måndag 26 december 2016

S-mp-regeringen sviker HBTQ-asylsökande igen.


S-mp-regeringen har tyvärr - igen - beslutat att inte ta med återrapporteringskrav för HBTQ-asylsökandes rättssäkerhet i sitt regleringsbrev (myndighetsdirektiv) till Migrationsverket för 2017. Den dåvarande nya borgerliga regeringen införde ett sådant krav 2007 och det fanns kvar fram till 2015. Därefter tog s-mp-regeringen bort det för 2016. Justitiedepartementet meddelade dock följande i ett mail till mig i våras.
.... Regeringen fortsätter dock att nära följa Migrationsverkets arbete på området och är vid behov beredd att föreslå ytterligare åtgärder för att säkerställa en rättssäker asylprövning för hbtq-personer fortgår....
Centerpartiet, Vänsterpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna förklarade - med rätta - i början av det året att de velat behålla återrapporteringskravet. Och nu är vi i samma situation igen.

P3 Nyheter har ett reportage där de granskar hur Migrationsverket hanterat ärendet om 16-årige Naim som flytt Afghanistan med hänvisning till att han är homosexuell. Och som tydligen även blivit dödshotad av sin egen pappa om han återvänder till landet. Även HBTQ-tidningen Qx har rapporterat om hans ärende.

Förbudslagar bör inte i sig räcka som asylskäl.

Först vill jag förtydliga att jag som bekant tagit ställning för en stram flyktingpolitik närmaste åren för att de som blivit beviljade asyl ska få en värdig möjlighet att bli integrerade och att det ska vara hanterbart för svenska samhället. Om jag hävdade att just när det gäller HBTQ-asylsökande ska det fortsatt ges en generösare bedömning än för andra grupper vore jag populistisk. Inom flyktingpolitiken generellt är jag idag närmast s-l-kd. Alltså de partier som är "i mitten" av den svenska flyktingdebatten.

Att bevilja asylskäl för att någon är HBTQ bör reserveras för de länder där människor riskerar konkret fara för fängelsestraff, allvarligt våld eller dödas om de berättar för sin omgivning att de är icke-heterosexuella eller icke-cispersoner. Afghanistan är ett land där det definitivt finns risk för det. För HBTQ-asylsökande från det landet handlar det alltså om trovärdighet.

Att en person först vid 14 års ålder reflekterar om att vara homo bör inte betraktas som icke-trovärdighet.

Det är lätt att kritisera Migrationsverket som faktiskt vidtagit många åtgärder senaste 10 åren för att göra processen mer rättssäker för HBTQ-asylsökande. Men att inrätta HBTQ-specialister och att de flesta inom myndigheten idag säkert agerar för att få så rättvisa beslut som möjligt för HBTQ-asylsökande betyder inte att de ska slippa bli granskade. Därför är P3:s reportage välkommet.

Jag tar inte ställning till om Naim talar sanning eller ljuger. Därför att jag inte har alla fakta. Dock verkar det finnas en kritik emot en central del av Migrationsverkets trovärdighetsbedömning när det gäller honom. Naim har berättat att han först vid 14 års ålder reflekterade om att han är intresserad av andra killar. Det är berättigat av Migrationsverket att fråga honom om det. Även att ta med det i en helhetsbedömning. Men att en minderårig först vid 14 års ålder fattade att hen nog är homo kan aldrig vara centralt i en trovärdighetsbedömning. Själv var jag nästan 13 år när jag 1979 konstaterade att jag var intresserad av en del andra killar.

En gåta att Socialdemokraterna och Miljöpartiet inte värnar rättssäkerheten för HBTQ-asylsökande.

Migrationsverket har bättrat sig men de behöver ett tryck utifrån för att bli än mer rättssäkra. Vilket reportaget om Naim avslöjar. Just därför är det synnerligen beklagligt att fyra av riksdagens partier, s, mp, m och sd tycker att de ska slippa det trycket.

Är man för en stram flyktingpolitik blir kravet på rättssäkerhet än viktigare. Att s-mp-regeringen inte fattar det är en gåta.

fredag 23 december 2016

Utredning föreslår bildande av ny diskrimineringsnämnd.


En ny diskrimineringsnämnd bör inrättas. Den ska kunna rekommendera den som blivit anmäld att frivilligt betala en viss ersättning till den som drabbats. Det är det mest kontroversiella förslaget i en statlig utredning. Diskrimineringsnämnden ska göra en prövning om det finns fog för anmälan och inte ta ut några avgifter. Den part som vill ha ett rättsligt bindande beslut ska kunna överklaga diskrimineringsnämndens rekommendation till en domstol. Eller vända sig dit direkt. Ett system med rådgivande diskrimineringsnämnder finns i flera andra länder i Västeuropa.

14 december lämnades utredningen Bättre skydd mot diskriminering till s-mp-regeringen. Den dåvarande borgerliga regeringen ville 2014 utvärdera om arbetet emot diskriminering skulle kunna göras mer effektivt än idag. Sedan har nuvarande regering gett utredningen en del tilläggsdirektiv.Här är en sammanfattning.

Diskrimineringsnämnd.
.... Ett skäl till att det är svårt för dem som har diskriminerats att få upprättelse är att detta, om de berörda inte är överens, kräver domstolsprövning. Att processa i domstol är något som de flesta drar sig för, om inte annat för att det kan leda till att man måste betala höga rättegångskostnader. Vi föreslår att det ska inrättas en nämnd som ska tillhandahålla ett enkelt, billigt och snabbt förfarande för prövning av diskrimineringstvister, en diskrimineringsnämnd. Inrättandet av en sådan nämnd skulle effektivisera arbetet mot diskriminering och ge fler diskriminerade möjlighet att få upprättelse. Den nya nämnden med uppgift att pröva diskrimineringstvister bör inrättas som ett särskilt beslutsorgan inom en ny myndighet där nämnden kommer att utgöra den huvudsakliga verksamheten....
Myndigheten Diskrimineringsombudsmannen (DO) föreslås arbeta ungefär som idag men några förtydliganden tillföras bestämmelserna.
.... Det ska framgå att DO i första hand ska använda sin talerätt för att få fram avgöranden i prejudicerande mål, alltså mål som gäller frågor där det behövs vägledning från domstolar. Talan kan enligt vårt förslag också föras i ärenden där DO anser att det annars finns särskilda skäl för det..... I dagsläget utreds ett mindre antal av de anmälningar som ges in till DO. Vi anser inte att det är rimligt att föreslå att DO ska utreda alla anmälningar som kommer in till myndigheten. Vi anser dock att DO bör utreda fler ärenden genom att en anmälan skickas över till den anmälde så att denne får kännedom om att han eller hon har anmälts och ges möjlighet att reagera på anmälan.... Vi anser också att DO i större utsträckning bör skicka över beslut och meddelanden om andra åtgärder som vidtas med anledning av en anmälan till anmälaren. Beslut som innebär att DO inte kommer att utreda en anmälan vidare bör innehålla en bilaga med allmän information om hur DO arbetar och om vilka möjligheter som finns för den enskilde att gå vidare på egen hand.... Myndigheten bör i fler fall undersöka möjligheten för parterna att komma överens....
Lokala antidiskrimineringsbyråer.
.... Vi anser att det huvudsakliga målet med byråernas verksamhet ska vara att stödja enskilda. En förutsättning för att få bidrag ska vara att minst hälften används för verksamhet som gäller avgiftsfri rådgivning och stöd till enskilda om hur de kan ta till vara sina rättigheter. Det innebär att verksamheten delvis får en annan inriktning än den har i dag....
Länsstyrelser.
.... Vi föreslår att länsstyrelsens ansvar för att arbeta mot diskriminering genom att vidta olika främjandeåtgärder ska förtydligas i instruktionen.... Med vårt förslag ska det bli tydligt att länsstyrelserna har ett ansvar för att arbeta externt mot diskriminering....
Skolor.
.... Vi anser att ett samlat ansvar för att motverka kränkningar – i alla dess former – i skollagsreglerad verksamhet är mest förenligt med barnets bästa. Vi föreslår därför att ansvaret för tillsyn över arbetet med åtgärder mot diskriminering i skollagsreglerad verksamhet flyttas från DO till Skolinspektionen. Till följd av detta flyttas diskrimineringslagens regler som rör skollagsreglerad verksamhet till skollagen och samordnas med reglerna där om kränkande behandling....
Diskrimineringsförbud inom offentlig verksamhet.
.... Enligt diskrimineringslagen gäller förbud mot diskriminering inom vissa samhällsområden, oavsett om verksamheten är privat eller offentlig. För offentlig verksamhet finns dessutom en särskild reglering som innebär ett förbud mot diskriminerande bemötande. Det finns frågetecken kring om detta skydd är tillräckligt. Vi har gjort bedömningen att frågan om en utvidgning av den särskilda regleringen inte är lämplig att utreda inom ramen för denna utredning. Vi anser att regeringen bör utreda frågan om att införa ett generellt diskrimineringsförbud....
I princip är jag positiv till förslagen. Men när utredningen skickas på remiss bör för- och nackdelar granskas.

torsdag 22 december 2016

V och mp slänger bort sitt förtroendekapital inom hiv-politiken.


1. Före valet 2014 lovade Vänsterpartiet i en Qx-intervju att höja statsbidragen för att motverka hiv-spridning.
Det förebyggande arbetet måste öka och riktas just till riskgrupperna. När det gäller Hiv-preventionen har de avsatta medlen legat på samma nivå under lång tid – vi ser ett stort behov att öka insatserna...
2. 15 december debatterades Socialutskottets betänkande Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg i riksdagen. Paragraf 8 i protokollet. Karin Rågsjö (bilden) var främste representant för Vänsterpartiet i debatten. Från hennes anförande.
.... Ja, det har blivit en halvering av bidragen, men det kommer inte – det står tydligt – att drabba organisationerna. De statliga medlen till kampen mot hiv/aids har funnits sedan 2006, och vi i Vänsterpartiet tycker kanske att det hade varit bättre med en nedtrappning. Varje år upptäcker man att ungefär 400– 500 personer i Sverige har hiv. Som ni vet har virushalterna sänkts genom forskning, och man är inte längre smittsam om man går på medicin. Vi hoppas att det är organisationerna som ska göra det utåtriktade arbetet när det gäller hiv/aids – arbetet utanför tullarna, så att säga – som får behålla sina pengar. Sedan 2006 borde landstingen borde ha axat upp det ansvaret för länge sedan och börjat jobba själva. Vi tycker att en nedtrappning hade varit bättre. Där var svaret.....
V och mp slänger bort sitt förtroendekapital inom hiv-politiken.

Det är givetvis en legitim åsikt i sig att statsbidragen till landsting och region för hiv-prevention bör avvecklas med hänvisning till att det främst är ett regionalt ansvar. Även om jag inte håller med, det riktade stödet bör tvärtom värnas eftersom hiv-spridningen oproportionellt hårt drabbar storstadsregionerna. Men v är falska och sviker när de före valet 2014 kommunicerar till HBTQ-rörelsen att de vill höja samma statsbidrag som de nu vill avveckla.

Vpk (senare v), Miljöpartiet och Folkpartiet (senare l) har sedan hiv-debatten startade på 1980-talet varit de partier som är mest progressiva inom området. Att inte bekämpa hiv-positiva utan bekämpa spridningen av sjukdomen. Att v och mp nu slänger bort det förtroendekapitalet är inget annan än en gåta.

M var mest negativa till hiv-positiva.

När hiv blev ett samhällsproblem i Sverige i mitten av 1980-talet var Moderaterna de som var  mest envetna att "skydda" majoriteten av befolkningen emot de hiv-positiva som då nästan alltid tillhörde minoritetsgrupper som män som har sex med män, sexsäljare, drogmissbrukare och svarta. Även det annars intoleranta Kristdemokraterna hävdade att hiv-positiva skulle mötas med "barmhärtighet" och var mer toleranta än m där. Idag kritiserar m - med rätta - Röd-gröna från andra hållet, att man sviker de grupper där risken för att få hiv är vanligast.  Moderaternas Cecilia Widegren vände sig till Miljöpartiets Jan Lindholm i en replik på hans anförande.
... Nu har regeringen och Miljöpartiet utan någon som helst dialog – utan att berätta för någon av de berörda frivilligorganisationerna, för ansvarig statlig myndighet, för kommuner och landsting eller för andra – halverat det stöd som alla dessa organisationer och företrädare har räknat med för de kommande åren.... Det görs fantastiska frivilliginsatser varje dag för detta, och nu halverar Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet stödet. Man gör allt det man absolut inte ska göra om man vill bekämpa och komma åt någonting.... 
Lindholm (mp) kontrar.
.... Jag kan bara säga att man har missat min adress om man har skickat något via mejl, för jag har inte fått information från någon organisation – RFSL, RFSU eller annan – om den här frågan över huvud taget. Det har varit helt tomt i min korg om dessa frågor. Tyvärr! Jag har ingen information eller kunskap om detta....
Förbluffande att mp:s socialpolitiske talesperson inte följer hiv-debatten.

Jag har som HBTQ-aktivist mailat bl.a. Jan Lindholm både 23 september och 12 december i år. Vet det eftersom jag sparar alla mail jag skickat till politiker. Det är förbluffande att Miljöpartiets socialpolitiske talesperson inte känner till debatten om hiv-anslagen. Även Barbro Westerholm (l) riktade kritik emot regeringen när sjukvårdsminister Gabriel Wikström (s) deltog i debatten.
.... Men det har ett signalvärde att man går ut och säger: Nu halverar vi anslaget. Då låter det som att man har blåst faran över. De som behandlas med bromsmediciner är inte smittförande längre. Men det är fortfarande en obotlig sjukdom. Den är dödlig om man inte får bromsmediciner. Den smittar sexuellt, och det kommer att finnas nysmittade.....
Gabriel Wikström kontrade.
.... I Sverige är smittskyddsarbetet ett ansvar för landstingen. Just på hivområdet har man haft en särlösning, där staten har gått in med riktade pengar till organisationerna och till landsting och kommuner. Det har sin grund i synen på hiv och aids. Man har pekat ut detta som någonting specifikt och speciellt, skilt från en del andra smittsamma sjukdomar. Detta har förmodligen varit nödvändigt under resans gång, för det var en speciell situation. Men det har samtidigt bidragit till att skapa ett stigma och till att man har behandlat detta i särskild ordning. Med den här anslagsöverflyttningen vill vi säga: Hiv är en smittsam sjukdom som andra, och huvudansvaret ska ligga på landstingen i det här fallet. Samtidigt ökar vi de generella statsbidragen till landstingen med åtskilliga miljarder, vilket gör att det finns pengar för att landstingen även fortsättningsvis ska kunna prioritera detta arbete.... När det gäller den här typen av transitioner vet vi att ideella organisationer ibland hamnar i kläm. Därför valde vi att säga: Just pengarna till organisationerna ska vara öronmärkta för att de inte ska få indragna medel och därmed svårt att ställa om verksamheten och modernisera den.....
Har aldrig träffat någon som betraktar statsbidragen som stigmatiserande.

Fascinerande att Wikström hävdar att statsbidragen emot hiv-spridning är stigmatiserande. Jag är ideellt engagerad ibland i Noaks ark syd i Malmö (föreningen jobbar bl.a. emot spridning av hiv) och har aldrig någonsin träffat någon som hävdat att statsbidragen är stigmatiserande. I Noaks ark möter man olika människor, män som har sex med män, folk med invandrarursprung etc. Jag har sällan mött en så inkluderande stämning som där. I Qx-intervjun 2014 antydde inte något av partierna att de ville minska statsbidraget.

Moderaterna och Liberalerna var före valet 2014 inte de som lovade mest pengar till hiv-prevention. Men när det blev skarpt läge var de ensamma att stå upp för att behålla statsbidragen på samma nivå som tidigare. Det här visar - igen - att det kanske inte är de partier som lovar mest inom ett område före ett val som blir tydligast engagerade senare.

onsdag 21 december 2016

Kd kritiserar - indirekt - Röd-gröna för att ha en heteronormativ attityd.


21 november lämnade s-mp-regeringen skrivelsen Makt, mål och myndighet - feministisk politik för en jämställd framtid till riksdagen. Det handlar dels om att s-mp-regeringen vill inrätta en jämställdhetsmyndighet, dels genomföra en strategi emot "mäns våld emot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck". RFSL har - med rätta - kritiserat en delrapport från den utredning som regeringen hänvisar till när det gäller våld i nära relationer för att vara heteronormativ. Samma kritik kan riktas emot s-mp-regeringens skrivelse.

V har inga invändingar.

Oppositionspartierna har därefter fått möjlighet att kommentera skrivelsen. Vänsterpartiet som är oppositionsparti utanför den ekonomiska politiken har inte lämnat någon s.k. följdmotion i riksdagen. Det betyder att v accepterar regeringens skrivelse i sin helhet. För att förslagen ska bli genomförda krävs dock stöd från ännu ett parti och där har Liberalerna en nyckelroll. Förutom Röd-gröna är l ensamt riksdagsparti att vara positiva till inrättande av en jämställdhetsmyndighet, en reform som jag själv är tveksam till vilket jag förklarat. Från l:s motion.
.... Rätt utformad skulle en jämställdhetsmyndighet kunna bidra till att effektivare driva jämställdhetsarbetet framåt. Den utformning som regeringen redogör för i skrivelsen inger däremot stor oro. Vår allvarligaste invändning riktar sig mot regeringens plan att flytta det nationella uppdraget om hedersrelaterat våld och förtryck, som i dag ligger vid Länsstyrelsen i Östergötlands län, till den nya jämställdhetsmyndigheten....
L vill att HBT-perspektivet blir tydligare.

När regeringen nu insisterar på att det behövs en jämställdhetsmyndighet hoppas jag att de är så kloka att de lyssnar på de berättigade invändningarna från l. Om inte annat för att de annars inte får en majoritet i riksdagen. Från l-motionen.
.... Medvetenheten om denna genusdimension ska samtidigt inte osynliggöra andra former av våld i nära relationer. För den enskilda individen är våldet och kränkningen lika förödande oavsett kön. Offer för våld i samkönade relationer ska inte osynliggöras på grund av medvetet eller omedvetet heteronormativt tänkande. De brottsoffer som är män ska inte osynliggöras på grund av att de är i minoritet. Varje brottsoffer behöver ses som den individ hen är och bemötas utifrån sin egen situation. Därför behöver insatserna till offer för våld i nära relationer eller hedersrelaterat våld och förtryck utformas så att inte vissa grupper står utan hjälp. Det behövs ett tydligt hbt-perspektiv, och likaså medvetenhet om att vissa brottsoffer kan vara särskilt utsatta på grund av sin personliga situation....
Även Kristdemokraterna kritiserar regeringens fixering vid olikkönade relationer.
.... Kristdemokraterna instämmer i kritiken och framhåller att våld i samkönade relationer också präglas av mekanismer som förekommer i olikkönade relationer. Liksom Socialstyrelsen vill vi framhålla risken att det föreslagna målet osynliggör våld i samkönade relationer samt våld mot män och pojkar. Brottsförebyggande rådets kartläggningar visar att det är ungefär lika stora andel kvinnor och män som utsätts för våld av en aktuell eller tidigare partner, våldet mot kvinnor är dock grövre och återkommande. Begreppet mäns våld mot kvinnor bör alltid kompletteras med begreppet ”våld i nära relationer”....
Sju av åtta partier betraktar den bristande jämställdheten som ett allvarlig problem.

Det borde vara något pinsamt för Röd-gröna att traditionellt heteronormativa Kristdemokraterna framför den här kritiken. Alliansens fyra partier instämmer dock i betydande delar i regeringens analys om att den bristande jämställdheten är ett allvarligt problem. Kd vill visserligen avskaffa de öronmärkta månaderna ("pappamånaderna") i föräldraförsäkringen - något som skulle riskera att allvarligt försämra jämställdheten. Men generellt fattar även de att patriarkala strukturer inte "bara" drabbar individer utan även försämrar den ekonomiska tillväxten eftersom individers möjligheter - oavsett kön - inte tas tillvara.

Sd är tydligen både för och emot diskriminering av samkönade par.

Ett riksdagsparti, Sverigedemokraterna avviker dock kraftigt. För det första förnekar de att det ens finns några patriarkala strukturer, för det andra förklarar de att om det skulle finnas sådana strukturer i Sverige är det bara bland invandrare, för det tredje attackerar de igen genuspedagogik. Givetvis ska genuspedagogik granskas som allt annat men sd:s ensidiga kritik är inte seriös.
.... Sverigedemokraterna arbetar för ett Sverige där det är en självklarhet att män och kvinnor har samma värde och rättigheter. Ett Sverige där ingen diskrimineras på grund av sitt kön, sin etniska bakgrund, sin ålder, sin sexuella läggning, hudfärg eller sin funktionsnedsättning....
Här blir det kul. Sverigedemokraterna vill ännu 2016 avskaffa möjligheten för samkönade par att adoptera barn förutom närståendeadoptioner. Partiet vill avskaffa möjligheten för lesbiska kvinnor att bli inseminerade vid kliniker. Och sedan hävdar de att ingen bör diskrimineras p.g.a. sexuell läggning.

tisdag 20 december 2016

Judiska grupper i Sverige bör inte bli en konservativ sekt.



Dagens nyheter hade häromdagen en viktig artikel om maktkampen i Judiska församlingen i Stockholm. Ironiskt nog kommenterades Bonnier-familjen som äger flest tidningar (däribland just Dagens nyheter) i Sverige. Svenska fascister, kommunister och islamister brukar absurt nog anklaga dem för att driva en "judisk agenda" eller "Israel-vänlig agenda" i Sverige.
.... – Det finns ingen framtid för små församlingar i Europa, säger han. Men judar som lever som jag, som gifter sig judiskt, som håller kosher, kommer alltid att söka sig till livskraftiga församlingar. Medan en person som inte tycker det är viktigt, som gifter sig ickejudiskt och firar jul, är dömd till assimilering. Det blir Bonniers efter några år.....
Det enda positiva med den kommentaren är att det blir utrett att Bonnier-familjen inte är en del av någon "judisk agenda" inom journalistiken. Fakta är att många inom svenska Bonnier-släkten inte är religiösa judar, vissa av dem är kristet troende. En av dem har t.o.m blivit biskop inom Svenska kyrkan. Släkten har blivit "assimilerad".
.... Daniel citerar Golda Meir, en sionistisk pionjär och Israels premiärminister 1969–74: hellre en hel värld som hatar oss än en hel värld som sörjer nästa Auschwitz.....
Alla - oavsett ursprung - har ett värde.

Det är i sig en viktig reflexion. Många (men verkligen inte alla) till vänster i Västeuropa accepterar främst judar som "lidande". Judar reduceras till en komponent i den berättigade kampen emot nazismen. Det "Daniel" inte berättar är ett annat välkänt citat från vänstersocialisten (ungefär som Vänsterpartiet i Sverige idag) Golda Meir (bilden) riktade till de arabiska grann-länderna efter flera militära attacker från dem emot Israel med syftet att utplåna landet.
.... Att ni dödar våra unga kan vi förlåta er, men att ni tvingar oss att döda era unga förlåter vi er aldrig....
Och där någonstans hittar vi en insikt som Meir hade. Att alla - oavsett ursprung - har ett värde. Judar, araber eller vilken annan grupp som helst. Det mänskliga värdet är allmängiltigt. Att hävda att ens barn bör bli ihop med någon annan etnisk jude är inget annat än rasism. Precis som när någon etnisk svensk hävdar att barnen ska bli ihop med någon annan etnisk svensk. Vissa judar kanske då hävdar att de är i minoritet i Sverige. Men exakt samma tendenser finns i det tyvärr allt mer nationalistiska Israel. Där judar är i majoritet.

Att hålla tyst om Israels fel och brister är att svika landet.

Jag är en Israel-vän. Varje dag i veckan är landet bättre än samtliga andra i regionen när det gäller demokrati, yttrandefrihet, jämställdhet, HBTQ-rättigheter etc. Men Israels ibland brutala hantering av ockupationen av Västbanken är ett sår för landet, liksom det oproportionella våldet i de förvisso berättigade vedergällningsattackerna emot fascistiska Hamas i Gaza. Är man en verklig vän av landet påpekar man det. Att hålla tyst om det är att svika de värden man värnar och som borde vara centrala för demokratin Israel.

När det sedan tillförs i den nya konservativa debatten att judiska kvinnor ska täcka sitt hår när de besöker synagogor, könsapartheid är viktigt och att samkönade relationer inte ska respekteras blir det bara för absurt. Jag förväntar mig inte att just judar ska vara mer toleranta än andra (även om statistiken från väst tyder på att den gruppen alltid hamnar högst när det gäller tolerans). Varför skulle det inte finnas högerpopulister bland judar som bland alla andra grupper?

Svenska judar har ofta både anpassat sig och haft separat möten.

Men jag har i många debatter framhållit att just svenska judar har kunnat kombinera att anpassa sig generellt men även behålla separata möten för sin kultur. Om judiska församlingar i Sverige gör en annan (högerpopulistisk) inriktning får det effekter även utanför deras egen krets. Det blir svårare för oss Israel-vänner och engagerade emot antisemitism (jag bor själv i Malmö och har ofta tagit fighten här) att försvara gruppen om de flesta i de judiska församlingarna blir närmast som en konservativ sekt.

Där är vi inte ännu. Och jag har träffat så många sansade judar i Sverige att jag inte heller tror att det blir så.


Uppdatering 1.

Könsapartheid inom religiösa samfund.

Fram till medeltiden var i princip samtliga kyrkor, synagogor och moskéer könsuppdelade. De flesta kyrkor har koret (längst fram i kyrkan) åt öster. Män satt på höger sida och kvinnor på vänster sida inför koret. På 1600-talet började vissa välbeställda familjer i Norden (hur det var i andra områden har jag inte koll på) vilja sitta tillsammans.  Som många andra trender har det alltså startat bland rika människor och senare spridits. Förändringen skedde dock långsamt. Först i början av 1800-talet betraktades det som tillåtet överallt i de nordiska statskyrkorna att män och kvinnor satt tillsammans. Men många fortsatte frivilligt att välja sida efter sitt kön, i vissa konservativa landsbygdsförsamlingar fram till mitten av 1900-talet. Idag är könsapartheid ytterst ovanligt inom kristna samfund, även om det lär finnas ett fåtal kristet-ortodoxa samfund som ännu tillämpar principen.

De flesta judiska församlingar har ännu könsapartheid i synagogor, senaste decennierna har dock många liberal-teologiska judiska församlingar lämnat det. Precis som bland kristna samfund är dock könen "jämlika" i synagogorna, de sitter lika långt fram men på olika sidor. Nästan alla moskéer har ännu könsapartheid och där är situationen värre eftersom det är en tydlig rangordning. Männen främst och kvinnor undanskymda.

Trans-perspekiv.

Det finns även ett trans-perspektiv i debatten. Könsapartheid tvingar alla transpersoner att "välja sida" trots att många inte vill det. Det är fascinerande att så många religiösa samfund ännu fixerar sig vid församlingsmedlemmarnas kroppar trots att retoriken är att det är det andliga som är viktigast.


Uppdatering 2.

Täckande av håret.

När det gäller täckande av håret har det precis som mycket annat sitt ursprung från Gamla testamentet (som kristna kallar den del som är viktig även för religiösa judar). Judendomen och kristendomen har som bekant mycket gemensamt kulturellt.

Även inom många kristna samfund gäller ännu generellt olika regler där för kön. En man som inte tar av eventuell huvudbonad i kyrkan betraktas som att inte följa sociala regler. Kvinnor har möjlighet att ta av eller behålla eventuell huvudbonad. Men det finns inget som helst krav att en kvinna ska täcka sitt hår.

måndag 12 december 2016

"HBT-poängen" för partierna december 2016.



Jag gör i samband med Stockholm Pride rapporter där jag ger partierna poäng för HBT-politiken. Sedan uppdaterar jag kontinuerligt poängsammanställningen.

Varje ”ja” till en ny principiellt viktig HBT-reform ger 2p, varje ”möjligen” 1p och varje ”nej” 0p. Jag har dessutom gett minuspoäng till de partier som vill avskaffa HBT-reformer. Sverigedemokraterna vill avskaffa möjligheten för samkönade par att adoptera (förutom närståendeadoptioner som partiet är för). Sd vill även avskaffa möjligheten för lesbiska kvinnor att bli inseminerade vid kliniker. Det blir -2p. Övriga partier vill inte avskaffa några HBT-reformer. Bara m har ökat när det gäller poäng sedan min senaste HBT-rapport sommaren 2016.

Jag brukar jämföra mina poängsammanställningar med opinionsmätningar, det är inte den exakta poängen för respektive parti som är viktig, utan det ungefärliga resultatet

Partierna får då följande poäng december 2016. (Maxpoäng 24)

Miljöpartiet 24 p
Vänsterpartiet 24p
Feministiskt initiativ 24p
Piratpartiet 24p
Liberalerna 23p
Socialdemokraterna 21p
Moderaterna +1p sedan i somras till 21p
Centerpartiet 21p
Kristdemokraterna 16p
Sverigedemokraterna 2p

Förhoppningsvis kan vissa av partierna få bättre poäng 2017 även om man inte ska vänta sig dramatiska förändringar.

Men politik handlar om två saker.

1. Att ta ställning för reformer.

2. Att leverera reformer (för regeringspartier). Att lämna förslag i riksdagen och pressa regeringen (för oppositionspartier).


Uppdatering 1.

Av Sverige 10 största partier är Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna de två som är mest internt oense idag inom HBT-politiken.

Enligt den info jag fått är flera i partiledningen för kd positiva till att lesbiska kvinnor i en stabil relation får bli inseminerade vid kliniker (idag är partiet principiellt emot reformen men vill inte avskaffa den). Det är möjligt att kd på sitt riksting (kongress) hösten 2017 tar ställning för reformen. (Kd blev för en jämställd adoptionslag på sitt riksting 2015). Förhoppningsvis lämnar regeringen våren 2017 en proposition om att sänka åldersgränsen för att få byta juridiskt kön. Det är möjligt att kd tar ställning för ett sådant förslag (idag tvekar partiet om det).

Inom Sverigedemokraterna driver en falang som hittills varit i minoritet att partiet ska bli för nuvarande jämlika lagar för adoptioner och inseminationer. Partiledningen har fått stöd av en majoritet i partiet för att motsätta sig det. Men på partiets landsdagar (kongress) hösten 2017 kan det möjligen bli en förändring eftersom många som senaste åren anslutit sig till sd inte fattar varför "nationalister" måste vara HBT-negativa.  Även om partiet fortsatt är principiellt emot reformerna är det möjligt den HBT-vänliga falangen driver igenom att partiet i alla fall inte vill avskaffa dem.

Bara ett tydligt HBT-vänligt "nationalistparti" i Europa.

Det enda tydligt HBT-vänliga "nationalistpartiet" i Europa är PVV (med Geert Wilders som ordförande) i Nederländerna. Även om sd emot förmodan skulle sluta bli HBT-negativa 2017 förtjänar partiet kritik för att, precis som PVV, vara främlingsfientligt.

Att införa ett tredje juridiskt kön debatteras inom flera HBT-vänliga partier. Om det lämnas motioner till Socialdemokraternas kongress våren 2017 och Centerpartiets stämma (kongress) hösten 2017 finns möjlighet till positiva förändringar. S tvekar idag om reformen och kan bli för, c är emot men kan bli för eller i alla fall skaffa attityden "möjligen".

M och l emot röd-grönas halvering av anslagen för hiv-prevention.


Socialutskottet har publicerat sitt betänkande utgiftsområde 9. Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet har enats om att halvera statsbidragen för att bekämpa hiv-spridning. För det förtjänar de skarp kritik. I ett särskilt yttrande kommenterar Moderaterna följande.
.... Vidare avvisar vi regeringens förslag till besparing inom anslaget 2:4 Insatser mot hiv/aids och andra smittsamma sjukdomar. Satsningen inom detta område bör fullföljas....
Även Liberalerna är negativa i ett särskilt yttrande..
.... Vidare avvisas regeringens minskning till anslaget 2:4 Insatser mot hiv/aids och andra smittsamma sjukdomar. Att som regeringen hänvisa till att detta är kommunernas och landstingens ansvar är att bortse från att det finns en tydlig storstadsdimension i arbetet mot hiv och stödet till personer med hiv....
Sd, c och kd accepterar de drastiska besparingarna.

Sverigedemokraterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna accepterar halveringen av anslaget. Röd-gröna bemöter inte specifikt kritiken från m och l i den delen utan lämnar följande generella kommentar.
.... Sammantaget anser utskottet att regeringens förslag till anslag inom utgiftsområde 9 är väl avvägda....
Jag har tidigare här på bloggen kritiserat Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet för att de beslutat att skära ner statsbidraget för att bekämpa hiv-spridning från ca 145 till ca 75 miljoner om året. Det är ett betydande svek emot hiv-positiva och folk som jobbar för att minska spridningen av sjukdomen. Det är ett dråpslag emot hiv-preventivt arbete och drabbar storstadsregionerna extra hårt eftersom proportionellt fler hiv-positiva bor inom dessa områden

Drabbar främst två grupper som är strukturellt diskriminerade.

Män som har sex med män utgör en betydande andel av de som nysmittas i Sverige även om antalet minskat något per år. Generellt är det främst människor med invandrarursprung som idag konstateras vara hiv-smittade i Sverige. Det är alltså två grupper som riskerar strukturell diskriminering i Sverige som nu drabbas av s-mp-v-politiken.

Debatt och beslut i riksdagen om socialutskottets betänkande utgiftsområde 9 blir det på torsdag, 15 december, med start sen förmiddag. Varje debatt i riksdagen direktsänds på dess hemsida.







lördag 10 december 2016

Röd-gröna har rätt när de kritiserar c inom diskrimineringspolitiken.


Centerpartiet har i en ny opinionsmätning fått 9,2 %. Det är förmodligen det bästa resultatet i någon mätning sedan början av 1990-talet. Vänsterpartiet har också varit på den nivån i någon mätning i år men sedan fallit tillbaka. Om samma öde ska drabba c och dess ordförande Annie Lööf (bilden) eller om partiet ska passera 10 % 2017 vet vi givetvis inte. Men de förtjänar att hårdare bli granskade när partiet  nu får ökat stöd.

Riksdagens arbetsmarknadsutskottet har publicerat sitt betänkande utgiftsområde 13. Det handlar om hur resurserna ska fördelas 2017 inom områden som kampen emot diskriminering, integration och jämställdhet. Eftersom Alliansen valt att inte "delta i beslutet" från utskottet (med hänvisning till att deras budgetförslag bör bifallas eller avslås i sin helhet)  är det här kommentaren från Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet.
.... När det gäller oppositionspartiernas alternativa anslagsförslag saknar utskottet helt förståelse för Sverigedemokraternas förslag om att lägga ned Diskrimineringsombudsmannen (DO). Utskottet avvisar bestämt detta förslag och menar att DO har en viktig roll i arbetet för att motverka diskriminering. Utskottet konstaterar vidare att både Moderaterna och Centerpartiet vill minska de sammanlagda utgifterna på diskrimineringsområdet med, i sammanhanget, betydande belopp i förhållande till de förslag till anslagsramar som regeringen lämnat i budgetpropositionen. Det är enligt utskottet förvånande att de båda partierna väljer att prioritera ned aretet för ett samhälle fritt från diskriminering....
För första gången är sd inte det parti som vill göra störst besparingar.

Jag delar Röd-grönas analys i synnerhet när det gäller Sverigedemokraterna och Centerpartiet.

1. Centerpartiet vill 2017 minska anslaget Åtgärder emot rasism, diskriminering etc. (där statsbidragen till HBTQ-organisationer är en del) till ca 70 % av nuvarande nivå.

2. Centerpartiet vill 2017 minska (även om man inkluderar partiets satsning på 10 extra miljoner emot hedersrelaterat våld inom ett annat utgiftsområde) anslaget till Särskilda jämställdhetsåtgärder till ca 68 % av nuvarande nivå.

3. Det här är första gången sedan sd blev riksdagsparti som sd inte är det parti som vill spendera minst pengar på områdena diskriminering, HBTQ, jämställdhet och anti-rasism. Centerpartiet vill göra mer kraftiga besparingar.

Bland oppositionspartierna vill bara l öka anslagen totalt emot diskriminering och för jämställdhet.

Inget anslag är givetvis "heligt". Effektiviseringar måste kunna göras inom alla områden. Men Centerpartiet vill ta bort totalt ca 30 % av statliga anslag emot diskriminering och för jämställdhet (Moderaternas besparingar är betydligt mindre). Det handlar inte om någon avvecklingsplan inom närmaste åren utan det ska bort direkt efter nyår enligt c. Pengar betyder inte allt för att åtgärda problem. Som liberal är jag den förste att hålla med om det. Jag är verkligen inte någon långt ut på vänsterkanten som hävdar att den som spenderar mest måste vara HBTQ-vänligast. Men resurser krävs om ett parti menar allvar med att bekämpa diskriminering och patriarkala strukturer. Vacker retorik räcker sällan.

Liberalerna vill som ensamt oppositionsparti öka anslagen totalt emot diskriminering och för jämställdhet medan Kristdemokraterna ansluter sig till ungefär samma nivå som Röd-gröna (budgeten är antagen av s-mp-regeringen i samarbete med v).

Debatt och beslut om arbetsmarknadsutskottets betänkande utgiftsområdet 13 det på onsdag, 14 december, med start 9.00. Varje debatt i riksdagen direktsänds på dess hemsida.





onsdag 7 december 2016

Vild debatt i Svenska kyrkan om homofientliga präster.


Vid Svenska kyrkans (SvK) kyrkomöte för några veckor behandlades en motion om att samfundets präster bör bli principiellt skyldiga att viga samkönade par. Det orsakade den längsta debatten. Förslaget var så kontroversiellt att samtliga biskopar (även öppet lesbiska Eva Brunne) förklarade att om motionen bifölls skulle de förklara att det är emot kyrkans "lära" och därmed skulle det behövas 75 % majoritet på ett nytt kyrkomöte för att ett beslut ska godkännas. Handlingarna i ärendet finns här.

2009 beslutade Svenska kyrkan att viga samkönade par men att de präster som var emot att göra det skulle slippa det. Däremot har varje församling ett ansvar att hitta en vigselförrättare åt ett par som har rätt att gifta sig inom samfundet. Från motionen.
.... Villkoret som vi vill att kyrkostyrelsen ska få i uppdrag att formulera kommer inte att medföra någon plikt att viga. En präst som bedömer att ett visst par av olika skäl inte bör vigas kan alltjämt neka vigsel på samma sätt som en präst idag kan neka att viga en man och en kvinna. Men vi tror att bestämmelsen ändå fyller en viktig funktion då den blir en kraftfull signal om vilken kyrka vi vill vara och vilken människo- och äktenskapssyn vi vill att kandidater till kyrkans olika uppdrag bör vila i. Vi vill vara en öppen inkluderande och välkomnande kyrka istället för en exkluderande och sluten sådan.....
Många som i sak är homovänliga var emot motionen.

Läronämnden (som främst utgörs av biskoparna) var enhälligt negativa till motionen. Det handlade om en teologisk debatt om vilka krav som bör finnas för att få bli präst, biskopars möjlighet att göra en helhetsbedömning av den som vill bli anställd och att det är församlingar som har ansvaret för att människor blir vigda, inte präster som individer. Majoriteten av ledamöterna i Tillsyns- och uppdragsutskottet vid kyrkomötet höll med biskoparna. En betydande minoritet reserverade sig för bifall till motionen.

Ingen av biskoparna är homofientlig och många som var emot motionen bland kyrkomötesledamöterna är det inte heller. När kyrkomötet beslutade att tillåta vigslar av samkönade par var en del av beslutet att de präster som inte ville medverka vid sådana ceremonier skulle slippa det. Många hävdade att det vore ett svek emot det beslutet även om  reglerna enligt motionen bara skulle gälla för nya präster. När kyrkomötet debatterade ärendet var Anna Ekström (Fria liberaler i SvK) den som främst argumenterade för motionen. Jesper Eneroth (Socialdemokraterna) som också var en av motionärerna lämnade ett kompromissförslag, ett tilläggsyrkande
.... Att kyrkomötet med anledning av motionen uppdrar åt kyrkostyrelsen att utreda frågan om vilka åtgärder som behöver vidtas i såväl kyrkorättslig mening som ur andra relevanta perspektiv för att säkerställa att ingen utsätts för diskriminering i samband med den kyrkliga handlingen vigsel samt återkommer.
Konfrontation hade inte gynnat homosexuella och bisexuella i samfundet.

Kyrkomötet avslog  motionen med bred majoritet, däremot biföll den tilläggsyrkandet med 119 ja, 114 nej och 6 som avstod. Bland nomineringsgrupperna (det kallas de grupper som folk röstar på i kyrkovalen) röstade Socialdemokraterna och Vänstern i SvK enhälligt för, Partipolitiskt obundna i SvK (posk), Borgerligt alternativ, Sverigedemokraterna, Kristdemokrater i Svenska kyrkan och Frimodig kyrka var lika ense om att vara emot. Nästan alla i Centerpartiet och Öppen kyrka - en kyrka för alla (öka) var positiva medan drygt hälften i Miljöpartister i SvK och Fria liberaler i Svk var negativa till tilläggsförslaget.

Det är klokt att kyrkomötet biföll "kompromiss-förslaget". Hur homovänlig och välvillig motionen än var blir det problematiskt att redan efter 7 år förklara att nya präster måste viga samkönade par. När en del av argumentationen 2009 (från de som var positiva) var att tillåtande av vigslar för samkönade par inte skulle tvinga någon präst att medverka. Det hade också blivit en udda situation om kyrkomötet hade försökt frondera emot samtliga biskopar. Risken är att det blivit en polarisering som inte gynnat homosexuella och bisexuella i samfundet. Kompromissförslaget är däremot motiverat. I rättvisans namn ska det förtydligas att även många som röstade emot tilläggsyrkandet i sak är homovänliga, de tycker nuvarande ordning fungerar bra.

Absurt att s, sd och c kandiderar i kyrkovalet.

Frimodig kyrka är homofientliga och även negativa till att SvK välsignar samkönade relationer. Sverigedemokraterna och Kristdemokrater i SvK var 2009 emot att samfundet skulle tillåta homovigslar. Idag har de dock accepterat förändringen och betraktar närmast som sin roll att försvara den homofientliga minoriteten. Övriga nomineringsgrupper är HBTQ-vänliga.

Till sist vill jag framföra att det är helt absurt att politiska partier 2016 kandiderar till val i religiösa samfund. Det är respektlöst att partipolitisera samfund och Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna och Centerpartiet borde lämna Svenska kyrkan i fred. Om folk från ett visst parti vill bilda en oberoende grupp är det givetvis en möjlighet. 


Uppdatering 1.

Nomineringsgruppen Borgerligt alternativ utgörs främst av m-sympatisörer, men precis som i övriga oberoende grupper finns det inget krav att tillhöra ett visst parti.



tisdag 6 december 2016

S-mp-regeringen tillsätter trans-utredning men missar en viktig reform.


S-mp-regeringen tillsätter en utredning om transpersoners situation i samhället. Utredare blir f.d. ordföranden i RFSL, Ulrika Westerlund. 1 december avslöjades kommittédirektiven.
.... Utredaren ska bl.a. • kartlägga hinder för transpersoner att leva i enlighet med sin könsidentitet • kartlägga hur transpersoner bemöts i kontakt med myndigheter och med hälso- och sjukvården i Sverige • kartlägga vilka hinder som finns för transpersoners möjligheter att på lika villkor delta i arbetslivet • kartlägga väntetider inom den könsbekräftande vården och föreslå konkreta insatser för att öka välbefinnandet hos personer som väntar på vård och behandling och • vid behov föreslå nödvändiga författningsändringar.....
Jag välkomnar att det görs en bred utredning av transpersoners situation. Tyvärr ingår inte möjligheten att införa ett tredje juridiskt kön i direktiven. Trots att såväl Socialdemokraterna som Miljöpartiet i valrörelsen 2014 lovade att utreda just det om de blev regeringspartier. Men många andra trans-teman ska behandlas. Det handlar bl.a. om att det saknas kunskap om situationen för vissa grupper.
.... Det saknas i nuläget tillräckligt underlag för att kunna bedöma hur situationen ser ut för äldre transpersoner och det finns därmed ett behov av att kartlägga levnadsvillkoren för dessa..... Det saknas studier kring hur levnadsvillkoren ser ut för intersex-personer. Utredaren ska därför, där det är lämpligt, undersöka levnadsvillkoren för intersex-personer, med beaktande av Socialstyrelsens uppdrag att kartlägga vård och behandling av intersex-personer....
Även fokus på intersex-personer.

Bra att det blir fokus även på intersex-personer (personer födda med otydligt biologiskt kön). Jag har sedan tidigare argumenterat för en utredning om äldre HBTQ-personer, att det nu blir en sådan om transpersoner bör följas av en generell om hela gruppen. Även situationen för icke-binära (personer som varken definierar sig som man eller kvinna) kommenteras.
.... Statistik om gruppen icke-binära saknas, något som skulle kunna möjliggöras om flera alternativ till kön fanns med i olika enkäter. I dag redovisar många myndigheter individbaserad statistik och andra uppgifter med kön som övergripande indelningsgrund. Könsuppdelad statistik är ett viktigt verktyg i arbetet för ett jämställt samhälle. Att detta oftast manifesteras i endast två möjliga kön i t.ex. enkäter och redovisningar medför dock att icke-binära personer exkluderas och att viktig information om dessa personers livssituation kan gå förlorad. Utredaren ska därför • belysa hur enkäter och undersökningar kan inkludera icke - binära personer och peka på goda exempel på hur detta kan genomföras, och • belysa hur könsuppdelad statistik kan kompletteras genom att inkludera icke -binära personer....
Utredningen ska lämna sin rapport senast 31 oktober 2017. Eftersom förslagen sedan ska skickas ut på remiss och förberedas inom regeringskansliet lär eventuella förslag till lagändringar behandlas först efter valet 2018.

torsdag 1 december 2016

Sverige bör följa Nederländerna om förbud emot heltäckande slöjor.

Nederländerna har beslutat om en bra och balanserad lag om förbud emot heltäckande slöjor. Från Expressens hemsida.
.... Enligt The Independent är det i dagsläget mellan 100-500 kvinnor i nederländerna som bär burka. The Independent uppger att förbudet kommer att gälla all typ ansiktsmaskering om det går igenom, exempelvis skidmasker och hjälmar, men att det inte kommer att gälla på offentliga gator.... Förbudet skulle inte gälla de som bär burka på gatan utan bara i "specifika situationer där det är nödvändig för folk att synas, eller av säkerhetsorsaker", sa premiärminister Mark Rutte efter beslutet. – Lagen har ingen religiös bakgrund, sa han också...
Den här debatten är inte enkel om man är liberal. Rätten att klä sig som man vill är central i en västerländsk demokrati. Men många röd-gröna partier vill förbjuda "könsdiskriminerande reklam". Lättklädda kvinnor ska förbjudas i reklamen, om däremot en kvinna i en annons har slöja betraktas det av fi och vissa andra vänsterdebattörer som fin-fint och ett bevis på mångfald. De är så inkonsekventa att det inte själva fattar det.

Slöjor generellt är reaktionära symboler som feminister i Mellanöstern bekämpar. Men i delar av vänstern i Västeuropa bagatelliseras problemet. Det räcker att en kvinna hävdar hon vill ha slöja. Samma generösa attityd har verkligen inte röd-gröna partier i Sverige när det gäller kvinnor som vill sälja sex eller vara surrogatmamma. Feministiskt initiativ, Vänsterpartiet och många politiker inom Socialdemokraterna och Miljöpartiet är hycklande där. De där möjliga patriarkala strukturerna som gäller vid sexförsäljning och (altruistiskt) surrogatmödraskap gäller inte för slöjor.

Schyman är samma typ av demagog som Åkesson.

Gudrun Schyman (fi) är samma typ av demagog som Jimmie Åkesson (sd) bara åt andra hållet. Båda är mediala men ofta oseriösa. Folk i Feministiskt initiativ och Vänsterpartiet tror att bara för att de tycker tvärtemot sd i varje del av integrationspolitiken är de "radikala". Det är givetvis bisarrt. Om sd skulle bli för ett projekt för att nya invandrare ska lära sig mer om svensk kultur måste enligt den logiken sd och v vara emot.

Nederländernas förslag är balanserat och bra. Egentligen handlar det främst om att folk inte ska få dölja sina ansikten av religiösa orsaker om de inte fått göra det utan sådan hänvisning. Gäller maskeringsförbud på ett ställe ska det givetvis gälla för alla.

Vissa vänsterdebatter accepterar reaktionära attityder - om de kläs i mångkulturens och religionens mantel.




"Transförsvaret" har nu censurerat mina kommentarer på dess fb-sida.


Vänsterextremister har ofta problem med att bli kritiserade. Själv tycker de att de har rätten att provocera andra hur som helst. T.o.m att bryta lagarna för att få fram sitt budskap. Men de är ack så känsliga för varje kritik. Transförsvaret har nu blockerat mig från att publicera nya kommentarer på deras facebook-sida. Inte nog med det. De har också tagit bort varje annan kommentar som jag lämnat där. Vad var det då för hemskt som jag skrev där? Att jag granskade Transförsvaret som vilken annan organisation som helst. Påpekade att även Piratpartiet, inte bara Feministiskt initiativ som de själva hyllat, ställt sig bakom deras krav.

Om det är något jag kan anklagas för att är det att relativt okritiskt spridit föreningens "krav". Även mailat om det till diverse politiker. Men det är givetvis mitt eget ansvar om jag är för "snäll" emot vänsterextremister.

Transförsvaret visar med sin censur även av saklig nyanserad kritik att föreningen är en bluff. De vill inte att vi ska föra mer debatt om hur vi ska få transpolitiken mer radikal men också trovärdig, vilket var mitt syfte. Transförsvaret är en vänsterextrem sekt som vill att alla andra som inte råkar hålla med dem i varje detalj inte ska få lämna kommentarer.

Deras patetiska attityd är fascinerande. Och just där försvann deras trovärdighet i debatten.


Uppdatering 1.

Har framfört skarp kritik på hat-siten Avpixlat - utan att bli avstängd.


Men så beter sig vänsterextremisterna. Jag har visserligen även mött samma sak hos sd-Malmös fb-sida. Däremot har jag fritt kunna kritisera Avpixlat trots att jag där kallat den för hatsite. När Jan Sjunnesson från Järva Pride bjöd in mig till gruppen kunde jag fritt kritisera utan att bli avstängd, hos "mot-gruppen" emot Järva Pride blev jag däremot snabbt utesluten bara därför att jag påpekade att forskning visar att HBTQ-fientlighet är vanligare i arabländerna än i Västeuropa och att det givetvis även påverkar vissa invandrartäta förorter i Sverige.

Jag har tydligt kommunicerat till Transförsvaret att jag är en av deras vänner, vi jobbar åt samma håll även om de vill gå längre. Men att inte kritiskt granska dem vore tjänstefel av mig som HBTQ-bloggare. Trots det blockeras jag från deras fb-grupp (inte för att jag varit otrevlig emot någon eller publicerat något intolerant utan bara för att jag kritiskt granskat deras "ultimatum". Men jag får vara kvar hos Avpixlat trots att jag där förklarat det för att vara en hat-site.

Varje dag i veckan är jag mer ideologiskt mer nära Transförsvaret än Avpixlat. Men varje dag i veckan konstaterar jag att grupper till vänster generellt snabbare portar människor än grupper på högerkanten för att någon inte är ideologiskt "renlärig".


Uppdatering 2.

Är nog den svenske cis-person som hårdast drivit trans-rättigheter senaste 10 åren. 


Jag brukar inte reagera så allvarligt på om någon fb-grupp stänger av mig. En hat-grupp emot sd gjorde det för några månader sedan efter att jag påpekat att de just var en hat-grupp trots de hävdade de motarbetade sd just med motiveringen det är ett hatiskt parti.

Men att jag blir avstängd från Transförsvarets fb-grupp är inget annat än oförskämt. Jag är nog den cis-person (icke-transperson) i svensk HBTQ-rörelse som hårdast drivit transpersoners rättigheter senaste 10 åren. Och blivit ovän med en del av den orsaken - men för mig har det varit viktigare att driva en radikal och konsekvent transpolitik än att bli kompis med varje person jag har kontakt med.

Transförsvaret tackar mig genom att stänga av mig och radera varje meddelande jag lämnat hos deras fb-grupp. Hade de låtit mina kommentarer vara kvar hade vem som helst kunna konstatera att det handlade om synnerligen diplomatiska påpekanden från min sida.










onsdag 30 november 2016

HBTQ-rörelsen måste öka pressen på s-mp-regeringen.


Ska man sammanfatta vad politik i en västerländsk demokrati ytterst handlar om är det vilka konflikter en politisk majoritet är beredda att ta. Hur starkt stödet och motståndet är för vissa reformer. Det handlar om att skapa ett förändringstryck för nya positiva reformer. Men också ibland ett tryck att behålla sådant som redan är genomfört.

När jämställdhetsministern Åsa Regnér (s) häromdagen i en debattartikel förklarade att s-mp-regeringen tagit hänsyn till kritiken - från höger till vänster - emot direktiv som kunnat tolkas som försämringar av lss-lagen för funktionshindrade var det ett synnerligen bra exempel. Det handlar inte om att politiker från s och mp vill folk med funktionsvariationer illa men att de tidigare gjort kalkylen att de inte varit tvungna att lyssna på kritiken. I slutet av 2016 gör de däremot - säkert helt rätt - analysen att det inte är en strid regeringen politiskt kan vinna.

S och mp sviker löften från 2014.

När vänstertidningen Stockholms fria nu riktat frågor till regeringskansliet och fått vissa välvilliga kommentarer är det viktigt att ha med det där perspektivet. Socialdemokratiske sjukvårdsminister Gabriel Wikström (bilden) lämnar inga som helst löften om förbättringar förutom det som s-mp-regeringens meddelat tidigare. Det är positivt att han - igen - signalerar att tvångssteriliserade bör få skadestånd. Hans kommentarer är dock som att någon kock plockar fram gammal mat, mixar om det och låtsas att det är en ny buffé.

Men både Socialdemokraterna och Miljöpartiet lovade i valrörelsen 2014 att om de hamnade i en ny regering skulle det startas en utredning om införande av ett tredje juridiskt kön. De förklarade att det var viktigt att utreda om barn ska kunna få fler än två vårdnadshavare. Att en könsneutral föräldraskapspresumtion snabbt skulle införas. Inget av det har hänt. När det gäller att utreda att avskaffa informationsplikten för hiv-positiva - även det ett tydligt löfte från s och mp 2014 - har det förvandlats till en försiktig analys av hur lagen tillämpas. Statsminister Stefan Löfven (s) åker till Saudiarabien för att främja svensk export. Helst hade han velat fortsätta sälja även militärt materiel till den HBTQ-fientliga, judefientliga och kvinnofientliga diktaturen. Men där blev trycket för starkt utifrån. Socialdemokraterna kan trösta sig med att de alltid får stöd av Moderaterna i sådana sammanhang.

Det handlar om att pressa politiker i HBTQ-vänlig riktning.

Sedan har nuvarande regering också gjort en del bra saker inom HBTQ-området. Men det gjorde förra borgerliga regeringen också. Inget tyder på att reformtempot för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners och queerpersoners rättigheter blivit snabbare nu än med den regering där Kristdemokraterna var ett av partierna.

Politik handlar just om att sätta tryck på regeringar och politiska partier att förändra sig i den riktning man vill driva dem. Så krasst är det faktiskt. För oss i HBTQ-rörelsen handlar det om att pressa politiker och andra människor med makt så tydligt att de så småningom bedömer att de har mer att förlora än vinna att strunta i våra krav.

Svårare är det inte.


tisdag 29 november 2016

Gränskontrollerna måste absolut avskaffas februari 2017.



Jag bara måste blanda mig i den här debatten. Skåne skadas allvarligt av nuvarande gränskontroller införda av s-mp-regeringen med brett stöd i riksdagen. Situationen har nu nått så långt att kontrollerna tydligt försämrar även för nyanlända att få sitt första jobb. Åtgärden riskerar nu att förvärra utanförskapet i Malmöregionen. Det handlar även om bl.a. HBTQ-personer i Skåne som får ett jobb i Köpenhamn.

Även om jag är liberal och har fri invandring som vision (som dock inte kan genomföras ens på medellång sikt) har jag tagit ställning för att Sverige ska ha en stram flyktingpolitik närmaste åren. För att få ordning och reda och ge människor som redan finns här en ärlig chans att bli integrerade och att de ska få ett värdigt emottagande. Jag ställde mig bakom  - precis som de flesta riksdagspartier - när svenska regeringen beslutade i slutet av 2015 att folk som ska åka till Sverige måste ha en giltig id-handling. Även om det inskränker asylrätten till viss del. Då var det en akut kaotisk situation där flyktingpolitiken i Skåne havererat. Att inte göra något i den situationen hade varit ansvarslöst.

Det handlar inte om politisk korrekthet.

De som sedan länge vill avskaffa id-kontrollerna hävdar att få idag fastnar med att inte ha giltiga handlingar. Men det kan givetvis delvis bero på kraven, hade id-kontrollerna släppts kunde det bli något annorlunda. Trots den invändningen har vi hamnat i en situation som är fullständigt orimlig i Skåne. Varningarna hörs här från massor av folk som verkligen inte gör det för att de är "pk". Det handlar om skånska direktörer i kostym eller dräkt och som aldrig skulle få för sig att demonstrera. Det handlar om hur näringslivet i Skåne och Själland ytterligare ska bli en gemensam tillväxtregion, Nordens största. Om hur nya invandrare - och unga generellt - ska få sitt första jobb. Eller inte få det där jobbet p.g.a. byråkratiska hinder som gränskontroller. Något som orsakar att företag nu lämnar regionen.

Mitt tålamod har varit betydande just för att det bli måste ordning och reda i flyktingmottagandet. Att saker ska fungera på riktigt. Men nu är mitt tålamod slut. Jag utgår från att gränskontrollerna försvinner februari 2017.

Att s-mp-regeringens tveksamma förlängning av dem i början av november blir den absolut sista-

Jag använde själv transfobi som förolämpningar på gay-klubbar på 1990-talet.


Vi i svenska HBTQ-rörelsen måste göra upp om den transfobi som ännu finns i den.

I förra bloggposten kommenterade jag den nya föreningen Transförsvaret. Jag besökte för första gången ett gay-ställe 1990 i Lund där jag då var student. Gick förbi stället många gånger innan jag tog mod till mig och besökte dess café. På 1990-talet använde jag på gay-discon (som det hette då) i Malmö själv föraktfulla kommentarer som "du är bara en fjolla" om någon icke-maskulin man kommenterat något elakt eller negativt. I princip räckte det som att avvisa någon då.

Partnerskapslagen var det enande projektet i gay-rörelsen på 1990-talet.

Det hade jag givetvis aldrig gjort idag (utan bara förklarat varför det var fel att bete sig elakt eller negativt) men då fanns det ingen debatt i gayrörelsen om det, den "progressiva" rörelse jag var en del av. Jag tror massor av cis-bögar på 1990-talet betedde sig just så. Vi hade ingen kunskap om transpersoner precis som heterosexuella inte hade kunskap om homosexuella på 1970-talet. Vi homosexuella och bisexuella män kämpade med att själva bli respekterade i samhället. Visst förtjänade vi att ingå partnerskap (som infördes 1995). Nästan som olikkönade par.

Idag framstår partnerskapslagen som en udda kompromiss men då var den ofantligt viktig. Vi i homorörelsen (som det hette då) kunde bråka internt om allt annat på 1990-talet. Om samkönade par verkligen borde få adoptera i ett relativt homonegativt samhälle, om RFSL var vänstervridet, om  Moderaternas svek inom gay-politiken var ett tecken på fientlighet eller ointresse, om gayställena spelade för mycket av den senaste trendiga musiken etc. Men en sak var vi alla rörande ense om - partnerskapslagen var mycket bra. Det var det enande projektet.  Även vissa homoaktivister långt ut på vänsterkanten som egentligen tyckte statssanktionerade relationer som äktenskap och partnerskap var förlegat höll något motvilligt med- lagen var bra.

Vi manliga bögar var i alla fall inte som fjollorna.

Många av oss ville slippa bli ihopkopplade med en ännu mer stigmatiserad grupp, androgyna personer. Så resonerade vi givetvis inte explicit då men i efterhand konstaterar jag att det var så. "Fjollorna" var ännu mindre respekterade än oss som var manliga bögar. Vi hade en grupp att peka på - "vi är i alla fall inte som de är". Det är givetvis inte någon ursäkt, men en förklaring.
För närmare 15 år sedan blev det för mig en aha-upplevelse för mig att transpersoner är än mer förtryckta än vi som är homosexuella. Och resten är historia om hur jag blev aktivist för transpersoners rättigheter.