Betyder yttrandefrihet även rätt att "kränka" religiösa judar?

Ibland förs argumentet fram att vi som försvarar Lars Vilks rätt att häda och rita Muhammed som rondellhund inte skulle accepterat motsvarande "kränkning" emot religiösa judar. För min del är det ett fånigt resonemang. Givetvis ska det vara möjligt att publicera även bilder som kränker en del judar. Rita Abraham som rondellzebra, det måste vara accepterat i ett fritt samhälle.

Elisabeth Olsson-Wallin skriver idag på Expressens kultursida om sin resa till Jerusalem i påskas för att samla bilder till en utställning om HBT-personer och religion. Till artikeln har Expressen publicerat en av bilderna (tyvärr är den bara med i pappersversionen av tidningen) Två nakna män som kysser varann. Den ene mannen ligger över den andre. Bakom dem syns en mur i de judiska delarna av Jerusalem. På muren är det ett citat från Tredje Moseboken 20:13.

Om en man ligger med en annan man som med en kvinna, har de båda gjort något avskyvärt. De skall straffas med döden, skulden för deras död är deras egen.

Det är för övrigt det citatet som ofta användes när många homosexuella i Europa avrättades från 1200-talet till 1700-talet.

Israel hade formellt totalförbud för homorelationer fram till 1988 men lagen tillämpades i princip aldrig. Ingen blev dessbättre åtalad. Trots det är det givetvis hemskt att lagen var kvar som en symbol för den homofientlighet som varit vanlig inom även judendomen.

Idag är Israel betydligt mer homovänliga än något annat land i regionen. Trots det är det en del homohatande judar som försökt stoppa gayparader, några av dem har även attackerat HBT-personer i parader. Många konservativa judar blir nog kränkta av bilden i Expressen. Kanske främst för att männen är nakna, de hade nog reagerat även om det varit en naken man och kvinna. Men det har inget betydelse. Att antisemitism är vanligt i Europa precis som islamofobi betyder inte att religiösa judar och muslimer har någon rätt att aldrig känna sig kränkta.

Elisabeth Olsson-Wallin skriver själv i artikeln.

I två veckor fotograferade jag muslimska bögar, kristna flator och judiska transor. Vi gjorde något som inte ”gick att göra”. Mina nya vänner i Jerusalem frågade hur jag hade lyckats att ta bilderna utan att bli skjuten. De visade sin tacksamhet och önskade att jag kunde ställa ut bilderna där. Det hade inte gått.

Men i Sverige har vi kommit långt med vår yttrandefrihet. Ändå valde Världskulturmuseet att inte visa min utställning ”Jerusalem” så som det var tänkt. De berättade för mig att de hade lyssnat på de religiösa företrädare som de låtit se bilderna.
Då blev min puls hög igen. Hade de frågat de som förtrycker hbt-personer om mina bilder, som synliggör förtrycket?

Den utställningsansvariga föreslog att bilderna skulle kunna visas i ett ‘safe space’ dit alla inte skulle ha tillträde, eller att de skulle demonstreras i ett powerpointliknande arrangemang.
Annars skulle det vara kränkande för muslimer, kristna och judar, fick jag veta.
Jag valde att erbjuda Världskulturmuseet att få premiärvisa mina bilder redan för tre år sedan. Då var de glada.

Kanske såg de dem som ett sätt att få upprättelse för sin skandal 2005 då de plockade ner ett verk av den muslimska konstnären Louzla Darabi efter hot från arga praktiserande muslimer.
Nu väljer de ännu en gång att inte reta religiösa. Detta kan bara leda till fördomar om hur religiösa förväntas reagera.

Yttrandefrihet betyder rätten att "häda" mot islam och kristendomen. Och även judendomen.

Uppdatering 1

En svensk tidnings ledarredaktion försvarar idag engagerat vänstermänniskan Elisabeth Olsson-Wallins rätt att häda kristendom, islam och judendom? Några citat (Jag vill också att ni gissar vilken tidning det är, socialdemokratiska Aftonbladet,socialistiska Norrskensflamman?)

Alla religioner är maktstrukturer för den som tror och sagor för den som inte gör det. Visst, religion är mer än makt, den är också troende människors hopp och tröst, men maktinslaget är obestridligt såtillvida att religionen också syftar till att styra och påverka människors val och sätt att leva. Det är med andra ord ingen liten maktfaktor vi pratar om.

Detta är inte en konspiratorisk eller religionsfobisk iakttagelse. Jag har full respekt för människors tro och tycker att man bör ha det. Dock måste det finnas plats för realism och realistiskt sett kommer religionerna (även om de på ett plan är rivaler) och deras företrädare alltid stå på samma sida i dragkampen mellan vad som ska vara deras respektive demokratins domvärjo.

De här kloka orden är inte skrivna av någon "radikal" tidning som man kanske kan förvänta sig. Det är Svenska Dagbladets bloggredaktion som är ansvarig. En högertidning som på 1960-talet försvarade kulturkonservatismen i konflikt med liberala och socialdemokratiska tidningar.

Idag är det mycket svårt hitta någon svensk vänstertidning (socialdemokratisk, kommunistisk, vänstersocialistisk etc). som konsekvent och tydligt värnar rätten att "häda" religioner. Hur har vänstermedia i Sverige hamnat så fel? Det är närmast ett hån mot det viktiga arbete många socialister gjort för rätten att vara kritisk emot religioner. Och det är även annorlunda än i USA där vänstertidningar ofta är bland de som främst värnar yttrandefriheten och rätten att "häda".

De som främst fixade att Sverige på 1960-talet blev först i världen att bli sekulariserat var dels den dåvarande socialdemokratiska regeringen, dels de två liberala tidningarna Dagens Nyheter och Expressen. Tillsammans vann de debatten mot de som ville behålla Sverige som ett kristet och inte sekulärt samhälle.

Idag måste den som vill värna ett sekulariserat samhälle med rätt att publicera "provocerande" bilder på HBT-personer söka sig till högertidningen Svenska Dagbladet för att hitta kloka citat.

Sverige 2010.

Uppdatering 2

Det är även två bra artiklar på debattsiten Newsmill om fegheten från Världskulturmuséet och andra mot religiösa extremister.

Lars Gårdfeldt, präst som är gift med en annan man.
Christer Sturmark, ordförande i föreningen Humanisterna.

Intressant är att granska kommentarerna till artiklarna. Stödet för Vilks har varit nästan kompakt bland kommentatorerna när hans Rondellhund debatteerats på Newsmill. Glädjande nog är många konsekventa i sitt försvar för yttrandefriheten och lämnar stöd även åt Olsson-Wallin.

Men det blir också tydligt att en del främlingsfientliga grupper som försvarat Lars Vilks nu får problem eftersom Olsson-Wallin "hädar" kristendom, judendom och islam. Då börjar en del kalla henne för "dålig konstnär", samma argument som vissa vänsterfolk använt mot Vilks. Man argumenterar för att hon bara vill provocera, även det ofta använt emot Vilks. Det blir tydligt att det både för många främlingsfientliga och för många till vänster (coh några liberaler) är det avgörande vilken grupp som blir "kränkt".