Jag vill först varna en del besökare för att det här bloggmeddelandet inte måste ha en direkt koppling till HBT-politik.
Jag ska överraska er. Säga något kanske kontroversiellt. Men allt är inte politik. Men måste inte argumentera för sina principer - alltid.
Jag vill göra en bekännelse. Trots att jag är HBT-engagerad så gillar jag mycket inom heterokulturen. Jag älskar 80-talsdiscon. Det är en kärlek som är spontan och som jag haft sedan drygt 25 år. Jag gillar låtar med killar i axelvaddskavajer som flirtar med tjejer ordentligt sminkade och lättklädda. Bimbotjejer med korta kjolar och urringade blusar. Det är inte politiskt korrekt. Det är inte HBT. Men det är som livet är ibland. Komplicerat. Mångfaldigt.
Ett uttryck är "om jag inte får dansa så är det inte min revolution"., Jag tolkar revolution bildligt. Att det inte handlar om någon kupp för att införa en kommunistdiktatur. Utan att det handlar om att förändra samhället till att respektera mångfald och lika rättigheter.
Tjajkovskij är sannolikt den mest kände bögen inom klassisk musik. Men han gjorde mycket heteroinfluerad musik. Och jag gillar det. När prinsen i Svansjön ska få sin älskade tjej. Jag gillar när Thomas Anders i eurodiscogruppen Modern Talking sjunger om tjejer.
Då är mitt budskap följande. Får jag inte gilla det för att vara med i någon "HBT-revolution" ja då är det inte min revolution. Vi har en kulturskatt, en del är HBT, mycket är hetero. Men jag vill inte förkasta den för den skull. Det är en del av vårt kulturarv.
Här är en länk till den kanske bästa låten inom italodiscogenren som gjorts de senaste åren. "Love for Russia" med Eddy Huntington. Det är 80-talsreferenser, det är en hyllning till Ryssland som inte är det mest HBT-vänliga landet men vem vet vad det kan bli för utveckling där senare. Idag är Ryssland tillsammans med Polen de länder där eurodiscon är som populärast.
Jag ska överraska er. Säga något kanske kontroversiellt. Men allt är inte politik. Men måste inte argumentera för sina principer - alltid.
Jag vill göra en bekännelse. Trots att jag är HBT-engagerad så gillar jag mycket inom heterokulturen. Jag älskar 80-talsdiscon. Det är en kärlek som är spontan och som jag haft sedan drygt 25 år. Jag gillar låtar med killar i axelvaddskavajer som flirtar med tjejer ordentligt sminkade och lättklädda. Bimbotjejer med korta kjolar och urringade blusar. Det är inte politiskt korrekt. Det är inte HBT. Men det är som livet är ibland. Komplicerat. Mångfaldigt.
Ett uttryck är "om jag inte får dansa så är det inte min revolution"., Jag tolkar revolution bildligt. Att det inte handlar om någon kupp för att införa en kommunistdiktatur. Utan att det handlar om att förändra samhället till att respektera mångfald och lika rättigheter.
Tjajkovskij är sannolikt den mest kände bögen inom klassisk musik. Men han gjorde mycket heteroinfluerad musik. Och jag gillar det. När prinsen i Svansjön ska få sin älskade tjej. Jag gillar när Thomas Anders i eurodiscogruppen Modern Talking sjunger om tjejer.
Då är mitt budskap följande. Får jag inte gilla det för att vara med i någon "HBT-revolution" ja då är det inte min revolution. Vi har en kulturskatt, en del är HBT, mycket är hetero. Men jag vill inte förkasta den för den skull. Det är en del av vårt kulturarv.
Här är en länk till den kanske bästa låten inom italodiscogenren som gjorts de senaste åren. "Love for Russia" med Eddy Huntington. Det är 80-talsreferenser, det är en hyllning till Ryssland som inte är det mest HBT-vänliga landet men vem vet vad det kan bli för utveckling där senare. Idag är Ryssland tillsammans med Polen de länder där eurodiscon är som populärast.
Är Eddy Huntington bög eller hetero? Jag struntar i det, eftersom jag gillar hans låtar. Kanske det är den verkliga revolutionen att strunta i om någon är homo eller hetero.
Trevlig helg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar