Göran Hägglund (kd) försöker få sitt parti att lämna riksdagen i höst.

Kristdemokraterna har allvarliga problem. I flera år har Göran Hägglund försökt trösta oroliga politiker i sitt parti med att det är tufft att vara regeringsparti och att det dröjer innan det ger positiv utdelning. I senaste Demoskopmätningen fick Alliansen drygt 50 %, den bästa siffran hittills sedan förra riksdagsvalet. Trots det backade kd till exakt 4 %, gränsen för att ett parti ska hamna i riksdagen. Eller stanna kvar där för kd:s del.

Kd:s kris måste alltså ha andra orsaker. När partiet gjorde en utvärdering efter sitt dåliga valresultat 2006 konstaterades att en viktig orsak till opinionsproblemen är att många betraktar partiet som intolerant och negativt mot homosexuellas rättigheter. Jag delar den analysen. Men vad har då partiet gjort de senaste åren? Har de lärt sig något och förändrat sig? Ganska marginellt inom HBT-området.

I drygt ett år prioriterade Göran Hägglund och hans parti att bekämpa en jämlik äktenskapslag. Trots att alla opinionsmätningar visade att ca 70 % var för reformen och att många av de som var emot prioriterade annat när de skulle välja parti. Att kd var kvar runt 4 % i Sifomätningarna 2008-2009 var ett tydligt tecken på det.

Göran Hägglund har också som socialminister blockerat varje försök att lämna ett förslag om en mindre diskriminerande könstillhörighetslag trots att det varit debatt om det i flera år. Den gamla lagen om "könsbyten", från 1972 är föråldrad och kräver bl.a. att den som juridiskt ska byta kön måste vara ogift, svensk medborgare och steriliserad.

Dagens Nyheter publicerar idag en intervju med Hägglund. Mitt tips är att den avskräcker fler än den lockar folk att rösta på kd. För nästan hälften av innehållet handlar om varför kd är emot diverse rättigheter för homosexuella och bisexuella. Alltså det som deras egen valanalys konstaterade var ett av de främsta problemen för partiet 2006.

Göran Hägglund säger att kärnan i hans engagemang handlar om synen på människors lika värde, men att alla människor också är unika: det måste finnas ett utrymme för personliga olikheter och att forma sitt liv som man vill.

Vackra ord. Men hur är det möjligt att sedan bedriva en helt annan policy i den konkreta politiken när det gäller bl.a. äktenskapslagen och könstillhörighetslagen? Eller närståendeadoptioner för samkönade par, en reform som syftar till att de barn som redan bor i homofamiljer möjlighet ska få möjlighet till samma juridiska trygghet som barn i heterofamiljer. Men kd är emot närståendeadoptioner för homopar. Medan de är för det för heteropar. Logiskt - nej. Förtjänar inte alla barn samma trygghet?

Göran Hägglund ville utmönstra begreppet äktenskap ur lagstiftningen och kalla det något annat, till exempel giftermål. Därmed skulle det bli möjligt för människor av samma kön att gifta sig med varandra samtidigt som kyrkor kunde vägra att viga par av samma kön.

Vad Hägglund inte berättar är det även idag är möjligt för samfund att vägra viga samkönade par. Det är därför ett besynnerligt argument från kd emot nuvarande könsneutrala äktenskapslag. Ärligt talat var kd:s främsta problem med den nya lagen att de inte tycker samkönade par är värda att ingå borgerliga äktenskap.

– Jag tror att det bästa är att barn i en uppväxtsituation kan identifiera sig med både en man och en kvinna i sin närhet. Det handlar också om barns rätt att veta sitt ursprung. Det är något som visat sig vara väldigt betydelsefullt. Vi ser bland annat att adopterade gärna söker sitt ursprung för att hitta sitt sammanhang. Och det tycker jag är viktiga bitar.

Här blandar Hägglund ihop två debatter. För "ursprung" har inte något att göra med om barn mår lika bra i homo- som heterofamiljer. Fakta är ju att alla barn som är adopterade inte bor med sina biologiska föräldrar. Det kvittar om de sedan är adopterade av ett heteropar och homopar. Hade Hägglund varit logisk hade han då krävt totalförbud för adoptioner.

All forskning visar att barn i samkönade familjer mår lika bra som andra barn. De som kanske gjort den mest systematiska sammanställningen av sådan forskning är American Psychological Association. Redan på 1990-talet presenterade de material som entydigt visade att barn i samkönade familjer mår lika bra som barn i olikkönade familjer.

På deras hemsida är det möjligt att hitta bl.a. följande information.

Results of research to date suggest that children of lesbian and gay parents have positive relationships with peers and that their relationships with adults of both sexes are also satisfactory.... Fears about children of lesbians and gay men being sexually abused by adults, ostracized by peers, or isolated in single-sex lesbian or gay communities have received no support from the results of existing research.

Och i sammanfattningen av rapporten är följande med.

Not a single study has found children of lesbian or gay parents to be disadvantaged in any significant respect relative to children of heterosexual parents. Indeed, the evidence to date suggests that home environments provided by lesbian and gay parents are as likely as those provided by heterosexual parents to support and enable children's psychosocial growth.

Återigen. Kd:s egen valanalys menade att en av de främst orsakerna till kd:s förlust i valet 2006 var att partiet av många väljare betraktades som intolerant och emot homosexuellas rättigheter. I en artikel idag prioriterar Göran Hägglund att sprida intolerans och diskriminering av homosexuella och bisexuella. Och ofta med helt ologiska argument. Jag kan då inte konstatera annat än att Hägglund försöker få sitt parti att försvinna från riksdagen i höst.

Uppdatering 1

Tyvärr har Hägglund otur när han låtsas att barn mår bättre i heterofamiljer än i homofamiljer. Igår publicerade Dagens Nyheter en artikel om barn som bor med lesbiska par.

Barn till lesbiska par mår bra. De är välanpassade till samhället och har till och med färre beteendemässiga problem än barn till heterosexuella, det visar en amerikansk undersökning publicerad i journal Pediatrics.

Dr. Nanette Gartell, som ligger bakom studien, har arbetat med projektet i nästan 25 år. Gartell har bara studerat barn till, och intervjuat, homosexuella kvinnor. Homosexuella män som blir pappor är ett nyare fenomen då deras möjligheter att få barn har varit begränsade till adoption och surrogatmammor....

– Jag hade förväntat mig att barnen i studien skulle må precis som alla andra barn, inte bättre.

Barnen med två mammor visade sig vara ovanligt välanpassade till samhället, dessutom hade de färre beteendestörningar än genomsnittet.

– Resultaten visar hur fel det är med restriktioner gentemot homosexuella. Det är tydligt att de, precis som alla andra, kan ha barn, säger Nina Gartell.

Hon förklarar de skillnader man har kommit fram till med att lesbiska par som vill ha barn ofta är något äldre. De måste också, i större utsträckning, ha planerat en graviditet mer än heterosexuella. Det kan i sin tur betyda att de ofta är något mer mogna, stabila och redo. Faktorer som är bra för barnets välmående.

Ibland är det som om kd-politiker egentligen inte bryr sig om fakta. De är påverkade av sin heteronormativitet, vilken nog ofta är hämtad från de kristna församlingar de är med i. Sedan försöker de ursäkta heteronormativiteten med "barns bästa" eftersom det inte är opportunt idag att använda Bibelargument.