onsdag 16 juni 2010

De flesta riksdagsledamöter 2010 accepterar tvångssteriliseringar.

En del kanske reagerar när jag skriver så hårda ord i rubriken. Men det är tyvärr sant. Jag ska förklara varför i den här bloggposten. Och hur du som är engagerad för mänskliga rättigheter kan göra något åt det.

Amanda Brihed, ombudsman i Liberala ungdomsförbundet (luf) och engagerad i Folkpartiet, hade i söndags en debattartikel i Aftonbladet.

Från artikeln.
Könskörtlar skars bort, förbud mot att spara könsceller eller på annat vis skydda min möjlighet att bilda familj tog vid. Kirurger och gynekologer skrev intyg om att jag nu saknade fortplantningsförmåga, Socialstyrelsen skrev till mig att då bevis inkommit om sterilisering och kastrering ansågs jag uppfylla kraven på att få leva i rätt identitet. Så länge jag absolut inte skaffade barn fick jag vara mig själv. Inga krav ställdes kring hur min kropp skulle se ut, att jag skulle leva i en viss könsroll, att jag skulle vara på ett visst sätt. Det enda som var viktigt var att jag aldrig skulle få bli förälder. En lagstiftning Sverige är i stort sett ensamt om. Samtidigt som byråerna vägrar låta mig adoptera då det vore moraliskt förkastligt med en mor som jag.
Först en rättelse. Det är ganska många länder i Europa som har krav på sterilisering för att få juridiskt byta kön, Det är alltså inte något Sverige är i stort sett ensamt om som Brihed skriver. Men det är en kommentar i marginalen. Att en del andra länder är lika dåliga gör ju inte Sveriges diskriminering bättre.

Annars skriver Amanda Brihed väl om hur nuvarande könstillhörighetslag drabbar många transsexuella. Och om man jämför de olika kraven för att "byta kön" har Sverige bland de konservativaste lagarna i Västeuropa. Bland annat är vi ensamma i västra Europa om att förbjuda utländska medborgare att juridiskt byta kön. Varför ska lagen vara sådan när vi inte har medborgarskapskrav för annan vård?

Eller tvångsskilsmässorna. I många länder i Västeuropa övergår partnerskap automatiskt till äktenskap och vice versa när en av parterna juridiskt byter kön. I flera länder som har en könsneutral äktenskapslag behålls äktenskapet utan problem. I Sverige däremot måste den som är transsexuell först skilja sig för att få genomföra ett juridiskt könsbyte. Sedan kan vederbörande gifta sig igen (sic) med samma person.

De flesta idag fördömer steriliseringarna av många människor från 1930- till 1970-talet därför att de inte "var lämpliga" som föräldrar. Vi tycker det är en förfärande människosyn. Men för transsexuella gäller ännu kravet att du måste vara steriliserad. Annars får du inte byta kön juridiskt. Även om det inte formellt är tvångssterilisering så är det en typ av utpressning. För övrigt var det även fram till 1970-talet få som var formellt tvingade, men även då användes utpressning som metod, om de bodde på mentalsjukhus var ofta ett krav att acceptera sterilisering för att de skulle få bli utskrivna och få bo i en vanlig bostad.

Inte heller har transsexuella rätt att spara könsceller (sperma respektive äggceller) för att efter operationen kunna bli biologiska föräldrar. Något som är tillåtet i flera andra länder, bl.a. Danmark.

Problemet är att så många svikit den här gruppen av människor. Varför känner ännu många inte till hur föråldrad och diskriminerad nuvarande könstillhörighetslag från 1972 är? Även bland de flesta riksdagsledamöter är okunskapen betydande om vilka krav det är i lagen för "könsbyten". Och de flesta som vet om det engagerar sig inte tillräckligt. Det är därför jag skriver att de flesta riksdagsledamöter i praktiken accepterar tvångssteriliseringar av en grupp av människor i samhället.

RFSL har gjort en del kommentarer med kritik mot socialminister Göran Hägglund (kd) men jämfört med föreningens engagemang för en könsneutral äktenskapslag och homoadoptioner har intresset för att påverka i den offentliga debatten varit marginellt. Om det här handlat om att utredningen om en könsneutral äktenskapslag från 2007 (samma år som könstillhörighetsutredningen publicerades) inte lett till något politiskt förslag, hade RFSL var lika tysta då? Garanterat inte.

Vänsterpartiet och Miljöpartiet. är de två riksdagspartier som lämnat tydligast förslag för att avskaffa olika diskriminerande delar i könstillhörighetslagen. Men har Lars Ohly (v) och Maria Wetterstrand (mp) igen och igen kritiserat regeringen för att den inte lämnat något förslag? Nej.

Ännu otydligare är Socialdemokraterna som visserligen officiellt sagt ja till några förändringar av könstillhörighetslagen men när det lämnades motioner till s-kongressen 2009 om att vara för att avskaffa sterilitetskravet svarade partistyrelsen att man avvaktade regeringens förslag, något som även kongressen blev för. Som om ett oppositionsparti inte har något ansvar att skaffa en åsikt om en viktig transreform bara för att regeringen inte lämnat ett förslag.

Även Centerpartiet och Folkpartiet är för flera liberaliseringar av könstillhörighetslagen men de har hittills inte kunnat få regeringskollegerna i Moderaterna och Kristdemokraterna att acceptera dem. Visst, regeringspartier måste kompromissa men har c och fp prioriterat förbättringar för transsexuella tillräckligt i förhandlingarna?

Ännu värre är situationen i Moderaterna och Kristdemokraterna som ännu inte sagt ja till några förändringar av könstillhörighetslagen. Ointresset är helt oacceptabelt eftersom det är drygt tre år sedan könstillhörighetsutredningen lämnade sin rapport. Trots det har regeringen och socialminister Göran Hägglund inte lämnat något som helst förslag till förbättringar.

Att debatten om transpersoners rättigheter är relativt ny i Sverige är möjligen en förklaring men inte någon ursäkt till den här situationen. Fram till ca 1998 var transpersoners situation en icke-fråga för alla riksdagspartier. Men åren därefter började Folkpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet engagera sig för en utredning av att förändra den gamla könstillhörighetslagen. Fram till 2003 var Socialdemokraterna, Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna emot en sådan utredning och tyckte den gamla lagen fungerade bra. Men 2004 vände sossarna och sa ja till en utredning och även m, c och kd accepterade den.


Du som reagerar för att Sverige har en föråldrad och diskriminerande könstillhörighetslag kanske frågar vad du kan göra. Mitt svar är att kontakta rikdagspartiernas ledamöter i Socialutskottet (det utskott som är ansvarigt för förslag till förändringar av könstillhörighetslagen)

Följande ledamöter är lämpligast att kontakta från respektive parti. Men givetvis är det bara positivt om du även mailar eller ringer till övriga i Socialutskottet.

Moderaterna

Cecilia Widegren
Finn Bengtsson

Centerpartiet

Kenneth Johansson
Maria Kornevik Jakobsson

Folkpartiet

Barbro Westerholm
Solveig Hellquist

Kristdemokraterna

Anders Andersson
Michael Anefur

Socialdemokraterna

Ylva Johansson
Christer Engelhardt

Vänsterpartiet

Elina Linna
Marianne Berg

Miljöpartiet

Thomas Nihlén
Gunvor G Ericson


Partiernas och ungdomsförbundens åsikter juni 2010

Avskaffa kravet att vara ogift för att få byta kön juridiskt.

Ja: s, c, fp, v, mp, ssu, muf, cuf, luf, kdu, uv, gu
Möjligen: m, kd, sd
Nej:

Avskaffa kravet att vara svensk medborgare för att få byta kön juridiskt.

Ja: s, c, fp, v, mp, ssu, muf, cuf, luf, uv, gu
Möjligen: m, kd, sd, kdu
Nej:

Tillåta transsexuella att spara könsceller för att efter "könsbytesoperationen" kunna bli biologiska föräldrar.

Ja: s, c, fp, v, mp, ssu, muf, cuf, luf, uv, gu
Möjligen: m, kd, kdu
Nej: sd


Jag vet att den här bloggposten är ovanligt lång men jag bedömer att det är viktigt att få infon samlad för att den ska bli rättvisande mot hur situationen är.


Uppdatering 1

Idag är det sista partiledardebatten i riksdagen före valet i höst. Flera av partiordförandena besöker nog Stockholm Pride senare i sommar. De berättar då hur mycket de prioriterar HBT-rättigheter. Tyvärr är det nog ingen av dem som säger något om bögars, lesbiskas och transpersoners rättigheter idag. För så är det ofta i den här typen av debatter. Hade någon av dem verkligen prioriterat transpersoners rättigheter och tvångssteriliseringar av transsexuella hade vederbörande sagt något om det i dagens debatt, det hade varit tillräckligt med kanske en eller två meningar.

Tidningsartiklar om partiledardebatten.

DN SvD1 SvD2 SvD3 Sds

Till en annan debatt med koppling till HBT. Tidningen Dagen berättar idag att den anmälan som gjorts till Diskrimineringsombudsmannen (DO) efter att Dagen nekat en annons om ett kristet ungdomsläger lämnas utan åtgärd. Det är bara privatpersoner som har skydd av lagarna mot diskriminering, inte föreningar.

Uppdatering 2

De två länder som har bland de mest frihetliga könstillhörighetslagarna i Europa är Storbritannien och Spanien. Lagarna där kräver varken "könsbytesoperation" eller sterilisering för att transsexuella ska få möjlighet att juridiskt byta kön. Det är tillräckligt med ett intyg från en läkare om att vederbörande socialt bara fungerar i "det motsatta könet" än det biologiska. Transsexuella har också rätt att spara könsceller (sperma respektive äggceller) i både Storbritannien och Spanien, i det senare landet är det dock bara möjligt på privata sjukhus.

Det som är intressant är att det i princip är politisk enighet, från höger till vänster, i både Storbritannien och Spanien om att könstillhörighetslagen i respektive land fungerar bra.


Uppdatering 3

Ännu en nyhet med HBT-koppling.

Magdalena Ribbing blir en av årets invigningstalare vid Stockholm Pride i sommar.


6 kommentarer:

  1. Finns det någon medicinsk (eller övrig) anledning till att sterilisering krävs vid en könskorrigerande operation?

    SvaraRadera
  2. Det finns ingen medicinsk anledning till att sterilisera, speciellt inte när det för transsexuella även innebär att sparade könsceller måste förstöras.

    Även om det skulle finnas en medicinsk anledning så är vi så progressiva - eller borde vara - i Sverige att vi inte genomföra medcinska ingrepp genom utpressning.

    SvaraRadera
  3. Lova

    Det är som Lisa säger, det är ingen medicinsk orsak till sterilitetskraven. Sedan hade nog många, kanske en betydande majoritet, transsexuella även utan lagkravet velat bli opererade med följdeffekt att de blir steriliserade. Men det är inte någon orsak tvinga övriga transsexuella att bli steriliserade.

    Och det är givetvis möjligt att läkare och patient tillsammans konstaterar att det är bäst medicinskt att göra en operation. Men som annan vård måste det inte lagregleras utan det blir en dialog mellan läkaren och patienten.

    Argumentet för steriliseringskravet i nuvarande könstillhörighetslag är att det är olämpligt att transsexuella skaffar barn eftersom det skulle bli förvirrande för barnet om det har en biologisk pappa som socialt fungerar som en kvinna och vice versa. Men den argumenteringen är alltså från när riksdagen införde könstillhörighetslagen 1972.

    1972 var homosexualitet ännu en sjukdom enligt Socialstyrelsens register. Könsrollerna var betydligt mer konservativa. Bl.a. var det bara mammor som hade rätt att bli föräldralediga, inte pappor. Varje abort måste godkännas av en läkare. Sverige hade inga lagar mot könsdiskriminering.

    Kanske resonemanget till viss del var logiskt med hur värderingarna i samhället var då. Men sedan dess har samhället förändrats mycket.

    Och andra länder som Storbritannien och Spanien visar att det är möjligt att utan problem avskaffa sterilitetskrav för jurdiska könsbyten.

    Bengt

    SvaraRadera
  4. "En del kanske reagerar när jag skriver så hårda ord i rubriken."

    Man bör kalla saker vid deras rätta namn, hade vi en statsminister som sade. Och jag tycker då att det är väldigt uppenbart, att det här är just tvångssteriliseringar som försiggår.

    SvaraRadera
  5. Fredrik

    Tack för stödet. Dels var det hårda ord att kalla det tvångssteriliseringar men som du själv skriver är det faktiskt det i praktiken. Ingen skulle väl idag få för sig att argumentera för att folk på mentalsjukhus på 1950-talet inte blev tvångssteriliserade eftersom de ju kunna säga nej och därmed blivit tvingade stanna på mentalsjukhus trots att det inte var några medicinska orsaker till det.

    Men att det var hårda ord i rubriken har också med att göra att jag skriver att riksdagsledamöterna accepterar tvångssteriliseringar. Många av dem skulle nog invända att de inte sysslar med socialpolitik och partier håller på att förhandla. Jag hade köpt det argumentet precis efter könstillhörighetsutredningen lämnat sin rapport 2007.

    Men när partierna nästan är totalt tysta i den offentliga debatten, även s, v och mp som annars ofta kritiserar Göran Hägglund inom andra politiska områden, då konstaterar jag att de flesta, såväl borgerliga som röd-gröna, riksdagsledamöter accepterar tvångssteriliseringarna av transsexuella. De prioriterar annat.

    Ungefär som att många politiker på 1950-talet accepterade tvångssteriliseringar av andra grupper i samhället. Även då kunde politiker skylla på att det var inte "deras politikerområde" eller man avvaktade debatten om problemet. Det är inte att visa ansvar som riksdagsledamot.

    Bengt

    SvaraRadera
  6. En skillnad i förhållande till de flesta europeiska länder är att de dock inte förbjuder varken sparande av könsceller eller för den delen adoption om bara en givande familj finns. Visserligen finns absurda undantag i en samling katolska länder, men där har man haft väldiga problem med att garantera rätten till den egna kroppen och sexualiteten även utanför transvärlden, så att säga. Abortlagstiftningen sitter på en väldigt skör kvist, exempelvis.

    Problemet i Sverige är egentligen inte sterilisering i sig i allra första hand. Även om det är fullständigt absurt och egentligen väldigt litet går att skylla på vad andra länder gör - det är illa nog i sig själv - utan att det inte handlar om krav på sterilisering utan ett lagstadgat fortplantningsförbud. Vilket är att likställa med genetisk utrensning av minoritet och bara är snäppet mindre skrämmande än rena folkmord.

    Amanda

    SvaraRadera