De flesta av er har nog noterat att några män blivit gripna för att planerat ett terroristattentat emot bl.a. Jyllandsposten redaktion.
Först vill jag förtydliga min attityd till de s.k. Muhammedteckningarna i Jyllandsposten. Ofta har Lars Vilks rondellhund buntats ihop med dem. Visst är det likheter, att bedriva satir emot Muhammed, men det är också flera skillnader.
Jag är helt för Lars Vilks initiativ att rita rondellhunden medan jag är mycket kritisk emot en del av Muhammedteckningarna i Jyllandsposten. Jag ska nu förklara hur jag resonerar.
1. Det första man måste göra är att bedöma samhällsdebatten. Det är sant att islamofobi sprids och är ett problem i både Sverige och Danmark. Men den "officiella policyn" i Sverige är att inte generalisera om muslimer vilket givetvis är positivt, tyvärr riktar ofta ansvariga politiker inte heller kritik emot muslimska samfund när det är berättigat.
I Danmark har samhällsdebatten däremot blivit helt sned där även etablerade partier (från höger till vänster) tävlar om vem som är mest kritisk emot islam och invandring. Det påverkar givetvis relevansen för att framföra konst i syfte att "avslöja tabun i samhällsdebatten".
2. Men givetvis räcker det här inte för att bedöma ett konstverk. Saker som vem avsändaren är har också betydelse. Lars Vilks har tidigare aldrig fokuserat på satir emot muslimer, däremot på många andra grupper i samhället. Jyllandsposten är däremot en av de tidningar som tydligast på ledarplats bedrivit propaganda för den allt restriktivare flyktingpolitiken i landet och även stigmatiseringen av muslimer.
3. Lars Vilks har varit konsekvent och ritat en "judesugga" när han blev anklagad för att bara kritisera islam. Jyllandsposten har däremot sagt nej till att publicera motsvarande satirteckningar om Jesus som de gjorde om Muhammed "eftersom det skulle såra många av tidningens läsare".
När det är framfört måste det trots det förtydligas att yttrandefriheten gäller även för saker som man kanske själv ogillar. Det planerade attentatet är ett hot inte bara emot tidningen utan egentligen mot systemet med en fri press. Ogillar man något kan man skriva debattartiklar eller anmäla för hets mot folkgrupp. Att däremot hota eller mörda folk är givetvis helt oacceptabelt.
Hade jag varit chefredaktör för Jyllandsposten hade jag inte publicerat några av satirteckningarna. Kanske inte någon av dem. Hade jag däremot varit kulturredaktör på någon svensk tidning skulle jag utan problem kunnat publicera Vilks rondellhund med den motivering han anger, att det nästan inte är något som är kvar som tabu i svensk konstdebatt förutom att satirisera islam.
Men rätten för Jyllandsposten att publicera sina bilder är given. Ännu tydligare måste vi värna den när den typen av planerade attentat nu framförts som media skrivit om.
Rätten att bedriva satir emot religioner är central i ett demokratiskt samhälle. Där måste vi vara 100 % tydliga.
För HBT-personer är yttrandefriheten och kampen emot totalitära ideologier som nazism, kommunism och islamism kanske extra viktig. Ett samhälle som inte respekterar individens rättigheter blir inte heller HBT-vänligt.
Artiklar om det planerade attentatet emot Jyllandsposten och om islamistisk terrorism.
Först vill jag förtydliga min attityd till de s.k. Muhammedteckningarna i Jyllandsposten. Ofta har Lars Vilks rondellhund buntats ihop med dem. Visst är det likheter, att bedriva satir emot Muhammed, men det är också flera skillnader.
Jag är helt för Lars Vilks initiativ att rita rondellhunden medan jag är mycket kritisk emot en del av Muhammedteckningarna i Jyllandsposten. Jag ska nu förklara hur jag resonerar.
1. Det första man måste göra är att bedöma samhällsdebatten. Det är sant att islamofobi sprids och är ett problem i både Sverige och Danmark. Men den "officiella policyn" i Sverige är att inte generalisera om muslimer vilket givetvis är positivt, tyvärr riktar ofta ansvariga politiker inte heller kritik emot muslimska samfund när det är berättigat.
I Danmark har samhällsdebatten däremot blivit helt sned där även etablerade partier (från höger till vänster) tävlar om vem som är mest kritisk emot islam och invandring. Det påverkar givetvis relevansen för att framföra konst i syfte att "avslöja tabun i samhällsdebatten".
2. Men givetvis räcker det här inte för att bedöma ett konstverk. Saker som vem avsändaren är har också betydelse. Lars Vilks har tidigare aldrig fokuserat på satir emot muslimer, däremot på många andra grupper i samhället. Jyllandsposten är däremot en av de tidningar som tydligast på ledarplats bedrivit propaganda för den allt restriktivare flyktingpolitiken i landet och även stigmatiseringen av muslimer.
3. Lars Vilks har varit konsekvent och ritat en "judesugga" när han blev anklagad för att bara kritisera islam. Jyllandsposten har däremot sagt nej till att publicera motsvarande satirteckningar om Jesus som de gjorde om Muhammed "eftersom det skulle såra många av tidningens läsare".
När det är framfört måste det trots det förtydligas att yttrandefriheten gäller även för saker som man kanske själv ogillar. Det planerade attentatet är ett hot inte bara emot tidningen utan egentligen mot systemet med en fri press. Ogillar man något kan man skriva debattartiklar eller anmäla för hets mot folkgrupp. Att däremot hota eller mörda folk är givetvis helt oacceptabelt.
Hade jag varit chefredaktör för Jyllandsposten hade jag inte publicerat några av satirteckningarna. Kanske inte någon av dem. Hade jag däremot varit kulturredaktör på någon svensk tidning skulle jag utan problem kunnat publicera Vilks rondellhund med den motivering han anger, att det nästan inte är något som är kvar som tabu i svensk konstdebatt förutom att satirisera islam.
Men rätten för Jyllandsposten att publicera sina bilder är given. Ännu tydligare måste vi värna den när den typen av planerade attentat nu framförts som media skrivit om.
Rätten att bedriva satir emot religioner är central i ett demokratiskt samhälle. Där måste vi vara 100 % tydliga.
För HBT-personer är yttrandefriheten och kampen emot totalitära ideologier som nazism, kommunism och islamism kanske extra viktig. Ett samhälle som inte respekterar individens rättigheter blir inte heller HBT-vänligt.
Artiklar om det planerade attentatet emot Jyllandsposten och om islamistisk terrorism.
"islamofobi sprids och är ett problem i både Sverige och Danmark. "'
SvaraRaderaHow so?
Hat-attacker mot muslimer och invandrare är nästan icke-existerande(de få som händer nämns tydligt och flera ggr)
motsatsen rapporteras inte om(då det inte är politiskt korrekt), men i länder som holland med stor mängd muslimer,
så vågar inte ens judar gå ut med sin kippa synlig.
Vi her i Norden skal ikke la oss skremme av disse fanatikerjævlene. Røyk ut faenskapen, bort med dem. Lenge leve ytringsfriheten.
SvaraRaderaDu ved ikke meget om baggrunden for offentliggørelsen af Muhammedtegningerne. De blev offentliggjort efter en lang række provokerende krav fra muslimske indvandreres side om hvad vi må og ikke må i Danmark. Når man tænker på hvor lidt der tolereres fra muslimsk side i muslimske lande skal de vist prise sig lykkelige for at bo i Skandinavien. Men nej, der kommer det ene krav after det andet. Her lever vi efter princippet "live and let live", der lever de efter princippet "live like us or die"!
SvaraRaderaproblemet är att inga muslimer tar avstånd från de direkt kränkande och allvarliga påbud som krävs i koranen. en bok som proklamerar för våld och som inte en enda muslimsk företrädare ifrågasätter. det vi ser nu är bara början. de kommer att kräva fler och fler eftergifter och tyvärr tycks det, i alla fall i sverige, som att oerhört många tycker det är helt ok att överge våra demokratiska grundpelare för att inte muslimerna gillar dessa.
SvaraRadera@Anonym 2: Ja, detta är i sak korrekt. Men du missar, som Held framhåller i sin artikel, att Jyllands-Posten nekat att publicera motsvarande kristendomskritiska teckningar eller artiklar. Exempelvis skulle bilder av Ohlson Wallin problematiserats i en publicering i Jyllands-Posten. Detta trots stora problem i Danmark även med kristen fanatism. Om nu anonym nr. 2 har sådan koll på sina interna danska förhållanden, torde exemplet Fadrehuset inte ligga så avlägset. I den demokratiska stat där principen "live and let live" råder, råder även maximen "lika för alla". Jyllands-Posten har inte levt efter denna maxim.
SvaraRaderaJag vill passa på att förtydliga att jag är för publiceringarna av karikatyrbilderna. De absurda reaktionerna mot publiceringarna, både i Jyllands-Posten och i andra seriösa tidningar, har visat att publiceringarna i sak var rätt.
SvaraRaderaDäremot är att fördöma när oseriösa tidningar publicerar bilderna bara för att polemisera utifrån någon falsk dikotom uppfattning. Likaledes när uppenbart islamofoba politiker (läs Geert Wilders) gör stor sak av återpubliceringar, trots att dessa politiker aldrig lyft ett finger för de båda principerna "live and let live" och "lika för alla" utan att blanda in godtyckliga undantag i dessa maximer.
Likaledes är att fördöma att vissa av de seriösa tidningar som publicerat karikatyrteckningarna inte vågar ta samma (lika nödvändiga) konflikt när det kommer till exempelvis kristendom eller judendom. Det föreligger inget obligatorium att göra det ena om man gör det andra, men i flera fall (häribland Jyllands-Posten) har publicister explicit nekat att publicera karikatyrteckningar riktade mot kristendom - med motiveringen att detta skulle kunna såra kristna läsare (tidningens främsta konsumentgrupp). Detta avslöjar på det mest penibla sätt Jyllands-Postens utgivares hyckleri.
Vidare ska varje tecknare och varje debattör som inlåtit sig i lag med president Ahmadinejads tävling om karikatyrteckningar över Förintelsen med särskilt kraft fördömas. Detta borde vara en självklarhet, men tyvärr är så inte fallet. Hade en nordisk tidning som ej uppvisat det hyckleri jag nämnde i förra stycket publicerat en karikatyr över Förintelsen (förutsatt att karikatyren publicerades i sin kontext och att karikatyrtecknaren ej som exempelvis Latuff är sedan länge välbelagt notorisk antisemit) hade detta kunnat accepteras ur synvinkeln i min förra kommentar. Men när Irans president, föga förknippad med demokratiskt presskick eller respekt för mänskliga rättigheter, förespråkar liknande publicering, klingar det demokratiska patos ganska skorrande. Och när människor i demokratiska länder under skydd av demokratisk press- och yttrandefrihet hyllar detta initiativ, gör de främst sig själva till karikatyrer.
@Andreas: Man måste vara mer än lovligt blåögd för att tro att problemet med rasism enkom handlar om fysiska attacker mot människor. Den i Sverige förekommande islamismen resulterar inte heller i attacker mot människor annat än i mycket fåtaliga undantag.
SvaraRaderaAndreas
SvaraRaderaNär det gäller hatbrott hänvisar jag till BRÅ:s senaste rapport om det.
http://www.bra.se/extra/faq/?module_instance=2&action=question_show&id=559&category_id=0
"Under 2009 uppgick det totala antalet anmälningar
som identifierats som hatbrott till knappt 5 800. Av
dessa bedömdes
71 procent (drygt 4 100) ha främlingsfientliga/rasistiska
motiv
11 procent (knappt 600) ha antireligiösa motiv (islamfobiska,
antisemitiska och övrigt antireligiösa)
18 procent (1 060) ha homofobiska, bifobiska eller
heterofobiska motiv
1 procent (30) ha transfobiska motiv....
Såväl personer som är praktiserande muslimer ochs om uppfattas vara muslimer drabbas vid islamofobiska hatbrott"
Sedan har du rätt i att en del muslimer trakasserar judar, homosexuella och kvinnor utan slöja. Men två fel gör inte ett rätt.
Alla muslimer ska inte kollektivt bestraffas för att några i gruppen beter sig illa. Av samma orsak ska inte alla kristna bestraffas för att Åke Green sprider hatpropaganda mot bögar eller en pastor i Knutby är kriminell.
All intolerans ska bekämpas!
Bengt
Anonym
SvaraRadera"problemet är att inga muslimer tar avstånd från de direkt kränkande och allvarliga påbud som krävs i koranen. en bok som proklamerar för våld och som inte en enda muslimsk företrädare ifrågasätter."
Det har varit många muslimska samfund som har fördömt terroristförsöket i Stockholm. En del hade det även som tema för sin fredagsbön.
Både Bibeln och Koranen argumenterar för våld i vissa citat. Och förlåtelse i andra citat. Faktum är att Gamla Testamentet är värre än Koranen när det gäller att argumentera för våld och krig. Alltså borde egentligen judiska samfund var de mest extrema, homohatiska och våldsbejakande idag. I verkligheten är det tvärtom. Judiska samfund är generellt betydligt mer liberala än kristna och än tydligare jämfört med muslimska. Orsaken är att många judiska samfund omtolkat Gamla Testamentet och anpassat citaten till det samhälle vi har idag.
Det här visar att det inte är Bibeln eller Koranen i sig om avgör hur liberal eller extrem de flesta i en religion måste vara. Det är de som gör tolkningarna som har ansvaret för det. Man skulle kunna skriva mycket om det här och spekulera i varför muslimska samfund ofta är konservativa. En förklaring (notera INTE ursäkt) kan vara att de flesta samfunden verkat i diktaturer där folk sökt sig till religionen. Jämför med Östeuropa där kristna samfund generellt är betydligt mer konservativa än i Västeuropa.
I demokratiska länder blir det ofta sekularisering vilket kräver omprövning av samfunden om de vill vara relevanta i samhällsdebatten. I en diktatur handlar människors fokus om att få stöd emot regimen - och där erbjuder konservativa religiösa samfund det.
Bengt
Att judar som till Israel emigrerat från Ryssland och arabiska länder generellt är betydligt mer konservativa än judar som emigrerat dit från Västeuropa och USA är kanske också ett tecken på att den teorin är rätt.
SvaraRaderaBengt
Anonym
SvaraRadera"Du ved ikke meget om baggrunden for offentliggørelsen af Muhammedtegningerne. De blev offentliggjort efter en lang række provokerende krav fra muslimske indvandreres side om hvad vi må og ikke må i Danmark."
För det första noterar jag att Danmark verkar ha värre problem med muslimska extremister än Sverige. En orsak till det är nog att danska politiker tävlar om vilka som är mest negativa till islam och invandring. Då blir det polarisering.
När det blev en "Muhammedkarikatyrkris" i Sverige hade statsminister Fredrik Reinfeldt ett nära samarbete med muslimska samfund. Och folk från muslimska samfund lämnade ett budskap till islamister i andra länder "det här hanterar vi själva, blanda er inte i det här". Den situationen var det inte i Danmark.
"Når man tænker på hvor lidt der tolereres fra muslimsk side i muslimske lande skal de vist prise sig lykkelige for at bo i Skandinavien."
Jag tror inte att samhällen och politik ska vara en lekplats där man säger om ni där bort i sandlådan är dumma mot min kompis ska jag vara dum mot er kompis här. Ett samhälle bygger på principer. Visst är Danmark ett tolerantare land än Iran och Saudiarabien. Fattas bara annat. Men är det något att berömma sig själv för. Ni har definitivt det land i Norden där debatten är mest intolerant. T.o.m. folk från näringslivet i Danmark har sagt att det skadar danska jobb att politiker är fixerade vid att försvårar för invandrare. Det ger landet "bad-will".
Återigen, jag försvarar helt RÄTTEN att publicera bilderna. Och låt mig vara tydlig. Att planera ett terrorattentat är tusenfalt värre än att Jyllandsposten publicerar några satirteckningar av Muhammed. Även om jag själv är kritisk emot dem.
Min främst poäng var annars att argumentera emot de som buntar ihop Lars Vilks med Jyllandsposten.
Bengt
"Att judar som till Israel emigrerat från Ryssland och arabiska länder generellt är betydligt mer konservativa än judar som emigrerat dit från Västeuropa och USA är kanske också ett tecken på att den teorin är rätt."
SvaraRaderaDetta är dock en sanning med modifikation. Exempelvis är det stora partiet som förknippas med nyimmigrationen från det sönderfallna Sovjetunionen, Yisrael Beiteinu, extremt sekularistiskt. Däremot är Yisrael Beiteinu ett extremnationalistiskt parti, vilket nog ger visst stöd för din tes.
Fredrik
SvaraRaderaJa, som vanligt blir det generaliseringar. Det var därför jag skrev "generellt". :-)
Men att invandringsströmmarna till Israel påverkar landets politik är det nog många där som är ense om. Traditionellt har det kommit dit folk från Västeuropa som varit något till vänster. Paradoxen och det som är komiskt idag är att det (återigen något generaliserande) idag oftast är "högerfolk" som är Israelvänliga och engagerar sig emot antisemitism medan "vänsterfolk" är Palestinavänliga och engagerar sig emot islamofobi.
Men historiskt har judar i Europa ofta engagerat sig i partiet i mitten eller till vänster, sällan till höger. Orsaken är kanske att högern i flera länder i Europa varit ganska antisemitisk (ännu mer än mitten och vänster).
Vänstertraditionen lever kvar i USA (där vänster betyder liberal) där judar är en av de grupper i samhället som oftast röstar på Demokraterna.
Men återigen till Israel, att det blivit fler invandrare från Östeuropa de senaste decennierna menar många är orsaken till att de mer konfliktbenägna högerpartierna fått makten (givetvis har det många andra orsaker också).
Även om jag definierar mig som liberal och borgerlig skulle jag utan problem rösta på något parti till vänster i Israel om jag haft rösträtt där. Det är en tragedi för landet att de fått en regering som visar närmast kompakt ointresse för fredsprocessen i praktiken.
Bengt
Jag skrev också ett inlägg om dagens "svenska" terrorister... http://enannandelavsmedby.blogspot.com/2010/12/svenska-terrorister-inte-speciellt.html
SvaraRaderaJag vill också kommentera en sak som Fredrik Stangel skrev.
SvaraRadera"Jag vill passa på att förtydliga att jag är för publiceringarna av karikatyrbilderna. De absurda reaktionerna mot publiceringarna, både i Jyllands-Posten och i andra seriösa tidningar, har visat att publiceringarna i sak var rätt."
Jag vill förtydliga att jag delvis håller med Fredrik. Men reaktionerna kom ju efter publiceringarna. Ingen visste vilka reaktioner det skulle bli. Därför vidhåller jag att jag inte publicerat bilderna om jag varit chefredaktör av den orsak att jag bedömt att en sådan publicering gjort mer skada (sårat muslimer) än nytta (för yttrandefriheten)i den politiska situation Danmark varit i de senaste åren.
Hade jag däremot varit chefredaktör för en dansk tidning idag skulle jag utan problem publicera Muhammedkarikatyrerna som en solidaritet med kampen för yttrandefriheten.
Vi är kanske hyfsat nära varann i den här debatten. Jag ger en eloge till de danska tidning som publicerar även de "värsta" Muhammedkarikatyrerna idag för att visa islamisterna att de ska förlora kampen om yttrandefriheten.
Bengt
Ja, vi står nog varandra ganska nära i den här frågan. Men jag vidmakthåller att det var rätt att publicera karikatyrerna. Som den anonyme kommentatorn här påpekat (fast med ett onödigt polemiserande tonfall och irrelevanta bianklagelser) hade ju publiceringen föregåtts av utspel från vissa muslimska organisationer krävande något slags särskild respekt för islam.
SvaraRaderaOm man kombinerar ditt resonemang med min utgångspunkt blir det logiska dock att det var fel av Jyllands-Posten att publicera bilderna. Detta för att man inte sedan var villig att kritisera kristendom enligt samma principer som man entusiastiskt kritiserade islam.
Din kritik ligger alltså främst i att det var fel att publicera karikatyrerna, eftersom dessa var ett entydigt riktat slag mot specifikt muslimer. Min kritik utgår från att det var rätt att publicera karikatyrerna, men att Jyllands-Posten skarpt måste kritiseras för att man inte var villig att utvidga kritiken till exempelvis kristendomen. Våra synsätt är alltså egentligen väldigt lika varandra.
Nja, så ense är vi inte. :-)
SvaraRaderaJag tycker det vore olämpligt att publicera karikatyrerna även om man varit beredd att göra samma sak med karikatyrer av Jesus.
Det är ju så att man inte måste publicera allt man har rätt till. Varje tidning gör varje dag etiska överväganden om vad som är lämpligt att publicera. Och jag tycker att det är bättre metoder att bekämpa islamistiska krav än att i sig publicera Muhammedkarikatyrer. Av samma orsak hade jag inte publicerat karikatyrer av Jesus som chefredaktör för DN bara för att Livets ord hade skickat ett pressmeddelande om att man absolut inte får göra det.
Men idag är situationen en annan.
"Men jag vidmakthåller"
Jag vidmakthåller också¨min policy. Och vidmakthåller är nog ännu bättre än vidhåller. Det gäller bara att inte ha för bråttom vid tangentbordet så att man byter ett d mot ett t. :-)
"Men jag vitmakthåller"
Annars är det som toppar mest nog ordet oomkullrunkelig. Typ "det är ett oomkullrunkeligt beslut". Vik hädan omkullrunkeliga människor.
:-)
Bengt