Riksdagen har röstat ja till förslag som kan orsaka högre straff för hatbrott.

I förra bloggposten skrev jag om att transpersoner ännu inte blivit omnämnda i lagarna mot hatbrott. En positiv nyhet är dock att riksdagen (§ 7 i protokollet från 19 maj) med tydlig majoritet röstat ja till regeringens proposition (lagförslag) Skärpta straff för allvarliga våldsbrott m.m. där bl.a. följande är med. (sid 27)

Detta innebär att omständigheter som talar i skärpande eller mildrande riktning många gånger inte får något eller endast litet genomslag vid straffvärdebedömningen. Det rimmar dåligt med principen om att svårare brott ska bestraffas strängare än lindrigare brott även inom en viss brottstyp. Eftersom de närmare omständigheterna vid enskilda brott kan skilja sig åt, ibland mycket, är detta inte tillfredsställande. Straffvärdet måste kunna bedömas på ett mer nyanserat sätt med beaktande av samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Det gäller både de allvarliga våldsbrotten och andra brott.

Att riksdagen röstat ja till det kan ge en tydlig signal till domstolar att de oftare än hittills bör använda straffskärpningsparagrafen vid bl.a. hatbrott. Den borgerliga regeringen fick stöd även av Socialdemokraterna när det gäller den delen.

Däremot var Miljöpartiet emot hela lagförslaget från regeringen, främst med motiveringen att högre straff inte minskar brottsligheten. Från mp:s reservation (alternativa förslag) i justitieutskottets rapport om regeringsförslaget.

Enligt min mening saknas ett erfarenhetsmässigt bevisat behov av att höja straffnivåerna för våldsbrott. Det är dessutom inte försvarligt att använda närmare en halv miljard kronor till utökade fängelsevistelser. Det är mer angeläget att satsa på att anmälda brott utreds omedelbart, att åtal väcks och att fällande domar förenas med en kännbar sanktion.

Men vore mp logiska borde de ju då inte heller vara för straffskärpningsparagrafen vid hatbrott om nu straffskalorna i sig inte är viktigast. Det är sant att forskningen visar att högre straff generellt inte minskar brottsligheten men det handlar ju även om att ge upprättelse åt ett brottsoffer.

Vänsterpartiet är också emot den del som handlar om straffskärpning och straffmildring.

Jag anser att det självklart är viktigt att försvårande och förmildrande omständigheter ska kunna få betydelse vid straffvärdebedömningen. De möjligheter som finns med nuvarande lagstiftning är dock enligt min mening tillräckliga. Dessutom riskerar den föreslagna ändringen av de försvårande och förmildrande omständigheterna att göra det svårare att följa straffrättens krav på förutsebarhet och enhetlighet.

Det här argumentet är egentligen ännu mer besynnerligt än Miljöpartiets. För hur kan förutsebarheten och enhetligheten försvåras att paragrafen tydliggörs? Det som är positivt är dock att fem partier med nästan 90 % av riksdagsledamöterna röstade ja till förslaget. Mitt tips är den här lagförändringen blir kvar oavsett om det blir en borgerlig eller röd-grön regering efter valet i höst.

Lagförslaget börjar gälla 1 juli 2010.