söndag 21 oktober 2018

HBTQ-kultur. Gay, straight eller mittemellan? - Oskar Sternulf.


Om man skulle bedöma den här boken, Gay, straight eller mittemellan? (2018) efter sin ambition hade den fått femma i betyg på den gamla skalan. Visst är den välvillig. Visst ger den viktig information. Och den är pedagogisk. Oskar Sternulf har varit ute och träffat skolelever och sedan sammanställt en del frågor och svar om hur det är att vara HBTQ. Problemet är att Sternulf ibland slarvar.

Men låt oss börja med det positiva. Kollar man fotot av Sternulf är han förmodligen den vackraste mannen jag recenserat. Men det ska jag givetvis inte kommentera eftersom det vore sexualiserande. ;-) Därför ska vi närma oss innehållet.

Sternulf reder ut många missförstånd typ att en heterosexuell cis-person inte kan gå med i en HBTQ-parad utan att ha några HBTQ-kompisar med sig. Men det finns en del absurda kommentarer.

Från sid 20.
"HBTQ-personer får exempelvis inte alltid ge blod. Kring den här processen är det mycket strängare  regler än för heterosexuella. Det underligaste är att allt blod testas, oavsett läggning, så skulle det inte kunna användas för att rädda liv, syns det direkt när det analyseras."
Alltså det finns så många sakfel där att man nästan inte vet var man ska börja.

1. Sternulf är cis-normativ om än säkert omedvetet. Igen och igen placerar han i sin bok heterosexuell som motsats till HBTQ-person. Trots att många transpersoner identifierar sig som hetero.

2. Det finns ingen regel om att "HBTQ-personer" inte får ge blod på samma villkor som andra. Regeln är att män som haft sex med andra män senaste 12 månaderna inte får vara blodgivare.

3. Det är inte så att hiv alltid avslöjas vid ett test. Hiv i sig kan inte upptäckas med ett blodtest. Men kroppen hos en hiv-smittad bildar motstånd emot sjukdomen. Det är vad som mäts vid ett hiv-test. Förr dröjde det 3 månader sedan senaste sexuella risk-umgänget innan man säkert kunda avfärda att någon var hiv-smittad. Genom medicinska framgångar har det pressats ner till 6 veckor. Nuvarande regel om att en man inte ska haft sex med någon annan man senaste 12 månaderna bör justeras till 3 månader. Då finns det en säkerhetsmarginal som är tillräcklig.

Från sid 22.
"Däremot valde en grupp från RFSL... att sjukskriva sig (och fick det godkänt!) på slutet av 70-talet i protest emot att homosexualitet klassades som mental rubbning"
Den där protestaktionen var intressant. Men bara en fick sin sjukdomsförklaring godkänd. En handläggare i Småland (jag ska inte sprida generaliseringar men Småland är kanske Sveriges mest kristna landskap, frikyrkligt i norr, statskyrkligt i söder, och var liksom inte känt för sin homovänlighet, attityderna har dock svängt där också) godkände emot all förmodan från RFSL sjukskrivelsen. RFSL gjorde det givetvis bara som en symbolisk protest men att en handläggare godkände motivet visade hur absurt regelverket var och bidrog förmodligen till att det snabbare än annars försvann.

Gay, straight eller mittemellan? är inte en dålig bok. Tvärtom. Den är angelägen. Men ska den ges ut i ny upplaga bör faktafelen rättas.

P.g.a. tekniska problem kan jag just nu inte ladda ner nya bilder till bloggen. Därför blir det en regnbågsflagga.

Frisörer och penisar.


Alltså det här är något udda. Men när jag blev klippt igår konstaterade jag att en del frisörer tryckt sitt skrev emot min ena hand. Och det har alltid varit frisörer med invandrarursprung.

Varför gör de så? En förklaring kan vara att de är från en kultur där man inte ens föreställer sig att någon "vanlig man" är bög. En annan förklaring är att de gillar det även om de kanske inte ens är medvetna om det.

Uppdatering 1.

En tredje förklaring är givetvis att de är bögar.

Låt oss byta telefonnummer. ;-)

Som kuriosa kan jag avslöja att min mormor jobbade på en frisörsalong i nordligaste Finland. Efter att Finland inte fått stöd från Storbritannien om att anfalla Sovjetunionen för att få tillbaka förlorade områden vände sig landet till Tyskland. Men regeringen var noga med att nordiska och tyska trupper aldrig skulle strida tillsammans. En dag kom en ung tysk soldat (egentligen var han från Österrike) in i frisörsalongen. Och det blev som det blev, Tyskland var allierad till Finland och det betraktades inte generellt inte som något problem. Men min mormors allvarligt kristna föräldrar hatade tyskarna och tvingade indirekt henne att skicka bort barnet till Sverige.

Hennes föräldrar skulle senare allvarligt ångra att de varit så hårda emot henne, men då var det försent.

Min morfar dog i Stalingrad.

Därför ska Alliansen inte förhandla med sd.



Att förhandla med sd. Det låter oskyldigt för en del. Typ att man diskuterar vad man tycker.

Men alla borde fatta att förhandling betyder ge och ta. Allianspartierna har förhandlat inför gemensamma utspel i 15 år. Om c får igenom något så driver l igenom något annat i utbyte. Ingen blir 100 % nöjd men tycker kompromissen är bra. Det där ska inte Alliansen tillämpa gentemot sd.

Sd vill få igenom 30 % sd-politik.

Jimmie Åkesson
har förklarat att han vill att partiet ska få igenom sin politik i relation till sitt valresultat. Om Alliansen och Sverigedemokraterna hade bildat en formaliserad gemensam majoritet skulle det betyda 30 % sd-politik. Vi kan bara gissa vad det skulle betyda för HBTQ-rättigheter, jämställdhet, invandring, EU och internationalism. Det värsta är förmodligen EU-debatten på kort sikt. Ulf Kristersson hade tvingats ha flera timmar långa förmöten med Åkesson inför varje möte i riksdagens EU-nämnd.

Ulf Kristersson. "Bra, efter 3 timmar kanske vi är klara"
Jimmie Åkesson. "Vänta, jag har en sak till. Jag vill att du föreslår ministerrådet att de gör en kommentar om att i väst äter vi minsann fläskkött, annars kanske vi i sd tvingas rösta emot er nästa budget"

Finns inga "smutsiga röster".

Budskapet från Alliansen till Sverigedemokraterna bör vara följande. "Ni vill att vi genomför 30 % sd-politik, det kan ni bara glömma".

Men Alliansen eller Röd-gröna ska inte heller försöka undvika lämna förslag för att de kan få stöd från sd. Det finns inga "smutsiga röster", bara röster.

fredag 19 oktober 2018

Kollektivet


Det här är första och förmodligen sista gången jag hyllar kollektivet före individen. Som liberal är jag individualist.

Men ibland jobbar vi människor för något större. Vi som är engagerade i HBTQ-rörelsen kommer så småningom bli bortglömda. Så är det bara. Däremot blir det en kommentar i historieböckerna "i slutet av 1900-talet och början av 2000-talet genomdrev riksdagen många HBTQ-reformer, HBTQ-rörelsen var pådrivande för det".

Varje människa är unik privat. Varje individ har ett okränkbart värde.

Men i HBTQ-kampen är det vi aktivister, RFSL-folk, QX-anställda, FPE-S-människor, bloggare, skribenter, riksdagsledamöter, HBTQ-vänliga heterosexuella cispersoner etc. som tillsammans långsamt förändrar och vrider samhället i rätt riktning.


Uppdatering 1.

Det är en myt att de flesta politiker inte vill få kritik.

Jag har själv varit hyfsat ledande fp-(idag l)politiker i Malmö och Skåne. Vet ni vad det tråkigaste var? När ingen reagerade på ett pressmeddelande vi gjorde. Negativa kommentarer var i alla fall en bekräftelse av att vi berörde människor. Vi ville verkligen att "vanliga människor" skulle ge tips om hur Malmö och Skåne skulle bli bättre.

Självklart vill politiker hellre få beröm än kritik men det sämsta är likgiltigheten hos en del medborgare. Du har förberett ett pressmeddelande i flera timmar och inte en jävel orkar ens kritisera det. DET är det värsta.

HBTQ-kultur. Mammornas bebisresa - van Berlekorn.


Från presentationen av Mammornas bebisresa (2018) av Hedvig van Berlekom och Adrian van Berlekom.
.... Ett barn växer i magen. Isa och Anna längtar. De får vänta länge. En kväll mitt i vintern är det äntligen dags för bebisen att komma ut. Följ med på resan från ett litet frö till en färdig bebis. En resa fylld av kärlek och nyfikenhet....
Det här är pedagogiskt. Men ska man bedöma det konstnärliga värdet blir det mer blandat. Tolka mig rätt. Adrian van Berlekoms illustrationer är förvisso något taffliga i början men det blir betydligt bättre sedan. Hedvig van Berlekoms rim fungerar. Och det är en konst i sig, det är svårt få fram rim utan att det blir töntigt.

Det här inget mästerverk men något över medel inom HBTQ-litteraturen för barn.

P.g.a. tekniska problem kan jag inte ladda ner en bild av bokens omslag. Tills det är löst publicerar jag en regnbågsflagga.

onsdag 10 oktober 2018

Två nya riksdagsledamöter som är öppet HBTQ.

Sex riksdagsledamöter är öppet HBTQ enligt en artikel på siten Qx. Tre av dem är nya. HBTQ-kandidater fick inför valet möjlighet att meddela det till Qx och även kommentera vad de identifierar sig som och prioriterar politiskt.

Arman Teimouri (l), Värmlands län, bög och Ilona Szatmari Waldau (v), Uppsala län, pan har blivit invalda. Anders Österberg (s) Stockholms kommun var inte med men i en debattartikel i augusti i Qx avslöjade han att han tillhör HBTQ-gruppen. Han blev omvald precis som Hans Ekström (s), Södermanlands län, bög, Tomas Tobé (m), Stockholms län, homosexuell och Robert Hannah (l), Göteborgs kommun, bög.

Åsa Lindhagen (mp), Stockholms kommun, bisexuell, är riksdagsledamot eftersom mp ännu är ett regeringsparti och två kandidater på listan före henne är ministrar. Blir mp inte en del av en ny regering förändras det.

Inför valet 2014 meddelade Tobias Billström (m) och Cassandra Sundin (sd) att de var bisexuella. De har blivit omvalda men inte kontaktat Qx i år.

RFSL kommenterar bl.a. följande om att identifiera sig som pansexuell.
.... Förmågan att attraheras sexuellt av personer oavsett kön. Ordet pan antyder att det finns ett spektrum av kön och inte bara två som ordet bi i bisexuell kan anses antyda....

tisdag 9 oktober 2018

En sommardag 2002 blev jag "etta på listan" i Dagens nyheter.


Jag fick en helsida i Sveriges största morgontidning, Dagens nyheter. Inte ens dåvarande fp-ordföranden Lars Leijonborg klarade det 2002.

Det var på vinst eller förlust jag kontaktade Dagens nyheter en sommardag 2002. Jag hade nästan ingen erfarenhet av kontakt med media. Det skulle jag få när jag senare samma år blev hyfsat ledande lokal fp-politiker i Malmö.

- Alltså jag vet inte hur det fungerar när man lämnar en rapport till en tidning.
- Vi kommer inte betala för det, det kan jag kommentera.
- Ok, men jag vill ändå ni kollar om ni är intresserade av att göra en artikel av den. 

Bästa stunden i min "politiska karriär".

Visst hade det varit kul att få en tusenlapp men det var ju inte därför jag kontaktade Dagens nyheter. Mitt förstahandsval från början var Sydsvenska dagbladet, eftersom jag bor i Malmö hade det ökat möjligheten till en artikel. Men jag ville nå ut till rikspolitiker. Visst var det kaxigt. Kvällstidningar prioriterar ofta inte sådant. Att jag valde Dagens nyheter istället för Svenska dagbladet var för att jag är närmare dess liberala redaktion politiskt.

Sedan väntade jag. Var egentligen inte nervös eftersom jag inte förväntade mig att det skulle bli annat än möjligen en notis. Det blev en helsida. Det var sanslöst. Det är den bästa stunden i min "politiska karriär". Jag visste att även folk på regeringskansliet kommenterade "här är en artikel om homorättigheter i Dagens nyheter, du kanske kan läsa den senare".

Erbjudande om förhandsrätt.

Nästa år blev det en ny artikel om än inte en helsida. Och det var efter det som det blev något komplicerat att kontakta Dagens nyheter för att erbjuda dem förhandsrätt om att publicera en artikel om min senaste HBT-rapport. Jag måste "sälja in" varje ny rapport till redaktionen. De var med ett undantag vänliga så det var inte det. Utan väntan. Jag kollade min dator typ en gång i timmen. Och när de väl mailat mig kollade jag det först flera timmar senare. Det värsta är inte att de några få gånger meddelat "tack för mailet men i år avstår vi från att att göra en artikel av din rapport" utan just väntan på om det blir en artikel. 

Har haft 16 "hits".

Det har blivit 13 artiklar i Dagens nyheter och 5 (två av dem om samma rapporter som i Dagens nyheter) artiklar i andra tidningar, Kvällsposten, Sydsvenska dagbladet, Qx och RFSL:s tidigare tidning Kom ut. Eftersom jag älskar musik vill jag referera till det. Jag har haft 16 "hits". En sommardag 2002 blev jag "etta på listan". Det har jag inte fixat igen. Men vilken känsla det var.

Senaste 2 somrarna har jag inte erbjudit Dagens nyheter "förhandsrätt" till publicering av min senaste HBT-rapport. Jag har redan bevisat tillräckligt att jag kan göra intressanta rapporter. Men det är möjligt att jag gör det igen senare. "En come-back" är vanlig inom musik-branschen.

söndag 7 oktober 2018

Jimmie Åkesson blir aldrig minister i en borgerlig regering.



En del har spekulerat om att m-ordföranden Ulf Kristersson så småningom skulle ta in Sverigedemokraternas ordförande Jimmie Åkesson i en borgerlig regering. Det kommer aldrig att hända är mitt tips.

Jimmie Åkesson är för belastad av att engagerat sig i sd redan i mitten på 1990-talet. När partiet var halv-nazistiskt. Han har inte varit nazist men som den högerpopulist han är gick han med i sd.

För att Moderaterna på riksnivå ska vilja organiserat samarbeta med sd krävs följande enligt min analys.

1. Att hela gamla partiledningen byts ut emot folk som blivit medlemmar i sd efter 2010.
2. Att det inte ramlat ut några skelett från sd-garderoben på flera år.

Och det lär inte hända närmaste 10 åren.


Uppdatering 1.

Det är fascinerande att sd-politiker sällan lär sig.

När sd-riksdagsledamoten Björn Söder i somras attackerade c-ordföranden Annie Lööf om att samer och judar minsann inte tillhör "svenska nationen" och Jimmie Åkesson kommenterade att vissa invandrare inte passar in i Sverige spelade de rakt i händerna på de inom Alliansen som inte vill ha något som helst med partiet att göra. De två utspelen gjorde det i praktiken omöjligt för m-ledningen på riksnivå att eventuellt föra dialog med partiet.

fredag 5 oktober 2018

Därför fortsätter jag att föra politisk dialog med Sverigedemokraterna.



Först ska jag förtydliga att jag är emot att Alliansen ska föra förhandlingar med Sverigedemokraterna så har vi utrett det. När det är framfört vill jaq hänvisa till min militärutbildning vid artilleriet A4 utanför Kristianstad 1986. Regementschefen varnade oss för att om det blev krig och någon blev fånge skulle någon från "fienden" spela "the bad guy" och en annan "the good guy", Han påpekade att det oftast var "the good guy" som fick fångar att avslöja militära hemligheter.

Jag har verkligen inte haft det där som strategi. Men jag har haft dialog med sd från och till i många år. Ni ska bara veta vilka konflikter det varit när vi mailat (jag har inte avslöjat varje detalj på min blogg). Har aldrig haft det så ofta med politiker från något annat parti. Sd-politiker är inte främst kända för ödmjukhet. För att uttrycka det milt.

Konstruktiv debatt om homoadoptioner.

Trots det har jag fått många mail från sd-kansliet med information och en önskan om en fortsatt bra dag. Jag och sd-riksdagsledamoten Martin Kinnunen hade en konstruktiv mail-dialog inför sd-landsdagarna förra hösten om forskningen om homoadoptioner.

Jag delar verkligen inte attityden att sd ska bojkottas inför inbjudningar till debatter i HBTQ-evenemang. De ska kritiseras skarpt för sin HBTQ-negativa, främlingsnegativa och EU-fientliga politik men inte bojkottas. Om vi allihop i svensk HBTQ-rörelse tränger in sd-folket i ett hörn, tror ni de förändrar sig då? Når vi dem då med vårt viktiga budskap om allas lika rätt och värde om vi vägrar föra dialog med dess politiker?

Jag tror vi får ha respekt för varann att vi har olika roller.  Jag spelar "the good guy" ibland även om jag ofta hårt kritiserat sd. Men jag för en dialog med sd-politiker.

Uppdatering 1.

Rollfördelning.

Den där rollfördelningen gäller för övrigt också för stökiga invandrarungdomar i förorterna. En del från det offentliga Sverige måste vara "oförsonliga" för att låta andra föra dialog.

torsdag 4 oktober 2018

Även om jag blir medlem i l ska Björklund inte känna sig trygg.



Det är med tvekan jag eventuellt blir medlem i Liberalerna igen (som hette Folkpartiet förr). Sedan 2007 har jag inte varit med i något parti. För mig som HBTQ-aktivist har det varit viktigt att inte vara partipolitisk. Det har gett mig trovärdighet.

Det enklaste att förklara varför jag som liberal skulle bli medlem igen vore att hänvisa till att partiet är "anti-rasistiskt" och att motverka sd. Och givetvis är det en del. Men där är dessbättre konkurrensen betydande inom svensk politik. Om det bara vore för det skulle jag lika gärna kunna bli medlem i Centerpartiet. Eller engagera mig i någon av de liberala falangerna i Moderaterna, Socialdemokraterna eller Miljöpartiet.

Det som gör l intressant är EU-politiken.

Att man står upp för att Europa behöver mer, inte mindre samarbete. EU har varit och är synnerligen viktigt för HBTQ-rättigheter. Det tillför ett "mervärde" för att använda begrepp från det kommersiella.

Men även om jag blir medlem i l ska ni veta att om partiets ordförande Jan Björklund gör bort sig inom HBTQ-rättigheter. jämställdhet, anti-rasism, yttrandefrihet etc. kommer han få en "recension" av mig som han sent kommer att glömma. ;-)