Mp emot använda "hen" och inte "han" eller "hon".

På Miljöpartiets kongress i helgen valdes som väntat Gustav Fridolin till manligt språkrör. Det blev inte någon spännande omröstning om vem som skulle bli hans kvinnliga kollega utan Åsa Romson vann med betydande marginal över Mikaela Valtersson. De tre mp-politikerna är HBT-vänliga, Fridolin var 2002-2006 bland de riksdagsledamöter som oftast argumenterade för rättigheter för homosexuella, bisexuella och transpersoner. Varken han eller Romson berörde dock HBT i sina installationstal som språkrör.

I onsdags berättade jag här på bloggen att det inte fanns någon motion till mp-kongressen om direkta HBT-rättigheter. Däremot om att debatten om våld i nära relationer ofta är heteronormativ och att både män och kvinnor kan vara offer för sådant våld.

Motion om att mp ska använda könsneutralt språk.

Jag har dock tydligen i hastigheten inte tagit med en annan motion med koppling till queerdebatten. Joakim Pihlstrand-Trulp argumenterar för att mp "i officiella sammanhang använder sig av ett könsneutralt språk."

Språket är intimt förbundet med våra tankar och hur vi ser på världen. Användningen av ett könsneutralt språk är därför ett effektivt sätt att få oss att börja se varandra som personer istället för kön. Genusteori menar att könsroller i allra största utsträckning beror av reproduktion av rådande strukturer och invanda beteenden. Mycket av det vi gör är dessutom mer eller mindre omedvetet och är därför svårt att komma tillrätta med. Det visar exempelvis videoinspelningar av personal på förskolor. Till och med genusmedveten personal har problem med att vara helt objektiva och rättvisa, men det går åtminstone att försöka vara så medveten som möjligt.

Vi kan ju ärligt fråga oss vad kön egentligen har att göra med hur vi åker skridskor, kör bil, hackar grönsaker, tar hand om barn eller tänker politik? Just det, ingenting egentligen. Det är större skillnader mellan individerna inom grupperna kvinnor respektive män än mellan själva grupperna.

Med könsneutralt språk avses att alla ord som används är könsneutrala. Det inbegriper exempelvis substantiv som förälder, ombudsperson, barn, lärare, talesperson eller sjukskötare. Även andra ordklasser ingår, som för adjektiv där vi kan säga förälderlig istället för faderlig eller moderlig. En särskilt viktig ordklass är de personliga pronomenen och då specifikt tredje person singular. Alternativet han eller hon eller den är antingen omständligt eller objektifierande. Därför föreslås här att vi i MP:s officiella verksamhet konsekvent använder pronomen hen, hens (genitiv) och henom (objektsform) samt det opersonliga pronomenet en (objektsformen till man, men här alltså fungerar som både grund- och objektsform).

Mp:s partistyrelse yrkade avslag med följande motivering.

En liknande motion behandlades av kongressen 2004 och avslogs då. Att använda begrepp som inte är väl kända för allmänheten i officiella sammanhang tror vi försvårar för MP att nå ut med sitt budskap. Det är visserligen språkligt olyckligt med titlar som talman, ombudsman och nämndeman. Partistyrelsen anser dock inte att detta är rätt sätt att angripa den bristfälliga jämställdheten. Risken är att jämställdhetsdebatten fokuseras på fel frågor.

Jag håller i princip med mp:s partistyrelse om resonemanget. Det är problematiskt att av ideologiska orsaker förändra språket (däremot bör yrkestitlar vara könsneutrala). Själv använder jag här på bloggen "han", "hon", "man" och inte "hen" och "en". Dels för att det skulle kännas konstlat att byta orden, dels att en del av bloggbesökarna kanske skulle bli blockerade av de "nya" orden så att de hade haft svårare ta till sig sakbudskapet.

Ombuden på mp-kongressen följde partistyrelsen både när det gäller könsneutralt språk och motionen om våld i nära relationer. Ett förslag lämnades på kongressen med yrkandet att mp "strävar efter att använda sig sig av ett könsneutralt språk". En majoritet av kongressombuden röstade nej även till det.

Vänsterpartiet ignorerar HBT - igen.

Vänsterpartiets partistyrelse har antagit ett "strategidokument". Det handlar bl.a. om vad Vänsterpartiet ska prioritera och hur man ska nå ut med budskapet. Det är v-kongressen januari 2012 som slutgiltigt avgör vad som ska vara med i dokumentet.

Man kan konstatera att partistyrelsen återigen visar sitt ointresse för att mainstreama HBT-politiken. Alltså att göra den till en del av det vardagliga arbetet och inte bara några utspel inför bl.a. Stockholm Pride. Strategidokumentet saknar varje resonemang om heteronormativitet, queer, reformer för HBT-personer etc.

En annan tendens i v är att det nästan bara är de riksdagsledamöter som själva är öppet HBT som driver frågorna offentligt. Partiordföranden Lars Ohly har hållt många 1-majtal sedan han blev ordförande 2003 men har vad jag vet aldrig framfört något som helst om HBT i något av dem.

Det gjorde alltså inte Fridolin eller Romson heller. Men i sina respektive tal idag fokuserade de inte heller på sexism och rasism medan Ohly oftast gör det i sina tal, dock nästan aldrig HBT. När v skulle göra en valplattform våren 2010 röstade Ohly och de flesta andra i partistyrelsen vid två tillfällen emot att något som helst skulle vara med om HBT. Majoriteten av kongressombuden fixade dock så att homorättigheter blev en del av dokumentet, dock inget om transrättigheter. Mp hade däremot med HBT både i sitt valmanifest och på valaffischer.

Mp och v är kanske de två riksdagspartier som har den "radikalaste" retoriken vid debatter i samband med bl.a. Stockholm Pride. Men bara ett av dem låter arbetet för HBT-rättigheter bli "mainstremat" inom sitt parti.


Uppdatering 1.

Ska förtydliga att mina "diplomatiska" kommenterar till att Fridolin och Romson inte hade med HBT i sina installationstal eller att det inte varit några tydligt HBT-relaterade motioner till partiets kongress delvis har att göra med att mp senaste åren varit det riksdagsparti som oftast offentligt argumenterat för HBT-rättigheter. Men skulle mp igen och igen ignorera HBT kommer jag givetvis att att skarpt kritisera även det. Inget parti har rätt att bara hänvisa till vad de gjort tidigare, varje ansvarig politiker har ett ansvar att prioritera HBT framåt. Den här bloggen är inte partipolitisk utan jag ger både beröm och kritik åt diverse partier när det är befogat.

Nya artiklar i media om mp-kongressen.

I Spanien har regeringspartiet socialdemokratiska PSOE fått betydande förluster i lokalvalen på söndagen. Bl.a. lär partiet förlora i gaymetropolen och landets näst största stad, Barcelona. PSOE har styrt där sedan 1979 alltså nästan hela tiden sedan Spanien blev demokratiskt i mitten på 1970-talet efter att tidigare varit en fascistdiktatur.

Högerpartiet PP på nationell nivå är ett HBT-negativt parti som t.o.m. antyder att de kanske avskaffar landets könsneutrala äktenskapslag om de vinner parlamentsvalet i början av 2012. I Katalonien, där Barcelona är största staden, finns det dock ett eget högerparti, CiU, som är HBT-vänligt och för en könsneutral äktenskapslag och lika rätt till adoptioner och inseminationer för samkönade och olikkönade par. Även om Barcelona blir högerstyrd lär staden förbli en gaymetropol.