Kristdemokraterna accepterar barnäktenskap.

Barnäktenskap är tillåtet i Sverige. Kristdemokraterna accepterar det precis som de flesta andra riksdagspartier. För kd:s del borde det vara extra besvärande eftersom de ofta talar om "barnets bästa". Och hur är det möjligt att det är till barnets bästa att gifta sig?

Något totalförbud mot äktenskap med minderåriga existerar inte i Sverige. Visserligen krävs det att länsstyrelsen ger dispens från regeln om att folk som gifter sig ska vara 18 år. Och visserligen är det få som får dispens varje år. Men det är en principdebatt. När det är barn inblandade är givetvis risken betydligt större att de blir tvingade till något de egentligen inte vill.

Så sent som förra året sa alla partier i riksdagen ja till att behålla möjligheten till dispens för äktenskap med någon som är yngre än 18 år. När civilutskottet i januari i år behandlade motionsförslag om familjerätten så reserverade sig för första gången ett parti, Vänsterpartiet, för att avskaffa möjligheten till dispens för barnäktenskap. Så här skrev LiseLotte Olsson (v) i sin reservation.

Det kan konstateras att ett fåtal dispenser har getts till personer under 18 år som ingått äktenskap, varav merparten är till personer födda i utlandet eller med föräldrar födda i utlandet. Breda sociala insatser mot barnäktenskap är centrala, men möjligheten för länsstyrelsen att bevilja dispens för barn att gifta sig bör tas bort. Regeringen bör därför återkomma med förslag till lagändring som innebär att dispensmöjligheten i äktenskapsbalken när det gäller äktenskap för barn under 18 år tas bort.

Tyvärr så ville varken Socialdemokraterna eller Miljöpartiet vara med att avskaffa möjligheten till dispens för barnäktenskap. Inte heller de borgerliga partierna, men det var helt väntat. De senaste decennierna har policyn i riksdagen tyvärr varit att regeringspartier i princip säger nej till alla motioner. Det är alltså möjligt att något av de borgerliga partierna är för att avskaffa dispensmöjligheten för barnäktenskap men att de enats tillsammans med övriga i alliansen att säga nej till motionerna. Men något som är tydligt är att Kristdemokraterna inte är emot dispensmöjligheten.

Kd har nämligen gjort något mycket ovanligt. Trots att de är i majoritet och i regeringen så har de lämnat en reservation med ja till en kd-motion om att införa en civilrättslig samlevnadslag. Alltså det närmast desperata "kompromissförslag" som partiet lämnade hösten 2008 i syfte att försöka hindra införandet av en könsneutral äktenskapslag. Dessbättre förlorade kd.

Det som är problematiskt med kd-motionen är att de vill avskaffa ordet äktenskap från lagen. Så här skriver Yvonne Andersson (kd) i sin reservation.

Genom att återföra äktenskapsbegreppet till det civila samhället respekterar vi begreppets djupa kulturella och religiösa innebörd. I flera andra länder gäller redan civilrättsligt reglerad samlevnad. I exempelvis Spanien, Frankrike, Tyskland och Brasilien sker först en civilrättslig registrering och därefter eventuellt en religiös välsignelseceremoni.

Det är ju inte sant att andra länder skulle ha avskaffat ordet äktenskap från sina lagar. Visserligen har Frankrike, Tyskland och flera andra länder ett system där bara borgerliga vigslar har juridisk verkan men man använder ordet äktenskap. Att kd vill avskaffa ordet är därför att de ogillar att samkönade par ska få möjlighet att ingå äktenskap. För övrigt är det ett sakfel från Yvonne Andersson. Spanien har samma system som i Sverige, att även religiösa vigslar har juridisk verkan.

Men det som är avslöjande är vilka prioriteringar som Kristdemokraterna gör i äktenskapsdebatten. De lämnar inte någon reservation om att konsekvent förbjuda barnäktenskap, det är tydligen inte något viktigt för partiet. Däremot att försöka hindra vuxna par att ingå borgerliga äktenskap eftersom kd har noja att det med en könsneutral äktenskapslag även blir möjligt för samkönade par.

Uppdatering 1

Tidningen Dagen publicerar idag en debattartikel från Yvonne Andersson (kd) om att partiet är för en civilrättslig samlevnadslag. Argumentationen är lika förvirrad som den brukar vara från kd-politiker om äktenskapslagen. Jag har redan kommenterat flera saker i bloggposten men här är några till saker som är fel eller hycklande från Yvonne Andersson.

Staten ska inte i sin myndighetsutövning behöva göra någon åtskillnad mellan sam- och olikkönade par.

Det är väl bra att även kd äntligen konstaterar det. Men fram till hösten 2008 så var partiet tvärtom engagerade för att behålla annorlunda regler för homopar. Bl.a. var de för att borgerliga vigselrättare skulle ha rätt att vägra viga samkönade par. De var också för att kalla heterovigslar för äktenskap och homovigslar för partnerskap.

För oss är äktenskapet något unikt som bara kan ingås mellan en man och en kvinna. Trots att många remissinstanser stod på vår sida ville de övriga partierna i riksdagen inte lyssna på oss.

Det är bra att kd avslöjar vad deras förslag egentligen handlar om, att hindra samkönade par att ingå borgerliga äktenskap. Av remissinstanserna var alla för en könsneutral äktenskapslag förutom vissa kristna samfund. Och förra hösten blev som bekant Svenska kyrkan för homovigslar. Om några månader kanske även Missionskyrkan. De barnrättsföreningar som lämnade remissvar var positiva till en könsneutral äktenskapslag.

Vi har, liksom ledamöter från moderaterna och från folkpartiet, under året lagt motioner i Riksdagen om detta och frågan ska debatteras i kammaren, på torsdag, den 11 februari.

Det där är en halvsanning. Ledamöter från m och fp har visserligen lämnat motioner om en civilrättslig lag men de föreslår inte som kd att man ska avskaffa ordet äktenskap från lagen.

Till sist är det något besynnerligt om en civilrättslig lag är så given, att kd fram till hösten 2008 var helt emot reformen. Det var när kd konstaterade att de skulle förlora äktenskapsdebatten som de desperat lämnade sitt "kompromissförslag". Konsekvent är det inte.

Uppdatering 2

Tidningen Dagen avslöjar att David Lega, som har världsrekord i simning för handikappade, blir förstanamnet för Kristdemokraternas riksdagslista för Göteborg. Den som idag är kd-riksdagsledamot från Göteborg är homofientliga Annelie Enochson. Hon blev för något år sedan kritiserad för att ha jämfört kravet att göra äktenskapslagen könsneutral med att acceptera barnäktenskap även om hon senare försökte få det till att det inte varit hennes syfte. Det kan vara intressant att granska vilka attityder Lega har till centrala rättigheter för homosexuella och bisexuella. Han svarar så här på sin blogg efter att ha fått en fråga om det.

Frågan om könsneutrala äktenskap är ju redan avgjord, men för mig handlar det som mycket annat om valfrihet. Vi har en valfrihet att gifta oss med vem vi vill, men även de som viger i våra kyrkor, synagogor eller moskéer borde ha samma valfrihet att följa sin egen övertygelse. Jag tror inte på tvingande lagstiftning i detta hänseende, utan valfrihet för alla inblandade. Adoptionsfrågan är också redan avgjord och det finns en mängd barn som växer upp i regnbågsfamiljer. Därför är det viktigt att titta framåt nu och utforma familjepolitiken på ett sätt så att dessa familjer kan ge en trygg uppväxt för familjens barn som vilken annan familj som helst.

Han verkar dessbättre vara för de lagar som gäller idag, d.v.s. en könsneutral äktenskapslag och att samkönade par ska få prövas på samma villkor som olikkönade par. Samma åsikter har för övrigt Carina Liljesand som är förstanamn på kommunfullmäktigelistan för kd i Göteborg. Hon är oppositionsråd i Göteborg och ledamot i kd:s partistyrelse. Kanske kd borde hämta inspiration från sin avdelning i Göteborg som verkar vara homovänligare än de flesta andra delar av partiet.

Jag vill inte förbjuda folk vara homofientliga.

Jag skrev för några dagar sedan en bloggpost om att kd-politikern Roland Utbult kritiserade Sverigedemokraterna för att de hyllar den etniskt svenska normen. Men att Utbult är en hycklare eftersom han ofta själv argumenterat för heteronormen.

Någon anonym har skrivit ett svar. Debatten är så principiellt viktig att jag publicerar mitt bemötande i en egen bloggpost här.


Hej anonym.

Intressant att du försöker bemöta sådant jag aldrig skrivit istället för att kommentera min kritik mot Utbult för hans hyckleri. Jag ska trots det kommentera det du skrev.

"Utbults åsikt i denna enda fråga diskvalificerar honom tydligen som demokrat."

För det första har jag aldrig skrivit att Utbult är icke-demokrat. Det jag konstaterade var att Utbult själv är för heteronormen men kritiserar sd för att de är emot den etniskt svenska normen. Det är hycklande. För övrigt kallar jag inte heller sd för icke-demokrater.

Det där om att någon är bra förutom när det gäller homosexuellas rättigheter är intressant. Ofta användes det förr för att bagatellisera problemet med homofientliga politiker. "De är ju bra i övrigt". Ingen i något riksdagsparti skulle dock bagatellisera någon främlingsfientlig politiker med argumentet "vederbörande är bra i övrigt".

Att säga saker som "han är homofob men liberal i övrigt" är ungefär som att säga "han är rasist men liberal i övrigt".

"Kan man inte eller får man inte tycka att heterosexualitet är det normala utan att man skall betraktas som nazist?"

Det får du visst tycka. Sverigedemokraterna får tycka att människor som beter sig som de flesta etniska svenskar gör är det normala i Sverige. Jag kallar inte något av det för nazism. Men jag kritiserar båda normerna eftersom de begränsar och stigmatiserar människor som är annorlunda än normerna.

"Och får man inte diskutera allt, även detta? T t ex har fria kristna förföljts i alla tider för sin tro. Men för den skull kräver inte de att man inte skall få diskutera religion."

Du hade haft en poäng om det varit så att kristendom är ungefär som att vara homosexuell. Men kristendom är en ideologi, den ska givetvis få kritiseras. Men när Tommy Körberg kallar kristna för att ha fel i huvudet så är det en annan sak.

Av samma orsak så måste det vara tillåtet att kritisera queerteorier. Men när någon kritiserar folk för att ha fel i huvudet för att de är homosexuella och ihop med någon de älskar så är det en annan sak. Och är det egentligen någon vettig orsak till varför någon som kallar sig humanist ska kritisera sina medmänniskor för att de bor ihop och älskar någon av samma kön?

"Man har rätt att argumentera för eller emot allt. Och man har lika stor rätt att fösvara sina åsikter. Får man inte det, så har vi heller ingen demokrati."

Sedan när har jag försökt förbjuda folk att vara homofober? Att kritisera och argumentera emot är inte detsamma som att vilja förbjuda. Av samma orsak så vill Roland Utbult nog inte förbjuda sd därför att han i en debattartikel kritiserar partiet. Du skulle alltså lika väl kunna vända det här argumentet emot honom. Varför gör du inte det?

Yttrandefrihet betyder inte någon rätt att slippa bli emotsagd.

"Ett faktum är i alla fall att det är ungefär 100 gånger så många heterosexuella som gift sig de senaste åren som de som registrerat partnerskap. Alltså är antalet homoäktenskap endast omkring 1 (en) procent!"

Ditt resonemang är besynnerligt. Först så säger du att homosexualitet inte är normalt. Det är tyvärr många andra som ännu ägnar sig åt den homofientliga argumentationen. Men trots det förväntar du dig att homosexuella generellt ska vara väl så intresserade av att gifta sig vilket är något som är offentligt.

Faktum är att homoäktenskap är betydligt vanligare i storstäderna i relation till invånarantalet än i glesbygden. Därför att många flyttar till anonymiteten i större städer där attityderna generellt är homovänligare. Det avslöjar något som även du bör konstatera. Ju färre som sprider homofientlig propaganda, ju enklare det är för homopar att vara offentliga med sin kärlek, desto fler är intresserade av att gifta sig.

Uppdatering 1

I en debattartikel i Dagens Nyheter argumenterar Göran Hägglund, ordförande i Kristdemokraterna, emot den röd-gröna oppositionens förslag om att fler månader i föräldraförsäkringen ska kvoteras för respektive förälder. I sak håller jag med Hägglund om att det är fel, men hans kritik blir hycklande eftersom kd utan problem vill detaljreglera familjepolitiken inom ett annat område, möjligheten till närståendeadoptioner.

2002 beslutade riksdagen, alla partier förutom kd röstade ja, att samkönade par ska få samma möjligheter till närståendeadoptioner som olikkönade par. Jag vill förtydliga att närståendeadoptioner är inte någon rätt för något par utan det prövas om det är till barnets bästa.

Så när Hägglund skriver bl.a. följande i sin debattartikel skulle det vara möjligt att vändas emot honom själv och hans parti.

Är det demokratiskt riktigt att underkänna de enskildas och familjernas självständiga val om det sammanlagda utfallet av valen inte passar? Medborgarna ses som statsegendom i stället för att staten ses som medborgarnas tjänare.

Vet inte föräldrarna bättre än politiker vad som är bäst för de egna barnen? Jo, så är det om man ser till varje person, men inte om man ser till det samlade resultatet, blev svaret! Det vill säga principen om att man ska få bestämma själv övertrumfas av synen att människor gör fel.

Ännu 2010 är Kristdemokraterna emot att barn i homofamiljer ska ha samma juridiska trygghet som andra barn. T.o.m. Sverigedemokraterna är för närståendeadoptioner för samkönade par trots att de är emot övriga homoadoptioner. I flera andra länder som Norge och Tyskland har kristdemokratiska partier acccepterar närståendeadoptioner för samkönade par. Men inte kd. Hägglund vill detaljreglera trots att det orsakar sämre trygghet för vissa barn. Så var det med Hägglunds frihetsengagemang för "verklighetens folk".

Även tidningen Dagen har en artikel om det.

Albanien förbjuder diskriminering av HBT-personer.

I torsdags röstade ett enigt parlament i Albanien ja till en lag som förbjuder diskriminering av HBT-personer inom i princip alla samhällsområden. Däremot så blev det ingen könsneutral äktenskapslag som landets statsminister förra sommarna meddelade att han var positiv till.

Det här betyder att Albanien blir först med lagar som skyddar HBT-personer bland länder där islam är den vanligaste religionen. Sedan är Albanien visserligen det mest sekulariserade av muslimska länder. Men även arbetet för homorättigheter i kristna länder startade ofta först i sådana som var sekulariserade, Sverige, Norge, Danmark etc.

Albaniens lag skyddar även transpersoner vilket annars ännu är ovanligt. Det är bara fyra andra länder i Europa som idag förbjuder diskriminering p.g.a. könsidentitet, Sverige, Irland, Tyskland och Ungern. När det gäller transsexuella (alltså personer som håller på att "byta kön" eller har gjort det) har de skydd i alla EU-länder p.g.a. EU-rätten). Alla EU-länder är också skyldiga att ha lagar mot diskriminering p.g.a. sexuell läggning inom arbetsmarknaden.

Från hemsidan för ILGA-Europe (motsvarigheten till RFSL på Europanivå9

On 4 February 2010, the Parliament of Albania unanimously adopted all inclusive anti-discrimination law which bans discrimination in on the grounds of various characteristics, including sexual orientation and gender identity.

ILGA-Europe welcomes this development and congratulates Albanian human rights groups and LGBT activists as well as Albanian politicians for making a joint effort to tackle discrimination.

Albania is a potential candidate country for joining the European Union and is required to adopt comprehensive anti-discrimination legislation. ILGA-Europe regards new Albanian anti-discrimination legislation as very positive step as Albania is now one of a very few countries in Europe which explicitly bans discrimination on the grounds of gender identity. It also goes further compared to some latest EU Member States which only ban discrimination on the grounds of sexual orientation in employment and not in other areas of life.

En viktig orsak till den nya lagen i Albanien är alltså att landet vill bli medlem i EU. Men det är inte något nytt. Även flera andra länder i östra Europa har skaffat sig HBT-vänligare lagar för att få bli en del av unionen.

Paradoxalt nog så är Albanien ett av få länder i Europa som förbjuder juridiska könsbyten. De övriga två med sådana lagar är Irland och Litauen. Irlands regering har dock planerat tillåta juridiska könsbyten senare i år. Eftersom Albanien nu fått tydliga lagar mot diskriminering p.g.a. könsidentitet så får man hoppas att de så snart som möjligt även accepterar juridiska könsbyten.'

Albanien var från 1944 till 1990 en kommunistdiktatur som nästan inte hade några kontakter med andra länder. Jag skrev tidigare här på bloggen att Sovjet avskaffade förbudet mot homorelationer 1917 men att Stalin sedan åter började förfölja homosexuella i början av 1930-talet. I Tjeckoslovakien så startade kommunistpartiet några statliga gaybarer på 1980-talet med syftet att homosexuella skulle vara där och inte engagera sig i den politiska oppositionen. Men i övrigt har alla kommunistdiktaturer förföljt homosexuella fram till 1990-talet.

De senaste 10 åren har det blivit en viss förändring i en del länder. Kommunistdiktaturen Kuba planerar en partnerskapslag och Kina har accepterat några gaybarer och en hemsida om homosexuella. I Nepal har kommunistpartierna blivit ganska homovänliga. Men i Nordkorea så är regimen ännu homofientlig och de låtsas inte ens om att det bor några homosexuella där.

De flesta kommunistpartier i Europa har gjort en helomvändning från homofientlighet till homovänlighet de senaste decennierna. Men kommunisterna i Ryssland, Lettland, Vitryssland, Ukraina, Moldavien, Bulgarien och Grekland är ännu homofientliga. En del länder har inte något kommunistparti i sitt parlament.

Nåd före rätt.

Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss.

Det här är trettonde delen, "Nåd före rätt".

Att låta nåd gå före rätt. Det betyder att ge något till någon som inte förtjänar det. Eller?

När det blir riktigt kallt ute dör en del människor. Av den enkla orsaken att de inte har något hem. Hemlösa. Vem bryr sig kanske någon invänder? Ingen av mina kompisar är hemlösa. Men det är kanske någon annans kompis. Någon annans son, dotter, far eller mor som dör.

Sommaren 2009 skrev jag en bloggpost med rubriken Dömande. Några citat från den.

Jag vill erkänna att jag varit alldeles för dömande och kategorisk när jag var typ 20 år. Likt de flesta ungdomar. Det är så enkelt då. Man har hittat en ideologi, en metod som ska fixa de flesta problemen. Senare konstaterar men att det inte riktigt var så enkelt.

Men jag dömde också människor i marginalen. Politiskt var jag för social välfärd och är det ännu. Men känslomässigt kunde jag döma ut alkolisterna som skränade på en parkbänk. Vilka idioter! Varför kan de inte skärpa sig och bete sig som vanligt folk? Det var ibland min reaktion. Och de flesta av er som läser det här har nog ibland reagerat likadant.

Men idag när jag ser en alkolist som skränar och beter sig udda brukar jag föreställa mig vederbörande som 10-åring. Ett barn som inte planerat att bli a-lagare på en parkbänk. Jag vet inget som helst om vad som hänt efter att den där 10-åringen var ett naivt barn till att senare bli en alkolist på ett torg. Sannolikt har vederbörande varit med om tuffa saker. Vilken rätt har jag då att döma?

När f.d. diktatorn Saddam Hussein blev åtalad och dömd att avrättas protesterade många, bl.a. Amnesty International som jag är engagerad i. Det provocerade en del, även i Sverige. Hur är det möjligt att jobba för att en grym diktator ska ha rätt att leva?

För mig är det ganska enkelt. Vi människor förtjänar diverse saker. Vi kvalificerar oss. Kanske det måste var så i ett fritt samhälle. Men vissa saker måste det inte krävas kvalifikation för. En sådan sak är rätten till liv.

Den historiska erfarenheten är att när vi börjar lämna principen om rätt till liv så startar en process som ofta blir annorlunda än de flesta gissat. Många har fått för sig att Adolf Hitler planerade massavrättningar av judar redan på 1920-talet. Faktum är att det mesta tyder på att det var först i början av 1940-talet det blev sådana planer.

Däremot så avgjorde naziregimen redan på 1930-talet att vissa allvarligt funktionshindrade människor inte hade rätt att leva. Staten skickade ett meddelande att de skulle avrättas. Med byråkratisk finess så förtydligade naziregimen att beslutet inte gick att överklaga. Hitler testade sedan gränserna och konstaterade att han fick acceptans för varje ny åtgärd.

I en film om naziregimens förföljelser av homosexuella som jag kollade förra året så var det en man som förtydligade varför han aldrig protesterat emot regimen trots att han senare hamnade i koncentrationsläger för att han var bög. Hans kommentar var ungefär följande.

För det första hade jag och mina närmaste en känsla av att det inte berörde oss. Det var andra, främst judarna, som drabbades. För det andra så förändrades inte situationen radikalt. Istället så förändrade nazisterna lagarna successivt. Varje förändring i sig verkade inte hemsk.

Visst är det så att vissa rättigheter måste inte vi människor kvalificera oss för. Vi vet alla att vi har både positiva och negativa sidor. Rätten till liv är en mänsklig rättighet. Det är inte möjligt att avskaffa den rättigheten. Då devalverar vi människovärdet.

Kanske någon invänder att Hitlers regim och problemet med hemlöshet i Sverige inte är samma sak. Nej, men människorvärdet betyder även att alla hemlösa ska ha rätt att få vara inomhus när det är kallt ute. De kanske har betett sig illa, de kanske har fått så många chanser som helst men inte hanterat sitt ansvar. De har trots det rätt att vara inomhus när det är kallt.

Vi närmar oss våren men jag hoppas att så många av er engagerar sig för att Sverige som välfärdssamhälle kan fixa så att ingen människa dör för att de måste vara ute när det är kallt. Det är ingen höger-vänster-fråga. Det handlar om människovärde.

Vissa saker måste det inte krävas kvalifikation för. En sådan sak är att få vara inomhus när det är kallt. Återigen vill jag citera det jag skrev i bloggposten Dömande.

Har ni läst tidningen Amos? Det är den första "kristna" tidningen som jag verkligen gillat. Den är från Svenska kyrkan och visar respekt för sina läsare. Genom att inte i varje situation ha givna svar. En artikel i den tidningen handlade om att vi ofta visar "medlidande" om hemlösa. Men få av oss resonerar som "det kunde varit jag själv". Vi har ofta en "von oben-attityd" mot hemlösa.

Sanningen är att vi alla har olika erfarenheter. Vi har varit med om olika saker. Är även a-lagaren min medmänniska? Som kanske senare kan skaffa egen bostad och inte dricka sprit på en parkbänk varje dag?

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.

Moderaterna har allvarliga transproblem.

Ja, kanske rubriken provocerar en del. Det är givetvis inte så att transpersoner generellt beter sig illa mot m-politiker. Däremot så konstaterar jag efter flera års kontakt med moderata politiker att de flesta är ointresserade av transpersoners mänskliga rättigheter.

Det gäller även för de som själva är homosexuella i partiet och föreningen Öppna moderater. Visserligen snackar de om HBT men den sista bokstaven blir ofta inte annat än ett alibi för att låtsas vara transvänliga.

Moderaterna har på sin hemsida en del som de kallar för HBT-frågor. Infon där är bra - förutom att det i princip bara handlar om bögars och lesbiskas rättigheter och inget om transpersoner situation.

Partiet har en HBT-förening som kallar sig Öppna moderater där landstingsrådet Christer G Wennerholm är ordförande. Men när man granskar deras hemsida så blir det återigen tydligt att de aldrig jobbat för någon reform för transpersoner. Förutom att resonera generellt om HBT så handlar det konkreta arbetet om en könsneutral äktenskapslag, inseminationer för lesbiska etc.

Moderaterna har två öppet homosexuella riksdagsledamöter, Tomas Tobé och Olof Lavesson. De har engagerat sig i riksdagen för homosexuellas och bisexuellas rättigheter vilket givetvis är positivt. Men ingen av dem har lämnat någon motion om transpersoners rättigheter.

Jag brukar varje sommar göra sammanställningar om de olika partiernas åsikter när det gäller HBT-politiken. Sedan får de poäng efter hur många reformer de är för respektive emot. Varje "ja" ger 2 p, "möjligen" 1p och "nej" 1p. Varje HBT-reform som ett parti vill avskaffa ger -1p.

Ett problem som inte blir redovisat när man buntar ihop ett partis politik för homosexuella, bisexuella och transpersoner är att partiet kan vara positivt när det gäller rättigheter för bögar och lesbiska men inte för transpersoner. Och vice versa givetvis. Därför ska jag här redovisa hur poängen blir för partierna om jag delar in reformerna i två grupper, dels homorättigheter och dels transrättigheter.

Det är 16 reformer som partierna får poäng efter, homoäktenskap, homoadoptioner, lagen om hets mot folkgrupp och lagar mot diskriminering ska skydda homosexuella och bisexuella respektive transpersoner, avskaffa kraven att den som juridiskt byter kön måste vara ogift och svensk medborgare. Etc.

Homorättigheter 9 reformer maxpoäng 18

Socialdemokraterna 18p
Moderaterna 18p
Centerpartiet 18p
Folkpartiet 18p
Vänsterpartiet 18p
Miljöpartiet 18p
Kristdemokraterna 7p
Sverigedemokraterna 7p

Transrättigheter 7 reformer maxpoäng 14

Centerpartiet 14p
Folkpartiet 14p
Vänsterpartiet 14p
Miljöpartiet 14p
Socialdemokraterna 13p
Kristdemokraterna 9p
Moderaterna 8p
Sverigedemokraterna 7p

Sex av riksdagspartierna (även Moderaterna) är alltså för alla homoreformer. Men när det gäller transreformer så är m t.o.m. sämre än kd och nästan lika dåliga som sd.

Jag ska förtydliga att jag haft många telefonsamtal med m-politiker. Det har aldrig varit någon som kommenterat transpersoner som några som är fel eller udda. Det främsta problemet är inte att m-politiker ogillar transpersoner (även om nog några gör det). Istället är ointresse främsta orsaken till Moderaternas dåliga transpolitik.

Kanske för att det är få som är transpersoner. Men sedan när är det antalet i en grupp som ska avgöra deras juridiska rättigheter. För övrigt är det sällan någon m-politiker använder argumentet att antalet judar är få som en ursäkt för att inte argumentera emot antisemitism.

Christer G Wennerholm, Tomas Tobé och Olof Lavesson har engagerat sig för att deras parti ska bli homovänligt. De ska de ha en eloge för. Men om de och övriga i partiet tiger om transpersoners rättigheter, då bör de inte kalla sig för HBT-vänliga. Transpersoner förtjänar att vara något annat än ett alibi för att ett parti ska använda ordet HBT.

Uppdatering 1

Tidningen Dagen berättar att Missionskyrkans styrelse ska ha möte i helgen då det främsta ärendet är homovigslar. I maj ska samfundets kyrkokonferens avgöra om de ska tillåta församlingar att viga samkönade par.

Uppdatering 2

Orsaken till att jag skriver en bloggpost mot Moderaternas politik för transpersoner är att partiet efter att jag mailat dem avslöjat att de inte ska skaffa sig några åsikter i sak om könstillhörighetslagen, lagen för "könsbyten", innan Socialstyrelsens utredning om transsexuella i vården lämnats i juni i år. Trots att Socialstyrelsens utredning inte har något som helst med juridiken att göra utan bara handlar om vårdens bemötande av transsexuella patienter. I praktiken betyder det här att m inte skaffar sig några åsikter om könstillhörighetslagen innan riksdagsvalet i september i höst. Det är fegt och ansvarslöst av partiet.

De kan inte heller skylla ifrån sig med att de är ett regeringsparti. Både Centerpartiet och Folkpartiet sa häromåret ja till att transsexuella ska kunna spara könsceller före operationen för "könsbytet" så att de efteråt ska kunna bli biologiska föräldrar. Men m har inte fixat att ens säga ja till att avskaffa kraven att någon måste vara ogift och svensk medborgare för att få byta kön juridiskt. Även de två senare kraven har c och fp sagt ja till att avskaffa.

Jag har haft viss kontakt med borgerliga politiker och det blir tydligt att det är två partier, c och fp, som engagerat sig för att regeringen ska lämna en proposition (regeringsförslag) om en frihetligare könstillhörighetslag. Medan m och kd varit ointresserade och stoppat att det blir något sådant förslag. Givetvis får kd och socialminister Göran Hägglund kritik men även m bör granskas för sin del av ansvaret för att det inte bli någon ny könstillhörighetslag det närmaste året utan att vi behåller nuvarande lag som är diskriminerande mot transsexuella.

Uppdatering 3

Olof Lavesson, öppet homosexuell riksdagsledamot för Moderaterna, har kommenterat att han tillsammans med politiker från andra riksdagspartier har lämnat en motion om transpersoners rättigheter. När jag granskade m-motioner fokuserade jag på varje partis motioner. Men tidigare har det även varit flerpartimotioner om bl.a. transpersoners rättigheter. Olof är alltså transvänlig, men inte hans parti.

Uppdatering 4

Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter har artiklar om att Moderaterna ska engagera sig mer för jämställdhet. Det är positivt att m börjat intressera sig för problemet med patriarkala strukturer. Men om nu m vill att könet inte ska avgöra en individs chanser varför är partiet då så ointresserat av att förbättra situationen för transpersoner? Deras problem är ju ofta konservativa könsroller.

Kd-politikern Roland Utbult resonerar som Sverigedemokraterna.

Roland Utbult har i flera år varit engagerad inom Folkpartiet men förra året bytte han till Kristdemokraterna. Egentligen var det logiskt eftersom Utbult aldrig varit liberal och tolerant. Istället har han argumenterat för "kristna värderingar". Faktum är att en av de viktigaste orsakerna till att liberala partier startades i Europa var att staten ska vara så religiöst neutral som möjligt. Men det tycks inte Utbult konstaterat.

Han har argumenterat emot liberala reformer som en könsneutral äktenskapslag och att samkönade par ska ha möjlighet att adoptera. Trots att många kristna är för de båda reformerna. Men Utbult är konservativt kristen.

Därför blir det något hycklande när han i en debattartikel i tidningen Dagen attackerar Sverigedemokraterna. Från artikeln.

För mig som kristen är Sverigedemokraterna inte ens ett alternativ. Deras ideologi utgår inte från kristna grundvärden utan har sina rötter i en invandrarfientlig strömning som värnar om nationalstaten. Sverigedemokraterna vill enligt sitt program "upphöja det svenska" och varnar för "inskränkningar av den nationalistiska principen".

Det finns mycket i invandringspolitiken som har misslyckats och behöver förändras. Men det är en sak att hämta sin näring i missnöjet hos många svenskar. En helt annan och svårare uppgift är att finna en lösning. Då handlar det om att utgå från en människosyn som inte kränker personer eller grupper.

För mig är det viktigt att se människan i första hand, därför vill jag föra en annan politik än den som Sverigedemokraterna står för. Jag tror att det bästa sättet att möta dem är att bemöta deras partis och kandidaters argument sakligt och korrekt. Då tror jag att deras ideologi, eller brist på ideologi, kommer att träda fram och de blir inte längre ett intressant alternativ inför höstens val.

I sak delar jag i princip hans kritik mot sd. Partiet är etniskt-svensk-normativt. Givetvis är det viktigt att vi har vissa värderingar i samhället som är gemensamma. Jag är själv kritisk mot de "halal-hippies" som låtsas som att ett mångkulturellt samhälle är oproblemaiskt och inte har några nackdelar. För givetvis har mångkultur, som annat, både positiva och negativa sidor. Men jag menar fördelarna är större än nackdelarna. Dock måste det vara vissa värderingar i samhället som inte kompromissas bort i mångkulturens namn. Bland dem bl.a. HBT-personers rättigheter, jämställdhet och rätten att kritisera religioner. Här är det viktigt att vara tydlig.

Men det sd ofta ägnar sig åt är något annat. Att generalisera om invandrare i allmänhet och muslimer i synnerhet som någon problematisk grupp. Att låtsas som att det inte är möjligt att respektera att folk är annorlunda än den etniskt svenska normen. För det är enligt sd ett hot mot den svenska kulturen. Vilket givetvis inte är sant.

Utbult är alltså emot att sd varnar för "inskränkningar av den nationalistiska principen". Men ologiskt nog så är hans argumentring om heteronormen ungefär som Sverigedemokraterna resonerar om den etniskt svenska normen. Så här skrev Utbult i en debattartikel i Svenska Dagbladet 2007 om att andelen kristna av folkpartiets sympatisörer minskat de senaste decennierna.

Kan en förklaring vara de provokativa signaler vi skickar ut från folkpartiet och hur de uppfattas av väljarna?....Eller ett citat från ungdomsförbundets hemsida: ”Vi är inte klara förrän heteronormen blivit onormal”!

Utbult har givetvis fel i sak. De flesta kristna i Sverige är toleranta. Att kristna ofta skulle lämnat Folkpartiet för att någon kritiserat heteronormen på Luf:s hemsida är absurt. Faktum är också att inte bara Folkpartiet är emot heteronormen utan även Socialdemokraterna, Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Moderaterna har visserligen ingen officiell åsikt om det men är tydligt homovänligt.

Kvar bland riksdagspartierna är Kristdemokraterna som inte heller har någon officiell policy om heteronormen men som är emot en könsneutral äktenskapslag, homoadoptioner etc. Men det partiet har i opinionsmätningarna ca 4 % och har förlorat sympatisörer till andra partier de senaste åren.

Men debattartikeln avslöjar också Utbults hyckleri. Han kritiserar, med rätta, Sverigedemokraternas vurmande för den etniskt svenska normen. Men själv gillar han heteronormen. Trots att båda normerna orsakar problem för folk som är är annorlunda än dem.

Ironiskt nog så är det bara ett parti av betydelse i Sverige som är tydligt för heteronormen, Sverigedemokraterna. Och även kd-politikern Roland Utbult.

Absurt att jämföra transpersoner med teaterfolk.

I förra bloggposten berättade jag att en utredning idag har föreslagit att arbetsgivare ska få skyldighet att förebygga diskriminering även när det gäller sexuell läggning, könsidentitet, funktionshinder och ålder. Sedan 1 januari 2009 är det arbetsgivare med fler än 25 anställda som ska ansvara för aktiva åtgärder och lämna program skriftligt om det vart tredje år. Det föreslår utredningen ska behållas som det är.

Men en sak som rör transpersoner förtjänar också en kommentar. Utredningen vill nämligen byta ut nuvarande formulering i lagen mot diskriminering när det gäller den gruppen. Från "könsöverskridande identitet och utryck" till "könsidentitet och könsuttryck".

Så här motiveras förslaget till förändring.

Enligt Diskrimineringsombudsmannen beror diskriminering inte på egenskaper hos den utsatta personen utan på samhälleliga strukturer samt de könsnormer och föreställningar som på en och samma gång är en konsekvens av och reproducerar dessa strukturer. Ombudsmannen understryker därför vikten av att anlägga ett normkritiskt perspektiv på diskrimineringslagstiftningen. Det som utmärker normkritiken är att det just är könsnormen som anses vara problemet och som måste förändras.

Med könsöverskridande identitet eller uttryck avses i den nu gällande diskrimineringslagen att någon inte identifierar sig som kvinna eller man eller genom sin klädsel eller på annat sätt ger uttryck för att tillhöra ett annat kön. Mot bakgrund av att alla människor har könsidentitet och könsuttryck, inte bara transpersoner, är det problematiskt att i definitionen av diskrimineringsgrunden gällande denna grupp av personer ställa krav på ett könsöverskridande moment. Just detta könsöverskridande är i själva verket synonymt med ett normbrott.

Resonemanget verkar vettigt. Det vore också konsekvent i förhållande till de andra typerna av förbud mot diskriminering, sexuell läggning, etnicitet etc.

Eva Kovar från Svenskt Näringsliv är kritisk emot förändringen. Hon skriver i en kommentar till utredningsförslaget.

Den föreslagna definitionen av diskrimineringsgrunden könsidentitet är synnerligen vidsträckt. Med könsidentitet avses, kort uttryckt, en persons otraditionella identitet, utseende eller beteende med avseende på kön. Det krävs dock inte att denna identitet eller detta utseende eller beteende har någon beständighet i tiden eller att könsidentiteten i denna bemärkelse på något sätt är medicinskt eller psykologiskt fastställd. En person som i samband med en fest eller en teaterpjäs klär ut sig till någon av det motsatta könet omfattas av definitionen, vilket knappast torde ha varit avsikten.

Med en sådan formulering får man snarast fråga sig vilka som inte kan åberopa diskrimineringsförbudet. Det kommer att bli mycket svårt att avgränsa vilka personer som omfattas av definitionen och vilka som inte gör det. Resultatet blir sannolikt stora tillämpningssvårigheter och onödiga tvister och processer.

Kanske Svenskt Näringsliv känner att de vill det ska vara så få regler som möjligt. Men den här kommentaren är något udda. För utredningen förtydligar i förslaget följande.

Den diskrimineringsgrund som hittills benämnts som könsöverskridande identitet eller uttryck ska benämnas som könsidentitet eller könsuttryck....Avsikten är inte att förändra innebörden i benämningarna.

Att i den situationen börja snacka om att folk som ägnat sig åt teater ska orsaka många tvister är närmast ett desperat argument. Som om någon domstol skulle tolka lagen som att folk som klär sig annorlunda en kväll är i samma skydd mot diskriminering som transpersoner.

Tydligare skydd mot diskriminering i nytt förslag.

Utredningen om aktiva åtgärder mot diskriminering har idag lämnat sin rapport. Den föreslår att arbetsgivare och utbildningsansvariga ska bli skyldiga att förebygga diskriminering även när det gäller sexuell läggning, könsidentitet, funktionshinder och ålder. Idag är det inom arbetsmarknaden bara ett sådant krav när det gäller kön, etnicitet och religion. Inom utbildning även för sexuell läggning och funktionshinder.

Rapporten som är med på regeringens hemsida avslöjar att utredningen dessbättre förslår ett enhetligt krav och att HBT-personer därmed får ett lika bra skydd mot diskriminering som etniska minoriteter. Redan 1 januari 2009 så slogs de olika lagarna mot diskriminering ihop till en gemensam lag, men när det gäller arbetet med aktiva åtgärder ville regeringen först utreda hur effektivt lagarna hittills fungerat.

Utredningen konstaterar att kraven på aktiva åtgärder fungerat dåligt, främst inom arbetsmarknaden. Ofta har det bara blivit en pappersprodukt utan några egentliga resultat. Det är nog en orsak till förslaget att behålla gränsen på 25 anställda för att kräva att arbetsgivare måste arbeta med aktiva åtgärder mot diskriminering.

Fram till häromåret var det en skyldighet för alla med fler än 10 anställda men den borgerliga regeringen höjde det till 25 med argumentet att det var en del av förenklingen av regler för företagen. Regeringen föreslog också att arbetsgivare bara måste göra jämställdhetsplaner vart tredje år istället för varje år. Den röd-gröna oppositionen var emot båda förändringarna.

Men hittills har inga arbetsgivare haft någon skyldighet att jobba med aktiva åtgärder och program när det gäller sexuell läggning, könsidentitet, funktionshinder och ålder. Här betyder utredningsförslaget ett tydligare skydd.

Fackföreningarna TCO. LO och SACO är för att arbetsgivare och utbildningsansvariga ska vara skyldiga att jobba med aktiva åtgärder för alla grupperna medan Svenskt näringsliv och statliga Arbetsgivarverket är emot det med argumentet att det blir värre byråkrati. Utredningen avfärdar dock det argumentet och menar att det extra arbetet blir marginellt eftersom arbetsgivare redan idag är skyldiga att göra program när det gäller kön, etnicitet och religion.

Svenska Dagbladet har en artikel om nyheten.

Uppdatering 1

Statsminister Fredrik Reinfeldt (m) har idag presenterat vem som blir ny EU-minister i regeringen. Det blir Birgitta Ohlsson. Hon har tidigare varit ordförande i luf och har både där och senare i Folkpartiet varit en av de som tydligast engagerat sig för HBT-rättigheter. Det betyder att hon nog precis som tidigare EU-ministern Cecilia Malmström prioriterar bögars, lesbiskas och transpersoners rättigheter.

Artiklar om nyheten.

SvD DN Sds

Nepal inför homoäktenskap. Erbjuder bröllop på Mount Everest.

Som första land i Asien inför Nepal en könsneutral äktenskapslag i maj i år. Landet ska också försöka få massor av bögar och lesbiska som turister. Det skriver USA-gaysiten 365.gay.

In May, the country is set to ratify a new constitution that legalizes same-sex marriages, according to a report in The Telegraph.

Sunil Babu Pant, a Communist legislator and leader of the country’s gay rights movement, launched Pink Mountain, a travel agency offering wedding ceremonies on Mount Everest, the world’s tallest peak.

Pant’s company will offer regal, elephant-back processions and wedding ceremonies at the mountain’s base camp.

“Most Asian countries don’t welcome gay visitors, so we can have the maximum benefit for the Nepal economy which is fragile after years of war,” Pant told the Telegraph. “The government is hoping to increase the number of tourists from 400,000 to one million next year and has taken a positive attitude to welcoming gay and lesbian visitors to help meet their ambitious target.”

Är du alltså benägen att gifta dig på ett annorlunda ställe är kanske Nepal ett alternativ. Packa då snygga bröllopskläder men även en del som är mer ledigt när du ska klättra till en lämplig plats.

Nepal har fram till för några år sedan varit ett homofientligt land där både den tidigare kungliga regimen och den kommunistiska gerillan förföljde bögar och lesbiska. Men häromåret gjorde kommunistpartiet närmast en helomvändning och en av partiets parlamentsledamöter, Sunil Babu Pant, är öppet homosexuell.

Även i grannlandet Indien är det en förbättring av situationen för bögar och lesbiska, om än långsammare. En domstol förtydligade förra året att det tidigare förbudet mot samkönade manliga relationer är oförenligt med landets konstitution. De senaste åren har fler och fler barer och dansställen öppnats i de största städerna. I några av dem har man även arrangerat gayparader.

Landets filmindustri, Bollywood, har ofta varit konservativ. Men även där har det hänt en del. Gaykaraktärer har blivit något vanligare. Nu planeras en film där huvudrollerna är två män som har en relation. Vissa har redan kallat filmen (bilden till den här bloggposten är från reklam för den) för Indiens motsvarighet till Brokeback Mountain. Det avslöjar brittiska gaysiten Pinknews.

Although several gay scenes have featured already in Bollywood productions, an upcoming film is being touted as India's answer to Brokeback Mountain.

Promotional posters for Dunno Y . . . Na Jaane Kyun were released this week showing two topless men embracing.

Few details about the film have been disclosed but it is expected to be a high-profile release. The director is Anil Sharma, who is well-known in India's film industry.

He told The Times of India: "The only thing I was particular about was that this character should not come across as a caricature or just as an object of mockery. I am truly happy with what I have chosen."

The film will be in English with subtitles, something which may help it past censors.

Actor Kapil Sharma will play a would-be gay model who begins a sexual relationship with another man. It is not yet clear whether this will be a romantic relationship, as reports say the central character is forced to "compromise" his morals to further his career.

Till sist något om kvällens partiledardebatt 20.00. Eftersom TV-programmet är nästan två timmar långt debatteras nog många frågor. Om en av dem blir HBT-politik är möjligt. Men tyvärr riskerar HBT-rättigheter att försvinna vid den här typen av evenemang.

Vid Pridefestivalen i sommar kommer sex av riksdagspartierna (alla förutom kd) att tävla med varann om hur mycket de prioriterar rättigheter för homosexuella, bisexuella och transpersoner. Det är givetvis bra. Men ännu bättre vore om man också sa något om det inför en publik där de flesta är heterosexuella.

Blir Göran Hägglund (kd) kritiserad ikväll för att han inte lämnat något förslag till en ny lag om "könsbyten", den gamla lagen är allvarligt diskriminerande emot transsexuella?

Får Hägglund kritik för att han vill diskriminera samkönade par när det gäller adoptioner och inseminationer, där hans parti t.o.m. är emot närståendeadoptioner?

Låtsas Fredrik Reinfeldt (m), Mona Sahlin (s) och övriga av debattörerna från riksdagens sex homovänliga partier att familj är detsamma som heterofamilj när de får frågor om jämställdhet?

Ikväll har partierna chans att visa att de verkligen är emot heteronormativet och prioriterar homosexuellas, bisexuellas och transpersoners mänskliga rättigheter.

Artikel i SvD om partiledardebatten ikväll.

Nytt regeringsförslag kan orsaka högre straff för hatbrott.

Jag skrev för några dagar sedan här på bloggen om den borgerliga regeringens planerade propositioner och skrivelser för 2010.

Från den bloggposten.

Det andra regeringsförslaget som möjligen har koppling till HBT-rättigheter är det som heter Skärpa straff vid allvarliga våldsbrott m.m. Datum för den propositionen är densamma som för förslaget till skollag, 23 mars. Det är Straffnivåutredningen som förberett förändringarna när det gäller straffrätten. Ett av utredningens förslag är att brottsbalken bör bli tydligare så att försvårande och förmildrande omständigheter oftare används när domstolar dömer. Om det även blir en del av regeringens proposition i mars kan ett resultat bli att domstolar senare dömer till högre straff vid bl.a. hatbrott.

Igår lämnade då regeringen lagrådsremissen Skärpta straff för allvarliga våldsbrott m.m. Om inte lagrådet har några juridiska invändningar så blir det nog i princip en identisk proposition till riksdagen i mars i år.

I allt väsentligt följer regeringen Straffnivåutredningens förslag. Det betyder generellt högre straff vid våldsbrott men även att straffskärpning och strafflindring bör användas oftare än hittills. I brottsbalken kapitel 29 anges ett antal orsaker som ger domstolar möjlighet att döma till högre straff. Ett av dem är följande.

om ett motiv för brottet varit att kränka en person, en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller annan liknande omständighet

Många HBT-engagerade har kritiserat att straffskärpningsparagrafen sällan används vid hatbrott. Någon gjorde en systematisk granskning för en del år sedan av ca 400 anmälda hatbrott p.g.a. sexuell läggning. Av dem så lämnades 24 till åtal och rättegång (de flesta anmälningar leder inte till rättegång eftersom man inte hittar den skyldige och-eller att bevisen inte bedöms som tillräckliga för en fällande dom).

Av de 24 åtalade var det 2 (två) där domstolen explicit berättade att de höjt straffet med hänvisning till att det var ett hatbrott. Det är 7 %. Och av de ca 400 polisanmälningarna om hatbrott är det ca 0,5 %.

Regeringen föreslår att man förändrar brottsbalken en del för att domstolar ska använda straffskärpningsparagrafen oftare. Ett exempel är att man avskaffar ordet "betydligt" i "om den tilltalade avsett att brottet skulle få betydligt allvarligare följder än det faktiskt fått". Den del som handlar om hatbrott föreslås dock inte förändrad. Betyder det att det blir som idag när det gäller domstolars attityder till hatbrott?

Nej, chansen är betydande att attityderna blir annorlunda även där. När domstolar ska tillämpa lagar så följer de främst lagens innehåll, alltså lagparagraferna. Men när man ska göra rättspraxis så kollar man i andra hand på lagens s.k. förarbeten d.v.s. regeringens proposition och riksdagens behandling av utskottsförslag.

Så här skriver regeringen i den lagrådsremiss som senare ska bli proposition.

Detta innebär att omständigheter som talar i skärpande eller mildrande riktning många gånger inte får något eller endast litet genomslag vid straffvärdebedömningen. Det rimmar dåligt med principen om att svårare brott ska bestraffas strängare än lindrigare brott även inom en viss brottstyp. Eftersom de närmare omständigheterna vid enskilda brott kan skilja sig åt, ibland mycket, är detta inte tillfredsställande. Straffvärdet måste kunna bedömas på ett mer nyanserat sätt med beaktande av samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Det gäller både de allvarliga vålds-brotten och andra brott.

Om det här även blir något som riksdagen håller med om, vilken den nog gör, så blir det en tydlig signal till domstolar att de oftare än hittills bör använda straffskärpningsparagrafen vid bl.a. hatbrott.

Om det sedan är rätt att det är en "straffskärpningsparagraf" för hatbrott är en annan sak. Själv menar jag att det är motiverat. Hatbrott riktar sig inte bara emot den individ som blir drabbad utan syftet är att skrämma en hel grupp i samhället. Efter att rättsväsendet förra året tydliggjorde att även brott som drabbar någon för att vederbörande är heterosexuell eller etnisk svensk är hatbrott så försvinner också giltigheten i argumentet att paragrafen bara skyddar vissa grupper.

Uppdatering 1

Den kristna tidningen Dagen har en artikel om Kristdemokraternas kommundagar.

Från artikeln.

Göran Hägglund berättade också att tre viktiga förslag kommer att läggas fram för sommarens riksting. En grupp ledd av gruppledaren i riksdagen, Stefan Attefall, ska utforska "politikens gränser", det vill säga vilka områden som politikerna inte ska lägga sig i. Exempel är vilka som ska sitta i näringslivets styrelser och hur föräldrar delar på tiden för föräldraförsäkringen.

Om nu Göran Hägglund och Kristdemokraterna vore genuint intresserade av att flytta makt från politiker till individer borde de omedelbart, som övriga riksdagspartier redan gjort för många år sedan, acceptera närståendeadoptioner för samkönade par. D.v.s. en reform som syftar till att de barn som redan bor i samkönade familjer ska få samma juridiska trygghet som barn i olikkönade familjer.

Faktum är att t.o.m. Sverigedemokraterna, som annars inte är ett homovänligt parti, är för reformen, det är även Kristdemokratiska ungdomsförbundet (kdu). Kristeligt folkeparti i Norge har accepterat närståendeadoptioner för homopar. Men när det gäller delar av familjepolitiken så har tydligen kd och Hägglund inte några problem att politiker ska "blanda sig i" hur medborgarna beter sig. Försök vara konsekvent Hägglund. Dags för dig att respektera även samkönade par.

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.

Uppdatering 2

Även Svenska Dagbladet skriver om Göran Hägglund och kd:s kommundagar.