Det här är den "fredagskrönika" jag skulle skrivit igår egentligen men det blev av flera orsaker inte möjligt. Därför publicerar jag den idag.
Psykiska problem är "demokratiska". Arbetsmiljö- och förslitningsskador drabbar betydligt oftare människor i arbetaryrken än akademiker. Men psykiska kriser drabbar människor från alla sociala grupper.
Om jag ska referera till min egen stad Malmö.
Just nu är det en man i en villa i Bellevue med kostym och slips på sig inför en fest ikväll med affärsbekanta. Han är förtvivlad, ska han orka eller ska han återigen få panikkänslor som ofta annars. Just nu är det en arbetarfamilj i Kirseberg som är ledsen för att ett av deras barn återigen fått en allvarlig depression och kanske måste åka till psykakuten.
Just nu är det en man i Rosengård som har ångest för hur en del av familjen i hans gamla hemland har det. Han hade psykiska problem redan där och de har blivit än värre sedan han flyttade till Sverige och det återigen blivit militära konflikter i hans gamla hemland. Just nu är det en ung tjej vid Möllevången som återigen fått panikångest.
Varför har vi i Sverige ännu 2010 så svårt att prata om psykiska problem och sjukdomar. Trots att vi vet att nästan 40 % av alla människor någon gång i livet drabbas av en allvarlig depression. Om någon fysisk sjukdom hade drabbat nästan 40 % hade vi varit tysta då också? Visst har situationen blivit bättre de senaste decennierna men ännu är det som om man inte tar psykiska sjukdomar på samma allvar som fysiska.
Det är förfärande att självmordsbenägna ungdomar ibland tvingas vänta ett halvt år innan de får vård inom Barn- och ungdomspsykiatrin. Tänk om någon tonåring som riskerade dö av ett hjärtfel vilken dag som helst skulle fått beskedet att du får en tid om ett halvår. Hur många av oss hade accepterat det?
Alla människor är i kris ibland. Men även om det känns så måste det inte bara vara negativt. Det kinesiska tecknet för kris innehåller flera ord, ett av dem är hopp. Det kan tyckas paradoxalt men är det egentligen inte. För kriser kan få människor att ompröva sitt liv. Att inte av gammal vana fortsätta med en vardag man egentligen ogillar. Att skilja sig i en relation som inte fungerar. Att byta jobb. Att byta värderingar. Att få självrespekt.
Kris kan vara början till förändring. Men även förbättring?
Tove Jansson är en välkänd författare till bl.a. böckerna om Mumintrollen. Hon var även lesbisk och hade en relation med en annan kvinna. Om man granskar böckerna om Mumintrollen snabbt kan de tyckas vara som de flesta andra, Muminfamiljen är en kärnfamilj. Men om man följer alla typerna i hennes böcker blir det tydligt att Jansson var en humanist och försvarade rätten att vara annorlunda. Att hon hade empati med människor som är "udda" och utanför.
I en av hennes böcker så rasar huset ihop för en av figurerna. Det är en katastrof givetvis. Inte bara huset utan alla värdesaker i det har krossats till spillror. Vad gör då figuren som bodde i det? Jo, hon är givetvis bedrövad. Men till sist dansar hon på ruinen av sitt hem.
Det är en författares rätt att skildra saker bildligt. Ingen skulle väl på allvar dansa på ruinerna av sitt hus. Men har vi inte alla ibland känt som om allt fallit ihop? Hur ska vi hantera det? Ingen kräver väl att vi ska börja dansa.
Men trots det. Det kinesiska tecknet för kris innehållet även ordet hopp.
Kris kan vara början till förändring. Även till förbättring?
Vi andra medmänniskor kan vara stöd för människor som är i kris. Som vi vill att andra ska vara stöd när vi själva är kris. Mer öppenhet om psykiska problem och sjukdomar är viktigt. Även att politiker prioriterar vård mot psykiska sjukdomar lika mycket som fysiska sjukdomar.
Kris kan vara början till förändring. Och ja, även till förbättring.
Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig lördagkväll och söndag.
I hear the door-bell ringing and suddenly the panic takes meABBA, som är en av mina favoritgrupper, gjorde ofta glad pop om kärlek. Men det många inte känner till är att en av deras låtar handlar om någon med allvarliga psykiska problem, Visitors från albumet med samma namn 1981. Textraderna är från den låten.
the sound so ominously tearing through the silence
I cannot move I´m standing numb and frozen among the things I love so dearly
the book, the paintings and the funiture help me
Psykiska problem är "demokratiska". Arbetsmiljö- och förslitningsskador drabbar betydligt oftare människor i arbetaryrken än akademiker. Men psykiska kriser drabbar människor från alla sociala grupper.
Om jag ska referera till min egen stad Malmö.
Just nu är det en man i en villa i Bellevue med kostym och slips på sig inför en fest ikväll med affärsbekanta. Han är förtvivlad, ska han orka eller ska han återigen få panikkänslor som ofta annars. Just nu är det en arbetarfamilj i Kirseberg som är ledsen för att ett av deras barn återigen fått en allvarlig depression och kanske måste åka till psykakuten.
Just nu är det en man i Rosengård som har ångest för hur en del av familjen i hans gamla hemland har det. Han hade psykiska problem redan där och de har blivit än värre sedan han flyttade till Sverige och det återigen blivit militära konflikter i hans gamla hemland. Just nu är det en ung tjej vid Möllevången som återigen fått panikångest.
Varför har vi i Sverige ännu 2010 så svårt att prata om psykiska problem och sjukdomar. Trots att vi vet att nästan 40 % av alla människor någon gång i livet drabbas av en allvarlig depression. Om någon fysisk sjukdom hade drabbat nästan 40 % hade vi varit tysta då också? Visst har situationen blivit bättre de senaste decennierna men ännu är det som om man inte tar psykiska sjukdomar på samma allvar som fysiska.
Det är förfärande att självmordsbenägna ungdomar ibland tvingas vänta ett halvt år innan de får vård inom Barn- och ungdomspsykiatrin. Tänk om någon tonåring som riskerade dö av ett hjärtfel vilken dag som helst skulle fått beskedet att du får en tid om ett halvår. Hur många av oss hade accepterat det?
Alla människor är i kris ibland. Men även om det känns så måste det inte bara vara negativt. Det kinesiska tecknet för kris innehåller flera ord, ett av dem är hopp. Det kan tyckas paradoxalt men är det egentligen inte. För kriser kan få människor att ompröva sitt liv. Att inte av gammal vana fortsätta med en vardag man egentligen ogillar. Att skilja sig i en relation som inte fungerar. Att byta jobb. Att byta värderingar. Att få självrespekt.
Kris kan vara början till förändring. Men även förbättring?
Tove Jansson är en välkänd författare till bl.a. böckerna om Mumintrollen. Hon var även lesbisk och hade en relation med en annan kvinna. Om man granskar böckerna om Mumintrollen snabbt kan de tyckas vara som de flesta andra, Muminfamiljen är en kärnfamilj. Men om man följer alla typerna i hennes böcker blir det tydligt att Jansson var en humanist och försvarade rätten att vara annorlunda. Att hon hade empati med människor som är "udda" och utanför.
I en av hennes böcker så rasar huset ihop för en av figurerna. Det är en katastrof givetvis. Inte bara huset utan alla värdesaker i det har krossats till spillror. Vad gör då figuren som bodde i det? Jo, hon är givetvis bedrövad. Men till sist dansar hon på ruinen av sitt hem.
Det är en författares rätt att skildra saker bildligt. Ingen skulle väl på allvar dansa på ruinerna av sitt hus. Men har vi inte alla ibland känt som om allt fallit ihop? Hur ska vi hantera det? Ingen kräver väl att vi ska börja dansa.
Men trots det. Det kinesiska tecknet för kris innehållet även ordet hopp.
Kris kan vara början till förändring. Även till förbättring?
Vi andra medmänniskor kan vara stöd för människor som är i kris. Som vi vill att andra ska vara stöd när vi själva är kris. Mer öppenhet om psykiska problem och sjukdomar är viktigt. Även att politiker prioriterar vård mot psykiska sjukdomar lika mycket som fysiska sjukdomar.
Kris kan vara början till förändring. Och ja, även till förbättring.
Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig lördagkväll och söndag.
Mycket fint skrivet! Tack Bengt!
SvaraRaderaMvh
Håkan
Hej Håkan.
SvaraRaderaTack.
Bengt