Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss.
En del har varit med om fruktansvärda saker. Krig, tortyr, våld etc. Hur ska man kräva av någon annan att förlåta sådant? Svaret är att det kan man inte. Förlåtelse är individuell. Är den inte genuin kvittar det.
Men förlåtelse kanske handlar om ett konstaterande att vi alla är otillräckliga ibland. Att vi inte är perfekta. Det är ju det som är dubbelt. Ska vi själva bli förlåtna? Ska vi förlåta andra?
Det är inget givet svar. Det avgörs bl.a. av vilken situation en människa är i. Jag har en vän som blev misshandlad ofta när han var barn. Av sin far. Han har hatat honom i många år. Men för några år sedan, han är nu drygt 50 år, berättade han att han äntligen slutat hata sin far. "Det kändes som en befrielse. Jag gillar fortfarande inte honom men jag hatar honom inte idag."
En del barn har varit med om ännu värre saker. De vuxna som varit i närheten av dem har inte bara slagit dem utan även sexuellt utnyttjat dem. Är det möjligt att förlåta? Det avgör varje människa.
Nu har jag skrivit om en del extrema saker men resonemang om förlåtelse är i varje människas vardag. Det blir konflikter. Det är en del av att vara människa. Vi är ibland oeniga. Ibland gör vi sådant vi kanske efteråt konstaterat att vi skulle hanterat annorlunda. Hur förhåller vi oss till andra som betett sig fel?
Visst är citatet banalt.
Trots det. Det dröjer sig kvar.
Att älska, glömma och förlåta. Det är livets gåta.Jag vet inte var jag såg det där citatet. Det låter som något banalt. Enkelt att säga, svårare att tillämpa. Vem avgör när någon ska förlåta?
En del har varit med om fruktansvärda saker. Krig, tortyr, våld etc. Hur ska man kräva av någon annan att förlåta sådant? Svaret är att det kan man inte. Förlåtelse är individuell. Är den inte genuin kvittar det.
Men förlåtelse kanske handlar om ett konstaterande att vi alla är otillräckliga ibland. Att vi inte är perfekta. Det är ju det som är dubbelt. Ska vi själva bli förlåtna? Ska vi förlåta andra?
Det är inget givet svar. Det avgörs bl.a. av vilken situation en människa är i. Jag har en vän som blev misshandlad ofta när han var barn. Av sin far. Han har hatat honom i många år. Men för några år sedan, han är nu drygt 50 år, berättade han att han äntligen slutat hata sin far. "Det kändes som en befrielse. Jag gillar fortfarande inte honom men jag hatar honom inte idag."
En del barn har varit med om ännu värre saker. De vuxna som varit i närheten av dem har inte bara slagit dem utan även sexuellt utnyttjat dem. Är det möjligt att förlåta? Det avgör varje människa.
Nu har jag skrivit om en del extrema saker men resonemang om förlåtelse är i varje människas vardag. Det blir konflikter. Det är en del av att vara människa. Vi är ibland oeniga. Ibland gör vi sådant vi kanske efteråt konstaterat att vi skulle hanterat annorlunda. Hur förhåller vi oss till andra som betett sig fel?
Visst är citatet banalt.
Trots det. Det dröjer sig kvar.
Att älska, glömma och förlåta. Det är livets gåta.Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.
Karl den store skrev i "En uppmaning till de trogna" omkring år 790: "Att synda är mänskligt, att göra bättring är änglalikt, men att framhärda i synd är djävulskt."
SvaraRaderaFörmodligen har detta tidiga kristna ordspråk senare förvandlats till det moderna: "Att synda är mänskligt, men att förlåta är gudomligt." Som vanligt har modernare varianter tagit bort ansvaret och i stället fört in ett krav på eftergift.
"Att älska, glömma och förlåta. Det är livets gåta" skulle kunna vara en poetisk variant av detta ordspråk.
Stefan Pehrson
Stefan
SvaraRaderaMin krönika handlar främst om mänskliga relationer, inte om någon teologisk debatt. Men din kommentar är avslöjande för hur du resonerar.
Man skulle dock om man ska tala om teologi förtydliga att en del av bönen Fader vår är att människor ska "förlåta dem oss skyldiga äro".
Att du mentalt är på samma nivå som 700-talet är dock inte förvånande. Det har blivit tydligt i dina andra komemntarer.
Bengt