Summering.

Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss.

Sverigedemokratiske politikern Sten Andersson från Malmö har avlidit.

Min första reaktion när jag såg notisen i augusti i år var förvåning. Media hade inte skrivit något om att han var sjuk.

Sedan ledsnad. Faktiskt. Jag blev själv förvånad. Varför blir jag ledsen när en politiker välkänd för sin främlingsfientliga retorik dör? Någon som jag själv haft tuffa debatter med på insändarsidorna i Malmötidningar.

Kanske för att Sten Andersson följt Malmöpolitiken i decennier. Han var 2006 den politiker som fick näst mest personkryss i Malmö (bara Ilmar Reepalu (s) fick fler kryss). Av samma orsak hade jag nog blivit ledsen en stund om Ilmar Reepalu hade avlidit. Visst är det så att välkända politiker från vår egen hemort har vi en viss relation till, oavsett om vi sympatiserar med deras åsikter eller inte? Oavsett om vi träffat dem eller inte.

Nu träffade jag Sten Andersson när vi båda var kommunfullmäktigeledamöter 2002-2006 i Malmö. Jag för Folkpartiet och han för Sverigedemokraterna. Sedan dess har jag lämnat partipolitiken och är idag inte med i något parti.

Jag talade sällan med Sten Andersson informellt. Han var, som Ilmar Reepalu, ganska svår att nå nära. Men jag hade debatter med Sten Andersson i talarstolen. Tyvärr för få eftersom han ofta var frånvarande. Varför? Därför att han hade en sjuk fru som han ägnade mycket tid åt hennes sista år innan hon dog.

Och kanske det är någonstans där jag blir ledsen. För att jag sett andra sidor av Sten Andersson. Visst var han främlingsfientlig. Men det hade varit hur enkelt som helst för honom att låta vårdpersonal fixa att hans fru fick det drägligt. Då skulle han ofta kunna vara i talarstolen och det hade gynnat både honom själv och Sverigedemokraterna. Men jag har sällan sett någon så oegennyttigt delvis offrat sin egen politiska karriär för sin partners skull.

Visst är det intressant det där med politiker.

Mars 1986. Sveriges statsminister Olof Palme hade blivit mördad natten till lördagen. Jag gjorde lumpen på A3 utanför Kristianstad. Vi skulle hålla en tyst minut på måndagen efteråt. Regementschefen skriker "Givakt". Ni som gjort värnplikten vet vad det är. Och det blir tyst. Så tyst att man hade nästan kunnat höra ett löv falla trots att vi var hundratals värnpliktiga på kaserngården. Efteråt sa majoren, regementschefen, stolt. "Jag vill säga att ni aldrig har varit så stilla och tysta vid någon givakt som ni var nu".

Inte berodde det på att de flesta i lumpen var sossar eller gillade Olof Palme. De flesta i Skåne hade borgerliga sympatier eller var ointresserade av politik. Men instinktivt visste alla att det här var något viktigt.

Hur summerar man någons liv? Kan vi det? Hur förmätet vore det inte om jag i augusti i år skulle skrivit en bloggpost och placerat plus och minus för Sten Andersson.

I en rättegång försöker personer få fram vad som hänt vid en viss händelse. Inte ens då blir det tydligt. Då tillämpar man principen att hellre fria än fälla. Och kanske vi ibland ska göra det som människor också.

När jag möter "besvärliga" människor vid Värnhemstorget (nära där jag bor) brukar jag konstatera följande. Jag försöker föreställa mig vederbörande som en 10-åring. Inget barn drömmer om att en dag bli a-lagare på en parkbänk. Vad som hänt från att det varit en relativt oskyldig 10-åring till att bli en alkohol- eller drogmissbrukare det vet inte vi andra. Förmodligen en del hemska saker. Vilken rätt har vi då att döma?

Vi ska snart summera 2010. Men vilken rätt har vi att summera någon annan? Oavsett om det handlar om Sten Andersson, Olof Palme, någon hemlös eller vem som helst. Vi kan kritisera beteenden. Det har vi rätt att göra. Men vi har sällan kunskap nog att summera någon annan. Då kanske vi hellre ska fria än fälla.

För när vi accepterar andras otillräcklighet kanske vi även accepterar vår egen otillräcklighet.

Jag önskar mina bloggbesökare Gott Nytt År och en trevlig helg.

På lördag blir det svårare avskaffa könsneutrala äktenskapslagen.

Är du en orolig människa som är nervös även för saker som är orealistiska? Typ att riksdagen avskaffar möjligheten för samkönade par att ingå äktenskap och adoptera.

Då kan jag lugna dig med att på lördag kan du känna dig något tryggare. Då får Sverige som andra land i Europa (bara Portugal är före) ett förbud i regeringsformen mot diskriminering p.g.a. sexuell läggning där domstolar kan avvisa att tillämpa lagar som diskriminerar bögar och lesbiska.

Regeringen har på sin hemsida gjort rapporten Viktigare lagar och förordningar inför årsskiftet 2010/2011. årsskiftet.

Från sid 10.

Skyddet mot diskriminering utvidgas till att omfatta missgynnande med hänsyn till sexuell läggning.

Alla riksdagspartier förutom Sverigedemokraterna röstade ja till regeringsförslaget En reformerad grundlag där diskrimineringsförbudet är en del. Redan 1 januari 2003 fick Sverige ett förbud mot diskriminering p.g.a. sexuell läggning i regeringsformen kapitel 1. Men det är bara en s.k. målsättningsparagraf. Kapitel 2 är däremot juridiskt bindande för domstolar att följa.

Sedan är det en annan sak hur de tolkar lagparagraferna. Men mitt tips är att de i princip kan förklara ett eventuellt förbud för samkönade par att ingå äktenskap, adoptera och bli inseminerade vid kliniker för att vara oförenliga med regeringsformens diskrimineringsförbud. Det här blir nog, förhoppningsvis, bara en teoretisk debatt och inte något för någon domstol att pröva.

Världen idag besvikna på kd-politiker.

Kd:s valanalysgrupp har som bekant lämnat rapporten Kristdemokraterna kan bättre, som jag tidigare skrivit om här på bloggen. Nu har den även nått ledarredaktionen på den homofientliga högerkristna tidningen Världen idag. Ruben Agnarsson rasar mot dess analyser och det är väl ett tecken på att rapporten innehåller en del bra saker.

Arbetet med att analysera det dåliga valresultatet och ge förslag på förändringar inför framtiden har letts av Michael Anefur, partiets talesperson i så kallade hbtq-frågor.

Michael Anefur, partiets representant under årets Pride-festival, har i sin framtidsrapport hämtat in liberala och socialistiska argument i sin argumentation för en familjepolitik där den historiska betoningen på barns möjlighet att växa upp med sin biologiska mamma och pappa ses som en form av diskriminering.

Visst är det hemskt. Michael Anefur inte bara lämnar positiva kommentarer om homosexuellas rättigheter i en rapport, han har varit så fräck att han besökt Pridefestivaler också. Kanske Kristdemokraterna snart börjar betrakta HBT-människor som alla andra människor som ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Vilket svek mot Ruben Agnarsson.

Rasism och homofientlighet inom delar av USA-högern.

Expo som granskar högerextremism har skrivit en artikel om kopplingar mellan Teapartyrörelsen i USA och rasistiska grupper i landet. I sak är det inget fel att avslöja det, tvärtom. Men nog är det besynnerligt att Expo i princip aldrig skrivit om den kristna högerns homofientlighet som de spridit i USA i decennier. Men när vissa inom USA-högern får kopplingar till främlingsfientliga grupper då är det något för Expo . Det här är återigen ett tecken på att tidningen tycker att rasism är värre än homofientlighet. För det förtjänar Expo skarp kritik

Förbud fel metod att bekämpa intolerans - även i Tyskland.

Annars har Expo även en artikel om att polisförbundet GdP och det judiska centralrådet i Tyskland vill förbjuda det högerextrema partiet NPD. Visst är det ett sällsynt obehagligt parti med dess rasism, antisemitism, islamofobi och HBT-fientlighet. Men förbud mot politiska partier kan aldrig vara lösningen på problemet med intolerans.

Det är en förmildrande omständighet för Tysklands del att de har en historia som gör att de är mer engagerade emot högerextremism än en del andra länder. Från 1950-talet och framåt har Västtyskland, senare Tyskland, skapat flera mekanismer (bl.a. en författningsdomstol som kan pröva lagar och att det ska vara möjligt att förbjuda odemokratiska partier) i syfte att något nazistparti aldrig igen får makten i landet. Det är vällovligt i sig. Men principiellt är den här typen av lagar fel och enligt mig ofta kontraproduktiva. Även i Tyskland.

Uppdatering 1.

Dagens Nyheter skriver om lagförändringar vid årsskiftet.

Uppdatering 2.

Även HBT-siten Qx skriver förändringen av regeringsformen.

RFSL-Linköping gillar inte få info om HBT-rättigheter.

Det är (förvånansvärt) få som skrivit och sagt att de vill avsluta prenumeration av mitt HBT-nyhetsbrev som jag skickar till drygt 600 individer inom politik, media, föreningar etc varje månad. Trots att jag placerat de flesta på listan utan att fråga dem, jag har bedömt vilka som eventuellt är intresserade.

Ibland har folk skrivit redan efter första eller andra gången de får nyhetsbrevet. Det blir tydligt att de i sitt jobb får många mail varje dag, det handlar bl.a. om personer på regeringskansliet.

Men idag har RFSL Linköping meddelat att önskar avbryta prenumerationen. Det efter att ha fått nyhetsbrevet i mer än ett år. Då blir det tydligt att det har något med innehållet att göra. RFSL om någon borde vara intresserade av info om HBT-nyheter. Men ni ska veta att en del lokalavdelningar i RFSL är styrda av folk som har svårt för andra perspektiv än sina egna.

I oktober blev jag först stoppad av några omdömeslösa människor från RFSL-Malmö som kallade min blogg "rasistisk" efter som jag påpekat fakta, att alla muslimska samfund är homofientliga. Trots att jag förtydligat att det även är en del muslimska individer som är homovänliga. Dessbättre beslutade samma dag både styrelsen för RFSL-riks och RFSL-Malmö att de hade betett sig fel och jag givetvis hade rätt att hålla föredraget.

När RFSL-Linköping nu tycker det är svårt få mina perspektiv (tillsammans med den info jag lämnar) är mitt tips att det handlar om jag kritiserat Broderskapsrörelsen och kulturrelativismen.

Jag brukar av princip inte "outa" folk som vill avbryta prenumerationen av mitt nyhetsbrev. Skulle inte få för mig att göra det om det handlade om en privatperson. Men att en lokalavdelning inom RFSL gör det har ett nyhetsvärde. Som jag skrev till dem i mitt svar.

Att ni inte vill ha infon i mina HBT-nyhetsbrev säger nog mer om er än nyhetsbreven.

Lars Vilks vs. Jyllandsposten.

De flesta av er har nog noterat att några män blivit gripna för att planerat ett terroristattentat emot bl.a. Jyllandsposten redaktion.

Först vill jag förtydliga min attityd till de s.k. Muhammedteckningarna i Jyllandsposten. Ofta har Lars Vilks rondellhund buntats ihop med dem. Visst är det likheter, att bedriva satir emot Muhammed, men det är också flera skillnader.

Jag är helt för Lars Vilks initiativ att rita rondellhunden medan jag är mycket kritisk emot en del av Muhammedteckningarna i Jyllandsposten. Jag ska nu förklara hur jag resonerar.

1. Det första man måste göra är att bedöma samhällsdebatten. Det är sant att islamofobi sprids och är ett problem i både Sverige och Danmark. Men den "officiella policyn" i Sverige är att inte generalisera om muslimer vilket givetvis är positivt, tyvärr riktar ofta ansvariga politiker inte heller kritik emot muslimska samfund när det är berättigat.

I Danmark har samhällsdebatten däremot blivit helt sned där även etablerade partier (från höger till vänster) tävlar om vem som är mest kritisk emot islam och invandring. Det påverkar givetvis relevansen för att framföra konst i syfte att "avslöja tabun i samhällsdebatten".

2. Men givetvis räcker det här inte för att bedöma ett konstverk. Saker som vem avsändaren är har också betydelse. Lars Vilks har tidigare aldrig fokuserat på satir emot muslimer, däremot på många andra grupper i samhället. Jyllandsposten är däremot en av de tidningar som tydligast på ledarplats bedrivit propaganda för den allt restriktivare flyktingpolitiken i landet och även stigmatiseringen av muslimer.

3. Lars Vilks har varit konsekvent och ritat en "judesugga" när han blev anklagad för att bara kritisera islam. Jyllandsposten har däremot sagt nej till att publicera motsvarande satirteckningar om Jesus som de gjorde om Muhammed "eftersom det skulle såra många av tidningens läsare".

När det är framfört måste det trots det förtydligas att yttrandefriheten gäller även för saker som man kanske själv ogillar. Det planerade attentatet är ett hot inte bara emot tidningen utan egentligen mot systemet med en fri press. Ogillar man något kan man skriva debattartiklar eller anmäla för hets mot folkgrupp. Att däremot hota eller mörda folk är givetvis helt oacceptabelt.

Hade jag varit chefredaktör för Jyllandsposten hade jag inte publicerat några av satirteckningarna. Kanske inte någon av dem. Hade jag däremot varit kulturredaktör på någon svensk tidning skulle jag utan problem kunnat publicera Vilks rondellhund med den motivering han anger, att det nästan inte är något som är kvar som tabu i svensk konstdebatt förutom att satirisera islam.

Men rätten för Jyllandsposten att publicera sina bilder är given. Ännu tydligare måste vi värna den när den typen av planerade attentat nu framförts som media skrivit om.

Rätten att bedriva satir emot religioner är central i ett demokratiskt samhälle. Där måste vi vara 100 % tydliga.

För HBT-personer är yttrandefriheten och kampen emot totalitära ideologier som nazism, kommunism och islamism kanske extra viktig. Ett samhälle som inte respekterar individens rättigheter blir inte heller HBT-vänligt.

Artiklar om det planerade attentatet emot Jyllandsposten och om islamistisk terrorism.

Broderskapsrörelsens näsor snart längre än Pinnochios.

Igår skrev jag här på bloggen om att Svenska Dagbladets ledarskribent Per Gudmundsson, med rätta, kritiserat hyckleriet från Broderskapsrörelsen (förening för religiösa socialdemokrater).

Idag har Gudmundsson en ny artikel på samma tema.

Broderskaps ordförande Peter Weiderud försöker förklara förbundsstyrelsens resonemang på bloggen Kristen vänster. Han menar att en formulering om att sträva efter lika rättigheter oavsett sexuell läggning vore samma sak som att ”röka ut” muslimska medlemmar ur föreningen.

”Människor måste få en möjlighet att växa med frågor och uttrycka sig på ett sätt som gör att de inte marginaliserar sig i sitt eget sammanhang.”....

Inte ens en långsiktig strävan klarar denna muslimska massa (paragrafen handlar just om en strävan, inte om att framtvinga homovigslar i Stockholmsmoskén). Det är ett resonemang som bortser från de tusentals homosexuella som flytt hit från sexualförtryck i muslimska länder, ett resonemang som tvärtom ansluter till de patriarkala prästerskap som fördrivit och förskjutit de sexuella minoriteterna: ”ni är inga riktiga muslimer.

Även Jon Voss från Qx kommenterar på sin blogg Broderskapsrörelsens inkonsekvens.

Det är genant att ingen inom den svenska hbt-rörelsen, eller inom Socialdemokratin uppmärksammat denna höjd av dubbelmoral tidigare. Ännu ett tecken på behovet av att bredda det politiska arbetet och kompetens på lokal nivå, såväl geografiskt som socialt.

Broderskapsrörelsens ordförande Peter Weiderud säger till QX att man måste ge den muslimska gruppen inom hans organisation tid att anpassa sig till den politik som rörelsen står för. En politik där hbt-personers mänskliga rättigheter idag är politiskt formulerat.

Resonemanget kan bära någon slags logik förutsatt att man betraktar muslimer som grupp som politiskt underutvecklade och per definition homofoba. Det vill säga med en omvänd rasism och ett von oben-perspektiv från de kristna majoriteten riktad mot den muslimska minoriteten. "De vet inte bättre".

Kampen för jämställdhet såväl vad gäller kön som sexuell läggning är inte en unik västerländsk strid. Striden förs och har förts över hela världen av såväl troende kristna som muslimer som för all del icke troende.

Jag och Jon Voss är ense i sak. Dock har han fel att ingen i HBT-rörelsen skrivit om det här före Per Gudmundsson. Jag gjorde det här på bloggen redan i juni i år.

Kan det nu bli ännu värre för Broderskapsrörelsen? Är det möjligt de kan bli mer pinsamma för sig själva? Svaret är faktiskt ja. I Dagens opinion intervjuas Lars G Linder, förbundssekreterare för Broderskapsrörelsen. Alltså en av de mest centrala människorna i föreningen vid sidan av deras ordförande Peter Weiderud.

- Han (Per Gudmundson) har jämfört olika dokument. Det är irrelevant, säger Broderskapsrörelsens förbundssekreterare Lars G Linder.

Det kan ju framstå som inte den muslimska versionen följer rörelsens manifest?
- Båda två följer huvudversionen. Vi har ett dokument för Kristen vänster som har fastslagits av förbundskongressen. Våra muslimska kamrater har blivit inspirerade av vårt manifest ville ha ett parallellt som vi kan fatta beslut om i förbundsstyrelse. Men de ville ha ett kortare. Huvuddokumentet är 4-5 gånger längre.

Så muslimska socialdemokraterna följer Broderskapsrörelsens värderingar?
- Ja, det är klart de gör det. Men man prioriterar olika saker när man har ont om plats. Det betyder inte att man byter uppfattning utan lyfter fram olika saker.

Uttrycket om ”sexuell läggning” har inte tagits bort för att det är opassande?
- Det har jag svårt att tänka mig. De har haft sina överväganden och diskussioner om vilka frågor som är aktuella för en minoritet bestående av muslimer och socialdemokrater.

Linders första argument är så absurt att det nästan inte förtjänar att kommenteras. För hur ska man kunna jämföra något om det inte är två olika dokument?

Men roligast är argumentet "ont om plats". Man kan nästan se framför sig några vilsna människor som bekymrat konstaterar att de där två orden "sexuell läggning" tyvärr inte får plats.

Låt oss då granska de relevanta delarna i Manifest för kristen vänster.

Vi strävar efter en värld utan över- och underordning, utan klasskillnader, utan etniska och religiösa klyftor, utan ojämlikhet på grund av kön eller sexuell läggning, där alla behövs och alla får plats, där alla har samma rätt och värde.

Sedan Manifest för muslimska socialdemokrater.

Vi strävar efter en värld utan över- och underordning, utan klasskillnader, utan klyftor, ojämlikhet och förtryck på grund av hudfärg, religion eller kön, där alla behövs och alla får plats, där alla har samma rätt och värde.

Någon radikal förkortning är det inte i det senare dokumentet, 37 ord jämfört med 39 ord i det förra. Och som av en händelse fick de inte plats med de två extra orden "sexuell läggning" Däremot hade de plats att skriva "alla behövs, "alla får plats", "alla har samma rätt och värde" trots att det utan förändringar av innehållet enkelt hade kunnat kortas.

Broderskapsrörelsen ska vara glada att de inte som Pinnochio får längre näsa varje gång någon av dem ljuger (hur kristet är det förresten att ljuga?). Då hade de snabbt inte fått plats med sina näsor i föreningens lokal.

BRÅ gömmer undan våld i samkönade relationer.

22 december presenterade Brottsförebyggande rådet (BRÅ) en utvärdering av den borgerliga regeringens handlingsplan (godkänd av riksdagen) mot mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer.

Först vill jag ge både beröm och kritik för arbetet mot våld i nära relationer. Det är glädjande att regering och riksdag äntligen erkänner att det våld som är ett allvarligt problem i många heterosexuella relationer debatteras. Tack och lov har vi lämnat den attityd som var vanlig fram till 1960-talet att det här var ett "familjeproblem" som övriga samhället inte skulle blanda sig i. Fram till mitten av 1960-talet var det för övrigt tillåtet för en gift man att våldta sin fru utan att det var något brott.

Men kritiken handlar om att även om samhället generellt blivit mindre heteronormativt har utvecklingen närmast varit den motsatta i bl.a. debatten om våld i nära relationer. Problemet blir extra tydligt av att BRÅ:s sammanfattning inte innehåller något som helst om att även män kan vara offer för våld i nära relationer. Visserligen skriver man något om det i själva rapporten. Men för det första är det marginellt. För det andra handlar det "bara" om när en man blir offer för våld i en relation med en annan man.

För mig som liberal handlar mänskliga rättigheter om individuella rättigheter. Varje människa har ett värde i sig. Det kvittar om en viss typ av samhällsproblem är vanligt eller inte. Men i debatten de senaste åren har det ofta blivit fokus bara på strukturer och sällan på individer.

Vi ska bekämpa patriarkala strukturer - i samhällsdebatten. Men när man fixar lagar och gör handlingsplaner måste fokus alltid vara på individen. Kanske våld mot män i olikkönade relationer är hyfsat ovanligt. Det vet vi inte. Eftersom det inte gjorts någon ordentlig utvärdering av det i Sverige. En del enkäter från andra länder visar tydligen att problemet faktiskt är vanligt. Men för män i heterorelationer är det ännu mer tabu än för kvinnor i sådana relationer att polisanmäla att de blivit misshandlade av sin partner.

Men egentligen kvittar det. Det räcker om en man är offer i en sådan relation. Då ska han ha exakt samma skydd som om han varit ihop med en annan man och blivit slagen.

Det här borde även HBT-rörelsen jobba för. Ett individperspektiv. Men bl.a. RFSL har hittills duckat för frågan - kanske för att de är nöjda med att det äntligen blivit ett samhälleligt erkännande av problemet med våld i samkönade relationer.

Men RFSL har orsak att engagera sig. Föreningen jobbar inte bara för homosexuella utan även för bisexuella. Därför riskerar även en del av RFSL:s manliga medlemmar att hamna i en relation där de blir slagna och misshandlade av en kvinnlig partner. Ska då RFSL bara säga "pass"? Givetvis inte.

Återigen. Rätten att slippa bli misshandlad i en nära relation är individuell. Den handlar inte om kön, sexuell läggning eller vilken typ av relation du har. Det budskapet borde gå hem även hos RFSL.

Flera tidningar skriver idag om att en far friats från att ha begått sexuella övergrepp på sin son. Ingen av oss vet givetvis vad som hänt. Sexuella övergrepp är förfärliga och ska fördömas. Men principen om att fria hellre än fälla är också en del av rättsväsendet och bör gälla även i sexualbrottsmål oavsett vem som är åtalad.

Men det här visar återigen att det inte duger att heteronormativt låtsas som att övergrepp i nära relationer och inom familjen bara handlar om män som förövare och kvinnor som offer. Verkligheten är mer komplicerad än så. Och de som bedriver heteronormativ propaganda ska skarpt kritiseras.

Socialdemokratiska Broderskapsrörelsen beter sig fegt och skamligt om muslimsk homofientlighet.

Socialdemokraterna har blivit ett tydligt HBT-vänligt parti de senaste åren. Att det bara är en viktig reform som partiet ännu tvekar om är ett tecken på det. Något som jag skrev om i förra bloggposten.

Även Broderskapsrörelsen (förening för religiösa socialdemokrater) har varit engagerade för bögars och lesbiskas rättigheter i en del debatter med konservativt kristna. Men tyvärr saknas det engagemanget när det handlar om muslimska samfund eller för den delen muslimer inom deras egen förening.

Redan 21 juni i år skrev jag här på bloggen om hyckleriet från Broderskapsrörelsen.

17 juni publicerade föreningen Broderskapsrörelsen - Sveriges kristna socialdemokrater Manifest för muslimska socialdemokrater. Föreningen har de senaste åren bjudit in även muslimer. Inget fel i sig givetvis. Det är bra om folk från olika religioner möts för att resonera om tolerans och mänskliga rättigheter. Men om man jämför föreningens Manifest för kristen vänster med Manifest för muslimska socialdemokrater blir det återigen tydligt att föreningen ägnar sig åt ett hyckleri.

I Manifest för kristen vänster är man homovänlig, vilket givetvis är positivt. De muslimska socialdemokraterna var däremot inte intresserade av att sexuell läggning explicit skulle vara med i deras manifest. Och det är avslöjande. När läste du senast någon muslimsk socialdemokratisk politiker offentligt argumentera för att muslimska samfund ska välsigna och viga samkönade par?

Nu har äntligen även någon från traditionell media reagerat. Per Gudmundsson från moderata Svenska Dagbladets ledarsida kritiserar, med rätta, Broderskapsrörelsen för dess hyckleri.

Peter Weiderud försöker på hemsidan Kristen vänster förklara hur han resonerar men som vanligt blir argumentationen från honom absurd.

Från hans artikel.

Det svåra, och på samma gång fantastiska, med att leva i ett mångkulturellt samhälle är att vi behöver lära oss att leva med mer än ett värdesystem samtidigt.

Typ ett homovänligt och ett homofientligt värdesystem tydligen. Men om nu muslimer har rätt att vara homofoba med hänvisning till sin kultur varför kritiserar då Broderskapsrörelsen Sverigedemokraterna? Låt då sd-folk bli respekterade för sin främlingsfientlighet. I ett mångkulturellt samhälle a la Weiderud måste de också ha rätt till att vara intoleranta, att få ha sitt värdesystem.

Paradoxalt nog hamnar Broderskapsrörelsen och Sverigedemokraterna på samma attityd, att de där muslimerna är inte som vi och vi kan inte behandla dem exakt som andra i Sverige.

Weiderud beter sig återigen både fegt och skamligt. Har ger kulturrelativismen ett ansikte och har inte någon som helst trovärdighet inom HBT-politiken.

Uppdatering 1.

En del politiska motståndare till Socialdemokraterna försöker nu låtsas som att Weiderud talar för hela sitt parti när han egentligen bara framför Broderskapsrörelsens åsikter. Visst är det en del i övriga s som beter sig lika inkonsekvent men det är också andra som tydligt bekämpat muslimsk extremism bl.a. Nalin Pekgul.

Jag tror att det är problematiskt om det sprids en bild av att Socialdemokraterna generellt tycker som Weiderud. Det riskerar att legitimera muslimska homofober i en del förorter där s ofta får majoriteten av rösterna i riksdagsval. Men då är det också viktigt att andra s-politiker offentligt argumenterar emot Broderskapsrörelsens fega och inkonsekventa budskap.

Annan nyhet med HBT-koppling.

Queerteoretikern Judith Butler föreläser på Nobelmuseet i Stockholm i vår. Butler var en av de första debattörerna som lanserade queerteorin.


Uppdatering 2.

I en artikel från Qx kritiserar Anders Selin, ordförande för HBT-socialdemokraterna, Broderskapsrörelsen.

HBT-socialdemokraternas förbundsordförande Anders Selin är bekymrad över att Broderskaparna presenterar två olika politiska manifest.

-Det är en liten besvikelse att Broderskapsrörelsen som varit så progressiv och stått långt fram nu kompromissar, säger han och noterar det är "vissa saker" som man anser vara möjligt att kompromissa med.

- Det skulle vara intressant att se just vad man väljer att göra kompromisser kring. Man kompromissar inte med jämställdhet, oavsett om det varit en kort väg, påpekar han.

- Med hbt och sexuell läggning går det dock och det känns inte helt OK.

Anders Selin säger att HBT-socialdemokraterna inte blivit uppmärksammade på manifestet tidigare men att man nu är intresserade av ta kontakt och "lyssna på hur de resonerat".

Det är bra Selin är kritisk även om han framför det väl diplomatiskt. Kanske han gör det för att det är hans egna partikamrater. Det är dock viktigt att det inom partiet tydliggörs att det ska vara samma policy mot kristna som mot muslimska samfund. Allt annat är fel - och respektlöst mot de HBT-muslimer som ofta har en svår situation.

Uppdatering 3.

Jag har nu snabbt kollat igenom de som blogglänkat till Per Gudmundssons artikel i Svenska dagbladet Några av dem som berömmer honom är islamofoba sd-vänliga bloggar. Betyder det att Gudmundsson hade fel? Nej, det vore ju ett helt absurt resonemang.

Du kan inte låta grupper du ogillar avgöra vad du ska tycka genom att själv ha motsatt åsikt vad det än handlar om.

Samma dag som president Barack Obama valdes skickade Kubas diktator Fidel Castro ett offentligt meddelande om att han var för Obama. Castro hade väntat med att avslöja det till samma dag som presidentvalet eftersom han inte ville det skulle användas av Republikanerna som argument för att folk i USA skulle välja McCain. För det hade det givetvis gjort. Fidel Castro är en vidrig politiker ansvarig för förföljelse och diktatur. Men det betyder inte att homofientlige John McCain skulle varit en lämpligare president därför att kommunistregimen på Kuba ogillat honom ännu mer än Obama.

Det som jag som liberal tycker är värre är att en bloggare som kallar sig liberal något falskt hyllar Per Gudmundssons artikel. Stefan Karlsson bloggar som Marknadsliberalen och skriver bl.a. följande i sin kommentar.

Jag har tidigare påpekat hyckleriet i att samma svenska vänster som avfärdar vissa svenskar som onda homofober på grund av otillräcklig entusiasm inför vissa jippoparader från HBT-rörelsen och homoäktenskap....

Inte ens Göran Hägglund, ordförande i Kristdemokraterna, skulle få för sig att med förakt kalla Prideparader för "jippobetonade". Samkönade relationer är förbjudna i drygt 70 länder. Även i Sverige mördas folk varje år bara av en orsak, att de har förmågan att älska någon av samma kön. Så sent som 2009 fick Sverige en könsneutral äktenskapslag (som Stefan Karlsson tydligen tycker är fel eller om inte annat oviktig).

För Stefan Karlsson handlar liberalism tydligen bara om pengar, skattesänkningar och att tillåta privata alternativ. Inget fel i de sakerna i sig. Men liberalism handlar om så mycket mer, bl.a. mänskliga rättigheter däribland att inte bli diskriminerad.

Men bra att Stefan Karlsson avslöjar att det finns hycklare både till höger och vänster.

S kan säga ja till diskrimineringsskydd i regeringsformen för transpersoner.

Det har aldrig varit så nära att Socialdemokraterna säger ja till att i regeringsformen förbjuda diskriminering p.g.a könsidentitet. Det skulle betyda att partiet blir för alla centrala HBT-reformer.

Jag har både mailat och talat i telefon med Peter Hultqvist som är gruppledare för s-ledamöterna i Konstitutionsutskottet. Han har sedan svarat att de har diskuterat frågan i utskottets s-grupp och har bett mig kontakta Börje Vestlund som är HBT-ansvarig för s i riksdagen. 20 december mailade jag Börje Vestlund och en del andra s-ledamöter men varken han eller någon annan från partiet har ännu svarat.

Som jag tolkar situationen har s-gruppen i Konstitutionsutskottet inga invändningar emot reformen men de har inte heller sagt ja. Börje Vestlund har själv skrivit två motioner för några år sedan om att i rergeringsformen förbjuda diskriminering p.g.a. könsidentitet.

Det är här du som bloggbesökare kan göra något. Mitt tips är att om s som parti ska säga ja till reformen måste det godkännas av deras gruppordförande i riksdagen, Sven-Erik Österberg. En annan person som kan vara lämplig att kontakta är partisekreteraren Ibrahim Baylan. Eller för den delen de tre s-ledamöter som är öppet HBT, Börje Vestlund, Jonas Gunnarsson och Hans Ekström.

Mailadresser till dem hittar du här.

Miljöpartiet, Folkpartiet, Centerpartiet och Vänsterpartiet är redan för reformen precis som Ssu, Grön ungdom, Luf, Cuf, Ung vänster och Kdu.

En del kanske argumenterar att det inte har någon betydelse om s byter åsikt om det här eftersom Sverige har en borgerlig regering. Jag håller inte med. Om s blir för reformen ökar givetvis pressen på m och kd att säga ja till den.

Tjäna.

Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss.

Jag måste erkänna att, även om jag inte identifierar mig som kristen, är det en del sånger åt det hållet som jag gillar. Bland dem är O helga natt och Ave Maria.

Charlotte Perrelli gjorde en julskiva 2008. Jag var något skeptisk, ofta blir det inte bra när folk som vanligen sysslar med pop ska sjunga julsånger. Och det mesta på albumet var relativt ointressant.

Men lyssna på Ave Maria (Youtube).

Perrelli sjunger återhållsamt och det här är kanske hennes finaste stund hittills som sångerska. Medverkar med den äran gör också Malmö symfoniorkester och Lunds studentsångare men det här handlar inte om lokalpatriotism. Jag lovar. :-)

Perrelli sjunger om att Maria, en tonårsflicka, blir "Herrens tjänarinna". Hon tvekar först. En del kristna menar att det är ett tecken på att man får ifrågasätta. Men sedan svarar hon ja. Att bli gravid. Utan att ha haft sex med sin pojkvän Josef.

Det där ordet "tjänare" och "tjänarinna" kan verka gammaldags och är det till viss del också. Det är lätt att koppla ihop det med slaveri och om plikter som folk måste göra. Men jag tror att vi moderna människor 2010 gör en feltolkning av ordet "tjänare" och "tjänarinna" om vi låtsas det bara handlar om det.

Att "tjäna något" har historiskt ofta handlat om att vara hängiven något. Inte för att man måste, utan för att man vill. Man konstaterar att man jobbar för något större än sig själv. Och är det inte så att vi alla vill det? Vi kan kolla den senaste dokusåpan eller köpa den senaste chokladtypen men livet handlar om mer än det eller hur? Vi vill vara en del av ett sammanhang.

Det måste inte vara dramatiskt. Det är ännu 2010 många i Sverige som tjänar en sak som de tror på. Det handlar om vaktmästaren som i decennier har fixat i ordning lokalen till den socialdemokratiska föreningen på orten. Eller det äldre paret som inte brukar besöka partimöten som vid varje val delar ut info på stan för Moderaterna. Eller de som år efter år samlar ihop pengar till hemlösa i Svenska kyrkans regi.

Mycket av arbetet görs i det tysta och ibland kanske inte de får det erkännande de förtjänar. Ger vi andra dem det erkännandet i de föreningar vi är med i?

De flesta av oss tjänar någon sak. Något som är större än oss själva.

Vad tjänar du?

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig kväll och en bra Annandag Jul.

FN:s generalförsamling fördömer förföljelse av homosexuella och bisexuella.

FN:s generalförsamling har 21 december, med siffrorna 93-55 och 27 som avstod, röstat ja till att återigen tillföra orden "sexuell läggning" i en resolution som fördömer utomrättsliga avrättningar är en betydande seger.

Från den brittiska HBT-siten Pinknews.

The United Nations General Assembly has voted to restore a reference to sexual orientation in a resolution opposing the unjustified killings of minority groups.

Last month, a UN panel deleted a reference to gays and lesbians in resolution introduced by Morocco and Mali. The vast majority of countries in support were African or Arabic.

Many of the supporting countries criminalise homosexuality and five treat it as a capital offence.

But today, the UN General Assembly voted 93 in favour of the United States’ proposal to restore the reference to sexual orientation, 55 countries voted against and 27 abstained. The assembly then approved the amended resolution with 122 in favour, none against and 59 abstentions.

The amendment passed last month called for the words “sexual orientation” to be replaced with “discriminatory reasons on any basis”. The resolution made explicit reference to a large number of groups, including human rights defenders, religious and ethnic minorities and street children.

It narrowly passed 79-70 and was then approved by the UN General Assembly committee with 165 in favour and ten abstentions. The motion condemns extra-judicial, summary and arbitrary executions and other killings, is voted on by the UN General Assembly every two years. For the past ten years, it contained references to sexual orientation.

De som ska få erkännandet för omsvängningen är USA:s president och regering. Utan deras engagemang att lobba mot andra länder hade det här inte varit möjligt. Och det visar igen, om nu någon fått för sig något annat, att det faktiskt har betydelse internationellt om presidenten heter Bush eller Obama.

Även flera svenska tidningar skriver om nyheten.

Efter det här konstaterandet blir det nästan komiskt att kommentera en ledarartikel från Elisabeth Sandlund från den kristna tidningen Dagen. Hon är närmast stereotypen för en homofob som inte fattat att övriga samhället blivit ganska tolerant. Därför verkar hon närmast löjlig när hon ska kommentera mänskliga rättigheter.

Elisabeth Sandlund har i åratal spridit homofob propaganda men säger sig inte vara emot homosexuella. Jimmie Åkesson (ordförande i Sverigedemokraterna) sprider främlingsfientlig propaganda men säger sig inte vara emot invandrare. Det Sandlund argumenterar för är att hon accepterar folk som blir assimilerade till normen, alltså homosexuella som försöker att bli heterosexuella. Samma resonemang har Åkesson när han tycker att invandrare bör bli assimilerade och helt lämna sin gamla kultur.

På 1970-talet hade Dagen en artikel där de sa att homosexuella "är besatta av demoner som bör drivas ut". Sedan har de spridit hatpropaganda emot varje reform som syftar till att förbättra situationen för homosexuella och bisexuella, sambolagen för samkönade par, partnerskapslagen, könsneutral äktenskapslag etc.

Från Elisabeth Sandlunds artikel.

Att Sverige är ett såväl sekulärt som sekulariserat samhälle behöver ingen tvekan råda om. Inte heller att det är ett mångfaldens samhälle, där olika religioner existerar sida vid sida men där det mest utmärkande draget är att en stor andel av befolkningen anser att tro och religion är oviktiga för det dagliga livet. Ändå känner sig landets statsminister föranledd att, fem dagar före Jesu födelsedag, betona att också ateister ska respekteras för sin icke-tro.

Elisabeth Sandlund ljuger sig blå i ansiktet när hon säger att det inte är någon tvekan om att Sverige idag bör vara sekulärt och att det är positivt med "mångfald". Varför har då du och andra på din tidning i flera decennier rabiat argumenterat emot homoreformer, ofta med Bibelargument. Ett samhälle som är sekulärt ska inte ha lagar hämtade från någon religiös bok.

Och det är fascinerande att Elisabeth Sandlund tycker att Reinfeldt gjorde fel som även sa sig värna rätten att inte tillhöra någon religion. Jo, det behövs. Både för folk i frikyrkliga områden och i förortsområden. Låtsas inte som att religiösa argument ännu inte används för att försöka förtrycka andra i sin omgivning. Inte av de flesta religiösa människor (kristna, muslimer etc.) men av en del.

Notera att varken Elisabeth Sandlund eller någon annan från Dagens ledarreaktion någonsin entydigt argumenterat för HBT-personers rätt att få asyl, att inte bli diskriminerade och därför ska ha skydd av lagar mot diskriminering, rätt att få sina relationer juridiskt erkända, rätten att få hålla gayparader etc.

Jag skulle kunna skriva att Sandlund förlorat sin trovärdighet om mänskliga rättigheter. Men det vore fel. Hur kan någon förlora något som vederbörande aldrig haft?

Uppdatering 1.

Jag vill förtydliga att jag givetvis inte menar att USA ensamt fått ett antal länder att ändra sig. Även EU och många av dess medlemsländer har gjort ett viktigt arbete. Det har också många föreningar, bland dem HBT-föreningar. Men USA har haft en avgörande betydelse för att det blev en så radikal förändring av röstsiffrorna.

QX berättar vilka 55 länder som även igår röstade för att "sexuell läggning" inte skulle vara med i resolutionen.

Afghanistan, Algeriet, Azerbajdzjan, Bahrain, Bangladesh, Benin, Botswana, Brunei Dar-Sala, Burkina Faso, Burundi, Djibouti, Egypten, Gambia, Ghana, Indonesien, Iran, Irak, Jordanien, Kazakstan, Kina, Komorerna, Kongo, Demokratiska folkrepubliken Korea, Demokratiska republiken Kongo, Kuwait, Libanon, Libyen, Malawi, Malaysia, Mauritanien, Marocko, Namibia, Niger, Nigeria, Oman, Pakistan, Qatar, Ryssland, Saint Lucia, Saudiarabien, Senegal, Sierra Leone, Solomoöarna, Somalia, Sudan, Syrien, Swaziland, Tadzjikistan, Tunisien, Uganda, Förenade Arabemiraten, Tanzania, Jemen, Zambia, Zimbabwe.

Daniel Ottosson har åt ILGA (internationella motsvarigheten till RFSL) gjort flera sammanställningar över juridiska rättigheter för HBT-personer i olika länder. Rapporten With the government in our bedrooms - A survey on the laws over the world prohibiting consenting adult sexual same-sex acts är visserligen några år gammal (2007) men gäller i allt väsentligt ännu.

Man kan då konstatera att nästan alla länder som röstade emot "sexuell läggning" i FN-resolutionen själva har totalförbud emot samkönade relationer, antingen för män eller för båda könen. Bara ca 10 av länderna (siffran är ungefärlig eftersom den juridiska situationen är oklar i vissa länder) tillåter samkönade relationer. Kanske inte så förvånande men det är avslöjande att de flesta stater som själva har fängelsestraff för homorelationer inte ens kan tydligt fördöma utomrättsliga avrättningar av bögar och lesbiska.

Extra allvarligt är det att Irak röstade nej, det land där utomrättsliga avrättningar av homosexuella och bisexuella nog är vanligast idag.

Qx skriver också om de som ändrat sig i FN.

De länder som ändrat sig från att i november vilja ta bort sexuell läggning till att nu vilja återinföra att det inkluderas är Sydafrika, Angola, Bahamas, Belize, Grenada, Rwanda och St Kitts och Newis.

Länder som i november röstade för att ta bort men denna gång lagt ner sina röster var Eritrea, Guyana, Haiti, Jamaica, Kenya, Lesotho, Liberia, Maldiverna, Mali, Moçambique, Saint Vincent och Grenadinerna, Surinam och Vietnam.

Bland de länder som bytte till att rösta ja till "sexuell läggning" är det fyra som själva har totalförbud mot samkönade relationer, antingen för män eller båda könen. Angola, Belize, Grenada och St Kitts och Newis. Dags att de nu även ändrar sin egen politik.

Rätten att ha frivilliga samkönade relationer mellan vuxna är en mänsklig rättighet och lagarna ska vara desamma som för frivilliga olikkönade relationer mellan vuxna.

USA tillåter äntligen öppet homosexuella och bisexuella i försvaret. Röstsiffrorna blev 65-31 i Senaten.

“As Barry Goldwater said, ‘You don’t have to be straight to shoot straight,’” said Senate Majority Leader Harry Reid, D-Nev., referring to the late GOP senator from Arizona.

Egentligen borde det där argumentet räcka. Det är hämtat från en artikel på USA-HBT-siten 365gay:s hemsida.

När Demokraternas gruppledare i Senaten hänvisade till Barry Goldwater var det givetvis strategiskt riktat mot tveksamma republikaner. Goldwater var Republikanernas presidentkandidat 1964 och var så långt till höger politiskt att han inte hade någon chans att bli vald. Men trots det har han senare kritiserat förbudet mot öppet homosexuella och bisexuella att jobba i försvaret.

Igår röstade Senaten, efter många turer, ja till att avskaffa policyn. Röstsiffrorna blev 65-31 alltså en betydande majoritet. Eftersom Demokraternas grupp i Senaten har 59 ledamöter (varav två valts som oberoende) betyder det att flera ledamöter från Republikanerna röstat ja till att ändra policyn.

Här är annat som skrivs av 365gay om Senatens omröstning.

In a landmark for gay rights, the Senate on Saturday voted to let gays serve openly in the military, giving President Barack Obama the chance to fulfill a campaign promise and repeal the 17-year policy known as “don’t ask, don’t tell.”

Obama was expected to sign it next week, although the change wouldn’t take immediate effect. The legislation says the president and his top military advisers must certify that lifting the ban won’t hurt troops’ fighting ability. After that, there’s a 60-day waiting period for the military.

“It is time to close this chapter in our history,” Obama said in a statement after a test vote cleared the way for final action. “It is time to recognize that sacrifice, valor and integrity are no more defined by sexual orientation than they are by race or gender, religion or creed.”

The Senate vote was 65-31. The House had passed an identical version of the bill, 250-175, on Wednesday.

Repeal would mean that, for the first time in American history, gays would be openly accepted by the military and could acknowledge their sexual orientation without fear of being kicked out.

More than 13,500 service members have been dismissed under the 1993 law.

Givetvis försökte homofientlige John McCain (presidentkandidat 2008 men förlorade då som bekant emot Barack Obama) in i det sista framföra sina desperata argument.

Sen. John McCain, Obama’s GOP rival in 2008, led the opposition. The Arizona Republican acknowledged he didn’t have the votes to stop the bill and he blamed elite liberals with no military experience for pushing their social agenda on troops during wartime.

“They will do what is asked of them,” McCain said of service members. “But don’t think there won’t be a great cost.”

McCains argument är fascinerande av flera orsaker.

1. I slutet av 1940-talet genomförde försvaret i USA en enkät bland soldater och officerare om man borde integrera svarta och vita till gemensamma militära förband. 85 % (sic!) av de som besvarade enkäten var emot det och ville behålla separata enheter för vita respektive svarta. Idag tycker nog de flesta att det är positivt att man inte lyssnade på dem utan faktiskt genomförde en viktig reform.

2. I den enkät som presenterades 30 november i år förklarade ca 70 % att de var positiva till eller utan problem accepterade att öppet homosexuella och bisexuella skulle få jobba i försvaret.

Från 365gay-artikeln.

The Pentagon study found that two-thirds of service members didn’t think changing the law would have much of an effect. But of those who did predict negative consequences, a majority were assigned to combat arms units. Nearly 60 percent of the Marine Corps and Army combat units, such as infantry and special operations, said in the survey they thought repealing the law would hurt their units’ ability to fight.

Det är sant att de som var mest negativa var stridsförbund inom Armén och Marinen. Men det som är intressant är hur resultatet blev när man frågat dem som faktiskt jobbat tillsammans med kolleger som de vet eller gissat är homosexuella eller bisexuella. Då är det drygt 90 % som tyckt att det varit oproblematiskt, bland stridsförband inom Armén och Marinen var siffran något lägre men även där en betydande majoritet, ca 85 %. Egentligen är jag inte förvånad. Folk som aldrig har haft nära arbetsrelationer med bögar och lesbiska inbillar sig ofta saker som sedan inte visar sig stämma om de får möjlighet till att arbeta ihop. Det som är främmande är ofta mer skrämmande än det som är i människors vardag.

3. Den militära ledningen i Pentagon har det senaste året varit för att avskaffa nuvarande policy även om John McCain försöker antyda något annat.

Bland de delstater i Nord- och Sydamerika som tillåter samkönade relationer (och det är nästan alla länder förutom Guyana och några öar i Västindien) är USA faktiskt det sista landet att tillåta öppet homosexuella och bisexuella att jobba i försvaret. I Europa är det tre länder som har någon typ av förbud, Serbien har ungefär samma policy "don´t ask, don´t tell" som USA haft de senaste åren. Vitryssland och Turkiet har totalförbud, det senare landet (och för den delen Serbien) lär få ändra det om de så småningom vill bli medlem i EU.

Även flera svenska tidningar skriver om att USA tillåter öppet homosexuella och bisexuella att jobba i försvaret.


Uppdatering 1.

Flera tidningar skriver idag om opinionsmätningen från Sifo. Alliansen är egentligen större än de fyra oppositionspartierna i riksdagen är tillsammans men eftersom Kristdemokraterna minskar till 3,5 % skulle det bli samma politiska situation i riksdagen som idag. De två HBT-negativa partierna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna, får tillsammans 10,7 % jämfört med 11,3 % i senaste riksdagsvalet.


Uppdatering 2.

I Sverige var policyn fram till mitten av 1970-talet att homosexuella inte var lämpliga i försvaret och blev det avslöjat för ansvariga på regementet fick vederbörande lämna värnplikten (eller blev av med jobbet om det var en officerare).

Sedan var situationen otydlig några år men i ett remissvar 1981 till "Homosexutredningen" förklarade dåvarande Överbefälhavaren (ÖB) att det faktum att någon är homosexuell aldrig i sig kan vara ett hinder att göra värnplikten och bli officerare. Orden "i sig" syftade på att man vid varje tillsättande av någon till en högre tjänst i försvaret gjorde en "säkerhetsrisksbedömning". Det kunde handla om en människa i smyg hade samkönade relationer eller att en gift person hade någon olikkönad hemlig relation bredvid äktenskapet. Då var det betydande risk att vederbörande kunde bli utpressad av främmande stat (i praktiken oftast Sovjet). Det hade alltså inte med homofobi att göra.

En viktig orsak till attitydförändringen i försvaret var att Socialstyrelsen 1979 avskaffade homosexualitet som en sjukdom i sitt register. Debatten om att ändra det startade redan i början på 1970-talet men det krävdes långa och många förhandlingar från RFSL och andra och det som till sist avgjorde ärendet var när ett antal homoaktivister ockuperade Socialstyrelsens trappa. Dåvarande generaldirektören för myndigheten, Barbro Westerholm (idag riksdagsledamot för Folkpartiet men hon var 1979 inte med i något parti) engagerade sig och fick sedan efter en månad Socialstyrelsen att byta policy.

Ett av de tre länder i Europa som ännu har förbud för öppet homosexuella och bisexuella att jobba i försvaret är alltså Vitryssland. Flera tidningar skriver om det senaste "valet" i landet. Givetvis har det varken varit fritt eller rättvist och diktaturregimen har också använt våld mot demonstranter. Det är givetvis helt oacceptabelt.

Vitryssland är idag det land i Europa som har de HBT-fientligaste lagarna. Förutom att det inte är tillåtet för homosexuella och bisexuella att jobba i försvaret är det även förbjudet med gayparader och HBT-föreningar har svårt att jobba i landet utan att bli arresterade.

Men det är också viktigt att konstatera, och kritisera, att den opposition i Vitryssland som kallar sig demokratisk har vägrat varje typ av samarbete med HBT-engagerade. Homofobin är nästan kompakt även inom den politiska oppositionen.

Uppdatering 3.

Har nyss talat med Per-Svante Landelius på Socialstyrelsen. Han berättade att de nu håller på att sammanställa remissvaren till myndighetens utredning Transsexuella och övriga personer med könsidentitetsstörningar - Rättsliga villkor för fastställelse av könstillhörighet samt vård stöd. Sammanställningen kommer dock inte att publiceras i december i år som de tidigare planerat utan först i januari 2011 efter helgerna.

USA kan i helgen avskaffa homoförbud i försvaret.

Jag skriver sällan några nya bloggposter på lördagar. Det är vanligen min "lediga dag" från ett bloggande jag generellt givetvis gillar att ägna mig åt.

Men idag är det orsak att påminna om att den här helgen kan bli historisk för HBT-rörelsen i USA. Om det vill sig väl. Det här är förmodligen sista chansen de närmaste åren att avskaffa policyn "Don´t ask, don´t tell", alltså den policy som förbjuder anställda i USA:s försvar att berätta att de är homo eller bi men också förbjuder arbetsgivaren att fråga dem om det.

Förslaget blev en "kompromiss" efter tuffa förhandlingar 1993 mellan den då nye presidenten Bill Clinton (som ville tillåta öppet homosexuella och bisexuella att jobba i försvaret) och ledande militärer (som ville behålla det gamla förbudet). Men kompromissen har visat sig vara både kränkande mot individer och dålig för USA:s försvarsförmåga. Mer än 10 000 människor har blivit avskedade från försvaret sedan 1993, många av dem har haft kunskaper som är viktiga, bl.a. folk som varit militära experter inom något område eller som har kunnat arabiska och varit stationerade i Irak.

USA-HBT-siten 365gay skriver

The Senate is headed toward a landmark vote Saturday on legislation that would let gays serve openly in the military.

The vote will test waning opposition among Republicans and put Democrats within striking distance of overturning “don’t ask, don’t tell.”

Passage would be a historic victory for President Barack Obama, who made repeal of the 17-year-old law a campaign promise in 2008. It also would be a political win for congressional Democrats who have struggled repeatedly in the final hours of the lame-duck session to overcome Republican objections.

I en annan artikel på 365gay ges följande info.

Late last night, Senate Majority Leader Harry Reid called for the end of debate. That means on Saturday the Senate will have procedural vote on repeal legislation. On Sunday there will be a final tally.

Three Republican senators, Scott Brown, Lisa Murkowski, and Olympia Snowe said they will join Sen. Susan Collins, one of the sponsors of the stand alone bill. If you are crunching the numbers that means there are 61 vote for repeal.

This means nothing. Republican Minority Leader Mitch McConnell runs a tight ship and ending DADT is counter to Tea Party/Republican talking points. Also don’t expect Sen. John McCain to allow this to happen minus a fight. The “maverick” is enjoying his status as the go to dude for social conservatives. He’s going to work overtime against gay and lesbian soldiers.

De republikaner som är homovänliga har tidigare ägnat sig åt något som närmast kan kallas utpressning emot Demokraterna. "Om ni inte röstar ja till att behålla skattesänkningarna som dåvarande president George W Bush införde, vägrar vi att rösta för ett förslag om att tillåta homosexuella och bisexuella i försvaret". Nu har president Barack Obama accepterat just de kraven i en politisk budgetkompromiss (där han sedan fått kritik från vänsterkolleger i sitt parti för att ha accepterat även skattesänkningar för höginkomsttagare).

Men som det skrivs på 365gay har Republikanernas ledare i senaten ett intresse av att det blir en förlust för presidenten. De flesta i Republikanerna är homofientliga och många kommer att göra påtryckningar i helgen mot de partikamrater som i sak är positiva till att tillåta öppet homosexuella och bisexuella att jobba i försvaret.

Skulle det inte bli majoritet för reformen nu dröjer det nog flera år innan den diskriminerande policyn avskaffas. Efter nyår blir det betydligt färre från Demokraterna och betydligt fler från Republikanerna i Kongressen.

För några dagars sedan röstade den andra kammaren i kongressen, Representanthuset, återigen ja till att tillåta öppet homosexuella och bisexuella att jobba inom försvaret.

The 250-175 roll call Wednesday by which the House voted to lift the “don’t ask, don’t tell” policy prohibiting gays from serving openly in the military.

A “yes” vote is a vote to end the ban.

Voting yes were 235 Democrats and 15 Republicans.

Voting no were 15 Democrats and 160 Republicans.

När det gäller omröstningar om HBT-reformer följer kongressledamöter ofta partilinjen hyfsat. Men systemet fungerar sällan som i Sverige där det vanligaste är att ingen ledamot röstar annorlunda än sitt parti. I USA är det vanligt och därför kan det ha intresse att granska från vilka delstater de ledamöter från Demokraterna och Republikanerna som avvek i omröstningen kommer ifrån.

Av de 15 ledamöter från Demokraterna som röstade för att behålla nuvarande diskriminerande policy var 12 från sydstaterna och två från mellanvästern, områden som generellt tillhör de konservativa delarna av USA. En ledamot var från Pennsylvania i nord-östra USA som precis som västra USA generellt tillhör de liberala delarna av USA.

Av de 15 ledamöter från Republikanerna som röstade för att avskaffa nuvarande policy och därmed tillåta öppet homosexuella och bisexuella i försvaret var 6 från västra USA och 3 från nord-östra USA. 4 var från sydstaterna men två av dem från den som vanligen betraktas som mest liberal, Florida. 2 var från mellanvästern.

Även i nord-östra och västra USA röstade de flesta ledamöter från Republikanerna emot att tillåta öppet homosexuella och bisexuella att jobba i försvaret. Och även i sydstaterna och i mellanvästern röstade de flesta ledamöter från Demokraterna för reformen. Men det visar att även den geografiska faktorn har viss betydelse. Och det kanske inte är så chockerande för någon egentligen. Politiker påverkas givetvis av debatten i sin lokala omgivning.

Kd:s HBT-politik skrämde bort många, främst unga, människor.

Kristdemokraternas valanalysgrupp har idag presenterar sin rapport. I Kristdemokraterna kan bättre argumenterar de för att partiets HBT-politik är en viktig orsak till det dåliga resultatet i riksdagsvalet .

Rapporten börjar med att granska partiets problem.

Från sid 7.

Partiet uppfattas som bakåtsträvande, inte minst bland unga väljare. Detta gäller exempelvis HBTQ- frågor och jämställdhet. Detta har höjt tröskeln för många att se partiet som ett alternativ.

Bland "Väljarnas vanligaste frågor till valarbetarna" är följande med.

Från sid 12.

Många uttryckte uppfattningen att Kristdemokraterna motarbetar homosexuella och är bakåtsträvande. Därigenom blir partiet ointressant att se vidare på. Denna frågeställning har framför allt varit aktuell bland ungdomar.

Ansvariga för den nya rapporten har också granskat förslagen i Kristdemokraternas valanalys från 2006.

Från sid 15.

I analysen lyfts frågor om abort och HBTQ fram som besvärliga. Framtidsstrategigruppens uppfattning är att abortfrågan inte varit så aktuell denna valrörelse och bilden av hur mycket frågor som kommit om HBTQ varierar över landet. Valanalysgruppen 2006 förordade en ordentlig intern debatt under mandatperioden vilket det inte tagits tillräckliga initiativ till.

Slutsatsen drogs att familjepolitiken måste göras mer modern. Här behöver mer göras. En politikutvecklingsgrupp har under mandatperioden tagit fram många förslag som kan vidareutvecklas och marknadsföras men det handlar också om hela framtoningen, där partiet upplevs diskriminera andra familjekonstellationer än kärnfamiljen. Det handlar också ofta om fördomar, vilket gör att partiet kanske tydligt måste markera i några frågor för att bryta bilden av att familjepolitiken skulle vara exkluderande.

Valanalysgruppen för 2010 skriver sedan följande.

Hur ska partiet förhålla sig till att många väljare tycker att partiets främsta kännemärke är att vara bakåtsträvande? Detta är frågeställningar som måste mötas med åtgärder för att vända utvecklingen. I annat fall riskeras en marginalisering av partiet och möjliga valförluster vid kommande val.

Sedan redovisas Framtidsstrategigruppens förslag till åtgärder.

Från sid 25.

Det finns också några frågeområden som måste hanteras på ett sådant sätt att trösklarna sänks så att fler människor kan välja att rösta på Kristdemokraterna. Politiken måste utformas så att det inte finns grund att tala om partiet som bakåtsträvande. Detta gäller framförallt:

Jämställdhetsfrågor – att män och kvinnor inom alla samhällsområden ska ha samma möjligheter att utveckla sina egna liv.

HBTQ- frågor – utveckla en grundhållning som bekämpar varje tendens till diskriminering.

Redan i början av rapporten argumenteras det för utbildning inom partiet.

Från sid 10.

Utbildningsinsatser om ideologi, politiska sakfrågor, förhållningssätt i HBTQ-frågor och kommunikation ska prioriteras.

Rapporten lämnar även en del kommentarer om Kristdemokraternas jämställdhetspolitik.

Från sid 53.

Framtidsstrategigruppen menar att detta inte har omsatts i praktisk politik i tillräcklig grad. Istället har vår profil på jämställdhetsområdet symboliserats av nej till jämställdhetsbonus, pappamånader och genuspedagogik. Ibland har vårt motstånd byggt på viktiga principiella skäl. Detta har dock varit svårt att kommunicera. Dessutom verkar en del av våra företrädare ifrågasätta att det finns jämställdhetsproblem idag. Ska vi bli trovärdiga måste vi erkänna de problem som finns.

På sid 56 förklarar ansvariga för rapporten mer utförligt sitt resonemang om partiets HBT-politik.

En samlad politik för HBTQ-frågor

Redan i utvärderingen 2006 togs frågorna om HBTQ upp som ett problem för partiet. Många människor uppfattar Kristdemokraterna som homofobiskt och går förbi utan att ens se på politiken.

I vissa avseenden är detta svåra frågor där det inte alltid finns självklara svar men vi vill ändå ta upp några områden där vi anser att Kristdemokraterna bör ta ställning och tala med samma röst.

När partiet tar täten i kampen för att kristna flyktingar från Irak ska få asyl är det självklart utifrån vår människovärdesprincip. Utifrån samma människovärdesprincip är det självklart att stå upp för asylrätten för homosexuella flyktingar från Irak.

När det gäller äktenskapsfrågan förordar partiet en civilrättslig lösning för alla par lik den som finns i många länder i Europa. Detta är en hållning som väcker respekt hos många och det är möjligt att denna tanke kommer att vinna framgång framöver.

När det gäller frågan om homosexuella ska ha rätt att adoptera så är sakläget följande: Kristdemokraterna har sagt ja till närståendeadoption. Riksdagen har med stor majoritet bestämt att homosexuella ska kunna prövas som adoptivföräldrar. Detta röstade Kristdemokraterna nej till med motiveringen att barn som har förlorat sina biologiska föräldrar har rätt att få en mamma och en pappa. Emellertid är detta nu gällande lag. Från början hade partiet stöd från flera tunga remissistanser som till exempel Adoptions centrum, BRIS, barnläkarföreningen, Barnombudsmannen och flera kyrkliga organisationer. De flesta av dessa har idag ändrat inställning och godtar gällande lagstiftning. För att ytterligare komplicera bilden måste det konstateras att Kristdemokraterna inte agerat mot att ensamstående ska kunna adoptera trots att inte heller då kravet på en mamma och en pappa uppfylls. Detta är inkonsekvent.

Frågan partiet nu måste ställa sig är om man ska fortsätta säga nej och aktivt driva att lagen ska rivas upp. Eller ska partiet, i likhet med flera andra, acceptera lagstiftningen och istället arbeta aktivt för att skapa så bra förutsättningar som möjligt för alla barn oavsett familjesituation.

En fråga som flera barnrättsorganisationer driver utifrån barnkonventionen är barnets rätt att få veta sitt ursprung. Denna frågeställning är aktuell vid både adoptioner och insemination. Om Kristdemokraterna stöder barns rätt att få kännedom om sitt ursprung blir det problem med de kvinnor som genomgår insemination i exempelvis Danmark där det inte finns några krav att donatorn ska vara spårbar. Anledningen till att kvinnor genomgår insemination i Danmark är nu gällande regler som omöjliggör för lesbiska kvinnor att genomgå insemination i Sverige. Om partiet tar utgångspunkt i barnets rätt att få veta sitt ursprung bör vi fundera över hur lagstiftningen i Sverige ser ut och om den möjligen ska förändras.

Fler frågor som är aktuella i den politiska debatten och som partiet bör förhålla sig till:

HBT-frågor ur ett människosrättsperspektiv i utrikespolitiken
Ändring av namnlagen så att det blir möjligt att ändra samtliga namn vid könsbyte
Möjlighet att ändra sitt personnummer vid könsbyte
Sterilisering vid könsbyte
Upphävande av kravet på skilsmässa vid könsbyte
Indexering/ höjning av anslaget för HIV-prevention
Möjlighet för homosexuella att donera blod och organ

Vi tror att det är viktigt att Kristdemokraterna fastslår vilken politik man har i dessa och liknande frågor. Därför bör en arbetsgrupp utses som har till uppgift att komma med förslag på en samlad politik inom detta område.

I allt väsentligt är det en saklig beskrivning. Men när det gäller vissa delar berättar man inte hela sanningen. Bl.a. om kd:s förslag till en könsneutral "giftermålslag". Det är sant att de vill att den ska vara civilrättslig d.v.s. att bara borgerliga vigslar ska vara juridiskt giltiga. Men det som kd främst fått kritik för (även av en del liberala ledarskribenter, RFSU, Humanisterna och andra som i sak är för civiläktenskap) är att kd vill avskaffa ordet äktenskap från lagboken eftersom partiet inte tycker att samkönade par är värda att ingå borgerliga äktenskap.

När det gäller adoptioner är det sant att "barnrättsexperterna" var emot internationella homoadoptioner. Men det hade inte med att "barn behöver både en pappa och en mamma" att göra utan för att de inte tyckte det var tillräckligt utrett om reformen var till barnets bästa. Man ska komma ihåg att det här var för 10 år sedan då inget land i världen ännu sagt ja till helt likställd adoptionsrätt för samkönade och olikkönade par. Idag har vi mycket mer kunskap om det och flera andra länder har infört liknande lagar.

Det är också värt att notera att "barnrättsexperterna" argumenterade för möjlighet till närståendeadoptioner för samkönade par. Kd var däremot även emot den reformen och följde alltså inte "barnrättsexperterna" när det gäller den delen.

Men det viktiga är dock att Kristdemokraternas valanalysgrupp identifierar problemet, att partiet måste skaffa sig en humanistisk och HBT-vänlig politik. Nu har övriga i partiet ett ansvar att se till att det blir så. Annars lär kd försvinna från riksdagen 2014.

Uppdatering 1.

Artiklar om kd-rapporten och partiets nya partisekreterare, Acko Ankarberg Johansson.

Flera tidningar berättar om den nya opinionsmätningen från Synovate. Det skulle bli borgerlig majoritet i riksdagen om resultatet blev verklighet. Trots att kd med 3,2 % skulle försvinna från riksdagen. De två HBT-negativa partierna, kd (partiet har ännu inte skaffat HBT-vänlig politik) och sd, får tillsammans 7,8 % jämfört med 11,3 % i senaste riksdagsvalet.

Socialdemokraterna får 26,7 % vilket kanske är den sämsta siffran partiet fått från något opinionsinstitut sedan man började göra opinionsmätningar i Sverige på 1940-talet. I början av 1991 hade s ca 27 % i någon opinionsmätning.

Kd minskar för övrigt även i den nya opinionsmätningen från Novus, från 4,4 % till 2,9 %.

Dagens Nyheter skriver om att filmen "Hjärtslag" har premiär idag i Sverige.

En konstälskade, uttråkad vintagefantast och hennes bäste vän, en homosexuell finsmakare, faller handlöst för samme man. Unge Xavier Dolan fångar väl det genanta med inbillade förälskelser.

Bollen är rund. Just därför bör FIFA bojkotta Qatar och andra homofientliga länder.

Jag skrev här på bloggen i fredags om att Riksidrottsförbundet återigen sviker HBT-personer genom att inget av de "mångfaldsprojekt" som man gett pengar till i år har HBT-tema.

Nu förs ju den här debatten inte bara i Sverige. Utan även i bl.a. Kroatien där ordföranden för landets fotbollsförening har gjort bort sig genom homofoba kommentarer i början av november i år.

Från brittiska HBT-siten Pinknews.

The president of the Croatian Football Federation, Vlatko Markovic, has said that there is no place for gay players on the country’s national team.

Croatian gay and lesbian groups have said they will sue him and report him to UEFA for the outburst.

In an interview with Croatian newspaper Vecernji List, Mr Markovic said: “While I’m a president of the Croatian Football Federation, there will be no homosexuals playing in the national team.”

When asked whether he had ever met a gay footballer, he said: “Luckily, only normal people play football.”

Intressant hur han kan vara så okunnig om vad han snackar om och tydligen fått för sig att han kan se på någon om vederbörande är homo, bi eller hetero. Några dagar senare sa han sig ångra sin kommentar.

The president of the Croatian Football Federation, Vlatko Markovic, has apologised for offending gay people after he said that there was no place for homosexuality on the country’s national team.

According to AFP, he wrote in a statement on the federation’s website: “I apologise to all those who were hurt by parts of my interview.”....

In his apology today, he said he was “sorry that my comments have been in any way misinterpreted”.

“My intention was in no way to insult or offend anyone,” he added. “I have absolutely nothing against members of any minority, especially not against those of homosexual orientation.”

Nej, givetvis inte. Hur har folk kunnat missförstå dig så Vlatko Markovic att de trodde du är negativ till homosexuella efter dina första kommantar?

Senare beslutade UEFA (ansvarigt för fotboll i Europa) att vidta åtgärder.

UEFA is to investigate the president of the Croatian Football Federation after he said he would not allow gay players on the national team.

Inte nog med det här. Det har sedan blivit ännu en konflikt eftersom det beslutats att World Cup 2022 ska hållas i Qatar där homosexuella relationer är totalförbjudna.

The Gay Football Supporters’ Network says it will boycott all activities related to the 2022 World Cup because host country Qatar is homophobic.

Homosexuality is illegal in Qatar and gay sex can be punished with up to five years in prison. The tiny Gulf state won the right to host the games last week.

The GFSN said: “We strongly condemn FIFA’s decision and will be leading a LGBT boycott of all activities associated with World Cup 2022.

“We do not feel the World Cup should be held in any country that abuses and disregards the basic human rights of LGBT people....

He added: “With FIFA’s failure to condemn the recent homophobic remarks of the Croatian manager followed swiftly by their decision to award Qatar the World Cup, it is clear that there is still much progress to be made before football really is for all.”

Inte blev situationen bättre när ordföranden i FIFA, Sepp Blatter, vid en presskonferens försökte "skämta" om det här och raljerade.

The FIFA president was speaking in Johannesburg at a post-2010 World Cup legacy project launch.

When asked about gay football fans visiting Qatar, he is said to have joked: “I would say they should refrain from any sexual activities.”

But he added: “We are definitely living in a world of freedom and I’m sure when the World Cup will be in Qatar in 2022, there will be no problems.

“You see in the Middle East the opening of this culture, it’s another culture because it’s another religion, but in football we have no boundaries.”

Antingen är Sepp Blatter naiv och vet inte något om situationen för bögar och lesbiska i de flesta länder i Mellanöstern. Eller, vilket är mer troligt, försöker han cyniskt låtsas som att det inte är något problem. Att snacka om att fotbollen "inte har några gränser" är absurt när vi vet att människor blir förföljda i många länder bara för att de är homosexuella och bisexuella. Det oavsett om det arrangeras någon fotbollsturnering eller inte i landet.

Den öppet homosexuelle f.d. basketbollspelaren John Amaechi (på bilden till den här bloggposten) kritiserade för några dagar sedan Sepp Blatter .

Amaechi, who came out in 2007, said he was “enraged” at the comments and had made a complain to FIFA.

He said: “The statements and the position adopted by Sepp Blatter and FIFA regarding LGBT fans who would pay the enormous ticket and travel prices to attend the World Cup in 2022 should have been wholly unacceptable a decade ago.

“Instead, with little more than an afterthought, FIFA has endorsed the marginalisation of LGBT people around the world.

“Anything less than a full reversal of [Blatter's] position is unacceptable and if the FA and football and sporting associations around the world fail to acknowledge this insult, they too will be complicit.”

Amaechi added: “Blatt’s [sic] words aren’t really about sex. . . Rather, what Blatt is really saying is ‘don’t be camp… don’t hold hands… don’t look into each others eyes… don’t book rooms with one bed… don’t have candle-lit dinners in the restaurant…’ and so on.”

Meanwhile, the Gay Football Supporters’ Network said Blatter should resign.

Chris Basiurski, chair of the GFSN, said: “Many LGBT people live in countries where they would face execution or imprisonment if discovered, these people deserve our help, our respect and our support. They, like the rest of us, do not deserve to be laughed at.

“Mr Blatter should retract his remarks and apologise immediately. Otherwise, he should reconsider his position and resign.”

Som man brukar säga. Bollen är rund och allt är möjligt. Just därför borde ansvariga kunnat placera viktiga fotbollsturneringar i länder som respekterar centrala mänskliga rättigheter, inklusive HBT-rättigheter.

Bomber. I Stockholm city och Skärholmen.

Eftersom det nu är mycket debatt i Sverige om terrorism, mångkultur etc. vill jag tipsa om en recension jag skrev i våras. Inga bomber över Skärholmen av Hans Olsson varken skönmålar eller svartmålar det mångkulturella samhället. Och kanske just därför blir trovärdig.

Skärholmen är för er som inte vet en förort till Stockholm, någon mil från där en självmordsbombare sprängde sig själv till döds i helgen. Jag rekommenderar den här ungdomsboken extra till er som jobbar med unga.

Inga bomber över Skärholmen - Hans Olsson.

Ni kanske blir förvirrade. Varför skulle ett lugnt ställt som Skärholmen utanför Stockholm bli bombat? Men huvudpersonen i den här boken, Petar, eller Peter som han kallar sig i Sverige, har sitt ursprung i Serbien. NATO med USA i ledningen bombade Belgrad 1999, EU och bl.a. den dåvarande socialdemokratiska regeringen i Sverige stödde bombningnarna.

Men den här boken är inte främst politisk. Jag var själv entydigt för att man skulle bomba Serbien för att nå fred i Bosnien. Den dåvarande serbiska regeringen betedde sig vidrigt i bl.a. Kosovo. Men den här boken handlar om vilka värderingar vi har. Något som är mer centralt än om vi för något krig eller inte.

Peters bäste kompis är Rashid. Som är från Irak. Eftersom boken är skriven 2003 (och om flyktingar från Irak tidigare) handlar den inte om USA:s invasion av landet men däremot en del om kriget mellan Irak och Iran på 1980-talet. För er som inte känner till det så anföll Irak (och dess diktator Saddam Hussein) Iran på 1980-talet, lyckades erövra en del av landet, men när det blev fred så fastställdes de vanliga gränserna.

Peter och Rashid skildras fint och nyanserat i boken. De har något som närmast kan kallas för bromance d.v.s. de är två killar som är mycket nära varann utan att ha sex med varann. Jag vill berätta om hur de enligt boken träffades. Inte någon av dem kunde då ett ord på svenska Från sid 15 i boken om Rashid.

Han kom fram till Peter. Fastklämd mellan armen och midjan hade han en fotboll. Så hade han sträckt fram bollen, hållit den som gåva i högerhanden och sett frågande på Peter. Peter reste sig från gungan. De gick ner till den smala gräsremsan mot tunnelbanespåren, och såg tågen skramla förbi när de hämtade bollen som då och då rullade ner mot stängslet vid spåren.

Jag vill inte på något vis bagatellisera de allvarliga integrationsproblem som Sverige har. För de problemen är värda att diskutera. Men kanske alla skulle ha något att lära av Rashid i boken. Ibland måste man inte tala samma språk, man kan nå varann trots det.

Boken skildrar empatiskt hur Peter blir förälskad i Sara. Hur de närmar sig varann. Medan Rashid är där bredvid, snubben som oftare än Peter raggar tjejer. Men en av dem, Peter och Rashid, är egentligen bög.

Det här är kanske en ungdomsbok. Den är perfekt för tonåringar. Handlar främst hur det är att vara ung. Att försöka hitta sin identitet. Och det i ett Sverige som är ett mångkulturellt samhälle. Jobbar du med ungdomar vill jag tipsa om den här boken. Det är mycket fotbollssnack eftersom Peter och Rashid har det som sin främsta hobby. Men även vuxna har ett värde av boken eftersom den är så välskriven.

Men det är även mycket allvar. Hur ärliga är vi mot varann? Och är sanningar egentligen bra? Vilka skador kan inte de orsaka? Är det bra om vi är ärliga mot varann?

Nej, givetvis faller inga bomber över Skärholmen. Det är ju Sverige. Det vet ju både du och jag att det är lugnt här. Men ibland är lugnet bedrägligt. För när människor har hemligheter kan avslöjanden falla som bomber. Det skapar kaos för andra.

Egentligen handlar den här boken inte främst om homorelationer. Det är en marginell del. Istället är fokus på att vara ärlig. För hur är det möjligt att vara neutral när Fatima förlorade tre söner i kriget mellan Irak och Iran på 1980-talet? Från sid 307 i boken.

Man kan få behöva hata en tid, ja man måste få hata, sa Fatima, men om mitt hat hade fått fortsätta hade jag fastnat där. Hat är som kvicksand det drar en allt djupare ner, och till slut skulle det bara drabba mej själv och dom runt omkring mej, inte dem jag hatade.

Nej, inga bomber faller över Skärholmen. Hur skull det vara möjligt? En trygg förort till Stockholm. Men ibland är som sagt lugnet bedrägligt.

Människorna i boken är hela. Utanpå. Men när bomber exploderar, från förr och nu, då skadas människor. När hemligheter avslöjas då blir det effekter. Även i Skärholmen.

Men boken Inga bomber över Skärholmen är bra.

Frihet kontra terrorism.

När vi förstör våra friheter gör vi jobbet åt terroristerna.

David Cameron, ordförande i konservativa Tory och idag brittisk statsminister, i en parlamentsdebatt för några år sedan där han argumenterade emot ett övervakningsförslag från den dåvarande socialdemokratiska regeringen.

Det som i princip alla i Sverige snackat om de senaste dagarna är försöket till terrorattentat i Stockholm. Dessbättre blev ingen annan skadad än självmordsbombaren. En del kanske är förvånade att jag inte kommenterat det. Ni som följer min blogg vet annars att jag är mycket skarp i min kritik emot homofientliga muslimska samfund.

Men jag har också förtydligat att de allra flesta muslimer i Sverige tar avstånd från våld och terrorism. Precis som de allra flesta katoliker. Jag brukar säga att problemet med muslimska samfund är inte att de gillar terrorism utan att de är för konservativa könsroller och är homofientliga. Återigen precis som katolska kyrkan.

Statsminister Fredrik Reinfeldt (m) har fått en del kritik för att han väntade så länge med att göra ett uttalande. Och att han i sitt tal vid presskonferensen inte bara fokuserade på att fördöma attentatet, vilket han gjorde, utan även vädja om respekt för värden som tolerans.

För mig är kritiken något besynnerlig. Är det någon som förtjänar att få kritik är det utrikesminister Carl Bildt (m) som använder sin twitterfunktion för att recensera något som inte ens polisen med säkerhet vet något om.

Att jag väntat i flera dagar med att kommentera händelsen i Stockholm har delvis samma orsaker. Det måste först bli tydligt vad som faktiskt har hänt. Spekulationer gynnar sällan debatten.

Givetvis hade det blivit annorlunda om det här hänt i Danmark. Statsministern där hade nog helt fokuserat på att återigen tala om "invandringsproblemet". Eller, ännu värre, föreställ dig att Jimmie Åkesson (sd) varit statsminister och skulle varit ansvarig för en presskonferens.

I vissa situationer är det viktigt att politiker och andra faktiskt visar besinning.

1987 så berättade svenska gaytidningen Reporter att några journalister i Västtyskland hade letat fram ritningarna från de gamla nazistiska koncentrationslägren. Med ritningarna i bagaget så begav de sig till 10 tyska borgmästare på platser där koncentrationslägren existerat på 1940-talet.

De hade bytt ut syftet med lägren till att de skulle vara till för ha som läger för människor med hiv. För att "skydda" övriga tyska befolkningen. Man skulle tvångsplacera folk med hiv och aids i de där lägren och ha vakter med vapen som skulle skjuta mot de som försökte fly. Ironiskt nog hade man där återigen kopierat de gamla tyska lägren och placerat de beväpnade vakterna exakt där de varit i de nazistiska koncentrationslägren enligt de gamla ritningarna.

Flera av de tyska borgmästarna 1987 blev entusiastiska. Äntligen någon som försökte hitta en konstruktiv metod att bekämpa hiv. Journalisterna lockade med att arbetslägren för hiv-smittade skulle kunna ge många nya jobb lokalt och flera borgmästare nickade gillande. Givetvis skulle folk inte placeras i lägren hur som helst utan det skulle vara domstolar som skickade dit dem. Ja, givetvis svarade borgmästarna.

Det här var 1987 när aids-hysterin rasade som värst. Många människor var rädda och den officiella politiken var i början, även i Sverige, mer till för att skydda "allmänheten" mot hiv-smittade än till för att hjälpa de som fått aids.

Det ska sägas att några borgmästare blev tveksamma när de fick informationen om vakter som skulle skjuta hiv-smittade som försökte fly lägren men av de 10 borgmästarna var det bara 2 som redan från början helt avfärdade förslaget om arbetsläger. Vi vill inte ha något som helst med de här planerna att göra, sa de direkt.

Det ironiska var alltså att förslagen till arbetsläger för hiv-smittade var exakta kopior från ritningarna för tyska koncentrationsläger från 1940-talet. Och att man vände sig till borgmästarna för de tyska städer där det varit sådana koncentrationsläger.

Det vore alltför enkelt att skylla det här på att det är tyskar som är galna. Något liknande resultat skulle det säkert kunna bli i många andra länder. Ibland är det som om vår civilisation är en fernissa ännu, något som försvinner till stor del vid kriser. För mig blev utvecklingen i Bosnien på 1990-talet ett dystert konstaterande att folk ännu idag i Europa är kapabla att göra vilka fruktansvärda saker som helst om situationen blir tillräckligt extrem.

Rädda människor är ofta farliga människor.

När vi förstör våra friheter gör vi jobbet åt terroristerna

David Cameron, Toryordförande.

Nej, vi vill absolut inte ha något med de där lägerplanerna att göra

2 av 10 tyska borgmästare när de fick förslag om att inrätta arbetsläger för hiv-smittade.

Det är en attityd som även vi i Sverige kanske bör använda december 2010.

Uppdatering 1.

Artiklar om attentatet i Stockholm.

DN1 DN2 DN3 SvD1 SvD2

Mustafa Can skriver i SvD.

Men du eller ni som vill beröva mig friheten att försvara homosexualitet, sex före äktenskapet eller Lars Vilks rätt att teckna vad han vill – vilka intentioner han än har – måste först gå över mitt och många andra lik innan ni kan kapa huvudet av västerlandets otrogna. Eller har ni förträngt att en hel del av muslimerna i Sverige lämnade hem, familjer, smaker, dofter och barndomsljud för att slippa leva under det religiösa paradis ni förespråkar? Skulle samma människor som vandrade över snöklädda berg med barn i famnen, slavarbetade i gränsstäder, trängdes på lastbilsflak och i containrar där de tävlade om luften med andra flyktingar plötsligt avsäga sig friheten de riskerat livet för, för att i stället böja huvud inför den som lockar med sprängdeg och en kungsväg till ett framtida lyckotillstånd?

Flera tidningar berättar att statsministern Silvio Berlusconi vann en förtroendeomröstning i Italiens parlament idag, i en av kamrarna dock med bara tre rösters marginal. Det är tragiskt att landet behåller sin HBT-fientliga högerregering. Men att det blev så jämnt i omröstningen tyder på att Berlusconi, förhoppningsvis, snart måste lämna sin post.

I SvD är det idag också en debattartikel från socialdemokratiska politikerna Anna Hedh och Margareta Winberg om prostituerade och traffickingoffer. Som så ofta annars i svensk debatt låtsas de som om det bara är män som köper sex och bara kvinnor som säljer sex. Det blir närmast patetiskt när vissa undersökningar visar att majoriteten bland ungdomar som säljer sex är killar. Men det stämmer givetvis inte inte in i Hedhs och Winbergs analyser. Då väljer de kartan före verkligheten. Och förlorar därmed sin trovärdighet i debatten.

I Expressen skriver idag Peter Weiderud om Lars Vilks. Weideruds debattartikel är så enfaldig att den inte vore värd att bemöta om inte vederbörande vore ordförande för föreningen Broderskap, som samlar religiösa socialdemokrater.

Jag ser på Lars Vilks på samma sätt som jag ser på pingstpastorn Åke Green, som för några år sedan valde att använda religionsfriheten för att hetsa mot homosexuella. Han åtalades för hets mot folkgrupp, men friades i andra instans, eftersom ett fällande hade varit en allvarlig inskränkning av religionsfriheten.

Det är absurt när Weiderud blandar ihop kränkningar mot bögar och lesbiska, att kalla homosexualitet för en cancersvulst, med satir emot en religion. Jämförelsen hade varit vettig om Vilks kallat islam för en cancersvulst men det har han som bekant inte gjort. Jag har själv träffat Vilks i verkligheten när han besökte ett seminarium på Malmö stadsbibliotek i våras. Lars Vilks verkar vara en intelligent, resonerande människa. Som också tydligen är ödmjuk, en egenskap som definitivt inte alla av hans kolleger har. Och han är definitivt inte främlingsfientlig eller islamofob. Det Weiderud ägnar sig åt är egentligen att relativisera och bagatellisera Greens vidriga retorik.

Att muslimer reagerar så starkt på denna typ av hädelse beror främst på att man i Sverige och Europa är en mycket utsatt minoritet, ekonomiskt, socialt och kulturellt. När man redan har så lite, och viktiga samhällsföreträdare ger sig på det man känner stolthet och identifikation med, finns risken för att det förstärker frustration och en upplevelse av subkultur.

Det här resonemanget hade haft någon trovärdighet om muslimska samfund i länder där de är majoritet hade respekterat satir emot Muhammed. Men det är exakt samma debatt i länder som Egypten, Iran och Pakistan som i Sverige. Att muslimer där känner sig "kränkta" när det är en karikatyr av Muhammed. Weideruds förklaring är därmed ett försök att blanda bort korten.

Det går inte att jämföra med kristnas beredskap att hantera liknande kränkningar. Dels är kristna i en trygg majoritet, dels finns det i kristen teologi och tradition en bearbetning av förnedring av den egna profeten.

Då kanske det är dags att även muslimer, precis som kristna, börjar vänja sig vid "bearbetning av förnedring av den egna profeten". Har kristna klarat det bör muslimer fixa det. Eller menar Weiderud att muslimer har en annan biologisk gen som gör det där omöjligt för dem? Då är du rasist.

Återigen. Weiderud är en skam för Socialdemokraterna i den här debatten.

Uppdatering 2.

Fler artiklar om terrorattentatet i Stockholm. Bl.a. har SÄPO idag till regeringen lämnat rapporten Våldsbejakande islamistisk extremism i Sverige.