fredag 28 april 2017

Jag borde aldrig hyllat mångkulturen i en insändare.


Jag har fått hundratals debattartiklar och insändare publicerade i tidningar senaste 25 åren. Det finns givetvis en del formuleringar som inte skulle vara aktuella idag men den enda insändare jag aldrig borde sänt är en som blev publicerad i Sydsvenska dagbladet i slutet av 1990-talet.

Budskapet var ungefär att Malmö blivit en mer intressant stad senaste åren genom mångkulturen. Och bevis för det är att det finns både män i kostym och kvinnor i slöja i city. Att det är tecken på stadens nya mångfald. Idag skulle jag vilja att ingen kvinna har slöja även om jag givetvis inte vill totalförbjuda det som liberal.

Men jag förstår också ännu orsaken till att jag sände den där insändaren. För att förstå varför jag gjorde det måste vi dock förhålla oss till hur Malmö varit. Det som framförs är ofta en reaktion på hur det varit tidigare.

Mångkulturen var till en början positiv för HBTQ-personer i Malmö.

Så sent som som i början av 1980-talet fanns det nästan inte någon i Malmö city ute på stan efter 18.00 på vardagar. Krogarna var få och uteserveringar betraktades närmast som något suspekt. Normen i dåvarande arbetarstaden var att vara sosse och tillhöra "vanligt folk". Definitionen av vanligt folk varierade förvisso något men betydde i praktiken att vara heterosexuell, om du var invandrare borde du vara assimilerad (pizzerior hade dock blivit etablerade). Eftersom Malmöbor oftare än andra i Skåne åkte till Köpenhamn fanns det dock en viss tolerans för folk som var "avvikande".

På 1990-talet skulle Malmö förändras radikalt genom att bli en storstadsmetropol. Invandringen ledde till en början till mer tolerans även för den grupp som idag kallas HBTQ-personer. Folk tvingades vänja sig vid att folk är olika. Att det inte måste vara något problem. Och det var ungefär det jag vill förmedla i den där insändaren. Jag var då även engagerad i Folkpartiet (idag Liberalerna), sedan 2007 har jag dock helt lämnat partipolitiken.

Sedan dess är det dock tydligt att mångkulturen också blivit problematisk, i synnerhet för bl.a. HBTQ-personer, kvinnor och judar i Malmö. En beslöjad kvinna var då något nytt. Idag är det närmast norm i vissa delar av staden. Och slöjor är en reaktionär symbol. Gängkriminaliteten och utanförskapet har bara förvärrats sedan 1990-talet.

Jag har alltid varit en person som varit skeptisk emot det som inte fungerar i praktiken.

Varför hyllade jag trots det mångkultur i den där insändaren? Idag tar jag helt avstånd från mångkulturalism som politiskt mål och vill ersätta det med etnisk mångfald. Det är individer, inte kulturer som har rättigheter i en västerländsk demokrati.

1. Vi som är i den mediala debatten vistas alla i ett socialt sammanhang.

Det betyder att vi vet ungefär hur andra personer ska reagera. Att hylla mångkultur även om vi själva tvekade om det verkligen var bra gav beröm bland politiker och journalister generellt, det var ett tecken på "tolerans". Att problematisera mångkultur betraktades som något suspekt. Visst fanns det en folklig revolt emot det där men vi som var en del av politiken och media måste förhålla oss till den sociala normen.

2. Vi som var och är för allas lika värde kände att vi måste markera emot de som betraktades vara främlingsfientliga.

Det fanns givetvis verkliga rasister i Malmö men vår reaktion blev ibland allt för snabb att markera offentligt om vi trodde folk tillhörde den gruppen. Vi skulle distansera oss snabbt från dem, det drabbade inte bara verkligt främlingsfientliga (med rätta) utan ibland även andra.

Vill igen förtydliga att jag redan då var mycket mer skeptisk till de där politiskt korrekta fraserna än de flesta andra inom politiken. Men även jag blev ibland en del av strukturen, det gav en social belöning att vara politiskt korrekt.

Jag borde markerat tydligare emot den mångkulturella ideologin.



Uppdatering 1.

Många journalister mörkade invandrarrelaterade problem av naivitet.

Ibland framförs det i den högerextrema propagandan att etablerade politiker förutom sd samt journalister haft som mål att förstöra för svenska folket.

Min erfarenhet är att alla journalister jag som politiker mötte och även de flesta politiska motståndare handlade i det som de trodde var rätt. De var inte elaka. När journalister och politiker tyvärr ibland mörkade problem (jag har exempel på det) kopplade till invandrare har det inte varit som en del av någon sammansvärjning utan därför att de felaktigt trott det varit bra. De förtjänar kritik för det. Journalistik måste vara konsekvensneutral. Politiker måste debattera alla problem öppet, annars gynnas bara främlingsfientliga partier. En del har varit naiva, men det betyder inte de varit några monster.

torsdag 27 april 2017

Bloggen Helds HBT-nyheter ska beröra.



Min förebild som bloggare är Expressens liberala ledarsida. Den enligt mig vassaste ledarsidan i Sverige. De kan en dag dissa m och nästa dag v men följer sina liberala principer. Mitt mål är att vara HBTQ-politikens motsvarighet.

Bloggen Helds HBT-nyheter ska beröra. Mitt syfte är inte att skada folk med kritik. Men utan skarp kritik ibland skulle den här bloggen bli ointressant. Om någon hos RFSL börjar diskutera min blogg och berömmer min senaste artikel och någon annan hävdar att jag har fel har jag nått mitt mål.

Och precis som Expressens ledarsida har jag som princip att sparka uppåt. Om flyktingpolitiken inte fungerar är det inte den som är asylsökande som vi attackerar utan riksdagspartier. Ju mer en person är på en central nivå, oavsett om det handlar om ett parti eller RFSL, desto större frihet att kritisera.

Det finns en del nyheter där jag utan problem hade kunnat skarpt kritisera någon lokal HBTQ-aktivist men avstått från det. Det finns många möjliga kritiska nyheter jag väljer bort av den enkla orsaken att hen inte är tillräckligt känd i proportion till hur extremt hen betett sig. .

Drygt hälften av brittiska muslimer vill förbjuda homorelationer.



Det här är ännu en bloggpost inför att riksdagen idag strax efter 13.00. börjar debattera migrationspolitiken.

De finns en del politiskt korrekta både i och utanför svenska HBTQ-rörelsen. Den här brittiska enkäten från etablerade mediabolaget Channel 4 borde dock bekymra dem. De kanske hävdar att resultaten inte gäller i Sverige men lär få svårt att låtsas som att svenska muslimer skulle vara radikalt annorlunda än brittiska. Varken RFSL eller HBTQ-siten Qx har någonsin haft artiklar om problemet med att HBTQ-fientliga attityder är vanligare bland invandrare. För det förtjänar de skarp kritik

I de flesta andra västländer debatterar HBTQ-rörelsen det här, utan att förfalla till främlingsfientlighet. Men Sverige har generellt Västeuropas mest politiskt korrekta HBTQ-rörelse. Om vi inte öppet debatterar problem lär de dock inte lösas heller. Och det gynnar både HBTQ-negativa och främlingsfientliga Sverigedemokraterna och konservativa muslimer. Förlorarna blir främst bl.a. HBTQ-muslimer.
.... However, when asked to what extent they agreed or disagreed that homosexuality should be legal in Britain, 18% said they agreed and 52% said they disagreed, compared with 5% among the public at large who disagreed. Almost half (47%) said they did not agree that it was acceptable for a gay person to become a teacher, compared with 14% of the general population. In a series of questions on the terror threat in Britain, 4% said they sympathised with people who took part in suicide bombings (1% said they completely sympathised and 3% said they sympathised to some extent), and 4% said they sympathised with people who committed terrorist actions as a form of political protest generally. Nearly a quarter (23%) supported the introduction of sharia law in some areas of Britain, and 39% agreed that “wives should always obey their husbands”, compared with 5% of the country as a whole. Two-thirds (66%) said they completely condemned people who took part in stoning adulterers, and a further 13% condemned them to some extent. Nearly a third (31%) thought it was acceptable for a British Muslim man to have more than one wife, compared with 8% of the wider population....
Generös flyktingpolitik orsakar att HBTQ-fientliga attityder blir vanligare.

Det är värt att notera att inte ens HBTQ-negativa, främlingsfientliga och EU-fientliga brittiska partiet Ukip (som för övrigt minskar i opinionsmätningar inför brittiska nyvalet i juni)  vill förbjuda homorelationer. De förtjänar förvisso skarp kritik för att de kampanjade emot den könsneutrala äktenskapslag som nu är genomförd. Men partiet är för tidigare partnerskapslagen. Och Ukip är inte emot att anställa öppet homosexuella lärare.

Vi som är emot främlingsfientlighet bör erkänna att det finns en målkonflikt här mellan en generös flyktingpolitik och att motverka att fler i Sverige har ultra-konservativa värderingar. Om Sverige nu är ett av världens mest jämställda och HBTQ-vänliga länder betyder omfattande invandring, i alla fall på kort sikt, att andelen reaktionära ökar. Det betyder inte vi ska stänga gränserna givetvis. Men vi ska erkänna målkonflikten. Sverige bör skaffa sig en långsiktig flyktingpolitik som är stram men inte omänsklig. 

Ardeshir Bibakabadi (bilden) är kanske den ende muslimen i Sverige som kommit ut som homosexuell offentligt. Han har ofta argumenterat för att politiker och RFSL bör bli tydligare emot homofientliga muslimer och stödja progressiva muslimer.

Svik inte honom igen.


Uppdatering 1.

Jag avvärjde ett hatbrott emot muslimska kvinnor i slöjor.

När en man som kallade sig sd-sympatisör 2014 började trakassera två kvinnor i slöja vid Värnhemstorget (nära där jag bor) i Malmö city ingrep jag. Enligt mig borde ingen kvinna bära slöja som är en reaktionär symbol. Men jag bara inte tål att folk blir trakasserade vilka de må vara. Jag gick fram till honom och försökte lugna stämningen och sa till honom "du får lov att tycka invandringspolitiken är fel men det ger dig ingen rätt att trakassera de här kvinnorna, det är inte deras fel, vänd dig till politikerna istället om du tycker invandringspolitiken är fel".

Jag drog också i hans jacka för att han inte ytterligare skulle trakassera kvinnorna. Han började då hota mig och jag lyfte handen emot honom och sa skarpt "du hotar inte mig". Just då kom polisen (de var i närheten och hade fått signaler om situationen) och tog hand om honom.

Skulle ingripa även om någon blev trakasserad för att vara sd-sympatisör.




V, l och kd vill utvärdera situationen för HBT-asylsökande.


Torsdagen 27 april debatterar riksdagen betänkandet Migrations- och flyktingpolitik. Sex riksdagspartier, alla förutom s och mp, har lämnat reservationer. Jag ska publicera några citat som explicit hänvisar till situationen för HBTQ-asylsökande.

Men först några principiella kommentarer.

1. S och mp vill avslå samtliga motioner om åtstramningar och lättnader inom flyktingpolitiken. Oftast med argumentet att nuvarande regler är balanserade som en del av den tillfälliga lagen om migration. I praktiken är det sossarna som styr flyktingpolitiken, mp har fått anpassa sig som det mindre regeringspartiet.

2. Det är alltid enklare att vara oppositionsparti än regeringsparti när det gäller att föreslå saker. Så var det när det var en borgerlig regering och så är det när Sverige har en s-mp-regering.

3. Trots det är tydligt att det främst är Vänsterpartiet och Liberalerna som hänvisar just till HBT-asylsökande i retoriken om flyktingar. Även Kristdemokraterna gör det men aldrig Moderaterna, Sverigedemokraterna och Centerpartiet i reservationerna. V, l och kd är ensamma om att - med rätta - föreslå en statlig utredning om hur situationen är för HBT-asylsökande.

4. Jag föreslår att s-mp-regeringen ska inbjuda Liberalerna och Kristdemokraterna till förhandlingar om flyktingpolitiken. Syftet är att s, mp, l och kd vid avstämningen sommaren 2018 av den tillfälliga flyktingpolitiken ska bli ense om en långsiktigt hållbar flyktingpolitik som är stram men inte omänsklig. Att vissa lättnader ska göras utan att politiken ska återgå till det kaos som rådde hösten 2015.

Reservation 4 från Liberalerna.
.... Bland annat bör hbt-personer kunna beviljas uppehållstillstånd på grund av synnerligen eller särskilt ömmande omständigheter....
Reservation 17 från Liberalerna.
.... Vidare bör EU:s regelverk inom asylområdet utvidgas och omfatta hbt-personer, och arbetet med att inkludera alla transpersoner i EU:s diskrimineringslagstiftning bör fortsätta. Dessutom bör EU-rättens familjebegrepp breddas till att även gälla samkönade par....
Reservation 21 av Vänsterpartiet och Liberalerna.
.... Förföljelse eller välgrundad fruktan för förföljelse på grund av sexuell läggning, kön eller könsuttryck är enligt gällande lag skäl för asyl och den som förföljs kan beviljas flyktingstatus. Migrationsöverdomstolen har emellertid inte tagit upp tillräckligt många fall där den asylsökande angett förföljelser på grund av kön eller sexuell läggning som asylskäl för att det ska ha hunnit utformas någon rättspraxis på området. Vid tillämpning av regler om bl.a. asyl på grund av sexuell läggning när den sökande dolt sin sexuella läggning i ursprungslandet har det gjorts motstridiga bedömningar och beslut fattas rakt motsatta lagstiftarens intention att sexuell läggning är en grundläggande egenskap som ingen ska behöva dölja. Även när det kommer till förföljelse på grund av könsuttryck och könsidentitet är rättsläget osäkert. Det finns därför anledning att göra en grundlig utvärdering av hur rättstillämpningen ser ut i praktiken avseende asylsökande hbt-personer, och om så krävs ändra lagstiftningen.....
Reservation 22 av Kristdemokraterna.
.... Inget fall där den asylsökande har åberopat förföljelse på grund av sexuell läggning som asylskäl har heller tagits upp av Migrationsöverdomstolen. Domstolen har alltså hittills inte agerat i sin roll som praxisbildande instans inom detta område. Migrationsverket har arbetat med att förstärka kompetens, kunskap och tillämpning i beslutsfattandet när det gäller asylärenden där sexuell läggning eller tro/religion åberopas. Allt detta är mycket välkommet. Men trots insatserna hos Migrationsverket och i domarna i domstolarna finns det fortfarande mycket som tyder på att lagstiftningens intention från 2005 inte har uppnåtts. Det är därför dags att se över lagen och tydliggöra nu motstridiga uttalanden. Flera oklara uttryck, t.ex. vad det innebär att leva ”öppet” med sin sexuella läggning eller tro, behöver klargöras....
Reservation 26 av Vänsterpartiet.
.... Regeringen bör dessutom säkerställa att Migrationsverket kan erbjuda tolkar med hbtq-kompetens. Den asylsökande bör bemötas på ett respektfullt sätt, och tolken bör kunna behärska relevanta ord. Regeringen bör också ge Migrationsverket i uppdrag att se över hanteringen av hbtq-frågor och genomföra kompetenshöjande insatser för att åtgärda eventuella brister. Tillämpningen hos Migrationsverket är inte enhetlig....
Reservation 33 av Vänsterpartiet.
.... Regeringen bör även vidta åtgärder för att stärka kompetensen i jämställdhets- och hbtq-frågor på asylboenden.....
Reservation 34 av Liberalerna
.... Tryggheten för hbt-personer på asylboendenbör stärkas....
a

tisdag 25 april 2017

M-politiker vill tillåta barn få fler än två vårdnadshavare.



Fyra ledande kommunalpolitiker har en debattartikel hos Dagens nyheter om HBTQ-reformer. Inget konstigt med det. Det som är något udda är att det här handlar om två moderater och två miljöpartister. Dock samarbetar m och mp väl i en del kommuner även om de är politiska motståndare i riksdagen. Det mest intressanta är att de två moderaterna, Oliver Rosengren (bilden) och Josefin Malmqvist, som är kommunalråd i Växjö respektive Sundbyberg argumenterar för att barn ska kunna få möjlighet till fler än två vårdnadshavare.
.... Vårdnadshavande är en annan del av familjerätten som behöver moderniseras. Barn har rätt till vårdnadshavare som är det bästa för dem, och det kan förekomma att det är både en, två eller flera personer som antingen är eller inte är biologiska föräldrar till barnet. Barnets bästa bör vara i centrum, men bör inte sammanblandas med varken genetik eller antal. Barn kan enligt lag inte ha fler än två vårdnadshavare och vårdnadshavarna är, om inte särskilda skäl föreligger, lika med barnets biologiska föräldrar.... Frågan om vårdnad är inte okomplicerad. Med fler vårdnadshavare kan också risken för konflikter om barnets bästa växa. Regeringen bör därför utreda frågan noga, men i syfte att få till en mer modern inriktning och säkerställa att barns rätt till fungerande vårdnadshavare blir större än föräldrars rätt till vårdnaden om sina biologiska barn. Barn som växer upp i familjekonstellationer där en icke-biologisk förälder, exempelvis en biologisk förälders nya partner, har fått en lika eller mer föräldralik roll än en biologisk förälder, bör också kunna få denne som juridisk vårdnadshavare. På samma sätt behöver vårdnad kunna ges till samtliga föräldrar när exempelvis två homosexuella par gemensamt skaffar barn....
Bara två riksdagspartier för reformen.

Hittills har samtliga partier i Alliansen samt Sverigedemokraterna kategoriskt varit emot att barn ska kunna få fler än två vårdnadshavare med hänvisning till risken för ökade konflikter. Miljöpartiet och Vänsterpartiet är positiva till reformen medan Socialdemokraterna tvekar. Därför är det intressant att två ledande moderata kommunalpolitiker tar tydligt ställning för möjligheten. Enligt mig bör det dock alltid vara en domstol som ska avgöra om ett barn ska få fler än två vårdnadshavare. Möjligheten ska tillämpas restriktivt, det ska vara tydliggjort att det är till barnets bästa.

Biologi är en viktig faktor.

Det finns en del i debattartikeln som är något problematisk.
.... Barnets rätt till fungerande vårdnadshavare ska vara större än föräldrars rätt till vårdnaden om sina biologiska barn....
Det finns ett svenskt ordspråk "blod är tjockare än vatten". En del queer-aktivister hos RFSL och politiker som är "progressiva" hävdar att biologiskt släktskap inte är intressant, det sociala föräldraskapet är avgörande. Men biologi är vanligen en viktig faktor för en människas identitet. Det visas av att många adopterade vill söka sitt biologiska ursprung. Forskningen avslöjar också att biologi och arvsanlag generellt spelar en större roll för en individs utveckling än en del politiskt korrekta aktivister tror (jag har länkar om det är någon som inte tror det).

Men när det är framfört så måste det givetvis finnas en avvägning där det sociala omhändertagandet av ett barn också får en viktig roll vid bedömningar om vilka som ska bli ett barns juridiska vårdnadshavare. Kanske fler familjehemsplacerade barn i Sverige borde få bli adopterade för att öka tryggheten. Idag är policyn mycket restriktiv. Det bör utredas noggrant.


Uppdatering 1.

M bör hellre förbli i opposition än göra sd till ett formellt stödparti.

Jag har här på bloggen meddelat att jag och Moderaterna är ense om att man ska kunna ha informella kontakter med Sverigedemokraterna, Vänsterpartiet eller vilket annat parti som helst i riksdagen om man råkar vara nära varann politiskt. Beröringsskräcken emot sd är fånig.

Men en helt annan sak är om Moderaterna efter nästa riksdagsval vill låta Sverigedemokraterna bli ett formellt stödparti som Dansk folkeparti i Danmark. Jag utgår från att det inte inträffar. I synnerhet vore ett formaliserat samarbete m-sd till skada inom HBTQ-politiken. Om sd kräver bli ett formellt stödparti bör Moderaterna hellre förbli i opposition eller samarbeta närmare med Socialdemokraterna än ge efter för kraven från Jimmie Åkesson.

Uppdatering 2.

För att göra en sexuell kommentar. Jag tycker Alliansen ska kunna flirta med både Socialdemokraterna-Miljöpartiet och Sverigedemokraterna.

Men om Alliansen tvingas välja vem de ska ha sex med så bör de välja s-mp före sd även om de inte tycker någon av dem är sexiga.

;-)

lördag 22 april 2017

Mörkret.



Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss. .....

Imorgon hålls första omgången av presidentvalet i Frankrike. Glädjande nog är liberalen Emmanuel  Macron nu främst i opinionsmätningar men det är hård konkurrens med tre andra kandidater, främst högerextrema Marine le Pen (bilden). Hon brukar sällan diskutera sin privata situation men i en intervju förklarade hon hur starkt det påverkade henne att hon inte blev inbjuden som flicka till en del skolkamraters fester. Bara för att hennes pappa, Jean-Marie le Pen, var välkänd högerextremist. De båda har nu brutit kontakten.

Kanske hade hon blivit högerpopulist trots det men det är enkelt att konstatera att någon som blivit missgynnad bara p.g.a. sina föräldrar söker revansch. Ironiskt nog finns den faktorn även hos invandrare i Frankrike som känner sig diskriminerade och som Le Pen hånar offentligt. De har mer gemensamt än de tror.

Mörkret finns i oss alla.

Den brittiska popgruppen Spray har gjort en del låtar som helt klart är inspirerade av mina favoritartister Pet shop boys, medlemmarna Neil Tennant och Chris Lowe är öppet homosexuella.  Lyssna på I am gothic (Youtube). Den skulle kunna handla om Marine le Pen. Men också om oss alla. För vi har både mörker och ljus inom oss. I oss alla finns både besvikelser och förväntningar.

Hur skulle Marine le Pen blivit om hon behandlats som det barn hon var, oskyldig till vad hennes föräldrar gjorde? Om hon inte drivits av den där revanschkänslan? Det vet vi givetvis inte. Sannolikheten är betydande att hon ändå blivit ordförande för partiet.

Men det visar att vi aldrig ska fördöma några barn för vad deras föräldrar gör.

Och mörkret finns inom oss alla. Tack och lov är de flesta av oss bättre på att hantera det än främlingsfientliga politiker.


Uppdatering 1

Väsnterliberalen Macron verkar bli en av två presidentkandidater i andra omgången.

Enligt de första prognoserna verkar Macron fått flest röster och är närmast garanterad att gå vidare till andra valomgången. Det är dock ännu osäkert vem som bli hans motkandidat, Le Pen är just nu tvåa strax före högerkandidaten Francois Fillon. De flesta har förväntat sig att Marine le Pen blir en av de två kandidaterna men att hon förlorar emot Macron i andra valomgången. Skulle Le Pen mot förmodan förlora andraplatsen till Fillon vore det en skräll som skadar högerextrema Nationella fronten.  I valrörelsen har stödet för Le pen dalat och terrorattentatet häromdagen i Paris verkar inte gynnat henne.

Uppdatering 2.

Marine le Pen blir säkert inte president i maj.

En del debattörer försöker nu dramatisera andra och avgörande omgången av franska presidentvalet genom att hävda att Marine le Pen har en verklig chans att vinna. Det hänvisas ibland även till Brexit och Trumps vinst i USA:s presidentval. Sanningen är dock att det var mycket jämnt i opinionsmätningarna om Storbritannien skulle lämna EU och att Republikanernas Donald Trump skulle bli näste president. Mätningarna överskattade något stödet för Demokraternas Hillary Clinton och att britter ville stanna kvar i EU men det var ytterst marginellt.

När det gäller Macron emot le Pen visar opinionsmätningar att den förre skulle vinna en jordskredsseger om de ställdes emot varann. Enligt opinionsmätningar skulle Macron få drygt 60 % i andra valomgång. Det är värt att notera att ingen presidentkandidat i USA haft så höga siffror senaste 50 åren inför ett val. Närmast var Ronald Reagan från Republikanerna som 1984 fick 59 % av rösterna emot 41 % emot Demokraternas Walter Mondale. Det var ungefär samma resultat som opinionsmätningarna indikerade.

För Marine le Pen vore det dock en betydande politisk seger att få ca 40 % i presidentvalet. Nationella fronten vet att de med all säkerhet förlorar presidentvalet i år, men de vill att det ska bli en möjlighet för partiet att vinna presidentvalet därefter. Att massor av högermänniskor och EU-negativa vänstermänniskor ska ha vant sig vid att rösta på Le Pen.

Även om Demokraterna fick bara drygt 40 % i valet 1984 visade partiet att de ännu var ett parti som tävlade om makten. Och de fick revansch när först Bill Clinton och senare Barack Obama blev president. Ingen republikan kunde nonchalera Demokraterna trots katastrofresultatet 1984. Nationella fronten vill nå samma position i Frankrike.


Kunskap och kondomer (kalla det kk) skyddar emot könssjukdomar.


Om jag gjort en man med barn hade jag aldrig förlåtit mig själv.

Man kan givetvis skämta om det här. Men varje dag drabbas folk av hiv och andra könssjukdomar.

En läkare som jobbar hos ven-hälsan (en klinik som riktar sig till män som har sex med män) i Stockholm berättade vid ett seminarium i Malmö om den vanligaste reaktionen när han förklarat efter ett test att någon är hiv-positiv.
... Det är inte sant, det är inte sant....
Idag är tack och lov hiv inget besked att du ska dö inom några år. Men förtvivlan finns trots det där. Att tvingas hantera att bli beroende av mediciner resten av livet. Även det stigma som följer med att vara hiv-positiv.

RFSL gör ett viktigt arbete emot spridning av hiv.

Tillämpa säkrare sex. Det skyddar inte bara folk från hiv och andra könssjukdomar utan även oönskade graviditeter (bisexuella har ofta sex även med motsatta könet och avskaffandet av sterilitetskravet i könstillhörighetslagen har också förändrat situationen). Kunskap och kondomer (kalla det kk) är bästa metoderna att hindra spridning av hiv och andra könssjukdomar.

Det är inte alltid jag berömmer RFSL men när det gäller kampen emot spridningen av hiv har de gjort ett viktigt arbete i decennier. Hiv och andra könssjukdomar bryr sig inte om vem du är, ditt kön, sexuella läggning, könsidentitet, etnicitet etc. Det kan drabba vem som helst som har sex med andra. På HBTQ-tidningen Qx hemsida konstaterar anställda vid Venhälsan att verksamheten har bristande resurser. Det ska givetvis lösas politiskt. Men vi har alla ett personligt ansvarstagande.

Tvinga inte någon läkare att meddela dig att du fått hiv. Låt hen få förklara "ditt test är negativt, du har inte hiv".

Kram på dig.

HBTQ-kultur. Teddy - Walton och MacPherson. Pyret fixar frukost - Berg, Frimodig och Arpiainen.



Från presentationen av Teddy, en vänlig historia om identitet och vänskap (2017)
.... Nallen Thomas och Errol är bästa vänner. En dag känner sig Thomasnallen nedstämd. Thomas känner att han inte längre vill heta Thomas utan Tilly. Att vara flicknalle är den rätta identiteten. Vänskapen med Errol och Ava gör att livet fortsätter som vanligt med lek och teparty. Detta är en vänlig historia om vänskap och identitet....
Vanligen är det bästa att HBTQ-litteratur som riktar sig till barn avdramatiserar att någon inte följer heteronormen. Men den där normen finns och det bör inte undanhållas barn. Som när det gäller andra samhällsproblem ska dock budskapet anpassas efter ett barns ålder. Här finns en nalle som tolkas som pojke men vill vara flicka. Boken förmedlar budskapet att det är ok att vara annorlunda än normen. Det blir dock ett visst problem när begrepp som "teaparty" direktöversätts till svenska. Få barn eller för den delen vuxna i Sverige vet vad ett "teparty" är. Det handlar om att någon serverar mat och dryck där alkohol inte är det centrala. I Sverige skulle vi kanske kalla det "kaffe-kalas". Budskapet förmedlat av Jessica Walton är förvisso bra men teckningarna av Dougal MacPherson är tyvärr mediokra.



Från presentationen av Pyret fixar frukost (2017)
.... Pyret hör hur det kurrar i magen. Ska papporna sova hela dagen? Till slut bestämmer sig Pyret för att fixa frukost själv. Lite knäckebröd med sylt på ska nog få dem att vakna. Detta är den andra boken i serien om pingvinpapporna och deras Pyre....
Jag gav häromåret Pyret och Pingvinpapporna en välvillig recension. Och även andra delen om pingvinbarnet med sina två pappor förtjänar beröm. Sara Berg och Karin Frimodig levererar rim. Det är lätt att sådana blir fåniga men de undviker det. Det som är bäst är annars  - igen - teckningarna av Johanna Arpiainen. De är ibland retro konstnärligt som om de vore från 1960- och 70-talet men anpassas till modernismen och att familjer är olika.

Det här visar igen att Sverige är i frontlinjen när det gäller HBTQ-relaterad barnlitteratur. Vi svenskar är inte bäst på allt. Men när det gäller sjukvårdens kvalité (tillgängligheten  och köer är dock ett problem), föräldraförsäkringen, popmusik, låtar till Eurovision song contest och HBTQ-litteratur är vi bland de främsta.


torsdag 20 april 2017

S-mp-regeringen bör bjuda in l och kd till förhandlingar om flyktingpolitiken



Om en vecka, torsdagen 27 april, debatterar och röstar riksdagen om Sveriges flyktingpolitik. Debatten som direktsänds på riksdagens hemsida startar förmodligen ca 13.00. Men vänta er inga nyheter. Eftersom oppositionen är splittrad kan regeringen i princip lämna vilka förslag den vill. Varje åtstramning får stöd av m och sd, varje lättnad av c och v. Liberalerna och Kristdemokraterna stödjer generellt regeringens flyktingpolitik men är emot bl.a. att vissa flyktingar inte kan återförenas med sin familj.

Förra sommaren publicerade jag bloggposten Den kraftigt åtstramade flyktingpolitiken är nödvändig men inget att fira. Jag håller fast vid det. Att Socialdemokraterna vid sin kongress beslutade att verka för att Sveriges flyktingpolitik inte väsentligt ska avvika från övriga EU-länders var helt rätt.

Vissa delar av den åtstramade flyktingpolitiken bör vara just tillfälliga.

Även framåt bör flyktingpolitiken vara stram i Sverige. Dels för att ge de som får stanna en ärlig chans att bli integrerade. Men även att samhällets system ska fungera. Vi ska aldrig tillbaka till det kaos som rådde hösten 2015. Sverige har verkligen inte stängt sina gränser. Tvärtom är det ett av de länder i Europa som i relation till antalet invånare ger flest individer rätt att stanna.

Trots det finns det orsak även för oss som är för en stram flyktingpolitik att reflektera om precis varje åtgärd varit bra. Jag var själv kritisk emot tre delar i s-mp-regeringens förslag. Att bara konventionsflyktingar får möjlighet att återförenas med sin familj, att även om tillfälliga uppehållstillstånd bör vara regel ska det handla om 3 år och inte som idag drygt ett år för många flyktingar. Och till sist att folk ska få stanna p.g.a. att de är "övriga skyddsbehövande".

Regeringen bör förhandla med l och kd om en långsiktigt hållbar flyktingpolitik.

Att jag till sist gav min välsignelse till regeringens förslag var därför att Socialdemokraterna och Miljöpartiet signalerade att kraven i de delarna skulle vara tillfälliga. Vi ska inte återgå till det kaos som rådde hösten 2015. Men ibland kan pendeln gå för långt åt andra hållet.

Att regeringen bara förhåller sig till att m stödjer varje åtstramning är givetvis en praktisk lösning på kort sikt för den. Men flyktingpolitiken handlar om så mycket mer än teknikaliteter. Liberalerna och Kristdemokraterna är mer nyanserade och konstruktiva samarbetspartners än Moderaterna när det gäller flyktingpolitiken.

S-mp-regeringen bör bjuda in Jan Björklund (l) och Ebba Busch Thor (kd) för att nå en hållbar och balanserad flyktingpolitik på sikt. En policy som är stram men inte omänsklig.


Uppdatering 1.

Kristdemokraterna har bästa flyktingpolitiken.


Som HBTQ-aktivist är det sällan jag berömmer Kristdemokraterna men hade Sifo ringt och frågat mig vilket parti som har den bästa flyktingpolitiken hade jag kommenterat "kd". De är något mer generösa än s-mp-regeringen men marginellt även mer strama än Liberalerna (kd har tagit ställning för att tillfälliga uppehållstillstånd bör vara regel även efter 2019, det har l inte gjort utan har hittills varit avvaktande om åtgärden ska bli permanent eller inte). Liberalerna och Kristdemokraterna visar att de klarar av att både vara ansvarstagande och att jobba för att flyktingpolitiken inte ska vara omänsklig.

Tillfälliga uppehållstillstånd för flyktingar bör vara huvudregel i Sverige precis som i nästan alla andra EU-länder. När det gäller integration är förvisso permanenta uppehållstillstånd det bästa (att människor vet de får stanna kvar) men det handlar om att inte locka hit människor som inte egentligen har skyddsskäl och att det viktigaste är att ge asyl när människor verkligen har behov av det.

Uppehållstillstånd i bara 13 månader ökar risken för exploatering.

Dock är det helt fel att icke-konventionsflyktingar bara får tillfälligt uppehållstillstånd i 13 månader i kombination med att de får det permanentat av att jobba. Det gör att många välutbildade människor närmast i panik söker enkla jobb istället för att få sina kunskaper validerade. Den snäva gränsen på bara 13 månader ökar också risken för att vissa hänsynslösa arbetsgivare exploaterar människor som ännu inte lärt sig svenska. Tillfälliga uppehållstillstånd ska gälla i 3 år, om skyddsbehovet finns kvar då bör hen få permanent uppehållstillstånd. L och kd har - med rätta - kritiserat 13-månadersuppehållstillstånd.

På Kristdemokraternas riksting (kongress) i höst lär det bli en debatt om partiets flyktingpolitik. En betydande grupp i partiet vill att de ska ha samma åsikter som Centerpartiet. Jag avråder både Kristdemokraterna och Liberalerna från att bli en blek kopia av m eller c inom flyktingpolitiken. Att nyanserna ska finnas kvar.


Uppdatering 2.

Principiellt är jag för fri invandring.


Som liberal är jag för fri invandring som vision. Tyvärr är det inte möjligt att införa ens på medellång sikt med de ekonomiska klyftor som finns mellan länder. Det handlar även ibland om kulturkrockar. Att jag argumenterar för en stram asylpolitik närmaste 10 åren är alltså emot mina ideologiska mål. Jag tar avstånd från den kulturnationalism som bl.a. Sverigedemokraterna sprider. Jag är internationalist.

Det finns målkonflikter inom politiken. Att stänga ute människor genom en hårdare flyktingpolitik har givetvis inget egenvärde. Även om det handlar om människor som främst sökt sig hit av ekonomiska orsaker betyder det att förväntningar krossas genom avvisningsbeslut. Men till sist måste vi föra en politik som faktiskt håller i verkligheten.



Rasism i social media efter terrordådet.



En kommentar på Facebook efter terrordådet.
.... Ett problem som man inte vågar vidröra är det faktum att människor från vissa kulturer, framför allt arabvärlden, har dödandet i blodet. För dem är det närmast en reflex att döda sina meningsmotståndare....
Att det var en människa från Uzbekistan som hänsynslöst mördade folk i Stockholm och inte någon från något arabland gör den där kommentaren ännu mer bisarr. Men det är inte därför jag publicerar den. Det hade varit en sak om det vore någon högerextremist som är känd för att gilla ras-biologi. Att sådana personer publicerar rasistiska kommentarer är helt väntat.

Ingen högerextremist.

Men den här människan som jag låter vara anonym (det är ingen offentlig person) brukar inte ens hävda att sd måste vinna valet 2018. Det är just för att det är en vanlig "Svensson" utan koppling till högerextremism och någon som annars brukar argumentera för jämställdhet etc. som gör att rasist-kommentaren är förfärande. Därför kontrade jag med följande.
.... Jag hoppas för din egen skull att du själv tar bort den kommentaren. Jag vill inte tvingas anmäla dig till Facebooks abuse-avdelning. Dödande i blodet? En arabisk bebis är per automatik en mördare. Hur har debatten hamnat så snett?...
Den som lämnade den rasistiska kommentaren har nu raderat den efter att jag markerat. Vi bör alla markera när någon tydligt passerat anständighetens gräns i debatter. Det handlar inte om att vara politiskt korrekt. Det handlar om att vara korrekt.


Uppdatering 1.

Det finns verkliga rasister i Sverige. Men det får man väl inte säga i det här landet.

;-)