Tre sd-politiker med bögnoja.

Yngve, Göran och Per-Olov har en blogg ihop. Nu är det inte vilken blogg som helst utan de representerar Sverigedemokraterna i Värmland. Ett parti som har ca 4 % i opinionsmätningarna och kan hamna i riksdagen nästa år. Man kan alltså förvänta sig ett visst vett i resonemangen och hyfs i argumenteringen oavsett hur intoleranta deras åsikter är i sak .

Yngve, Göran och Per-Olov gillar inte homosexuella, det blir ju tydligt när man kollar vad de skriver som kommentar till Stockholm Pride.. Man kan nästan gissa att de ängsligt måste säga något negativt om bögar annars kan ju folk få för sig att de där tre är mer än bloggkamrater. Eller kanske någon av dem är smygbisexuell och försöker dölja det med homofientlighet? Det är ju iofs deras ensak. Men nu representerar de alltså ett parti som i alla fall de senaste åren försökt definiera sig som seriöst.

Låt oss granska några delar av deras kommentarer till Stockholm Pride.

De citerar med gillande en annan bloggare som skrivit följande.

Jag föreslår att arrangörerna av Pridefestivalen i Stockholm arrangerar nästa års festival i Iran eller Saudiarabien för att där bistå sina förföljda bröder och systrar och att den så hbt-förtjusta Mona Sahlin, som nu förvandlat hela partiet till en hbt-klubb, håller invigningstalet på torget i Teheran – i mångkulturalismens namn, förstås.

De där tre sd-politikerna är nog så fixerade vid att mångkultur = invandrare och muslimer (det är ju ofta en del av deras egen propaganda) att de fått för sig att Iran skulle hylla mångkulturalism. Eftersom det bor många muslimer och .... invandrare där. Förmodligen är alla svartmuskiga typer såna där hemska invandrare vilket land de än bor i.

Fakta är att Irans regim är emot ett mångkulturellt samhälle. De förföljer och diskriminerar bl.a. kristna. Precis som Sverigedemokraterna vill diskriminera muslimer. De flesta muslimska diktaturer och Sverigedemokraterna har det gemensamt att de vänder sig emot ett mångkulturellt samhälle där alla har lika rättigheter.

Återigen till sd-bloggen. Så här skriver man där.

Men för stockholmarna har festivalen faktiskt en ibland något påträngande baksida. Jag läste den här initierade och smått tragikomiska skildringen bland kommentarerna hos en annan blogg under förra årets festival:

Och de citerar återigen en annan bloggare (men de är försiktiga nog att inte länka så att man kan kolla att det inte är de själv som skrivit det från början) när de skriver

Det talas jävligt tyst om hur Prajdperversiteterna “spiller över” på bostadsområden runt omkring den för stunden helt obesökbara parken Tantolunden. Att parken förvandlas till en orgie i fylla, samkönade buskknull, svartsjukedramor, ett ständigt skrikande mm mm nämns icke med ett ord i den rent sinnessjukt entusiastiska mediebevakningen av eländet...

Hade en dylik tillställning anordnats av något annat än HBT-lobbyn tillsammans med rövslickande politiker och dess knähundar i media hade det överhuvudtaget aldrig blivit något Prajdande. Därtill är dom sanitära olägenheterna och den negativa påverkan det har för boendemiljön i området alltför omfattande.

Jag har besökt Stockholm Pride några år, dock inte alla. Någon lugnare festival får man leta efter. Polisen i Stockholm har med förvåning konstaterat att de vissa år inte behövt göra några som helst ingripanden i själva Prideparken trots att tusentals människor besökt platsen. Jämför med olika musikfestivaler med främst heterosexuell publik. Eller vilken stadsfestival som helst. Det är ofta våldtäkter, misshandel etc.

Ni som är skeptiska till det jag just skrivit. Ring vilket poliskontor som helst som haft ansvar för polisbevakningen av någon HBT-festival. Men trots det försöker Sverigedemokraterna i Värmland försåtligt, genom att hänvisa till någon bloggare utan att ange någon länk dit, låtsas som att ordningsproblemen skulle vara värre på Pridefestivaler än vid andra evenemang. I verkligheten är det alltså tvärtom.

Det här betyder givetvis inte att alla HBT-personer är några människor som aldrig gör fel. Folk beter sig illa även bland oss ibland. Men de flesta som besöker HBT-festivaler har sett fram emot det så mycket och har ett intresse av att inte bli portade därifrån att de sällan gör något som orsakar problem för polisen.

Sd-bloggen talar också om firande av "märkliga sexuella varianter under Prideveckan". Som om några sd-politiker i Värmland skulle veta vad som händer på Stockholm Pride. Och vilka udda sexuella varianter är det de talar om? Oralsex? Analsex? Sexleksaker? De där sd-männen kanske inte vet att massor av heterosexuella också ägnar sig åt sådant.

Men sd-politikerna säger inte något om homosexuell kärlek. De är kvar i en retorik där två människor av samma kön bara ägnar sig åt sex medan två av olika kön även kan älska varann. Det där är traditionell homofientlig retorik.

Givetvis så blir det till sist en rekommendation att bögar och lesbiska ska ansluta sig till Sverigedemokraterna och en varning för muslimerna. Det är bara när sd ska varna för muslimer som partiet säger något positivt om homosexuellas rättigheter. Har du någonsin läst sd fördöma t.ex. våldet och förföljelsen mot HBT-personer i de kristna länderna i Östeuropa

HBT-människor ska alltså bli med i ett parti med HBT-fientliga människor som Yngve, Göran och Per-Olov, för att bekämpa HBT-fientliga muslimer. Vilken logik.

Men visst är det intressant att de vill att såna perversa människor som HBT-personer ska bli med i samma parti som dem själva. Kanske Yngve, Göran och Per-Olov därmed avslöjar att de själva är perversa. Vem vet vad de tre sd-killarna gör med varann på sina partimöten när ingen annan är där?