Torsdagen 2 juli i år presenterade adoptionsutredningen sin rapport till regeringen. Ett av förslagen där är att även sambopar ska få adoptera. Idag är det bara par som ingått äktenskap eller partnerskap som har rätt att adoptera tillsammans.
Utredningen lämnar ett logiskt och bra förslag. När homoadoptionsdebatten startade på allvar ca 1998 blev det tydligt att reglerna var föråldrade. Delvis därför att Europarådets barnkonvention från 1967 sa att bara gifta (heterosexuella) par bör få adoptera. Men familjesituationen har ju förändrats dramatiskt i många länder i Europa sedan 1960-talet.
Förra året, 2008, så skaffade då Europarådet en ny barnkonvention när det gäller adoptioner. I den så skrev man att även heterosexuella sambopar och samkönade par bör få adoptera om ett land bedömer att det är till barnets bästa.
Kristdemokratiska politiker hänvisade ofta i debatten 2002 till att den dåvarande socialdemokratiska regeringen var tvungen att säga upp Sveriges anslutning till barnkonventionen från Europarådet när riksdagen tillät homoadoptioner. Men hade Sverige idag genomfört samma reform så hade man tryggt kunna behålla konventionen eftersom den alltså ändrades 2008.
Att tillåta (olikkönade och samkönade) sambopar att adoptera är en logisk utveckling av att Sverige sa ja till homoadoptioner (samkönade par som ingått partnerskap) 2002. Det kan ju inte vara ett äktenskap (eller partnerskap) i sig som garanterar stabilitet och trygghet för ett barn. Många sambopar (hetero eller homo) har mer stabila relationer än folk som gift sig. Inte heller är det den sexuella läggningen som är avgörande. Utan ett pars förmåga att ge ett barn kärlek och trygghet.
Därför bör ansvariga myndigheter istället göra en individuell bedömning av om ett par har en tillräckligt trygg relation för att vara lämpliga som adoptivföräldrar. Förhoppningsvis blir det senare politisk enighet i riksdagen om att sambopar med en stabil relation bör få bli prövade som adoptivföräldrar.
Utredningen lämnar ett logiskt och bra förslag. När homoadoptionsdebatten startade på allvar ca 1998 blev det tydligt att reglerna var föråldrade. Delvis därför att Europarådets barnkonvention från 1967 sa att bara gifta (heterosexuella) par bör få adoptera. Men familjesituationen har ju förändrats dramatiskt i många länder i Europa sedan 1960-talet.
Förra året, 2008, så skaffade då Europarådet en ny barnkonvention när det gäller adoptioner. I den så skrev man att även heterosexuella sambopar och samkönade par bör få adoptera om ett land bedömer att det är till barnets bästa.
Kristdemokratiska politiker hänvisade ofta i debatten 2002 till att den dåvarande socialdemokratiska regeringen var tvungen att säga upp Sveriges anslutning till barnkonventionen från Europarådet när riksdagen tillät homoadoptioner. Men hade Sverige idag genomfört samma reform så hade man tryggt kunna behålla konventionen eftersom den alltså ändrades 2008.
Att tillåta (olikkönade och samkönade) sambopar att adoptera är en logisk utveckling av att Sverige sa ja till homoadoptioner (samkönade par som ingått partnerskap) 2002. Det kan ju inte vara ett äktenskap (eller partnerskap) i sig som garanterar stabilitet och trygghet för ett barn. Många sambopar (hetero eller homo) har mer stabila relationer än folk som gift sig. Inte heller är det den sexuella läggningen som är avgörande. Utan ett pars förmåga att ge ett barn kärlek och trygghet.
Därför bör ansvariga myndigheter istället göra en individuell bedömning av om ett par har en tillräckligt trygg relation för att vara lämpliga som adoptivföräldrar. Förhoppningsvis blir det senare politisk enighet i riksdagen om att sambopar med en stabil relation bör få bli prövade som adoptivföräldrar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar