Många kristna i Sverige gillar förbud mot homoinformation.

Emanuel Karlsten, som jobbar på den kristna tidningen Dagen, skriver på sin blogg att tidningen gjort en web-enkät om att Litauen förbjuder positiv information om homosexualitet. När tidningen frågade om läsarnas reaktioner så svarade 41 % "glad" medan bara 8 % "ledsen". "Arg" var bäst alternativ menade 29 %., "upplyst" 11 % och "förvånad" 17 %.

Jag kräver inte att alla ska bli arga och ledsna över nyheten om den extrema lagen även om varje människa med humanistiska värderingar borde bli det. Jag kan acceptera att man t.ex. reagerar mest med "förvåning". Men hur kan man bli "glad" för att ett annat EU-land allvarligt inskränker yttrandefriheten? Och så många som 41 %.

Emmanuel Karlstren skriver på sin blogg.

Jag blir så fantastiskt nyfiken: Hur tänkte ni som tryckte på "glad" här? Vad var det som gjorde er glada? Var det förbudet mot illalukt, mat eller var det homosex?

Fördomsfullt nog antar jag att det handlar om homosexualitet. Ärkesynden. Det är något i de där sexualmoraliska frågorna som får några kristna att förbise det mesta. Så länge ärkesynder, de som handlar om moral, förbjuds och hålls långt borta så blir vi nöjda. Spelar ingen roll om de som utför dem inte vet vem Gud är, eller tror på Honom.

Många av er läsare som har läst artikeln kommer också läsa den här bloggposten. Så jag tänkte att vi kan föra ett resonemang med varandra. Ni provocerade en aning genom att klicka i glad över åsiktscensur, och nu provocerar jag er genom att påstå all vett försvinner när homosex kommer på tal.

Man kan inte annat än instämma i Karlstens analys. Men webenkäten (hur ovetenskaplig den än må vara) avslöjar också något om en del konservativt kristnas verkliga åsikt om yttrandefrihet. De säger sig ofta vara offer för statlig politisk korrekthet där pastor Green var ett offer när han åtalades för hets mot folkgrupp för sina vidriga uttalanden.

Jag menar själv att hetslagen är problematisk, Men vill man värna yttrandefriheten får man väl i alla fall försöka vara konsekvent. Men inte nog med att de som annars hyllar homofobers rätt att säga vidriga saker är tysta när yttrandefriheten för homosexuella i andra länder diskuteras. Många av dem menar att allvarliga inskränkningar är något som gör vederbörande "glad".

Paradoxalt nog så var en del konservativas och tidningen Dagens stöd till Åke Green en viktig del i att de flesta andra struntade i deras argument i äktenskapsdebatten. Det blev istället en fördel för alla som jobbade för en könsneutral äktenskapslag. De förlorade trovärdighet när det blev så tydligt att de inte har ett genuint intresse för yttrandefrihet utan försvarade Green för att de ideologiskt är nära honom.

Kan Emmanuel Karlgren få den egna tidningen att själv bli konsekvent att hylla eller fördöma inskränkningar av yttrandefriheten vore det ännu bättre. Men hans bloggpost kan ju vara en början på en förändring av tidningens policy.