Kd ska för första gången vara med vid Stockholm Pride.

För första gången någonsin ska Kristdemokraterna arrangera ett seminarium vid Stockholm Pride. Det berättar Dagen. En del kanske är förvånade men det är inte jag. Jag bedömer att timingen tvärtom är rätt för kd att nu börja delta vid Pridefestivaler i Sverige.

Homorörelsen (senare HBT-rörelsen) och Kristdemokraterna har ofta varit i konlikt med varann. Orsaken är givetvis att kd (eller kds som de hette tidigare) hade en tydligt homofientlig politik fram till ca 1998. Partiet var emot i princip alla reformer för homosexuella och bisexuella, lagen mot diskriminering av homosexuella (1987), sambolagen för samkönade par (1988), partnerskapslagen (1995) etc.

Från ca 1998 tills idag har partiet varit mer ambivalent inom HBT-politiken. Man har varit för en del reformer för bögar och lesbiska som individer men det har varit tydligt att man haft svårt att respektera samkönade familjer. Partiets politik har varit tydligt heteronormativ. Det är orsaken till att man envist bekämpade förslaget om en könsneutral äktenskapslag men dessbättre förlorade kd.

Kristdemokraterna antog dock hösten 2009 en valplattform för partiet där de för första gången i något program erkänner att även samkönade par med barn är familjer. Man använder ordet regnbågsfamiljer.

Från valplattformen.

För att kunna ge stöd till familjen måste politiken omfatta alla typer av familjer: kärnfamiljer, ombildade familjer, familjer med ensamstående föräldrar, och regnbågsfamiljer.

Kristdemokraterna har 2009 sagt ja till att straffskärpningslagen vid hatbrott ska skydda transpersoner. När regeringsrätten samma år avgjorde att namnlagen ska vara könsneutral för vuxna personer accepterade kd det och förklarade att man inte vill förändra den nya policyn. För några dagar sedan gjorde kd en helomvändning och sa ja till närståendeadoptioner för samkönade par.

Det här betyder inte att partiet är HBT-vänligt. De är ännu emot flera viktiga reformer, en könsneutral äktenskapslag, övriga homoadoptioner förutom närståendeadoptioner och inseminationer för lesbiska kvinnor vid kliniker. Göran Hägglunds och Socialdepartementets hantering av könstillhörighetslagen har varit oacceptabelt tafflig vilket är ett problem för många transsexuella.

Men kd:s politik har nu ändrats tillräckligt för att partiet ska kunna starta en seriös dialog med HBT-rörelsen vid Pridefestivaler. Jag skrev här på bloggen i maj i år att kd för första gången var med i en gayparad, Regnbågspromenaden i Göteborg. Om partiets avdelning i Stockholm planerar vara med i Prideparaden där i juli vet jag inte, men det är givetvis möjligt och vore positivt.

För övrigt har Tuve Skånberg, riksdagskandidat för kd, i en artikel i Dagen kritiserat partiets ja till närståendeadoptioner för samkönade par.

- Michael Anefur luftar sina privata åsikter i denna fråga. Han har använt sitt mandat för att göra ett eget utspel. Han har rätt att göra det. Men han har inte rätt att ändra partiets hållning i en fråga.

Tuve Skånberg menar att Anefur överskridit sina befogenheter som partiets talesperson.

- Han ska inte förespegla att hela partiet står bakom. Kristdemokraterna har ingalunda ändrat sin syn på familjepolitik om homoadoptioner....

Han säger att frågan om närståendeadoptioner i regnbågsfamiljer överhuvudtaget inte diskuterats.

- Den har inte varit uppe till diskussion eller beslut, varken i riksdagsgruppen, förtroenderådet eller rikstinget. Den här debatten har Anefur skött med enskilda människor.

Däremot tillstår Skånberg att Anefur redovisat för riksdagsgruppen sina svar på en enkät.

- Han läste upp ett utkast som riksdagsgruppen accepterade. Jag uppfattade inte att det var något kontroversiellt i det. Det vore alldeles bedrövligt om rikdagsgruppen hade accepterat samkönade adoptioner.

Som vanligt har Skånberg tydliga problem med konsekvensen i sin argumentering.

Han erkänner att Anefur läst upp partiets nya policy om närståendeadoptioner för riksdagsgruppen och fått den accepterad. Trots det låtsas han som att det är Anefurs privata åsikter. Som jag skrev tidigare har partiet i sin Valplattform skrivit att man även ska jobba för "regnbågsfamiljer" och att vara för närståendeadoptioner för samkönade par är en konsekvent följd av det.

Ännu mer komiskt blir Skånbergs resonemang om de strategiska konsekvenserna av den nya policyn.

Tuve Skånberg fruktar att Anefurs uttalanden om närståendeadoptioner kan skada partiet inför valet.

- Om våra väljare får höra att vi ändrat oss i en fråga som vi slogs om med näbbar och klor, kommer de att antingen välja sofflocket eller rösta på ett visst parti som jag inte säger namnet på. Det kan innebära att KD åker ut ur riksdagen på grund av det här.

Det parti vars namn Skånberg inte vill säga är nog Sverigedemokraterna. Det Skånberg är okunnig om, eller låtsas inte veta om, är att sd faktiskt sedan flera år är för närståendeadoptioner för samkönade par. Det visar om något hur extrem kd:s gamla policy var, den policy som Skånberg vill behålla.

Det största hotet mot att kd ska vara kvar i riksdagen är nog inte att partiet börjar få en humanistisk politik när det gäller barn i samkönade familjer. Problemet är sådana som Tuve Skånberg, Lennart Sacredeus och Anneli Enochson som får kd att verka vara ett parti för kristna extremister.

Jag önskar mina bloggbesökare Glad midsommar.

Uppdatering 1

Dagen skriver om en enkät bland präster i Svenska kyrkan om vilket parti de sympatiserar med. Det är Kyrkans tidning som gjort enkäten där 269 av 280 svarat. Kristdemokraterna och Miljöpartiet är de populäraste partierna med vardera 21,6 %, som trea hamnar Moderaterna med 18,6 %. Sverigedemokraterna får bara 1,5 %.

Från Kyrkans tidning.

Men i Kyrkans Tidnings undersökning är det framför allt manliga präster över 60 år som föredrar Kristdemokraterna.

Sverigedemokraterna får bara några enstaka röster, 1,5 procent av de svarande prästerna stöder partiet. Alla de fyra är manliga präster över 60 år.

De två "konservativa" partierna som är emot en könsneutral äktenskapslag får tillsammans 23,1 % bland prästerna i Svenska kyrkan, men det visar sig att stödet är störst bland äldre manliga präster. Och när man granskade namninsamlingen emot homovigslar i Svenska kyrkan för några år sedan avslöjades det också då att många av de präster som skrivit på listan var pensionerade präster. Det vore fel att helt kalla det en generationsfråga men det är mycket tydligt att yngre och medelålders präster i Svenska kyrkan oftare än äldre är homovänliga.