fredag 29 oktober 2010

HBT-kultur. Pet shop boys . Ultimate.

På måndag släpper min favoritgrupp Pet shop boys ett nytt samlingsalbum, Ultimate. Jag ska inte köpa det men vill trots det rekommendera albumet. Paradoxalt?

Att jag inte vill spendera några hundralappar på en ny CD är därför att jag har alla låtarna på albumet redan. Förutom nya singeln Tonight som dock är ovanligt svag för att komma från Pet shop boys.

På 1980-talet var det mycket spekulationer om killarna i gruppen, Neil Tennant och Chris Lowe, är bögar eller inte. De vägrade konsekvent att snacka om det då men i mitten av 1990-talet berättade Tennant offentligt att han är homosexuell (de flesta gissar att även Lowe är det). Och för mig som följt gruppen, dess låttexter och videos var det väl egentligen inte något förvånande. Homoerotiken antyddes i deras videos redan på 1980-talet och har senare blivit tydligare och tydligare.

Har du inget med Pet shop boys i din skivsamling kan Ultimate vara en bra start. Visst saknas några av deras bästa låtar, Love comes quickly, To step aside, Was it worth it etc. precis som en del av de som är med på albumet inte är några av mina favoriter.

Men du hittar deras coverversion av Go West som ursprungligen gjordes av böggruppen Village People på 1970-talet. Disco med maffiga manskörer och snyggt arrangemang. Har blivit en klassiker i Pet shop boys version. Eller New York City Boy, också det härlig disco med typiskt PSB-sound.

Being boring är mer eftertänksam i sin attityd och musikaliskt softare men bra även den. Miracles är en fin popballad. Jag skulle kunna nämna fler excellenta låtar från albumet men ska fokusera It´s a sin.

Låten har inte blivit en av deras främsta klassiker men av de singlar de gjort är It´s a sin nog den som varit populärast när den getts ut. På 1980-talet var det 16 singellistor av betydelse i Västeuropa (Östeuropa var då kommunistdiktaturer och inte en del av den västliga popkulturen). It´s a sin blev nr 1 på 7 av 16 singellistor i Västeuropa sommaren 1987. Det är få låtar som fixat det. Den hamnade etta på de två viktigaste listorna i Europa på 1980-talet, de i Storbritannien och Västtyskland men blev också etta i Sverige. Och trea i Italien.

Jag rekommenderar videon på Youtube. Den välkände bögen Derek Jarman producerade videon som har "synd" och kristendom som tema. Det ironiska är att både Neil Tennant och Derek Jarman varit i katolska skolor som barn. Kanske det är en av orsakerna till att det blev en sådan låt och video senare. Ironin är tydlig för de flesta. Men inte för en del.

Neil Tennant skrev för några år sedan i ett CD-häfte som kommentar till låten att ett kristet brittiskt samfund förnöjsamt konstaterade när It´s a sin 1987 ofta spelades på radion "det är intressant att ordet synd ännu används inom musiken".

Nåja, det kanske också är en synd när folk inte konstaterar ironi. :-)

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar