lördag 26 augusti 2017

Moderaternas förbannelse just nu är att de aldrig varit nära 4 %.



Senaste decennierna har varje riksdagsparti i någon situation varit nära 4-%-spärren. Förutom Socialdemokraterna och Moderaterna. Närmast för m var det i början av det röda 1970-talet då de pendlade runt 8-9 % något år. När ett stort parti kollapsar blir det där ett problem. Miljöpartiet och Kristdemokraterna är förberedda på "varför skulle svensk politik bli sämre om ni försvann från riksdagen?"

För Moderaterna räcker det därför inte med att byta partiledare även om det är tydligt att Anna Kinberg Batra inte fungerat.

M-politiker bör samlas och diskutera vad som skulle hända om partiet inte klarade 4-%-spärren 2018. Orsakerna till att de inte tycker att Centerpartiet, Liberalerna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna hade räckt i den situationen när det gäller partier till höger om Socialdemokraterna.  Inte för att m lär åka ur riksdagen nästa år även om partiet förmodligen får minskat stöd i opinionsmätningarna i höst.

Kan m-politiker inte inom en minut förklara varför partiet är bättre än sd och c är de verkligen i kris.

Om någon journalist hade frågat m-politiker varför Sverige skulle bli ett sämre land om partiet åker ur riksdagen 2018 hade säkert få varit förberedda. "Vi är alternativet till Socialdemokraterna" kanske en del kommenterat. Men att ha varit effektiva på att förvalta räcker inte när ett parti är i kris. Det sista folk associerar m med just nu är regeringsduglighet.

Samma tafatthet fanns hos Socialdemokraterna när krisen om dåvarande partiordföranden Håkan Juholt var som värst. Men s pendlade inte runt 15 %.

Socialdemokraterna och Moderaterna har genom sina PR-konsulter ibland blivit närmast identiska senaste decennierna. De vill kopiera varann för att visa att de är "statsbärande". "Det är vi som tar ansvar". Förvaltning före politisk förnyelse. Det där fungerar dock bara i framgång, inte i motgång.

Om en m-politiker inte inom en minut kan förklara varför en högersympatisör ska rösta på partiet istället för sd eller c är de verkligen i kris.





fredag 25 augusti 2017

Mittenpolitiskt.


Början av 1979.

Vi bodde på Österlen i Skåne. Ett typiskt arbetare-hem. Mina föräldrar hade nyss skilts. Huset som jag, min lillebror och min mamma bodde i skulle säljas snart. Det blev tyvärr för dyrt vara kvar där. Oljepannan gick sönder. En dyr räkning på mer än tusen kronor (vilket var mycket då). Några veckor senare gick oljepannan sönder - igen. Min mamma fick ringa sent på kvällen till hantverkaren i byn  Sankt Olof.

Jag minns det ännu. Jag och min bror Henrik var i källaren. Hantverkaren Kjell som bodde några hundra meter bort hade snabbt åkt dit trots att det var sent. Min mamma Rosita grät. "Jag har inga pengar till dig, jag har inte råd med det här just nu". Kjell försökte lugna henne "Bekymra dig inte för det, du kan betala om några månader".

Det intressanta är att sådana här saker varit en del av vilka politiska värderingar jag fått som vuxen. Att företagare minsann inte behöver vara några elaka kapitalister. Men också att hur viktigt det är att alla hushåll får tillräckligt med ekonomiska resurser.

2017

Jag står som socialliberal för den breda politiska mitten (där de flesta svenska riksdagspartier finns idag). Då duger varken klasskamp till vänster eller att genom högerpolitik ensidigt gynna välbeställda.

Det är kring en ekonomisk mittenpolitik partierna bör samlas.





tisdag 22 augusti 2017

Mitt samarbete med högerpopulistiska Nyheter idag försvann innan det startat.


Som liberal vill man undvika att bli ihopkopplad med siter som är hatiska och extremistiska. En typisk sådan är Avpixlat men det finns många andra. Bland svenska högerpopulistiska hemsidor finns det dock en som är mindre extrem än övriga, Nyheter idag.

Jag och f.d. sd-politikern Chang Frick har förvisso haft en del konflikter politiskt. Men jag resonerade så här. De flesta i svensk HBTQ-rörelse är vänstervridna och ofta politiskt korrekta. Sverige har den mest politiskt korrekta HBTQ-rörelsen i Europa. Beröringsskräcken inför HBTQ-negativa och främlingsfientliga Sverigedemokraterna är total medan RFSL Ungdom (med välsignelse från RFSL) utan problem fortsatt sitt samarbete med HBTQ-fientliga Sveriges unga muslimer. Det kallas hyckleri.

Hyllningar av rasistisk kommentar från mp-politiker.

Jag planerade att i september maila Nyheter idag och erbjuda att de skulle få rätt att publicera någon debattartikel från mig. Givetvis hade jag förtydligat för dem att jag förbehåller mig rätten att alltid kritisera sd när det är befogat. Jag vet givetvis inte hur deras reaktion hade blivit. De kanske inte velat samarbeta med mig även om jag är en hyfsat välkänd HBTQ-aktivist. Men så publicerade siten artiklar om en mp-politiker som kallat somalier för en cancersvulst och med rätta blivit avskedad som anställd i partiet.

Jag trodde de som kommenterade hos Nyheter idag skulle ta avstånd från det men hänvisa till att det finns befogad kritik emot den dåliga integrationen av somalier generellt. Något som tyvärr är sant. Istället hyllade samtliga som kommenterade den hatiska retoriken. Av den orsaken publicerade jag följande på siten.
.... Skrämmande och avslöjande att samtliga som kommenterar här instämmer i att somalier är en cancersvulst. Att kalla en hel folkgrupp för cancersvulst är ren rasism. Är det inte rasism finns det ingen rasism. Ni borde skämmas som försvarar kommentaren. Men ni är förmodligen skamlösa....
Mitt samarbete med Nyheter idag avslutades innan det påbörjats.

Nyheter idags redaktion kanske hänvisar till att de inte tar ansvar för vad deras besökare (som till ca 90 % utgörs av sd-sympatisörer enligt en förvisso ovetenskaplig web-enkät på deras hemsida) lämnar för kommentarer. Men någonstans måste ansvariga för en site driva en redaktionell linje där man tar ställning för allas lika värde när den får den ena intoleranta kommentaren efter den andra. Om man vill tas på allvar.

Jag har som liberal ingen beröringsskräck inför konservativa. Men för mig blev Nyheter idag ett omöjligt alternativ att samarbeta med efter hyllandet av rasism från en mp-politiker. Och det är givetvis en paradox eftersom mp är det mest politiskt korrekta riksdagspartiet.

Det avslutades innan det blev påbörjat. Folk från Nyheter idag kanske kommenterar "Lika bra så". Jag kan inte annat än hålla med.


Uppdatering 1.

Visst vill jag nå ut till nya personer (både till höger och vänster) som ska följa min blogg om HBTQ-rättigheter

Men inte till vilket pris som helst.

måndag 21 augusti 2017

HBTQ-kultur. Land of storms - Adam Czaczi.


Från presentationen av Land of storms (2013) regisserad av Adam Csaczi.
.... The mishaps of Szabolcs, an Hungarian footballer, in love with Bernard, one of his team-mates in Germany. They are, however, fired from the team, and Szabolcs decides to give up football and return home to Hungary. Settling in the vast prairie land of Puszta, he works on an isolated farm that he has inherited and soon meets Áron, a 16 year-old teenager searching for his identity in an ultra-traditional region. Then Bernard arrives from Germany and asks Szabolcs to leave with him, back to the world of football, as a team is waiting for them....
Den här tysk-ungerska filmen är verkligen udda. Andras Suto som spelar huvudrollen Szabolcs har vackra ögon. Han visar sig i "full frontal nudity". Vid en scen "hjälper" han sin kompis Aron (Adam Varga) att få utlösning. Den sexuella frigjordheten är närmast fransk precis som tempot i filmen. Det är långsamt.

Hade inte fungerat om den utspelats i Tyskland.

Är det en bra film? Här är det verkligen kontexten som är avgörande. Den hade inte hållit om den utspelats i Tyskland. Men händelserna sker i Ungern. Det land som i EU idag leder den ultra-konservativa kampen. Sverigedemokraternas drömland är inte halvdiktaturen Ryssland vilket en del tror utan just auktoritära demokratin Ungern. Det är inte halv-nazistiska Jobbik de gillar, de påminner för mycket om det som sd vill lämna, utan högerpartiet Fidesz. Och i den här filmen tillförs en komplicerad samkönad relation.

Homoerotik, konservativ kristendom och våld är några centrala delar av Land of storms. Men även ambivalensen hos en ung man om han ska stanna i ett konservativt land eller inte. Det här är ingen "feel-good"-film utan något för den som gillar svärta och det som är "alternativt".

Varje saga slutar tyvärr inte lyckligt. När sex, internaliserad homofobi, svartsjuka och våld kombineras riskerar det bli farligt.

Trailer (Youtube) till filmen.



söndag 20 augusti 2017

Tolkning.


Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer.... filosofi.... det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss. .....


En av de mest kända flatorna någonsin är Alicia Bridges. Du känner inte till henne? Du är förlåten för det.

När discon härjade som mest i slutet av 1970-talet nådde I love the nightlife (disco ´round) plats 5 på singellistan i USA och blev en hit även i Västeuropa. Synnerligen få associerade då Alicia Bridges med att vara lesbisk. Hon sjöng om en man. Heteronormen var så stark då att när Village people släppte In the navy ville USA:s försvar till en början ha låten som en del av sin rekrytering. Alltså samma militär som förbjöd icke-heterosexuella att vara anställda. Först senare fattade försvarsledningen vad det egentliga budskapet var. Just nu förs det en debatt om transpersoner ska få jobba i försvaret i USA. Något som är tillåtet i alla NATO-länder förutom auktoritära Turkiet - och USA. Och presidenten Donald Trump har tyvärr tagit ställning emot att avskaffa förbudet.

Högerextremister skränar för att de håller på att förlora.

JD Doyle
drev i många år bloggen Queer music heritage. I dessa dagar är debatten om högerextremism i USA:s södra delar igen aktuell. Men trenden är faktiskt positiv. Både rasism och HBTQ-fientlighet har tydligt minskat i sydstaterna senaste decennierna. När högerextremister skränar i Charlottesville är det en reaktion emot just det. De håller på att förlora.

Men det har alltid också funnits en annan del av sydstaterna. Öppet homosexuelle JD Doyle bor själv i Texas. Han intervjuade för några år sedan Alicia Bridges. Hon har en härligt släpig sydstatsdialekt. Och självdistans. Berättade om att hon kom ut som lesbisk på 1990-talet.

När vi tolkar avslöjar vi även våra egna värderingar.

När jag kollar videon blir det så tydligt. Den kortklippta frisyren. Självständigheten. Att hon sjunger om en man som är otrogen. I love the nightlife kan tolkas som en sång för en lesbisk kvinna som vill dansa med en annan kvinna. Lämna patriarkatet. Visst finns det även "heterosexuella" smycken i videon. Och en person kan givetvis inte definieras utifrån sådana detaljer.

Men det intressanta är att jag gör en omtolkning av henne. Och vi bör bli medvetna om just det. När vi tolkar det som hänt tidigare avslöjar vi också ofta våra egna värderingar.

lördag 19 augusti 2017

HBTQ-kultur. This is my life - Christer Lindarw och Christina Kellberg

Från presentationen av This is my life (2016) om Christer Lindarw berättat för Christina Kellberg.
.... I mer än fyrtio år har Christer Lindarw varit After Darks lysande stjärna på den svenska showhimlen. I sina memoarer skildrar han uppväxten i Eskilstuna med en ensamstående mor, hur hon stöttade honom i allt han ville göra: rita, sy sina egna kläder, sjunga och spela teater. Redan i slutet av 1970-talet visades After Darks shower på teve, och de fick tidigt en stor och bred publik. Christer Lindarw och hans artister tog in dragshow på den svenska scenen, utan att själva riktigt veta vad det var. Svenska folket lärde sig älska deras glamour och klädprakt, deras överraskningar och parodier på svenska artister. I de rikt illustrerade memoarerna tar han med läsaren bakom kulisserna. Han berättar också om de svåra åren på 1980-talet, då flera av hans vänner och kollegor dog i aids. »Det är först på senare år som jag har kunnat släppa fram sorgen«, säger han. »Mamma och jag bodde i ett rum och kokskåp, där vi hade möblerat med bäddsoffa, ett matbord och en bokhylla. Vi hade bara toalett, ingen dusch, inget badrum och gick till mormor och morfar när vi skulle bada. Som barn förstod jag inte riktigt hur knapert vi hade det. För mig var vårt liv lyxigt. Jag tyckte att jag fick allt jag ville ha, att vi hade det bra. Och mamma stöttade mig i allt.«....
F.d. statsministern Fredrik Reinfeldt (m) var personligen drivande för att genomföra en könsneutral äktenskapslag 2009. Vid ett tal i samband med det kommenterade han ungefärligen "Attityderna hos svenska folket har drastiskt ändrats senaste decennierna när det gäller samkönade relationer. Det började med dragshow-gruppen After dark i Stockholm". Ska man vara rättvis var Lindarw och hans kompanjoner inte först. Men att After dark nämndes i ett tal av Sveriges dåvarande statsminister var både berättigat och hedrande. I självbiografin förklarar Christer Lindarw sig vara socialdemokrat. Men det visar styrkan i att HBTQ-vänlighet idag omfamnas brett politiskt i Sverige.

Kitch är en sammanfattning av After dark.

Som självbiografi är This is my life medioker litterärt. Men bilderna är desto intressantare. Sällan har de spelat en så viktig roll i en bok. Det visas hur folk i "innekretsarna" såg ut på 1970-talet i Stockholm. Det sexualliberala Sverige möter den där ängsligheten om Stockholm verkligen blivit en viktig stad. Omslagsbilden från mitten av 1980-talet är närmast ikonisk. Och så håller det på i kapitel efter kapitel.

Kitch handlar om "too much is not enough". Och det kan också vara en sammanfattning av After dark.

HBTQ-kultur. En del av Sverige - Annika Hamrud.


Från presentationen av En del av Sverige (2016) av Annika Hamrud.
.... I alla tider har det funnits de som inte följer normen, i alla samhällen, över hela världen finns det de som inte passar i den vanligaste kostymen eller klänningen för sexuell läggning och könsidentitet. Så även i Örebro. Uno är bög, Ann-Charlotte lesbisk, Johanna är transperson och Kasper heterosexuell man med en annan bakgrund. Joachim Illena har kommit ut tre gånger. Fanny är lesbisk separatist och Johan gillar queerbegreppet. Emma har politiska åsikter som skrämmer de andra. Journalisten och författaren Annika Hamrud har intervjuat örebroare som innefattas i begreppet hbtq. Det blir samtal om att komma ut, om att bo i en mindre stad och om hur man definierat sig i olika tider. Hamrud placerar det som sägs i en kontext där queer har blivit allmängods och påverkar hur kulturinstitutioner arbetar med kulturarv....
Det är något otydligt vad syftet är med den här boken. Att fråga om HBTQ-personer har ett kulturarv blir bara fånigt. Självklart är det så. Och det har publicerats massor av böcker i den här genren senaste decennierna. En del av Sverige kan dock vara intressant för den som vill följa just situationen i Örebro och Närke.

Intressantast är kapitlet om f.d. sd-politiker.

Att öppet homosexuella Annika Hamrud är journalist är tydligt. Hon känner till hur man får ett kapitel om en person intressant. Problemet för henne är att det här berättats många gånger tidigare. Typiskt för svenska (ofta något vänstervridna) journalister är att det hävdas att en f.d. sd-politikers åsikter "skrämmer de andra". Däremot tycker tydligen inte Hamrud att en vänsterextremist som argumenterar för att samhället ska förändras "helst utan våld" är skrämmande.

Just kapitlet om Emma, den kvinnliga bisexuella f.d. sd-politikern, är intressantast. Hon framför berättigad kritik emot kollektivistisk identitetspolitik men har även sunkiga attityder som "Pride-parader är dåligt för barnen". Det hedrar Hamrud att hon låter Emma få framföra sina kommentarer utan att hånas. Vi måste inte respektera högerpopulism. Däremot är det en fördel att förstå hur HBTQ-personer med den typen av attityder resonerar. För de är många.

HBTQ-kultur. Luften är fri - Sara Lövestam.


Från presentationen av Luften är fri (2016) av Sara Lövestam.
.... Kouplan har blivit hemlös. Allt han äger finns nu i hans ryggsäck, och han måste hitta en plats som skyddar mot både regn och gränspoliser. Det är tufft, inte det ultimata tillfället att ta ett nytt uppdrag. Å andra sidan behöver han pengarna. I en villa i Bromma bor en kvinna, som misstänker att hennes man, Håkan, är otrogen. Ett rutinuppdrag för en detektiv men ju mer Kouplan upptäcker, desto mer förstår han att detta handlar om något helt annat. Något värre. Samtidigt som han nystar upp de alltmer mystiska trådarna kring Håkans förehavanden, försöker han reda upp sitt eget liv. Snart får han söka asyl igen och röra sig fritt på gatorna men det är inget mer än en andningspaus. Luften är fri är en spännande och gripande berättelse om ett fall och en människas kamp för ett riktigt liv. Det är Sara Lövestams tredje bok om Kouplan....
Den här tredje delen om transkillen Kouplan är faktiskt den bästa hittills. Lövestam har skönlitterärt gett den som vistas illegalt i Sverige "ett ansikte". Här tillförs perspektivet att också en del etniska svenskar finns i marginalen socialt. Även om böckerna om Kouplan är en av de finaste svenska skildringarna av HBTQ-personer finns det brister. Det har varit för många upprepningar om att han känner sig rädd för myndighetspersoner. Kritiken emot rasister har ibland varit onyanserad, fler nyanser hade varit berättigade.

Problem för transkillar generellt.

Trots det har Lövestam synliggjort de problem som ibland gäller för transkillar generellt. Hon har en förmåga att genom detaljer visa på människors utsatthet. Och att folk är icke-hetero blir ofta en okomplicerad del av berättelsen. Men främst har Sara Lövestam visat att hon är begåvad som författare. Jag är fortsatt för en stram flyktingpolitik men medmänskligt har jag med mig "Kouplan" när jag möter någon tillståndslös.

Det når inte samma nivå som Torka aldrig tårar-trilogin av Jonas Gardell men det är det synnerligen få böcker som gör.



fredag 18 augusti 2017

HBTQ-kultur. Väntar tills natten kommer - Christoffer Holst.


Från presentationen av Väntar tills natten kommer (2017) av Christoffer Holst.
.... Efter ett års distansförhållande är det dags: tonårskillarna Lukas och Sam ska äntligen få en hel sommar för sig själva, i en fiskestuga vid Vänerns kant som de får hyra i utbyte mot lite enklare renoveringsjobb. Men det blir inte helt som de tänkt sig Vad är det egentligen för ljussken som syns över sjön, varför känns allt som står i den gamla dagboken så bekant, och är det något mer än ensamheten som hemsöker Lukas? Väntar tills natten kommer är en nervkittlande spökhistoria om obesvarad kärlek, hämnd och att börja om från början. Christoffer Holst är sedan tidigare författare till flera feelgood-romaner för vuxna. Detta är hans första rysare, och även den första delen i en serie fristående sommarskräckisar för unga vuxna....
Inom musiken finns det något som heter pop-tjuvar. Man kan tro det handlar om kritik men det är menat som beröm. Att egentligen inte göra något originellt men att inspireras av tidigare låtar och få det till något nytt utan att det blir en dålig kopia. Christoffer Holst är en deckar-tjuv. Det är få saker i Väntar tills natten kommer som är verkligt innovativa. Men Holst är skicklig att förvalta "tjuveriet". Det börjar lugnt men blir i slutet till ett rafflande drama. Att det är samkönat par är inte en central del av berättelsen. Bra så - det avslöjar en "normalisering" av homorelationer inom deckargenren.

Dubbelmoral förr kopplas ihop med öppenhet idag.

Inom skräckfilmer i USA har det i decennier handlat om att anspela på skuld och skam. De som drabbas är inte sällan "gränsöverskridande" (även om det ibland räcker att en kille och en tjej har sex före äktenskapet). Föräldrarna till Lukas dog i en bilolycka. Båda var kraftigt berusade. När Sams mamma förklarar att han inte ska skämmas för det skickar hon egentligen den motsatta signalen.

För några år sedan recenserade jag en annan bok av Christoffer Holst, ett romantiskt drama. Den var relativt medioker litterärt om än inte ointressant. Det är tydligt att han därefter har utvecklats som författare. Väntar tills natten kommer är inte perfekt. Men ibland är det som självaste Alfred Hitchcock har inspirerat till berättelsen i Dalsland. Den där känslan om något är dröm eller verklighet. En viktig del handlar om vad som hände vid platsen på 1950-talet. Då var nästan alla heterosexuella - officiellt. Holst kopplar skickligt ihop dubbelmoralen då med attityderna idag.


torsdag 17 augusti 2017

Invandrarkillar trakasserade mig.


Idag har några killar med förmodligen arabiskt ursprung trakasserat mig för att jag är bög.

Ibland samlar jag pantburkar i den park, Rörsjöparken, som är närmast min bostad. Det är ofta en blandning av människor där, bl.a. svarta och latinos. Idag konstaterade jag att tre unga män som verkade ha arabiskt ursprung fanns där på en parkbänk. Det var ovanligt men alla får givetvis vara där. Efter en stund började de dock ropa homofientliga saker efter mig. Jag berättar vanligen inte för främmande människor att jag är bög. Men att det var riktat emot mig blev tydligt. På 1990-talet var alla som homofientligt trakasserade mig etniska svenskar. Senaste 15 åren har alla haft invandrarursprung, oftast verkar de vara från Mellanöstern och mitt tips är att de inte är judar. 

De flesta invandrare är inte problem men de i Malmö som är problem är oftast invandrare.

Det har "bara" handlat om verbala trakasserier men det är kränkande när folk ropar saker efter en för den man är. Bara i år har det hänt vid 3 tillfällen. Vid de två förra förklarade jag att jag är bög när vi diskuterade om saker. Jag vägrar att igen hålla tyst om vem jag är. Jag har börjat ropa saker tillbaka om deras ursprung, det får vara nog.

Vill förtydliga att de flesta invandrare jag möter är inga som helst problem. När jag ramlade och skadade mig lindrigt för några veckor sedan kom ägaren till en kebab-butik ut och frågade förfärat "ska jag ringa efter en ambulans?". De flesta invandrare är inte problem, men de som utgör problem i Malmö har oftast invandrarursprung. HBTQ-personer, judar och självständiga kvinnor är ofta i samma situation.

Sådant här spelar sd rakt i händerna.

Jag är HBTQ-aktivist, anti-rasist, liberal och internationalist. För mig är därför HBTQ-negativa, främlingsfientliga och EU-fientliga Sverigedemokraterna ett omöjligt alternativ att rösta på 2018. Men just sådana här händelser är säkert en orsak till att stödet för sd bland HBTQ-personer förmodligen är ungefär på samma nivå som bland hela befolkningen. 

Om inte övriga partier tar det här problemet på allvar gynnar det bara sd.