Självironi.

Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss.

Andy Candy, engagerad för transpersoners rättigheter hade för några veckor sedan en debattartikel på Qx.se.

Transikonen Dana International gjorde comeback i årets upplaga av Eurovision. Dana är mest känd för att hon vann tävlingen 1998 och då talade öppet om sitt transsexuella förflutna. Efter Danas uppträdande under Eurovisions andra semifinal lät det såhär från SVT:s kommentatorsbås:
Edward af Sillén: Melodi nummer 12 ”Ding dong” och nu undrar kanske många om Dana själv har sin Ding dong kvar, men nej det har hon inte.
Hélène Benno: Nej, men förra gången 98 då var den med.
Följt av kommentatorernas fniss.

En intressant debatt startade sedan vid artikeln på Qx Facebooksida. (jag har tagit bort namnen på de som framfört kommentarerna eftersom det inte är viktigast vem som är ansvariga för dem)

Hmm, mycket handlar om avsändare, vem säger vad? Edvard af Sillén har ju ett förflutet i dragshowgruppen Tollie och Dolores. Hade Rickard Olsson vitsat så hade det känts unket, men när en HBT-person gör det tycker jag inte det är lika grovt. Men alla har rätt att känna det dom gör...

Jag tänker att det handlar mer om vilket forum man säger saker i. Om Edward suttit i push-up och klackar och sagt det synligt i tv eller om han suttis i jeans på en gayklubb så känns det okey men när det blir en anonym röst som pratar ur tv'n med såna ord så legitimerar det att alla svennebananer börjar diskutera våra ding-dongs också. Känns inte helt frächt faktiskt.....

Jag tycker själv att en del transpersoner är överkänsliga för att folk ibland inte använder rätt ord, blandar ihop transsexuell och transperson etc. Men här handlar inte om att vara okunnig om något. Här handlar det om att raljera om Dana International. Även om det är ett skämt handlar det också om att stigmatisera en människa från en marginaliserad grupp. Ingen av de andra deltagarna i Eurovisiontävlingen fick sina könsorgan kommenterade. Varför är det alright att då kommentera Dana? Vad har det för intresse för det musikaliska framträdandet?

Visst är avsändaren av betydelse men det är också sammanhanget. Jag själv visste inte, trots att jag följt HBT-samhället i flera decennier, att Edward af Sillén varit med i en dragshowgrupp. Hur ska man då kräva att de flesta heterosexuella icke-transpersoner ska ha den kunskapen?

Men det här är ett hyfsat vanligt problem. En del människor från minoritetsgrupper har fått för sig att de genom sin icke-norm-status har rätt att raljera om andra minoriteter. Men varför ska HBT-personer ha rätt att skämta rasistiskt eller invandrare skämta homofobt bara för att man är en del av en minoritet? Och HBT är faktiskt bara en samlingsbeteckning. De flesta bögar och lesbiska är inte mer transpersoner än de flesta heterosexuella. De flesta transpersoner är inte mer homosexuella än de flesta cispersoner (icke-transpersoner).

Jag är inte någon människa som tycker man i varje situation måste vara politiskt korrekt. Jag kan själv skämta med mina vänner om diverse grupper. Men man måste alltid vara medveten om i vilket forum man framför något. Det handlar inte bara om en direktsändning i TV utan även på bloggar, Facebooksidor, insändare, på stan där andra än dina vänner hör din konversation etc.

Vi som tillhör minoritetsgrupper (egentligen gör väl alla det) kanske bör resonera om det här. Att vara självironisk är att skämta om något som har med dig själv att göra. Men när bögar skämtar om lesbiska och vice versa. När homosexuella skämtar om transpersoner och vice versa. När bisexuella skämtar om judar och vice versa. Då är det ungefär lika mycket självironi som när m-politiker och kd-politiker skämtar om varann med ursäkten att båda partierna är borgerliga.

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.