I förra meddelandet så skrev jag att det är logiskt att Svenska kyrkan som homovänligt samfund är med vid Stockholm Pride. Men även homovänliga och homosexuella kristna kan ha invändningar emot att Svenska kyrkan ska "legitimera" seminarier om accepterande av prostitution, folk som hyllar fri sex, många i paraden är mycket lättklädda, ärligt talat är det ju en del anspelningar på sex. Även om det mesta där handlar om annat, "seriösa" seminarier, musik, politik, kultur etc.
Men det vore ju i och för sig besynnerligt om det inte skulle en del sexantydningar när så många människor möts. Kolla vilken annan festival som helst, jag lovar att det rumlas runt en del i tälten med nya människor även på Hultsfredsfestivalen och liknande evenemang.
Men ska Svenska kyrkan vara närvarande? Legitimerar man då de som har helt annorlunda syn på monogami och nakenhet? Själv har jag inte problem med "sexdelarna" av festivalen men jag kan respektera att vissa kristna har det.
För att besvara den frågan skulle jag vilja börja i Malmö. Inte Regnbågsfestivalen utan Malmöfestivalen, som är vår stadsfestival sedan 1985. Varje år i augusti.
Många Malmöbor, däribland jag, är ganska skeptiska till den, även om vi trots det oftast tar en runda runt stan för att kolla in den. Att festivalen är så kontroversiell är för att den idag till 80 % handlar om att sälja, sälja och sälja. Jag har inget emot att folk tjänar pengar, jag är liberal, men festivalen blir kommersialism i kvadrat, där i praktiken din plånbok ofta avgör hur "roligt" du har det. Utan pengar blir det inte samma sak att vara där.
Men, och här är min poäng, kristna samfund brukar vara mitt ibland det här, jag har för mig även Svenska kyrkan. Har de då ansvar för kommersialismen som väl är oförenligt med det kristna budskapet om fokus på icke-matierialism. Enligt mig blir det svårt att placera ett ansvar på Svenska kyrkan. Dels så gäller det ju för dem att vara med vid ett evenemang där de kan möta många människor de annars aldrig skulle få en dialog med. Dels kan ju Svenska kyrkan vara en viss motkraft mot kommersialismen.
Och likadant borde man ju kunna resonera när det gäller Stockholm Pride. Det är inte rättvist att Svenska kyrkan ska ha något ansvar för allt runtomkring dem, varken på Malmöfestivalen eller Stockholm Pride.
Ibland verkar det som om vissa kristna har sådan iver att ha "rena händer". Man ska bara vara i fina situationer där alla är snälla, nyktra och asexuella. Det känns nog bra för en del, då kan de känna sig präktiga en stund.
Men borde inte en religiös människa (kristen, muslim, jude etc) ibland acceptera att hamna på platser och i situationer där man kanske inte är helt bekväm med allt runt omkring en men där man jobbar för något viktigare och placerar sin egen obekvämhet åt sidan. Därför att det ger så mycket annat tillbaka som är positivt.
Det kan tyckas modigt att mena att Svenska kyrkan bör bojkotta evenemang man ogillar (och nu syftar jag på homovänliga kristna som ogillar lättkläddheten på Stockholm Pride), då är man tydlig.
Men ibland är det ännu modigare att vara med. Trots krims-krams och tangakalsonger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar