Är Timbro för transpersoners frihet?

Dagens Nyheter publicerar idag en debattartikel av Timbros nye VD Markus Uvell. Hans tes är att även om borgerligheten vann över vänstern i riksdagsvalet i år har man ännu inte tydligt vunnit den ideologiska debatten. Han har kanske en poäng där men det jag främst ska fokusera på i den här bloggposten är Timbros attityd till könsroller och transpersoners situation.

Men låt oss först granska hur idéinstitutet Timbro beskriver sig själva på sin hemsida.

Timbros uppdrag är att utveckla idéer och långsiktigt bilda opinion för marknadsekonomi, fri företagsamhet, individuell frihet och ett öppet samhälle. Vi tror på allas rätt att forma sitt eget liv, i sin egen takt och att ta ansvar för detsamma. Allra viktigast för arbetet i en tankesmedja är att engagera intressanta personer, eftersom det är människor som utvecklar, formulerar och bär idéer.

För mig som liberal låter det där positivt. Problemet är att Timbro är synnerligen selektiva när det gäller vilka frihetsreformer de jobbar för. Ofta är det sådant som har koppling till företagande och frihandel. Inget fel i sig med de debatterna, de är viktiga, men frihet och liberalism handlar om så mycket mer än sådant.

Man skulle ju kunna förvänta sig att Timbro tidigare varit engagerade för att samkönade och olikkönade par skulle få samma rättigheter när det gäller bl.a. äktenskap och adoptioner. Men i den debatten har de varit helt frånvarande.

Eller det vore väl ganska lämpligt att Timbro jobbar mot den heteronorm som begränsar många människors frihet. Den debatten har mötts av tystnad av idéinstitutet.

Orsaken till det här är nog att Timbros ideologi främst är borgerlig, inte liberal. Visserligen är liberalismen en borgerlig ideologi men det är konservatismen också. Att Timbroansvariga även gillar konservatism blir tydligt i debattartikeln från Uvell.

I alla de tre borgerliga småpartierna finns – på ett helt annat sätt än i Moderaterna – intressanta idédiskussioner om partiets framtid. Kristdemokraternas interna debatt om behovet av en mer tydligt värdekonservativ politik är det kanske mest lovande exemplet.

Folk från Timbro kanske invänder att liberaler och konservativa ofta hamnar på samma åsikter i sak i debatten i Sverige 2010. Bl.a. när det gäller privata alternativ och skatter. Och det är nog sant. Men det är också en tydlig skillnad mellan liberalism och konservatism. Men det låtsas folk från Timbro sällan om. Återigen avslöjas det i Uvells debattartikel.

Det handlar också om jämställdhetspolitiken. De allra flesta väljare avvisar kategoriskt den verklighetsfrånvända elitens vilja att lägga livet till rätta med tvångsdelad föräldraförsäkring, genusutbildningar och kvotering till bolagsstyrelser.

Jag är själv emot både att tvångsdela föräldraförsäkringen och att kvotera bolagsstyrelser. Även om jag pragmatiskt är för att behålla nuvarande s.k. pappamånader som ett stöd åt de pappor som vill vara föräldralediga med sina barn men som blir ifrågasatta av sin arbetsgivare för det. Men vad har genusutbildningar med "lägga livet till rätta" att göra?

Vet folk på Timbro vad genusutbildningar är för något? Tror de på allvar att det främst handlar om att tvinga föräldrar och barn att göra saker de inte själva vill? Okunskapen inom delar av högern i Sverige är närmast absurd om det här.

För att folk från Timbro ska förstå vad det egentligen handlar om vill jag citera en annan del av Uvells debattartikel.

Utan att vara det minsta konspiratorisk kan man konstatera att mycket långa maktinnehav av det slag Socialdemokraterna haft i Sverige är skadliga för samhällsdebatten. När den politiska makten under allt för lång tid domineras av ett enskilt parti sker en gradvis och oftast omedveten anpassning av samhällslivet för att passa maktens agenda.

Vi ser det i slentrianmässiga vänsterperspektiv hos många journalister, hos personer inom kulturlivet, i den akademiska världen och hos företrädare för ett antal så kallade ”folkrörelser” (varav många i praktiken är ekonomiskt och/eller politiskt beroende av socialdemokratin). Sakta men säkert anpassas tankefigurer, retorik och prioriteringar efter Maktens intressen. Helt enkelt därför att det är kortsiktigt gynnsamt: den journalist, kulturarbetare, forskare eller föreningsordförande som ifrågasätter den dominerande politiska kulturens idéer får svårare att bli framgångsrik.

De flesta kan nog delvis hålla med Uvell. Ett land där det nästan bara varit ett parti, Socialdemokraterna, i regeringar i decennier får givetvis vissa normer i samhället som resultat. Uvell skriver om det. Men en annan norm som är tydlig i Sverige är heteronormen. Förväntningarna om att pojkar ska vara på ett visst sätt och flickor på ett annat. Och förväntningarna att de ska vara hetero.

Det är inte förbjudet för barn, eller vuxna för den delen, att bryta traditionella könsroller eller att identifiera sig som homo eller bi. Men i vissa situationer riskerar det bli en stigmatisering. Ibland av föräldrar eller personal som jobbar med unga och som inte själva är medvetna om vilka signaler de egentligen skickar till barnet. Det är det här genusvetarna vill göra folk medvetna om.

Det handlar inte om att "lägga livet till rätta" eller att "styra" utan om att frigöra folk från begränsande normer. Den grupp som kanske värst drabbas av de normerna är transpersoner, alltså människor som biologiskt tillhör ett kön men helt eller delvis identifierar sig med det andra könet. Eller inte identifierar sig med något kön.

Visst är det en del hysteriska och felaktiga kvoteringskrav i debatten. Men att bekämpa diskriminering p.g.a. kön, sexuell läggning och könsidentitet är en frihetsrörelse. Som Timbro, som har en självbild av att vara liberaler, borde vara positiva till.

Är Timbro för även transpersoners individuella frihet?


Uppdatering 1.

Flera högerpartier har radikalt bytt attityd tde senaste decennierna och blivit tydligt HBT-vänliga bl.a. Moderaterna (om man ännu kan kalla dem för högerparti), Hoyre i Norge , Samlingspartiet i Finland och Självständighetspartiet på Island.

I flera andra länder håller högern på att utvecklas och har sagt ja till en del reformer även om de ännu har problem med heteronormativitet, bl.a. Tory i Storbritannien, CDU i Tyskland, UMP i Frankrike, PP i Spanien och Konservative folkparti i Danmark.

I några västländer är högern ännu tydligt HBT-fientlig, bl.a. Republikanerna i USA och PdL i Italien.

Tyvärr är det risk att Republikanerna får majoritet i representanthuset i USA vid kongressvalet där 2 november. Därmed blir det betydligt svårare att få majoritet för nya HBT-reformer. I Italien har dessbättre landets statsminister Silvio Berlusconi och hans högerparti PdL fått minskad popularitet och kanske förlorar nästa parlamentsval.

Även socialdemokratiska partier har olika åsikter om HBT-rättigheter även om de är HBT-vänligare än högerpartier i en del länder. Idag är det presidentval i Brasilien. Dilma Rouseff från socialdemokratiska PT och José Serra från mittenpartiet PSDB är de två kandidater som är kvar den här andra omgången av presidentvalet. Dilma Rouseff väntas vinna.

Båda kandidaterna är för en partnerskapslag i Brasilien. Idag har både samkönade och olikkönade par en del juridiska rättigheter nationellt bl.a. när det gäller adoptioner, inseminationer och samborättigheter. Landet erkänner också homoäktenskap och partnerskap från andra länder när ett par flyttar till Brasilien. Bara en delstat, Rio Grande do Sul, har en partnerskapslag som ger i princip samma rättigheter som äktenskapslagen. Nästan alla delstater har dock lagar som förbjuder diskriminering p.g.a. sexuell läggning inom arbetsmarknaden, vid försäljning av varor och tjänster etc.

Uppdatering 2.

Vallokalsprognoserna från Brasilien visar att Dilma Rouseff från socialdemokratiska PT verkar vunnit presidentvalet idag. Tidningar kommenterar också att hon tydligen argumen för en könsneutral äktenskapslag.

Från Svenska Dagbladet.

Rousseff har också varit tydlig med sin avsikt att fortsätta att bedriva samma politik som sin karismatiske vänstervän. Att hon inte lyckades segra redan i första valomgången i början på oktober kan delvis bero på att hon inte har samma utstrålning som Lula och att hon tidigare uttalat sig för abort och enkönade äktenskap.

Den info jag hittat på HBT-siter är att Rouseff är för en partnerskapslag. Men det är möjligt att hon tidigare sagt sig vara för en könsneutral äktenskapslag, hon har fått mycket kritik de senaste veckorna för att vara "för radikal" och har försökt "dämpa" sitt budskap för att nå kristna grupper i landet. Bland partier av betydelse i Brasilien är socialdemokratiska PT det som är tydligast HBT-vänligt. Förhoppningsvis blir det nu också majoritet i parlamentet för en partnerskapslag och en nationell lag som förbjuder diskriminering p.g.a. sexuell läggning. De har i många år varit seriösa debatter om de två förslagen i parlamentet men hittills har man inte nått majoritet för dem.

HBT-kultur. Pet shop boys . Ultimate.

På måndag släpper min favoritgrupp Pet shop boys ett nytt samlingsalbum, Ultimate. Jag ska inte köpa det men vill trots det rekommendera albumet. Paradoxalt?

Att jag inte vill spendera några hundralappar på en ny CD är därför att jag har alla låtarna på albumet redan. Förutom nya singeln Tonight som dock är ovanligt svag för att komma från Pet shop boys.

På 1980-talet var det mycket spekulationer om killarna i gruppen, Neil Tennant och Chris Lowe, är bögar eller inte. De vägrade konsekvent att snacka om det då men i mitten av 1990-talet berättade Tennant offentligt att han är homosexuell (de flesta gissar att även Lowe är det). Och för mig som följt gruppen, dess låttexter och videos var det väl egentligen inte något förvånande. Homoerotiken antyddes i deras videos redan på 1980-talet och har senare blivit tydligare och tydligare.

Har du inget med Pet shop boys i din skivsamling kan Ultimate vara en bra start. Visst saknas några av deras bästa låtar, Love comes quickly, To step aside, Was it worth it etc. precis som en del av de som är med på albumet inte är några av mina favoriter.

Men du hittar deras coverversion av Go West som ursprungligen gjordes av böggruppen Village People på 1970-talet. Disco med maffiga manskörer och snyggt arrangemang. Har blivit en klassiker i Pet shop boys version. Eller New York City Boy, också det härlig disco med typiskt PSB-sound.

Being boring är mer eftertänksam i sin attityd och musikaliskt softare men bra även den. Miracles är en fin popballad. Jag skulle kunna nämna fler excellenta låtar från albumet men ska fokusera It´s a sin.

Låten har inte blivit en av deras främsta klassiker men av de singlar de gjort är It´s a sin nog den som varit populärast när den getts ut. På 1980-talet var det 16 singellistor av betydelse i Västeuropa (Östeuropa var då kommunistdiktaturer och inte en del av den västliga popkulturen). It´s a sin blev nr 1 på 7 av 16 singellistor i Västeuropa sommaren 1987. Det är få låtar som fixat det. Den hamnade etta på de två viktigaste listorna i Europa på 1980-talet, de i Storbritannien och Västtyskland men blev också etta i Sverige. Och trea i Italien.

Jag rekommenderar videon på Youtube. Den välkände bögen Derek Jarman producerade videon som har "synd" och kristendom som tema. Det ironiska är att både Neil Tennant och Derek Jarman varit i katolska skolor som barn. Kanske det är en av orsakerna till att det blev en sådan låt och video senare. Ironin är tydlig för de flesta. Men inte för en del.

Neil Tennant skrev för några år sedan i ett CD-häfte som kommentar till låten att ett kristet brittiskt samfund förnöjsamt konstaterade när It´s a sin 1987 ofta spelades på radion "det är intressant att ordet synd ännu används inom musiken".

Nåja, det kanske också är en synd när folk inte konstaterar ironi. :-)

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.

Kyrkomötet positivt till HBT-utbildningar.

Idag har kyrkomötet i Svenska kyrkan röstat ja till ett förslag om att uppmuntra HBT-utbildningar inom samfundet. Det var en så tydlig majoritet att det inte krävdes rösträkning. Det trots att majoriteten i det utskott som behandlat motionen var negativ till förslaget.

Fem kyrkomötesledamöter lämnade i somras en motion om att Svenska kyrkan ska förbättra sin interna utbildning när det gäller HBT. Det var två ledamöter från Socialdemokraterna och en ledamot vardera från Moderaterna, Centerpartiet och Folkpartister i Svenska kyrkan som var för följande.

1. Kyrkomötet beslutar att uppdra till Kyrkostyrelsen att utreda om en hbt-utbildning för Kyrkomötets ledamöter skulle kunna möjliggöras.
2. Kyrkomötet beslutar att uppdra till Kyrkostyrelsen att uppmuntra stiften att starta utbildningar i hbt-frågor för anställda, ideella och förtroendevalda.

I september behandlade kyrkolivsutskottet motionen. Av de 15 ledamöterna var 2 för det första yrkandet i motionen medan 6 var för det andra yrkandet. Det var folk från Socialdemokraterna, Folkpartister i Svenska kyrkan och HBT-vänliga gruppen Öppen kyrka.

Majoriteten av utskottets ledamöter, från Moderaterna, Centerpartiet Partipolitiska obundna i Svenska kyrkan och Kristdemokrater i Svenska kyrkan yrkade dock avslag på båda motionsyrkandena. Deras motiv var annars något udda.

Utskottet kvarstår vid förra årets beslut med de motiv för avslag som utskottet hade då. Det behövs ökad kunskap och insikt inom området, men all utbildning bör vara frivillig. Därför föreslår utskottet avslag till motionen som helhet.

Motionen handlade ju inte om att tvinga någon församling eller stift att fixa HBT-utbildningar utan om att uppmuntra det. Dessbättre röstade också en tydlig majoritet för yrkande 2, om att uppmuntra HBT-utbildningar i stfiten, på kyrkomötet. Karin Långström-Vinge från Folkpartister i Svenska kyrkan var den ledamot som tydligast argumenterade för HBT-utbildningar. Däremot blev det nej till yrkande 1.

Även om det varit en konflikt om den här motionen och om homovigslar är de flesta grupper inom Svenska kyrkan för att välsigna och respektera samkönade relationer. Det är bara tre grupper som är negativa till homorelationer, Kristdemokrater i Svenska kyrka, Frimodig kyrka och Sverigedemokraterna. Kristdemokrater i Svenska kyrkan är dock oense och en minoritet är för att välsigna samkönade relationer. En av dess ledamöter röstade också förra året ja till homovigslar inom samfundet.

Pedofilsektion i gayparader?

Pojkar mellan 13 och 19 år är den ultimata representationen av mänsklig skönhet, slår journalisten och författaren Karl Andersson fast i boken Bögarnas värsta vän, som kommer ut i dag. I den berättar han om sin egen tidning Destroyer som kom ut med sitt sista nummer i februari i år.

Det där är ett citat från en artikel i Svenska Dagbladet idag. Att kalla hans bok kontroversiell inom svensk HBT-rörelse är bara förnamnet. Mer om det senare i den här bloggposten.

Men först vill jag tipsa om en intressant kommentar som också handlar om sexualitet. Joe Kort är bl.a författare och psykoterapeut med Gay Affirmative Psychotherapy (visste faktiskt inte att det fanns något sådant) som specialitet. När han får frågan från en läsare om det verkligen existerar heterosexuella killar i bögporrbranschen, det som ibland kallas för "gay for pay", svarar Joe Kort följande på USA-siten 365.com.

The answer to the question is absolutely yes! The way to understand this is from the perspective that what excites these guys is not the man but sex. For many men, the act of sex is arousing and male or female is not as much a factor as the actual sexual arousal. For example, we understand that men in prison engage in sex with other men and are not gay. Their sexual orientation stays the same, but the desire for sexual release and orgasm is the drive – not the sexual connection to the man.

There is a difference between sexual orientation, sexual fantasies, and sexual behavior. They don’t often line up the way we think they should. Many gay men enjoy sex with women – especially younger gay men and heterosexually-married gay men. These men report they enjoy the sexual act and are deeply satisfied because of their connection to the woman.

However, once they come out of the closet they no longer desire sex with their wives or any other woman. They were never heterosexual, but could enjoy heterosexual sex for long periods of time.

he reason for this is cathexis. Cathexis is one’s erotic, romantic and sexual desire for the opposite sex, the same sex or both genders.

I give my clients who struggle with sexual orientation what I call, “the beach test.” I ask them to tell me when they are on the beach are they distracted by men, women or both. Straight men who have sex with men tell me that their cathexis is toward females. They fantasize about women and their bodies and are not turned on by men.

However, these straight men say that under the right circumstances they could be turned on by sexual acts with another man. Again, they are not fantasizing about the man and the physical appearance of the man is not important – the sexual act is.

Sex for money can be part of the arousal for these straight men in porn. Straight men-like all men-enjoy feeling the sexual excitement toward them from their partners. They tell me that when they have been with men what has turned them on is how turned on the gay men are to be with them, unlike many women whom they say engage in sex but don’t seem as into them.

Also, many straight men enjoy giving anal sex to women, so to give to men is not much different for them. There are also straight men that enjoy anal stimulation and receiving anal sex. Again, this is about the sex act and being penetrated, not the man.

Just because a man wants to receive anal sex doesn’t make him gay.

Själv har jag något svårt att förstå hur man kan vara hetero om man faktiskt gillar ha sex med folk av samma kön. Och att man vill ha sådan sex även om man när man inte har sex är ointresserade av det könet. Men vi människor är olika. Tidigare har gayrörelsen ofta försökt få bisexuella att säga att de egentligen är homosexuella. Bisexuella har betraktats med viss misstänksamhet, som att de gjort "första steget" i väntan på att våga säga de är homosexuella.

Och de män som varken identifierade sig som homo eller bi var svåra att nå för RFSL i föreningens första kampanjer emot hiv-aids i mitten av 1980-talet. Många av de män man ville nå, som hade sex med båda könen, betraktade sig inte som bisexuella och kände sig därför inte berörda av RFSL:s kampanjer. Det gjorde att RFSL, klokt nog, något år senare istället vände sig till "män som har sex med män".

Vi kan givetvis privat tycka en del om vad folk borde kalla sig. Men till sist måste varje människa definiera sig själv och sin identitet. Det blir lätt förmynderi om andra ska göra det åt vederbörande.

Till artikeln i Svenska Dagbladet.

När första numret gavs ut i maj 2006 var skandalen ett faktum. Bilder på omyndiga pojkar blandades med såväl porrbilder på myndiga personer som med sexualpolitiska artiklar i en tidskrift med homosexuella män som målgrupp.

Barnombudsmannen ansåg att den var barnpornografisk, och reaktionerna från gayvärlden var lika hårda. RFSL kallade den ”fruktansvärt osmaklig”, SR-programmet P3 Homo beskrev den som ”vidrig”, SVT-programmet Böglobbyn hävdade att den sprider bilden att bögar är pedofiler och Stockholms Pridefestival vägrade sälja den.

Först vill jag förtydliga att jag är en varm anhängare av yttrandefrihet. Den gäller även för de människor som argumenterar för att avkriminalisera "frivillig" sex mellan vuxna och barn yngre än 15 år. Det skriver jag trots att jag tycker vuxnas sexuella övergrepp på barn är något vidrigt och att vuxna alltid har ansvaret även om barnet "själv velat det".

För det andra är det viktigt att konstatera att det inte är kriminellt att vara pedofil som vissa slarvigt säger i debatter. Det är inte kriminellt att ha sexuella fantasier hur udda de än är. Av samma orsak är det inte kriminellt att ha fantasier om att mörda folk även om mord är förbjudet. Däremot är sexuella övergrepp, handlingen, ett allvarligt brott.

Ska vi då vara generösa mot människor som Karl Andersson som säger sig bara vilja visa bilder av lättklädda tonårspojkar? Det får han givetvis göra om han håller sig till det som är lagligt men problemet är när han försöker koppla ihop sitt engagemang med HBT-rörelsen. Han skrev för flera år sedan att det borde vara en pedofilsektion i gayparader. Min spontana reaktion var att om det ska bli det kommer jag inte vara med i den paraden. Och det gäller även idag.

Det är väl ingen hemlighet att RFSL haft problem med tydligheten emot grupper som gillar sex med unga tonårspojkar. RFSL-Stockholm tillät några år på 1980-talet en grupp för pedofiler ha sin postbox i dess lokal vilket är helt absurt och oacceptabelt. Från ca 1991 har dock RFSL tydligt fördömt sexuella relationer mellan vuxna och barn yngre än 15 år.

För 30 år sedan hade det nog inte blivit så mycket kontroverser inom gayrörelsen i Sverige om någon då blandat sexbilder av vuxna med lättklädda bilder av unga tonårspojkar. Många hade nog ogillat det men få hade protesterat.

Attityderna har förändrats till det bättre i Sverige de senaste decennierna inom en del områden. Inte bara när det gäller HBT-vänlighet. Utan även HBT-rörelsens tydlighet emot sexuella övergrepp på barn. Idag markerar många emot det som Karl Andersson ägnar sig åt.Det är ett positivt tecken.

Ingen riksdagsmotion från sd om HBT.

Igår var sista dagen för riksdagens allmänna motionstid då ledamöter kan lämna förslag om i princip vad som helst. Det blev i år 3204 motioner varav många har koppling till HBT-politiken.

En sak som är intressant är att Sverigedemokraterna inte lämnat någon motion när det gäller homosexuellas, bisexuellas och transpersoners situation. Varken positivt (vilket var väntat) men inte heller negativt (vilket är något förvånande eftersom partiet är för att juridiskt försämra lagarna för samkönade par när det gäller adoptioner och inseminationer).

Det är främst ledamöter från oppositionspartier som lämnar motioner men även folk från regeringspartierna. På riksdagens hemsida kan man använda sökord som HBT, homosexuella, bisexuella, transpersoner etc. för att få fram relevanta motioner.

Som kuriosa kan jag avslöja att det är många motioner med ordet heterosexuella. Även om folk sällan blir diskriminerade eller trakasserade i egenskap av heterosexuella är det trots det ett positivt tecken. Hade det varit för 15 år sedan hade nog nästan ingen i riksdagen skrivit ordet heterosexuella i någon motion, då var det så givet för de flesta riksdagsledamöter att heterosexualitet var normen och det förväntade att även de som var engagerade för bögars och lesbiskas rättigheter bara använde ordet homosexuella, ibland även bisexuella.

Socialdemokraterna lämnar en motion om utrikespolitik, En rättvis värld är möjlig, där partiet argumenterar bl.a. för att Sverige ska jobba för en HBT-konvention i FN. En reform som alla riksdagspartier är för förutom kd och sd som ännu tvekar.

I var och en av FN-konventionerna om medborgerliga och politiska respektive ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter ges det uttryck för den folkrättsligt viktiga principen om icke-diskriminering. Ett antal exempel på diskrimineringsgrunder räknas upp, däribland ras, hudfärg och religion – däremot inte sexuell läggning. De diskrimineringsgrunder som anges utgör inte en uttömmande lista och därför kan även andra diskrimineringsgrunder, såsom sexuell läggning, omfattas av artikelns tillämpning. Trots att många stater, likt Sverige, gör denna tolkning finns idag utrymmet för att tolka bort sexuell läggning som grund för diskriminering. Ett sätt att påskynda en attitydförändring är att påbörja ett arbete kring en HBT-konvention. Även om FN:s konvention om mänskliga rättigheter omfattar HBT-personer bör Sverige bli mera pådrivande för en HBT-konvention.

Det är dags att även Kristdemokraterna säger ja till det här så att den borgerliga regeringen kan börja arbetet med en sådan konvention. Det är givetvis inte möjligt att vända sig direkt till FN idag, antalet HBT-vänliga länder är för få, men däremot att engagera sig för att EU gemensamt ska jobba för en sådan HBT-konvention i FN.

Flera andra s-ledamöter har lämnat motioner om HBT-rättigheter bl.a. Börje Vestlund om transpersoners skydd mot hets och diskriminering.

Några ledamöter från Miljöpartiet har lämnat en motion om transrättigheter. Förutom en del lagförslag skriver de även om situationen för unga transpersoner.

Unga transpersoner är en särskilt utsatt grupp. Enligt Folkhälsoinstitutets rapport om hbt-personer 2005 känner 52 procent av transpersonerna i åldrarna 16-29 år att de saknar tillit till de flesta andra människor. 23 procent anger att de har dålig hälsa och 27 procent har försökt ta sitt liv. Här har samhället misslyckats att ta sitt ansvar för en grupp och därför bör frågor om unga transpersoner prioriteras.

Några av de viktigaste frågorna är att alla skolor ska ha antidiskrimineringsplaner där transpersoner är inkluderade, att elevvårdande personal på skolor har grundläggande transkompetens och att bygga en stark skolhälsovård och säkra dess transkompetens. I varje landsting behöver det finnas minst en ungdomsmottagning och en barn- och ungdomsmottagning med specialkompetens för unga transpersoner. Prioritera snabba vårdkedjor och utredningar av unga transpersoner. Därutöver behöver det finnas mötesplatser där unga transpersoner kan känna sig välkomna.

Vänsterpartiet har samlat de flesta av sina HBT-förslag i motionen Stärkta rättigheter och förbättrade livsvillkor för HBT-personer.

Nytt för i år i riksdagen är partiets förslag om ett tredje juridiskt kön.

Vissa transpersoner identifierar sig väldigt tydligt som män eller kvinnor medan andra inte gör det. Varje år föds dessutom mellan 1 500 och 2 000 barn med en oklar könsidentitet, s.k. intersexuella. För vissa av dessa transpersoner och intersexuella, som ofta osynliggörs när mänskliga rättigheter diskuteras, skulle en lagändring som innebär att ett s.k. tredje kön införs betyda oerhört mycket. I Sydafrika finns redan i dag ett tredje kön som är juridiskt jämställt med kvinna och man i folkbokföringen. I Indien och Australien pågår arbete för att genomföra motsvarande ändring av lagstiftningen.

Regeringen bör därför tillsätta en utredning som ser över möjligheten att införa ett tredje kön som är jämställt med kvinna och man.

Det ska bli intressant att följa hur partierna förhåller sig till den här motionen när den blir behandlad i riksdagen. Regeringspartierna säger nästan garanterat nej. Dels för att policyn i riksdagen tyvärr är att regeringspartier i princip avslår nästan alla motioner. Så har det fungerat oavsett om det varit borgerliga eller socialdemokratiska regeringar de senaste 20 åren. Tidigare var det däremot hyfsat vanligt att majoriteten i riksdagen röstade ja till vissa motioner.

Mitt tips är att också Socialdemokraterna säger nej eftersom det är så kontroversiellt och nytt för dem precis som för Alliansen. Sverigedemokraterna lär rösta nej med sin konservativa attityd. Däremot kanske Miljöpartiet stödjer förslaget från Vänsterpartiet om ett tredje juridiskt kön. Mp har hittills varit försiktigt positiva utan att säga ja.

Regeringspartier lämnar nästan aldrig partimotioner. Riksdagsledamöter från m, fp, c och kd påverkar främst genom kontakter med folk på Regeringskansliet. Men även borgerliga riksdagsledamöter lämnar motioner, om inte annat för att få uppmärksamhet för något som vederbörande vill ha debatt om.

Maria Lundqvist-Brömster (fp) har i år lämnat många motioner om HBT-rättigheter. En av dem handlar om idrott.

Homosexualitet och idrott har blivit uppmärksammat den senaste tiden. Många homosexuella har mött rädsla, fördomar och även våld i sitt idrottsutövande. I en rapport från Ungdomsstyrelsen redovisar mer än var tionde pojke på elitnivå att deras tränare ”inte verkar gilla homosexuella”. Sådana attityder är givetvis inte acceptabla och strider mot samhällets strävan att motverka diskriminering av hbt-personer. Då idrottsrörelsen får betydande bidrag från staten är det viktigt att man också aktivt arbetar för att bekämpa homofobi och diskriminering. Ett sådant arbete bör vara en utgångspunkt för bidragsgivningen och reglerna anpassas härtill. Detta bör ges regeringen till känna.

Även ledamöter från Moderaterna, Centerpartiet, och faktiskt också Kristdemokraterna, lämnar förslag för att förbättra situationen för HBT-personer. Bl.a. Otto von Arnold (kd) om transpersoner och hatbrott.

I den diskrimineringslag som trädde i kraft den 1 januari 2009 är en av de nya diskrimineringsgrunderna könsöverskridande identitet eller uttryck, där alla transpersoner, utom transsexuella ingår. Diskriminering av transsexuella behandlas lagtekniskt under diskrimineringsgrunden ”kön”. Kristdemokraterna var pådrivande bakom införandet av den nya diskrimineringsgrunden då vi anser att transpersoner många gånger är utsatta för fördomar och andra människors okunskap på ett sätt som kan föranleda trakasserier och annat missgynnande. Jag anser i linje med detta att också hatbrottslagstiftningen bör förtydligas så att skyddet för transpersoner och rättssäkerheten i tillämpningen av straffskärpningsparagrafen förbättras.

Det här är en av få nya HBT-reformer som Kristdemokraterna är för. Ingen kristdemokratisk riksdagsledamot har lämnat någon motion om försämringar för HBT-personer. Och ingen sd-ledamot heller.

Debatten hamnar därmed helt på vilka förbättringar som ska göras. Hur många sådana som det verkligen blir av det närmaste året avgörs av regering och riksdag. Men även av oss som privatpersoner, bloggare, insändarskribenter etc. Tillsammans kan vi förändra Sverige till ett HBT-vänligare samhälle.

Uppdatering 1.

Dagens Nyheter har idag en artikel om lagförslaget i Ugandas parlament om dödsstraff för en del homorelationer.

Redan nu riskerar homosexuella fängelsestraff, men med förslaget kommer lagen att skärpas. Förutom att straffa homosexuella riskerar även personer som ”hjälper” homosexuella upp till sju års fängelse....

Hans utspel kommer efter att en ugandisk tidning, Rolling Stone (inga kopplingar till den amerikanska tidningen), tidigare i oktober publicerade namn och adress på hundra utpekade homosexuella. Fyra av de namngivna personerna uppges i efterhand ha råkat ut för hot och påhopp.

– De kastade sten genom grinden och ropade "homosexuell, homosexuell", berättar Stosh Mogisha, en av de drabbade, som tvingades fly hemmet tillsammans med sin partner.

Homosexualitet är förbjudet i en majoritet afrikanska länder, och kan medföra fängelsestraff i flera.

Situationen är givetvis förfärlig för HBT-personer i Uganda. Det kan nog de flesta hålla med om, även kd-politiker. Men det visar också varför en HBT-konvention i FN är viktig. Att det inte räcker med FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna från 1948. Även om rättigheterna givetvis även gäller för HBT-personer är det många länder idag som inte tolkar det så. Det har också ett värde med en explicit konvention, det är ju därför FN har sagt ja till konventioner emot diskriminering p.g.a. kön, etnicitet och senast funktionshinder.

Kristdemokraterna, som i årets valrörelse hade parollen "ett mänskligare samhälle", bör nu säga ja till att Sverige ska jobba för en HBT-konvention i FN. Då kan kanske också HBT-personers situation i Uganda så småningom bli mänsklig.

195-19 blev röstsiffrorna på kyrkomötet om homovigslar.

Nyss har kyrkomötet röstat om man ska behålla policyn att även viga samkönade par. Jag skrev i förra bloggposten att det var debatt om det igår men först idag har man avgjort ärendet.

Av kyrkomötets 251 ledamöter deltog 244 i omröstningen där det blev 195 ja, 19 nej och 30 som avstod. Ännu är det inte publicerat på Svenska kyrkans hemsida hur folk röstat men konservativa Frimodig kyrka och Sverigedemokraterna har tillsammans 20 mandat och det är nog folk från de två grupperna som röstat för att samfundet återigen bara ska viga olikkönade par. Inte heller vet vi vilka som avstod men gissningsvis är det en del som i sak ännu är emot samkönade vigslar men som delar majoritetens attityd att det vore fel att ändra policyn igen.

Till något annat. För några dagar sedan avgjorde EU att man ska börja förhandlingar med Serbien om medlemskap i unionen. Från DN.

EU:s utrikesministrar har enats om att ge Serbien ett viktigt klartecken för förhandlingar om medlemskap i unionen, uppger diplomater i Luxemburg.

Uppgörelsen innebär att EU-kommissionen ska yttra sig om Serbiens beredskap för medlemskap, ett viktigt första steg mot formell status som ansökarland.

De flesta av er känner kanske till att jag är positiv till EU och att fler länder i Europa ska få bli medlemmar i unionen. Men ett krav måste givetvis vara att landet respekterar centrala mänskliga rättigheter bl.a. HBT-rättigheter. Serbien visade för någon vecka sedan att man äntligen på allvar börjat värna demonstrationsfriheten för HBT-personer. Poliser som skyddade en gayparad blev då attackerade med våld av homohatande nationalistiska grupper.

Serbien har annars precis som USA en typ av "don´t ask, don´t tell"-policy när det gäller homosexuella och bisexuella i försvaret. D.v.s. att försvaret inte ska fråga efter anställdas och värnpliktigas sexuella läggning men om någon avslöjar att vederbörande är homo eller bi blir personen avskedad. Det är givetvis helt oacceptabelt och oförenligt med EU:s policy mot diskriminering.

När jag sommaren 2008 gjorde en rapport om HBT-rättigheter i Europa var det fyra länder som hade någon typ av förbud för öppet homo- och bisexuella att jobba i försvaret, Vitryssland, Serbien, Bosnien och Turkiet. Men för några dagar sedan granskade jag den engelskspråkiga hemsidan för den främsta HBT-föreningen i Bosnien, Q. De skriver där om en lag mot diskriminering från 2009. Jag kan inte tolka den nya lagen annat än att den explicit förbjuder diskriminering av homosexuella och bisexuella inom försvaret i Bosnien.

Det betyder att det är tre länder kvar i Europa som ännu inte tillåter öppet homosexuella och bisexuella som anställda och värnpliktiga inom försvaret, Vitryssland, Serbien och Turkiet.

Till Storbritannien där det gjorts en enkät till bisexuella som jobbar, Workplace Survey. Tyvärr avslöjas återigen att många bisexuella inte bara möter fördomar från en del heterosexuella utan även från vissa homosexuella. Det är som jag brukar säga, att man själv tillhör en minoritet är verkligen inte någon garant för att man är tolerant emot andra minoriteter. Men alla har ett ansvar att respektera andra givetvis.

En sak som däremot är något förvånande är att bisexuella som besvarat enkäten inte är öppna på sin arbetsplats oftare där man har en policy emot diskriminering p.g.a. sexuell läggning. Däremot om arbetsplatsen har en policy emot diskriminering både p.g.a. sexuell läggning och könsidentitet. Engagemang för transpersoners rättigheter kan ibland även gynna bisexuella. Och homosexuella för den delen. Och vice versa givetvis, att homorättigheter kan gynna transpersoner.

Individuals were more likely to be out as bisexual where a company’s non-discrimination policy included both sexual orientation and gender identity and expression: in companies where there the non-discrimination policy covered just sexual orientation, respondents were no more likely to be out than if it was not in the policy.

There are clear, specific, unique workplace concerns for bisexuals that are distinct from those for lesbian or gay employees

Half of respondents felt that their co-workers had misperceptions about bisexuality. In general, respondents reported a number of similar issues to those reported by lesbian and gays. However, they suffered an additional disadvantage of being seen as not belonging to either ‘side’ (gay or straight) – and therefore reported a degree of distrust from both those groups.

Respondents reported that bisexuals who leave a partner of one sex and then become involved with someone of another sex are gossiped about much more than someone who is straight or gay. This effect then filters through into other aspects of work life, including the perception that bisexuals are often seen as unstable, unreliable, and therefore un-promotable .

Uppdatering 1.

På tal om Serbien och dess EU-ansökan.

Flera tidningar skriver idag om ett bråk inom EU hur man ska hantera de länder som inte följer ekonomiska regler inom unionen.

Toppmötet som inleds på torsdag handlar om att införa bättre övervakning, hårdare krav och snabbare sanktioner för euroländer som inte lever upp till EU:s krav på budgetdisciplin. Tyskland vill att de som missköter sig ska kunna få sin rösträtt i EU indragen, vilket kräver fördragsändringar.

Ingen vettig människa kan väl få för sig att förslag om indragen rösträtt ska kunna fixa akuta problem. Som flera kommenterar krävs det fördragsförändringar och det lär ta flera år att genomföra, om det nu skulle bli godkänt av alla länder vilket hade varit tveksamt. Men problem med länder som inte följer den policy unionen gemensamt sagt ja till är det inte bara inom det ekonomiska området (där Tyskland och Frankrike själva verkligen inte betett sig klanderfritt för övrigt) utan också inom området mänskliga rättigheter.

Fyra länder i EU har så allvarligt diskriminerande regler inom HBT-området att de borde blivit nekade medlemskap om de varit ansökarländer eftersom de inte följer unionens policy emot diskriminering. Det är Irland och Litauen som förbjuder transsexuella att juridiskt byta kön. (Irland planerar att tillåta det).

Även Grekland och Bulgarien som till viss del har olika sexualbrottslagar för samkönade och olikkönade par. Åldersgränsen för manliga samkönade relationer är 17 år i Grekland medan motsvarande åldersgräns för olikkönade och kvinnliga samkönade relationer är 15 år. Fascinerande att samma konservativa politiker i Grekland som värnar traditionella könsroller där män ska vara starka och kvinnor svaga menar att en 16-årig kille behöver mer lagskydd än en 16-åring tjej när det gäller frivilliga sexuella relationer.

EU bör reagera tydligare än hittills mot de här fyra länderna. Sedan är det en annan sak att Frankrike inte beter sig klanderfritt inom det här området, mänskliga rättigheter, heller när det gäller behandlingen av romer. Men två fel gör inte ett rätt. EU-länder ska respektera både HBT-rättigheter och etniska minoriteters rättigheter.

Kristdemokrater i Svenska kyrkan accepterar homovigslar.

Idag startar andra delen av kyrkomötet i Svenska kyrkan. Man kan kalla det för samfundets motsvarighet till riksdagen för Sverige. Och precis som i riksdagen förbereds ärenden i diverse utskott. På sin hemsida skriver Svenska kyrkan följande.

Kyrkomötet är Svenska kyrkans högsta beslutande organ och består av 251 ledamöter, som alltså är direktvalda av medlemmarna. Även de tretton biskoparna och ärkebiskopen deltar i kyrkomötets arbete.

Kyrkomötet sammanträder en gång per år, uppdelat på två sessioner. Under den första sessionen, i september, arbetar ledamöterna i utskott. Där bereds de ärenden som kommit in till kyrkomötet genom skrivelser från kyrkostyrelsen eller motioner från ledamöterna och biskoparna. Under den andra sessionen, i oktober, fattar sedan kyrkomötet beslut i frågorna. Sammanlagt kan kyrkomötets sammanträde vara i högst tio dagar.

Förra hösten var som bekant homovigslar det som orsakade de tydligaste debatterna på kyrkomötet. Glädjande nog blev det sedan en tydlig majoritet för att Svenska kyrkan ska viga samkönade par.

I år är frågan något förvånande nästan helt försvunnen. Visserligen hade jag väntat mig att många som var emot beslutet förra hösten skulle pragmatiskt acceptera situationen men inte att det skulle bli en sådan nästan total enighet som det är idag. T.o.m. gruppen Kristdemokrater i Svenska kyrkan som förra året var engagerade emot tillåtande av homovigslar håller med övriga ledamöter i Gudstjänstutskottet i argumenteringen emot en motion (förslag) från Dan Sarkar om att "riva upp vigselbeslutet". Dan Sarkar sp, tillhör den konservativa och homofientliga gruppen Frimodig kyrka föreslår i sin motion.

Kyrkomötet beslutar att uppdra till Kyrkostyrelsen att ta fram förslag som innebär att kyrkoordningen och kyrkohandboken återgår till de formuleringar som gällde innan beslutet om könsneutrala vigslar trädde i kraft och som berördes av det beslutet.

I motionen skriver han bl.a.

Förra årets kyrkomötesbeslut att tillåta könsneutrala vigslar har varit förödande för Svenska kyrkan. Det föregicks varken av ett demokratiskt val eller av ekumeniska konsultationer, trots att beslutet var ett avsteg från allmänkristlig konsensus och mötte allvarliga teologiska invändningar....

För många goda krafter inom Svenska kyrkan blev detta sista droppen, utträdena bland dem som älskar Svenska kyrkan har varit alltför många för att Svenska kyrkan ska ha råd att betrakta detta som ett gott beslut....

Nu har nytt val hållits till Kyrkomötet. Därför bör det nyvalda Kyrkomötet riva upp vigselbeslutet från 2009 och låta kyrkoordning och kyrkohandbok återgå till de formuleringar som gällde innan beslutet trädde i kraft.

Ett enigt Gudstjänstutskott är emot motionen.

Utskottets förslag till kyrkomötesbeslut
Kyrkomötet beslutar att avslå motion 2010:13.

Ledamöterna i utskottet argumenterar bl.a.

För Svenska kyrkans del innebar den nya lagen en förändring också avseende vigselbehörigheten. Svenska kyrkan måste numera, i likhet med andra kyrkor och samfund, ansöka hos Kammarkollegiet om vigseltillstånd och om förordnanden för sina vigselförrättare.
Det innebär att motionärens förslag, att låta kyrkoordning och kyrkohandbok återgå till de formuleringar som gällde innan 2009 års beslut i kyrkomötet, inte går att genomföra när det gäller kyrkoordningen.

Att antalet utträden skulle ha ökat som en följd av kyrkomötets beslut förra året går vare sig att bekräfta eller att motsäga med hjälp av den statistik som är tillgänglig för närvarande. Visserligen har utträdena under det första halvåret 2010 varit fler än motsvarande period tidigare år. Trendbrottet med ökande utträdestal inleddes dock redan under första hälften av 2009, det vill säga innan förra årets beslut i kyrkomötet. De medlemsgrupper som främst befinner sig i ett utträdeskritiskt åldersspann är män i åldern 21–45 år.

Statistiken över vilka som främst lämnat samfundet senaste året är intressant. Opinionsmätningar avslöjar att yngre generellt är betydligt mer positiva till homovigslar än äldre. Hade Svenska kyrkans ja till sådana vigslar varit främst orsaken till att samfundet förlorar medlemmar borde de flesta som lämnar kyrkan vara äldre människor. Tvärtom är det i verkligheten främst yngre män som begär utträde från samfundet.

Gudstjänstutskottets ledamöter kommenterar också kritiken om att relationen med andra samfund skulle ha försämrats enligt motionären Sarkar.

Kritik framfördes från andra kyrkor och samfund när beslutet var taget främst utifrån två ståndpunkter. Dels klargjordes att man inte delade Svenska kyrkans utvidgade syn på äktenskapet, dels menade man att ”Svenska kyrkan gått för fort fram”. Samtidigt uttrycktes, framför allt i informella samtal och möten, från många att man inte önskade någon förändring i relationen till Svenska kyrkan. Från vissa företrädare för andra kyrkor och samfund framfördes stöd för Svenska kyrkans ställningstagande. Ingen kyrka har hittills vidtagit åtgärder för att förändra sin relation till Svenska kyrkan, med anledning av beslutet, men ett par kyrkor har låtit oss förstå att man ännu inte är klar över vad detta kan komma att betyda för relationen....

Arbetet inom de ekumeniska fora där Svenska kyrkan deltar, Sveriges Kristna Råd (SKR), Lutherska världsförbundet (LWF), Kyrkornas världsråd (KV) och den europeiska kyrkokonferensen (KEK), har fortsatt utan avbrott eller ifrågasättanden

Utskottets ledamöter förtydligar också att de ännu har olika åsikter i sak men är ense om att acceptera att Svenska kyrkan idag viger samkönade par. Visserligen hänvisar man då främst till formella hinder att ändra så att det blir samma situation som före 1 november 2009. Men hade folk i utskottet verkligen prioriterat att engagera sig för att åter bara viga olikkönade par hade man givetvis kunnat lämna ett förslag om det när det gäller den delen.

Gudstjänstutskottet menar att det inte är möjligt att riva upp det beslut som togs vid 2009 års kyrkomöte. Inom utskottet finns såväl ledamöter som stödde förra årets beslut, som ledamöter som inte gjorde det. Utskottet påminner om att det, både i kyrkostyrelsens skrivelse och i kyrkomötets beslut, förra året betonades att det inom Svenska kyrkan ryms olika åsikter när det gäller äktenskapet.

De ledamöter i Gudstjänstutskottet som är ansvariga för kommentaren till motionen är från grupperna Socialdemokraterna, Moderaterna, Centerpartiet, Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, Kristdemokrater i Svenska kyrkan, Folkpartister i Svenska kyrkan, Miljöpartister i Svenska kyrkan, Vänstern i Svenska kyrkan och Öppen kyrka.

Två av de grupper som förra året var engagerade emot homovigslar var inte med när utskottet kommenterade motionen om homovigslar, Frimodig kyrka och Sverigedemokraterna. Förmodligen argumenterar Frimodig kyrka för motionen när kyrkomötets ledamöter ska avgöra ärendet (eftersom det är en motion från någon i deras egen grupp) och även om Sverigedemokraterna ännu inte kommenterat det kan vi nog vänta att även de är för motionen.

Ärendet kan avgöras i eftermiddag när kyrkomötet 15.00-18.00 har behandling av bl.a. motioner men det är tveksamt om de hinner med det. Annars avgörs det imorgon.

Uppdatering 1.

Dagen berättar att 142 samkönade par har vigts i Svenska kyrkan sedan det blev möjligt för ungefär ett år sedan. Flest sådana vigslar har det varit i Stockholms, Lunds och Göteborgs stift.

Dagen har också några artiklar om Kristdemokraternas omprövning av sin familjepolitik.

Uppdatering 2.

Även Dagens Nyheter skriver om antalet samkönade vigslar i SvK senaste året.

Uppdatering 3.

Kyrkomötet har nu haft debatt om motionen från Dan Sarkar. För den som är intresserad är den med på Svenska kyrkans hemsida i en videosändning från dagens möte. Den del som handlar om homovigslar startar efter ca 19 minuter i tredje timmen av sändningen. Det var bara fyra debattörer, först Dan Sarkar och två andra ledamöter från hans nomineringsgrupp Frimodig kyrka och sedan en representant från Gudstjänstutskottet.

Något förvånande är att ingen från Sverigedemokraterna prioriterade att vara med i debatten. Det här måste inte betyda att även de accepterat homovigslar men kanske att de gissar att det inte gynnar partiet att vara med i debatten igen. Sverigedemokraterna i riksdagen är principiellt emot den nuvarande könsneutrala äktenskapslagen men partiet vill inte avskaffa reformen utan har accepterat den.

Imorgon beslutar kyrkomötet om en del ärenden de debatterat idag bl.a. om motionen om vigslar i samfundet.

Sex nya HBT-reformer. Diskrimineringsskydd i EU etc.

Jag har sedan 1998 gjort rapporter om partiernas åsikter om först homosexuellas och bisexuellas rättigheter, från 2002 även om transrättigheter. Dagens Nyheter har i 8 år i samband med Stockholm Pride haft artiklar om mina rapporter.

Om några veckor, 26 november, röstar riksdagen ja till ett förslag om förbud mot diskriminering p.g.a. sexuell läggning i regeringsformen kapitel 2. Det är redan avgjort att det blir en majoritet då eftersom det är en del av en överenskommelse mellan 7 riksdagspartier (alla förutom sd). Men det betyder också att från 1 januari 2011 då diskrimineringsförbudet blir verklighet försvinner en av de åtta HBT-reformer jag hade med i min partirapport sommaren 2010.

Nästa sommar lämnar förhoppningsvis regeringen ett förslag till en ny frihetlig könstillhörighetslag och avskaffar kraven att någon måste vara ogift, svensk medborgare och steriliserad för att få juridiskt byta kön. Skulle det blir verklighet är det bara fyra reformer kvar av de som jag idag använder för att granska hur HBT-vänliga partierna är.

Även om det givetvis vore positivt i sak är det också viktigt att redan nu börjar resonera om vilka reformer jag bör ha i mina rapporter de närmaste åren. För mig är det viktigt att de ska ha en tydlig direkt koppling till HBT-personer. Av den orsaken kommer jag inte ha med möjligheten för barn att ha fler än två vårdnadshavare. Även om det nog indirekt generellt gynnar HBT-gruppen mer än övriga medborgare. För ett parti kan ju vara negativt till fler än två vårdnadshavare för ett barn utan att det har med attityderna till HBT-personer att göra.

Sedan jag började göra min partirapporter 1998 är det bara en reform som jag haft med som officiellt inte är någon HBT-reform och det är avskaffandet av den s.k. bastuklubbslagen. Förbudet mot "ställen som främjar sexuella möten mellan gästerna" var ju formellt neutralt och gällde både hetero- och homosexuella. Men i praktiken riktade sig lagen emot bastuklubbarna där en del homo- och bisexuella män möttes.

Vilka är då de nya reformerna jag planerar att eventuellt ha med i nya partirapporter? Först ska jag förtydliga att ordet eventuellt är viktigt eftersom det är möjligt att det tillkommer något nytt eller att jag tar bort någon reform för att jag bedömer att listan annars blir för lång.

Men här är det vad som preliminärt blir en del av partirapporterna.

1. Lagen mot diskriminering ska kräva att arbetsgivare och utbildningsansvariga ska ha skyldighet att förebygga och ägna sig åt aktiva åtgärder emot diskriminering p.g.a. sexuell läggning och könsidentitet.

Idag har arbetsgivare bara skyldighet till det när det gäller kön, etnicitet och religion, utbildningsansvariga även för sexuell läggning och funktionshinder. Inom arbetsmarknaden saknas en sådan lag alltså för bl.a. HBT-personer och inom utbildningssektorn för bl.a. transpersoner.

2. Föräldrapresumtionslagen, eller lagen om faderskap för gifta män idag, ska gälla lika för olikkönade och samkönade par.

Idag måste många lesbiska gifta kvinnor som blir inseminerade få sin kvinnliga partner som juridisk förälder genom domstolsbeslut vilket är både krångligt och osäkert. Här bör det bli åtgärder som förenklar reglerna så att de blir så neutrala som möjligt. Givetvis i kombination med att en biologisk pappa ska bli juridisk vårdnadshavare (och inte mammans maka) om han och det lesbiska paret är ense om det.

3. Transsexuella ska få spara könsceller för att efter "operationen" kunna bli biologiskt föräldrar.

Den här reformen hade jag med i några tidigare partirapporter men bytte i somras ut den emot avskaffandet av sterilitetskravet i könstillhörighetslagen eftersom jag bedömde det senare som mer principiellt intressant. Att jag inte tog med båda hade med att göra att det redan var med tre (av 8) reformer i partirapporten med koppling till könstillhörighetslagen. Men i och med jag nu ökar granskningen även med flera andra nya reformer tar jag med även sparande av könsceller i mina partigranskningar igen. Och behåller de tre andra delarna, avskaffande av kraven att vara ogift, svensk medborgare och steriliserad.

4. Att Sverige ska jobba för att alla länder i unionen ska vara skyldiga att ha förbud mot diskriminering p.g.a. sexuell läggning inom i princip alla samhällsområden.

Idag gäller sådan skyldighet bara inom arbetsmarknaden medan alla länder måste ha förbud mot diskriminering p.g.a. kön och etnicitet inom i princip alla områden av samhället.

5. Att Sverige ska jobba för att alla länder i unionen ska vara skyldiga att ha förbud mot diskriminering p.g.a. könsidentitet inom i princip alla samhällsområden.

Idag har EU inte några krav på medlemsländer när det gäller lagar mot sådan diskriminering.

6. Att alla par i EU som ingått äktenskap och partnerskap ska bli juridiskt erkända som par vilket annat land de flyttar till inom unionen.

Idag gäller en kompromiss där länder rekommenderas att erkänna sådana samkönade relationer. Men det är i frivilligt och i princip alla länder som saknar eget juridiskt erkännande av homopar vägrar också ge det till gifta homopar från andra länder som flyttar dit.

Reformerna 4-6 hade jag med i min rapport om partiernas HBT-åsikter inför EU-valet 2009. Principiellt är jag dock för att EU-politiken ska bli mer integrerad i den vanliga svenska politiken. Det är viktigt att konstatera att unionen ännu främst är ett mellanstatligt, och inte överstatligt, samarbete. Det betyder att den svenska regeringen ofta kan påverka EU-regler mer än de ledamöter vi i Sverige väljer till EU-parlamentet.

Jag ska också kommentera några av de möjliga HBT-reformer jag kunnat ha med men inte har det.

När det gäller blodgivningsreglerna för män som har sex med män har Socialstyrelsen lämnat ett förslag om att män som inte haft sex med någon annan man de senaste 12 månaderna ska få ge blod. Läkemedelsverket har haft invändningar och nu har därför de två myndigheterna enats om att behålla de nuvarande reglerna (totalförbud) fram till juni 2011. Även om det här är en principiellt viktig fråga bedömer jag att riksdagen inte kan påverka situationen.

I min EU-rapport 2009 hade jag också med om partierna var för att unionen ska kritisera de länder som kränker centrala HBT-rättigheter som t.ex. förbud mot gayparader och förbud mot juridiska könsbyten. När jag avgjort vilka reformer jag ska ha med i mina rapporter har jag dock annars prioriterat sådana där man tydligt kan avgöra när de är genomförda. Det blir däremot svårt när det gäller att agera emot kränkningar eftersom situationen ju kan förvärras igen och det inte är entydigt vad som är "centrala HBT-rättigheter" och vad EU ska acceptera att länderna själva avgör.

Vad tycker då partierna om de här sex nya reformerna?

Aktiva åtgärder.

Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet för att det ska gälla för alla grupper som har skydd av lagen mot diskriminering. De fyra partierna i Alliansen har sagt de vill avvakta remissrundan även om de är försiktigt positiva. Inte heller Sverigedemokraterna har sagt något entydigt.

Föräldraskapspresumtion.

Alla riksdagspartier är för förutom kd och sd. De två senare partierna är visserligen ännu principiellt emot inseminationer för lesbiska kvinnor vid kliniker med de har inte avgjort om de är för eller emot föräldraskapspresumtion för lesbiska gifta kvinnor.

Sparande av könsceller för transsexuella.

Sex riksdagspartier är för, kd tvekar och sd är emot.

EU ska kräva att alla länder förbjuder diskriminering p.g.a. sexuell läggning inom i princip alla samhällsområden.

Sju riksdagspartier är för, sd är emot att EU ska kräva sådant utan vill att länder själva ska avgöra det.

EU ska kräva att alla länder förbjuder diskriminering p.g.a. könsidentitet inom i princip alla samhällsområden.

Sju riksdagspartier är för, sd är emot att EU ska kräva sådant utan vill att länder själva ska avgöra det.

EU ska kräva att samkönade relationer erkänna inom alla medlemsländer när ett part som ingått äktenskap eller partnerskap flyttar till landet.

Sex riksdagspartier är för, kd är för att kräva det bara när det gäller länder som själva har lagar om homoäktenskap eller partnerskap, sd är emot att EU ska kräva sådant utan vill att länder själva ska avgöra det. Jag tolkar kd-svaret som att de är emot ett sådant krav för alla länder i unionen.

Poängen för riksdagspartierna blir då följande. (jag ska förtydliga att det här är ett preliminärt resultat eftersom det är något år sedan jag kollade med partierna om vissa av reformerna men jag ska kontakta dem igen om dem). Partier får ett minuspoäng för varje HBT-reform de vill avskaffa.

Maxpoäng är 28p.

Miljöpartiet 28p
Vänsterpartiet 28p
Socialdemokraterna 27p
Folkpartiet 27p
Centerpartiet 27p
Moderaterna 24p
Kristdemokraterna 15p
Sverigedemokraterna 8p

Den mest dramatiska förändringen jämfört med min partirapport från sommaren 2010 är att sd hamnar tydligt efter kd. En orsak till det är att de två partierna har helt olika åsikter när det gäller om EU ska kräva diskrimineringsskydd för HBT-personer i alla länder i unionen.

Återigen är det preliminärt både vilka reformer jag ska ha med i nästa partirapport och även partiernas åsikter om en del av reformerna.

Uppdatering 1.

I en ny opinionsmätning från Novus får Alliansen och Röd-gröna ungefär som resultat som i riksdagsvalet. De två HBT-negativa partierna sd och kd får tillsammans 11,2 % jämfört med 11,3 % i riksdagsvalet.

Svenska Dagbladet har en artikel om att mp och deras debatt om de ska stanna kvar i samarbetet med s och v och att de ska välja nya språkrör nästa år. Om det blir ett tydligt samarbete mellan Alliansen och mp ska det blir intressant att följa om det påverkar HBT-politiken.

Uppdatering 2.

Fler artiklar om svensk partipolitik. Röd-Gröna har idag lämnat en gemensam alternativ budget. Vad jag vet är det inte några avgörande förändringar i den i relation till regeringens, Alliansens, budget när det gäller HBT-politiken.

DN SvD Dagen Exp AB

Uppdatering 3.

Jag ska förtydliga en sak om homorelationer i EU. M, fp och c vill att Sverige i EU ska kräva att även medlemsländer utan juridiskt erkännande av samkönade relationer (äktenskap, partnerskap etc) ska erkänna gifta par från andra länder som flyttar dit. Kd vill att kravet bara ska gälla för de länder som själva har lagar för homorelationer. Men den borgerliga regeringens gemensamma politik (som de kompromissat ihop sig om) är att alla länder i unionen bör erkänna samkönade relationer när ett gift par flyttar till landet alltså det alternativ som m, fp och c är för och som också har stöd av s, mp och v.

Uppdatering 4.

Fler artiklar om Röd-grönas budget.

DN1 DN2 Dagen

Förlåtelse.

Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss.

Att älska, glömma och förlåta. Det är livets gåta.

Jag vet inte var jag såg det där citatet. Det låter som något banalt. Enkelt att säga, svårare att tillämpa. Vem avgör när någon ska förlåta?

En del har varit med om fruktansvärda saker. Krig, tortyr, våld etc. Hur ska man kräva av någon annan att förlåta sådant? Svaret är att det kan man inte. Förlåtelse är individuell. Är den inte genuin kvittar det.

Men förlåtelse kanske handlar om ett konstaterande att vi alla är otillräckliga ibland. Att vi inte är perfekta. Det är ju det som är dubbelt. Ska vi själva bli förlåtna? Ska vi förlåta andra?

Det är inget givet svar. Det avgörs bl.a. av vilken situation en människa är i. Jag har en vän som blev misshandlad ofta när han var barn. Av sin far. Han har hatat honom i många år. Men för några år sedan, han är nu drygt 50 år, berättade han att han äntligen slutat hata sin far. "Det kändes som en befrielse. Jag gillar fortfarande inte honom men jag hatar honom inte idag."

En del barn har varit med om ännu värre saker. De vuxna som varit i närheten av dem har inte bara slagit dem utan även sexuellt utnyttjat dem. Är det möjligt att förlåta? Det avgör varje människa.

Nu har jag skrivit om en del extrema saker men resonemang om förlåtelse är i varje människas vardag. Det blir konflikter. Det är en del av att vara människa. Vi är ibland oeniga. Ibland gör vi sådant vi kanske efteråt konstaterat att vi skulle hanterat annorlunda. Hur förhåller vi oss till andra som betett sig fel?

Visst är citatet banalt.

Trots det. Det dröjer sig kvar.

Att älska, glömma och förlåta. Det är livets gåta.

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.

Om du har lila kläder på onsdag får du HBT-poäng.

Jag skrev i en bloggpost igår att det startats en kampanj i USA emot trakasserier av homosexuella och bisexuella ungdomar. En vällovlig kampanj. Men ibland kan man fråga sig om vuxna egentligen är bättre att respektera andra än tonåringar. I alla fall när man läser att en pappa som i flera år varit engagerad inom Boy Scouts of America blivit tvungen att lämna sin ledarfunktion inom föreningen av en orsak - han är bög. Från USA-gaysiten 365gay.

The Boy Scouts of America ejected the father of a 9-year-old Cub Scout from a leadership position in the organization because of his sexual orientation.

Openly gay Jon Langbert of Dallas, Texas, had been a volunteer in the Pack 70 Scout popcorn fundraiser team for two years until last week, when someone complained about his homosexuality at a Scout meeting. Langbert was then asked to stop wearing his Scout uniform and give up his leadership position.

“What message does that send to my son? It says I’m a second-class citizen,” Langbert said to The Dallas Morning News.

The organization has a strict policy of not allowing gays and atheists to become members.

Det är sanslöst empatilöst och inskränkt. Vad värre är - det här har politiskt stöd av de homofientliga Republikanerna där de flesta politiker aldrig framfört något kritiskt ord emot sådan här diskriminering. Tvärtom har de jobbat för att Boy Scouts of America ska få få tillgång till offentliga skollokaler etc. trots sin diskriminerande policy. Därmed är skattebetalare med och betalar deras homofoba förening.

"It gets better"-kampanjen har pågått i USA i några veckor. Nu når budskapet även Sverige berättar en artikel på HBT-siten Qx.

I lördags startade Micke Kazarnowicz ett upprop på Facebook inspirerad av It Gets Better-kampanjen i USA.

För att visa unga hbt-personers att "det blir bättre" så uppmanas vi bära lila på onsdag den 27 oktober. 80 000 har redan anslutit sig till kampanjen.

Efter den amerikanska kampanjen It Gets Better startade Micke Kazarnowicz ett Facebookupprop för att uppmärksamma unga hbt-personers situation även i Sverige.

- De fem pojkar som begick självmord i USA gjorde mig påmind om att situationen i Sverige inte är så mycket bättre, förklarar Micke Kazarnowicz för QX.

- Det är lätt att vara 30-nånting bög i Stockholm och jobba med marknadsföring och tro att det är enkelt, men jag blev påmind om att det är en privilegierad bubbla jag lever i. Inspirerad av den amerikanska "spirit"-kampanjen och av Joel Burns tal ville jag ge folk ett forum att säga "det blir bättre" och "det är okej att vara den du är". Det är som att hela dagen gå runt och säga just det, men genom att vara lila istället för med rösten.

Kazarnowicz startade ett event, skrev på sin blogg aksiktstorped.se, fick draghjälp av bloggaren Elin Grelsson och från lördag lunch till dags dato har nära 80 000 sagt att de kommer eller kanske kommer att bära lila på onsdag.

Kazarnowicz påminner om Folkhälsoinstitutets rapport från förra året som visar att unga hbt-personer mår psykiskt sämre än andra ungdomar i Sverige. Och han skriver på eventsidan: ”Självmordsförsök är 2,5 gånger vanligare bland unga kvinnor som är osäkra på sin sexualitet, och mer än 5 gånger vanligare bland dito unga män”.

Jag ska väl erkänna att varken lila, eller för den delen rosa, är mina favoritfärger. Jag gillar främst svart. Kanske säger något om att jag färgpolitiskt är annorlunda än en del andra i HBT-rörelsen. Och möjligen även att jag inte är så oskyldig. :-)

Men skämt åsido, det här är ett bra initiativ. Har ni möjlighet att sprida budskapet och bära lila klädesplagg på onsdag, kanske även berätta för människor ni möter varför, så är det positivt. Även i Sverige mår många ungdomar dåligt för att de inte känner sig trygga i sin identitet som HBT-personer. Och ännu 2010 har transpersoner inte samma tydliga juridiska skydd mot hets och hatbrott som bögar, lesbiska, svarta och judar. Det kan vi jobba för att förändra.

Europadomstol kritiserar Moskvapolitiker för förbud mot gayparader.

Idag har Europadomstolen för mänskliga rättigheter avgjort att förbudet mot gayparader i Moskva i Ryssland inte är förenligt med Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Från Pinknews.

Russian gay rights leader Nikolai Alekseev complained to the court that the parade bans in 2006, 2007 and 2008 breached the European Convention on Human Rights.

The court agreed and ordered Russia was to pay to Mr Alekseev 12,000 euros in respect of non-pecuniary damage and 17,510 euros for costs and expenses.

The city’s last mayor, Yuri Luzhkov, repeatedly banned the marches on pretexts of health and safety and has called gays and lesbians “satanic”.

Since 2006, campaigners have attempted to hold the events but these were broken up by police....

The ruling said: “The main reason for the bans on the gay marches had been the authorities’ disapproval of demonstrations which, they considered, promoted homosexuality.

“In particular, the court could not disregard the strong personal opinions publicly expressed by the Moscow mayor and the undeniable link between those statements and the bans.

“Consequently, the court found that, as the government had not justified their bans in a way compatible with the Convention requirements, Mr Alekseev had suffered discrimination because of his sexual orientation.”

För några veckor sedan avslöjade Pinknews att en domstol i landets näst störst stad, S:t Petersburg, beslutat att ansvariga politikers förbud emot gayparader där inte är förenligt med landets konstitution.

The city court gave city authorities until November 1st to allow gay campaigners to organise an event and the city hall has said it will comply with the order, leading campaigners to believe they could soon hold the city’s first ever legal gay march.

Vi får hoppas att politikerna i Moskva också respekterar demonstrationsfriheten när de nu fått en åthutning från Europadomstolen för mänskliga rättigheter. Domen är givetvis mycket positiv och kan få betydelse också i andra delar av Europa. Även Vitryssland, Ukraina, Moldavien och Makedonien har förbud mot gayparader.

Ett annat land där situationen för HBT-personer är problematisk är Litauen. Hans Linde, öppet homosexuell och riksdagsledamot för Vänsterpartiet, har 13 oktober lämnat en skriftlig fråga i riksdagen till EU-minister Birgitta Ohlsson (fp). Linde skriver bl.a.

När parlamentet i september fastställde sin agenda för hösten inkluderar den än en gång förslag som skulle innebära stora inskränkningar av hbt-personers rättigheter. Det ena tilläggsförslaget, artikel 310 (1) i brottsbalken, säger att den som ”främjar homosexuella relationer på offentliga platser” begår ett brott som kan straffas med samhällstjänst, böter eller fängelse. Det andra förslaget, artikel 214 (30) i landets förvaltningslag, innebär att enskild eller juridisk person som ”främjar eller finansierar främjande av homosexuella relationer på offentliga platser” kan dömas till böter mellan 1 000 och 5 000 litas (ca 3 000–15 000 kronor).

Vilka initiativ avser statsrådet att ta för att tydliggöra att de aktuella lagförslagen strider mot internationella konventioner och att alla invånare i Litauen, inklusive barn, har rätt till full yttrandefrihet, vilket inkluderar rätten att söka och få opartisk information?

Birgitta Ohlsson svarar bl.a. följande.

Vår inställning är densamma beträffande Litauen som för andra länder där det förekommer risk för inskränkningar av hbt-personers rättigheter. Den svenska regeringen har i kontakter med företrädare för Litauen klargjort sin ståndpunkt att en lag som kriminaliserar främjande av homosexualitet på offentlig plats innebär en kränkning av grundläggande rättigheter som yttrandefrihet och varje människas lika värde. Jag har personligen besökt Litauen tre gånger under min tid som statsråd. Vid dessa tre tillfällen har jag framfört den svenska regeringens ståndpunkt och manifesterat mitt stöd för hbt-personer i Litauen.

Mitt engagemang i denna fråga fortsätter och vi kommer att följa utvecklingen i Europa i stort och i Litauen i synnerhet den närmaste tiden. Jag hoppas och tror att de förslag som finns inte kommer att förverkligas.

Litauen försöker tydligen jobba för att vara EU:s "svarta får" när det gäller HBT-rättigheter. Medan debatten nyanserats något i länder som Lettland och Polen fortsätter det ena mer absurda förslaget efter det andra från ledamöter i Litauens parlament.

I Portugal är det däremot en positiv nyhet. Landets parlament har, efter förslag från den socialdemokratiska regeringen, sagt ja till en lag som reglerar juridiska könsbyten. Hittills har transsexuella i Portugal varit tvingade att få prövat i domstol om de velat byta kön juridiskt. Vilket inte bara betytt kostnader och krångel utan också skapat osäkerhet om domstolen skulle acceptera det.

Vänstersocialistiska partiet BE hade föreslagit att det inte skulle vara något krav på operation för att få juridiskt byta kön men regeringen och majoriteten i parlamentet röstade nej till det. Det betyder att Portugal inte får samma frihetliga könstillhörighetslag som bl.a. grannlandet Spanien där det inte är några krav på sterilitet eller operation för att få byta kön juridiskt.

Propositionen (regeringsförslaget) En reformerad grundlag ska behandlas av riksdagens konstitutionsutskott 16 november då de justerar (definitivt avgör) sitt betänkande (rapport). Det är nu avslöjat på regeringens hemsida.

Förbud mot diskriminering p.g.a. sexuell läggning i regeringsformen kapitel 2 är med som en del av propositionen. Det är ännu inte publicerat något datum när kammaren (riksdagen i sin helhet) ska behandla propositionen men det lär bli i slutet av november. Förslagen i propositionen ska sedan träda i kraft 1 januari 2011.

Eftersom sju av riksdagspartierna sedan tidigare kompromissat ihop sig om förslaget är det bara Sverigedemokraterna som eventuellt lämnar en del avvikande åsikter. De har ännu inte kommenterat om de är för eller emot den del som handlar om diskrimineringsförbudet för homosexuella och bisexuella.

Förbud återigen emot homosoldater i USA.

En appelationsdomstol i USA avgjorde igår att nuvarande policy "Don´t ask, don´t tell" ska behållas i väntan på att domstolen senare ska pröva lagen. Den diskriminerande policyn från 1993 betyder att öppet homosexuella och bisexuella inte får jobba inom försvaret. Det är USA:s regering som överklagat ärendet till appelationsdomstolen. Trots att president Barack Obama och regeringen själva håller med i sak om att nuvarande policy måste bort.

12 oktober i år avgjorde en domstol att policyn inte är förenligt med landets konstitution. Från brittiska HBT-siten Pinknews.

A US federal judge yesterday ordered an immediate end to Don’t Ask, Don’t Tell, the law that bans out gay soldiers from serving in the military.

US District Judge Virginia Phillips’ injunction brings the military the closest it has ever been to repealing the controversial law.

Her injunction tells the Pentagon to immediately stop enforcing the 1993 law and orders the Defence Department to halt any current investigation or discharge relating to a soldier’s sexual orientation.

The Justice Department has 60 days to respond to the order but has not yet commented. It may ask a higher court to stay the ruling while it appeals.

Judge Phillips, of California, made the ruling in a case brought by gay Republican group Log Cabin Republicans. She was asked by the Obama administration to limit her ruling to members of that group but rejected the request.

She ruled that the policy violated the First and Fifth Amendments and wrote that it “irreparably injures servicemembers by infringing their fundamental rights”.

An estimated 13,500 soldiers have been dismissed under the law, which allows gay and lesbian soldiers to serve in the military but bars them from revealing they are gay. In many cases, dismissed soldiers had their sexual orientation revealed by a third party.

Christian Berle, deputy executive director of the Republican gay group, said: “These soldiers, sailors, airmen, marines and coast guardsmen sacrifice so much in defence of our nation and our Constitution. It is imperative that their constitutional freedoms be protected as well.

Men igår beslutades alltså att nuvarande policy ska gälla tills ärendet prövas i appelationsdomstolen. Från Svenska Dagbladet.

En appellationsdomstol tillmötesgick på onsdagen regeringens begäran att temporärt bibehålla förbudet mot öppet homosexuella i armén.

Därmed upphävdes ett domstolsföreläggande från en lägre instans som hindrade den amerikanska armén från att använda "don't ask, don't tell"-regeln, som visserligen tillåter homosexuella i försvaret - men endast om de hemlighåller sin sexuella läggning.

President Barack Obama har visserligen sagt sig vilja slopa regeln, men han föredrar att beslutet fattas av senaten. En utredning i frågan ska vara klar den 1 december.

Man kan tycka det är absurt att regeringen överklagar ett beslut som de egentligen gillar. Men dels förväntas principiellt presidenten och regeringen överklaga domstolsavgöranden i syfte att upprätthålla lagar beslutade av kongressen. Dels har Obama haft som strategi att ge legitimitet åt förändringen av policyn i försvaret genom att få försvarshögkvarteret Pentagon och kongressen med sig. Oavsett vad man tycker om den strategin kan man konstatera att USA aldrig har varit så nära att tillåta öppet homosexuella och bisexuella i försvaret. Den utredning som Pentagon gör om saken ska vara klar 1 december i år. Därefter förväntas det en omröstning i kongressen.

I Europa är det fyra länder som har förbud mot homosexuella och bisexuella i försvaret, Vitryssland, Serbien, Bosnien och Turkiet.

Även Sydsvenska Dagbladet skriver om nyheten.

En annan debatt som det skrivits mycket om i USA-media i höst är situationen för unga homosexuella och bisexuella. Orsaken är att flera tonåringar gjort självmord efter att blivit trakasserade för att de antingen är homo eller bi eller att andra gissat att de är det. Några av dem har varit bara 13 år.

Därför har det startats en videokampanj på Youtube. Från Pinknews.

After reports of a spate of suicides among gay US teenagers, a gay journalist has launched a YouTube channel to encourage troubled gay young people not to harm themselves.

Dan Savage, a writer and columnist, has acted as an agony uncle to depressed gay young people through his column ‘Savage Love’....

Mr Savage said: “When a gay teenager commits suicide, it’s because he can’t picture a life for himself that’s filled with joy and family and pleasure and is worth sticking around for.

“So I felt it was really important that, as gay adults, we show them that our lives are good and happy and healthy and that there’s a life worth sticking around for after high school.”

Bland de som lämnat videomeddelanden på Youtube är sångaren Adam Lambert.

Från USA:s försvarsminister Hillary Clintons videomeddelande.

Here at the State Department, I’m grateful every day for the work of our LGBT employees who are serving the US as foreign service officers, civil servants here and around he world. It wasn’t long ago that these men and women were not able to serve openly, but now they can because it has got better, and it will get better for you, so take heart and have hope and please remember that your life is valuable and you’re not alone. Many people are standing with you and sending you their thoughts, their prayers and their strengths, count me among them. Take care of yourselves.

Folkmusiker dansar som protest emot främlingsfientlighet.

För några veckor sedan skrev jag här på bloggen om att jag besökt ett protestmöte emot Sverigedemokraterna. På Möllevångstorget i Malmö var det en hatisk och obehaglig stämning.

Därför bli jag glad när jag idag läser i Sydsvenska Dagbladet om att ett antal människor som spelar folkmusik gjort en offentlig manifestation mot främlingsfientlighet igår utanför Stadshuset i Malmö. Positivt är att det blir en tidningsartikel där folk inte tävlar vem som oftast kan använda ord som fascister och rasister. Eller försöker låtsas förneka att det existerar en svensk kultur. Utan istället lugnt och sakligt förklarar att det är möjligt att både gilla folkmusik och mångkultur. Och att kulturer påverkar varann inom musik och annat inte bara är oundvikligt utan också positivt.

Färre hatiska floskler och mer resonemang. Färre maskerade ansikten och fler "knätofsar". Det är nog det som behövs i kampen emot främlingsfientligheten från sd.

Klockan fem över halv ett ljuder ett kohorn utanför Stadshuset i Malmö. Det är riksspelmannen Göran Jackson som inleder folkmusikernas manifestation mot främlingsfientlighet.

När Sverigedemokraterna kom in i riksdagen hamnade plötsligt folkmusiken och folkdansen i rampljuset. Partiet vill stödja den traditionella svenska kulturen, på bekostnad av annan kultur. Det har retat upp många utövare av just den kultur som SD vill stödja.

Organisationer som Svenska folkdansringen och Riksförbundet för folkmusik och dans har protesterat mot att bli förknippade med SD.

Nätverket Folkmusiker mot främlingsfientlighet har författat ett ”knätofsmanifest”, som slår fast att mångfald och folkkultur inte är varandras motsatser.

Och över hela landet – i Malmö, utanför riksdagen i Stockholm, i Göteborg, i Umeå, i Östersund, i Malung, i Arvika – ordnade folkmusikerna igår manifestationer med folkmusik och folkdans, på initiativ av nätverket.

Fiolspelaren Maria Bojlund, riksspelman på låtar från Skåne, är en av de folkmusiker som slutit upp utanför Stadshuset i Malmö för att delta i manifestationen.

– Det är en konstig sits. Vi har alltid kämpat för att få mer pengar till folkmusiken. Och nu skulle vi helt plötsligt få det, på villkor vi inte vill ställa upp på, säger hon.

– Det är viktigt att svensk folkmusik inte får en politisk laddning, inte blir ett verktyg i en politisk debatt. Folkmusiken är öppen för alla.

Maria Bojlund menar att folkmusiken alltid påverkats av influenser utifrån.

– Folkmusiken lät inte så här för 100 år sedan och folkmusiken för 100 år sedan lät inte likadan som den 100 år tidigare. Folkmusik växer hela tiden, med respekt för det som har varit.

Pia Qvarnström, som dansar folkdans och spelar traditionell vietnamesisk musik, är arrangör för manifestationen i Malmö.

– Vi som håller på med folkmusik vill göra vår röst hörd när det debatteras folkmusik kontra mångfald. Svensk folkmusik är en del av mångfaldssamhället. Jag hoppas att folk när de pratar om folkkultur ska prata med folkmusiker och inte lägga ord i munnen på oss, säger hon.

När musikerna, cirka tjugo stycken, spelar dansar hon och Dan Nordström en värmlandspolska.

– Det är viktigt att visa att folklig kultur tillhör alla och alltid har påverkats av det som finns runtomkring, säger Dan Nordström, som förutom att dansa folkdans även sysslar med folklig slöjd.

– Vi vill visa att vi inte ställer oss bakom en politik där man exkluderar, där man bara vill bevara en kulturyttring och inte låta den påverkas av influenser utifrån. Kultur utan influenser självdör.

Uppdatering 1.

Ännu ett tecken på att många som sysslar med folkmusik är begåvade människor hittar man på siten Newsmill i en ny debattartikel. Ett antal folkmusiker kritiserar där, med rätta, kulturminister Lena Liljeroth (m) som i en intervju i Dagens Nyheter 6 oktober tydligen sagt att "det inte finns någon specifikt svensk kultur". Från debattartikeln på Newsmill.

Men att känna samhörighet på ett kollektivt plan behöver inte vara inskränkande eller främlingsfientligt och det behöver inte inskränka sig till att heja på fotbollslag och vifta med flaggor. Samhörighetskänsla kan vara inspirerande och dessutom kanske hjälpa en att förstå vem man är och förhålla sig till samtiden. Man behöver inte spela nyckelharpa eller jojka för att fascineras och inspireras av den mänsklighet, kontinuitet och uppfinningsrikedom som dessa företeelser representerar. Det skapar ett slags samhörighet, eftersom det är uttryck som finns och utvecklats i ett samhälle vi tillhör. Precis samma slags respekt, fascination och inspiration kan man känna inför musikkulturella uttryck som utvecklats i andra kulturer. Som folkmusiker kan man ofta känna en djupare samhörighet med folkmusiker från andra kulturer än med fotbollsspelare, hur blågula de än är.

Jodå, kd har faktiskt problem med homofobi.

Igår publicerade Dagens Nyheter en debattartikel från folk i Kdu:s "kriskommission". Erik Slottner, öppet homosexuell och tidigare ordförande i Kdu, är en av skribenterna.

Från artikeln.

Partiet dras med en rad förutfattade meningar. De vanligaste är att man måste vara kristen för att rösta på partiet och att vi är homofober. Fördomarna skrämmer i väg potentiella väljare och hindrar tillväxten.En del framhäver att partinamnet i sig är ett hinder och flera partimedlemmar har talat om ett namnbyte.

Kriskommissionen menar att det inte är namnet i sig som är problemet utan politikens innehåll och sättet att kommunicera politiken. Vi föreslår i stället att en ”Fördomsgrupp” tillsätts som återkommer med förslag på hur vi ska förhindra att fördomar gror och får fotfäste. Gruppen ska analysera och återkomma med förslag – avseende både politikens innehåll och kommunikation – för att riva barriärer och fördomar om partiet.

Till viss del har de rätt i att det finns fördomar om Kristdemokraterna. Både bland HBT-personer och övriga befolkningen är det en del som fått för sig att i princip alla kd-politiker hatar homosexuella och är emot alla HBT-reformer. Så är det inte.

Men kd har problem med en homofientlig falang, som har fått större betydelse i partiet efter att flera av dem kryssat sig in i riksdagen. Bland de värsta homofoberna är Tuve Skånberg och Anneli Enochsson. Men givetvis också Lennart Sacredéus som dock försvann från riksdagen i år eftersom partiet förlorade sitt mandat i Dalarnas län. Kristdemokraterna accepterar homofientliga kommentarer från sina politiker som de aldrig skulle gjorts om någon av dem sagt motsvarande saker om invandrare.

Orsaken är nog att Kristdemokraterna som parti var tydligt homofientligt fram till ca 1998. Därefter har partiet ändrat sig något. Men ännu år 2010 är det enkelt att konstatera att kd ofta är ensamma tillsammans med sd om att inte vara för centrala och viktiga HBT-reformer.

Här är några exempel där kd ännu inte sagt ja till reformer.

Reformer som riksdagen redan sagt ja till.

Könsneutral äktenskapslag.
Alla riksdagspartier är för förutom kd och sd.

Likställd adoptionslag för samkönade och olikkönade par.
Alla riksdagspartier är för förutom kd och sd.

Inseminationer av lesbiska kvinnor vid kliniker.
Alla riksdagspartier är för förutom kd och sd.

Nya HBT-reformer.

Föräldrapresumtionslagen ska gälla lika för gifta samkönade och gifta olikkönade par.
Alla riksdagspartier är för förutom kd och sd.

Avskaffa kraven att någon måste vara ogift, svensk medborgare och steriliserad för att få juridiskt byta kön.
Alla riksdagspartier är för förutom kd och sd.

Tillåt transsexuella att spara könsceller (sperma respektive äggsceller) för att efter "operationien" kunna bli biologiska föräldrar.
Alla riksdagspartier är för förutom kd och sd.

Sverige bör jobba för en HBT-konvention i FN.
Alla riksdagspartier är för förutom kd och sd.

EU bör avgöra att alla homoäktenskap och partnerskap som ingåtts i ett av dess länder ska godkännas när paret flyttar till ett annat land i unionen.
Alla riksdagspartier är för förutom kd och sd.

Lagen om hets mot folkgrupp ska skydda transpersoner.
Alla riksdagspartier är för förutom m, kd och sd.

Förbud mot diskriminering p.g.a. könsidentitet i regeringsformen.
Alla riksdagspartier är för förutom s, m, kd och sd.

Det hade varit en sak om kd varit emot och tvekat om ett fåtal HBT-reformer men det är ju tydligt att Kristdemokraterna ideologiskt är närmare Sverigedemokraterna än övriga riksdagspartier inom HBT-politiken.

Även Dagen skriver om situationen för Kristdemokraterna.

Uppdatering 1.

Jag har nu kollat rapporten från Kdu.

Från sid 7.

Det finns fortfarande en bild av partiet som bakåtsträvande och som ett parti med omoderna idéer. Detta märks främst i olika frågor som exempelvis jämställdhet och sexuellt likaberättigande, vilket stöter bort framför allt yngre väljargrupper men också väljare i storstäder.

Från sid 18.

Uppfattningen om partiets kopplingar till kyrkan och negativa inställning till hbt-personer lägger en våt filt över hela partiet. Den skrämmer iväg massor av potentiella väljare – inte minst unga personer och storstadsbor. Attityden till hbt-personer har förändrats avsevärt mot en mer öppen och tolerant inställning bara de senaste tio åren. Antalet människor som känner eller på annat sätt kommer i kontakt med homosexuella blir allt större. Att i detta klimat fortsätta hitta infallsvinklar i alla hbtreformer som partiet inte gillar och istället lägga egna förslag är i längden inte hållbart. Företrädare som uttrycker sig negativt om homosexuella eller hbt-personers livsstil måste bli tillsagda. Klarar kristdemokraterna inte av att ändra bilden av partiet så förhindras också partiets tillväxt.

Kristdemokraterna behöver därför en genomgripande strategi för hur partiet ska sluta förknippas med kyrkan och med homofobi. Därför föreslår kriskommissionen att en ”Fördomsgrupp” tillsätts vars uppgift blir att återkomma med förslag avseende både politikens innehåll och partiets kommunikation för att undvika att dessa fördomar vinner mark och får fotfäste. Uppdraget är att minska trösklarna för människor att rösta på kristdemokraterna, och minska den nedåtgående trenden bland potentiella väljare. 47% av väljarna var positivt inställda till KD 1998, medan bara 18% 2009.

Det är positivt att det är självkritik när det gäller HBT-delen. Dock avslöjas möjligen att vissa i gruppen själva har vissa problem att formulera sig vetttigt eftersom man snackar om "HBT-personers livsstil". Det är högerkristen retorik att snacka om HBT som en livsstil. Ungefär som att det är någon hobby, att man väljer att vara homo och-eller transperson. Om formuleringen sedan är orsakad av okunskap eller bara slarv när man ska skriva ihop något är en annan sak.

Från sid 27.

Andelen förstagångsväljare som röstar på KD är mycket låg (2 %)

Det trots att ett av målen i partiets eftervalsanalys 2006 var.

Från sid 29.

Nå unga väljare

Uppdatering 2.

Göran Hägglund, ordförande i Kristdemokraterna, har idag en debattartikel i Dagens Nyheter om partiets kris. Från artikeln.

Ändå är det uppenbart att väljarna har valt att löna allianspartierna i olika grad. Och för oss kristdemokrater måste en grundlig eftervalsrannsakan ta vid.

Man ska aldrig vara rädd för att vara självkritisk och speciellt inte i en verksamhet som vår, som bygger på förtroende.

Utan att föregripa partiets valanalys vill jag ändå säga att en sak är säker: den kristdemokratiska förnyelsen måste fortsätta....

Ja, det är väl positivt att kd-politiker nu ska vara självkritiska och självrannsakande. Förhoppningsvis gäller det även för politiken för homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter.

Jag är principiellt försiktig med att använda "guilt by association" som argument. Ofta slängs den typen av argument runt slentrianmässigt i debatter. Att Moderaterna och Socialdemokraterna tvekar precis som Sverigedemokraterna om att införa ett förbud mot diskriminering p.g.a. könsidentitet i regeringsformen säger nog inte något om hur mycket de tre partierna har gemensamt. Men som jag redovisat i den här bloggposten hamnar kd systematiskt på samma åsikter som sd inom nästan alla reformer inom HBT-politiken. Det borde stämma till eftertanke hos kd-politiker som kallar sig humanister.

Jag är övertygad om att vi måste fördjupa vårt arbete med politikens gränser. Vi måste konkretisera vad det i praktiken innebär att företräda verklighetens folk....

Det första är familjepolitiken. Det är en kristdemokratisk hjärtefråga. Men just därför måste vi vara vaksamma så att vi inte förväxlar mål och medel. Vårt mål är alltid en trygg och frihetlig familjepolitik.....

Vi har inte lyckats förklara och konkretisera vår familjepolitik på ett sådant sätt att den blir ett skäl för människor att ge vår politik sitt stöd....

En orsak till att kd får svårt få stöd för sin familjepolitik är nog att folk konstaterar hur fixerat partiet är vid kärnfamiljer. Givetvis ska de uppmärksammas men det ska också andra typer av familjer. Och folk noterar att kd ofta motarbetar reformer som syftar till att förbättra för samkönade familjer bl.a. en könsneutral äktenskapslag som är symboliskt viktig för många homosexuella och bisexuella.

Och folk konstaterar att partiet nu börjat tala om en "frihetlig politik" men samtidigt är det bara kd, tillsammans med sd, som bland riksdagspartierna ännu inte sagt ja till att avskaffa tvångsskilsmässor och tvångssteriliseringar för transsexuella som juridiskt ska byta kön. Hur frihetligt är det ?

Jag tycker själv att kd:s tal om "verklighetens folk" är lätt fånigt och även populistiskt. Men partiet har ju i somras förtydligat att även HBT-personer tillhör "verklighetens folk". Då är det dags att partiet också anpassar sin politik efter det när det gäller bl.a. en könsneutral äktenskapslag och att avskaffa tvångsskilsmässor och tvångssteriliseringar av transsexuella.

Även SvD och Dagen har artiklar om Göran Hägglund om situationen för kd.

Uppdatering 3.

Fler artiklar om kd.

Dagen2 Dagen3

Uppdatering 4.

Fler artiklar om kd.

DN2 SvD2 AB