fredag 26 februari 2010

Mod.

Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss.

Det här är fjortonde delen, "Mod".


Vad är mod? Det är en egenskap som ofta hyllas. Är det att inte vara rädd? Nej, den som aldrig är rädd saknar självbevarelsedrift. Det är inte ett tecken på mod.

Någon har konstaterat, mod är att göra det som är rätt. Trots att du är rädd. Eller nervös för att använda en mildare känsla.

Ibland får jag komplimanger för mitt arbete med den här bloggen. Det är kul givetvis. Men jag är inte modig. Inte heller de flesta andra i Sverige 2010 som engagerar oss för HBT-rättigheter. Visst har vi ett visst civilkurage som gör det trots att vi vet att alla inte gillar det. Men jag skulle inte vilja kalla det för mod.

Däremot var de som var först med att offentligt engagera sig för homorättigheter modiga.

Allan Hellman var den förste i Sverige som offentligt berättade att han var homosexuell, i tidningen Se 1951. Reaktionen lät inte vänta på sig. Hellman som var välkänd lokalt förlorade nästan alla sina bekanta efter det.

Bättre gick det nog för Bengt Martin som var den förste att berätta i svensk TV att han vara homo. Det var 1968 i programmet Storforum. Men visst blev det debatt. Efter TV-programmet fick Bengt Martin mer än 1000 brev från, ofta ensamma och desperata, homosexuella som berättade om sin situation. Bengt Martin avled förra lördagen, 20 februari 2010.

Visst måste det krävts mod av Bengt Martin? En del homoengagerade ringde i slutet av 1960-talet till riksdagsledamöter från diverse partier. När de framfört vad det gällde så svarade alla ledamöterna att de inte var intresserade.

Hur resonerade Bengt Martin den där dagen han skulle vara med i TV? Det vet vi inte, men vi som är engagerade idag ska vara tacksamma att han gjorde det.

Bengt Martin skrev trilogin om Joakim. En ung kille som försökte hitta kärlek i det homofientliga 1940-talet. När jag började besöka gayställen 1990 så var böckerna från Bengt Martin bland de första jag läste. Och jag rekommenderar dem.

Det är visserligen en annan situation på 1940-talet. Men desto viktigare att veta för ungdomar idag. Och mycket är tidlöst. Att försöka hitta någon att älska och bli älskad av. Att bli respekterad. När man läser berättelserna om Joakim så får man en känsla av sympati. Han har sina problem, sina förhoppningar. Han är inte perfekt, har sina brister och sina talanger. Men han försöker.

Idag är det en del ungdomar som snackar om att de hellre vill roa sig på dansställen än att syssla med gaypolitik. Och jag unnar verkligen folk att vara ute och dansa, hångla och ha kul. Men om det inte varit för sådana som Bengt Martin hade det kanske inte varit möjligt. Utan deras engagemang hade Sverige inte blivit hyfsat homovänligt.

Bengt Martins trilogi

1968 Sodomsäpplet
1969 Nejlikmusslan
1970 Att finnas till

är klassiker.

Återigen, jag rekommenderar dem. Inte bara som en hyllning till Bengt Martin. Utan även för att de har ett värde som litteratur om hur det var att vara homosexuell i Sverige på 1940-talet.

Om vi kan fixa samma mod som Bengt Martin, då blir Sverige ett ännu HBT-vänligare samhälle.

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.

Absurd debatt i USA om homomilitärer.

Dagens Nyheter berättar idag att chefen för marinkåren i USA, David Conway, argumenterar emot att tillåta öppet homosexuella och bisexuella att jobba i försvaret.

Från artikeln.
President Barack Obamas försök att undanröja en lag som hindrar öppet homosexuella från att tjänstgöra inom det amerikanska försvaret har stött på patrull bland höga militärer.

Chefen för marinkåren, general James Conway, är den förste inom försvarsledningen som öppet motsätter sig lagändringen. I en utfrågning i senatens försvarsutskott, som ser över lagstiftningen, sade Conway på torsdagen att hans råd till presidenten är att låta lagen vara oförändrad.

Conway sade att den nuvarande policyn fungerar bra. Om man vill ändra den måste man ställa frågan om det verkligen främjar marinkårens militära kapacitet att tillåta öppet homosexuella soldater, anser han. Conways öppet ifrågasättande av överbefälhavaren Barack Obamas inställning kommer med all säkerhet att blåsa liv i debatten i kongressen.

Hans motstånd speglar inställningen hos flera andra höga militärer. Cheferna för armén respektive flygvapnet uttryckte också tvivel om att häva förbudet när de framträdde inför utskottet tidigare i veckan. De var tveksamma till att utsätta militären för fler påfrestningar mitt under två pågående krig.

Conway gick längre, och gjorde klart att han är emot att häva det förbud som tvingar homosexuella soldater att tiga om sin sexuella läggning om de inte vill få sparken. Hans åsikt går stick i stäv med försvarschefen, amiral Mike Mullen, som kraftfullt uttalat sig för att ändra lagen.
Debatten är egentligen absurd. Republikanska politiker och en del militärer snackar om "fler påfrestningar" för försvaret om man avskaffar den nuvarande policyn. Trots att rapporter från diverse länder avslöjat ett det inte blivit några problem.

Senast i tisdags publicerade The Palm Center i USA en rapport som igen förtydligar det.

Från den brittiska HBT-siten Pinknews.
A new study of militaries around the world has found that changing policy to allow gay soldiers to serve does not cause disruption.

The US is currently moving toward lifting the ban on gays and lesbians serving openly in the military but opponents contend it will cause too much disruption at time of two wars.

The Palm Center report is due to be released tomorrow and according to the New York Times, it will conclude that in other militaries around the world, allowing gay personnel to serve openly did not undermine morale or cause mass resignations.

It will say there were “no instances of increased harassment” as a result of lifting bans in any of the countries studied, which included the UK, Canada and Australia,

The report found that all countries studied had lifted their bans quickly, rather than gradually, and none had felt the need for “separate but equal” measures such as separate washing facilities, which opponents of lifting the US ban claim will be necessary.
Opinionsmätningar bland anställda i försvaret i USA avslöjar att stödet för nuvarande policyn "don´t ask, don´t tell" minskat från ca 75 % 1993 till ca 40 % 2009. Även om vissa ännu är negativa så blir det fler som argumenterar för att byta policy.

Från USA-gaysiten 365gay.
The top commanding general in Iraq says he thinks everyone – gay and straight – should be allowed to serve in the military “as long as we are still able to fight our wars.”

The comment by Gen. Raymond Odierno is among the first to come from a senior military leader currently leading troops in battle since the Pentagon announced earlier this month that it will study the issue.

Notera att alla länder i Nord- och Sydamerika tillåter öppet homosexuella i försvaret. Förutom USA. Och givetvis de länder i Västindien som ännu har totalförbud mot homorelationer.

Alla länder i NATO tillåter öppet homosexuella förutom USA och Turkiet.

Alla länder i EU tillåter öppet homosexuella i försvaret.

Och i USA kallar man det ännu ett "socialt experiment". De bör ringa militärerna i det land som militärt och politiskt är närmast USA, Storbritannien. De avskaffade sitt förbud för drygt 10 år sedan. Idag fungerar det så bra att det brittiska försvaret t.o.m. gör rekryteringskampanjer vid Pridefestivaler för att få fler bögar och lesbiska att börja jobba inom försvaret.

Även Sveriges försvar hade fram till mitten av 1970-talet en policy att neka öppet homosexuella att jobba i försvaret eller göra värnplikten. Sedan var det några år otydligt vilken som var policyn men 1981 förtydligade dåvarande Överbefälhavaren (ÖB) att homosexuella har samma rätt att göra värnplikten och jobba som officerare som heterosexuella.

torsdag 25 februari 2010

Amnesty kritiserar Tysklands regering.

Amnesty International skickade i måndags ett offentligt brev till Tysklands borgerliga regering och dess familjeminister, kristdemokraten Kristina Schröder. I brevet riktar man tydlig kritik mot den tyska regeringens blockering av ett förslag till EU-direktiv mot diskriminering.

Avsändarna till brevet är Amnestyfolk från 20 EU-länder, bland dem Sverige och Tyskland. Det måste vara ovanligt att man gör det här, men så är också situationen extraordinär. Sedan ungefär ett år så är det ett förslag till nytt antidiskrimineringsdirektiv i EU. Enligt det ska alla länder i unionen vara skyldiga att ha lagar mot diskriminering p.g.a. kön, sexuell läggning, etnicitet, funktionshinder, religion och ålder inom i princip alla samhällsområden.

I det nuvarande EU-direktivet så måste länderna ha förbud mot diskriminering p.g.a. sexuell läggning, funktionshinder, religion och ålder inom arbetsmarknaden. Kravet att ha lagar mot diskriminering inom i princip alla samhällsområden gäller bara för kön och etnicitet.

Givetvis är det helt absurt att den tyska regeringen ensam ska kunna blockera förslaget till nytt EU-direktiv för 27 länder. Oppositionspartierna i Tyskland är för övrigt för direktivet.

Några delar från brevet.
At a time where:

- There are serious concerns on the conformity of Lithuania’s legislation on the protection of minors from detrimentalpublic information and the right to be free from discrimination on the grounds of sexual orientation;

- The EU has made a historical move to become party to the UN Convention on the Rights of Persons with Disabilities;

- The Euro-barometer survey indicates an increase in discrimination based on age;

- Some are tempted to seek example from the Swiss referendum to ban minarets to marginalise further the religious freedom of the Muslim communities in our societies,

EU inaction is harmful and potentially damaging to the protection of universal human rights.
Analysen är rätt. Det här är inte bara en teoretisk debatt. Effektiva lagar mot diskriminering kan förbättra vardagen för många människor i EU. Den tyska borgerliga regeringen motiverar sitt nej till direktivet med att "det försvårar för tyska företag". Argumentet blir extra absurt eftersom Tyskland för några år sedan i princip genomförda alla delar av direktivet när landet hade en regering av kristdemokrater och socialdemokrater. Socialdemokraterna fick kristdemokraterna att acceptera det.

I höstas var Sverige som bekant ordförandeland i EU. Då försökte statsminister Fredrik Reinfeldt (m) och övriga i den borgerliga regeringen få alla medlemsländer att säga ja till förslaget till nytt EU-direktiv mot diskriminering. Men Tyskland blockerade. Risken är att situationen blir densamma nu i vår när Spanien är ordförandeland i EU.

Om den borgerliga regeringen i Tyskland är eniga emot direktivet så är de desto mer oense om homoadoptioner. Den tyska siten n-tv.de avslöjar att det närmast blivit en offentlig konflikt i regeringen efter att en statlig utredning i en rapport för några veckor sedan konstaterat att det inte är förenligt med konstitutionens principer att vägra samkönade par samma rätt till att bli prövade som adoptivföräldrar som olikkönade par. Idag är det bara närståendeadoptioner som är tillåtet för homopar i Tyskland.

Förra sommaren publicerades en tysk utredning som konstaterade att barn i samkönade familjer mår lika bra som andra barn. Och författningsdomstolen i Tyskland konstaterade för någon månad sedan att samkönade par som ingått partnerskap bör ha samma juridiska rättigheter som olikkönade par som ingått äktenskap. Om man ska lämna den principen måste det vara sakliga orsaker.

Det här har gjort att liberala FDP:s socialpolitiske talesperson Michael Kauch argumenterat för att det är en fördel för barnen att jämställa adoptionslagarna för homopar och heteropar. Kristdemokratiska CDU-CSU är emot och menar att det är bäst för barn att bo med "en pappa och en mamma". Eftersom oppositionspartierna, socialdemokratiska SPD, de gröna och vänstersocialistiska Linke är för samma policy som FDP är det egentligen majoritet i det tyska parlamentet för reformen. Men CDU-CSU har som regeringsparti hittills blockerat.


Uppdatering 1

Jag skrev i bloggposten följande

"Sedan ungefär ett år så är det ett förslag till nytt antidiskrimineringsdirektiv i EU. Enligt det ska alla länder i unionen vara skyldiga att ha lagar mot diskriminering p.g.a. kön, sexuell läggning, etnicitet, funktionshinder, religion och ålder inom i princip alla samhällsområden."

Kanske en del konstaterat att könsidentitet inte är med. Orsaken till det är att det här till viss del är ett kompromissförslag mellan politiska grupper i EU-parlamentet. En del ville ha med könsidentitet i direktivet mot diskriminering men högergruppen i EU-parlamentet accepterade inte det. Det var svårt nog för liberaler, socialdemokrater, gröna etc. att få med högergruppen på något som helst förslag. Därför fick man acceptera förslaget som kompromiss.

I Sverige är alla riksdagspartier, även Moderaterna och Kristdemokraterna som är med i högergruppen i EU-parlamentet, för att direktivet även ska ge skydd åt transpersoner. Hittills är det bara fyra länder i EU som har ett sådant förbud, Sverige, Tyskland, Irland och Ungern.

onsdag 24 februari 2010

DO legitimerar reaktionära attityder.


En del vänsterfolk accepterar reaktionära attityder - om man klär dem i mångkulturens och religionens mantel.
Det där är ett citat från journalisten Lars Åberg. Åberg, som själv har vänstersympatier, skriver ofta på kultursidorna i Sydsvenska Dagbladet. Jag håller inte alltid med honom men ofta har han tydliga poänger i sin kritik mot dubbelmoralen och hyckleriet inom delar av vänstern, och även från några liberaler, när det gäller mångkultur och värderingar.

För någon vecka sedan dömde en tingsrätt Arbetsförmedlingen för att ha diskriminerat en man som vägrade hälsa i hand på en kvinna vid en anställningsintervju. Diskrimineringsombudsmannen Katri Linna anmälde arbetsförmedlingen 2008.

Från en artikel i Dagens Nyheter.

Arbetsförmedlingen drog in mannens ersättning sedan han enligt AF inte fått praktikplats på ett företag eftersom han inte ville skaka hand med företagets kvinnliga vd.

Enligt en dom vid Stockholms tingsrätt på måndagen diskriminerades mannen i och med att Arbetsförmedlingen kände till att han på grund av sin religiösa övertygelse inte hade möjlighet att ta främmande kvinnor i hand, skriver tingsrätten i ett pressmeddelande.
Det var i maj 2006 som Arbetsförmedlingen beslutade att återkalla mannens anvisning till ett arbetsmarknadspolitiskt program med motiveringen att han "genom sitt agerande vid mötet" med företaget medverkat till att han inte erbjudits praktikplats. Genom att anvisningen drogs in förlorade mannen rätten till ersättning....

Katri Linna menar att det är speciellt allvarligt att en myndighet som Arbetsförmedlingen, som ska motverka diskriminering, i stället i det här fallet har medverkat till diskriminering samt till att mannen mist sin inkomst.


- Det är viktigt att alla ska kunna delta aktivt i arbetslivet, och speciellt viktigt i en tid då det höjs kritiska röster mot personer som har religionen som en aktiv del av sitt liv. Det drabbar i synnerhet muslimer, säger Katri Linna.


Personer måste få hälsa på olika sätt, anser hon.

- Det är viktigt att ingen är oartig, men man måste kunna hälsa på olika sätt beroende på religion, säger Katri Linna.
Det är möjligt tingsrätten har rätt juridiskt. Tydligen var det rykten som fick Arbetsförmedlingen att dra in mannens ersättning. Det är givetvis inte rättssäkert. Men tingsrättens och DO:s resonemang om religionsfrihet är problematiskt av flera orsaker.

Dels så struntar de i att det i svensk kultur anses extremt oartigt att inte besvara en hälsning när någon sträcker fram en hand. I de flesta jobb idag möter anställda både nya medarbetare och kunder-klienter där det är vanligt att hälsa i hand. Hade jag varit VD för ett företag hade jag aldrig anställt någon som vägrat hälsa i hand, det kvittar om det varit någon muslim eller någon annan.

Vissa försöker ursäkta det med att man i vissa situationer sällan hälsar i hand på varann. Nej, det är sant, ett område är idrottsklubbar. Men även där skulle det anses mycket oartigt om någon sträckte fram sin hand mot dig och du vägrade hälsa.

Men den avgörande poängen är att muslimens vägran att hälsa i hand är selektiv. Hade det handlat om att han av princip inte hälsade i hand på någon hade det givetvis även då varit problematiskt men det hade inte varit diskriminerande. Det han gjorde var att hälsa i hand på män men inte kvinnor. Och DO problematiserar inte ens det. Hon låtsas inte om att det är en tydlig målkonflikt mellan rätten till jämställdhet inom arbetsmarknaden och rätten till att ägna sig åt extremistiska tolkningar av en religion. Även de flesta konservativa muslimer i Sverige hälsar för övrigt i hand på folk av båda könen.

Flera vänsterbloggar har försvarat mannens rätt att vägra hälsa i hand på kvinnor. Men om det varit några manliga präster i Svenska kyrkan som är emot kvinnliga kolleger och även vägrat hälsa i hand på kvinnliga anställda. Hur många vänsterbloggare hade försvarat det? Då hade de nog, med rätta, kallat det extremt och oacceptabelt.

Jag vet givetvis inte om Katri Linna, eller för övrigt de som dömde i tingsrätten, har vänstersympatier. Tyvärr är det även en del borgerliga individer som ägnar sig åt det här hyckleriet men vanligast är det inom vänstern.

Om någon i en anställningsintervju vägrat hälsa i hand på någon VD för att vederbörande är homosexuell, jude eller muslim hade även det varit acceptabelt? Om svaret är nej, varför ska man då okritiskt acceptera vägran att hälsa i hand på någon p.g.a. av vederbörandes kön?

DO riskerar att försämra sitt förtroende bland svenska folket genom den här typen av resonemang. Och det är synd eftersom Katri Linna och övriga anställda på myndigheten gör mycket bra saker. Igår så publicerade de på sin hemsida sin årsredovisning för 2009. Bl.a. skriver de en del om sitt arbete mot diskriminering p.g.a. könsidentitet, något som är nytt eftersom det först 2009 blev förbjudet.

Diskrimineringsombudsmannens arbete med könsidentitet och könsuttryck har varit framgångsrikt ur flera perspektiv. Gensvaret frånfrivilligorganisationerna har varit positivt och kontakterna med transorganisationerna har varit viktiga också för myndigheten.

Ett annat tecken på att arbetet varit framgångsrikt är att myndighetens arbetefinns med bland de 20 goda exempel som lyftes fram i Copenhagen Catalogue of Good Practices som gavs ut av The 2009 InternationalConference on LGBT Rights och Danish Institute for Human Rights och som släpptes i samband med OutGames i Köpenhamn 2009.


Det tips jag vill lämna till anställda vid DO är att problematisera målkonflikter. Deras jobb mot diskriminering är viktigt. Även lagarna emot diskriminering är centrala. Men till sist handlar mycket om attityder. Och för att förändra attityder är det viktigt att vara konsekvent.

Uppdatering 1

Till en annan sak.

Tidningen Dagen berättar att Centrumkyrkan i Farsta utanför Stockholm blir den andra församlingen inom Baptistsamfundet som säger ja till att viga även samkönade par.

tisdag 23 februari 2010

S säger ja till tydligare krav på arbetsgivare mot HBT-diskriminering.

Socialdemokraterna säger ja till att arbetsgivare ska vara skyldiga att förebygga diskriminering av HBT-personer. Därmed så är det nu enighet om det inom den röd-gröna oppositionen.

Jag har tidigare här på bloggen skrivit om utredningsförslaget från 2 februari i år.

Utredningen om aktiva åtgärder mot diskriminering har idag lämnat sin rapport. Den föreslår att arbetsgivare och utbildningsansvariga ska bli skyldiga att förebygga diskriminering även när det gäller sexuell läggning, könsidentitet, funktionshinder och ålder. Idag är det inom arbetsmarkanden bara ett sådant krav när det gäller kön, etnicitet och religion. Inom utbildning även för sexuell läggning och funktionshinder.....

Redan 1 januari 2009 så slogs de olika lagarna mot diskriminering ihop till en gemensam lag, men när det gäller arbetet med aktiva åtgärder ville regeringen först utreda hur effektivt lagarna hittills fungerat.

Redan när riksdagen 2008 behandlade regeringsförslaget till ny lag mot diskriminering så var Vänsterpartiet och Miljöpartiet för att arbetsgivare, utbildningsansvariga etc. skulle vara skyldiga att ägna sig åt aktiva åtgärder mot alla typer av diskriminering i lagen. Socialdemokraterna tvekade dock och skrev följande i en reservation.

Den fortsatta utvecklingen måste följas noggrant av regeringen. Diskrimineringskommittén föreslog vidgade krav på likabehandlingsplaner för de olika diskrimineringsgrunderna. Vi socialdemokrater anser att det kan finnas anledning att överväga detta om den nya lagstiftningen inte ger önskad effekt.

Men när jag mailat s idag har riksdagsledamoten Luciano Astudillo (s) svarat att även de är för det. Riksdagen planerar att debattera och rösta om förslag mot diskriminering 25 mars i år. Tyvärr har man i riksdagen en policy att regeringspartier av princip röstar nej till nästan alla motionsförslag.

Men trots det är det är möjligt att några av de borgerliga partierna är för utredningsförslaget om att arbetsgivare ska vara skyldiga att förebygga diskriminering även av HBT-personer. Jag ska maila de fyra borgerliga partierna och redovisar senare givetvis deras svar.

måndag 22 februari 2010

Brittiska regeringen sviker elever i religiösa friskolor.

I Sverige gäller samma läroplan för offentliga som för friskolor. De ska bl.a. motarbeta diskriminering och ge saklig information om homosexualitet. När riksdagen i början av 1990-talet debatterade det dåvarande förslaget till läroplan så reserverade sig visserligen kds (senare Kristdemokraterna) för att skolan skulle få "vilsna elever med osäker könsidentitet" (sic!) att bli heterosexuella.

Men kd har dessbättre lämnat det resonemanget sedan och är idag för det förslag till skollag som regeringen lämnade december förra året. Ett förslag som är lika tydligt emot homofientlighet som emot främlingsfientlighet.

När man som svensk därför följer den brittiska debatten så är det som om de vore decennier efter Sverige. Den socialdemokratiska regeringen har visserligen genomfört många viktiga HBT-reformer det senaste decenniet. Men ofta när det gäller relationen till samfunden så sviker de HBT-personer igen och igen. T.ex. så har Storbritannien ett sådant undantag för samfunden när det gäller förbudet mot diskriminering inom arbetsmarknaden att landet fått kritik av EU för att inte följa direktiven emot diskrimninering.

Det senaste är att regeringen återigen föreslår att religiösa friskolor ska få framföra sin policy när det gäller homosexualitet och att det blir frivilligt för dem att lämna saklig information till eleverna. Och det här är inte något marginellt problem eftersom ca en tredjedel av de brittiska skolorna är religiösa friskolor.

Från den brittiska HBT-siten Pinknews.


The government has been accused of performing a U-turn over an amendment allowing faith schools to teach about homosexuality in line with their "religious character".

Last week, schools secretary Ed Balls tabled an amendment to the Children, Schools and Families Bill that would allow faith schools to teach sex education "in a way that reflects the school’s religious character".

The amendment was designed to make clear that equality requirements do not force governing bodies or heads to teach about issues such as homosexuality and contraception in a particular way.

The Catholic Education Service claims to have successfully lobbied for the amendment on its website.

Campaigners say this means faith schools will be permitted to teach that homosexuality is wrong and that contraception and abortion are sinful. Around a third of schools in England are faith schools.



Regeringsförslaget har, med rätta, fått kritik av många. Bland dem landets tredje största parti, Liberal Democrats .


Liberal Democrat shadow schools secretary David Laws said the U-turn was "serious and undesirable".



Hur det konservativa partiet Tory reagerar är en annan sak. Men dess partiordförande David Cameron uttalade sig i januari i år för att skolor bör ge saklig information om homosexualitet.

Från en annan Pinknewsartikel.

Tory leader David Cameron told a recent meeting on education that schoolchildren should be taught about gay relationships and equality.... Cameron said that more emphasis on equality would address the problem of homophobic bullying and "create a fairer country".


I artikeln förtydligas att bland de tre viktigaste partierna i det brittiska parlamentet är det bara liberalerna som tydligt är för att alla skolor måste ge saklig information.

Earlier this month, Liberal Democrat leader Nick Clegg said that faith schools should be forced to teach that homosexuality is "normal and harmless”.



David Cameron från Tory har annars riktat försiktig kritik emot Church of England, Englands motsvarighet till Svenska kyrkan i Sverige.

Från en artikel i Pinknews.

Cameron then went on to comment on how the Church of England should change their attitudes on homosexuality:

“I think the church has to do some of the things that the Conservative Party has been through – sorting this issue out and recognising that full equality is a bottom line full essential.”



Det är bra att de tre viktigaste brittiska partierna är homovänliga. Men det är absurt att socialdemokrater och konservativa inte tydligt är för att även religiösa friskolor ska vara skyldiga att ge saklig information om homosexualitet.



Uppdatering 1

Till något annat.

Den kristna tidningen Dagen avslöjar i en artikel att popsångaren Elton John menar att Jesus var homosexuell.

söndag 21 februari 2010

Norsk HBT-förening polisanmäler hatisk muslim.

Efter att den norska tidningen Dagbladet publicerade Muhammedkarikatyrer så har det blivit en del demonstrationer i Oslo. Vid en av dem var Mohyeldeen Mohammad huvudtalare där ca 300 var samlade. Givetvis har folk rätt att demonstrera emot vad en tidning publicerar. Men yttrandefriheten betyder även rätt att "häda" mot religioner, det må vara kristendomen, islam eller någon annan religion.

Mohyeldeen Mohammad är ökänd för sin extremism. Det senaste är att han i en intervju i vänstertidningen Klassekampen sagt att "homosexuella förtjänar att dö".

Från intervjun.

Jeg har sett på Facebook at du har ytret støtte til jihadister i blant annet Afghanistan og Somalia. Betyr det at du for eksempel støtter al-Shaabab? (Al-Shaabab anses som en somalisk terroristbevegelse av vestlige etterretningsorganisasjoner, blant annet PST, red.anm.)

- Ja, hvis de er muslimer. Hvis de gjør feil, blir det mellom Allah og dem.

- De har blant annet steinet en person til døde.

- Etter det jeg kjenner til var den personen homofil, og det er den straffen han da fortjener.

- Det er et ekstremt standpunkt?

- Det er det standpunktet enhver muslim er påtvunget gjennom sin religion.



De som följer min blogg vet att jag värnar yttrandefriheten. Den är central i ett demokratiskt samhälle. Det ska vara svårt att få någon åtalad och fälld för hets. Men när någon säger saker som "homosexuella, judar, svarta etc förtjänar att dö" då bör vederbörande dömas. Om det inte fälls för hets blir ju lagen meningslös.

Men tyvärr har man i flera länder accepterat den här typen av hat från imamer, präster etc. som man inte accepterat om det varit någon "vanlig medborgare". I Nederländerna har imamer blivit friade när de sagt att homosexuella borde placeras i koncentrationsläger.

Karen Pinholt, ordförande i LLH (norska motsvarigheten till RFSL) skriver nyanserat i en artikel i gaytidningen Gaysir om orsaken till att föreningen anmält Muhammad för hets.

Några delar från artikeln.

Tirsdag i denne uken bestemte jeg meg for å anmelde Mohyeldeen Muhammad for hatefulle ytringer mot homofile. Det er ikke en beslutning jeg tar lett på.

Ytringsfriheten er en grunnpilar i det norske demokrati og er en grunnpillar i alle frie demokratier. Retten til å si hva man mener, uansett om det man mener er upopulært eller politisk ukorrekt er nødvendig. Det er en rett som homokampen har vært avhengig av for å komme dit vi er i Norge i dag. Den er nært forbundet med retten til å være den man er og si og vise det tydelig i det offentlige rom.

Det var ytringsfriheten som gjorde det mulig for Kim Friele å ta til orde mot kriminalisering av homofile i Norge. Det er takket være ytringsfriheten vi har kunnet sette det ene etter det andre upopulære spørsmål på dagsordenen og kunnet bruke gode argumenter til å vinne frem med rettigheter som retten til ikke å bli betraktet som syke, retten til ikke å bli diskriminert, retten til å gifte oss, retten til å adoptere og retten for våre barn til å ha to foreldre. Det var til og med ytringsfriheten som gjorde det mulig for oss å ta til kraftig motmæle når Nina Karin Monsen ble hyllet for å hetse homofile og lesbiske.

Det är ytringsfriheten som har gjort det mulig for oss å ha parader gjennom byen for å synliggjøre at vi finnes. Den samme ytringsfrihet brukes nå blant annet i mange Øst-Europeiske land for å kunne avholde parader som et av de viktigste politiske våpen i kampen for likestilling. Det er ytringsfriheten som i dag gjør det mulig for oss å synliggjøre at homofile og lesbiske finnes i alle samfunnslag og i alle avstøpninger.

Men noen ganger brukes ytringsfriheten på en måte som gjør at den blir til andres ufrihet. Mohyeldeen Muhammads utsagn i Klassekampen om at alle homofile fortjener å dø, og at dette er noe alle troende muslimer må mene, er et slikt utsagn. Utsagnet er en oppfordring til og legitimering av vold mot homofile. Dermed skaper den en velbegrunnet frykt, spesielt blant homofile muslimer.

Föreningen Islamsk råd fördömer Mohammads hets skriver den norska tidningen Aftenposten i en artikel.

Islamsk Råd Norge tar avstand fra de radikale holdninger som Mohyeldeen Muhammad fremviser, sier generalsekretær Shoaib Sultan i IRN.

– Disse holdningene er ikke representative for våre medlemsorganisasjoner eller den jevne muslim, som setter pris på de rettigheter vi har i det demokratiske Norge. De gir oss alle anledning til å leve i tråd med våre verdier, sier Sultan. Han legger til:

– Vi håper at den unge mannen med litt mer modenhet vil komme til å oppnå en bedre forståelse av sin religion og verden rundt ham. I mellomtiden er det siste han trenger at mediene konkurrerer om å gi ham en plattform.

Det är givetvis positivt att Islamisk råd är tydliga i sitt fördömande av Muhammad. Men betyder det att de är toleranta? Få HBT-vänliga människor hade berömt katolska kyrkan för att vara toleranta om de resonerat att homosexualitet är en synd men att det är fel med dödsstraff.

Islamisk råd har som andra samfund, kristna, muslimska etc. ett ansvar att förmedla ett budskap att respektera HBT-människor. Inte bara som en reaktion emot någon extremist utan i varje situation det blir debatt om HBT-muslimer, HBT-kristna etc.

fredag 19 februari 2010

HBT-kultur. Mannen som älskade Yngve.


För flera år sedan jobbade jag på en skola. En eftermiddag så var det en elev med invandrarursprung som var besviken. Han sa "det är inte lätt att vara invandrare". En lärare var i rummet. Han svarade "det är inte lätt att vara människa". Det kan tyckas vara ett nonsenssamtal men visst är det så. Både jag här på bloggen och många andra argumenterar för de problem som normer orsakar för minoriteter. Det är ett viktigt arbete. Men alla har givetvis problem.

Igår visade Malmö stadsbibliotek filmen Mannen som älskade Yngve. En norsk film som utspelar sig 1989 men är från 2008. Jag var där eftersom det verkade var en intressant film. Jag förväntade mig en historia om en kille som har problem med att acceptera sin homosexualitet men till sist konstaterar att han är stolt att vara bög.

Men den här filmen var så mycket mer. Tack och lov höll jag på att skriva. För filmen har många perspektiv. Huvudrollsinnehavaren Jarle spelas nyanserat av skådespelaren Rolf Kristian Larsen (på bilden till den här bloggposten). Han är bisexuell. Eller rättare sagt han gissar först att han är hetero. Jarle har flickvän, spelar i ett rockband och är som de flesta ungdomar. När han träffar den nye killen på skolan, Yngve, så förändras allt.

Yngve är en kille som gillar synthpop, bor i en fin villa medan Jarle är från ett arbetarhem. Jarle förändras. Han börjar gillar Yngve men har till en början svårt att acceptera det.

Jag är inte okritisk emot filmen. För mig som var ung på 1980-talet är mycket i filmen igenkännande men ofta verkar det vara mer 1984 än 1989. Men det är möjligt Norge var några år efter. Kanske filmen i början blir något schabloniserad men den blir nyanserad senare.

Ett centralt tema är att man kopplar ihop rivandet av Berlinmuren hösten 1989 med en sång som Jarle skriver om murar rivs när han älskar någon. Till sist älskar han både en kille och en tjej.

Det här en "ungdomsfilm" som har med de flesta aspekter. Kärlek, relationer, musik, droger, sociala problem etc. Filmen har mycket humor. Men även mycket svärta. För det här är ingen "när jag accepterade jag var bisexuell blev allt positivt". Till sist bor en av killarna på en psykiatrisk klinik.

När man lämnar filmen så är det inte ett konstaterande "det är inte lätt att vara bisexuell" som Jarle är i filmen. Det är ett konstaterande "det är inte lätt att vara människa".

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.


Uppdatering 1

Tore Renberg är författare till boken Mannen som elsket Yngve (2003) som senare blev film. Boken publicerades i Sverige 2004 med titeln Mannen som älskade Yngve.

Skolor bör stoppa homofientliga samfund om de stoppar sd.

Svenska Dagbladet skriver om att många skolor vägrar acceptera besök från politiska partier och ungdomsförbund. Syftet är att stoppa främlingsfientliga partier som sd och nd. Det senare partiet är även homofientligt och sd vill avskaffa flera centrala homoreformer. Inför valet 2006 var det även vissa skolor som inte arrangerade några skolval eftersom de var oroliga för att sd och nd skulle få många röster.

Snacka om att ge en signal till eleverna om att sd och nd har ett budskap som är så sant att det är svårt för rektorer, lärare och elever att bemöta det. Skolorna borde istället lära sina elever att kritiskt granska alla partiers budskap, även främlingsfientliga och homofientliga partiers. Att säga nej med hänvisning till "risk för våld" är att acceptera hot och våld som metoder från grupper som AFA.

För övrigt bör skolorna om de vägrar partier som sd vara konsekventa nog att stoppa besök av religiösa samfund som är homofientliga, d.v.s. alla muslimska, de flesta kristna och en del judiska samfund. Intolerans blir inte mer acceptabel för att någon kallar det för religion. Eller kanske sd varit accepterat med sitt budskap om de varit ett samfund och inte ett parti?



Uppdatering 1

De fyra borgerliga ungdomsförbunden muf, cuf, luf och kdu har tillsammans med föreningen Ungdom mot rasism en mycket bra debattartikel i SvD om varför det är viktigt att hellre debattera än stoppa partier. Jag har inget att invända emot det som de skriver men de tre liberala ungdomsförbunden och Ungdom mot rasism borde försöka problematisera att de skriver tillsammans med kdu som ofta har samma retorik när det gäller att värna den heterosexuella kärnfamiljen som sd har när det gäller att värna den etniska svenskheten. Det betyder givetvis inte att kdu är lika intoleranta som sd. De unga kristdemokraterna är ofta något mer nyanserade. Men båda är för normer som diskriminerar.

Sedan har gymnasieläraren Nina Kaltiala en annan debattartikel med argument för att stoppa partier som nd från skolorna. Som jag skrev i en kommentar till den här bloggposten är det inte en enkel debatt men Kaltialas argumentering avslöjar ett tydligt hyckleri.

Kaliala värnar invandrares och homosexuellas rättigheter på skolan.

Rektorn på Värmdö gymnasium anser att civil olydnad vore ett känslomässigt alternativ. Det är heller, enligt honom, inget alternativ att stänga skolan för all politisk information. Hans alternativ är att lärare och elever bemöter en programförklaring som hellre accepterar fängelsestraff än mångkultur, feminism och ”perverterade familjeformer”, och sedan analyserar varför vissa människor lockas av extrema ställningstaganden.

Jag frågade honom två dagar före besöket om det var värt det pris som elever och lärare på skolan kan komma att få betala: att som invandrare eller homosexuell bli förklarad som icke-önskvärd i Sverige eller på Värmdö gymnasium. Ska inte skolan vara en fredad zon? Något svar på den frågan fick jag inte.

Det är positivt att Kaltiala tydligen själv är homovänlig. Men budskapet från nd är att homosexuella inte bör ägna sig åt relationer med folk av samma kön. Samma budskap har alla muslimska, de flesta kristna och en del judiska samfund. Och retoriken från religiösa samfund är ofta som från nd att homosexualitet är "perverst".

Sedan kritiserar Kaltiala rektorn för att nd besökte skolan med följande argument.

Även om gymnasieskolan vid Gullmarsplan samarbetar med tre palestinska skolor på Västbanken....Hur ska jag bemöta kollegerna från Västbanken nästa gång de kommer och dricker te i vårt lärarrum?

Hur toleranta är de ansvariga för de palestinska skolorna? Har Kaltiala debatterat med dem om bögars och lesbiskas situation i de palestinska områdena på Västbanken? Hundratals homosexuella har flytt till Israel för att de varit hotade att bli slagna och mördade av sina släktingar. Alla palestinier är givetvis inte homofientliga men de flesta är det. Tyvärr är nog budskapet i de palestinska skolorna om homosexuella relationer ungefär som det från nd. Men det bekymrar tydligen inte Kaltiala.

Fler artiklar i Svenska Dagbladet om skolors policy till partier.

SvD1 SvD2



Uppdatering 2

Även ssu:s ordförande Jytte Gutland skriver på sin blogg att partier bör få besöka skolorna. Hon skriver visserligen inte något om sd och nd men eftersom hon inte har några reservationer att de två partierna bör stoppas så tolkar jag det som att ssu delar åsikten hos de fyra borgerliga ungdomsförbunden att debatt med intoleranta partier är bättre än idiotstopp för partier i skolorna. Det är positivt.

torsdag 18 februari 2010

Fegande från kd och förvirring i s.

Idag har då riksdagen till sist röstat om de familjepolitiska förslagen som de debatterade redan förra torsdagen. Jag har tidigare skrivit om att ett av förslagen var från Kristdemokraterna om att avskaffa den könsneutrala äktenskapslagen.

Från den bloggposten.

Kd har nämligen gjort något mycket ovanligt. Trots att de är i majoritet och i regeringen så har de lämnat en reservation med ja till en kd-motion om att införa en civilrättslig samlevnadslag. Alltså det närmast desperata "kompromissförslag" som partiet lämnade hösten 2008 i syfte att försöka hindra införandet av en könsneutral äktenskapslag. Dessbättre förlorade kd.

I riksdagsdebatten förra torsdagen så argumenterade Yvonne Andersson för kd:s förslag om en "könsneutral samlevnadslag". Övriga partier nonchalerade dock henne helt och bemötte inte argumenationen vilket nog var klokt. Kd försöker nu krumbukta sig inför sina egna sympatisörer trots att de vet att inget parti skulle stödja deras förslag.

Yvonne Andersson yrkade i sitt anförande bifall till kd-reservationen om partiets förslag. Vanligen betyder det att någon från partiet sedan kräver rösträkning när det blir omröstning. Men riksdagsprotokollet från idag avslöjar att ingen från kd gjorde det.

Yvonne Andersson hade i sitt anförande sagt att även riksdagsledamöter från m och fp lämnat förslag om en civilrättslig lag. Men det var inte förslag om att avskaffa ordet äktenskap i lagarna.

Eftersom en del moderata ledamöter tidigare varit negativa till en könsneutral äktenskapslag så granskade jag i december förra året hur många av dem som var intresserade av kd:s förslag till en civilrättslig samlevnadslag.

Från bloggposten om den rapporten.

Andelen bland partiets 97 riksdagsledamöter som var för reformen december 2008 var 80 %.... Nu ett år senare är andelen bland de moderata riksdagsledamöterna som är för en könsneutral äktenskapslag ca 90 %....

Alla moderata ministrar i Sveriges regering är för en könsneutral äktenskapslag och nästan alla i partistyrelsen. En ledamot i partistyrelsen, Hans Wallmark, är ännu principiellt emot en könsneutral äktenskapslag men han kommenterar att han accepterar lagen som den är och inte vill avskaffa reformen.

Bland de få övriga m-riksdagsledamöter som ännu är negativa till homoäktenskap så är det en del som resonerar som Wallmark, några svarar möjligen till att rösta för kd-motionen om att avskaffa ordet äktenskap i äktenskapslagen. Men ingen av de m-ledamöter jag haft kontakt med säger tydligt ja till att avskaffa den nya äktenskapslagen.

Kd-ledamöter har nog den senaste veckan resonerat med konservativa moderater om de var intresserade av att stödja kd-förslaget till en civilrättslig samlevnadslag. Men sedan konstaterat att få, kanske ingen, av dem var det. Det är möjligen orsaken till kd:s fegande när det blev omröstning. För om de haft sånt stöd från ledamöter från andra partier hade de nog krävt rösträkning.

Sedan vill jag till sist även framföra kritik emot Socialdemokraterna som varit ordentligt förvirrade i riksdagens justitieutskott om sitt eget partis politik för transpersoner.

I januari behandlade utskottet Straffrättsliga frågor. Som väntat så reserverade sig s, v och mp för att transpersoner ska få skydd av hetslagen. Det är positivt.

Men s reserverade sig inte för att könsidentitet explicit ska vara omnämnt i brottsbalken i den paragraf som reglerar försvårande omständigheter vid hatbrott. V och mp lämnade däremot en gemensam reservation om det.

Så här skrev Elina Linna (v) och Mehmet Kaplan (mp) i sin argumention för förslaget.

Enligt 29 kap. 2 § 7 brottsbalken är det en försvårande omständighet om syftet med ett brott är att kränka en person, en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller annan liknande omständighet. Däremot nämns inte transpersoner uttryckligen i denna paragraf, vilket vi anser är olyckligt med tanke på gruppens stora utsatthet för riktad brottslighet. Därför anser vi att begreppet könsidentitet bör ingå i uppräkningen i 29 kap. 2 § 7 brottsbalken.

Förra hösten föreslog partistyrelsen i Socialdemokraterna följande i dokumentet Ett Sverige där fördomar inte hindrar arbete. Det var inför partiets kongress.

Partistyrelsen menar att det är grundläggande i en demokrati att alla människor har lika värde och bemöts med respekt. Med hänsyn till den stora utsatthet förriktad brottslighet som transvestiter och transsexuella riskerar att utsättas för, bördet göras ett förtydligas i brottsbalken om att i det fall könsidentitet utgjort ettmotiv för att kränkning vid brott ska det ses som försvårande omständigheter vid straffmätning.

Kongressen sa sedan ja till det. Trots det reserverade sig alltså inte s i justitieutskottet för förslaget. Jag mailade därför 7 februari partiets ledamöter i justitieutskottet. Det blev inget svar trots att jag mailade igen och igen. Vanligen brukar Moderaterna vara det parti som är långsammast att besvara mail men här bör s kritiseras.

Först idag besvarade Lars Westbratt som är politisk sekreterare åt partiet.

Vi står bakom både införande av transpersoner i hetslagstiftningen såväl som i straffskärpningsgrunden.

Varför är det då ett problem att s inte reserverade sig? Är det inte bara en formalitet? Nej, det har betydelse.

Förra sommaren så bytte kd åsikt och sa ja till kravet att könsidentitet explicit ska vara omnämnt i straffskärpningsparagrafen. Sedan tidigare så är c och fp för det bland de borgerliga partierna. Det har aldrig tidigare varit så nära vid en riksdagsbehandling att det ska bli enighet om reformen. I en sådan situation är det viktigt att öka pressen på m att även de ska säga ja. Då är det fel att s inte reserverar sig för förslaget.

I riksdagsdebatten om Straffrättsliga frågor blev det ingen debatt om de delar som handlade om transpersoner och inte heller någon omröstning.

Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna måste nu försöka få Moderaterna att acceptera att förbättra skyddet för transpersoner mot hatbrott.

Partiernas HBT-åsikter februari 2010.

Vill du veta hur HBT-vänligt det parti du sympatiserar med är? Eller om det ännu inte är för alla viktiga reformer, kanske jobba för att partiet ska få en bättre politik för bögar, lesbiska, bisexuella och transpersoner?

Här är en sammanställning av riksdagspartiernas och Sverigedemokraternas HBT-politik februari 2009.

1. Avskaffa kravet att en person måste vara ogift för att få juridiskt byta kön.

Ja: s, c, fp, v, mp
Möjligen: m, kd, sd
Nej:

2. Avskaffa kravet att en person måste vara svensk medborgare för att få juridiskt byta kön.

Ja: s, c, fp, v, mp
Möjligen: m, kd, sd
Nej:

3. Tillåt transsexuella att spara könsceller (sperma respektive äggceller) så att de efter "könsbytesoperationen" kan bli biologiska föräldrar.

Ja: s, c, fp, v, mp
Möjligen: m, kd
Nej: sd

4. Inför i regeringsformen kapitel 2 ett förbud mot diskriminering p.g.a. sexuell läggning.

Ja: s, m, c, fp, kd, v, mp
Möjligen: sd
Nej:

5. Inför i regeringsformen ett förbud mot diskriminering p.g.a. könsidentitet.

Ja: c, fp, v, mp
Möjligen: s, m, kd, sd
Nej:

6. Lagen om hets mot folkgrupp bör även skydda transpersoner.

Ja: s, c, fp, v, mp
Möjligen: m, kd, sd
Nej:

7. Straffskärpningslagen vid hatbrott bör explicit skydda transpersoner.

Ja: s, c, fp, kd, v, mp
Möjligen: m, sd
Nej:

8. Sverige bör jobba för en HBT-konvention i FN.

Ja: s, c, fp, v, mp
Möjligen: m, kd, sd
Nej:

För varje "ja" får ett parti 2 poäng, för varje "möjligen" 1 poäng och för varje "nej" 0 poäng. För varje HBT-reform ett parti vill avskaffa får det -1 poäng.

Kristdemokraterna vill avskaffa 3 reformer.

Närståendeadoptioner för samkönade par.
Internationella adoptioner för samkönade par.
Inseminationer för lesbiska kvinnor vid kliniker.

Kommentar. Syftet med kd:s förslag att avskaffa nuvarande könsneutrala äktenskapslag är visserligen att hindra samkönade par att ingå borgerliga äktenskap men eftersom deras förslag betyder att även olikkönade par blir förhindrade att ingå borgerliga äktenskap, att förslaget är könsneutralt, så får de inget minuspoäng för det.

Sverigedemokraterna vill avskaffa 3 reformer

Könsneutral äktenskapslag.
Internationella adoptioner för samkönade par.
Inseminationer för lesbiska kvinnor vid kliniker.

Kommentar. Sd är för en partnerskapslag för samkönade par.

Partiernas poäng februari 2010. Maxpoäng är 16.

Centerpartiet 16p
Folkpartiet 16p
Vänsterpartiet 16p
Miljöpartiet 16p
Socialdemokraterna 15p
Moderaterna 9p
Kristdemokraterna 7p
Sverigedemokraterna 4p

Inget om HBT i Bildts utrikesdeklaration.

När Carl Bildt (m) igår presenterade Utrikesdeklarationen 2010 så var det inte med något om HBT-rättigheter. Däremot så skrev den röd-gröna oppositionen om det i sin rapport Sveriges relationer med världens länder som även den publicerade igår. Dokumenten är dock inte helt jämförbara.

Alla utrikesdeklarationer från 1997 till 2008 och 2009 är publicerade på regeringens hemsida. Jag har granskat dem. Sverige hade socialdemokratisk regering när utrikesdeklarationerna från 1997 till 2006 publicerades. Homosexuellas rättigheter var med i 2 av 10 deklarationer, 20 % av dem. När det sedan varit en borgerlig regering har HBT varit med i 25 %. Den nuvarande regeringen har inte varit sämre än tidigare regeringar, tvärtom något bättre statistiskt.

Men politiken generellt har också blivit HBT-vänligare. Så sent som på 1990-talet så var det många som argumenterade för att det viktigaste i fattiga länder är att folk får mat och social trygghet, att homorättigheter är "en lyx" för dem. Som om rätten att älska någon och bli respekterad för det vore något oviktigt. Även homosexuella och bisexuella i fattiga länder drabbas av sociala problem. Ska de sedan även få det extra svårt genom att rika länder struntar i att de blir förföljda för att de har sex och älskar människor av samma kön? Det resonemanget är absurt.

Idag är det dessbättre enighet bland riksdagens partier om att HBT-rättigheter är viktiga inom utrikespolitiken. Även Kristdemokraterna håller med om det även om deras engagemang oftast är sämre än övriga partier. Det avslöjades om inte annat inför EU-valet. Kd hade då inte med något om HBT i sitt valmanifest vilket övriga riksdagspartier hade. Men få argumenterar idag för att HBT-rättigheter är någon "lyx".

EU är idag mycket tydligt i förhandlingarna med kandidatländer att de måste respektera rättigheter för HBT-personer. När Norge häromåret lämnade en deklaration om HBT-rättigheter till FN fick den stöd av 66 länder. Men det internationella intresset är ganska nytt.

Fram till 1970-talet var det i princip inte någon regering som internationellt argumenterade för homosexuellas rättigheter. När Iran i början av 1980-talet avrättade tusentals människor för att de var homosexuella så var det i princip bara regeringen i Nederländerna som tydligt protesterade emot förföljelsen av homosexuella. Övriga länder i Västeuropa protesterade mot användningen av dödsstraffet men inte emot det homofientliga systemet.

Senare på 1980-talet började även Sverige, Norge och Danmark försiktigt argumentera för homosexuellas rättigheter. Men när Storbritannien 1987 införde lagar mot positiv information i skolor om homosexualitet, alltså ungefär som Litauen senare, så argumenterade dåvarande utrikesministern Sten Andersson (s) att han visserligen inte höll med om det men det var inget han fördömde eftersom det var en "intern politisk sak".

Den första utrikesdeklarationen som omnämnde homorättigheter var 2000. Anna Lind (s) var utrikesminister.

Från deklarationen.

Sverige arbetar i FN, EU, OSSE och Europarådet för att ställa individen i centrum och främja de mänskliga rättigheterna. Vi gör detta genom vårt engagemang mot rasism, främlingsfientlighet och intolerans – vare sig det gäller homosexuella i Zimbabwe, romer i Slovakien eller judar i Ryssland.

Den andra utrikesdeklarationen med homorättigheter var 2004. Laila Freivalds (s) var utrikesminister. Paradoxalt nog var Freivalds själv inte homovänlig men var tvungen följa sitt partis politik.

Från deklarationen.

Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter – eftersom många unga kvinnor smittas och dör, och därför att vi upplever ett bakslag i det internationella arbetet med dessa frågor. Homosexuella förtrycks i många länder. Frågor kring sexualitet och samlevnad, sexuellt likaberättigande, mödrahälsovård, tillgång till preventivmedel, säkra och lagliga aborter och kvinnors ställning får inte tystas ner. Sverige och EU måste fortsätta att driva på för ett mer progressivt och effektivt internationellt arbete.

Den tredje deklarationen med homorättigheter var 2008, då använde man ordet HBT vilket betydde att man även argumenterade för bisexuellas och transpersoners rättigheter. Carl Bildt (m) var utrikesminister.

Från deklarationen.

Regeringen har under det gångna året regelbundet markerat sitt stöd i samband med manifestationer för HBT-personers rättigheter. Vi kommer även i fortsättningen att med engagemang verka för att främja respekten för dessa rättigheter.

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet publicerade alltså en gemensam rapport igår, Sveriges relationer med världens länder. Det är flera delar som har med HBT.

Från delen "Mellanöstern och Arabiska halvön"

I flera länder är det förenat med stora risker att bli förälskad eller attraherad av personer av samma kön. HBT-personer (homosexuella, bisexuella och transpersoner) riskerar förföljelser och i vissa fall också dödsstraff.

De lovar i rapporten att om det blir en röd-grön regering efter riksdagsvalet i september ska den ägna sig åt bl.a. följande.

I dialog med regionens länder stödja och uppmärksamma kvinnors och HBT-personers mänskliga rättigheter.

Från delen Afrika

Även om vissa länder, som Sydafrika, utmärker sig när det gäller progressiv lagstiftning för HBT-personer utmärker sig allt för många länder i motsats riktning. I flera länder hotas dessa personer av fängelsestraff, trakasserier, våld och mord. En rödgrön regering kommer stödja personer och organisationer som kämpar för HBT-personers rättigheter i Afrika.

När det gäller delen Latinamerika lovar s, v och mp följande om det blir en röd-grön regering.

Öka det politiska och ekonomiska stödet, genom utvecklingssamarbetet, till
HBT-rörelsens arbete.

Som jag skrev tidigare är det inte möjligt att helt jämföra utrikesdeklarationen från den borgerliga regeringen med rapporten från den röd-gröna oppositionen. Den senare rapporten handlar bara om delar av utrikespolitiken. De röd-gröna planerar göra fler rapporter. Det betyder även att de är mer detaljerade medan utrikesdeklarationer måste prioritera tydligare.

Positivt för den borgerliga regeringen del är att man var först i världen att ha med HBT-rättigheter i en regeringsförklaring. Det var 2006 och handlade om HBT i utrikespolitiken. Ingen tidigare s-regering hade prioriterat att ha med HBT.

Men den politiska konkurrensen när det gäller att vara HBT-vänlig är betydligt tuffare idag. Den röd-gröna oppositionens rapport indikerar att regeringen tydligt måste planera inför valmanifest etc. att argumentera för HBT-rättigheter.



Artiklar om Utrikesdeklarationen från regeringen och de röd-grönas rapport om utrikespolitiken.

SvD1 SvD2 SvD3 DN1 DN2 Sds1 Sds2



Uppdatering 1

Ett parti som inte bryr sig om utrikespolitiken är Sverigedemokraterna. Det erkänner partiets ordförande Jimmie Åkesson i en intervju i Sydsvenska Dagbladet.

Sverigedemokraterna kommer inte att presentera någon egen utrikespolitik till valet. "Våra väljare tycker inte att de frågorna är viktiga", säger partiledaren Jimmie Åkesson. Det finns även en SD-oro att utrikespolitik ska splittra partiet.

Det är något förvånande i sig att ett parti som har opinionsiffror på 4-5 % låtsas att de inte behöver skaffa sig någon som helst policy om utrikespolitiken. Annars har ju sd redan avslöjat att de inte prioriterar HBT-rättigheter i andra länder.

Inför EU-valet 2009 gjorde jag en rapport om partiernas HBT-politik. Jag mailade en del frågor till dem. Från mailet.

De senaste åren har EU-parlamentet och Europadomstolen för mänskliga rättigheter krävt att alla länder respekterar vissa centrala mänskliga rättigheter för HBT-personer t.ex. rätten att anordna gayparader, rätten för transsexuella som biologiskt bytt kön att även få juridiskt byta kön, att åldersgränsen för homorelationer och heterorelationer ska vara lika etc. Menar ditt parti att det är viktigt att EU parlamentet offentligt och tydligt kritiserar de medlemsländer som inte respekterar sådana rättigheter och att EU-parlamentet jobbar för att alla medlemsländer som har den typen av diskriminerande lagar ändrar dem?

Alla riksdagspartier svarade ja. Ensamt om att svara nej var sd. De hänvisade till att "de vill att länder själva ska avgöra sådant". Det avslöjar att sd struntar i att vissa länder förbjuder demonstrationer för mänskliga rättigheter för HBT-personer och förbjuder folk att juridiskt byta kön.

onsdag 17 februari 2010

Nystart för bloggen Helds HBT-nyheter.

Bloggen Helds HBT-nyheter är här igen.

Bäva månde homofoberna och transfoberna. Till vissas förtret och till andras glädje startar jag ikväll igen att publicera HBT-relaterade nyheter här på bloggen.

Lördagen 13 februari var det någon idiot som fixade till sig användar-id och lösenord till den här bloggen och vederbörande raderade alla bloggposter. Ja, jag använder ordet idiot vilket jag inte brukar göra men den som är ansvarig för det där förtjänar det.

Tyvärr hade jag inte gjort någon back-up vilket jag efteråt givetvis konstaterar var naivt. Men tack vare Mirakelpojken så ska bloggen bli helt återställd inom några dagar förutom att kommentarerna saknas. Han hittade faktiskt alla bloggposter från starten och framåt som "cachade". Han har även fixat det tekniska och ska publicera alla gamla bloggposter. Tack Mirakelpojken.

Mitt engagemang för HBT-rättigheter försvann i lördags och jag konstaterade att jag nog inte skulle ägna mig åt det arbetet det närmaste halvåret. Men tack vare det som hänt de senaste dagarna så har jag fått inspirationen tillbaka. Och jag konstaterar att den ultimata revanchen mot den som försökte få bort min blogg är att jobba för HBT-rättigheter igen här på bloggen.

Jag har givetvis polisanmält det och de håller på att försöka spåra vederbörande. Andra åtgärder som jag i samarbete med Mirakelpojken vidtagit är att spara allt material från den här bloggen. Jag har även förbättrat säkerheten när det gäller min dator.

Ingen kan garantera att min eller någon annans blogg inte används av någon som inte ska använda den. Men nu är allt material här systematiskt hanterat.

Tack även till Johan Lundgren som mailat en betydande del av de gamla bloggposterna.

De flesta av er hann nog inte läsa den bloggpost jag skrev i lördags om HBT-fientlighet inom vänstern. Jag tipsar om den till jag senare skriver om något nytt.

Kampen för HBT-rättigheter startar här igen.

lördag 13 februari 2010

HBT-fientlighet inom vänstern.

Fredrick Federley är riksdagsledamot för Centerpartiet. Öppet homosexuell. Och ganska nyliberal. Det är främst det senare som gör honom extremt kontroversiell bland vänsterfolk. Och så fungerar ju politiken. Folk har olika värderingar.

Men kritiken emot Federley stannar ofta inte bara vid hans åsikter. Det blev tydligt i FRA-debatten 2008. En f.d chefredaktör för den antirasistiska tidningen Expo tillät på sin blogg publicering av en vidrig kommentar om hur Federley hade sex. Trots att bloggen var modererad. När jag mailade honom så sa han det var "ett misstag". Om det är sant är en annan sak.

Efter publiceringen av den homofientliga kommentaren hade nog nästan 10 andra skrivit kritiskt om Federleys hantering av FRA-lagen i riksdagen. Men ingen av dem, inte heller bloggansvarige, hade haft några invändningar eller bemött homofientligheten i den tidigare kommentaren. Tydligen var det accepterat i ivern att kritisera Federley. Hade även främlingsfientlighet varit accepterat om det varit en politiker med invandrarursprung som blivit attackerad i FRA-debatten?

I onsdags hade Aftonbladet en artikel om att Federley fått en resa betald av ett företag för att skriva om resan på en blogg.

Riksdagsledamoten Fredrick Federley (C) bjöds på en lyxsemester på Gran Canaria, sponsrad av flera företag.

Men han ser inga problem med resan:

– Nu var det Ursula som åkte dit. Det är min dragpersonlighet.

Men enligt Federleys egen blogg har han aldrig sagt att något sådant som Aftonbladet skriver.

De deklarerade personligheterna som aftonbladets ledarsida bygger upp här är svaret på frågan om det är riksdagsledamoten eller drugan som är intressant för transfestivalen på Gran Canaria. Det är ju Ursula. O genast har jag klivit skitzo och aftonbladets ledare tror på sin egen tidnings "grävande" journalistik och tycker det är toppen.

Ledaren fortsätter med att jag är bjuden. Återigen. Jag har för hanky.se tagit ett skrivjobb. Med den logik de torgför förstår jag att alla Aftonbladets skribenter står för sina egna resor när de ska göra ett skrivjobb. Annars är det ju en bjudresaenligt dem själva.

Man kan givetvis diskutera om det är lämpligt för Federley att acceptera den här typen av sidojobb. Precis som man ska granska andra politikers sidoarbeten. Jag bedömer att det var betydligt allvarligare att Thomas Bodström (s) använde riksdagens talarstol för att göra reklam för sin egen bok.

Men det jag ska fokusera på här är att bland de kritiska kommentarerna så är det också en del transfobi. Och kanske än värre, att många bloggare publicererar transfoba kommentarer utan att bemöta dem.

Jag är själv för en generös policy när det gäller kommentarer som inte är "politiskt korrekta". Men om man säger sig vara för tolerans och det blir transfoba kommentarer efter en debatt om Federley som transa då har man också ett ansvar att argumentera emot.

Vänsterbloggaren Piprök kritiserar regeringens "nyliberala politik" och blandar det med bl.a. följande kommentar.

Utgår man från Federleys trans-alter ego (trams-alter ego skulle jag vilja säga) kan man ytterligare förenkla symboliken.

Vänsterpartipolitikern Jinge är ökänd för att ha accepterat en antisemitisk medbloggare och har själv av många blivit anklagad för judehat. Så här kommenterar Jinge Federley.

Han klär sig som bekant i kvinnokläder lite då och då, denna ”kvinna” heter Ursula och är någon sorts gaypersonlighet. Själv undrar jag vad centerväljarna på landsbygden tycker om sin innovative riksdagsledamot...

Kanske Jinge försöker ursäkta sig med att det han syftar på är att många centerpartister ogillar att Federley fått en resa betald av ett företag, men varför skriver han då "centerväljarna på landsbygden". Syftet är givetvis att låtsas som att en riksdagsledamot som transar är negativt för centern. Det är transfobt.

Ännu värre blir det när folk ska kommentera det på Jinges blogg. Bl.a. är följande citat med där.

Går det inte att sälja den där lassemajan till forskning. han/hon tycks ju ha en del schizofrena drag.

En annan lämnar följande kommentar

problemet är att HBT-lobbyn trycker ner budskapet mer o mer i halsen på oss. Min sexualitet är något privat och det bör HBT-gängets också vara. Det börjar bli lite jobbigt att förklara för ungarna varför det är ok en övertollerans mot vissa grupper.

En tredje skriver följande.

Well, jag är bara en fördomsfull hetrosexuell jävel och jag skulle aldrig i helvete rösta på en kille som klädde ut sig i klänning och läppstift, kalla mig rasist, homofob eller vad fan ni vill, men det är helt enkelt inte möjligt att ha förtroende för en sådan totalt utflippad person.

För att bevisa hur PK jag är så skulle jag inte heller rösta på någon som gillade att klä ut sig till clown, åsna, påskkärring, tomte, troll eller något annat fjantigt offentligt. Killen är ju helt väck.

Inget av det här bemöter eller kritiserar vänsterpartipolitikern Jinge. Däremot bemöter han andra kommentatorer.

Givetvis menar jag inte att de här två bloggarna är representativa för vänstern generellt. Men de är ett bevis för att det existerar transfobi både till höger och vänster. Jag har de senaste dagarna kritiserat Moderaterna och Kristdemokraterna för att de har en dålig transpolitik. Men fram till ca 2003 så bildade Socialdemokraterna en ohelig allians med m och kd och stoppade i princip alla transreformer, de var t.o.m. emot att börja utreda nuvarande diskriminerande könstillhörighetslag.

2003 gjordes det en opinionsmätning som avslöjade att 26 % av svenska folket är negativa till homosexuella. Bland borgerliga sympatisörer var det ca 28 % och bland röd-gröna sympatisörer ca 24 %. Allltså ingen dramatisk skillnad utan nästan något inom felmarginalen. Skulle man granska transfientlighet skulle resultatet nog även då bli att andelen transfober är ungefär densamma bland röd-gröna som bland borgerliga sympatisörer.

Återigen. Fredrick Federley ska granskas som andra riksdagsledamöter. Men när homofoba och transfoba argument används då bör varje bloggare som argumenterar för tolerans reagera.

onsdag 10 februari 2010

Bloggen har haft besökare från 25 länder..

Visst är det intressant att kolla hur många som besöker ens blogg och var de är ifrån. Jag använde tidigare Gaybloggar för att följa besöksstatistiken. Men deras hemsida slutade fungera i december förra året. Då bytte jag till Google Analytics som har fördelen att de även lämnar annan info när det gäller bloggbesökare.

Jag hade väntat mig att kanske några få från andra länder skulle besöka den här bloggen, svenskar som bor utomlands. Men faktum är det varit folk från 25 (!) länder som besökt bloggen Helds HBT-nyheter senaste månaden. Här är de länder med flest besök.

Notera att det inte avslöjar antalet besökare, ibland är det få personer som gjort många besök.

  1. Sverige
  2. Danmark
  3. Sydafrika
  4. Thailand
  5. Tyskland
  6. Norge
  7. USA
  8. Finland
  9. Ryssland
  10. Storbritannien

92,1 % av besöken är från Sverige, 2,4 % från Danmark och 5,5 % från övriga länder. Hur är då fördelningen av besök inom Sverige? Här är de 10 orter med flest besök.

  1. Malmö
  2. Göteborg
  3. Stockholm
  4. Bromma
  5. Uppsala
  6. Hägersten
  7. Solna
  8. Lund
  9. Linköping
  10. Eskilstuna

12,0 % av de svenska besöken är från Malmö, 11,4 % från Göteborg, 11,1 % från Stockholm och 65,5 % från övriga landet.

En del besöker bloggen från en annan hemsidas länkning till mina artiklar. Här är de bloggposter som senaste månaden orsakat flest besök från andra hemsidor.

  1. Ingen demokratisk rättighet att gifta sig
  2. Mp sprider desinformation på sin hemsida
  3. Kristdemokraterna accepterar barnäktenskap
  4. Kd-politikerna Roland Utbult

Jag använder Twingly för att placera bloggposter tillsammans med artiklar i diverse tidningar. Här är de tidningar där flest besök är från.

  1. Dagen
  2. Svenska Dagbladet
  3. Dagens Nyheter
  4. Sydsvenska Dagbladet

Att Sydsvenskan är först på fjärde plats har som orsak att jag inte så ofta använder Twinglyfunktionen till den tidningens artiklar.

Men det är möjligt att konstatera att det är fler besök från Dagen än från övriga tidningar tillsammans.

Det är inte möjligt att med Google Analytics granska på individnivå vilka som besöker bloggen. Men var lugn, även om det hade varit möjligt hade jag inte publicerat några namn. Jag gillar integritet.

måndag 8 februari 2010

Kristdemokraterna accepterar barnäktenskap.

Barnäktenskap är tillåtet i Sverige. Kristdemokraterna accepterar det precis som de flesta andra riksdagspartier. För kd:s del borde det vara extra besvärande eftersom de ofta talar om "barnets bästa". Och hur är det möjligt att det är till barnets bästa att gifta sig?

Något totalförbud mot äktenskap med minderåriga existerar inte i Sverige. Visserligen krävs det att länsstyrelsen ger dispens från regeln om att folk som gifter sig ska vara 18 år. Och visserligen är det få som får dispens varje år. Men det är en principdebatt. När det är barn inblandade är givetvis risken betydligt större att de blir tvingade till något de egentligen inte vill.

Så sent som förra året sa alla partier i riksdagen ja till att behålla möjligheten till dispens för äktenskap med någon som är yngre än 18 år. När civilutskottet i januari i år behandlade motionsförslag om familjerätten så reserverade sig för första gången ett parti, Vänsterpartiet, för att avskaffa möjligheten till dispens för barnäktenskap. Så här skrev LiseLotte Olsson (v) i sin reservation.

Det kan konstateras att ett fåtal dispenser har getts till personer under 18 år som ingått äktenskap, varav merparten är till personer födda i utlandet eller med föräldrar födda i utlandet. Breda sociala insatser mot barnäktenskap är centrala, men möjligheten för länsstyrelsen att bevilja dispens för barn att gifta sig bör tas bort. Regeringen bör därför återkomma med förslag till lagändring som innebär att dispensmöjligheten i äktenskapsbalken när det gäller äktenskap för barn under 18 år tas bort.


Tyvärr så ville varken Socialdemokraterna eller Miljöpartiet vara med att avskaffa möjligheten till dispens för barnäktenskap. Inte heller de borgerliga partierna, men det var helt väntat. De senaste decennierna har policyn i riksdagen tyvärr varit att regeringspartier i princip säger nej till alla motioner. Det är alltså möjligt att något av de borgerliga partierna är för att avskaffa dispensmöjligheten för barnäktenskap men att de enats tillsammans med övriga i alliansen att säga nej till motionerna. Men något som är tydligt är att Kristdemokraterna inte är emot dispensmöjligheten.

Kd har nämligen gjort något mycket ovanligt. Trots att de är i majoritet och i regeringen så har de lämnat en reservation med ja till en kd-motion om att införa en civilrättslig samlevnadslag. Alltså det närmast desperata "kompromissförslag" som partiet lämnade hösten 2008 i syfte att försöka hindra införandet av en könsneutral äktenskapslag. Dessbättre förlorade kd.

Det som är problematiskt med kd-motionen är att de vill avskaffa ordet äktenskap från lagen. Så här skriver Yvonne Andersson (kd) i sin reservation.

Genom att återföra äktenskapsbegreppet till det civila samhället respekterar vi begreppets djupa kulturella och religiösa innebörd. I flera andra länder gäller redan civilrättsligt reglerad samlevnad. I exempelvis Spanien, Frankrike, Tyskland och Brasilien sker först en civilrättslig registrering och därefter eventuellt en religiös välsignelseceremoni.

Det är ju inte sant att andra länder skulle ha avskaffat ordet äktenskap från sina lagar. Visserligen har Frankrike, Tyskland och flera andra länder ett system där bara borgerliga vigslar har juridisk verkan men man använder ordet äktenskap. Att kd vill avskaffa ordet är därför att de ogillar att samkönade par ska få möjlighet att ingå äktenskap. För övrigt är det ett sakfel från Yvonne Andersson. Spanien har samma system som i Sverige, att även religiösa vigslar har juridisk verkan.

Men det som är avslöjande är vilka prioriteringar som Kristdemokraterna gör i äktenskapsdebatten. De lämnar inte någon reservation om att konsekvent förbjuda barnäktenskap, det är tydligen inte något viktigt för partiet. Däremot att försöka hindra vuxna par att ingå borgerliga äktenskap eftersom kd har noja att det med en könsneutral äktenskapslag även blir möjligt för samkönade par.

Jag vill inte förbjuda folk vara homofientliga.

Jag skrev för några dagar sedan en bloggpost om att kd-politikern Roland Utbult kritiserade Sverigedemokraterna för att de hyllar den etniskt svenska normen. Men att Utbult är en hycklare eftersom han ofta själv argumenterat för heteronormen.

Någon anonym har skrivit ett svar som jag bemöter. Debatten är så principiellt viktig att jag publicerar det i en egen bloggpost här.


Hej anonym.

Intressant att du försöker bemöta sådant jag aldrig skrivit istället för att kommentera min kritik mot Utbult för hans hyckleri. Jag ska trots det kommentera det du skrev.

"Utbults åsikt i denna enda fråga diskvalificerar honom tydligen som demokrat."

För det första har jag aldrig skrivit att Utbult är icke-demokrat. Det jag konstaterade var att Utbult själv är för heteronormen men kritiserar sd för att de är emot den etniskt svenska normen. Det är hycklande. För övrigt kallar jag inte heller sd för icke-demokrater.

Det där om att någon är bra förutom när det gäller homosexuellas rättigheter är intressant. Ofta användes det förr för att bagatellisera problemet med homofientliga politiker. "De är ju bra i övrigt". Ingen i något riksdagsparti skulle dock bagatellisera någon främlingsfientlig politiker med argumentet "vederbörande är bra i övrigt.

Att säga saker som "han är homofob men liberal i övrigt" är ungefär som att säga "han är rasist men liberal i övrigt".

"Kan man inte eller får man inte tycka att heterosexualitet är det normala utan att man skall betraktas som nazist?"

Det får du visst tycka. Sverigedemokraterna får tycka att människor som beter sig som de flesta etniska svenskar gör är det normala i Sverige. Jag kallar inte något av det för nazism. Men jag kritiserar båda normerna eftersom de begränsar och stigmatiserar människor som är annorlunda än normerna.

"Och får man inte diskutera allt, även detta? T t ex har fria kristna förföljts i alla tider för sin tro. Men för den skull kräver inte de att man inte skall få diskutera religion."

Du hade haft en poäng om det varit så att kristendom är ungefär som att vara homosexuell. Men kristendom är en ideologi, den ska givetvis få kritiseras. Men när Tommy Körberg kallar kristna för att ha fel i huvudet så är det en annan sak.

Av samma orsak så måste det vara tillåtet att kritisera queerteorier. Men när någon kritiserar folk för att ha fel i huvudet för att de är homosexuella och ihop med någon de älskar så är det en annan sak.
Och är det egentligen någon vettig orsak till varför någon som kallar sig humanist ska kritisera sina medmänniskor för att de bor ihop och älskar någon av samma kön?

"Man har rätt att argumentera för eller emot allt. Och man har lika stor rätt att fösvara sina åsikter. Får man inte det, så har vi heller ingen demokrati."

Sedan när har jag försökt förbjuda folk att vara homofober? Att kritisera och argumentera emot är inte detsamma som att vilja förbjuda. Av samma orsak så vill ju nog inte Utbult förbjuda sd därför att han i en debattartikel kritiserar partiet. Du skulle alltså lika väl kunna vända det här argumentet emot honom. Varför gör du inte det.

Yttrandefrihet betyder inte någon rätt att slippa bli emotsagd.

"Ett faktum är i alla fall att det är ungefär 100 gånger så många heterosexuella som gift sig de senaste åren som de som registrerat partnerskap. Alltså är antalet homoäktenskap endast omkring 1 (en) procent!"

Ditt resonemang är besynnerligt. Först så säger du att homosexualitet inte är normalt. Det är tyvärr många andra som ännu ägnar sig åt den homofientliga argumentationen. Men trots det förväntar du dig att homosexuella generellt ska vara väl så intresserade av att gifta sig vilket är något som är offentligt.

Faktum är att homoäktenskap är betydligt vanligare i storstäderna i relation till invånarantalet än i glesbygden. Därför att många flyttar till anonymiteten i större städer där attityderna generellt är homovänligare. Det avslöjar något som även du bör konstatera. Ju färre som sprider homofientlig propaganda, ju enklare det är för homopar att vara offentliga med sin kärlek, desto fler är intresserade av att gifta sig.

söndag 7 februari 2010

Albanien förbjuder diskriminering av HBT-personer.

I torsdags röstade ett enigt parlament i Albanien ja till en lag som förbjuder diskriminering av HBT-personer inom i princip alla samhällsområden. Däremot så blev det ingen könsneutral äktenskapslag som landets statsminister förra sommarna meddelade att han var positiv till.

Det här betyder att Albanien blir först med lagar som skyddar HBT-personer bland länder där islam är den vanligaste religionen. Sedan är Albanien visserligen det mest sekulariserade av muslimska länder. Men även arbetet för homorättigheter i kristna länder startade ofta först i sådana som var sekulariserade, Sverige, Norge, Danmark etc.

Albaniens lag skyddar även transpersoner vilket annars ännu är ovanligt. Det är bara fyra andra länder i Europa som idag förbjuder diskriminering p.g.a. könsidentitet, Sverige, Irland, Tyskland och Ungern. När det gäller transsexuella (alltså personer som håller på att "byta kön" eller har gjort det) har de skydd i alla EU-länder p.g.a. EU-rätten). Alla EU-länder är också skyldiga att ha lagar mot diskriminering p.g.a. sexuell läggning inom arbetsmarknaden.

Från hemsidan för ILGA-Europe (motsvarigheten till RFSL på Europanivå9

On 4 February 2010, the Parliament of Albania unanimously adopted all inclusive anti-discrimination law which bans discrimination in on the grounds of various characteristics, including sexual orientation and gender identity.

ILGA-Europe welcomes this development and congratulates Albanian human rights groups and LGBT activists as well as Albanian politicians for making a joint effort to tackle discrimination.

Albania is a potential candidate country for joining the European Union and is required to adopt comprehensive anti-discrimination legislation. ILGA-Europe regards new Albanian anti-discrimination legislation as very positive step as Albania is now one of a very few countries in Europe which explicitly bans discrimination on the grounds of gender identity. It also goes further compared to some latest EU Member States which only ban discrimination on the grounds of sexual orientation in employment and not in other areas of life.

En viktig orsak till den nya lagen i Albanien är alltså att landet vill bli medlem i EU. Men det är inte något nytt. Även flera andra länder i östra Europa har skaffat sig HBT-vänligare lagar för att få bli en del av unionen.

Albanien var från 1944 till 1990 en kommunistdiktatur som nästan inte hade några kontakter med andra länder. Jag skrev tidigare här på bloggen att Sovjet avskaffade förbudet mot homorelationer 1917 men att Stalin sedan åter började förfölja homosexuella i början av 1930-talet. I Tjeckoslovakien så startade kommunistpartiet några statliga gaybarer på 1980-talet med syftet att homosexuella skulle vara där och inte engagera sig i den politiska oppositionen. Men i övrigt har alla kommunistdiktaturer förföljt homosexuella fram till 1990-talet.

De senaste 10 åren har det blivit en viss förändring i en del länder. Kommunistdiktaturen Kuba planerar en partnerskapslag och Kina har accepterat några gaybarer och en hemsida om homosexuella. I Nepal har kommunistpartierna blivit ganska homovänliga. Men i Nordkorea så är regimen ännu homofientlig och de låtsas inte ens om att det bor några homosexuella där.

De flesta kommunistpartier i Europa har gjort en helomvändning från homofientlighet till homovänlighet de senaste decennierna. Men kommunisterna i Ryssland, Ukraina, Vitryssland och Grekland är ännu homofientliga.

fredag 5 februari 2010

Nåd före rätt.

Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss.

Det här är trettonde delen, "Nåd före rätt".

Att låta nåd gå före rätt. Det betyder att ge något till någon som inte förtjänar det. Eller?

När det blir riktigt kallt ute dör en del människor. Av den enkla orsaken att de
inte har något hem. Hemlösa. Vem bryr sig kanske någon invänder? Ingen av mina kompisar är hemlösa. Men det är kanske någon annans kompis. Någon annans son, dotter, far eller mor som dör.

Sommaren 2009 skrev jag en bloggpost med rubriken Dömande. Några citat från den.


Jag vill erkänna att jag varit alldeles för dömande och kategorisk när jag var typ 20 år. Likt de flesta ungdomar. Det är så enkelt då. Man har hittat en ideologi, en metod som ska fixa de flesta problemen. Senare konstaterar men att det inte riktigt var så enkelt.

Men jag dömde också människor i marginalen. Politiskt var jag för social välfärd och är det ännu. Men känslomässigt kunde jag döma ut alkolisterna som skränade på en parkbänk. Vilka idioter! Varför kan de inte skärpa sig och bete sig som vanligt folk? Det var ibland min reaktion. Och de flesta av er som läser det här har nog ibland reagerat likadant.

Men idag när jag ser en alkolist som skränar och beter sig udda brukar jag föreställa mig vederbörande som 10-åring. Ett barn som inte planerat att bli a-lagare på en parkbänk. Jag vet inget som helst om vad som hänt efter att den där 10-åringen var ett naivt barn till att senare bli en alkolist på ett torg. Sannolikt har vederbörande varit med om tuffa saker. Vilken rätt har jag då att döma?

När f.d. diktatorn Saddam Hussein blev åtalad och dömd att avrättas protesterade många, bl.a. Amnesty International som jag är engagerad i. Det provocerade en del, även i Sverige. Hur är det möjligt att jobba för att en grym diktator ska ha rätt att leva?

För mig är det ganska enkelt. Vi människor förtjänar diverse saker. Vi kvalificerar oss. Kanske det måste var så i ett fritt samhälle. Men vissa saker måste det inte krävas kvalifikation för. En sådan sak är rätten till liv.

Den historiska erfarenheten är att när vi börjar lämna principen om rätt till liv så startar en process som ofta blir annorlunda än de flesta gissat. Många har fått för sig att Adolf Hitler planerade massavrättningar av judar redan på 1920-talet. Faktum är att det mesta tyder på att det var först i början av 1940-talet det blev sådana planer.

Däremot så avgjorde naziregimen redan på 1930-talet att vissa allvarligt funktionshindrade människor inte hade rätt att leva. Staten skickade ett meddelande att de skulle avrättas. Med byråkratisk finess så förtydligade naziregimen att beslutet inte gick att överklaga. Hitler testade sedan gränserna och konstaterade att han fick acceptans för varje ny åtgärd.

I en film om naziregimens förföljelser av homosexuella som jag kollade förra året så var det en man som förtydligade varför han aldrig protesterat emot regimen trots att han senare hamnde i koncentratiojnsläger för att han var bög. Hans kommentar var ungefär följande.

För det första hade jag och mina närmaste en känsla av att det inte berörde oss. Det var andra, främst judarna, som drabbades. För det andra så förändrades inte situationen radikalt. Istället så förändrade nazisterna lagarna successivt. Varje förändring i sig verkade inte hemsk.

Visst är det så att vissa rättigheter måste inte vi människor kvalificera oss för. Vi vet alla att vi har både positiva och negativa sidor. Rätten till liv är en mänsklig rättighet. Det är inte möjligt att avskaffa den rättigheten. Då devalverar vi människovärdet.

Kanske någon invänder att Hilters regim och problemet med hemlöshet i Sverige inte är samma sak. Nej, men människorvärdet betyder även att alla hemlösa ska ha rätt att få vara inomhus när det är kallt ute. De kanske har betett sig illa, de kanske har fått så många chanser som helst men inte hanterat sitt ansvar. De har trots det rätt att vara inomhus när det är kallt.

Vi närmar oss våren men jag hoppas att så många av er engagerar sig för att Sverige som välfärdssamhälle kan fixa så att ingen människa dör för att de måste vara ute när det är kallt. Det är ingen höger-vänster-fråga. Det handlar om människovärde.

Vissa saker måste det inte krävas kvalifikation för. En sådan sak är att få vara inomhus när det är kallt. Återigen vill jag citera det jag skrev i bloggposten Dömande.

Har ni läst tidningen Amos? Det är den första "kristna" tidningen som jag verkligen gillat. Den är från Svenska kyrkan och visar respekt för sina läsare. Genom att inte i varje situation ha givna svar. En artikel i den tidningen handlade om att vi ofta visar "medlidande" om hemlösa. Men få av oss resonerar som "det kunde varit jag själv". Vi har ofta en "von oben-attityd" mot hemlösa.

Sanningen är att vi alla har olika erfarenheter. Vi har varit med om olika saker. Är även a-lagaren min medmänniska? Som kanske senare kan skaffa egen bostad och inte dricka sprit på en parkbänk varje dag?


Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.