Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss.
Vissa radioreportage minns man. Trots att det var länge sedan. I början av 1980-talet så hade P3 ett program där en kille snackade om relationer. När det blir kris. När båda parter vet att det vilken dag som helst tar slut. Killen som snackade i radion sa att "det gäller att hålla på sin värdighet". När en relation håller på att försvinna är det många som passar på att vara hur elaka som helst. Men är det värdigt?
När det för några veckor sedan blev debatt om Mona Sahlin och "Tobleronedebatten" så resonerade jag om programmet i P3 i början av 1980-talet. Jag ska förtydliga att jag inte skriver det här främst som en sympati för Mona Sahlin. Hon ska ha cred för sitt arbete för HBT-rättigheter. Men även om jag försöker undvika den vanliga höger-vänster-politiken här på bloggen konstaterar jag att Fredrik Reinfeldt (m) vunnit de flesta debatter emot Mona Sahlin (s). Retoriskt. Vilket är en annan sak än vilken som har bäst politik. När det gäller det senare har vi HBT-personer olika åsikter.
Desto mer förvånad blev jag för några veckor sedan när det avslöjades att det spreds ett "falskt mail" om Mona Sahlin där hon berättade att man kunde strunta i räkningar etc. Hundratals borgerliga sympatisörer var inblandade. Jag förnekar inte att det kan vara kul med satir. Hade folk på Moderaternas partikansli gjort ett "falskt mail" som de spridit internt i sitt parti hade jag inte haft några större invändningar. Så fungerar politiken. Och när Mats Odell snackade om Toblerone var det egentligen ganska kul trots att det givetvis var billigt.
Men nu har Odell sagt det. Vilket han har rätt att göra oavsett vad vi andra tycker om det. Men mitt tips till alliansen är att låta det stanna därvid. Att inte starta någon kampanj i augusti om Sahlins obetalda räkningar. Eller i alla fall om man gör det framföra kritiken öppet, inte i falska mail.
Givetvis är det inte bara borgerliga sympatisörer som ägnar sig åt sådant här. Förra valrörelsen spred vissa s-politiker vidriga broschyrer där budskapet var att Fredrik Reinfeldt var pedofil. Min bedömning är att det slog tillbaka mot Socialdemokraterna. Det är ett tecken på desperation. I valrörelsen 1988 kallade Sten Andersson (s) dåvarande ordföranden i Folkpartiet, Bengt Westerberg, för att ha "en felprogrammerad hjärna".
Jag har tidigare skrivit här på bloggen om brittisk politik. Den är ofta mer frän än svensk debatt. Media i det landet är ännu värre än svenska kvällstidningar. Men trots det har en del politiker i avgörande stunder - värdighet. När Tony Blair blev ny socialdemokratisk statsminister 1997 berömde han den avgående statsministern konservative John Major för att ha varit viktig för fredsprocessen i Nordirland. När David Cameron för någon dag sedan blev ny statsminister berömde han sin företrädare socialdemokraten Gordon Brown för en del saker han gjort.
Paradoxen är att den borgerliga alliansen och den röd-gröna oppositionen aldrig varit närmare varandra politiskt än idag. De söker sig båda mot mitten. Mot marginalväljarna. Trots det låtsas de som att de är helt oense - av partipolitiska orsaker. Risken är att när partiernas politik närmar sig varann att det istället blir personangrepp i valkampanjen i höst.
Jag vill inte att Expressen och Aftonbladet skriver i augusti om att borgerliga bloggare startat en kampanj med personangrepp mot Sahlin. Eller att röd-gröna bloggare startar en falsk kampanj om att Reinfeldt egentligen har som främsta syfte att försämra situationen för svenska folket. Eller ännu värre - att han är pedofil.
Vi måste alla hålla på vår värdighet. Främst som privatpersoner. Vi vet att vi inte alltid lyckas med det. Vi är inte mer än människor. Men vi kan ha det som mål.
Men förhoppningsvis har även politiker från alla partier det som mål. Blair och Cameron vågade hylla sina politiska "fiender". De ska ha cred för det. Jag kräver inte att svenska politiker ska göra detsamma. Men fokusera på politiken.
Behåll er värdighet.
Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.
Vissa radioreportage minns man. Trots att det var länge sedan. I början av 1980-talet så hade P3 ett program där en kille snackade om relationer. När det blir kris. När båda parter vet att det vilken dag som helst tar slut. Killen som snackade i radion sa att "det gäller att hålla på sin värdighet". När en relation håller på att försvinna är det många som passar på att vara hur elaka som helst. Men är det värdigt?
När det för några veckor sedan blev debatt om Mona Sahlin och "Tobleronedebatten" så resonerade jag om programmet i P3 i början av 1980-talet. Jag ska förtydliga att jag inte skriver det här främst som en sympati för Mona Sahlin. Hon ska ha cred för sitt arbete för HBT-rättigheter. Men även om jag försöker undvika den vanliga höger-vänster-politiken här på bloggen konstaterar jag att Fredrik Reinfeldt (m) vunnit de flesta debatter emot Mona Sahlin (s). Retoriskt. Vilket är en annan sak än vilken som har bäst politik. När det gäller det senare har vi HBT-personer olika åsikter.
Desto mer förvånad blev jag för några veckor sedan när det avslöjades att det spreds ett "falskt mail" om Mona Sahlin där hon berättade att man kunde strunta i räkningar etc. Hundratals borgerliga sympatisörer var inblandade. Jag förnekar inte att det kan vara kul med satir. Hade folk på Moderaternas partikansli gjort ett "falskt mail" som de spridit internt i sitt parti hade jag inte haft några större invändningar. Så fungerar politiken. Och när Mats Odell snackade om Toblerone var det egentligen ganska kul trots att det givetvis var billigt.
Men nu har Odell sagt det. Vilket han har rätt att göra oavsett vad vi andra tycker om det. Men mitt tips till alliansen är att låta det stanna därvid. Att inte starta någon kampanj i augusti om Sahlins obetalda räkningar. Eller i alla fall om man gör det framföra kritiken öppet, inte i falska mail.
Givetvis är det inte bara borgerliga sympatisörer som ägnar sig åt sådant här. Förra valrörelsen spred vissa s-politiker vidriga broschyrer där budskapet var att Fredrik Reinfeldt var pedofil. Min bedömning är att det slog tillbaka mot Socialdemokraterna. Det är ett tecken på desperation. I valrörelsen 1988 kallade Sten Andersson (s) dåvarande ordföranden i Folkpartiet, Bengt Westerberg, för att ha "en felprogrammerad hjärna".
Jag har tidigare skrivit här på bloggen om brittisk politik. Den är ofta mer frän än svensk debatt. Media i det landet är ännu värre än svenska kvällstidningar. Men trots det har en del politiker i avgörande stunder - värdighet. När Tony Blair blev ny socialdemokratisk statsminister 1997 berömde han den avgående statsministern konservative John Major för att ha varit viktig för fredsprocessen i Nordirland. När David Cameron för någon dag sedan blev ny statsminister berömde han sin företrädare socialdemokraten Gordon Brown för en del saker han gjort.
Paradoxen är att den borgerliga alliansen och den röd-gröna oppositionen aldrig varit närmare varandra politiskt än idag. De söker sig båda mot mitten. Mot marginalväljarna. Trots det låtsas de som att de är helt oense - av partipolitiska orsaker. Risken är att när partiernas politik närmar sig varann att det istället blir personangrepp i valkampanjen i höst.
Jag vill inte att Expressen och Aftonbladet skriver i augusti om att borgerliga bloggare startat en kampanj med personangrepp mot Sahlin. Eller att röd-gröna bloggare startar en falsk kampanj om att Reinfeldt egentligen har som främsta syfte att försämra situationen för svenska folket. Eller ännu värre - att han är pedofil.
Vi måste alla hålla på vår värdighet. Främst som privatpersoner. Vi vet att vi inte alltid lyckas med det. Vi är inte mer än människor. Men vi kan ha det som mål.
Men förhoppningsvis har även politiker från alla partier det som mål. Blair och Cameron vågade hylla sina politiska "fiender". De ska ha cred för det. Jag kräver inte att svenska politiker ska göra detsamma. Men fokusera på politiken.
Behåll er värdighet.
Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.
tack detsamma. /flickrummet
SvaraRaderaFast folk uppfattar att motsättningarna partierna(eller iaf blocken) ökar snarare än minskar, vilket borde tala till fördel för åsikter/politik snarare än retorik?
SvaraRaderahttp://sv.wikipedia.org/wiki/H%C3%B6ger%E2%80%93v%C3%A4nster-skalan (titta på sammanställningen över partiernas placering på höger-vänsterskalan enligt väljarna enligt scb:s valundersökningar)
Tror du inte smutskastning kan bero på ett förstärkt personvalsinslag?
Trevlig helg på dig med =)
Nea
SvaraRaderaMen kollar du wikipediaartikeln kan du se att väljarna uppfattar att s gått åt höger och m åt vänster. Vilket är sant.
Många av de av er bloggbesökare som var unga känner inte till privatiseringsdebatten på 1980-talet. Det var närmast ett ideologiskt krig där främst Moderaterna drev tesen att man skulle privatisera så mycket som möjligt inom skola, vård och omsrog och Socialdemokraterna var emot varje privat alternativ (på 1970-talet var de även emot kooperativ som alternativ).
Att som Reinfeldt idag talar om kommun- och landstingsanställda som "välfärdsarbetare" eller som Sahlin att även privata alternativ är viktiga hade varit TOTALT uteslutet på 1980-talet. Många av deras partikamrater hade nog krävt att de skulle lämna ordförandeposten i respektive parti om de sagt något sådant.
Jag är positiv till personval. Visst finns det en del möjliga problem med det men jag bedömer inte smutskastning vara ett av dem. När det gäller Reinfeldt och Sahlin (som ofta blir hånade på bloggar) så är de ju i princip garanterade att bli valda i höst. Och det är ju inte främst deras partikamrater som smutskastar dem i syfte att de själva ska bli valda.
Bengt