lördag 1 oktober 2016

"Flytta till Nordkorea" hojtade en rasist.


Jag trodde kultur-marxist skulle vara det värsta som rasister anklagade mig för. Men ikväll började en person hojta i social media om vilka vidriga människor flyktingar är. Jag anklagade inte honom för att vara rasist, fascist eller andra saker som han förmodligen förtjänat som epitet utan bara diplomatiskt framförde"låt oss föra en värdig debatt om flyktingar oavsett vad vi tycker i sak om hur flyktingpolitiken ska vara, det bör rimligen även du klara".

Fick kommentaren "flytta till Nordkorea". Så Nordkorea är det enda anti-rasistiska landet tydligen. Är man anti-rasist är man stalinist.

Migrationsdebatten har ibland blivit helt absurd.

fredag 30 september 2016

Jag kallar aldrig muslimer och sd-sympatisörer för råttor.

Jag har aldrig blivit hotad (ta i trä) av högerextremister, vänsterextremister och islamister därför att jag publicerat bloggposter och fått med debattartiklar och insändare i tidningarna. Det där s.k. näthatet från sd-sympatisörer har jag inte noterat personligen. Det värsta som hänt är att jag blivit kallad kultur-marxist, men det är bisarrt, inte nät-hat. Det vissa kallar nät-hat är egentligen att andra bemöter dem lika hårt som de bemöter andra.

Nu fattar jag att kända debattörer är i en annan situation. Bengt Held är inte känd för de flesta svenskar. Det är säkert den främsta orsaken till frånvaron av hot efter mina publiceringar. Men också att jag är nyanserad för det mesta.

Kallar aldrig muslimer och sd-sympatisörer för råttor.

1. Jag kallar aldrig muslimer för råttor.

2. Jag kallar aldrig sd-sympatisörer för råttor.

Trots att jag ofta i sak är skarpt kritisk emot både sd och muslimska samfund. Jag hävdar verkligen inte att någon förtjänar hot efter att ha publicerat saker även om det är onyanserat och verbalt hatiskt. Varken sd-sympatisörer och anti-rasister.

Råttor startar inte krig.

Men ett råd till folk från alla kanter är att sansa sig ibland i den politiska invandrings-debatten. Polariseringen är extrem för att vara i det annars konsensus-inriktade Sverige. Invandring och integration är idag det främsta området politiskt som svenska folket vill politiker ska hantera och fixa. Det är ok att ha tuffa debatter. Men sprider du hat generellt emot grupper, må det vara muslimer eller sd-sympatisörer, blir det starka reaktioner. Men det får givetvis sedan aldrig hamna i hot och trakasserier. 

Det är sedan absurt att råttor ännu används som metafor för någon med dåliga egenskaper. Fakta är att råttor aldrig inrättat tortyr-kammare, startat krig där miljontals andra blivit dödade etc. Djur kan vara hänsynslösa och strunta i andras lidande. Det är deras instinkt. Men bara människor använder tortyr som medel.

Så när du är riktigt arg på någon grupp kanske du borde hojta "jävla människor" istället för "jävla råttor".


Uppdatering 1.

Kvinnor och människor med invandrarursprung bli oftare hatade.

Någon har idag kommenterat att jag kanske inte blivit nät-hatad av den s.k. sd-svansen eftersom jag är etniskt svensk man. Nu är jag även tydlig med att jag är bög. Jag är verkligen inte någon "Svensson". Trots det finns det givetvis en viss poäng där. Ofta blir kvinnor, det kvittar om de är sd-sympatisörer eller anti-rasister, drabbade av sexualiserat nät-hat. Det är helt oacceptabelt och jag har själv markerat emot det i social media. Sällan kallas politiska motståndare i social media för "jävla kuk", däremot en del "jävla fitta".

Om du inte kallar män för kukar bör du inte kalla kvinnor för fittor.

Jag konfronterade en man på Facebook varför han kallade en vänsterskribent (som gjort en korkad kommentar, den var verkligen obegåvad) "jävla hora" dels genom att fråga om han föraktar sexsäljare, dels om han skulle kalla kalla en man som gjort en kommentar för jävla hora. Han började svamla om att han var så arg. Jag förklarade att vänsterkvinnan gjort en korkad kommentar, han får vara arg om det, men hon ska inte straffas extra för att hon är kvinna genom sexuella kommentarer.. Hade det varit en man hade han kallat honom idiot, och då bör han gör detsamma emot en kvinna.

Även folk med invandrarursprung, det kvittar om de är för en restriktiv eller generös migrationspolitik, riskerar oftare än andra bli kallade för hatiska epitet. Även det är helt oacceptabelt. Men notera igen att kommer från båda sidorna i debatten.

Två fel gör inte ett rätt. Hyfsa debatten!


torsdag 29 september 2016

Har svenska museer blivit propaganda-megafoner för HBTQ-rättigheter?


Svenska dagbladets Ola Wong (bilden) har idag en artikel om att svenska museer nu ofta enligt honom förvandlas till propaganda-redskap för mångkultur, feminism och HBTQ-hyllningar.

Det är tråkigt att den här debatten ofta blir polariserande.

1. Å ena sidan finns det de som försöker göra om museer till några propaganda-megafoner för i och för sig vällovliga mål som kampen emot intolerans.

Men givetvis ska historien inte skrivas om för att passa de värderingar som råder idag. Det är i bästa fall fånigt, i värsta fall riskerar det att dölja att många grupper historiskt blivit diskriminerade i olika samhällen.

2. Å andra sidan finns det de som fått för sig att museer alltid tidigare haft som mål att beskriva verkligheten objektivt, innan "PK-människor" började styra vissa verksamheter.

Men museer och statlig kultur har i princip alltid varit en del av maktutövande, det är inget som startats först med nuvarande identitets-politik. Tror ni på allvar att museer som i början av 1900-talet berättade om den rasbiologiska forskningen gjorde det bara för att de var ivriga att vara sakliga och opartiska?

Etablerad kultur har i 1000 år, förmodligen ännu längre, fokuserat på överklass, män, heterosexuella och den etniska grupp som varit störst i ett land. Givetvis speglar det delvis de som haft makten, och man ska inte skriva om historien. Däremot ska man inte heller låtsas som det inte är ett problem att kvinnor, HBTQ-personer, etniska minoritetspersoner, bönder och arbetare sällan fått sin rättmätiga plats i historiska berättelser. Det är bra om statliga museer gör tema-utställningar om HBTQ-personer, samer, romer, kvinnor etc.

Kulturens roll är inte att indoktrinera människor.

Jag är själv HBTQ-person och för mig betyder det där en bekräftelse. Även vi finns i historieberättelserna. Däremot ska syftet med sådana utställningar visa på den bredd av olika grupper som verkat i Sverige, inte att ta ställning emot Sverigedemokraterna eller indoktrinera människor att bli toleranta. Vuxna människor får själva dra sina slutsatser efter att ha besökt tema-utställningar om diskriminerade grupper. Däremot är det givetvis inget fel om lärare tar en debatt om allas lika värde som en uppföljning efter att klassen besökt en sådan utställning.

Kultur som har som främsta mål att sprida propaganda gör det ofta på det konstnärliga värdets bekostnad. Det är när verken vi möter är något otydliga och ger oss fler frågor än svar som vi människor får möjlighet att reflektera om allas lika rätt och värde.


onsdag 28 september 2016

Sd ska tydligen kandidera till nästa val i Ryssland.



Idag avslöjas att en sd-anställd verkar gilla ryske halv-despoten Vladimir Putin ovanligt mycket. Alltså typ så mycket att det möjligen finns porträtt av den ryske ledaren i hans hem. Han är den andra personen i sd-kansliet som avslöjats föredra Moskva före det "dekadenta" New York där HBTQ-personer dansar runt. Precis som att de tror de är något. Mannen har också bidragit till en film-produktion om nazistiska Svenskarnas parti som lades ner eftersom valresultatet 2014 visade att det bara finns ca 3000 riktiga svenskar i Sverige. Katastrof för partiet.

Efter de här avslöjanden fattar man varför Sverigedemokraterna vägrar stödja Alliansen att tillsätta en utredning om att Sverige ska bli med i NATO. Trots att sd-sympatisörer idag är procentuellt lika NATO-vänliga som Liberalernas sympatisörer.  Det här har orsakat turbulens. Vänsterpartiets ordförande Jonas Sjöstedt är besviken. Som tidigare New York-bo riskerar han nu plötsligt bli betraktad som att vara supporter till Demokraterna i det främsta kapitalistiska landet. Alltså i jämförelse med sd.

Ekeroth har startat siten Av-västligfierat.

Men Putin har lovat komma till sd:s hjälp. Partiet Ryssdemokraterna är registrerat officiellt. Det har ingen koppling som helst till sd, förutom att Kent Ekeroth bara råkar driva den nya siten Av-västligfierat i Sankt Petersburg.

Putin har lovat att Ryss-demokraterna med Jimmie Putilov som ordförande ska få minst 5 % i nästa parlamentsval. Han har gett direktiv till landets val-kommission om det.

Varning till alergiker. Den här fb-posten innehåller spår av satir.

Bekämpa brottsligheten, bekämpa brottslighetens orsaker.


Häromdagen kommenterade jag här på bloggen att alla som hotat och trakasserat mig senaste 15 åren har haft invandrarursprung. Efteråt kom jag på att det inte är riktigt sant, det fanns en blond man som verkade vara narkotika-missbrukare som hotade mig för några år sedan. Övriga som gjort det senaste 15 åren har haft invandrarursprung. Någon på Facebook likade min kommentar men påpekade också att utanförskap och segregation ofta är en förklaring till kriminalitet. Och det är är sant.

Det finns både sociala och ibland kulturella förklaringar (däremot finns det ingen kriminell gen inom någon folkgrupp) till brottslighet. Men det är också viktigt att förtydliga att det är en del-förklaring, inte en ursäkt. Varje människa har ett individuellt ansvar, de allra flesta som har det tufft ekonomiskt och socialt som unga begår aldrig några brott. En del begår hemska saker utan att haft det tufft.

Fler poliser räcker inte.

Däremot visar all forskning att den sociala faktorn har betydelse. Svensk debatt har nu fokuserat på att polisen ofta inte klarar sitt uppdrag. Även Miljöpartiet och Vänsterpartiet har blivit för fler poliser som är närvarande i utanförskapsområden. Och det är rätt.  Ligisterna i invandrartäta förorter måste bekämpas tydligare och hårdare än hittills.

Men vi kan fixa hur många tusen extra poliser som helst och det blir bara en fungerande åtgärd tillfälligt om vi inte också jobbar för att få bort det som främjar kriminalitet. Utanförskap, hopplöshet, arbetslöshet och dåliga skolresultat. All forskning visar att människor med benägenhet att begå brott oftare gör det när omständigheterna är sådana.

Attityden till brott är delvis annorlunda i USA än i Västeuropa.

När en människa begår brott i USA betraktas det som ett individuellt misslyckande, i Västeuropa betraktas det också som ett samhälleligt misslyckande. USA-högern och främlingsfientliga partier i Västeuropa har en tendens att nonchalera det brottsförebyggande arbetet. Delar av vänstern i Västeuropa negligerar individens ansvar. Men dåvarande brittiske statsministern och HBTQ-vänlige högersossen Tony Blair (som hamnat i trubbel efter senare granskning av Storbritanniens beslut att invadera Irak 2003, men det är en annan debatt) skaffade en slogan i slutet av 1990-talet som inspirerat många. Ungefär på svenska.

"Bekämpa brottsligheten, bekämpa brottslighetens orsaker."

Inte antingen eller. Utan både och.




tisdag 27 september 2016

HBTQ-kultur. Att raka en zebra - Håkan Lindgren.


Från presentationen av Att raka en zebra (2015) av Håkan Lindgren.
..... Victors värld rasar när hans flickvän lämnar honom efter nästan tjugo år tillsammans. När han kokande av svartsjuka spionerar på henne hamnar han oväntat i en ny relation, så långt ifrån hans tidigare verklighet att han bara vill springa. Jacob går från förhållande till förhållande, i ständig jakt på den stora kärleken. Har han äntligen hittat den? Men hans drömprins ställer ultimatum om att skaffa barn för att de ska flytta ihop. Jacob säger att han blivit vaccinerad mot barn, men prinsen ger inte upp. Hur långt är han beredd att gå? En dag får Jacob ett samtal som talar om att hans bästa vän och hans fru blivit mördade. När han får veta att de i sitt testamente önskar att Jacob ska ta hand om deras tvåårige son blir allting riktigt komplicerat … Att raka en zebra är en relationsthriller, ett drama där känslorna till en början kan tyckas klassiska, men som utvecklas till besatthet....
Alla har vi väl ibland fått presenter och julklappar där paketen varit vackra men där innehållet varit sämre än våra förväntningar. Att kalla Att raka en zebra för en thriller är ungefär som att hänvisa till f.d. statsministern Carl Bildt som en bra sångare (han har faktiskt sjungit inför media på 1980-talet, men hellre än bra). Den här boken är inte spännande. "Thriller-delen" borde plockats bort direkt, i synnerhet som att det blir en annan bok den sista fjärdedelen. Personporträtten är sällan trovärdiga. Det finns många upprepningar av teman, hälften av den här boken kunde reducerats bort utan påverkan på innehållet.

Ibland är hanteringen av svenska språket mästerlig.

Trots det ska öppet homosexuelle författaren Håkan Lindgren inte avfärdas. För när det gäller hantering av svenska språket är han bra - ibland mästerlig - trots att han sedan länge bor i Frankrike. Miljöskildringarna av Paris kanske inte är perfekta litterärt men de ger en känsla att man är i staden. Bäst är han i detaljerna - de där sakerna som vi människor känner igen. Saker i vardagen som vi gillar och ogillar.

Men det är som om Att raka en zebra är ett projekt som inte riktigt vet sin inriktning. Trots att Lindgren är lika duktig på svenska språket som Jonas Gardell. Inramningen. Men bra form måste följas av bra innehåll inom litteraturen. Precis som ett vackert present-paket förtjänar ett fint innehåll.

måndag 26 september 2016

Alla som hotat mig senaste 15 åren har haft invandrarursprung.

Jag har idag blivit hotad med misshandel av en man med invandrarursprung på min egen gård. De drygt 20 år sedan jag flyttade hit har jag aldrig varit med om något liknande i mitt bostadsområde där jag alltid känt mig trygg. Där folk sedan decennier varit från hela Europa utan några problem. Mannen verkade vara i 30-årsåldern med arabiskt-latinamerikanskt ursprung och klädd i röd t-shirt. Samtliga av de de som trakasserat eller hotat mig senaste 15 åren har haft invandrarursprung. Jag drar verkligen inte invandrare över en kam, men vi har ett problem där.


Uppdatering 1.


Jag är anti-rasist och skulle aldrig få för mig att rösta på sd men det är just sådana här erfarenheter som får många att göra det. Om inte övriga partier tar itu med det här så låter de sd ensamma få monopol på att kritisera det här problemet.

Uppdatering 2.

Snyft-reportagen om ensamkommande unga män (inte barn) är patetiska.

Det intressanta är att media nu har snyft-reportage om att killar, för barn är de inte, tydligen inte har några verkliga asylskäl. Då hade de givetvis fått stanna även om de definieras som 18+. Utan att massor av ungdomar fått asyl senaste åren trots att de ljugit om sin ålder och hävdat de är yngre än 18 år.


Givetvis ska alla invandrare inte dras över en kam för vad vissa gör, men efter hotet om misshandel idag blir jag än mer säker på att jag gjort rätt bedömning att ta ställning för en mycket restriktiv flyktingpolitik närmaste 10 åren. Sverige har tillräckligt med ligister, utan att sådana även ska importeras.

Utmattningsdepression.

Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss. .....


Jag mår bättre än någonsin sedan den där sommardagen 2004 när allt, precis allt, förändrades.

När jag fick en utmattningsdepression. 

Det förrädiska var att jag mådde bra t.o.m månaderna före sommaren. Min arbetsvecka var ofta 60 timmar med jobb och politiska uppdrag. Jag som tidigare inte tjänat mycket hade senaste åren blivit höginkomsttagare och hade mer pengar än jag hann göra av med. Det var nästan ingen helg våren 2004 där jag bara stannade hemma och tog det lugnt.  En helg var jag i Oslo, en annan i Göteborg, en tredje i Stockholm. Folk berömde mig för att jag var en sådan duktig försäljare på jobbet (där lönesystemet var främst provisionsbaserat och jag var en av de skickligaste). "Du är en sådan bra debattör" var en vanlig kommentar.

Viktigt människor ger sig plats att återhämta sig.

Visst kom det varningssignaler den där våren. Jag började bekymra mig ibland för saker som jag inte brytt mig om förut. Men jag avfärdade det. Förstod inte att det jag då hade behövt hade varit att vara hemma och tagit det lugnt. Trots att när jag sommaren 2003 reste runt i Norrland hittade en viss balans. Det händer inte mycket i Norrland (jämfört med södra delarna av landet) och det kan precis vara det som behövs för stressade storstadsbor som riskerar få en utmattningsdepression.

Mitt råd till er som är situationen som jag var i 2004 är att lyssna på varningssignalerna. Även om folk runt dig hävdar du är så bra (det är smickrande få beröm och nya uppdrag i partier och andra organisationer). Ge dig plats att återhämta dig. Stäng av ljudet från mobilen ibland (om det är något extremt viktigt lär du få ett sms). Kolla inte senaste mailen varje timme.  Avsätt vissa helger till att du bara ska vara hemma och ta det lugnt. Göra något praktiskt i din bostad, slö-kolla på TV eller läsa skönlitteratur.

Depressioner är en folksjukdom.

Känner du akut av en utmattningsdepression så kan bästa metoden till sist vara att sjukskriva dig. Jag borde  gjort det någon vecka hösten 2004 - då hade situationen kanske blivit annorlunda så småningom. Men jag vet inte - och det lönar sig inte att ångra sig. Det viktiga för människor som håller igång och har utmattningssymptom är dock att sjukskrivningen blir kortvarig, max någon vecka om det är möjligt. och att det finns en tydlig plan för att återgå till jobbet.

Just psykiska problem och depressioner är idag den vanligaste orsaken till sjukskrivningar. Det är ett folkhälsoproblem. Vi måste lämna situationen där vi ännu inte talar öppet om psykiska problem. Det är inte mer skamligt att ha psykiska problem än fysiska problem. Ingen människa är för övrigt 100 % psykiskt frisk - eller 100 % fysiskt frisk.

Alliansen och Röd-gröna har ofta låst sig i debatter om sjukskvirningar.

Ett annat problem är att "arbetslinjen" ofta ställs emot "det är synd om sjukskrivna och sjukpensionärer". Alliansen och Röd-gröna har ofta låst sig vid sina positioner. Som om det inte finns en grå-skala. Där fokus bör vara att ge möjlighet till människor att närma sig den reguljära arbetsmarknaden. Men där ideellt arbete, lönebidrags-anställningar och praktikplatser också värderas.

Jag vet att det kommer dystra stunder igen men jag gläds åt att jag mår hyfsat bra idag. Den glädjen tar jag med mig även i de dystra stunderna - och det värmer.

Och jag kommer tillbaka - det har jag alltid gjort. ;-)

lördag 24 september 2016

Bisarrt när sd-folk kallar mig vänster och kultur-marxist.


Jag har inga problem att acceptera fb-vänner även från sd och v, två partier som jag betraktar som direkt anti-liberala. Om de verkar ha en hyfsad respekt för mänskliga rättigheter. Men ibland gör man en felbedömning. En fb-vän verkade till en början vara icke-extrem. Men så kallade han i en fb-post Vänsterpartiet och Miljöpartiet för att vara kommunistpartier. Jag förklarade att varken v eller mp idag är officiella kommunistpartier även om v tyvärr accepterar kommunister och diktatur-supportrar bland sina politiker. Men att kalla mp för kommunistparti blir direkt fånigt. De är ibland naiva men kommunister är de inte.

Och direkt kom anklagelsen "du är alltså själv vänster". Jag förklarade att jag försvarat sd emot anklagelser att vara fascister och försvarar v och mp från att anklagas vara kommunister, Vänsterpartiets ordförande Jonas Sjöstedt är inte kommunist, sedan kan folk kritisera honom för andra saker givetvis. Försökte övertala min fb-vän att bara för att man försvarar ett parti emot orättvisa epitet betyder det inte man försvarar partiets politik.

Till sist avbröt jag fb-vänskapen med sd-sympatisören. Han vägrade förklara varför han kallade mig vänster. Jag hade givetvis inte publicerat det här om det bara handlat om honom. Men en del, inte alla, sd-folk verkar betrakta varje kritik emot sd:s politiska analyser för att vara "vänster".

1. Jag är hardcore-antikommunist.

Och har varit det sedan jag som 12-åring blev politiskt medveten 1978 och betraktade de vidriga diktaturerna i östra Europa. Ännu idag förslavar kommunistregimer människor i flera länder bl.a. Kuba, Nordkorea och Kina (även om det senare landet är "kapitalist-kommunistiskt") befolkningen.

2. Jag vill att Sverige ska bli medlem i NATO.

Men trots det betraktas jag tydligen av en del som "kultur-marxist" bara av orsakerna att jag meddelar att mp inte är ett kommunistparti samt kritiserar sd.

Med sådana f.d. fb-vänner behöver man inga fiender. Enligt delar av sd-folket är tydligen alla till vänster om Moderaternas högerfalang marxister.

Bisarrt är bara förnamnet.


Uppdatering 1.

Liberalism, konservatism och socialism.

Om någon kallar mig för att vara en del av en liberal vänster blir jag inte förolämpad av det. Även om jag definierar mig som varken höger eller vänster utan i den politiska mitten. När liberalismen började få genomslag i Västeuropa i slutet av 1800-talet betraktades den som en vänsterrörelse. Det  i förhållande till de konservativa som hade makten i samhällen där bara välbeställda män hade rösträtt. Men i mitten av 1900-talet blev vänster beteckningen för socialism, liberalismen var inte inkluderad. Den gamla främsta konflikt-linjen liberalism-konservatism hade då ersatts av liberalism-socialism. Paradoxalt är det många länder (Polen, Ungern, Italien etc) där den politiska fighten (igen) främst definieras av en konservativ högerpopulism och en liberal mitten (som även inkluderar högersossar).

Att vara för allas lika rätt och värde är givetvis inte kultur-marxistiskt. Tvärtom. I marxistiskt styrda diktaturer har privilegiesamhället och diskriminerande strukturer ofta varit värre än i kapitalistiska demokratier.

Alliansen bör inte ha sd som formellt stödparti.

Sedan vidhåller jag att sd ska behandlas korrekt och inte betraktas som pest-smittade, det bara gynnar partiet som blir "outsidern" utanför "etablissemanget".  Den strategi som övriga partier hittills har tillämpat har inte fungerat utan bara gett sd ökat stöd. Övriga partier bör kunna ha informella samtal med sd inom områden där de är politiskt nära varann. Nuvarande berörings-skräck betraktar de flesta svenskar, med rätta, som fånig. Sedan är det viktigt att Alliansen är tydliga med att något formellt samarbete (som danska högerliberala regeringen har med dansk folkeparti) med sd inte är aktuellt efter valet 2018. Inga gemensamma debattartiklar, presskonferenser, budgetförhandlingar, inga förhandlingar i övrigt med sd förutom i riksdagens utskott om partierna är politiskt nära varann
. .


HBTQ-kultur. Ett transfeministiskt manifest - Maria Ramnehill.



Från presentationen av Ett transfeministiskt manifest (2016) av Maria Ramnehill.
.... Livet som transtjej i det här samhället är i bästa fall att vara ett skämt. Du kan räkna med att bli ifrågasatt av vården och rättsväsendet och trakasserad av snubbgäng. I värsta fallblir du misshandlad och våldtagen. Samtidigt skildras du i populärkulturen som sjuk eller som en bedragare. En sak är säker: du betraktas aldrig som en riktig kvinna.Ett transfeministiskt manifest är en uppgörelse med föraktet för transkvinnor....
Min första reaktion var att inte recensera den här boken. Första halvan handlar i princip om hur hemskt det är att vara trans-kvinna. Det blir närmast en tävling om vilken grupp det är mest synd om. Marias berättelse är ofta gnällig och utan nyanser. Det framför jag även om jag mer än de flesta vet hur svårt många transpersoner har det och att jag givetvis förstår att det hon varit med om har påverkat henne. Det stigma som finns inte "bara" för transpersoner utan som även homosexuella cis-personer och andra minoritetsgrupper varit med om. Men att framföra det skulle kännas som närmast ett personangrepp. Att förklara att hon trots sin gnällighet har vissa poänger och framför något viktigt, transpersoners ofta svåra situation, hade nog en del betraktat som nedlåtande.

Men när man kommer till andra delen av boken, när Ramnehill blir mer fokuserad på vården för personer som vill byta juridiskt kön, blir det betydligt bättre litterärt. Visst finns det även där vissa fraser som upprepas flera gånger (den som är korrektur-ansvarig har inte gjort sitt jobb)  men hennes berättigade vrede emot det cis-normativa samhället omvandlas till något konstruktivt.

Nytt perspektiv att könsidentitet formas i möten med andra.

Det blir tydligt att Maria Ramnehill är begåvad. Jag har i decennier följt det som vi idag kallar HBTQ-debatten och det är sällan något perspektiv är nytt för mig. Men Ramnehills tes om att könsidentitet formas först i möten med andra är intressant.  Det är något som de flesta av oss nog inte konstaterat - i alla fall inte explicit. När queer-rörelsen i början av 1990-talet ville börja granska det som senare skulle kallas heteronormen istället för HBTQ-personers utanförskap var det ett perspektivskifte som fick betydelse.

Ramnehill hänvisar just till Queermanifestet från 1990 i källförteckningen och det är tydligt att hon hämtat inspiration därifrån. Nu når hon inte samma litterära nivå men jämförelsen är delvis orättvis. Queermanifestet var en kollektiv process av många som väl kände till hur media fungerade i New York. Det här är en bok av en individ som gör debut som författare. Ramnehill förklarar att hon vill att fler transpersoner bör få möjlighet att skriva reportage hos etablerad media istället för att bara bli intervjuade. Och jag håller med. Risken är att transpersoner bara blir objektifierade annars hur välvillig än cis-journalisten är.

Till sist valde jag att lämna en recension. Den här boken är för bra för att inte tipsas om.