I en ny rapport om situationen för civila i Irak kritiserar Amnesty International bl.a. Sverige.
Från sid 24 i rapporten.
Från sid 24 i rapporten.
Despite the ongoing violence in Iraq, several European governments continue to forcibly return rejected Iraqi asylum-seekers to Iraq. In 2009, the authorities in Denmark, the Netherlands, Norway, Sweden and the UK forcibly returned scores of Iraqis to unsafe parts of Iraq, such as central Iraq, in breach of UNHCR guidelines.Amnesty skriver om flera gruppers situation i Irak.
This report focuses on civilians who are particularly at risk of attack because of their human rights or professional work; their political activities; their identity, gender or sexual orientation; or their plight as displaced people.De flesta av er som följer min blogg vet att Irak, tillsammans med Iran, är det land som har den värsta förföljelsen av HBT-personer idag. Från sid 21 i rapporten.
Members of the gay community in Iraq live under constant threat. They are confronted by widespread intolerance towards their sexual identity and scores of men who were, or were perceived to be, gay have been killed in recent years, some after torture. Violent acts against gay men have occurred against a background of frequent public statements by some Muslim clerics and others condemning homosexuality.
Attacks against gay men, including killings, have frequently been reported since the 2003 invasion. Qassim, a 40-year-old hairdresser from Baghdad and refugee in Jordan, told Amnesty International in June 2006 about several incidents targeting gay men that occurred in August and September 2004 in Baghdad: “I was at a gym with my boyfriend. When he returned to my car to get me a bottle of water he was shot dead outside the gym. I was terrified and went into hiding.”
About two weeks later two of his friends were killed in Baghdad. A few days later an explosive device was thrown at his car and he decided to leave Iraq....
During the first few months of 2009 at least 25 men and boys were killed in Baghdad because of their sexual orientation or gender expression. This was most common in the predominantly Shi’a district of al-Sadr City. According to reports, the perpetrators were their relatives and members of the Mahdi Army, followers of Moqtada al-Sadr, a Shi'a cleric and political leader. Many of the victims were tortured and their bodies mutilated and dumped in the streets. Many other men and boys fled Iraq after receiving death threats.
När jag kollat rapporter om situationen för HBT-personer i Irak är det många likheter med hur homosexuella hade det i det nazistiska Tyskland på 1930-talet. Givetvis är en del saker annorlunda. I Tyskland ägnade sig regimen från 1937 till 1945 åt en systematisk förföljelse av bögar. I Irak är det främst militära oppositionsgrupper som är ansvariga för morden och förföljelsen. Men ofta med acceptans från en del regeringspolitiker och polisen i landet.
Men skräcken är som i Tyskland på 1930-talet. Att konstatera att du riskerar bli mördad eller slagen vilken dag som helst. Känslan att du egentligen inte kan lita på någon, folk kanske är angivare till homohatande grupper.
Det är ingen mänsklig rättighet att få flytta till Sverige. Vi har en reglerad invandring. Däremot är det en mänsklig rättighet att få stanna för den som sökt asyl och riskerar allvarlig förföljelse i sitt gamla hemland.
Det betyder att även många bögar och lesbiska som bor i länder där det är svårt att vara homo inte har rätt till asyl. Länder som Litauen och Ukraina. Men situationen i Irak för HBT-personer är inte svår, den är ofta förfärlig. Att avvisa bögar och lesbiska som riskerar allvarlig förföljelse om de avvisas till Irak är inte acceptabelt.
Men skräcken är som i Tyskland på 1930-talet. Att konstatera att du riskerar bli mördad eller slagen vilken dag som helst. Känslan att du egentligen inte kan lita på någon, folk kanske är angivare till homohatande grupper.
Det är ingen mänsklig rättighet att få flytta till Sverige. Vi har en reglerad invandring. Däremot är det en mänsklig rättighet att få stanna för den som sökt asyl och riskerar allvarlig förföljelse i sitt gamla hemland.
Det betyder att även många bögar och lesbiska som bor i länder där det är svårt att vara homo inte har rätt till asyl. Länder som Litauen och Ukraina. Men situationen i Irak för HBT-personer är inte svår, den är ofta förfärlig. Att avvisa bögar och lesbiska som riskerar allvarlig förföljelse om de avvisas till Irak är inte acceptabelt.
Det här är egentligen en kommentar på ett tidigare inlägg, men jag klistrar in länken här, så kanske fler ser den. Det har alltså till slut börjat röra på sig även inom den danska borgeligheten, där reformer rörande HBT-frågor har stagnerat under de senaste åren.
SvaraRaderahttp://politiken.dk/politik/article963538.ece
Håller f.ö. med inlägget. En kort fråga ang. den citerade rapporten: är Irak värst, eller värst av undersökta länder? Jag skulle spontant ha trott att situationen om möjligt var ännu värre i länder som Yemen eller Somalia, där statmakten är ännu svagare än i Irak. Å andra sidan kanske det dämpar förföljelser mot specifikt homosexuella, eftersom våldsverkare har fullt upp med annat.
SvaraRaderaFredrik
SvaraRaderaKommentarer om Danmark och Somlia. En frisk blandning. :-)
Kul att Danmarks parlament röstade ja till en helt likställd adoptionslag. Nu var det här egentligen närmast en formalitet eftersom redan förra året röstade en majoritet i parlamentet för att regeringen skulle lämna ett förslag till homoadoptionslag. Men bra det blev avgjort.
När det gäller Yemen och Somalia är nog situationen för många HBT-personer svår där också. Men vad jag vet har förföljelsen inte varit som i Irak. Det är givetvis flera förklaringar till det.
En orsak är att olika regimer och grupper prioriterar olika saker.
Vi kan jämföra med Europa när det var allvarlig förföljelse av homosexuella här fram till 1700-talet. Förföljelsen har generellt varit mildare i vissa delar av Europa, främst Norden och Frankrike men även ett land som Ryssland som idag är bland de mest homofoba i Europa. I Sverige har relativt få blivit dömda i domstol för "sodomibrott". Även om det givetvis är fruktansvärt att någon individ blivit dömd.
Medan delar av det som idag är Storbritannien, Tyskland och Italien hade förfärliga förföljelser av homosexuella och bisexuella där man systematiskt försökte hitta folk att avrätta.
Det här betyder nog inte att folk i Norden, Frankrike och Ryssland generellt måste ha varit "homovänligare" utan att man prioriterade olika saker när man förföljde människor för vad de gjorde i sina privatliv. I viss länder prioriterade man oftare att fängsla och straffa folk som hade föräktenskapliga heterosexuella relationer. Eller var otrogna som gifta.
Sedan är det möjligt det är andra förklaringar också. Paradoxen är att även om Saddam Hussein var en vidrig diktator som fängslade, torterade och mördade många så prioriterade han inte förföljelse av homosexuella, om de inte var politiskt engagerade. Visst hade bögar och lesbiska det svårt även då men ofta något mindre svårt än i de flesta andra arabländer.
Samma sak var det för övrigt i Iran när shahen styrde på 1970-talet. Han förföljde främst de som var engagerade politiskt emot regimen medan homosexuella kunde besöka barer och träffas om de var "diskreta".
Det betyder inte att Saddam Hussein eller Shahen av Iran var homovänliga, tvärtom. Men de prioriterade att bekämpa andra grupper av befolkningen främst.
Bengt
En annan intressant aspekt som har koppling till en del debatter med konservativt kristna idag är hur situationen varit i Europa sedan de flesta delar här blev kristna.
SvaraRaderaKristendomen har från början varit negativ till sexuella relationer utanför det heterosexuella äktenskapet. Men i flera århundranden var homorelationer inte varit bland de "värsta synderna". Straffen för homorelationer var främst religiösa, dvs att folk biktade sig inför sin präst och han avgjorde att de inte fick äta kött och dricka sprit en viss tid. Det var även så för folk som hade heterorelationer utanför äktenskapet. Eller som inte hade sex som katolska kyrkan menade var rätt d.v.s. en man ska ha vaginalt samlag i missionärsställningen.
Det var först på 1200-talet som den statliga förföljelsen startade på allvar och systematiskt i vissa länder. När många kristna samfund de senaste 100 åren blivit "mildare" mot homorelationer så har man egentligen närmat sig sitt ursprung där homorelationer inte var det som kristna samfund prioriterade att bekämpa.
Bengt
Tack förresten för de positiva kommentarer jag får här på bloggen och som folk säger eller skriver i övrigt. Det gör att det är roligt att driva bloggen.
SvaraRaderaVill återigen förtydliga att jag inte betvivlar att Johan Lundgren är en av mina "vänner" här på bloggen. Och jag har inte några problem vanligen att själv bemöta homofober. Men ibland är det bra om man får om inte annat symboliskt stöd.
Och när jag hade haft en debatt med "Gunnar" som skrev den ena kommentaren värre än den andra så försvann till sist mitt tålamod.
Johan har skrivit flera bra kommentarer här på bloggen.
Och Stangel ska ha cred för sitt engagemang. Trots att han ibland inte håller med mig. :-)
Bengt