas i hela EU. Fram till dess ska alla EU-länder erkänna äktenskap och partnerskap som ingåtts i annat land."
Vänsterpartiet

"I krisens spår växer högerextrema krafter som hetsar mot invandrare och hbtq-personer."

Centerpartiet

Inget är med om HBT-rättigheter i partiets valmanifest.

Kristdemokraterna

Inget är med om HBT-rättigheter i partiets valmanifest.
Sverigedemokraterna

Inget är med om HBT-rättigheter i partiets valmanifest.

Feministiskt initiativ 
"I ett ökande antal EU-länder inskränks aborträtten under trycket från socialkonservativa och nationalistiska krafter. Liknande krafter bidrar till att hbtq-personers rättigheter att bilda familj och leva öppet utan risk för hot och våld  inskränks. Dessutom fråntas transpersoner rätten till sin egen kropp genom bland annat tvångssterilisering. Det är hög tid att börja se självbestämmande över den egna kroppen och rätten att leva öppet oavsett sexualitet, könsidentitet  och könsuttryck som en självklar mänsklig rättighet."

Sd är emot HBT-reformer på EU-nivå.


Kapitel 2. Partiernas åsikter om fyra viktiga HBT-reformer på EU-nivå.

Jag har skickat en enkät till de olika partierna om deras åsikter om fyra HBT-reformer i EU-parlamentet. Här är de fyra frågorna och partiernas svar när det gäller alternativen "ja", "möjligen" och "nej". Partiernas fullständiga svar har jag med i bilaga 1 till den här rapporten.

S = Socialdemokraterna
M = Moderaterna
Fp = Folkpartiet
Mp = Miljöpartiet
Pp = Piratpartiet
V = Vänsterpartiet
C = Centerpartiet
Kd = Kristdemokraterna
Sd = Sverigedemokraterna
Fi = Feministiskt initiativ


1. Sverige ska jobba för att alla par i EU som ingått äktenskap och partnerskap ska bli juridiskt erkända som par vilket annat land de flyttar till inom unionen. (idag råder en kompromiss från 2004 vilket bara ger en rekommendation att  länder som redan har infört äktenskap, partnerskap etc för samkönade par bör juridiskt erkänna homopar som gift sig eller ingått partnerskap i något annat land i unionen och flyttar dit)

Ja: s, m, fp, mp, pp, v, c, fi
Möjligen: kd
Nej: sd

2. Sverige ska jobba för att alla länder i unionen ska vara skyldiga att ha förbud mot diskriminering p.g.a. sexuell läggning inom i princip alla samhällsområden. (EU-kommissionen har föreslagit det och fått godkänt av en bred majoritet  i EU-parlamentet men främst Tyskland blockerar det i ministerrådet, idag är alla länder skyldiga att ha förbud emot diskriminering p.g.a. kön och etnicitet inom i princip alla samhällsområden, när det gäller diskriminering p.g.a. sexuell  läggning, funktionshinder, ålder och religion dock bara inom arbetsmarknaden)

Ja: s, m, fp, mp, pp, v, c, kd, fi
Möjligen:
Nej: sd

3. Sverige ska jobba för att alla länder i unionen ska vara skyldiga att ha förbud mot diskriminering p.g.a. könsidentitet inom i princip alla samhällsområden. (svenska borgerliga regeringen och  de flesta grupper i EU-parlamentet ville  könsidentitet skulle komma med i EU-kommissionens förslag till nytt antidiskrimineringsdirektiv men det blev inte så, idag finns ingen skyldighet för länder att ha förbud emot diskriminering p.g.a. könsidentitet, genom domstolsbeslut har  dock vissa direktiv emot diskriminering p.g.a. kön även tolkats skydda transsexuella)

Ja: s, m, fp, mp, pp, v, c, kd, fi
Möjligen:
Nej: sd

4. Sverige ska inom EU jobba för att unionen ska främja införandet av en HBT-konvention i FN.

Ja: s, m, fp, mp, pp, v, c, kd, fi
Möjligen:
Nej: sd

Vi kan alltså konstatera att 8 av 10 partier besvarat alla fyra frågorna med ja vilket givetvis är mycket positivt. Kristdemokraterna är för 3 av reformerna men tvekar om Sverige ska jobba för att samkönade svenska äktenskap ska bli  juridiskt erkända i alla övriga länder i unionen.

Sverigedemokraterna avviker genom att vara emot samtliga 4 reformer. De motiverar det främst med att de är emot överstatlighet inom EU samt att de är negativa till att EU ska erkännas som en part inom FN. När det gäller samkönade  äktenskap och partnerskap kommenterar sd "även om det är klart att det vore bra om gifta par erkänns över hela EU, men vi är likväl kritiska till att ge EU mer makt inom alla områden. EU:s makt är redan alltför stor och i grunden tycker  vi att varje lands folk själva måste få bestämma sin egen utveckling. Däremot ställer vi oss bakom en rekommendation till medlemsstaterna".

Sd är emot att Sverige ska jobba inom EU för att alla länder inom unionen ska vara skyldiga att förbjuda diskriminering p.g.a sexuell läggning och könsidentitet inom i princip alla samhällsområden men kommenterar också "däremot tycker vi att sakfrågan i sig är eftersträvansvärd, att kandidatländer till EU och medlemsstater i EU bör erkänna de grundläggande mänskliga rättigheterna samt att i de fall medlemsstater lovat att anpassa sitt regelverk också ska göra det. I  övrigt ställer vi oss bakom en rekommendation till medlemsstaterna".

Blandning av motstånd emot överstatlighet och ointresse för HBT-rättigheter från sd.

Att ett parti är emot någon HBT-reform på EU-nivå måste givetvis inte vara att tecken på HBT-fientlighet. Det är möjligt att argumentera för att vissa reformer bäst avgörs på nationell nivå. Sedan Sverigedemokraterna bildades har de dock  varit emot nästan varje HBT-reform (även om de accepterat de flesta efteråt). Bl.a. ogillade partiet införandet av partnerskapslagen 1995 (och ville fram till 2004 avskaffa den) och de var även negativa till införandet av en könsneutral  äktenskapslag (även om de idag accepterat reformen). Granskar man riksdagspartiernas attityder till olika aktuella inrikes HBT-reformer 2014 hamnar sd sist, efter kd. Partiet vill ännu avskaffa nuvarande jämlika lagar när det gäller adoptioner och inseminationer. De vill avskaffa alla statsbidrag emot diskriminering och HBT-fientlighet. I EU-parlamentet har den "nationalistiska" gruppen EFD konsekvent röstat emot varje HBT-vänlig resolution, även "rekommendationer" till medlemsländerna.

Handlar sd:s motstånd mot de fyra HBT-reformerna om HBT-fientlighet eller motstånd emot överstatlighet? Min bedömning är att det är en blandning av motstånd emot överstatlighet i kombination med att de tycker rättigheter för HBT-personer  är oviktiga. Inte främst fientlighet utan ointresse.





Allvarlig diskriminering av HBT-personer i många länder i Europa.


Kapitel 1. Inledning och sammanfattning av rapportens resultat.

Den 25 maj 2014 är det val till EU-parlamentet i alla unionens medlemsländer. Sverige ska välja 20 ledamöter. De närmaste veckorna fokuserar därför media mycket på partiernas EU-politik. En risk är dock att mänskliga rättigheter för  olika minoriteter, däribland HBT-personers rättigheter, inte blir någon central del av valrörelsen. Trots att många länder i Europa, varav några medlemsländer i EU, allvarligt kränker mänskliga rätttigheter för HBT-personer.

Ryssland och Ukraina har förbud emot gayparader. (polisen i Ukrainas huvudstad Kiev skyddade dock en "olaglig" gayparad häromåret). Ryssland har även infört flera andra homofientliga lagar bl.a. att det inte är tillåtet att lämna positiv  information om homosexualitet. Turkiet (som kandiderar till att bli medlem i unionen) och Vitryssland förbjuder homosexuella och bisexuella att jobba i försvaret. Men även EU-länder har ibland absurda lagar. Grekland har Olika  åldersgräns för manliga samkönade (17 år) och olikkönade och kvinnliga samkönade relationer (15 år). Irland tillåter ännu inte transsexuella att byta juridiskt kön även om ett regeringsförslag lämnats om det. Det här är bara några av de  värsta exemplen från Europa när det gäller förföljelse och diskriminering av HBT-personer. De flesta länder saknar helt lagar emot diskriminering p.g.a. könsidentitet, en del även när det gäller sexuell läggning. Det är ännu en minoritet  av Europas länder som juridiskt erkänner samkönade relationer, äktenskap, partnerskap etc.

Det är avgörande att många politiker i EU-parlamentet jobbar för HBT-rättigheter om det ska bli någon verklig förändring av den här situationen. Det är därför det också är viktigt att granska hur HBT-vänliga olika svenska partiers EU- politik är. Jag fokuserar på Sveriges 10 största politiska partier.

Min rapport granskar tre olika delar av partiernas politik och arbete för HBT-rättigheter på Europanivå.

1. Partiernas åsikter om fyra viktiga aktuella HBT-reformer.
2. Om partiernas EU-valmanifest (eller motsvarande) innehåller något om HBT-rättigheter.
3. Hur de svenska EU-parlamentsledamöterna från olika partier röstat om fem centrala HBT-vänliga resolutioner 2011-2014.

Av de 10  partierna är det 8 som säger ja till alla de fyra HBT-reformerna på EU-nivå. Det handlar om att EU-parlamentet ska arbeta för att den fria rörligheten även ska gälla i praktiken för samkönade par genom att äktenskap-partnerskap  i ett land ska erkännas om paret flyttar till ett annat EU-land, att EU bör ha direktiv om att alla länder i unionen ska vara skyldiga att ha lagar mot  diskriminering p.g.a. sexuell läggning och könsidentitet inom i princip alla  samhällsområden samt att Sverige ska jobba för att EU verkar för en HBT-konvention i FN. Kristdemokraterna är för 3 av reformerna men tvekar om skyldighet för alla övriga länder i unionen att erkänna svenska samkönade äktenskap. Det  parti som helt avviker från övriga är Sverigedemokraterna som besvarar de fyra frågorna med nej.

Moderaterna, Folkpartiet, Miljöpartiet, Piratpartiet, Vänsterpartiet och Feministiskt initiativ har med HBT-rättigheter i sina valmanifest, Socialdemokraterna, Centerpartiet, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna har det inte.

ILGA-Europe (motsvarigheten till RFSL på Europanivå) har på sin hemsida sammanställt hur ledamöterna i EU-parlamentet har röstat om många rapporter och resolutioner som helt eller delvis handlat om HBT-rättigheter 2009-2014. Jag har  granskat de fem resolutioner som har tydligast koppling till HBT-rättigheter. Av Sveriges 20 ledamöter har 16 röstat ja vid varje tillfälle de varit närvarande vid någon av de fem omröstningarna. Tre moderater och en kristdemokrat har  avstått vid en omröstning. 

Ny rapport om partiernas HBT-politik inför EU-valet.




Pressmeddelande 2014-05-14

De flesta svenska partier ger stöd för HBT-reformer på EU-nivå - men Sverigedemokraterna är negativa.

- Att 8 av Sveriges 10 största partier har en tydligt HBT-vänlig politik inför EU-valet 25 maj är synnerligen positivt. Dock finns det ett parti som kraftigt avviker, Sverigedemokraterna, genom att vara emot 4 centrala HBT-reformer på EU-nivå. Kristdemokraterna är för tre av dem men tvekar om svenska samkönade äktenskap ska bli erkända i alla andra länder i unionen. Det framför bloggaren Bengt Held som en kommentar till att Dagens nyheter för trettonde gången publicerat en artikel om hans HBT-rapporter.

Sex partier, Moderaterna, Folkpartiet, Miljöpartiet, Piratpartiet, Vänsterpartiet och Feministiskt initiativ har med HBT-rättigheter i sina valmanifest, det har däremot inte Socialdemokraterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna. Held har även granskat de fem resolutioner de senaste åren inom EU-parlamentet som har tydligast koppling till HBT-rättigheter. Av Sveriges 20 ledamöter har 16 röstat ja vid varje tillfälle de varit närvarande. Tre moderater och en kristdemokrat har avstått vid en omröstning.

1. Sverige ska jobba för att alla par i EU som ingått äktenskap och partnerskap ska bli juridiskt erkända som par vilket annat land de flyttar till inom unionen.

Ja: s, m, fp, mp, pp, v, c, fi
Möjligen: kd
Nej: sd

2. Sverige ska jobba för att alla länder i unionen ska vara skyldiga att ha förbud mot diskriminering p.g.a. sexuell läggning inom i princip alla samhällsområden.
3. Sverige ska jobba för att alla länder i unionen ska vara skyldiga att ha förbud mot diskriminering p.g.a. könsidentitet inom i princip alla samhällsområden.
4. Sverige ska inom EU jobba för att unionen ska främja införandet av en HBT-konvention i FN.


Ja: s, m, fp, mp, pp, v, c, kd, fi
Möjligen:
Nej: sd

- Sverigedemokraterna motiverar sina negativa attityder till reformerna främst med att de är emot överstatlighet inom EU samt att de är negativa till att EU ska erkännas som en part inom FN. Att ett parti är emot någon HBT-reform på EU-nivå måste givetvis inte vara att tecken på HBT-fientlighet. Det är möjligt att argumentera för att vissa reformer bäst avgörs på nationell nivå. Sedan Sverigedemokraterna bildades har de dock varit emot nästan varje HBT-reform (även om de accepterat de flesta efteråt).

Bl.a. ogillade partiet införandet av partnerskapslagen 1995 (och ville fram till 2004 avskaffa den) och de var även negativa till införandet av en könsneutral äktenskapslag (även om de idag accepterat reformen). Granskar man riksdagspartiernas attityder till olika aktuella inrikes HBT-reformer 2014 hamnar sd sist, efter Kristdemokraterna. Partiet vill ännu avskaffa nuvarande jämlika lagar när det gäller adoptioner och inseminationer. De vill avskaffa alla statsbidrag emot diskriminering och HBT-fientlighet. I EU-parlamentet har den "nationalistiska" gruppen EFD konsekvent röstat emot varje HBT-vänlig resolution, även "rekommendationer" till medlemsländerna.

- Handlar sd:s motstånd mot de fyra HBT-reformerna om HBT-fientlighet eller motstånd emot överstatlighet? Min bedömning är att det är en blandning av motstånd emot överstatlighet i kombination med att de tycker rättigheter för HBT-personer är oviktiga. Inte främst fientlighet utan ointresse, avslutar Bengt Held.


Uppdatering 1.

Min rapport publicerades alltså igår, samma dag släppte RFSL en rapport med samma tema. Och det är faktiskt en slump. Vi har inte haft någon som helst kontakt med varandra. Min rapport var planerad att publiceras på DN:s hemsida i söndags, men av olika orsaker blev det något försenat.

måndag 12 maj 2014

HBT-kultur. HBTQ böcker bortom normen - Sebastian Lönnlöv.



Ni som följer min blogg känner till att det blir en del bokrecensioner. Min ambition är att ha koll på relativt nya böcker med HBTQ-tema. Och även gamla men de recenserar jag inte. För att få tips om böcker har jag bl.a. kollat bloggen Tekoppens tankar. När jag lånade HBTQ - böcker bortom normen (2014) av Sebastian Lönnlöv kände jag inte till att hen även är ansvarig för den bloggen.

Den första gedigna sammanställningen på svenska av böcker med HBTQ-tema var väl HBT -speglat i litteraturen (2009) av Dodo Parikas. Det här är en värdig uppföljare. Dels är innehållet i de två böckerna delvis annorlunda, dessutom finns i HBTQ - böcker bortom normen med mycket som getts ut senaste 5 åren.

I de första kapitlen finns en historisk genomgång av litteratur som idag skulle kunna definieras ha en koppling till HBTQ. Från antiken fram till 1990-talet. Det mesta har kommenterats tidigare men här finns en del info jag inte kände till. I resten av boken delas den in i olika teman, kapitlen heter HBTQ-historia, barnböcker, queer, bi, trans, kärlek mellan kvinnor, kärlek mellan män och alla bokstäver (det sistnämnda är alltså H, B, T och Q). Där lämnas tips om ca 400 böcker, främst från de senaste 20 åren, och en kort information om dem.

I boken finns det några få faktafel, ett exempel är att Sebastian hävdar att HBT-begreppet bildades i början av 1990-talet när det kom till först ca 10 år senare. Men det är bara kritik i marginalen. Det här är en bok jag vill rekommendera till varje människa som är intresserad av litteratur med HBTQ-tema.

HBT-kultur. Mannen utan hjärta - Camilla Grebe och Åsa Träff.


När Miguel kommer hem hittar han sin pojkvän Jussi, känd i TV som antikexpert, i sängen. Mördad. Men inte nog med det. Någon har skurit ut Jussis hjärta och placerat det i en gammal silverskål. Som ett meddelande. Så börjar Mannen utan hjärta (2013) av Camilla Grebe och Åsa Träff.

Psykologen Siri börjar inom polisens gärningsmannaprofilgrupp. Hennes närmaste vän och medarbetare är Vijay som är bög. Tillsammans med sina kolleger försöker de reda ut vilken typ av människa mördaren är. Det är spekulationer om att det skulle vara ett hatbrott. Men egentligen tror ingen det, brottet är noga planerat och att placera ett hjärta i en skål tyder på ett personligt hämndmotiv. Men så inträffar nya mord. En smygbisexuell pappa får sin son kallblodigt skjuten till döds när han håller barnet i famnen. Spaningsgruppen gissar så småningom vilket det tredje offret ska bli - men kommer de hinna rädda honom?

Det här är en rafflande thriller. Man vill fortsätta till nästa kapitel. Det kommer inte bli någon klassiker, det här är en deckare för stunden, men inom genren är den bra.

Titeln till boken är givetvis dubbeltydig. För mördaren är någon som helt saknar hjärta, bildligt.

fredag 2 maj 2014

Utrikesutskottet har lämnat förslag till EU-politik men debatt i riksdagen blir det 2 dagar efter EU-valet.


Riksdagens utrikesutskott har 29 april behandlat regeringens skrivelse Verksamheten i Europeiska unionen under 2013. Jag publicerade för några veckor sedan en bloggpost om vad som är HBT-relaterat i regeringsskrivelsen från 6 mars.

I justitieutskottet lämnade Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet 10 april en gemensam reservation (alternativt förslag) bl.a. om HBT-personers situation i EU. Det handlade om Miljöpartiets motion där bl.a. följande var me.
Miljöpartiet anser att regeringen ska verka för att erkänna regnbågsfamiljer i EU och använda inkluderande definitioner av ”familj” i relevant EU-lagstift­ning. Miljöpartiet anser att det behövs arbetas för lagstadgat skydd mot våld och hets mot hbtq-personer i hela unionen.
Mp fick alltså stöd av s och v när riksdagens justitieutskott behandlade ärendet och de tre partierna enades även i utrikesutskottet som är de som slutgiltigt lämnat ett förslag till hela riksdagen. Som jag kommenterat i den tidigare bloggposten är jag för att Sverige ska förbjuda hets emot transpersoner. Jag är även positiv till att EU-parlamentet rekommenderar medlemsländer att införa lagar om förbud emot hets p.g.a. sexuell läggning och könsidentitet. Det har EU-parlamentet också gjort.

Vad jag däremot är skeptisk till är om s, mp och v vill att EU ska tvinga (genom direktiv) alla medlemsländer att införa sådana förbud. Jag hävdar att det är något som bör beslutas på nationell nivå. Mina argument finns mer utförligt i bloggposten som finns här.  

Tidigare planerade riksdagen att debattera och rösta om utrikesutskottets förslag till EU-politik i början av maj. Nu har det dock ändrats till 27 maj, 2 dagar efter valet till EU-parlamentet. Jag kan själv tycka det är besynnerligt. Argumenten från riksdagsledamöter i den viktiga EU-debatten borde tydliggöras före valet.

torsdag 1 maj 2014

HBT-kultur. Barnböcker - del 1.



Eftersom jag är inte är förälder brukar jag sällan besöka barnavdelningen på Malmö stadsbibliotek. Men nu har jag likt James Bond gett mig ut på ett hemligt uppdrag. Att hitta barnlitteratur med HBTQ-tema. Som bonus möter man en del söta 1-2-åringar som rultar omkring bland barnböckerna.

Om vi börjar med böckerna för de minsta, pekböckerna, kan jag tipsa om Vem är var? (2012) av Stina Wirsén. Det handlar om att nallen, grisen, katten, fågeln och kaninen är fem kompisar på äventyr. Deras föräldrar är "tråkiga vuxna". Så även kaninens vårdnadshavare som är två mammor. Det är dock inte något som dramatiseras utan är naturligt.

Barnbok om ett äldre bögpar.

Karolina Schubert
, Johanna Hermann Lundberg och Anneli Nygårds är en trio som senaste åren levererat flera barnböcker med HBT-tema. Max och Moa har två mammor, två pappor och ett alldeles eget hus (2011), Astrid, mamma och pappa (2012), Nora pappor ska gifta sig - med varandra! (2012), Emil, mammorna och pappa åker på träningsläger (2012) är några exempel. De skriver i förordet till varje bok "vi har valt att arbeta med tecknet för man och kvinna när vi har tecknat personerna i boken. Det har vi gjort för att komma ifrån färger och andra attribut som ofta används för att illustrera och beskriva vad som är manligt/kvinnligt och flickigt/pojkigt". Jag tycker själv det där är problematiskt eftersom det bara förstärker fokuseringen på rollfigurernas kön. Men böckerna (som främst vänder sig till 2-6-åringar) är trots det intressanta genom att HBT-temat är så integrerat i deras innehåll. Och berättelserna har ett driv som gör man även som vuxen vill kolla hur det ska sluta.

Allan och Udo (2011) (som även den vänder sig till yngre barn) av Minna Linderberg och Linda Bondestam (från Finland) håller inte samma litterära kvalité. Problemet är att de krånglar till språket, det blir så gammaldags. Att jag trots det tipsar om den är för att den har ett ovanligt tema i barnböcker, ett äldre bögpar som bor ihop. Ett plus är de intressanta illustrationerna i boken.  

Fotbollskille som gillar klä sig i klänning. 

Den mystiska fyren (2011) av Eva Susso och Anna Höglund handlar om två systrar som ibland bråkar, ibland är sams. Men båda gillar äventyr. Och sådana hittar de när på sommaren är hos sin moster och hennes flickvän. En bok för 6-10-åringar där fokus är på handlingen, att de träffar en man som bor i fyren när de ska lämna bakelser som deras moster gjort.

Dennis hemlighet (2013) av David Williams (som för övrigt spelar en av huvudrollerna i TV-serien Little Britain som har en del HBT-teman) vänder sig till något äldre barn, 8-12-åringar. Det handlar om en kille i 10-årsåldern som är bäst på sin skola i fotboll. Han är förälskad i en tjej, någon romantisk relation blir det inte men däremot är båda intresserade av mode. Dennis erkänner successivt för sig själv att han gillar att klä sig i en klänning och vara sminkad. Boken är intressant med sitt tema om rätten att vara annorlunda än normen. Dock blir slutet i den inte trovärdigt, nästan alla som tidigare varit transfober blir plötsligt hur transvänliga som helst.



.