fredag 29 januari 2016

Feministiskt iniativ är för könsneutrala personnummer



Marielle Alvdal, sekreterare Feministiskt initiativ, mailar följande.
Jag har varit i kontakt med Sissela och det är ett Ja från Feministiskt initiativs sida.
Sissela Nordling Blanco har tidigare varit partiet HBTQ-politiska talesperson men har p.g.a. sjukskrivning ersatts av Jonas Göthner senaste året. Nu har alltså de två största partierna utanför riksdagen förklarat de är för reformen. Det har givetvis inte varit några sensationella besked. Snarare hade det varit förvånande om inte både fi och Piratpartiet förklara sig vara positiva. Att Sverigedemokraterna är emot är väl inte heller något som får någon att reagera "det var oväntat".

Debatten om det här startade på allvar när Vänsterpartiet förra sommaren blev för reformen. Det som är spännande är givetvis hur övriga sex av Sveriges 10 största partier ska reagera. Och där är det mer otydligt.

Innan jag nu förde in den här reformen i min poängbedömning av partiernas HBT-vänlighet hade 5 av dem full pott, förutom v, fi och pp även Miljöpartiet och Folkpartiet. Ska bli intressant att följa om de de två senare före sommaren kommer att ta ställning för den här trans-reformen eller vill det låta de tre andra ensamma få maxpoäng i min rapport sommaren 2016. Vill mp som regeringsparti "utmana" heteronormen på allvar, även när d nu är vid makten? Ska Liberalerna driva sin HBTQ-profilering ett steg vidare och bli för en reform som faktiskt genomförts i bred politisk enighet i Norge med förslag från dess höger-regering?

Och var hamnar Moderaterna som i opinionsmätningar just nu är största partiet? Och Socialdemokraterna som faktiskt är främst ansvariga för politiken idag? Centerpartiet och Kristdemokraterna?

Jag redovisar efterhand som partierna förklarar vad de tycker.

onsdag 27 januari 2016

Även l kritiserar s-mp-regeringens beslut om HBTQ-asylsökande.

Förra veckan avslöjade jag att Centerpartiet och Vänsterpartiet är kritiska emot att s-mp-regeringen i sitt regleringsbrev för 2016 till Migrationsverket beslutat ta bort återrapporteringskravet att myndigheten ska förklara hur HBTQ-asylsökandes situation ska bli mer rättssäker. Den dåvarande nya borgerliga regeringen införde det för första gången inför 2007 och det har sedan varit med varje år, även s-mp-regeringen beslutade det för 2015.

Barbro Westerholm, partiets HBTQ-politiska talesperson mailar.
Vår samordnare av svar inte tillgänglig så mitt korta svar är att vi är starkt kritiska.
Därmed är det tre riksdagspartier som, med rätta, är emot s-mp-regeringens beslut. Att Sverigedemokraterna stödjer beslutet är väntat. Men trots flera påminnelser har Moderaterna och Kristdemokraterna ännu inte meddelat vad de tycker. trots att det var en borgerlig regering som såg till att få direktivet till Migrationsverket om ökad rättssäkerhet för HBTQ-asylsökande på plats. Samt behöll det ända fram till Alliansen förlorade valet 2014.

tisdag 26 januari 2016

Sd kallar införande av könsneutrala personnummer "konstig idé"


Kommentarerna från partierna börjar nu ramla in om deras åsikter om könsneutrala personnummer. Igår avslöjade jag att Piratpartiet är positivt till reformen. Idag har Anna Hagwall (bilden) mailat att Sverigedemokraterna är negativa. Hagwall har tidigare varit andre vice ordförande i partiet och är idag ledamot i riksdagens skatteutskott. Alltså det utskott som behandlar motioner med koppling till personnummer.
Sluta splittra samhället ännu mer med dina konstiga idéer.
En fascinerande kommentar. Inte främst för att sd är emot att införa könsneutrala personnummer (helt väntat). Utan för den vulgär-konservativa argumentationen. Dels att det blir oseriöst att hävda det är "mitt" förslag. Som om inte betydande delar av HBTQ-rörelsen faktiskt är positivt till just det här "konstiga" förslaget enligt sd. Men också för att kalla det "splittringspolitik".

Könsneutrala personnummer motverkar "splittring".

Men det är väl raka motsatsen till splittring staten i personnummer låter bli att peka ut en persons juridiska kön i en situation när hen (en transperson) försöker anpassa sig till att slippa entydigt tillhöra det. Men i Sverigedemokraternas samhälle är tydligen könsneutrala personnummer splittrande som om det handlade om att staten ger miljoner till en muslimsk förening som vill att alla kvinnor ska ha heltäckande slöja. Absurt.

Anna Hagwall är - som politiker - kanske annars mest känd för att i en intervju med P4 Dalarna inför riksdagsvalet 2014 ha framfört att kvinnor som blir misshandlade i nära relationer inte ska gnälla (sic!). Kommentaren är så obegåvad  att den egentligen inte ska behöva bemötas. Men forskning visar att en person som förtrycker i nära relation (och sådant förtryck finns i alla typer av relationer, män som slår kvinnor, kvinnor som slår män, män som slår transpersoner etc) bryter ner sin partner så att hen ofta känner sig till sist värdelös ("jag förtjänar nog det här").


Uppdatering 1.

Ännu en sd-politiker i skatteutskottet har mailat idag.

Även Olle Felten som är ersättare för sd i skatteutskottet i riksdagen har mailat nyss.
Min personliga uppfattning om könsneutrala personnummer är att det är en helt onödig ickefråga.
Det är positivt att Felten avstår från den vulgär-argumentation som Hagwall framfört. Men när det är framfört bör man fråga "onödig icke-fråga för vilka då". Jag gissar att Olle Felten är cis-person precis som jag själv är. För oss det givetvis en icke-fråga. Jag har personligen inga som helst problem med att definieras som man i mitt personnummer. Jag identifierar mig som man, är en juridisk man och har inget som helst intresse för någon androgyn person som partner.

Men politik handlar väl också om att visa solidaritet och lyssna på folk i andra situationer, här en del transpersoner. Jag trodde möjligen att i alla fall vissa sd-politiker hade den attityden.

Sd har senaste åren försökt bli närmast "Nya sd" inom HBTQ-politiken. Att ta bort det värsta HBTQ-negativa. Men hur genuin är den förändringen när en ledande sd-politiker kallar könsneutrala personnummer för "splittringspolitik?". Jag hoppas verkligen inte andra partier för fram sådan vulgär-argumentation även om de tyvärr skulle meddela de är emot att införa könsneutrala personnummer.

Som jag kommenterat i mailen till partierna har Norge häromåret genomfört just reformen om att införa könsneutrala personnummer. Och - håll i er nu sd-folk - med en regering som utgörs av Hoyre och Fremskrittspartiet. Alltså ungefär som m + sd light. Norge splittrat nu?






söndag 24 januari 2016

Piratpartiet är för könsneutrala personnummer.


Författaren Mark Twain lär i en intervju kommenterat "Ryktet om min död är starkt överdrivet". Detsamma kan nog folk från Piratpartiet framföra om partiets situation efter katastrof-valen 2014 (till EU-parlamentet och riksdagen). När det gäller "övriga partier" (när riksdagspartierna och Feministiskt initiativ inte är med) så hamnar opinionssiffrorna vanligen runt 1 %, där pp förmodligen får ungefär hälften av den andelen. Alltså ungefär samma situation som i riksdagsvalet 2014.

För några dagar sedan mailade jag 9 partier om vad de tycker om att införa könsneutrala personnummer. En reform som Vänsterpartiet tog ställning för sommaren 2015. Magnus Andersson som är ledamot i Piratpartiets riks-styrelse kommenterar följande.
Det korta svaret är ja. Det lite längre är att Piratpartiet har antagit ställningstagandet att juridiskt kön ska tas bort helt och i och med detta så blir konsekvensen att personnumren också ska vara könsneutrala då det i de allra flesta fall inte finns ett behov av att könsbestämma en person när personnummer används.
Jag håller inte med Piratpartiet om att juridiska kön helt ska avskaffas. Även om det kanske vore bra som långsiktigt ideal. Argumenten emot handlar dels om att det skulle bli svårare göra könsindelad statistik.  Och sådan statistik är ibland viktig att ha för att bekämpa ojämställda strukturer. Men också för att det folkliga stödet lär vara synnerligen litet. Det är en reform som är mycket mer ideologisk än att göra personnumren könsneutrala. Och om en svensk regering hade resonerat om att avskaffa juridiska kön skulle det riskera att stärka de mest konservativa. De hade hävdat att etablerade partier inte har kontakt med verkligheten.

Däremot välkomnar jag att Piratpartiet som en konsekvens av sin policy även är positiva till att införa könsneutrala personnummer. Det betyder att två av Sveriges 10 största partier är för reformen. Vänsterpartiet tog ställning till det förra året.

Jag har kontaktat övriga 8 partier och kommer redovisa när de förklarat vad de tycker.

torsdag 21 januari 2016

C och v kritiska emot regeringens beslut om HBTQ-asylsökande.



Förra veckan avslöjade jag att s-mp-regeringen i sitt regleringsbrev för 2016 till Migrationsverket beslutat ta bort återrapporteringskravet att myndigheten ska förklara hur HBTQ-asylsökandes situation ska bli mer rättssäker. Den dåvarande nya borgerliga regeringen införde det för första gången inför 2007 och det har sedan varit med varje år, även s-mp-regeringen beslutade det för 2015. Därefter har jag mailat de sex riksdagspartier som inte är med i nuvarande regeringen om vad de tycker. Inger Fredriksson, politiskt anställd inom Centerpartiet, kommenterar följande.
Centerpartiet är kritiskt mot regeringens beslut. Den som söker asyl i Sverige ska kunna lita på att få en rättssäker bedömning av sina skyddsbehov. I dag finns brister i detta avseende och bland annat måste kunskapen om HBTQ-personers situation öka. Regeringens förslag går i motsatt riktning mot detta. I situationen som vi befinner oss i är det förstås viktigt att minska Migrationsverkets arbetsbörda, men det får inte ske på sätt som riskerar rättssäkerheten i asylprövningar.
Förvånande att l hittills inte velat lämna någon kommentar.

Även Vänsterpartiet (som samarbetar med regeringen när det gäller budget-förslag men i övrigt är ett oppositionsparti) är kritiska. Partiets HBTQ-politiske talesperson Hans Linde kommenterar följande.
Vänsterpartiet kan inte se något skäl till att stryka skrivningarna om hbtq-flyktingar och återrapportering i regleringsbrevet till Migrationsverket. Vi står inte bakom regeringens beslut.
Trots många påminnelser har Sverigedemokraterna, Moderaterna, Liberalerna (f.d. fp) och Kristdemokraterna ännu inte mailat vad de tycker. Att sd struntar i att svara är jag inte ett dugg förvånad över. De stödjer givetvis regeringen i det här men jag ville ge dem en formell chans att förklara det. Mer förvånande är att tre borgerliga partier hittills inte orkat svara. I synnerhet gäller det Liberalerna som profilerat sig inom HBTQ-politiken generellt men som också 2015 var det parti som tydligast engagerade sig i riksdagen för HBTQ-asylsökande.

Men jag kommer kontakta l, m och kd tills de redogör för om de stödjer eller är kritiska emot regeringens beslut att Migrationsverket framåt inte ska redogöra för hur de ska öka rättssäkerheten för HBTQ-asylsökande.


Uppdatering 1.

Inget problem i sig att sd stöder s-mp-regeringen om det här.


Vill förtydliga att jag inte vill tillämpa någon "guilt by association" när jag hänvisar till att sd stödjer s-mp-regeringens beslut. I svensk debatt blir det ofta "ni tycker som sd" (vilket nästan alltid är ett fånigt argument eftersom sakdebatten är viktigast) men mitt syfte med kommentaren att sd stödjer regeringens beslut handlar bara om att redovisa fakta.

Problemet med s-mp-regeringens beslut att ta bort återrapporteringskravet till Migrationsverket om att förbättra rättssäkerheten för HBTQ-asylsökande är inte att sd råkar tycka likadant. Problemet är att det är fel i sak när vi vet att även ansvariga inom Migrationsverket själva erkänner att de måste bli bättre på att göra bedömningar för HBTQ-asylsökande. Förbättringar har gjorts senaste åren - det ska verkligen inte förnekas - men än verkar Migrationsverket inte vara i mål. Att ta bort ett krav som funnits i närmare 10 år skickar helt fel signal till myndigheten.



Odödligt.


Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss. 


Forever young av Alphaville från Västtyskland (senare Tyskland). Det är min absoluta favorit-ballad. Håret på mina armar reser sig varje gång jag kollar videon (Youtube) till låten.

Först en kitchig bild (det här var 1984) av stjärnor på himlen. Sedan in i något som verkar vara en kyrka - symbolen i västlig kultur för resonemang om liv och död. Människor ligger där som om de vore döda. Sångaren med artistnamnet Marian Gold visar sig i bild med strålkastarna underifrån så att han närmast ser ut som en vampyr (återigen en koppling till liv och död).

Människorna, även flera barn, får liv i kyrkan. Fascinerade. Marian Gold har nu en orange overall och han är så fin i den. Trots att han verkligen inte ser ut som en foto-modell. Människor närmar sig ett ljus, och går sedan ombord på någon typ av rymd-skepp. Emot stjärnorna.

Kameran som första sekunderna i videon zoomade in gör sista sekunderna tvärtom, zoomar ut. En klassiker inom kulturen, att avsluta där det började. Det är så bra.

Nära kärnvapenkrig 1983-1984.

Två gånger har världen varit nära ett kärnvapenkrig, dels i början av 1960-talet när USA:s president John F Kennedy krävde att Sovjetunionen skulle ta bort sina nyligen placerade kärnvapen-missiler på Kuba. Missiler som inom ett fåtal minuter kunde nå Washington. Annars skulle USA betrakta det som en krigshandling. Sovjet vägrade först men gav efter några dagar med sig. Den andra situationen var just 1983-1984 när relationen mellan USA och kommunistdiktaturen Sovjet var så dålig att den politiska ledningen i Storbritannien i hemlighet tog fram en plan för vad de måste göra om ett kärnvapenkrig startade. Den situationen bidrog säkert till att Forever young blev ännu mer populär i Västeuropa.

En dag ska vi alla dö. Men alla andra dagar lever vi.

Ingen är för evigt ung. Men om vi gör något som beständigt förbättrar något, må det vara att kämpa för HBTQ-rättigheter och mänskliga rättigheter i övrigt, att göra kultur som berör, att utveckla ett företag, att få fram uppfinningar, att bygga om gården så att den blir bättre än tidigare (något som folk historiskt ofta ägnat sig åt), att hjälpa människor som har det tufft etc så är resultatet positivt.

Det finns då kvar något. Även efter att vi levde.

onsdag 20 januari 2016

HBTQ-kultur. Världens viktigaste kyss - David Levithan.


Från förlagets presentation av Världens viktigaste kyss (2013) av David Levithan.
Harry och Craig har bestämt sig för att slå världsrekordet i längsta kyss: 32 timmar, stående, utan att släppa kontakt med den andres läppar. Kyssen följs av människor världen över. Runt dem finns vänner och familjemedlemmar – i alla fall från den familj som accepterar sin son som han är. Snart samlas det även främlingar, några beväpnade med tillhyggen och glåpord, men de flesta är där för att stötta och skydda. Och runt dem alla ljuder ett eko, en kör av röster från män som dött i aids. Män som minns hur det var att offra allt för att få vara sig själv och älska den man älskar, och hur de led för den rätten. Världens viktigaste kyss är en berättelse om det omöjliga, och hur människor tillsammans kan göra det möjligt. En berättelse om att mötas, älska, skiljas, dö. Och där emellan: kyssas.
David Levithan har nu publicerat så många böcker själv eller tillsammans med en medförfattare att händernas 10 fingrar inte längre räcker till. Och i princip alla finns det ett HBTQ-tema. Och fokus på New York. Så även här. Är då boken bra? Nja, Levithan vill ju som vanligt väl. Att lämna berättelser om (oftast) unga personer som känner sig utanför. Inte bara när det gäller sexuell läggning och/eller könsidentitet utan generellt. Så även här. Och David Levithan misslyckas inte. Men det betyder inte att det automatiskt blir något riktigt bra.

Det blir ofta för pretentiöst.

Han försöker här få till ett koncept där han gör sig till tolk för hur de många män som hade sex med män och dog av aids (fram till mitten av 1990-talet) skulle betrakta dagens HBTQ-ungdomar. Egentligen är det ett omöjligt projekt. Därför att vi alla är individer. Ingen kan göra sig till tolk för en kollektiv grupp. Och just därför blir det ofta för pretentiöst. I synnerhet som Levithan förmodligen (han förklarar själv i boken att han är för ung för det) inte har personlig erfarenhet av just det han vill försöka förklara. Men som tidigare driver han berättelsen framåt.

Först i slutet av boken där en av de många unga bögarna vill ta livet av sig blir det verkligt angeläget som litteratur. När en ung kille som blivit utkastad av sina föräldrar för att han är homo går upp på en bro för att kasta sig från den blir det riktigt obehagligt. Där Levithan ger röst åt de många män som hade sex med män men som dog för tidigt. "Stopp, stopp, vi vet vad lidande är, men du känner inte till vad som händer framåt. Vi var dödsdömda men ville fortsätta leva, vi hade inget val men det har du".

Där och just där blir boken riktigt angelägen.

tisdag 19 januari 2016

S-mp-regeringen försöker försvara att 3-4 miljoner blev 2.


För någon vecka sedan mailade jag kulturdepartementet (som är främst ansvariga inom regeringskansliet för HBTQ-politiken) om varför de i budgetanslaget för 2016 bara ökade statsbidragen till HBTQ-organisationer med 2 miljoner när nuvarande största regeringspartiet Socialdemokraterna före valet 2014 lovade en höjning med 3 miljoner. Samt att Miljöpartiet i sitt senaste budgetförslag som oppositionsparti argumenterade för 4 miljoner mer i sådana statsbidrag.
1. Varför höjde regeringen inte anslaget med 3 miljoner som s tydligt lovade inför riksdagsvalet 2014? Mp ville i sitt budgetalternativ för 2014 öka det med 4 miljoner.
2. S-mp-regeringen förhandlar som bekant budgetarna med v och jag gissar de tre partierna gemensamt förhandlar fram ramen till anslaget för Åtgärder för jämställdhet emot rasism m.m. Deltar v även i förhandlingarna och godkänner hur högt anslaget ska bli till HBTQ-organisationer eller är det s-mp-regeringen som ensamt fattar sådana beslut? 
3-4 miljoner blev 2. 

Boris Vasic som är presskommunikatör hos kulturdepartementet mailar följande.
Budgetförhandlingar innebär prioriteringar mellan många angelägna områden. Vad gäller stödet till hbt-organisationerna är vi glada att vi har kunnat höja det med två miljoner kronor för 2016 och framåt vilket kommer stärka hbt-organisationernas möjligheter att bedriva sitt arbete. Utöver detta har arbetet mot diskriminering stärkts på flera andra sätt – DO och antidiskrimineringsbyråerna får ökade anslag liksom funktionshinderrörelsen och andra delar av det civila samhället. Vänsterpartiet deltog i förhandlingarna och beredningen inför hela BP16. 
I sak är det här givetvis inte det viktigaste inom HBT-politiken. RFSL och de andra HBTQ-organisationerna lär klara sig. Förhoppningsvis omprövar nu RFSL (med drygt en miljon i mer statsbidrag) att de senaste åren faktiskt tagit ut hutlösa avgifter för att HBTQ-certifiera verksamheter. Men vallöften är till för att hållas. Och Socialdemokraterna har där svikit. Lovar man 3 miljoner ska det inte bli bara 2. Så enkelt är det.


Uppdatering 1.

Positivt om regeringen vill sambopar ska kunna adoptera.

S-mp-regeringen har nu lämnat en lista på vilka propositioner och skrivelser de planerar lämna senare i år.
En ny lag om personnamn maj
Modernare adoptionsregler september
Bättre sent än aldrig om regeringen nu verkligen lämnar ett förslag till en ny namnlag där fokus är på ökad könsneutralitet. Och förhoppningsvis lämnar regeringen i höst ett förslag om att även människor i stabila sambo-relationer (må de vara samkönade eller olikkönade) ska få bli prövade som adoptivföräldrar.

Det är dock ytterst beklagligt att det inte finns något som signalerar att s-mp-regeringen i år kommer lämna en proposition om att arbetsgivare och utbildningsansvariga ska bli skyldiga att förebygga alla sju diskrimineringsgrunderna i lagen.

måndag 18 januari 2016

Jag ska hård-granska s-mp-regeringen 2016.




Min bedömning är att om den tidigare borgerliga regeringen (där Kristdemokraterna var en del) stannat kvar även efter riksdagsvalet 2014 hade HBTQ-politiken i stort varit densamma senaste 15 månaderna. Som med nuvarande s-mp-regering alltså. Även då hade riksdagen förmodligen beslutat att ensamkommande kvinnor ska få bli inseminerade vid kliniker. Men det hade genomförts genom ett riksdagsinitiativ från Moderaterna, Centerpartiet och Liberalerna (f.d. fp). Precis som ärendet om en könsneutral äktenskapslag hanterades.

S-mp-regeringen har gjort två förändringar, en positiv och en negativ, som en borgerlig regering kanske inte genomfört. Dels höjt statsbidragen till HBTQ-organisationer samt tagit bort kravet på Migrationsverket att återrapportera om hur de försöker göra situationen för HBTQ-asylsökande mer rättssäker.

Varje ny regering brukar först försöka genomföra stora ekonomiska reformer med direkt betydelse för de flesta människor. Så var det efter att Alliansen vann 2006 och detsamma efter Socialdemokraterna och Miljöpartiet bildade regering 2014. Att förra året var relativt händelselöst när det gäller att förbättra svensk HBTQ-politik måste inte betyda så mycket på sikt.

Men 2015 var närmast "ett förlorat år" inom HBTQ-politiken. S-mp-regeringen har nu suttit 15 månader alltså och hittills startat 0 (noll) nya utredningar inom området. Trots att både s och mp i förra valrörelsen lovade att göra det när det gäller införande av ett tredje juridiskt kön, avskaffande av informationsplikten för hiv-positiva och möjlighet för barn att få fler än två vårdnadshavare. Inte ens den utlovade utredningen om en mer HBTQ-anpassad föräldraförsäkring har ännu startats.

Förra borgerliga regeringen startade en utredning om 18-årsgränsen för juridiska könsbyten bör sänkas. S-mp-regeringen har visserligen skickat ut det på remiss (sista remissdag var 31 augusti 2015) men 4,5 månader efteråt har den ännu inte meddelat om det ens blir någon proposition om en förändring av nuvarande könstillhörighetslagen. Det finns ett färdigt remiss-behandlat förslag om att låta även ogifta par få bli prövade som adoptivföräldrar. Inget har hänt, varken från tidigare eller nuvarande regeringens sida.

Tidigare signalerade regeringen att den 2015 skulle lämna propositioner om en ny namnlag (där könsneutralitet är en del) samt om att arbetsgivare och utbildningsansvariga ska bli skyldiga att förebygga diskriminering enligt samtliga sju grunder i lagen. Inget av det har genomförts. Som oppositionspartier argumenterade s och mp våren 2014 för att en könsneutral föräldraskapspresumtion skyndsamt borde införas. Så blev det inte trots att de två partier bildade regering senare samma år.

S-mp kanske försvarar sig med att de när det gäller HBTQ-politiken är lika bra (eller dåliga) som en borgerlig regering där kd är en del. Vi är många som trodde nuvarande regering hade högre ambitioner än så. Nu måste de börja leverera.

Jag ska 2016 hård-granska s-mp-regeringen.








.

lördag 16 januari 2016

Rfsl får drygt 1 miljon mer i statsbidrag.



Häromdagen avslöjade jag att s-mp-regeringen höjer statsbidragen till HBTQ-organisationer med 2 miljoner till ca 9,3 miljoner kronor. Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) förklarar i ett mail att sju organisationer får bidrag 2016 "för att arbeta med frågor som gäller rättigheterna och levnadsvillkoren för hbtq-personer, alltså homosexuella, bisexuella, transpersoner och de som identifierar sig som queer."
Sammanlagt har 9,3 miljoner kronor getts som bidrag av Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor. Bland de organisationer som fått bidrag finns Tranföreningen PFES, som sprider information om transpersoners situation. Organisationen har lokalföreningar i Göteborg, Malmö, Stockholm, Växjö, Båstad och Umeå. Under flera år har PFES etablerat kontakter och samarbete med kommuner och andra aktörer.... Andra som fått bidrag är EKHO i Göteborg, Sveriges förenade HBTQ-studenter i Uppsala, Öppna Moderater, Homo, bi- och transliberaler, HBTs Sverige samt RFSL.
De som får mest pengar är RFSL ca 5,4 miljoner (en ökning med ca 1,1 miljoner), socialdemokratiska HBTs ca 1,2 miljoner och Öppna moderater ca 0,7 miljoner. EKHO är en förening för kristna HBTQ-personer. Homo- bi och transliberaler har koppling till Liberalerna.

L vill ge 2 miljoner extra till HBTQ-organisationer.


Liberalerna (f.d. Folkpartiet) vill att statsbidraget till HBTQ-organisationer ökar med 4 miljoner till ca 11,3 miljoner 2016 men inom samma budgetram för Åtgärder för jämställdhet och emot rasism m.m, som regeringen föreslagit, alltså en höjning från ca 39 till ca 48 miljoner. Centerpartiet är ensamt riksdagsparti att vara emot höjningen av den ramen. Inger Fredriksson, politisk anställd inom c, mailar följande.
Centerpartiet har en lång tradition av att arbeta för alla människors lika värde. Det är ett arbete som bara till liten del bedrivs genom höjda statsbidrag. Hur Centerpartiet kommer att förhålla sig till anslagets nivå i framtiden kommer vi återkomma till i våra kommande budgetmotioner.
Det betyder att det förmodligen är politisk enighet om den höjda bidragsnivån för HBTQ-organisationer. Det skulle förvåna mig om Centerpartiet i kommande budgetalternativ kommenterar att de vill sänka statsbidragen till HBTQ-organisationer.

Istället kommer debatten närmaste åren handla om det ska bli ytterligare höjningar. Socialdemokraterna lovade i valrörelsen 10,3 miljoner kronor, en miljon mer än för 2016. Liberalerna vill alltså öka nivån med 2 miljoner och även mp argumenterade för det i sitt budgetalternativ som de lämnade i slutet av 2014.

torsdag 14 januari 2016

Ensamstående kvinnor får bli inseminerade vid kliniker.


Riksdagen beslutade igår att även ensamstående kvinnor ska kunna bli inseminerade vid kliniker. 1985 reglerades att bara kvinnor i olikkönade gifta och sambo-par fick den möjligheten (tidigare hade verksamheten varit oreglerad). Från 2005 ändrades det till att gälla även för lesbiska par. Och nu blir det alltså möjligt också för ensamstående kvinnor. Från riksdagens hemsida.
Riksdagen sa ja till regeringens förslag om att ensamstående kvinnor ska ges samma möjlighet till assisterad befruktning inom svensk hälso- och sjukvård som gifta par, registrerade partner och sambor. Ensamstående kvinnor som genomgår en insemination eller befruktning utanför kroppen blir då barnets enda rättsliga förälder. Samma villkor gäller som för par, vilket innebär att läkaren prövar om det med hänsyn till kvinnans medicinska, psykologiska och sociala förhållanden är lämpligt med assisterad befruktning. Den ensamstående kvinnan får möjlighet att föreslå att spermier från en känd donator används, men det är läkaren som avgör om detta är lämpligt. De nya lagändringarna börjar att gälla den 1 april 2016.
Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna är emot reformen medan övriga riksdagspartier är för. Båda partierna är också ännu principiellt emot att lesbiska par ska kunna bli inseminerade vid kliniker. Men medan sd vill avskaffa den möjligheten har kd accepterat reformen.

onsdag 13 januari 2016

HBTQ-kultur. Mitt hjärta går på - Christoffer Holst.


Från förlagets presentation av Mitt hjärta går på (2015) av Christoffer Holst
Den 22-åriga konditorn Chavve är antagligen den ensammaste romantikern på hela Södermalm. Efter tre år i storstaden har han fortfarande inte lärt känna någon och varje kväll slutar i ensamhet med stora bakverk framför filmen Titanic. På andra sidan vattnet bor Pontus kvar i pojkrummet hos sin brokiga familj. Skådisdrömmarna har bleknat, tillsammans med allt det där andra som skulle bli framtiden, och har ersatts med hypokondri och tvångstankar. När en dejtingapp kopplar samman killarna blir de snabbt en del av varandras liv, och Chavve verkar äntligen ha hittat det han sökt efter så länge. Men Pontus liv kraschar, och allt som blev så bra är plötsligt borta. Fast Chavve tänker inte ge upp så lätt. Och han har en plan. Mitt hjärta går på är en romantisk komedi om ensamhet, förhoppningar och den totala maktlösheten i att vara kär. En rolig men rörande historia, berättad från två unga killars perspektiv, om hur viktigt det ibland kan vara att våga lite mer i livet. Att ge sig hän.
Det finns givetvis risk för att en sådan här berättelse blir sentimental. Men Holst undviker skickligt det genom att tillföra både humor och svärta. Visst blir det ibland väl "romantiserat" och vissa stunder blir de två killarna reducerade till att ha få egenskaper. Men språkligt är boken oväntat bra för att vara från en debutant som författare. Den innehåller också en del oväntade vändningar men håller sitt tema trots det. Att tro att kärleken kanske, kanske är möjlig. Mitt i det svåra.

Mitt hjärta går på är betydligt bättre än medioker.

Mail till sex riksdagspartier om Migrationsverket och HBTQ-asylsökande.



I måndags publicerade jag en bloggpost om att s-mp-regeringen för 2016 tagit bort kravet på Migrationsverket att återrapportera om situationen för HBTQ-asylsökande. Den dåvarande nya borgerliga regeringen införde det för första gången inför 2007 och det har sedan varit med varje år, även s-mp-regeringen beslutade det för 2015.

Jag har nu mailat Moderaterna, Sverigedemokraterna, Centerpartiet, Vänsterpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna om vad respektive parti tycker om regeringens beslut. Bifogar här delar av mailet till m.
Är Moderaterna kritiska emot att uppdraget till Migrationsverket tas bort att myndigheten ska återrapportera hur situationen för HBTQ-asylsökande ska göras mer rättssäker? Eller stödjer m s-mp-regeringens beslut?

Vänligen svara senast 20 januari ELLER vänligen maila senast 20 januari om att ni bereder svaret internt i partiet. Jag kommer att i mitt HBTQ-nyhetsbrev (som jag planerar sända ca 25-26 januari) för januari ha med nyheten om s-mp-regeringens beslut om att ta bort återrapporteringskravet. Ska även berätta vilka riksdagspartier som är kritiska emot regeringens beslut.

Om inte någon från m senast 20 januari mailar kommer jag tolka det som att ert parti stödjer regeringens beslut eller i alla fall utan problem accepterar det.
Jag har även kontaktat regeringskansliet om vad som är orsaken till att återrapporterings-uppdraget till Migrationsverket tagits bort när det gäller rättssäkerhet för HBTQ-asylsökande. 

måndag 11 januari 2016

Regeringen vill utreda socialtjänsten men sviker igen HBTQ-asylsökande.


Socialstyrelsen får 1 miljon 2016 för att lämna förslag "om vilka insatser eller vilken typ av kunskapsstöd som det finns behov av inom socialtjänstens olika verksamhetsområden för hbtq-personer med fokus på individ- och familjeomsorgen". Syftet med rapporten är "att höja kunskapen om hbtq-personers villkor och levnadsförhållanden och hur diskriminering kan ta sig uttryck inom socialtjänstens område och därmed öka förtroendet för socialtjänstens insatser genom att säkerställa ett likvärdigt och professionellt bemötande." En delredovisning ska lämnas hösten 2017 och slutrapporten våren 2018.

Ett annat nytt uppdrag för Socialstyrelsen är att "redovisa hur frågor som rör unga transpersoners psykiska hälsa kan lyftas fram inom ramen för myndighetens övriga uppdrag gällande psykisk hälsa." För tredje året i rad ska Polismyndigheten "redovisa vilka åtgärder som har vidtagits som ett resultat av uppdraget att utveckla arbetet för att bekämpa hatbrott".

HBTQ-rapportering frånvarande i regleringsbrevet till Migrationsverket.

Så långt är det bra. Men s-mp-regeringen har för 2016 tagit bort kravet på Migrationsverket att återrapportera om situationen för HBTQ-asylsökande. Den dåvarande nya borgerliga regeringen införde det för första gången inför 2007 och det har sedan varit med varje år, även s-mp-regeringen beslutade det för 2015.
Myndigheten ska särskilt redovisa:... Den rättsliga kvaliteten i myndighetens beslutsfattande med hjälp av för ändamålet lämpliga bedömningsgrunder. Hur rättslig kvalitet och likformig tillämpning i asylärenden där sexuell läggning och könsidentitet åberopas säkerställts.
Det här är ännu ett svek från s-mp-regeringen emot HBTQ-asylsökande. Trots att båda partierna inför valet 2014 lovade att, om de blev regeringspartier, tillsätta en utredning om hur HBTQ-asylsökandes ärenden hanteras gjorde regeringen en helomvändning bara ett halvår senare och kommenterade att en sådan inte "behöver göras".

Man kan tycka vad man vill om hur generös eller restriktiv Sveriges flyktingpolitik ska vara. Men vallöften är till för att hållas. Och HBTQ-asylsökande förtjänar en rättssäker prövning. 

Regeringen höjer statsbidragen till HBTQ-organisationer men håller inte vallöfte helt.


S-mp-regeringen höjer statsbidragen till HBTQ-föreningar med 2 miljoner. Det avslöjas i kulturdepartementets Regleringsbrev för budgetåret 2016 avseende anslag 2:2 Åtgärder mot diskriminering och rasism m.m. (Beslutet togs formellt på ett regeringssammanträde 17 december 2015). Från att nivån var ca 7,3 miljoner förra året blir den nu ca 9,3 miljoner kronor. Regeringens budget är förhandlad med och godkänd av Vänsterpartiet.

Förra hösten fick den då nya regeringen, med rätta, kritik, för att det inte fanns med någon som helst ökning av HBTQ-bidragen. Trots att Socialdemokraterna i valrörelsen 2014 lovade 3 miljoner mer per år. Från en artikel i Qx 1 augusti 2014.
Socialdemokraterna vill satsa ytterligare tre miljoner kronor på hbtq-organisationer. – Blir det en S-ledd regering efter valet så kommer vi att avsätta tre miljoner kronor extra till hbtq-organisationer. Det är ett tydligt löfte från oss, säger Veronica Palm (S).
Från en debattartikel av partisekreteraren Carin Jämtin och ordförande i Hbt-s Sören Juvas 11 september 2014.
Därför lovar vi på den nationella nivån att bland annat förbättra förutsättningarna för frivilligorganisationerna att verka då vi föreslår en reell ökning av statsanslagen med tre miljoner kronor.
Liberalerna vill ge 2 miljoner mer än regeringen till HBTQ-föreningar.

När riksdagen december 2013 behandlade den dåvarande borgerliga regeringens budgetförslag för 2014 kommenterade Miljöpartiet följande i ett s.k. särskilt yttrande.
Miljöpartiet anser att det statliga stödet till hbtq-organisationer är för litet och vill avsätta ytterligare 4 miljoner kronor till detta ändamål. 
Nu blir det alltså en ökning med 2 miljoner. Det är positivt, arbetet för HBTQ-rättigheter är viktigt. Men s har ännu inte hållit sitt tydliga vallöfte helt. Jag kommer kontakta regeringskansliet om vilken orsaken är till att det inte blir 3 miljoner extra. Trots att regeringens förslag (som blivit godkänt av riksdagen) betyder att anslaget till Åtgärder för jämställdhet och emot rasism m.m. (där HBTQ-rättigheter är en del) ökar med ca 9 miljoner till ca 48 miljoner kronor. Men s-mp-regeringen (och v) klarade inte ens av att få fram 3 av de 9 miljonerna för att hålla ett vallöfte.

Liberalerna (f.d. Folkpartiet) vill att statsbidraget till HBTQ-organisationer ökar med 4 miljoner till ca 11,3 miljoner 2016 men inom samma budgetram. Centerpartiet är som ensamt riksdagsparti emot höjningen av ramen med 9 miljoner. Jag kommer kontakta c om de är positiva till den höjda nivån för statsbidrag till HBTQ-organisationer.


lördag 9 januari 2016

HBTQ-kultur. Min bror Kristus - Cecilia Hultberg.


Från förlagets presentation av Min bror Kristus (2012) av Cecilia Hultberg
Året är 1956. Oplanerat blir Marianne gravid och det uppstår en kris i förhållandet med Johan. Efter viss dramatik kommer Krister till världen. Han växer upp och studerar till läkare. Ambitiös och stressad blir han alltmer inbunden och börjar tvivla på om han valt rätt. Inte blir det bättre när han inser att han är homosexuell. Tillvaron vänds upp och ner. Men till sist vet han vad han ska göra med sitt liv. I en gammal nedlagd skola startar han ett läkarhus tillsammans med homosexuella medarbetare. Idogt kämpar man med upplysning. Kunskap ska spridas, attityder förändras, fördomar besegras. Verksamheten fylls av med- och motgångar. Antagonister finns överallt. Samtidigt sprids ett virus över världen och Krister ger sig in i forskning rörande hiv. Så småningom infinner sig misstanken att han själv är smittad.
Den här boken har två tydliga egenskaper. En positiv och en negativ. Själva storyn är intressant. Det finns ett driv i berättelsen som gör den aldrig blir tråkig. Men tyvärr brister den allvarligt i trovärdigheten. Författaren har gjort för dålig research. Då handlar det inte bara om detaljer som att en del på 1950-talet bara hade råd med bl.a. pasta (det ordet kom till Sverige långt senare) eller att hiv före 1985 kallades htlv.

Bra story - dålig trovärdighet.

Värre är den brist på trovärdighet som kan kallas strukturell. Som att ett läkarhus i en liten kommun  i Småland på 1980-talet vänder sig främst till homosexuella och får så många patienter att det egentligen inte hinner med att möta alla. Men hallå? I en situation på 1980-talet där bara Stockholm och Göteborg fick varsin klinik som vänder sig främst till homosexuella.

Eller att homosexuella generellt karaktäriseras som att vara nästan några helgon med bara positiva egenskaper. I synnerhet huvudpersonen Krister (somn kallar Kristus av sin syster). Mitt tips är att bögarna inte skulle varit opåverkade av den självironi och "camp"-attityd som var vanlig. I synnerhet som de ibland åkte till storstäders gay-ställen. Men det är något som är frånvarande. De resonerar med varann som om de vore några heterosexuella akademiker som engagerat sig i Röda korset.

Det blir alltså blandat. Bra story men dålig trovärdighet. 

torsdag 7 januari 2016

Motionstips till vänsterpartister om HBTQ-reformer.


Inledning.

Jag granskar om riksdagspartierna är för alla HBT-reformer av betydelse. Även om partierna är positiva till, eller i alla fall är för att utreda, 8 reformer jag kallar queer.

Fakta.

Vänsterpartiet har sin kongress 5-8 maj 2016 i Örebro. Sista dag för partiets medlemmar att lämna motionsförslag är 5 februari. Är du inte medlem i v men känner någon som är det kan du givetvis tipsa hen om det här.

Generell kommentar om Vänsterpartiet.

Vänsterpartiet är generellt ett av riksdagens HBTQ-vänligaste partier. Sommaren 2015 blev v för en transpolitik som är den radikalaste hittills från  något riksdagsparti. 2006-2014 var det Miljöpartiet som tydligast profilerade sig när det gäller HBTQ-reformer, efter valet 2014 är det Vänsterpartiet och Folkpartiet. V samarbetar med s-mp-regeringen om budgetpolitiken men är i övrigt ett oppositionsparti.

Motionstips.

V är inte för att ens utreda följande queer-reform.

1. Tillåtande av altruistiskt (icke-kommersiellt) surrogatmödraskap.

Efter att först varit positiva till att utreda surrogatmödraskap totalvände v för några år sedan och motsatte sig t.o.m. att pröva argumenten för och emot reformen i en utredning. Precis som om mer kunskap skulle vara hotande. 2013 meddelade Statens medicinsk-etiska råd (SMER) att de rekommenderar att altruistiskt surrogatmödraskap bör tillåtas. Utredningen om ofrivillig barnlöshet ska lämna sin rapport februari 2016. En del av den kommer att handla om vad de rekommenderar när det gäller surrogatmödraskap. Idag är det tre riksdagspartier som är negativa till reformen, Sverigedemokraterna, Vänsterpartiet och Kristdemokraterna. Kristen konservatism i ohelig allians med radikalfeminism.

Argumentet från v är att även om en kvinna blir surrogatmamma utan ersättning kommer hon bli så pressad av sin omgivning att hon emot sin vilja accepterar det. Attityden är nedlåtande emot självständiga kvinnor. Däremot har v inga problem med att tillåta heltäckande slöjor som burka och niqab.. Då räcker det att en kvinna förklarar "jag vill det här". Trots att de patriarkala strukturerna förmodligen är hundrafalt värre i vissa förorter än om en kvinna altruistiskt vill vara surrogatmamma till någon ett bögpar hon är kompis med eller till sin syster eller väninnan.

Ingen förväntar sig att v på sin kongress ska ställa sig positivt till reformen. Men någon kan lämna en motion om att partiet förutsättningslöst ska granska utredningens rekommendationer samt remissvaren innan v tar ställning. 

Övriga kommentarer om motionstips.

2. Att även sambopar (samkönade eller olikkönade) ska kunna bli prövade som adoptivföräldrar. 

Vänsterpartiet är för reformen men har inte drivit det i riksdagen. Det är möjligt att med ett kongressbeslut att göra det. 2009 presenterade adoptionsutredningen sin rapport till dåvarande borgerliga regeringen. Ett av förslagen är att även sambopar ska få adoptera. Idag är det bara par som ingått äktenskap eller partnerskap som har rätt att adoptera tillsammans. 2008 skaffade Europarådet en ny barnkonvention när det gäller adoptioner. I den fanns med att även heterosexuella sambopar och samkönade par bör få adoptera om ett land bedömer att det är till barnets bästa.

Att tillåta (olikkönade och samkönade) sambopar att adoptera är en logisk utveckling av att Sverige 2002 tillät samkönade par som ingått partnerskap att bli kunna få adoptera Det kan ju inte vara ett äktenskap (eller partnerskap) i sig som garanterar stabilitet och trygghet för ett barn. Många sambopar (hetero eller homo) har mer stabila relationer än folk som gift sig.

Snart kommer ensamstående kvinnor få bli inseminerade vid kliniker. Ett argument har varit att det är inkonsekvent att tillåta ensamstående att blir prövade som adoptivföräldrar men att sedan förbjuda ensamstående (kvinnor) att få möjlighet att bli inseminerade vid kliniker. Men samma inkonsekvens finns när det gäller ogifta par. En kvinna kan idag bli inseminerad vid en klinik om hen har en samborelation med en man eller annan kvinna. Däremot är det förbjudet för ett sambopar att bli prövade som adoptivföräldrar.

Därför bör ansvariga myndigheter istället göra en individuell bedömning av om ett par har en tillräckligt stabil relation för att vara lämpliga som adoptivföräldrar. Precis som när det gäller samkönade gifta par är det till sist det land ett barn adopteras från (om det är en internationell adoption) som avgör vilka som ska få adoptera barn från landet. Vad det handlar om är att Sverige inte ska ställa krav på att ett par måste ha ingått äktenskap (eller partnerskap) för att få bli prövade som adoptivföräldrar.

Och om Sverige inför nya regler är det inget "experiment". Nederländerna och Belgien tillåter sambopar (samkönade eller olikkönade) att adoptera barn om paret bott ihop i minst 3 år. Storbritannien tillåter sambopar att adoptera utan någon sådan begränsning, samboparet ska dock inte vara nära släktingar.

3. Att ogifta pappor enklare ska kunna bli erkända som förälder till ett barn, om mamman till barnet nekar till att mannen är pappan startar ofta en lång och byråkratisk process.

Enligt Vänsterpartiets tidigare HBTQ-politiska talesperson, Marianne Berg, är partiet för reformen . V har dock inte drivit det i riksdagen. Det är möjligt att med ett kongressbeslut göra det. Det här är en reform som främst handlar om situationen för heterosexuella män. Kan det var queer? Tror någon att det inte kan vara queer att genomföra en reform som främst gynnar heteromän har hen inte fattat något om vad patriarkala strukturer är för något. De strukturerna handlar om att mäns roll är främst utanför hemmet medan kvinnors roll handlar om ansvar för barnen. Jämställdhet går åt båda hållen. Att män blir diskriminerade p.g.a. sitt kön är lika fel som när kvinnor blir det.

måndag 4 januari 2016

HBTQ-kultur. Magisterlekarna - Kristofer Folkhammar


Från förlagets presentation av Magisterlekarna (2015) av Kristofer Folkhammar.
»Om han har rätt i sina misstankar, om det är Charles som ristat in ett stort märke i dörren till Magisterns arbetsrum, så är det en upptrappning…« Den strikte Magistern har i sina erotiska lekar hittat ett sätt att vara sig själv. Hans älskare är den förtrollande eleven Charles – killen som alla vill ha. Men en gåtfull inristning i dörren till Magisterns arbetsrum vid skolårets start gör att hans ordnade tillvaro rämnar. I tomrummet som uppstår dras han till Hyenorna, pojkkvartetten som alltid är tillsammans. Tim och Fred. Paul och Noak. De är i sin tur uppslukade av uttagningarna till Sångtåget, och att få ingå i det praktfulla följe som i december inför allas ögon ska tåga genom skolan. Stor dramatik, vänskap, rivalitet, sex och sång: det är hösttermin på Läroverket.
Folkhammars två tidigare böcker har jag gett svala recensioner här på bloggen. Hade alltså inte betydande förväntningar på Magisterlekarna. Men plötsligt är det som att författaren fått alla bitar på plats i språket. Det är poetiskt, sexuellt, tragiskt - och ibland faktiskt vackert.

Det handlar om en gymnasieskola där all personal och samtliga elever är bögar. Folkhammar kommenterar ironiskt i början av boken att "alla karaktärer var arton år eller äldre vid tiden för romanens tillblivelse". En skola där samkönade manliga relationer är något självklart. Även i undervisningen och när eleverna ska göra uppsatser.

Nästan porrigt men det finns flera teman.

Boken handlar om ett sångtåg som grabbarna tävlar om att vara med i. Kommentarer om skrev, rumpor, spanking, att en del elever längtar efter att bli dominerade av en av lärarna etc. Det skulle kunna bli fånigt Men inget kapitel är det. Istället ångar det av sex. Nästan porrigt ibland om det inte vore för att boken främst har andra ambitioner. Men det finns även teman som makt, dominans, konkurrens, hatbrott, svek, osäkerhet och längtan. Där skolan också kan symbolisera samhället generellt. Om man vill tolka det så.

Jag håller ännu Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar-trilogi för de bästa bland de böcker jag recenserat. Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist är tvåa. Men den här boken hamnar på tredjeplatsen.

Magisterlekarna är riktigt bra.