Västeuropa och USA är skamligt tysta emot rysk HBT-fientlighet. Orsaken är att man vill hålla sig väl med Ryssland av ekonomiska orsaker. Det menar Andy Thayer från föreningen Gay liberation network. Samma kritik riktar den brittiske gayaktivisten Peter Tatchell mot västländers regeringar. Båda har framfört det på siten Moscow Pride.
Den här kritiken är ny för mig trots att jag följer HBT-siter ganska noga. Men den är intressant för oss svenskar eftersom det är enkelt att bli etnocentrisk även för människor som ifrågasätter och granskar diskriminerande normer. De flesta av oss har väl en bild av att Sverige och många andra länder i Västeuropa är solidariska med HBT-personer i hela Östeuropa. Thayer kommenterar det så här i en artikel från 28 maj i år.
1. Som en del av EU är det givetvis extra viktigt att Sverige, Storbritannien, Tyskland etc granskar att varje land i unionen respekterar centrala HBT-rättigheter. Därav ibland fokuset på bl.a. Lettland, Litauen och Polen.
2. När ministrar och ledande ambassadfolk ska vara med i parader bör det vara lagliga sådana. Även om det är modigt av de få som gör det riskerar det orsaka diplomatiska problem om centrala politiker är med i parader i länder och städer som förbjudit sådana bl.a. Moskva och Minsk.
Men de här argumenten förklarar inte varför Sverige enligt Thayers artikel har varit engagerade för HBT-folk i Serbien och inte Ryssland trots att inget av länderna är med i EU. Tyvärr har nog Thayer och Tatchell en poäng.
Sverige måste vara tydligt med att kräva respekt för HBT-rättigheter och andra mänskliga rätttigheter även i ekonomiskt viktiga länder som Ryssland (eller Kina för den delen). Något annat är inte acceptabelt.
Den här kritiken är ny för mig trots att jag följer HBT-siter ganska noga. Men den är intressant för oss svenskar eftersom det är enkelt att bli etnocentrisk även för människor som ifrågasätter och granskar diskriminerande normer. De flesta av oss har väl en bild av att Sverige och många andra länder i Västeuropa är solidariska med HBT-personer i hela Östeuropa. Thayer kommenterar det så här i en artikel från 28 maj i år.
Russian gays’ courage – who besides arrests and violence, risk losing jobs, housing and family connections for being out – stands in sharp contrast to the cowardice on display by Western embassies in Moscow.Peter Tatchell skriver bl.a. följande i en annan artikel samma dag.
When Pride events elsewhere in Eastern Europe have faced government bans and/or neo-Nazi violence, Western ambassadors have stepped in to support lesbians and gays. When the government of Lithuania initially rescinded a Pride permit for the capital Vilnius, “they made joint statements of the embassies that they’re supporting Pride, and they took part.”
In Belgrade, Serbia when the authorities banned Pride, the Swedish embassy defied the local authorities by hosting a Pride event for local and international gays and lesbians on the embassy grounds.
But it’s one thing to support despised minorities in poor countries whose governments don’t exercise much power on the international stage. It’s another to protest the policies of governments which exercise enormous economic and political power.
“In Bucharest and in Bratislava you have ambassadors participating in pride marches, but not here,” said Alekseev. “For here they just sold our human rights in Russia for economic interests.” During each of the past few winters Russian authorities have shut off natural gas exports to West due to ostensible trade disputes with countries between the West and Russia. And in an attempt to assert American dominance over the government of Iran with new international sanctions, the Obama administration has been on a charm offensive with the offensively anti-civil rights governments of Russia and China, cutting a nuclear weapons deal with Russia just a few weeks ago.
The contrast between Western official attitudes towards Pride in most of Eastern Europe versus that in Russia and Belarus, a country tightly allied with Russia, could not be starker. When the dictatorship which governs Belarus banned the May 15th gay pride in its capital, Minsk, Western diplomats were nowhere to be found, despite direct appeals by gays for their support.
“In Minsk they disappeared. The Europeans, the British, the Germans, the French [diplomats] they just disappeared for the Pride. We invited all of them but no one came.”
The EU and western embassies are hypocrites. They support Gay Pride events in Poland and Latvia, but not in Russia. The UK and US governments have not protested to the Russian authorities. Their ambassadors to Russia have offered no support to the Moscow Pride organisers. They have ignored suggestions that they host Gay Pride events in their embassy grounds and that they fly the gay rainbow flag on Moscow Pride day, 29 May.Givetvis är det möjligt att nyansera debatten något och delvis försvara länder från Västeuropa.
1. Som en del av EU är det givetvis extra viktigt att Sverige, Storbritannien, Tyskland etc granskar att varje land i unionen respekterar centrala HBT-rättigheter. Därav ibland fokuset på bl.a. Lettland, Litauen och Polen.
2. När ministrar och ledande ambassadfolk ska vara med i parader bör det vara lagliga sådana. Även om det är modigt av de få som gör det riskerar det orsaka diplomatiska problem om centrala politiker är med i parader i länder och städer som förbjudit sådana bl.a. Moskva och Minsk.
Men de här argumenten förklarar inte varför Sverige enligt Thayers artikel har varit engagerade för HBT-folk i Serbien och inte Ryssland trots att inget av länderna är med i EU. Tyvärr har nog Thayer och Tatchell en poäng.
Sverige måste vara tydligt med att kräva respekt för HBT-rättigheter och andra mänskliga rätttigheter även i ekonomiskt viktiga länder som Ryssland (eller Kina för den delen). Något annat är inte acceptabelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar