Mona Sahlin, tidigare ordförande i Socialdemokraterna, blir idag intervjuad i Dagens Nyheter. Hon avslöjar att hon nu bl.a. är engagerad för tidningen Expo som granskar högerextrema partier och grupper. Sahlin berättar också att hon är besviken för att en del i partiet hade svårt för att hon är tydlig när det gäller bl.a. homosexuellas rättigheter.
Ska s-politiker undvika argumentera emot homofobi, rasism och sexism?
Men hur fungerar det ihop med allt snack om jämlikhet? Allas lika värde. Är det bara något som ska vara med i Håkan Juholts kongresstal? Sedan ska partiordföranden helst inte berätta om de strukturer som generellt gynnar etniskt svenska heterosexuella män? Och kongressombuden ska på möten med folk på stan helst undvika att snacka om minoritetsgrupper. Hur förvirrad är egentligen inte den strategin?
Socialdemokraterna är idag för i princip alla HBT-reformer. Och jag bedömer att det är få inom partiet som är emot det. Men kontroversiellt blir det när politiken ska föras ut. Det här är inte någon ny debatt inom politiken. Den första liknande kontroversen hade Kommunistisk ungdom (nu Ung Vänster) på 1980-talet. De var tydligt homovänliga då precis som Vpk (nu Vänsterpartiet) och Fpu (nu Luf).
Vpk och Luf hade ibland, om än sällan, homorättigheter med i sitt utåtriktade arbete, någon broschyr, Vpk lämnade några motionsförslag i riksdagen etc.
Men från Kommunistisk ungdom (Ku) var det tyst. Orsaken var att de på 1980-talet var indelad i två falanger. Dels kommunister (som utgjorde majoriteten) där för övrigt Lars Ohly, nu ordförande i v, var en del. Sedan vänstersocialister. Den senare gruppen ville att man precis som sitt parti skulle driva homorättigheter. Men kommunisterna inom Ku var emot, de tyckte homosexuellas rättigheter var en marginell fråga, de ville snacka om klasskamp och att "bekämpa USA-imperialismen". Att jobba för kvinnors och invandrares rättigheter var möjligen befogat men inte homosexuellas.
Bara Fpu ville vara med i kampanjen Sos Homofobi.
När Sos Homofobi 1985 försökte starta en liknande kampanj som Sos rasism var bara Fpu (Luf) intresserade. Övriga ungdomsförbund som var med i kampanjen Sos rasism, bl.a. Ssu, Kommunistisk ungdom och Cuf, ville definitivt inte kampanja emot homofobi. Och även Fpu svarade att de inte ville jämställa kampanjen mot homofobi mot den med rasism, den senare prioriterade föreningen.
Känns argumenten från Kommunistisk ungdom igen? Håkan Juholt är HBT-vänlig i sak. Men han har nästan aldrig sedan han blev riksdagsledamot för 17 år sedan framfört något som helst positivt om HBT-rättigheter. Kanske dags han börjar med det. De flesta av de s-politiker som är runt honom är tydligt HBT-engagerade.
Kommunistisk ungdom på 1980-talet är verkligen inte något ideal när det gäller att jobba för mångfald. Inte heller affischerna från 1930-talet med blonda, muskulösa män som skyddade någon kvinna.
Eller hur sossar?
Uppdatering 1.
Folkpartiet och Socialdemokraterna har historiskt haft mycket gemensamt inom homopolitiken.
Socialdemokraterna och Folkpartiet har historiskt mycket gemensamt inom homopolitiken, senare HBT-politiken. Det är de två partier som oftast varit "mainstream" i svensk homodebatt och fått kritik både från partier som tyckt det gått för snabbt och andra som tyckt processen varit för långsam. Från 1970-talet, då homodebatten startade i riksdagen, till mitten av 1990-talet var s och fp nästan helt ense när det gäller homosexuellas rättigheter.
Främst två undantag. Dels att fp redan i början av 1970-talet tydligt tog ställning för att likställa åldersgränsen för sexuella relationer (den var då 18 år för samkönade och 15 år för olikkönade) till 15 år. Sossarna var till en början negativa men anslöt sig till kravet några år senare. När det gäller homosexuella flyktingar blev Folkpartiet tydligt engagerat i mitten av 1980-talet medan s då var för en restriktiv policy och först 2002 accepterade att homoflyktingar bör kunna få asyl enligt Genevekonventionen. Från mitten av 1990-talet drog fp ifrån sossarna och attackerade i riksdagen ofta, med rätta, det senare partiet för att för fördröja viktiga reformer. Först det senaste året har s hunnit i kapp fp igen. Båda partierna är idag iför alla centrala HBT-reformer.
Carl B Hamilton attackerade Birgitta Ohlsson om homoadoptioner.
Ett annat gemensamt drag för s och fp är att det mycket sällan varit några av dess politiker som offentligt framfört något HBT-fientligt (medan det tidigare var vanligt för kd- m- och c-politiker). Istället har det varit attacker internt i partiet.
Birgitta Ohlsson, som då var ordförande i Luf, framförde inför valet 2002 att den viktigaste frågan är att införa en likställd adoptionslag för samkönade och olikkönade par. Man kan tycka det är idealistiskt att prioritera den reformen före ekonomi och annat. Men ungdomsförbunden har som roll att vara ideologiska. I Folkpartiets tidning Nu attackerade dock Carl B Hamilton Birgitta Ohlsson för att vara naiv och inte ha förmågan att prioritera. Men om Ohlsson och Luf istället hade föreslagit att fp inför valet skulle prioritera att jobba emot rasism, eller antisemitism, hade det säkert inte blivit någon kritik. Det ska förtydligas att Carl B Hamilton var bland de första riksdagsledamöterna för fp att bli för homoadoptioner. Det handlar alltså inte om homofobi. Utan återigen attityden att homosexuellas rättigheter inte är viktiga.
Alla fattade väl att partiledningen i fp inte skulle göra homoadoptionsfrågan till den främsta 2002. Men det är fascinerande att det trots det orsakade hätsk debatt. Carl B Hamilton har idag en debattartikel i Svd.
Även om Socialdemokraterna och Folkpartiet ofta vacklat tidigare när det gäller homosexuellas rättigheter har fp konsekvent i decennier jobbat för bögar och lesbiska som är flyktingar. Det är kanske det viktigaste bidraget fp lämnat när det gäller HBT-rättigheter, att lyfta situationen för HBT-flyktingar igen och igen.
Vad vill du göra?Att vissa i Socialdemokraterna har svårt för att partiet tydligt ska argumentera för HBT-personers och invandrares rättigheter och för jämställdhet är inte något nytt. Men hur resonerar de? På 1930-talet hade Socialdemokraterna (och andra partier) ofta affischer med en blond muskulös manlig industriarbetare, ibland var det en kvinna bredvid som han skyddade. Det är som om vissa i partiet ännu tycker man ska fokusera bara på "normen" i partiet Att vara industriarbetare, heterosexuell, etnisk svensk och man. Och givetvis inte jude eller muslim.
– Att jag tagit uppdraget i Expos styrelse säger väl en del om vilket håll jag vill sträva mot. Det finns en del saker i politiken som känns viktigare än andra. Skattesatser kan man höja och sänka och lagar kan man införa och avskaffa. Men att med politik och agitation förändra attityder så att också kvinnor, homosexuella och invandrare kan leva fria liv, det är viktigare än så mycket annat....
Vad var det som var avgörande för ditt beslut att avgå?
....Det fjärde var att jag kände att flera tyckte att det var provocerande mycket om bögar, kvinnor, invandrare och småföretagare med mig som partiledare. Och det provocerade mig enormt. Någonstans ledde det här sammantaget fram till att jag kände att det inte håller längre....
Varför har det varit så svårt att förnya politiken inom S?
– Vi är ett parti som är så gammalt och har så mycket traditioner och stora perioder bakom oss, och det är fortfarande väldigt många som vänder blickarna ditåt.
– Varje förändring ska emanera ur det som gjorde att vi var stora förr. Jag känner att det kommer aldrig att gå. Självbilden är sådan i partiet och då finns ett motstånd mot att förändra.....
Ska s-politiker undvika argumentera emot homofobi, rasism och sexism?
Men hur fungerar det ihop med allt snack om jämlikhet? Allas lika värde. Är det bara något som ska vara med i Håkan Juholts kongresstal? Sedan ska partiordföranden helst inte berätta om de strukturer som generellt gynnar etniskt svenska heterosexuella män? Och kongressombuden ska på möten med folk på stan helst undvika att snacka om minoritetsgrupper. Hur förvirrad är egentligen inte den strategin?
Socialdemokraterna är idag för i princip alla HBT-reformer. Och jag bedömer att det är få inom partiet som är emot det. Men kontroversiellt blir det när politiken ska föras ut. Det här är inte någon ny debatt inom politiken. Den första liknande kontroversen hade Kommunistisk ungdom (nu Ung Vänster) på 1980-talet. De var tydligt homovänliga då precis som Vpk (nu Vänsterpartiet) och Fpu (nu Luf).
Vpk och Luf hade ibland, om än sällan, homorättigheter med i sitt utåtriktade arbete, någon broschyr, Vpk lämnade några motionsförslag i riksdagen etc.
Men från Kommunistisk ungdom (Ku) var det tyst. Orsaken var att de på 1980-talet var indelad i två falanger. Dels kommunister (som utgjorde majoriteten) där för övrigt Lars Ohly, nu ordförande i v, var en del. Sedan vänstersocialister. Den senare gruppen ville att man precis som sitt parti skulle driva homorättigheter. Men kommunisterna inom Ku var emot, de tyckte homosexuellas rättigheter var en marginell fråga, de ville snacka om klasskamp och att "bekämpa USA-imperialismen". Att jobba för kvinnors och invandrares rättigheter var möjligen befogat men inte homosexuellas.
Bara Fpu ville vara med i kampanjen Sos Homofobi.
När Sos Homofobi 1985 försökte starta en liknande kampanj som Sos rasism var bara Fpu (Luf) intresserade. Övriga ungdomsförbund som var med i kampanjen Sos rasism, bl.a. Ssu, Kommunistisk ungdom och Cuf, ville definitivt inte kampanja emot homofobi. Och även Fpu svarade att de inte ville jämställa kampanjen mot homofobi mot den med rasism, den senare prioriterade föreningen.
Känns argumenten från Kommunistisk ungdom igen? Håkan Juholt är HBT-vänlig i sak. Men han har nästan aldrig sedan han blev riksdagsledamot för 17 år sedan framfört något som helst positivt om HBT-rättigheter. Kanske dags han börjar med det. De flesta av de s-politiker som är runt honom är tydligt HBT-engagerade.
Kommunistisk ungdom på 1980-talet är verkligen inte något ideal när det gäller att jobba för mångfald. Inte heller affischerna från 1930-talet med blonda, muskulösa män som skyddade någon kvinna.
Eller hur sossar?
Uppdatering 1.
Folkpartiet och Socialdemokraterna har historiskt haft mycket gemensamt inom homopolitiken.
Socialdemokraterna och Folkpartiet har historiskt mycket gemensamt inom homopolitiken, senare HBT-politiken. Det är de två partier som oftast varit "mainstream" i svensk homodebatt och fått kritik både från partier som tyckt det gått för snabbt och andra som tyckt processen varit för långsam. Från 1970-talet, då homodebatten startade i riksdagen, till mitten av 1990-talet var s och fp nästan helt ense när det gäller homosexuellas rättigheter.
Främst två undantag. Dels att fp redan i början av 1970-talet tydligt tog ställning för att likställa åldersgränsen för sexuella relationer (den var då 18 år för samkönade och 15 år för olikkönade) till 15 år. Sossarna var till en början negativa men anslöt sig till kravet några år senare. När det gäller homosexuella flyktingar blev Folkpartiet tydligt engagerat i mitten av 1980-talet medan s då var för en restriktiv policy och först 2002 accepterade att homoflyktingar bör kunna få asyl enligt Genevekonventionen. Från mitten av 1990-talet drog fp ifrån sossarna och attackerade i riksdagen ofta, med rätta, det senare partiet för att för fördröja viktiga reformer. Först det senaste året har s hunnit i kapp fp igen. Båda partierna är idag iför alla centrala HBT-reformer.
Carl B Hamilton attackerade Birgitta Ohlsson om homoadoptioner.
Ett annat gemensamt drag för s och fp är att det mycket sällan varit några av dess politiker som offentligt framfört något HBT-fientligt (medan det tidigare var vanligt för kd- m- och c-politiker). Istället har det varit attacker internt i partiet.
Birgitta Ohlsson, som då var ordförande i Luf, framförde inför valet 2002 att den viktigaste frågan är att införa en likställd adoptionslag för samkönade och olikkönade par. Man kan tycka det är idealistiskt att prioritera den reformen före ekonomi och annat. Men ungdomsförbunden har som roll att vara ideologiska. I Folkpartiets tidning Nu attackerade dock Carl B Hamilton Birgitta Ohlsson för att vara naiv och inte ha förmågan att prioritera. Men om Ohlsson och Luf istället hade föreslagit att fp inför valet skulle prioritera att jobba emot rasism, eller antisemitism, hade det säkert inte blivit någon kritik. Det ska förtydligas att Carl B Hamilton var bland de första riksdagsledamöterna för fp att bli för homoadoptioner. Det handlar alltså inte om homofobi. Utan återigen attityden att homosexuellas rättigheter inte är viktiga.
Alla fattade väl att partiledningen i fp inte skulle göra homoadoptionsfrågan till den främsta 2002. Men det är fascinerande att det trots det orsakade hätsk debatt. Carl B Hamilton har idag en debattartikel i Svd.
Frågan gällde om EU – i likhet med bland andra Sverige och USA – regelbundet ska inventera situationen för mänskliga rättigheter i världens olika länder. Det motsätter sig dock SD: ”EU:s utrikestjänst (EEAS) ska inte lägga så mycket tid och kraft på den här frågan … Vi måste faktiskt acceptera att det finns vissa kulturella skillnader mellan länderna. Ibland kanske vi måste acceptera det också för att kunna vinna vissa fördelar. Det handlar om att vi handlar med olja, mineraler och sådana saker. Vi har en avvikande mening på denna punkt!”Carl B Hamilton är givetvis inte opartisk, han har partipolitiska motiv att kritisera sd, men här har han rätt. Redan för några dagar sedan kommenterade jag här på bloggen att Sverigedemokraterna resonerar absurt kulturrelativistiskt.
Tanken att mänskliga rättigheter är universella värden delas alltså inte av SD, och SD står därmed rimligen inte heller bakom FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. SD går emot viktig positiv trend i världspolitiken att lägga allt större vikt vid mänskliga fri- och rättigheter, och att omvärlden inte längre accepterar kränkningar av dessa rättigheter i enskilda länder, som Libyen.
Även om Socialdemokraterna och Folkpartiet ofta vacklat tidigare när det gäller homosexuellas rättigheter har fp konsekvent i decennier jobbat för bögar och lesbiska som är flyktingar. Det är kanske det viktigaste bidraget fp lämnat när det gäller HBT-rättigheter, att lyfta situationen för HBT-flyktingar igen och igen.
Uppdatering 2.
Ska förtydliga att alla HBT-vänliga partier gått igenom processen med interna konflikter om homosexuellas rättigheter. 1974 skulle Vpk (nu Vänsterpartiet) i Malmö för första gången demonstrera vid 1 maj. En vänstergrupp som jobbade för lesbiska kvinnors rättigheter frågade om de fick vara med som en del av demonstrationen med egna plakat. Vpk-avdelningen nekade dem det med motiveringen att partiet inte vill kopplas ihop med "udda" grupper som lesbiska. Nästa år hade dock avdelningen ändrat sig och den lesbiska gruppen fick vara med.
Jörn Svensson (vpk) var den riksdagsledamot på 1970- och 1980-talet var mest engagerad för homosexuellas rättigheter. På 1970-talet blev han internt kritiserad för det i avdelningen.
Miljöpartiet är kanske det parti som sluppit lindrigast undan. Dels för att partiet startade sent, först 1981 och började skaffa sig homovänliga förslag först 1987. Partiet har också från början haft många "alternativa" människor som varit toleranta för att folk är annorlunda. Men även i det partiet har det varit en del konflikter, kanske främst när partiet på sin kongress 1997 sa ja till att homosexuella skulle få adoptera och att lesbiska kvinnor skulle få bli inseminerade vid kliniker. Det var mycket kontroversiellt i partiet och ca en tredjedel av ombuden röstade emot.
När Vänsterpartiet 1996 blev för homoadoptioner och att lesbiska kvinnor ska få bli inseminerade var det också ca en tredjedel som röstade nej. (I v har det dock av tradition varit nästan tabu att argumentera emot minoriteters rättigheter, det var inte någon egentlig debatt).
Den process som Kristdemokraterna nu genomgår har alla andra riksdagspartier (förutom sd som ännu är hyfsat enigt om att vara HBT-negativa) varit igenom.
Ska förtydliga att alla HBT-vänliga partier gått igenom processen med interna konflikter om homosexuellas rättigheter. 1974 skulle Vpk (nu Vänsterpartiet) i Malmö för första gången demonstrera vid 1 maj. En vänstergrupp som jobbade för lesbiska kvinnors rättigheter frågade om de fick vara med som en del av demonstrationen med egna plakat. Vpk-avdelningen nekade dem det med motiveringen att partiet inte vill kopplas ihop med "udda" grupper som lesbiska. Nästa år hade dock avdelningen ändrat sig och den lesbiska gruppen fick vara med.
Jörn Svensson (vpk) var den riksdagsledamot på 1970- och 1980-talet var mest engagerad för homosexuellas rättigheter. På 1970-talet blev han internt kritiserad för det i avdelningen.
Miljöpartiet är kanske det parti som sluppit lindrigast undan. Dels för att partiet startade sent, först 1981 och började skaffa sig homovänliga förslag först 1987. Partiet har också från början haft många "alternativa" människor som varit toleranta för att folk är annorlunda. Men även i det partiet har det varit en del konflikter, kanske främst när partiet på sin kongress 1997 sa ja till att homosexuella skulle få adoptera och att lesbiska kvinnor skulle få bli inseminerade vid kliniker. Det var mycket kontroversiellt i partiet och ca en tredjedel av ombuden röstade emot.
När Vänsterpartiet 1996 blev för homoadoptioner och att lesbiska kvinnor ska få bli inseminerade var det också ca en tredjedel som röstade nej. (I v har det dock av tradition varit nästan tabu att argumentera emot minoriteters rättigheter, det var inte någon egentlig debatt).
Den process som Kristdemokraterna nu genomgår har alla andra riksdagspartier (förutom sd som ännu är hyfsat enigt om att vara HBT-negativa) varit igenom.
Uppdatering 3.
Ortodoxa kyrkan i Ryssland försvarar motdemonstranterna mot gayparaden (som förbjudits men hölls trots det). Ortodoxa kyrkan hyllar alltså en grupp där de flesta var nazister och som försökte hindra en fredlig demonstration för mänskliga rättigheter för HBT-personer. Skamligt!
Ortodoxa kyrkan i Ryssland försvarar motdemonstranterna mot gayparaden (som förbjudits men hölls trots det). Ortodoxa kyrkan hyllar alltså en grupp där de flesta var nazister och som försökte hindra en fredlig demonstration för mänskliga rättigheter för HBT-personer. Skamligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar