Rent.

Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss.


Sala förbjuder tiggeri.

Ni har nog följt debatten. I kommunen Sala i Västmanland har politiker i bred politisk enighet beslutat att förbjuda folk att tigga om pengar. Yes, från moderater till vänsterpartister har de varit rörande ense. Tiggare göre sig icke besvär. Det måste väl vara ett allvarligt problem i Sala eftersom de lämnat fokus på att göra det möjligt för fler att få jobb, förbättra skolan och omsorgen, bekämpa brottslighet, förtydliga att alla oavsett kön, sexuell läggning, etnicitet etc har samma värde?

Nja, det kom fram att det de senaste åren tydligen varit tre (3) människor i kommunen som tiggt pengar. Det hade tydligen varit några människor i något gatuhörn. De tre tiggarna borde nästan känna sig smickrade. Att politiker från m till v, sådana som annars framför att de är oense om det mesta, plötsligt blir ense om att förbjuda tiggeri. Men varför stanna där? Vore det inte bättre att förbjuda fattigdom och missbruk? Eller kanske en lag som förbjuder sociala problem? Det vore väl effektivt eller? Som kuriosa kan jag berätta att kommunpolitikerna i Sala (återigen från m till v) gjort undantag för barn som är "påskkärringar". Det kunde varit komiskt om det inte vore tragiskt. Dessbättre har Länsstyrelsen ogiltigförklarat kommunpolitikernas beslut.

Det är enkelt att konstatera att lokala politiker tyvärr ibland saknar ideologisk ryggrad. Samma sak med politiker från Västra Götaland, från m till v, som i politisk enighet försökte argumentera emot att avskaffa kravet att transsexuella måste bli tvångssteriliserade. Nåja, lokal politik är en sak, rikspolitik ibland en annan. Där kan men kräva bättre omdöme, där är fler inblandade och har möjlighet att vädja till reflektion.

Det bor en fascist inom oss alla.

Egentligen är det enkelt. Primitiva känslor kan varje människa ha. Handen på hjärtat. Vi har "en fascist inom oss alla". Inte du? Mitt tips är att du då lever i någon typ av självbedrägeri. Jag bor själv i Malmö där tiggeri verkligen är ett problem, vilket det inte är i Sala. Och visst har jag ibland varit irriterad på människor som försåtligt försöker samla pengar trots att det är tydligt att åtminstone en del av det som framförs är lögn. Ofta är det internationella ligor bakom dem. Jag rekommenderar ingen att lämna pengar till dem.

Närhelst det är någon internationell konferens blir det ofta "utrensningar" i staden. Bort ska de där hemlösa, missbrukarna, "udda" människorna. De förstör ju det budskap som värdländerna vill framföra. Tyvärr är det här inte bara ett problem i vidriga diktaturländer som Kina utan även (om än mer sofistikerat) i demokratier.

Livet är ett sorgearbetet - därför kan vi bli lyckliga.

Men är du och jag bättre? Om vi ska ha gäster till vårt hem? Då städar vi ofta. Men om det är någon "udda" människa nära huset. Vill vi att den ska försvinna? Strävar vi efter att låtsas som att vi bor i ett perfekt område? Jag har lämnat det där. Om vi ska försöka ändra på våra grannar och våra gäster för att vi får besök vilken stolthet har vi då över området där vi bor? Och tror vi att våra gäster är så inskränkta att de inte skulle acceptera att besöka ett bostadsområde där folk är som människor är mest? Vi skulle ju göra det själv eller hur? Varför tror vi då att andra är mer inskränkta än vad vi själva är?

Jag brukar inte berömma poeten Kristina Lugn. Hon är ofta flummig. Men hon framförde en klok sak för något år sedan. "Det är först när vi erkänner att livet är en sorgebearbetning som vi kan bli lyckliga". Visst, det är en paradox. Men jag förstår vad Kristina Lugn menar. Jag har själv ofta haft som ambition att reducera problem så att jag kan bli lycklig sedan. Känner du igen det? Men det är först när vi kan konstatera att lycka och olycka är en naturlig del av livet som vi verkligen kan bli lyckliga - en del stunder. Att ta tillvara de stunderna. Att glömma det som var var då och det som är senare.

Och då är vi där igen. Vi vill ta bort det där som är "udda"? Som stör? Då kan vi bli lyckliga. Det vore enkelt. Återigen - det bor en fascist i oss alla. Som vill ha det "rent". Låt oss acceptera de känslorna - det är mänskligt. Men om vi ska lyfta oss över de känslorna och fungera som samhällsmedborgare låt oss då lämna det. För vi har alla förmåga att reflektera, att konstatera att enkla lösningar inte alltid fungera för komplicerade problem.

Primitiva känslor.

Ett politiskt parti som hamnade i riksdagen 2010 är där ensamt om att i lag vilja förbjuda tiggeri på offentlig plats. Samma parti vädjar ofta till människors mest primitiva känslor. Sådant som människor har sedan årtusenden. Att vara skeptiska - mot folk som är annorlunda. Det har tidigare ofta handlat om överlevnad. Annorlunda är det idag.

Jag har ett, kanske dystert, besked till Jimmie Åkesson (sd) och andra. Vi kommer aldrig få ett "rent" samhälle. Därför att vi människor är ofullkomliga och har fel och brister. Varje människa har ett eget ansvar för sin situation. Men att vara människa är också att vara medmänniska.

Saker kan städas undan. Kan placeras i ett hörn utan problem.

Men aldrig människor.

Jag önskar mina bloggbesökare en trelig helg.