söndag 27 juni 2010

Homoäktenskap ingen mänsklig rättighet enligt domstol.

Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna avgjorde 24 juni att det inte är någon mänsklig rättighet för samkönade par att ingå äktenskap. Det har fått vissa kristna extremistbloggare att sarkastiskt skriva att HBT-rörelsens måste vara allvarligt besviken.

Jag kan givetvis inte tala för andra som är engagerade för HBT-rättigheter. Själv bedömer jag att det varit en sensationell skräll om domstolen förklarat att länder som förbjuder samkönade äktenskap kränker rätten att slippa bli diskriminerad. Det är ju tydligt att det här är en kulturell process där vissa länder kommit betydligt längre än andra. Och domstolar gör ofta försiktiga tolkningar av mänskliga rättigheter när det gäller den typen av ärenden.

Det som är oväntat positivt är dock att tre av sju ledamöter i domstolen faktiskt tyckte att frånvaron av ett juridiskt erkännande av samkönade relationer (äktenskap, partnerskap etc.) strider mot centrala mänskliga rättigheter. Från hemsidan för ILGA-Europa (motsvarigheten till RFSL på Europanivå).
Today the European Court of Human Rights delivered its judgement in the case of Schalk and Kopf v. Austria and ruled that Austria did not breach Article 12 (right to marry) by not allowing a same-sex couple to marry.

Nevertheless, three out of the seven judges were of the opinion that there was a violation of Article 14 (prohibition of discrimination) taken in conjunction with Article 8 (right for respect for private and family life) and that Austria had an obligation to introduce a registered partnership law before 1 January 2010.

On a positive note, the Court acknowledged “a rapid evolution of social attitudes towards same-sex couples had taken place in many member states and a considerable number of states had afforded them legal recognition”.

ILGA-Europe welcomes a conclusion by the Court that “a cohabiting same-sex couple living in a stable partnership, fell within the notion of ‘family life’, just as the relationship of a different-sex couple in the same situation would” in line with the intervention of Prof. Robert Wintemute on behalf of ILGA-Europe. This represents a shift in the reasoning of the Court, as it is the first time that the European Court of Human Rights referred to same-sex unions as families for the purpose of Article 8 (right for respect for private and family life) of the European Convention of Human Rights.

The Court also made an important reference to the EU Charter of Fundamental Rights and stressed that its Article 9 on the right to marry does not refer to men and women. The Court then said that it "would no longer consider that the right to marry enshrined in Article 12 [of the Convention] must in all circumstances be limited to marriage between two persons of the opposite sex".

Domstolens kommentarer är det tydligaste erkännandet hittills av samkönade relationer. För övrigt var det en motsvarande kulturell process i USA när det gäller "rasblandade äktenskap". California var 1948 den första delstaten att avskaffa förbudet mot äktenskap av folk från "olika raser". 1967 vara det 13 delstater som hade kvar sådana förbudslagar. Samma år avgjorde Högsta domstolen att lagarna inte var förenliga med landets konstitution.

Även Dagen skriver om nyheten (dock utan att berätta att ledamöterna i domstolen var oeniga).

Att kampen för HBT-rättigheter är viktig blev tydligt i helgen när bögar, lesbiska och transpersoner hade planerat en gayparad i S:t Petersburg, landets näst största stad. I flera månader verkade det som att paraden skulle bli tillåten men för några dagar sedan förbjöds den.

Från Dagens Nyheter.
Ännu en gång hindras ett hbtq-evenemang i Ryssland. Lördagens planerade Prideparad i S:t Petersburg förbjöds i förväg av staden. Ett 30-tal aktivister genomförde ändå en protestaktion, på eftermiddagen greps 22 av dem med bryska metoder.

Många är de Prideparader och hbtq-evenemang som har stoppats i Ryssland under åren. Men hösten 2009 lyckades gayrörelsen i S:t Petersburg för första gången i landets historia genomföra ett större arrangemang utan att hindras, International Festival of Queer Culture i S:t Petersburg....

Men nu tar det hela ett steg tillbaka. Trots att arrangörerna av Prideparaden i S:t Petersburg har lämnat in sex olika förslag på vilken väg man skulle kunna marschera genom staden beslöt stadsfullmäktige i S:t Petersburg att förbjuda genomförandet i onsdags.

Anledningen sägs vara att det pågår byggarbeten just där man föreslagit att Prideparaden ska ta sig fram eller att deltagarna skulle komma i närheten av en leksaksaffär. ”Och det kan hindra affärens normala verksamhet.” Arrangörerna Gayrussia har dessutom fått ta emot hot från flera extremnationalistiska organisationer.
Homofobers dåliga ursäkter för att säga nej till HBT-evenemang och reformer blir ibland ganska komiska. Ja, de där 30 människorna som gick förbi en leksaksaffär skulle verkligen störa affären. Extra pinsam blir deras argumentation eftersom de utan problem tillät en demonstration "för kärnfamiljen" samma dag.

Dagens Nyheter avslöjar att länder i Västeuropa som annars ofta är tydligt engagerade för gayparader i Östeuropa är betydligt tystare när det gäller hindrande av sådana demonstrationer i Ryssland.
Organisatörerna i S:t Petersburg har vänt sig till 13 EU-länder, Norge, USA, Kanada och Schweiz för att få stöd för sitt evenemang utan att någon har ställt upp.

– Europa har glömt bort debatten om mänskliga rättigheter i Ryssland. Olja och miljötillgångar är intressant men mänskliga rättigheter inte längre relevant, säger Nikolai Alexejev på gayrussia.ru.
Även Svenska Dagbladet skriver om nyheten.


Uppdatering 1
Nevertheless, three out of the seven judges were of the opinion that there was a violation of Article 14 (prohibition of discrimination) taken in conjunction with Article 8 (right for respect for private and family life) and that Austria had an obligation to introduce a registered partnership law before 1 January 2010.
Det här kan kanske inte tyckas vara så radikalt. Men det betyder som sagt att 3 av 7 ledamöter menade att det är en mänsklig rättighet för ett samkönat par att få ett juridiskt erkännande av sin relation genom äktenskap, partnerskap eller sambolag.

Av de 47 länder som är med i Europarådet är det bara 21 som har någon typ av juridiska lagar för samkönade relationer. Det betyder att om en fjärde ledamot i domstolen hållt med om att ett rättsligt erkännande av homorelationer är en mänsklig rättighet hade det varit en allvarlig kritik emot 26 av de 47 länderna som är med i Europarådet. Så nära var det alltså att det skulle bli ett radikalt domstolsbeslut som sedan hade kunnat användas i Italien, Grekland, Estland, Polen och andra länder som idag saknar den typen av lagar.

För övrigt var det en stadsdel i Los Angeles 1985 som blev först i världen med att införa någon typ av sambolag för samkönade par. 1988 blev Sverige första landet med en sambolag för homopar. Danmark var 1989 först med partnerskapslag och Nederländerna 2001 först med könsneutral äktenskapslag.

Det är alltså först de senaste 25 åren som processen startat i världen med lagar som juridiskt erkänner homorelationer. Att då Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter var nära att kräva det som en mänsklig rättighet är trots allt en viktig framgång.

7 kommentarer:

  1. Nu när de slagit fast att homoäktenskap inte är någon mänsklig rättighet kan jag inte låta bli att fundera på om heteroäktenskap är en mänsklig rättighet? Undrar i mitt stilla sinne vad Berno&co säger om det.

    SvaraRadera
  2. Moa

    Bra fråga. Är det någon som egentligen har rätt att att få sitt äktenskap sanktionerat av staten? Ett alternativ vore ju att införa ett system där folk fixade privata ceremonier och själva skrev juridiska avtal.

    Inte för att jag själv är för det men det är ju möjligt. Det är inget som säger att ett land MÅSTE ha en äktenskapslag.

    Bengt

    SvaraRadera
  3. Med tanke på utvecklingen och de starka motsättningarna i dessa frågor vore det kanske klokt att helt avskaffa statens inblandning i moraliska frågor och göra allt till en privatsak.

    Då får vi visserligen en moralisk anarki, vilket verkligen känns skrämmande, det är ju egentligen inte prövat någon gång, inte ens i de sekulära stater där man dock förkunnat ateism och full frihet på moraliska områden.

    Men ser man det från andra sidan så vore det kanske bättre att argumenten och debatten släpps helt fria och varje medborgare får ta sitt ansvar.

    Det känns nästan mer rimligt för mig än att riksdagsmajoriteten kanske i framtiden godtyckligt bestämmer inte bara att t ex HS-äktenskap är lika rätt som heteroäktenskap utan att även månggifte, incestuösa förhållanden etc är moraliskt och lagligt rätt och inte får ifrågasättas.

    I en sådan "anarki" blir all moral en privatsak som dock TILLÅTS ifrågasättas. Idag är minoritetens åsikter i sådana frågor helt demoniserade. De som tycker annorlunda än majoriteten anses till och med onda.

    Jag tror att kristna värderingar då kommer igen, eftersom de framstår som trygga och rimligare än full sexuell frihet. Det sexuella beteendet påverkar samhället kanske starkare än något annat.

    SvaraRadera
  4. "månggifte"

    Ja hu vad hemskt. Då blir det som i Gamla testamentet (där månggifte är norm) i Bibeln som många kristna kallar Guds ord. Du och jag Lelle är ense om att det vore fruktansvärt reaktionärt.

    Bengt

    SvaraRadera
  5. Med anledning av kommentarerna har jag en fråga:

    Innebär domstolens utslag att det - enligt dem - inte är en mänsklig rättighet att ingå äktenskap medelst RELIGIÖS vigsel, eller innefattar domstolsutlåtandet STATENS rätt att diskriminera samkönade par? I det senare fallet skulle ju övergång till civiläktenskap inte göra någon skillnad, nämligen.

    SvaraRadera
  6. Den redan existerande Artikel 16 i Förenta nationernas universalförklaring (som Europadomstolen förbundit sig till) gör ingen åtskillnad mellan religiösa och civila äktenskap.

    SvaraRadera
  7. Mikael

    Nej, det skulle inte ha någon betydelse om ett land har civiläktenskap. Domstolen konstaterar att det inte är en mänsklig rättigheter för samkönade par att ingå äktenskap (gäller även borgerliga vigslar) men de konstaterar också att inget säger att äktenskap måste vara reserverade för olikkönade par. Utan att varje land från sitt kulturella perspektiv får avgöra om de vill tillåta homoäktenskap.

    När det gäller att tvinga samfund att viga homopar har det inte ens varit någon seriös debatt om det på Europanivå. Det är inget land som har sådant tvång och jag är själv emot det. Min bedömning är att det skulle vara kontraproduktivt och leda till mer negativa attityder till homosexuella och bisexuella inom samfunden. Förutom att det enligt min bedömning är svårt att förena med religionsfriheten eftersom vigslar för samfunden är en religiös ritual.

    Om samfund däremot bedriver ett café eller liknande verksamhet ska de givetvis inte ha någon rätt att vägra anställa bögar och lesbiska. Har de problem med det ska de låta bli att bedriva caféverksamhet.

    Bengt

    SvaraRadera