Moderaterna säger inte nej till heteronormen.

Moderaterna behåller sin åsikt att inte ha någon officiell åsikt om heteronormen. Det skriver Olof Lavesson efter att jag mailat honom. Intressant är annars att Moderaterna i år publicerat en ny bok, Med blicken mot framtiden, där man bl.a. diskuterar att det är viktigt att vara normkritisk.

Sommaren 2009 granskade jag vad riksdagspartierna, deras ungdomsförbund, Sverigedemokraterna och Feministiskt initiativ hade för åsikter om heteronormativitet.

Från min partirapport sommaren 2009.

Här är partiernas och ungdomsförbundens svar.

Alternativ 1. Emot heteronormen.
Socialdemokraterna, Centerpartiet, Folkpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Feministiskt initiativ, ssu, muf, cuf, luf, ung vänster, grön ungdom

Alternativ 2. Ingen officiell åsikt om heteronormen.
Moderaterna, Kristdemokraterna

Alternativ 3. För heteronormen.
Sverigedemokraterna

Kdu vägrar svara något av alternativen. De lämnade följande kommentar. "Vi menar att frågeställningen sker utifrån ett ideologiskt axiom som vi inte kan ställa upp på, och kan därför inte svara."

Jag skrev för några dagar sedan till Olof Lavesson, en av två öppet homosexuella m-riksdagsledamöter, om det är möjligt att Moderaterna i år kan säga officiellt nej till heteronormativitet. Lavesson svarar följande.

Nej, vi har inte tagit något officiellt nytt ställningstagande. Nästa gång jag kan tänka mig att det sker är när det är dags för nytt idéprogram, det brukar vara då vi tar officiell ställning i olika förhållningssätt.

Det är givetvis negativt att m ännu inte kan säga nej till heteronormativitet som de flesta andra riksdagspartier redan gjort. Ett annat problem för partiet är att de ännu tvekar när det gäller flera viktiga transreformer bl.a. en frihetligare lag för juridiska könsbyten. M är dock för i princip alla reformer för homosexuella och bisexuella idag.

När jag har kontakt med m-politiker blir det dock tydligt att en betydande minoritet i partiet är emot heteronormativitet och tydligt transvänliga. Sedan är det många som ännu tvekar. Få är emot nya transreformer. Eftersom tendensen är att partiet blir liberalare inom HBT-området är det möjligt att m inom några år blir lika transvänligt som de flesta andra riksdagspartier. Men då är den interna debatten givetvis viktig.

En arbetsgrupp med några unga m-politiker har i år publicerat boken Med blicken mot framtiden. Muf:s ordförande Niklas Wykman är ansvarig för kapitlet som heter Att få vara sig själv. Han skriver bl.a. följande.

Det är förvisso stor skillnad på det Moderaterna där Fredrik Reinfeldt som en av två moderata riksdagsledamöter röstade för partnerskapslagstiftningen och nya Moderaterna av i dag, där Fredrik som statsminister kunde få en könsneutral äktenskapslagstiftning på plats. Ändå går det inte att vara nöjd. Varför har vi så hård röstpiska i riksdagen när det gäller signalspaning men helt fri omröstning när frågan gäller om homo- och heterosexuella ska ha samma rättigheter? Varför har vi som rörelse så svårt att diskutera normer, strukturer och maktordning, men så lätt att prata inflation, skatter och arbetsutbud?....

Jag är lika övertygad om att det finns en könsmaktsordning som att det finns marginaleffekter.

Olof Lavesson skriver också en del i kapitlet Att vara sig själv.

Genom att endast utgå från majoriteten, marginaliserar vi i stället minoriteterna. Maktlösheten och utanförskapet ökar. Ska Moderaterna på allvar kunna verka utifrån sin ideologiska bas måste vi i stället ha ett normkritiskt förhållningssätt.

Det är positivt att Moderaterna för den här idédebatten. Förhoppningsvis kan det göra partiet ännu tydligare inom HBT-området inom några år.

Varje m-politiker som säger sig värna individens frihet borde fråga sig varför m hittills inte kunnat säga officiellt nej till heteronormativitet som inskränker friheten för många individer. När fem andra riksdagspartier, s, c, fp, v och mp, kunnat göra det.