Amnesty, Olof Palme och första gaydemonstrationen.

På tisdag, 17 maj, är det som vanligt International Day Against Homophobia (IDAHO). I fredags publicerade Amnesty International en rapport om situationen för mänskliga rättigheter i världens länder. HBT-koppling är det i två delar.

Europa/Centralasien.

Myndigheterna i en rad länder skapade också ett klimat av intolerans mot homosexuella, bisexuella och transpersoner (HBT). I Italien inträffade alltjämt våldsamma attacker präglade av homofobi. Detta skedde mot en bakgrund av förnedrande uttalanden av vissa politiker och befattningshavare, och en avsevärd ökning av intoleransen och hatpropagandan mot HBT-grupper. I Turkiet fastslog landets kvinno- och familjeminister att homosexualitet var en sjukdom som krävde behandling.

I Litauen gavs laga kraft åt bestämmelser vilkas syfte var att undertrycka all offentlig diskussion om homosexualitet eller uttryck för HBT-identitet. Landets första prideparad genomfördes dock, trots försök från vissa myndigheter att förbjuda den. Men sådana försök var dessvärre framgångsrika på andra håll, och parader förbjöds eller förhindrades i Vitryssland, Moldavien och Ryssland.

Dessvärre fortsatte medlemsstater att blockera ett nytt EU-direktiv vars syfte helt enkelt är att täppa till den lucka i lagen som nu kan lämna människor utan lagligt skydd om de på grund av handikapp, övertygelse, tro, sexuell läggning eller ålder utsätts för diskriminering utanför arbetet. EU-lagstiftning på det här området skulle på ett avgörande sätt förändra hanteringen av alla former av diskriminering i hela Europa.

Afrika.

Diskriminering mot människor på grund av deras uppfattade eller verkliga sexuella läggning var fortfarande allmänt utbredd. I Kamerun åtalades och misshandlades människor som misstänktes för samkönat sex. I Malawi dömdes två människor för ”grov oanständighet” och ”onaturliga handlingar” till 14 års straffarbete. De benådades några veckor senare. En tidning i Uganda publicerade bild och namn på påstått homosexuella tillsammans med uppmaningar till våld. Från myndigheterna kom ingen offentlig kritik av tidningen, och ett mycket strängt lagförslag mot homosexualitet låg fortfarande i parlamentet i väntan på avgörande.

Olof Palme försvarade högre åldersgräns för homorelationer 1971.

Svenska Dagbladet har idag en artikel om rättigheter för homosexuella och bisexuella med anledning av det imorgon är 40 år sedan Sveriges första demonstration för rättigheter för bögar och lesbiska hölls.

I morgon är det 40 år sedan föreningen Gay Power Club gav sig ut på Örebros gator och demonstrerade bland annat för att legalisera samkönade äktenskap. Demonstrationen, som hade sin bakgrund i Stonewallupproret i New York tre år tidigare, blev Sveriges första Pridedemonstration. Men vägen till lika rättigheter var fortfarande långt borta.

Sveriges dåvarande statsminister Olof Palme (s) var med i en debatt med gayaktivister i Örebro. De som kände Olof Palme berättar att han personligen inte var homofob utan inte brydde sig om ifall hans medarbetare var homo eller hetero. Dock förtjänar Palme skarp kritik för att han 1971 i Örebro försvarade att åldersgränsen för homorelationer var högre, 18 år, än för heterorelationer, 15 år.

Olof Palme erkände visserligen att det här ibland orsakade utpressningssituationer mot en del homosexuella som hade sex med någon 15-17-åring. Trots det försvarade Palme de olika åldersgränserna med att det är viktigt "skydda unga pojkar". Argumenteringen är givetvis absurd. Varför skulle det vara viktigare att skydda 15-17-åriga pojkar än flickor i motsvarande ålder? De senare var nog betydligt mer utsatta i det tydligt patriarkala samhälle som Sverige var.

1978 fick Sverige en likställd åldersgräns för homo- och heterorelationer.

Några år senare ändrade sig dock Olof Palme och den socialdemokratiska regeringen och förberedde ett likställande av lagarna. Det blev den borgerliga regeringen (Centerpartiet, Moderaterna och Folkpartiet) som 1978 lämnade propositionen om en likställd åldersgräns. Alla eller nästan alla riksdagsledamöter från Socialdemokraterna, Folkpartiet och Vpk (nu Vänsterpartiet) röstade för reformen, en tydlig majoritet bland Centerpartiets och drygt hälften av Moderaternas riksdagsledamöter.

1981 lämnade en centerpartistisk riksdagsledamot ett förslag om att återinföra en högre åldersgräns, 18 år, för samkönade relationer. Det fick dock inte stöd av något parti, inte heller Centerpartiet. Efter det har det inte varit några förslag i riksdagen om olika åldersgränser för samkönade och olikkönade relationer.

Ett sakfel är det i SvD-artikeln.

1995 gav lagen om registrerat partnerskap samkönade par samma juridiska rättigheter som heterosexuella par

Det är inte sant. I partnerskapslagen var det explicit med att samkönade par i partnerskap inte hade rätt att adoptera och lesbiska kvinnor inte rätt att bli inseminerade vid kliniker. Först 2003 (adoptioner) respektive 2005 (inseminationer) ändrades de lagarna.

Bli medlem i Amnesty!

För övrigt vill jag tipsa dig som bloggbesökare att bli medlem i Amnesty International. Jag har respekt för att många har små ekonomiska marginaler och vill vara med i fler föreningar än man har råd med. Själv är jag sedan flera år medlem i Amnesty genom att varje månad lämna 20 :- i autogiro till föreningen (årsavgiften är 240 kronor). Det är egentligen bästa alternativet för Amnesty, de får regelbundet pengar och genom att bli medlem istället för att "bara" lämna en gåva bidrar man till förbättrad legitimitet (högre medlemssiffror) för föreningen. Och visst är det värt 20 :- i månaden att stödja arbetet för mänskliga rättigheter eller hur?

För att värna sin självständighet tar Amnesty inte i något land emot statsbidrag utan är beroende av medlemsavgifter och gåvor från människor.

Uppdatering 1.

1971 beslutade Folkpartiet på sitt landsmöte (kongress) att vara för samma åldersgräns, 15 år, för samkönade och olikkönade relationer. Det var för övrigt första gången något riksdagsparti på sin kongress eller motsvarande sa ja till någon reform för homosexuella. I en riksdagsdebatt samma år förtydligade även Vpk (nu Vänsterpartiet) att de var för samma åldersgräns.

Vpk blev 1987 det första svenska partiet att ha med homosexuellas rättigheter i sitt partiprogram.

Fler artiklar om omvalet i Västra Götaland. I fredags kommenterade jag här på bloggen om att bara ett av de 9 partierna i regionfullmäktige har med HBT i sitt valprogram eller motsvarande. Och att alla partierna regionalt tycks ha problem att tydligt vara emot tvångssteriliseringar av transsexuella.

Flera tidningar publicerar idag resultatet från en opinionsmätning från Sifo. Skulle resultatet bli verklighet hade varken Alliansen eller s+mp+v fått egen majoritet i riksdagen, alltså samma situation som idag. Socialdemokraterna är för första gången sedan riksdagsvalet förra året större än Moderaterna i någon Sifo-mätning. De två HBT-negativa partierna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna, får tillsammans 10,4 % jämfört med 11,3 % i riksdagsvalet 2010.