Den kristna tidningen Dagen skriver om hur de politiska partierna jobbar för att nå folk som är muslimer i Sverige. Det är en viktig diskussion. Att få människor med olika etniskt och religiöst ursprung att tillsammans arbeta för att förändra samhället måste vara en central del av integrationsarbetet.
Men avgörande blir ju vilket budskap från partierna är. Undviker man att tala om att det egna partiet är tydligt HBT-vänligt eftersom det är så "kontroversiellt bland muslimer". Accepterar man även muslimer som ogillar homosexuellas rättigheter med hänvisning till att "det är ju deras kultur"? Kanske någon invänder att folk får ju tycka vad de vill. Men de flesta partier accepterar inte rasister bland sina politiker. De flesta partier accepterar inte att någon av deras kristna politiker hade sagt att homosexualitet är onormalt. Samma krav bör riktas mot muslimer.
Nu är givetvis inte alla muslimer homofientliga, åsikterna där är blandade precis som bland kristna och judar. Men medan det existerar en del homovänliga kristna och judiska samfund är i princip alla muslimska samfund i Sverige negativa till homosexuella relationer. När partierna tar kontakt med dem bör de vara tydliga med sina värderingar om samkönade pars rättigheter. Likadant givetvis när man samarbetar med något katolskt eller frikyrkligt homonegativt samfund.
Argumentet "det är ju deras kultur" är definitivt inte acceptabelt. Här i Sverige får folk ha en kulturell mångfald och det ska vi vara stolta över. Men ett samhälle bör också ha vissa demokratiska ramar, egentligen handlar det om respekt för mänskliga rättigeheter. En sådan värdering är jämställdhet mellan könen, en annan att samkönade pars kärlek ska respekteras.
Fördomsfullhet och homofientlighet ska fördömas lika skarpt och lika tydligt oavsett om det är Anders eller Ahmed som är ansvariga för de dåliga attityderna. Lika tydlig ska kritiken vara oavsett om homofoben är engagerad i Svenska kyrkan eller något muslimskt samfund. Annars sviker vi våra ideal om allas lika värde.
Men avgörande blir ju vilket budskap från partierna är. Undviker man att tala om att det egna partiet är tydligt HBT-vänligt eftersom det är så "kontroversiellt bland muslimer". Accepterar man även muslimer som ogillar homosexuellas rättigheter med hänvisning till att "det är ju deras kultur"? Kanske någon invänder att folk får ju tycka vad de vill. Men de flesta partier accepterar inte rasister bland sina politiker. De flesta partier accepterar inte att någon av deras kristna politiker hade sagt att homosexualitet är onormalt. Samma krav bör riktas mot muslimer.
Nu är givetvis inte alla muslimer homofientliga, åsikterna där är blandade precis som bland kristna och judar. Men medan det existerar en del homovänliga kristna och judiska samfund är i princip alla muslimska samfund i Sverige negativa till homosexuella relationer. När partierna tar kontakt med dem bör de vara tydliga med sina värderingar om samkönade pars rättigheter. Likadant givetvis när man samarbetar med något katolskt eller frikyrkligt homonegativt samfund.
Argumentet "det är ju deras kultur" är definitivt inte acceptabelt. Här i Sverige får folk ha en kulturell mångfald och det ska vi vara stolta över. Men ett samhälle bör också ha vissa demokratiska ramar, egentligen handlar det om respekt för mänskliga rättigeheter. En sådan värdering är jämställdhet mellan könen, en annan att samkönade pars kärlek ska respekteras.
Fördomsfullhet och homofientlighet ska fördömas lika skarpt och lika tydligt oavsett om det är Anders eller Ahmed som är ansvariga för de dåliga attityderna. Lika tydlig ska kritiken vara oavsett om homofoben är engagerad i Svenska kyrkan eller något muslimskt samfund. Annars sviker vi våra ideal om allas lika värde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar